Witold Gombrowicz, mer insiktsfull än de flesta, avslöjar vad värnplikt handlar om:

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. ... Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. ... Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution. Och 'colimba'? Tja, folk har vant sig vid det genom århundradena. Och förresten, den åldern... En ålder som är full av fysisk förmåga men ännu barnslig, som gör allt lättare, öppnar möjligheter... många liv samlas i en enda officersnäve, som i handen på en halvgud!"

Se även vad professor Poutvaara och professor Wagener har att säga om saken.

Luleås lokaltrafik och Norrbottens länstrafiks bussar använder numera samma sorts busskort. Det betyder att man kan åka buss i både Luleå och mellan till exempel Piteå och Haparanda på samma busskort. En del studenter har dock upplevt problem med att resor försvinner och att busskorten nollställs.

Det har gått ett par månader sen busskorten kunde användas på alla bussar, både i Luleå och mellan Piteå och Luleå. De gamla busskorten kan inte användas längre och alla resande måste använda de nya korten som har data-chip. Korten fungerar dock inte som väntat för alla.

Ett flertal studenter som reser mellan Luleå och Piteå har fått sina resor nollställda på länstrafikens bussar. Vad beror det på?
- Vi har haft en del mjukvarofel, vilket har lett till att resor har försvunnit så att de inte syns på busskorten. De problemen ska vara lösta nu. Om det händer igen är det bara att gå till närmaste busstation för att få resorna tillbaka, säger Elisabeth Eriksson, Marknadsansvarig på Länstrafiken i Norrbotten.

Det har också varit klagomål från studenter som reser utan busskort mellan Piteå och Luleå om priserna på ungdomsbiljetterna. De menar att vissa busschaufförer tar mer betalt än andra. Varför är det så?
- Från början när vi införde de nya ungdomspriset har vi haft problem med busschaufförer som inte visste hur mycket de skulle ta betalt. Har man betalat för mycket, kan man kontakta busstationen och berätta vilken buss man åkte med. Det är lätt att kolla upp transaktioner i våra datasystem, säger Eriksson.

"Nå skal de drikke seg drita og feie over så mange de kan. De gjør jo ikke annet". Nå har det seg sånn at seks av de åtte i bilen har kjæreste eller nesten, men jommen meg klarer de ikke å ha det kjempemoro for det, og det uten å være utro. Er det ikke rart?

Jeg gleder meg i hvertfall, som den ungen jeg er, til å danse, feste og bli kjent med nye mennesker som har glemt meg igjen innen morgenen er der. Jeg gleder meg til konsertene, musikken, til jeg skal kjefte på mennesker som prøver å presse seg foran meg og alt styret som følger med. Russeknuter skal taes og det skal danses. Masse!

Jeg trenger litt pause fra Sandefjord. Det eneste jeg kommer til å savne nå i helga, er MacBooken min, jeg må nok lære meg å skrive på papir igjen også, jeg har blitt altfor sløv på det området.

Hvis vi husker, skal vi vel også få tatt noen bilder, men kanskje klarer dere dere foruten, så blir dere ikke så altfor misunnelige.

Men nå skal jeg vaske litt sokker og sko samt helle alkohol på plasflasker. Og jeg skal beholde plastikkglasset mitt til siste slutt, så blir det kanskje ikke sååå rotete oppe i Kongeparken.

Og husk; Står du til halsen i dritt, ikke heng med hue :--) Fine russemottoet mitt.

En av jentene stillte et spørsmål til Oprah som lyder omtrent sånn:

Når du ser jeg sitter her og ser meg sånn jeg er - synes du jeg er bra nok? 

Dette spørsmålet gjorde at jeg hadde problemer med å sove i natt. Jeg tenker at dette er et spørsmål som veldig mange i dag stiller seg. Den fattige jenta hvis store drøm er å få lov å gå på en skole tenker det. Vi i Norge som ser på det å gå på en skole som en selvfølgelighet - og "uffer" oss ofte over hvor forferdelig det er, tenker nok også det samme. Men det er noen vesentlige forskjeller i tankegangen...

