Saraswati:

Saraswati, kunskapens och vishetens gudinna, hennes attribut markerar att gudinnan hör ihop med lärdom (böcker), konst, stränginstrumentet veena samt religiösa och filosofiska frågor (radbandet). Hennes renhet antyds av den vita sarin, av de lotusblommor som hon står på och av svanen som är hennes följeslagare och riddjur. Inte sällan avbildas hon sittande vid en flod. I den vediska mytologin identifieras hon med Sarasvatifloden.

Saraswati kallas även för;
Brahmi
Bharati
Putkari
Sarada
Vagisvari

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Allmänbildning, Indien, Kärlek, Hinduism, Indiska gudar, Nepal, Saraswati, Världsreligioner, Sarasvatifloden, Svan, Veena, Kunskap, Visdom, Böcker, Konst

Om vi reducerar Gud till en åsikt bryter vi mot detta budet. Gud är inte en åsikt som vi hyser, utan ett evigt Jag i förhållande till vilket vi framträder som ett ständigt Du. Att tro innebär inte att tycka Gud, utan att vara trogen sin ständiga duhet i förhållandet till Gud och Guds avbild i vår nästa.

Man gør følgende:

1. Rækker ud efter den nærmeste bog
2. Slår op på side 123
3. Finder den femte sætning på siden
4. Lægger denne og de følgende to sætninger ud på webloggen (sammen med instruktionerne)
5. Kommenterer citatet
6. Sender legen videre til fem andre personer og krediterer den som sendte legen til en.

Nærmeste bok? Det er for øyeblikket nettopp utleste Martin Lönnebos Van Goghs rom. Her er det relevante sitatet:

Hva er det da som kjennetegner den globale spiritualitetet som kan gi verden håp?

Hva er vi? Hva er vi ikke?
Mennesket er som skyggen av en drøm,
men hvis en stråle av gudesendt glans faller på vår vei
da vandrer vi i et forklaret lys
og livet blir vakkert. (Pindar)

Jeg liker Martin Lönnebo. Ja, mer enn liker, jeg ser på ham som en inspirerende og inspirert åndelig veileder. Jeg har aldri truffet ham, men jeg bruker bønnekransen hans hver eneste dag, dette vakre perlebåndet som bærer Kristi navn og som den nå gamle biskop emeritus bandt for første gang under en Hellastur midt på 90-tallet en gang. Jeg har lest de fleste boksidene biskop Martin har skrevet med utgangspunkt i Kristuskransen, og jeg for min del opplever at det er ord til å bli klokere av.

Van Goghs rom er en bok om menneskets modning, eller kanskje heller om behovet for menneskets modning i dette årtusen. Lönnebo skildrer en symbolsk dannelsesreise gjennom et skandinavisk landskap - skog, myr, fjell, hei - en reise hvor man med jevne mellomrom blir stilt overfor veivalg. Ved hvert veikryss står en veiviser, og hver veiviser korresponderer til en av perlene i Kristuskransen. Slik blir boken også en serie dype meditasjoner over de ulike perlenes budskap.

Det bærende bildet i boka er den tomme stolen som står i det lille rommet i Van Goghs hus i Auvers; denne stolen plasserer biskop Martin ved hvert veikryss og inviterer leseren til å sitte ned på den. Akkurat dette bildet synes jeg i og for seg ikke helt har den bærende kraften som forfatteren legger opp til. Men selve boka er klok nok, og de ulike personene vi får møte ved veiviserne (ulike lærere, tenkere, mystikere og helgener fra kirkens historie) øser sin visdom over oss med stor raushet. Slik er for øvrig hele Lönnebos forfatterskap, det er et flott innsteg til det å bli kjent med tankene til vise kvinner og menn fra tidligere tider.

Så følger vi biskop Martins forslag til veivalg og reiserute forbi de ulike veimerkene. Hva skal vi for eksempel velge i valget mellom "Hellig OG profant" på den ene siden og "Hellig ELLER profant" på den andre? Hva med "Handling" - "Venting"? "Dyr" - "Mikrokosmos"? "Fortjeneste" - "Tjeneste"? Målet er intet mindre enn menneskets vekst fra dagens Homo sapiens - eller Homo økonomikus, Homo consumens, Homo animalus - til Homo spiritus. Det er de store spørsmålene om livet, døden og eksistensens grunn og mening det handler om her.

Jeg fikk for øvrig boka av en annen biskop, den var julegaven fra bispedømmekontoret jula 2006, med hilsen fra biskop Finn og hans stab. Jeg har prøvd å begynne på boka flere ganger men det har stoppet opp for meg hver gang. Men nå, på fjerde eller femte forsøk, kom jeg meg igjennom den. Denne gangen var det akkurat som om hovedtanken i boka grep meg på en annen måte enn ved forrige gjennomlesningsforsøk. Jeg greide i større grad å leve meg inn i bildene og bli med på vandringen. Jeg synes det er en fin bok, dette, på mange plan. Mild og fin i formen er den også, selv om budskapet er alvorlig nok.

Sitatet over er fra biskop Martins meditasjon over dåpsperlen med utgangspunkt i valget mellom "Overgivelse" og "Selvbestemmelse". Sitatet treffer på mange måter nerven i boka: Hva slags spiritualitet vil prege Homo spiritus, en menneskehet som tar sin spiritualitet på alvor? Jo lenger ut i boka og jo lenger inn i det litterære landskapet vi kommer, desto sterkere blir de universalistiske trekkene i teksten: Det handler om det som samler oss, det vi har felles, ikke så mye det som skiller (for eksempel forskjellene mellom ulike religionene). Det handler om vårt felles opphav, vårt felles mål og vår felles identitet.

Ønsker du å gi noe til mystikeren i deg er ikke denne boka et dumt sted å begynne.

Så var det å gi utfordringen videre, da. Jaha... Skal tro hva Nissemann, Pål Asle, Bjørn Are "BAD" Davidsen, Torgeir og Ingar leser om dagen?

Georges Florovsky, Ways of Russian Theology, I-II.

Christos Yannaras, Orthodoxy and the West: Hellenic Self-Identity in the Modern Age.