For de fattige små jentene er det å gå på en skole en drøm. For dem er selv en myk seng å sove i en drøm. For dem er drømmer en del av overlevelsen. Det er nok drømmen om det som kan synes uoppnåelig som er drivkraften til å kjempe for overlevelsen - til tross for at familiemedlemmer dør av aids, eller blir myrdet kaldblodig utenfor døren til hjemmet, et hjem som er uten vann, uten mat - et blikkskur som ikke tåler engang et regnskyll. Det disse barna lærer seg er ydmykhet. INGENTING er en selvfølge. Det er deres egen innsats som avgjør hvor de lander. Det er ydmykhet å spørre - synes du jeg er bra nok?

Barn og unge - vel, voksne også - i Norge spør seg nok ofte det samme. ER JEG BRA NOK? Jeg spør meg selv dette hele tiden. Men det er en vesentlig forskjell her.

Vi i Norge vet knapt nok hva fattigdom er. Vi lever trygt og stort sett alle våre behov er dekket. Ja MER enn dekket. Vi lever i et overflodssamfunn. Mange ville ikke bøyd seg ned for å plukke opp en tier engang. Vi gidder ikke. Når vi synes vi er fattige så er det fordi vi ikke har råd til å kjøpe oss den dyreste mobiltelefonen, eller ha mulighet til å kjøpe flatskjermtv. I Norge har vi en fattigdomsgrense og går vi under den blir vi plukket opp og sørget for. At dette systemet mange ganger føles urettferdig er vel egentlig også et luksusproblem...

Når vi i Norge spør oss selv, er vi bra nok? - så handler det om vi er bra nok i forhold til naboen, i gjengen, i familien, på skolen, på jobben. Overflodsamfunnet har gjort oss hensynsløse i kampen om å bli best, rikest, ha best karriære, ha de fineste og dyreste moteklær, de fineste kroppene. I den hensynsløse klatringen på suksessstigen blir vi blindet for de andre rundt oss. De som prøver å klatre sammen med oss men som ikke makter farten, "bråket" og jaget, blir liggende rundt oss som ensomme, syke, redde enkeltindivider. Vi klatrer hensynsløst alene og vi detter ned igjen alene og blir ofte liggende igjen alene. Individualismen står sterkt i Norge. Vi skiller oss når ekteskapet blir kjedelig - det er lett. Vi dytter barna våre imellom oss og snakker dritt om x-mannen/kona til barna våre - det er lett. Vi sender mor og far på gamlehjem - det er lett. Vi skyver alle andre som ikke har samme karriæremål som oss vekk fra oss og tråkker over dem på vår vei - det er lett.

Vi er iferd med å skape et suksessskillesamfunn. Mange er bra nok - veldig mange er ikke bra nok. Definisjonen på suksess er penger og makt - OG mangel på ydmykhet.

Slik tenker jeg...

Jeg er klar over at jeg kanskje overdriver veldig i det jeg skriver ovenfor. Kanskje gjelder dette bare noen få - noen få hensynsløse. Vi kan jo heller ikke tenke oss hvordan denne jenta i Sør-Afrika egentlig har det. Vi ser henne på vår flatskjermtv, gråter litt og tenker så trist - for mange av oss er dette underholdning. Vi skifter kanal og ser "Vil du bli millionær" i stedet. Selv Oprah Winfrey lager underholdning av dette og ikke bare det - hun tjener masse penger på det.

Jeg vet ikke hva jeg vil med det jeg skriver. Jeg vet bare at jeg vet at jeg ofte stiller meg dette spørsmålet selv; ER JEG BRA NOK? Jeg spør meg dette fordi jeg er tykk og nærmest konstant går og tenker på at jeg burde være slankere. Jeg spør meg dette fordi jeg er homofil og går hver dag og hører at jeg ikke er like bra menneske som andre. Jeg spør meg det fordi jeg ofte går og føler meg blakk og har ikke råd til å kjøpe meg dette drivhuset som jeg VIRKELIG drømmer om og som jeg tenker er det som er igjen for at jeg virkelig skal føle meg lykkelig. Jeg spør meg om det fordi jeg ofte sliter med nerveproblemer, panikkangst og depresjoner - hvorfor har jeg det når jeg går og føler at jeg ikke egentlig har noen grunn til å ha angst eller depresjon.. Jeg spør meg det fordi jeg vet at til høsten må jeg ut i jobb igjen etter å ha vært syk i mange år. ER JEG BRA NOK? VIL JEG KLARE DET?

Jeg føler at jeg er ydmyk. Men jeg vet at noen vil si at jeg ikke er det. Det føler jeg er fordi noen mener at jeg ikke er bra nok.. Det gjør meg syk.

1:a Stina

2:a Isabelle

3:a Nook

Kompis eller inte, den killen skulle vara död och begraven om det drabbat mig...

Läs även andra bloggares åsikter om zits, ungdom, musik, gitarr, keyboard, mecka, dator, ipod, död, serier

Klær har i mange år vært en kjempestor industri som vi lett glemmer fordi klær jo er nødvendig. Klær er faktisk en viktig del av vårt primærbehov. Uten klær kan vi faktisk fryse i hel. Men klær har blitt så mye mer - og klær har blitt til en bekymring. Klesindustri har gått over til moteindustri. Klær i seg selv er stort sett bare til det gode, hvis vi ser bort i fra at klær kan skape allergier, for mye eller for lite klær kan gjøre oss syke. Mote er en helt annen ting. Mote skader på helt andre måter.

Jeg er for at folk skal få kle seg slik de vil. Klær sier en del om din identitet. Klærne er gjerne førsteinntrykket vi blir møtt med. Klær bestemmer gjerne hvem du vil ha kontakt med og hvem du vil kontakte. Klær er symboler og som gjerne sier en del om den som bærer klærne. Ikke nødvendigvis - men ofte. Det er lett å bedømme folk utifra klær de går i. Klær skiller nerden fra bimboen, klær skiller kulturer, religioner, yrker og status du har, om du er fattig eller rik, gutt eller jente.

Når vi før tenkte på mote tenkte vi mest på jenter. I dag er mote blitt minst like viktig for gutter. Mote er ikke lenger for de forfengelige eller de rike. Selv de mennesker som ikke bryr seg om klær er blitt moteskapere. Mote handler heller ikke bare om klær. Det handler også om hår, sminke, sko, vesker osv osv.. Det nye som er kommet i tillegg til dette er piercing, tatoveringer og "kroppsutsmykning".

Klær har blitt et problem. Klær har medvirket til at vi har fått andre større problemer. Slankehysteri, mobbing, utestengelse, voldtekter og forhåndsdømming. Klær er ikke et luksusproblem - men et stort alvorlig problem. Et problem som vi kanskje ikke så lett legger merke til. Og et problem som vi så lett umerkelig blir en del av selv.

Jeg skriver om dette i dag fordi jeg i helgen har jobbet på et stort ungdomsarrangement og sett hva klær ER for mennesker. Klær og kleskoder er jo spesiellt viktig for de yngre. Slik har det jo alltid vært, så DET er ikke noe nytt. Jeg vet jo ikke hvor bekymret jeg skal være heller. Jeg vil bare stille spørsmål ved det - fordi jeg hadde noen "kles-opplevelser" i helgen som gjorde inntrykk på meg. Disse opplevelsene handler utelukkende om jenter. Jenter helt ned i 12 års alder.