• Den är apostolisk, inte bara till bekännelsen, utan har en obruten succesion av biskopsvigning från apostlarna (den svenska reformationens Laurentius Petri vigdes till ärkebiskop av den i Rom vigde Petrus Magni). Alltså finns det en länk mellan apostlarna, fornkyrkan, medeltidskyrkan och Svenska Kyrkan idag.
• Den förkunnar Ordet och förvaltar Sakramenten.
• Den är, enligt min och många andras erfarenhet, fylld av Helig Ande.

Vidare menade ju Jesus att överallt där två är församlade i hans namn är han med!

Då måste jag dock vara självkritisk och fråga; hur kommer det sig att Gud, i sin egen kyrka, tillåter att ärkebiskopen tillåter och gillar en utställning med homoporr föreställande Jesus Kristus och Johannes Döparen i själva Ärkestiftets Domkyrka?

Jag tror inte att det är för att vi har kyrkoval eller har gitarrer och flöjter på Gudstjänster, utan för att vi stundom inte vågar stå för vilka vi är, vad vi tycker och representerar. Att vi försöker anpassa oss så mycket efter vad vi tror att folk tycker om oss att vi tappar bort oss själva. Att vi tycker att det är häftigt att provocera bara för att visa att kyrkan inte är vad den en gång var.

Gud bevare oss.

Læs videre her

Penulis: Drs. H. Khariri, M. Ag.

Editor: Ahmad Dahlan & Abdul Wachid B.S.

Dimensi: 14,5 × 21 cm, 247 hal.

Tahun terbit: 2008

Harga: Rp.37.000,-

Tulisan-tulisan Drs. H. Khariri, M. Ag. (cendekiawan muslim dari Banyumas) di dalam buku ini diseleksi, kemudian dipilah-pilah yang dapat dikompilasikan dalam kedekatan kajian sehingga lahirlah buku dengan judul Islam dan Budaya Masyarakat.

Kajian Islam bisa dikaji dalam ragam aspek seperti: pertama; aspek ibadah, latihan spiritual dan ajaran moral, kedua; aspek sejarah dan kebudayaan, ketiga; aspek politik, keempat; aspek teologi, kelima; aspek hukum, keenam; aspek filsafat, ketujuh; aspek mistisme dan kedelapan; pembaharuan dalam Islam.

Kajian di dalam buku ini sengaja dirujukkan pada aspek-aspek tersebut, yang diklasifikasikan kepada empat bab, yaitu bab pertama pembaharuan yang dikhususkan kepada kajian tokoh, bab kedua teologi, bab ketiga ushul fiqh dan fiqh, dan bab keempat sastra (budaya).

Dagbladet kårer for tiden de 25 beste norske sakprosa-bøkene skrevet etter krigen. Hittil har Dagbladets jury, bestående av sakprosaforfattere og akademikere, kommet til 22. plass, og der finner man troslæreboken "Jeg vet på hvem jeg tror", skrevet av Carl Fredrik Wisløff. Boken ble godt kjent på 40- og 50-tallet i Norge.

Boken ligger forøvrig rett over "Markens grøde" av Knut Hamsun.

- Juryen var opptatt av at det religiøse feltet skulle være representert i kåringen, da det har vært en viktig del av den litterære offentligheten, sier Trygve Riiser Gundersen.

Begrunnelsen han gir til DagenMagazinet er følgende:

"Boken er åpenbart et pedagogisk mesterstykke. Den bærer tydelig preg av forfatterens kulturelle ballast og intellektuelle skolering. Wisløff gjør et genuint forsøk på å formidle sin kompetanse til mennesker uten samme akademiske opplæring. Slik sett bærer boken en fascinerende ro og viser tillit til leserne."

Det heter også i Dagbladets kåring at: "Den kristne sakprosaen er selve det historiske fundamentet for den litterære kulturen i Norge".

Kilde: DagenMagazinet og Dagbladet.

Til den som er interressert, kan boken bestilles her. Selv har jeg ikke lest den, men hvem vet inte du, som Lisa ekdahl synger.

Inte heller är det säkert att alla skulle hålla med om det jag skriver. Men vem bryr sig?

Ett svar på frågan finns bara inne i mig.

Ett svar på frågan är det jag visar vissa.

Ett svar på frågan kommer från dom som känner mig väl.

Ett svar kommer från dom som bara hört talas om mig.'

Men ytligt sett, det som är fakta:

55 år kvinna, med ett brokigt förflutet.

Utbildat mig ...jaaa *LER* Gör nog det fortfarande på ett eller annat vis.

Som liten tjej så tyckte jag killar verkade har roligare.

Jag skall bli bilmekaniker, sa jag. Så 20 år gammal sa jag (höggravid) detta till tanten på arbetsförmedlingen... Fick nobben totalt. Flickor GÖR inte sådant.

Förstå att i början på 70-talet var detta inte helt OK. Kvinnor jobbade med andra saker. Men efter mycket tjat så gick det... Men.. man fick inte jobb för det krävs dubbla toaletter för att anställa personal av motsatta könet. Vem bygger om bara för att anställa mig?

Jaha: lastbilskort fixade jag då. Nä, vi hade en tjej en gång på prov men hon körde i diket.

Jag börjar plugga igen, gymnasiebehörighet hade jag ju inte så, då stod det på tur.

Klar med det börjar jag köra truck på en såg. Man tjänar rätt bra.

Undrar om man skulle bli socionom? Människor är spännande. Sade och gjorde.

Klar med detta, tar vi en psykoterapiutbildning i TA (Transaktions analys)

Förberedande forskarutbildning, Jag skulle minsann forska i BDSM. Utbildningen genomförd projektet strandade dock. (för tillfället?)

Sexologi, kan vara bra att läsa. Då gjorde jag det. Teologi har alltid varit spännande, jag behöver göra något nytt. Ja, så där har jag fortsatt.

Jobb då?

Barnflicka, affärsbiträde, korvfabrik, korsettfabrik, LM, barnflicka, sjukvårdsbiträde, Volvo, bilverkstad, lastbil, bensinmack, städerska, truckförare, socialsekreterare, föreståndare i missbruksvård, sektionschef, telesextjej, egen företagare, tidningsutgivare, tarottolkare, bemanningsföretag. Alla jobb varvat med catering och projektansvarig på cateringar.

Har aldrig varit arbetslös en enda dag *L* Numera som egen företagare jobbar man så mycket som man behöver, det viktigaste: att aldrig mer behöva gå upp tidigt på morgonen mer.