Jeg var dørvakt på en ungdomsklubb og da er det viktig å se på alder på de man slipper inn - og i og med at det var et rusfritt arrangement så var det også viktig å se etter at folk var edru. Det ser man gjerne på oppførsel. Jeg må innrømme - og her er jeg ærlig - jeg er SJOKKERT over "mange" jenter og hvordan mange går kledd og hvordan mange oppfører seg. Jeg så jenter som jeg tenkte måtte være kanskje 25 år som faktisk viste seg å være 12-14 år.. Jeg må være ærlig i det jeg skriver nå og jeg synes mange ungjenter var kledd veldig utfordrende og hadde veldig frekk oppførsel. Jeg tok meg i at jeg tenkte på gatejenter. Det som på mange måter avslørte dem var oppførselen som jeg nesten må si var nesten barnsligere enn hva alderen skulle tilsi. Dvs jeg blir litt forvirret for jeg må innrømme at en 13 åring SKAL jo være barnslig - men når denne 13 åringen er kledd så utfordrende og "sexy" så må jeg innrømme at bildet ble veldig forvirrende og VELDIG rart. Vi måtte faktisk jage bort "rånere" og berusede menn som forsøkte å plukke opp jenter, noe som fikk meg til å tenke - vet disse guttene egentlig at de de "siklet" etter faktisk var bare 12-14 år?

Jeg VIL bry meg om dette. Jeg er bekymret - enda jeg ikke selv har barn. Og jeg må få lov å si: Hvis jeg hadde hatt et barn i denne alderen ville jeg ALDRI tillatt henne å gå så utfordrende. Hvor er foreldrene? HVEM er foreldrene til disse jentene?

Som sagt innledningsvis så synes jeg folk skal få kle seg som de vil og være den de vil. Dette gjelder jenter selvfølgelig også. Jenter skal også få kle seg sexy og det er ikke dermed sagt at mannfolk skal få ta seg "friheter". Her blir det forskjell på hva slags rettigheter mennesker har og hva som faktisk er virkelighet. Jeg er bekymret fordi kanskje ikke en jente på 12-14 år kjenner konsekvensene - virkeligheten - en slik utfordrende klesstil og oppførsel KAN føre med seg. Kanskje ikke foreldrene en gang har fortalt dem det?

 Når alt dette er sagt så må jeg bare få presisert hvor utrolig mye fantastisk ungdom som finnes. Jeg synes også mange av disse jentene er fantastiske når du kommer i snakk med dem og du lærer dem å kjenne. Som ungdomsarbeider er jo det en av oppgavene - å komme inn på ungdommene, snakke med de og bry seg om de. Dog synes jeg ikke det er ungdomsarbeiderens oppgave å være bekymret for barnet når det går hjem om kvelden etter at arrangementet er slutt.

Er det jeg som er gammeldags? Er det jeg som bekymrer meg uten grunn?

Helt annorlunda hemma verkar tuffa Filippa i fotbollslaget ha det. Hennes morsa lägger sig inte i så mycket och jobbar ofta kväll så Filippa kan göra lite som hon vill om kvällarna.

Jenny tycker att Filippa är spännande och snygg och plötsligt besvara Filippa intresset på sitt tuffa sätt. Innan Jenny vet ordet av har de både kramat och hånglat lite. Och haft sex. Och Jenny känner att hon faller för Filippa, men Filippa verkar inte falla för någon. Hon fortsätter att vara så där coolt distanserad och liksom vuxen. Jenny känner sig inte alls vuxen. Inte på det där sättet i alla fall.

På sätt och vis är det väl bra med en ungdomsroman om lesbisk kärlek som inte problematiserar själva kärlekens art så mycket. Det är liksom inget konstigt att Jenny och Filippa som är två tjejer blir kära och ihop. Själva icke-problematiserandet är bra.

Men samtidigt så går allt väldigt fort och jag hinner inte med som läsare. Jag hinner inte förstå att Jenny är kär i Filippa. Jag fattar att hon tycker att Filippa är intressant, inte mer. Och jag hinner inte med när de snabbt hamnar i säng, och snabbt tillfredsstället varandra. Det känns verkligen inte realistiskt. Var är famlandet? Var är pinsamheten? Var är nervositeten?

Och då känns det som att det kanske inte är så bra ändå. Om jag som tonårig eventuellt lesbisk tjej läste den här boken skulle jag inte känna igen mig, i självklarheten som Jenny verkar känna, snabbheten som förhållandet med Filippa går fram i, och enkelheten i sexet. Nu har jag förvisso aldrig haft sex med en tjej, men jag har aldrig tyckt att sex är så där enkelt. Överhuvudtaget. Och framför allt inte som femtonåring.

Det känns som att Annika Ruth Persson gör det lite enkelt för sig. Och visst har Jenny och Filippa problem, men själva homosexualiteten är rätt oproblematiserad. Och nu kanske det var vitsen, att skriva en bok där homo inte innebär problem utan också är lika okej. Men det är ju dessvärre inte den verklighet vi lever i.

Nej, jag tycker att Du och jag, Marie Curie känns tunn och platt på så vis. Den hade kunnat vara så mycket mer, som den inte är. Kanske utvecklas Perssons författarskap till något mer. Detta var trots allt hennes debut.

175 sidor
Utgivningsår: 2003

I helgen står Team Ungdom ved Kulturavdelingen i Skien som arrangør for et kjempestort flott arrangement for ungdom i sentrum. Målgruppen er 13 - 18 år +/-

Fredag 25 april finner det sted et stort "Global disco" på Ungdomsklubben "Et annet sted" i sentrum av Skien. Dørene åpner klokka 19.00 Arrangementet er gratis.

Lørdag 25 april vil det foregå masse aktiviteter på Handelstorget i Skien fra klokka 13.00 -->.

KONSERT MED "NAME" OG "STELLA" + lokale talenter (JAWAS)

Torget vil ha STANDS fra en rekke organisasjoner som har arbeid rettet mot ungdom:

Stort MOTESHOW

Guitar Hero Finale

Disse skal ha stands på handelstorget:
LLH - Landsforeningen for lesbisk og homofil frigjøring
SOS Rasisme
CISV - Children's International Summer Villages Norge
Mental Helse Ungdom
Telemark Røde Kors
Organiasajonen MOT
Afrikansk kulturforening
Grenland Filmklubb viser ungdomsfilmer og amatørfilmer laget av ungdom i filmteltet

Ungdommens Turistforening Grenland

SKATERAMPE

Klokka 19.00 vil det bli "after party" på Et Annet Sted - nb: RUSFRITT!!

VELKOMMEN!

GRENLAND FILMKLUBB

Afrikansk kulturforening

Team Ungdom

Team Ungdom i Skien har ansvar for alle fritidssentre og å fylle disse med gode aktiviteter for

Skiens ungdommer, samt gjennomføring av UKM og større arrangement for ungdom.

Team Ungdom har som prioritet å øke frekvensen på store arrangementer på tvers av

bydeler og ungdomsmiljøer. Teamet jobber også med workshops knyttet til temaer

ungdom etterspør, og satser på mest mulig brukerinvolvering i arrangementer og drift av

fritidssentrene.

Fra 2008 vil Team Ungdom være samlet på ungdomshuset ”etANNEtsted” i Skien sentrum.

Dette er et ledd i en økt satsing på ungdomstilbud i sentrum. Samlokaliseringen fører

teamet ut i arbeidsfeltets kjerne, nemlig dit ungdommen oppholder seg. Dette gjør Team

Ungdom lettere tilgjengelig for ungdommene, og også for hverandre. Dermed åpnes

muligheter for enda tettere samarbeid samt smidigere gjennomføring av arrangementer,

fra planleggingsfase til avslutning. Arbeidet med å gjenskape Skien sentrum som en god

møteplass og sosial arena for ungdom er i gang, med utgangspunkt på ”etANNEtsted”.

Ambisjonen er å gradvis utvide sentrumstilbudet derfra.

besøk hjemmesiden til UKM her

Jeg vil få takke alle ungdommer som i løpet av helgen har gitt alle oss som var der, både som publikum og scenecrew, fantastiske opplevelser gjennom sang, musikk, dans, trylling, kunst og video.

Disse går videre til Landsmønstringen som går av stabelen 20. - 24. juni i Trondheim.

GRATULERER!!