Min galna historia… så kortfattat det går

AKT 1.

Pappa var när jag var liten Baptistpastor, mamma ”Pastorsfru”. Jag är av förklarliga skäl enda barnet. (förklaringen kommer strax) På grund av pappas jobb flyttade vi kors och tvärs i landet. Jag föddes i Skåne, därefter Närke, Stockholm, Västerbotten. Där landade vi ett antal år. Sedan hamnade vi i Stockholmstrakten. Pappa slutade som pastor och började som kurator på AMS. Då hade mamma återgått till sin Pingstkyrka där även jag hade en minst sagt stormig period av mitt liv. Jo, jag var en hängiven mycket ung kvinna som gick sin egen väg som nyfrälst. Slutade i kaos. Utkastad ur kyrkan, för kort kjol, bio, killar…

AKT 2

Mina föräldrar skiljs! HURRA sa jag. Jag vill flytta med Pappa. Mamma och jag var en katastrof i samma rum. Anno 1968 var detta en katastrof, att jag vägrade bo med mamma. Nej detta gick inte an, men jag är/var en envis dam så jag fick reda på att man faktiskt kan begära sig själv omhändertagen av myndigheterna. Sade och gjorde. Internatskola, rymde till pappa. Hämtad, rymde. Fosterhem som pappa och jag valde på Gotland. Stannade tills dom lät mig flytta till pappa.

Vad var det som gjorde att jag inte fick bo där jag ville då? VE och fasa. Han är ju BÖG.

Vilket mamma visste och noga påpekade i vårdnads utredningen.

*L* jag har vetat att han var bög sedan jag hittade den där bögtidningen i portföljen när jag var 12. Upptäckten förklarade en massa händelser, exempelvis varför han måste hitta en toalett varje gång vi kom till en stad, och inte kissade i buskarna som andra män. Medan mamma och jag väntade i bilen. När han fick reda på att jag visste var jag 16 och han grät av lycka, över att jag älskade honom ändå.

Nåja, pappa var länge min idol. Men MÄN blev tidigt en viktig del av mitt liv, men också sex. Jag har hela mitt liv älskat att läsa, titta på och inte minst utöva sex.

AKT 3

Flyttade hemifrån väldigt tidigt som ni förstår, och lärde mig klara mig själv redan från början. Fick mitt första barn 20 år ung, och varför göra det enkelt för sig om man kan krångla till det. Dumpade pappan innan jag ens visste jag var med barn, men behöll barnet. Hade då själv flyttat till Göteborg, efter en kort tid i Småland och på Öland. Delade lägenhet med en kvinna, men inte säng. Gick på min första bögklubb med pappa och hans kille och min kompis. Trivdes som fisken i vattnet. Det skulle bli många sådana besök genom åren.

Mötte en kille som gick på sjöbefälskolan som jag hade en massa kul med.

Men på Gotland fanns en del av mitt hjärta, så när sonen var 1 år återvände jag dit. Gifte mig första gången med en snickare som var tvilling. Hans tvillingbror var den jag hade träffade först utan att veta att dom var tvillingar. Men det är en annan historia. Stort frackbröllop när pappa gifte bort sin dotter.

Sex år senare så kommer nämnda sjöman på besök och blixten slår ner. Skilsmässa. Ett halvår senare går flyttlasset till Halland, vilket blir början på ett 16 årigt förhållande och äktenskap nummer 2, samt mitt andra barn.

Livet lunkar på och jag sitter där och tror att så här skall det vara resten av livet. Radhus, Volvo, två barn, en man på sjön, bra tjänst i socialtjänsten. Men rätt grått!!! Jag passar inte in bland tanterna med sina sockerkakor och gardininköp.

AKT 4

Hittar en tidning med ett reportage om ”heta linjen”. Detta reportage förändrar mitt liv. Jag ringer och upptäcker en helt ny VÄRLD. Mer om detta senare i min blogg. Men detta handlar om BDSM, kinkyvärlden, sex, porr och LIV. Kan bli en hel kåt roman.

Skiljer mig och flyttar till Stockholm…

AKT 5

----------------------------

I dag, 21. juli 2008, feirer kona og jeg 7 års bryllupsdag. Siden kona for tiden befinner seg rundt 600 km unna det stedet hvor jeg sitter og skriver disse linjene blir det en nokså, hva skal vi si, de-sentralisert feiring. Men glad, det er jeg.

Jeg for min del har markert bryllupsdagen (samt mandagen, prestefridagen,) med å gå en lang og flott fottur i Johan Falkbergets rike. Etter å ha kjørt til Ratvolden forlot jeg bilen og fulgte jeg stien opp i retning Mugg-gruva. Etter å ha vandret et stykke oppover i lia tok jeg av fra veien mot Mugg og fulgte i stedet først den gamle Malmveien og så stien i retning Stor-Kletten og langs fjellsiden til den nedlagte gruva Christianus Sextus. Dette var det viktigste målet for turen; jeg holder på med Falkbergets Christianus Sextus-trilogi om dagen og ville gjerne se stedet for enda bedre å kunne leve meg inn i romansyklusens univers. Tilbaketuren la jeg langs Arvedalslina, en tidligere smalsporet jernbanestrekning som tidligere forbandt Rugldalen stasjon med Kongens gruve og sørget for malmfrakt fra Kongens og resten av Nordgruvefeltet. Turen gikk i variert terreng, alt fra myr via småskog til snaufjell, på alt fra mer eller mindre gjengrodde stier til traktorveier. Rundt 15 kilometer totalt, på litt under fire timer og uten et eneste gnagsår.

Vandringen var en fantastisk opplevelse. Det var til tider ganske lavt skydekke, noen ganger var sikten bare rundt ett til to hundre meter i hver retning. Det betyr at jeg under deler av turen beveget meg i små "lommer" av fjellandskap, svøpt i hvitt på alle kanter. Jeg skal love deg at naturopplevelsen blir minst like intens da: Hver eneste fjellbjørk, hver stein, hver bekk, hvert fuglekvitter står bare enda mer fram i den nesten uendelige mengden som høyfjellet ellers utgjør. Det er rent så man får lyst til å snakke til dem, trærne, fuglene, bekkene... Det kjentes i hvert fall ikke ensomt, selv om jeg ikke møtte et eneste menneske under hele turen.