UTSTILLING

"En Dråpe Liv" (Fotografi, bilde)
Laget av Elisabeth Spockeli, Fyresdal

"Min kniv" (kniv, Olje, danish oli)
Laget av Ida, Fyresdal

"Sommertid" (Foto, Foto)
Laget av Oda Darrud, Sauherad

"London Love" (Foto, Foto)
Laget av Marthe Dybdahl, Seljord

"portrett Lars Monsen" (maleri, acryl)
Laget av Mattias A. Fossum, Skien

VIDEO

""Stol"" (DVD, 4min)
Laget av Guttene

SCENE

Left Overs, Kragerø
Dans , "We Run This"

Even og Fredrick, Notodden
Musikk , "Layla"

Mats Svalebjørg, Sauherad
Annet , "Trylling"

Elephant Factory, Sauherad
Musikk , "Endless Supplies Are Gone!"

Espen Notodden, Seljord
Musikk , "Walkin Blues"

Kalekeh Klezmerensemble, Skien
Musikk , "Fin der chupe"

Mr.Dogtag, Skien
Dans , "miks"

Aasne, Vinje
Musikk , "A lonesome river"

LES HER I TELEMARKSAVISA

flere bilder: foto: ingebjørg bø, ta og bjørn harry schønhaug, varden 1 og varden 2

Barnaga är förbjudet i Sverige. Nu ska det även bli olagligt att misshandla barnen ekonomiskt. Den som vill skuldsätta sitt barn måste ha klartecken av överförmyndaren, enligt ett förslag från regeringen. I dag går många barn in i vuxenvärlden med stora skulder eftersom deras föräldrar ingått avtal i deras namn och sedan misskött affärerna. Barnen får betalningsanmärkningar och hamnar i kronofogdens register, vilket får förödande konsekvenser. Eget hyreskontrakt, telefonabonnemang och lån blir då i stort omöjligt att få.Förra året fanns 1.839 minderåriga i indrivningsregistret.Sedan 2006 är det också förbjudet att skriva sina barn som ensamma ägare till bilen. Personer som aldrig suttit bakom en ratt ska inte kunna krävas på obetalda parkeringsböter och utebliven skatt.

Men vad tänker man göra åt de som redan drabbats ? 

Källa:svt

http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekonomi/artikel_299889.e24

Råkade av en händelse på projektet Färdlektyrs webbplats. Jag har sett den förut, men inte närmare reflekterat över den. Projektet har funnits sen 1999, så man kan väl inte längre kalla det projekt.

Collaget

Tips för ungdomsbibliotekarier och andra!

läs mer om personlig assistans

Han har meldt sig til frivilligt, egentlig kunne han godt vente, eller måske slippe helt, fordi han går på en ungdomsuddannelse. Men han satser på en uddannelse i forsvaret, drømmen er at blive pilot.

Det har været en sej en for mig at sluge. Og tanken om, at han rent faktisk ender med at blive soldat, og derfor kan ende med at skulle i krig - ja den tænker jeg helst ikke.

Jeg regnede som sagt ikke med, at de to, på hver sin måde, grumme krigsskildringer, ville tale til ham - men det gjorde de. Han var meget begejstret for dem, roste dem til skyerne. Det er nogle af de bedste han har set, sagde han!

Og afslørede altså, at den udtryksform overhovedet ikke er ny for ham. Næh, han ser dem tit, på nettet. Der kan man bare se.

Men de har nu ikke ændret på hans indstilling. Han vil stadig gerne være soldat. Det kommer ikke til at ske for mig, siger han.

Sammenlignet med andre kulturer er de britiske børn langt mindre integreret i "voksenverdenen", også tilbringer de langt mere tid sammen med jævnaldrende. Desuden hindrer kløften mellem klasserne den sociale mobilitet, samtidig med at uddannelsessystemet udelader mindre dygtige elever. Rettere sagt er en britisk elev, med den forkerte baggrund dømt til at blive »left in the cold«.