Pilegrimen i meg brukte turen til å meditere over en tekst, en salmetekst, som, på tross av at himmelen var både grå og lav, kledde anledningen så til de grader:

Himlen blåner for vårt øye, jorden grønnes for vår fot.
Bekken risler for vår tørste, korn og blomst og tre slår rot.
Fuglen spiler sine vinger, barnet pludrer med sin mor.
Lovet være Han som skapte drømmen og det første ord.

Vinden har sin sti å vandre, elven har sin vei å gå,
vår og sommer, høst og vinter skifter i det minste strå,
gledens tid og sorgens time har sin bolig i hvert sinn.
Lovet være Han som åpnet første le og siste grind.

Lyset stiger, lyset faller over alle dunkle fjell.
Morgensol og aftenstjerne viser dag og varsler kveld.
Hjertet har sin lengsels høyde, hånden har sin gjernings fred.
Lovet være han som er og ånder over tid og sted.

(Einar Skjæraasen (1965), Salmer 1997 nr. 041)

Dette var inngangssalmen under høymessen i Bergstadens Ziir i går. Og for en høymesseopplevelse det ble for den fra ferie atter hjemvendte prest! To søstre på 12 og 14 år ble døpt, bare det i seg selv var nok til å få tårene til å stige fram i prestens øyne (og sikkert i menighetens også). I tillegg traff jeg ganske bra med prekenen (syntes jeg selv, da), så da lå ting greit til rette for en god opplevelse. Men det som virkelig løftet gudstjenesteopplevelsen min til de store høydene var kantor Stephen Hicks sitt fantastiske orgelspill kombinert med den gode salmesangen. Noen av turistene som var til stede må ha vært rutinerte kirkekorsangere, for dette var langt over vanlig Røros-standard. Det er en helt ubeskrivelig god følelse, dette: Å bli båret av musikken, skapt sammen av kantor og menighet, inn i den liturgiske leken, eller dansen om du vil, og kjenne at rytmen, timingen, samspillet, at det stemmer. Hvordan andre opplevde det hele, se det vet jeg ikke, men jeg koste meg med å være tilbake i jobb, og jeg tenkte: For et privilegium å få oppleve dette! Menighet, kirkerom, liturgi, tekster, salmesang, orgelspill - alt gikk for meg opp i en større enhet. Når en av de tilstedeværende turistene klinte til med diskantstemme - det er ikke hversøndagskost i Ziiren! - på menighetssvaret før velsignelsen, da var det nesten så klumpen i halsen hindret meg i å gjøre jobben min, den egentlige jobben: Å velsigne.

Sånne dager gir god næring til den høykirkelige sida av meg. Jeg elsker den hellige leken.

Jeg er en usedvanlig heldig mann.

"SSU:s argumentation bygger på att man jämställer religion och (politisk) ideologi. Detta är ett typiskt västerländskt perspektiv. Religion kan enligt detta synsätt förstås som ett antal lärosatser, och eftersom detta även gäller politiska ideologier så betyder det att de två är samma sak. Således: eftersom politiska partier inte får starta skolor, så borde inte heller religiösa grupper få göra det.

Men ideologi är ett trubbigt instrument för att förstå religion. Bättre är att förstå en religiös tradition som en kultur: som ett konglomerat av värderingar, idéer, heliga handlingar, estetik, och så vidare. Visst finns det heliga skrifter och kanske till och med teologiska system, men detta fångar inte religionens väsen. Religionen är ett sätt att vara i världen, och det kan inte sättas på pränt. Det måste levas och erfaras."

Vissa av oss förstår ideologi på ett mer komplicerat sätt, mindre format av liberal teori (a.k.a. det västerländska perspektivet par excellence). Vi förstår ideologi mindre som ett (politiskt färgat) sätt att tänka och mer som ett sätt att faktiskt leva. Ideologin lever i praxis, medan vi är upptagna med att förkunna att vi är postideologiska. Jag lever den av Halldorf beskrivna bodelningen mellan politik och religion varje dag, om än indirekt (genom att inte vara troende i någon religiös mening). Jag lever i det kapitalistiska, liberala samhället och lever därmed dess ideologi. En socialistisk friskola skulle vara ett intressant sätt att försöka leva annorlunda, om än på detta samhälles egna, inkluderande premisser. Sedan kan man ju fråga sig hur pass stringent Halldorfs argumentation egentligen är - menar han att Sverige är så pass sekulariserat att det svenska skolsystemet och andra institutioner är av-lutheraniserade? Vad är då orsaken till detta? Kan den, möjligen, återfinnas i en viss lutheransk protestantism?

Jag skriver väldigt lite om Guy Debord här, trots utfästelser om värdet av att tänka med honom. Under tiden som jag arbetar på en lite längre post med ett mer geopolitiskt perspektiv och benjaminsk-agambenska implikationer så tänkte jag att jag skulle kunna skjuta in en passage ur Skådespelssamhället, mest för att den är så sann och direkt berör ett här ofta återkommande tema:

20. I egenskap av det avskilda tänkandets makt och den avskilda maktens tänkande har filosofin aldrig av sig själv mäktat överskrida teologin. Skådespelet är en materiell rekonstruktion av den religiösa inbillningen. Skådespelets teknik har alls inte skingrat de religionens dimmoln till vilka människorna förlagt sin egen tappade kraft, den har bara givit dem en jordisk förankring. Så blir även det rena jordelivet grumligt och kväljande. Det förlägger inte längre till himlen sitt bedrägliga paradis, sin absoluta självutplåning, utan bär det med sig. Skådespelet har tekniskt genomfört en förvisning av all mänsklig makt till ett hinsides; det är en fullkomlig klyvning i människornas inre.

Det här påminner alldeles för mycket om det Carl Schmitt säger i slutordet till sin Politische Theologie II, när han i polemik med Hans Blumenberg diskuterar modernitetens andlighet i termer av en absolut immanent gnosticism, en gnosticism utan transcendens. I denna immanens finns det ingen legitimitet att uppbåda för vare sig förändring eller beständighet, bara ett allmänt missnöje och en riktningslös antipolitik besatt av absoluta fiender. Människans synbara maktlöshet i en värld där inga transcendenta hinder egentligen föreligger är ett fascinerande filosofiskt problem som skulle förtjäna mer uppmärksamhet än det faktiskt får, gärna just i de termer som Debord och Schmitt använder.

EDIT: Kom att tänka på en passage från Schmitts Politische Theologie som kanske kan detourneras här: Om inte Gud har sagt det, hur ska då människan kunna veta att hon är god? Omformulerat: om inte Gud visat för människan att han härskar, hur kan hon då veta att hon är maktlös? Eller, för den delen, veta något alls om härskandet och maktens ursprung, syfte och funktioner?

I dagens utgave skriver den kloke, velformulerte kommentarredaktør Erling Rimehaug om en annen velsignet ordning: Ekteskapet. Les!

Lågmält: Ja.

Fromt: Ja!

Liturgiskt snobberi: Garanterat.

Begripligt: Tyvärr inte, önskar att jag kunde latin. Har man ingen koll på Gudstjänstordning är det totalt omöjligt att förstå ett jota, alpha eller omgega.

För övrigt var det kul att jag tyckte att predikan var väldigt Luthersk (typ: till syvende och sist går allt ut på att älska Kristus av hela sitt hjärta istället för att göra goda gärningar, något som jag för övrigt tycker är väldigt bra ef tersom ifall man älskar Kristus av hela sitt hjärta så leder det till så mycket goda gärningar man kan).

Seraphim Aleksievs bok The Forgotten Medicine: The Mystery of Repentance är nog den bästa och mest användbara introduktionen till bikten i Ortodoxa kyrkan.

Följande bok som fader Seraphim Rose skrev redan innan han gick i kloster är mycket läsvärd: http://www.stherman.com/catalog/chapter_one/nihilism_book.htm

Eller är det mer att ha en förtröstan till den omhändertagande högre makten vi känner som Fadern, Sonen och den Helige Ande?

Frågan jag ställer mig just nu.

Hursomhelst, så kom jag spontant att tänka på en sak. Nämligen synen på de svaga, och vad det betyder. Enligt socialismen är “de svaga” arbetarklassen, eftersom Marxismen är en extremt icke holistisk ideologi som utgår endast ifrån arbetarnas behov och rättigheter.

I bibeln talar Jesus inte bara om de ekonomiskt svaga. Här hittar man istället de som är fattiga i anden, de hungriga, de sjuka, de blinda, de rädda, utmobbade folkslag, med mera. Detta är ett mer holistiskt synsätt och liknar mer sann solidaritet.

För övrigt kan man ju ifrågasätta vidare det är arbetarna som är de svaga i vårt samhälle. Jag har länge gått och funderat på att bli “arbetare”, eftersom alla Sveriges system, kultur etc är anpassad efter en genomsnittlig LO-familj. Det är förvisso bra att många har det bra ställt, men det är patetiskt att villaägande LO-arbetare som lever i överflöd talar om arbetarnas kamp. Det kan ingen förneka. Alltså kan jag vara både sann och solidarisk kristen utan att rösta vänster.

Men jag menar inte heller här att konservatism är lika med sann kristendom, utan inser istället att alla västerländska politiska ideologier har naturligt en gnutta kristendom i sig på grund av att kristendomen har haft en enormt inflytande på och genomsyrat allt intellektuellt tänkande.

Hädelse in extremis, men ändå fnissigt kul.

*Korsa sig lite grand och titta fromt upp mot himmlen*

...Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du välja livet...

5 Mos, någonting....

Jasägarnas församling

Närmar jag mig med tvekan

Nejsägarnas förening

Betraktar jag med respekt

Kanskesägarnas spridda,

Sällan samlade skara

Är mig smärtsamt förtrogen.

Kan jag skiljas från dem?

Endast de liknöjt tysta,

Dessa som anser frågan

Skäligen oväsentlig,

Skall jag aldrig förstå.

/ Anna Greta Wide.

Herren er nær ved dem, hvis hjerte er knust,
han frelser dem, hvis ånd er sønderbrudt.
Salme 34,19

]]> http://altanwir.wordpress.com/?p=201 Tue, 15 Jul 2008 02:15:30 +0000 Ahmad Sahidin http://altanwir.wordpress.com/?p=201
Oleh MEHDI GOLSHANI**

Prolog
Masuknya sains modern ke dalam dunia Islam pada permulaan abad ke-19 diiringi bermacam-macam reaksi. Namun demikian, kandungan filosofisnyalah, dan bukan oleh sains modern itu sendiri, yang mempengaruhi pandangan-pandangan kaum intelektual Muslim. Karena itu, kita bisa mendengar sikap yang berbeda-beda di seantero dunia Islam. Di sini kita membagi reaksi kaum intelektual tersebut ke dalam empat aliran besar:

(1) Kelompok minoritas ulama yang enggan bersentuhan dengan sains modern, karena menganggap sains modern bertentangan dengan ajaran agama Islam. Bagi mereka, masyarakat Islam harus mengikuti ajaran Islam dengan ketat dan mengharuskan umat Islam memiliki sainsnya sendiri.

(2) Kelompok intelektual Islam yang mengadopsi habis-habisan sains modern dan mengkampanyekan pandang dunia yang bersifat empiris. Menurut mereka, menguasai sains modern merupakan satu-satunya solusi untuk melepaskan dunia Islam dari stagnasi. Mereka memandang sains modern sebagai satu-satunya sumber pencerahan yang sejati.

(3) Sejumlah ilmuan Muslim yang mengakui peran sentral sains modern terhadap kemajuan Barat dan menganjurkan asimilasi sains modern, meskipun tetap menaruh perhatian terhadap masalah-masalah keagamaan. Kelompok ini terdiri dari mayoritas intelektual Muslim yang dapat dibagi lagi sebagaimana berikut:

• Sejumlah pemikir Muslim, seperti Seyyed Jamal al-Din dan Rasyid Rida, berusaha memberi justifikasi terhadap sains modern berdasarkan landasan keagamaan. Mereka memandang sains modern sebagai kelanjutan dari sains yang dihasilkan peradaban Islam masa lalu. Oleh karenanya, mereka menganjurkan umat Islam mempelajari sains modern agar dapat menjaga independensi mereka dan melindungi dari kritisisme kaum orientalis dan sejumlah intelektual Muslim [yang sekuler].