Til den britiske ungdomskultur kan det tilføjes, at de står for den hyppigst forkomne ungdomskriminalitet, hvor op mod halvdelen af unge under 15 år, har været indblandet i kriminalitet. De er mere tilbøjelige til at prøve stoffer og begynder ofte at ryge unge. De britiske piger er de mest sexuelt aktive i Europa - hvilket resulterer i en høj procentdel af de unge som bliver gravide og får sexuelt overførte sygdomme. Hvorfor mon den Unicef undersøgelse som blev foretaget i 2007, med fokus på unges velbefindende i 21 industrialiserede lande, placerede England på en solid sidsteplads?

Men det er ikke blot et svigt fra forældrene. Englændere har aldrig været særlig komfortable med den idé der omhandler "barndom". Mange englændere ser ofte de unge som et problem. Tidligere blev de rige børn anbragt i børnehaver og kostskoler, mens de fattige blev sendt i markerne for at tjene. Den britiske ungdom er stadig forventet til at kunne fungere som voksne i en meget tidlig alder. Dog føler mange unge, som bevæger sig ind i de voksnes rækker sig afvist.

I december 2007 blev en ny plan offentlig gjort, som sulle sætte fokus på det stadig markante problem. Planens primære opgave var baseret på princippet om, at det altid er bedre at forebygge et nederlag end at tackle en krise senere. Selvom England muligvis vil skabe gunstige forhold for ungdommen, må de stadig indse konsekvenserne af den drejning udviklingen har taget. En start kunne måske være at lytte til ungdommen?

»Hvad er ungdom? En drøm«

-Søren Kierkegaard

Blessed Pier Giorgio Frassati will be in Sydney for World Youth Day Sydney 2008 (WYD08) - the first time his body has left Turin, Italy since his death in 1925.

:-)

Läs även andra bloggares åsikter om zits, humor, sova, förälder, ungdom, städa

Småländskan kommer till stan! Akta er, folkens, vad vi har mycket i ryggsäcken hon och jag. Vi (och Sociologen) lärde känna varann i sena tonåren och har hängt ihop sedan dess. Jag har gråtit och sovit på hennes golv när jag blev utkastad ur en lägenhet av en "vän", hon har gråtit på mitt golv när hennes förhållande tagit slut. Jag har skålat sönder vinglas med henne, hon har hällt rödvin i min bh, det var tack vare henne jag rökte mitt livs första cigarett (som var cerise och kvar efter en greklandsresa) och vi har lekt bajsleken en hel natt liggande i överslafarna till två våningssängar där hennes föräldrar legat under och försökt skratta tyst och tyckt att vi är charmiga trots att vi var fulla som små kastruller. De sista två händelserna utspelade sig när jag var 21 och det var midsommar, dagen innan hade min dåvarande kille gjort slut och jag gråtande ringt Småländskan som rådigt ordnade upp det så att jag tog bussen till Öland där hon befann sig och hon mötte mig på hållplatsen med en öppnad flaska vin. Resten är historia. Det där med cigaretten är intressant, jag har alltså aldrig rökt vare sig före eller efter det (om man inte räknar med ett försök på morfars pipa när jag var 6 år, och eftersom det slutade med en kallsup pipolja och att jag spydde bakom knuten medan min kusin livrädd skrek "säg inget till mamma!" så räknas det inte riktigt) men Småländskan gav mig en med den rena logiken i uttalandet "du mår ju redan skit, så det är klart att du ska röka också. Sämre kan det inte bli."

Sedan dess har vi blivit äldre och visare och mycket har hunnit hända. Sociologen är gift och väntar barn numro två, Småländskan är numera ihop officiellt med den nästan 20 år äldre före detta gifte mannen som har uppvaktat henne i åratal och jag... ja, jag är... hum... jag är singel, vilar upp mig efter att nästan ha blivit utbränd, dricker måttligt numera och tycker att mat och sömn är livets goda. Vi har gått och blivit vuxna och glada över det!

Ikväll ska de tre S:en äta middag på Wennblads som är ett ljuvligt ställe. Om ni kommer förbi och tittar in kommer ni lätt att se vilka som är vi. Vi kommer att prata högt och skratta ännu högre, äta med njutning och vara fullständigt ointresserade av något annat än varann.