• Sejumlah pemikir berusaha melacak semua penemuan sains yang penting di dalam Al-Qur’an dan hadis. Motif mereka adalah untuk menunjukkan keselarasan sains modern dengan ajaran Islam dan membuktikan bahwa temuan-temuan sains modern dapat digunakan untuk menjelaskan berbagai aspek keimanan. Kelompok ini yakin bahwa beberapa hasil yang telah dicapai oleh sains modern telah disebutkan terlebih dahulu oleh Al-Qur’an dan Nabi Muhammad pada empat belas abad yang lalu, sebagai bukti keistimewaan wahyu kenabian. Pandangan semacam ini masih tetap hidup di beberapa masyarakat Muslim.

• Para ulama berusaha mereinterpretasi sejumlah isu-isu teologi Islam dalam perspektif sains modern. Ulama India, Sir Seyyed Ahmad Khan, menggulirkan teologi alam untuk mereinterpretasi prinsip-prinsip dasar agama Islam dalam bingkai sains modern sebagaimana dapat disaksikan dalam tafsir Al-Qur’annya.

(4) Terakhir, para filsuf Islam yang membedakan antara penemuan sains modern dengan pandangan filosofis sains modern tesrebut. Karena itu, meskipun mereka menganjurkan pencarian rahasia-rahasia semesta melalui ekperimentasi dan teori-teori ilmiah, mereka juga bersifat kritis terhadap berbagai penafsiran empiristik dan materialistik yang mengatasnamakan sains. Dalam pandangan mereka, pengetahuan ilmiah memang dapat mengungkapkan beberapa aspek dunia fisik, namun sains saja per se, tidak dapat memberikan gambaran sempurna tentang realitas. Sains harus dikombinasikan dengan pandang dunia Islam agar memperoleh gambaran komprehensif mengenai realitas. Ayatullah Muthahhari merupakan penganjur terkemuka pendapat ini.

Sikap Muthahhari terhadap Sains Modern
Sementara sejumlah ulama sibuk mengadaptasikan Al-Qur’an dan hadis dengan penemuan sains modern, Muthahhari lebih memperhatikan masalah-masalah fundamnetal dalam sains yang dapat menimbulkan persilangan pendapat antara para ilmuwan dan para ulama. Ia percaya bahwa pandangan filosofis terhadap ilmu lebih sering menjadi sumber konflik daripada ilmu itu sendiri. Oleh karenanya, Muthahhari senantiasa mencari asumsi-asumsi filosofis yang tersembunyi dalam berbagai argumen. Seperti komentarnya:

Dalam mempelajari karya-karya setiap ilmuan, saya selalu melacak akar pemikirannya dalam rangka memahami mengapa seorang ilmuan, berdasarkan refleksi filosofisnya mengenai suatu masalah, memilih jalan tertentu dalam memulai dan menyimpulkannya? Postulat apa yang diandaikannya begitu saja sebelum berpendapat ini dan itu?[1]

Dalam pandangan Muthahari, kesalahpahaman ilmuan juga memberikan kontribusi besar pada berkembangnya konflik tersebut. Di sini, kami akan menyebutkan beberapa masalah utama yang meningkatkan konflik antara ilmu dan agama, sekaligus mengelaborasi cara Ayatullah Muthahhari mendekati masalah ini.

1. Argumen Keteraturan
Sebagaimana yang telah kami sebutkan, bersamaan masuknya sains modern ke dalam dunia Islam, sebagian ilmuan Muslim mengatakan bahwa teologi sekalipun harus tunduk pada metode-metode sains yang bersifat empiris, dan bahwa sains merupakan satu-satunya jalan menuju Tuhan. Ayat-ayat Al-Qur’an mengenai fenomena-fenomena alam dijadikan argumen kememadaian (self-sufficiency) metode ilmiah. Bahkan ada pula ilmuan yang mengidentikkan kearifan Al-Qur’an dengan Positivisme.[2]

Mengenai hal ini, Muthahhari mengakui bahwa observasi dan eksperimentasi merupakan piranti penting untuk memahami alam, namun ia tidak yakin terhadap kememadaian inderawi. Menurutnya, hasil kerja intelektual sangatlah diperlukan sebelum seseorang memberikan interpretasi teistik terhadap dunia. Sains empiris juga mengakrabkan kita dengan karya-karya Tuhan, bahkan kesimpulan tentang kemahatahuan dan kemahakuasaan Tuhan berdasarkan kajian mengenai alam, pun membutuhkan penalaran intelektual. Lompatan dari yang terbatas (finitum) kepada yang tak terbatas (infinitum) mensyaratkan penalaran. Sebagaimana yang diungkapkan oleh Muthahhari:

Membuktikan adanya Tuhan dengan menunjukkan adanya “keteraturan dan arah” [alam semesta] memang cara yang baik. Namun teori itu hanya berfungsi untuk menyadarkan kita bahwa alam semesta ini ... berada di bawah pengawasan kekuatan yang berpengetahuan, yang mengaturnya .... Paling tidak, sains memberi tahu kita pencipta semesta ini memiliki pengetahuan tentang sesuatu yang dibuatnya, tapi bisakah sains membuktikan bahwa ‘Dia mahamengetahui segala sesuatu’ (Q.S. 57:3).[3]

Ternyata hukum-hukum fisika dan kimia juga tidak murni fakta-fakta empiris. Kesimpulan-kesimpulan keduanya juga sangat membutuhkan pengolahan intelektual. Konsep materi, misalnya, merupakan kesimpulan intelektual, sebab eksperimen hanya memberikan sifat-sifat materi tersebut kepada kita [dan bukan totalitasnya].

Berkenaan dengan teori keteraturan, Muthahhari berpandangan bahwa setiap orang dihadapkan pada dua model keteraturan: keteraturan yang berkaitan dengan sebab efisien (the efficient cause) dan keteraturan yang berkaitan dengan sebab final (the final cause). Jika yang pertama hanya menunjukkan rangkaian sebab-akibat, maka yang terakhir mengisyaratkan adanya pengetahuan dan pilihan dalam menentukan sebab efisien. Karena itu, keteraturan yang terlihat di dunia merupakan perwujudan model keteraturan yang kedua, dan keteraturan semacam itu merujuk kepada alam metafisik. Sayangnya, menurut Muthahhari, kebanyakan orang tidak membedakan dua hal ini.[4]

Menurut Muthahhari, argumentasi keteraturan yang digunakan untuk membuktikan eksistensi Tuhan pada hakikatnya memiliki unsur empiris dan teoretis sekaligus. Mengabaikan hal ini telah membuka jalan bagi kritisisme terhadap argumentasi keteraturan. Manfaat argumentasi keteraturan adalah ia menunjukkan kita batas-batas antara fisika dan metafisika. Ia menunjukkan adanya realitas supernatural. Namun, teori itu sama sekali tidak mengatakan sifat dasar realitas supernatural dan apakah ia terbatas ataukah tidak.

2. Teori Evolusi Darwin
Darwin menolak ide tentang kepermanenan spesies (the fixity of species) dan memproklamirkan ide evolusi spesies. Dia menegaskan idenya itu dengan teori mekanisme seleksi alam (the mechanism of natural selection) dan teori bertahan hidup bagi yang paling kuat (the survival of the fittest). Kaum Darwinian berusaha menjelaskan kehidupan dengan proses untung-untungan (the chance processes) dan karena itu menyangkal peran keteraturan penciptaan. Keteraturan yang kita lihat dalam kehidupan dunia mereka anggap sebagai hasil dari peluang dan seleksi alam. Hal itu antara lain disampaikan oleh Richard Dawkins di acara yang dipandunya di BBC2 pada tahun 1987:

Proses untung-untungan dalam seleks alam yang berjalan selama ribuan tahun memiliki cukup energi untuk menghasilkan keajaiban seperti dinosaurus dan diri kita.[5]

Kaum Darwinian bermaksud menghilangkan peran Sang Pencipta. Yang mereka lupakan adalah: memperkenalkan mekanisme bagi sesuatu [penciptaan] tidak serta-merta menegasikan peran pencipta. Kemunculan suatu spesies mestinya dijelaskan apakah ia terjadi secara gradual atau tiba-tiba. Sebagaimana ditunjukkan Abu Al-Majd Muhammad Rida al-Najafi al-Isfahani, seorang intelektual muslim terkemuka awal abad ke-20, teori evolusi tidak bertentangan dengan paham ketuhanan. Hanya penafsiran materialistik dari teori ini yang menegasikan Tuhan.[6]

Dalam beberapa dekade belakangan, para eksponen Darwinisme yang ateis sibuk mengajukan ketidaksesuaian antara teori evolusi dengan paham ketuhanan. Komentar Dawkins menggambarkan pertentangan tersebut berikut ini:

Akhirnya, hanya [teori tentang] Tuhan dan seleksi alam yang bisa menjelaskan mengapa kita tercipta.[7]

Namun, Dawkins yakin bahwa teori Darwin telah membuat kepercayaan pada Tuhan menjadi tampak sia-sia:

Kendati teisme dapat bertahan sebelumnya, namun Darwin dapat membuatnya menjadi pandangan intelektual yang benar-benar ateistik.[8]

Dawkins tidak melihat adanya kesesuaian antara teori seleksi alam dengan keberadaan Pencipta alam. Dalam kuliahnya tahun 1884, Uskup Agung Fredrick Temple menjelaskan duduk perkaranya dengan baik:

Apa yang dimaksudkan oleh doktrin (Evolusi) bukanlah bukti tentang penciptaan alam semesta, namun lebih pada cara penciptaan terjadi .... Dalam suatu kasus, Sang Pencipta menciptakan binatang-binatang seketika seperti yang ada sekarang, namun dalam kasus lain, Sang Pencipta menciptakannya melalui unsur-unsur materi ... yakni kekuatan-kekuatan yang terkandung di dalamnya, sehingga seiring perjalanan waktu, makhluk-makhluk berkembang seperti yang ada sekarang.[9]

Muthahari sepenuhnya sadar akan kerancuan ini. Dalam kuliahnya di Islamic Association of Physicians, Teheran, Muthahhari (1968) menegaskan bahwa baik secara filosofis maupun teologis, tidak ada hubungan antara teori penciptaan spontan ataupun gradual, dengan kepercayaan kepada Tuhan. Kesalahanpahaman ini merupakan akibat kesalahan dari abad ke-19 ketika orang melihat adanya korelasi antara kepercayaan kepada Tuhan dengan “teori kepermanenenan spesies”. Bagaimanapun juga, tidak ada kesenjangan logika antara kepercayaan kepada Tuhan dengan teori evolusi. Namun Muthahhari menegaskan bahwa hukum-hukum evolusi Darwinian tidaklah cukup untuk menerangkan proses evolusi spesies. Evolusi harus dilengkapi dengan hukum-hukum metafisik.[10]

Muthahari mengklasifikan dua kelompok yang memberi kontribusi pada berkembangnya tesis mengenai pertentangan antara paham ketuhanan dengan ide evolusi spesies. Kelompok pertama terdiri dari kaum beriman yang menyerang ide evolusi spesies karena menganggapnya bertentangan dengan agama mereka. Sedangkan kelompok kedua terdiri dari para materialis yang menggulirkan teori evolusi untuk melepaskan diri dari ide eksistensi Tuhan.[11]

Menanggapi orang-orang yang melihat adanya pertentangan antara cerita tentang Adam yang terdapat dalam Bibel dan Al-Qur’an, dengan teori evolusi, Muthahhari setuju dengan pandangan yang mengaggap Adam tidak harus menjadi manusia pertama. Lebih tepat jika kemunculan Adam dianggap menandai tahap maju dalam perkembangan manusia. Cerita tentang Adam dalam Al-Qur’an merupakan pelajaran-pelajaran moral:

Cerita tentang Adam memang ada dalam Al-Qur’an, namun cerita itu tidak memuat sedikit pun masalah pengakuan terhadap eksistensi Tuhan atau tauhid. Cerita itu sebenarnya diungkapkan untuk mengajari kita tentang akibat kesombongan setan dan kealpaan Adam. Akan tetapi, cerita penciptaan manusia [secara umum] itulah yang dimaksudkan untuk mengajari kita tentang monoteisme.[12]

3. Masalah Kehidupan
Persoalan jiwa dan raga, dan hubungan di antara keduanya merupakan permasalah lama. Seiring perkembangan dan popularitas teori evolusi dan filsafat materialistik, para ilmuan berusaha terus-menerus untuk mengkaitkan segala sifat-sifat kehidupan dengan proses psiko-kimiawi, guna mengesampingkan konsep jiwa. Muthahhari, dalam hal ini, mengakui pengaruh proses psiko-kimiawi bagi kehidupan, sekaligus menganggapnya tidak memadai. Radio, misalnya, memang penting untuk menerima sinyal yang dikirim transmiter, namun ia bukan segala-galanya. Untuk lebih jelasnya, Muthahhari mengatakannya sebagai berikut:

Sintesa, penjumlahan, pengurang, dan pengombinasian bagian-bagian materi merupakan syarat-syarat yang dibutuhkan untuk memunculkan efek-efek kehidupan, namun itu semua tidaklah cukup.[13]

Menanggapi pendapat yang mengatakan manusia dapat memproduksi efek-efek kehidupan Muthahhari berpendapat:

Tatkala kemampuan menghadirkan kehidupan dihasilkan oleh materi, [sebenarnya] Tuhanlah yang menganugrahinya kehidupan. Dengan kata lain, materi dalam gerak perkembangannya, menjadi hidup. Ia mendapatkan kesempurnaannya yang masih kurang, dan menghasilkan efek dan aktivitas yang sebelumnya jauh dari kesempurnaan.[14]

Pandangan ini sesuai dengan ajaran Al-Qur’an yang mengatakan bahwa kehidupan ini merupakan anugerah Tuhan. Muthahhari menegaskan:

Mustahil jika kondisi-kondisi pemberian jiwa [oleh Tuhan] ada, tapi tidak ada kehidupan. Bukankah Tuhan Mahakuasa, Mahasempurna, dan Mahapemurah kemudian disaingi oleh manusia? Seandainya suatu ketika manusia mencapai hal ini, apalagi yang harus mereka siapkan, jika bukan menciptakan kehidupan.[15]

Muthahhari juga mengkritisi kaum beragama yang menggali asal-muasal kehidupan hanya demi mengaitkannya dengan Tuhan. Bagi Muthahhari, mereka mencari-cari Tuhan yang hilang (God of gaps), yakni mencari Tuhan yang cocok untuk mengisi kebodohan manusia:

Di sini kami ingin mencari alasan mengapa orang-orang yang bertuhan itu mencari asal-muasal kehidupan untuk mengkaitkan kemurnian kehidupan itu dengan kehendak Tuhan. Padahal, Al-Qur’an dalam pandangan monoteistiknya, sama sekali tidak mengikuti metode semacam itu. Al-Qur’an menganggap hidup ... sebagai hasil dari kehendak langsung Tuhan. Al-Qur’an, dengan kata lain, sama sekali tidak membedakan asal-muasal kehidupan dengan kelanjutannya .... Selain itu, kita tidak boleh lupa akan perbedaan fundamental antara logika Al-Qur’an dengan logika lain. Namun, sayangnya, kaum beragama itu tetap saja mencari Tuhan dari sisi gelap pengetahuan mereka. Sehingga tak mengherankan jika mereka sering kali mengkaitkan kebodohan mereka kepada Tuhan, tatkala pikiran mereka terbatas dalam memahami suatu hal.[16]

4. Penciptaan Alam Semesta
Selama Masa Pertengahan, masalah penciptaan alam semesta senantiasa dikaitkan dengan konsep ketuhanan. Penciptaan alam semesta digunakan sebagai bukti filosofis bagi keberadaan Tuhan. Namun, dalam dua abad terakhir, terutama sejak abad ke-20, kepercayaan tentang kekekalan alam semesta sangatlah populer dalam diskusi ilmu pengetahuan, dan menjadi salah satu argumen kuat kaum materealis untuk melawan konsep keberadaan Tuhan. Namun setelah Hubbel menemukan perubahan warna merah pada cahaya dari galaksi, ‘teori ekspansi alam semesta” atau dikenal dengan “teori Big Bang”, benar-benar melambung dan meraih popularitas luar biasa. Teori itu selanjutnya diterima pula oleh kaum beragama di seluruh dunia. Sebab, mereka merasa mendapatkan bukti konkret terciptanya alam semesta oleh tangan Tuhan berkat teori tersebut. Akan tetapi, para pakar kosmologi ateis segera berusaha menghadirkan argumentasi yang dapat menolak ide penciptaan alam semesta dalam satu waktu, dan perdebatan pun berlanjut. Hanya saja, sejumlah fisikawan mengakui bahwa asumsi tentang kekekalan alam semesta tidak lantas menjadikannya membuktikan apa-apa. Dalam hal ini, Paul Davies berkata:

Fakta yang menyatakan bahwa alam semesta tidak bermula dari suatu waktu tertentu tidak dapat menjelaskan eksistensi alam semesta tersebut. Fakta itu juga tidak dapat menjawab pertanyaan mengapa alam semesta ini terbentuk semacam ini. Tentu saja ia tidak menjelaskan mengapa alam menempati semesta yang relevan (seperti penciptaan semesta) dan prinsip-prinsip fisik yang menciptakan kosmos yang stabil.[17]

Muthahhari menegaskan bahwa baik teori kebaharuan penciptaan maupun teori kekekalan alam semesta tidak ada hubungannya dengan masalah eksistensi Sang Pencipta. Kesalahan fatal akan terjadi, menurut Muthahhari, jika kita mengasumsikan kepercayaan bahwa Tuhan mensyaratkan konsep kebaharuan alam semesta:

Mengapa kita memperbincangkan masalah hari pertama penciptaan semesta, dan mengatakan bahwa semesta tercipta secara gradual? Padahal, ia selamanya dalam keadaan tercipta. Tidak ada sesuatu pun yang langgeng dalam semesta ini.[18]

Berdasarkan prinsip-prinsip monoteistik, sebenarnya orang dapat mengatakan bahwa alam semesta ini tidak berpermulaan. Sebab, jika alam semesta ini berpermulaan, bisa jadi ada alam lain sebelum alam ini dalam bentuk yang lain pula.[19] Dalam ungkapan Muthahhari:

Mungkin mereka benar, jika berjalan mundur ke ribuan tahun silam, kita akan dapatkan keadaan dunia yang berbeda dengan keadaan dunia saat ini. Namun, bagaimana kita dapat mengetahui jika tidak dunia lain yang memiliki keadaan berbeda sebelum dunia ini?[20]

Gagasan mengenai keberagaman alam semesta yang dikemukakan Muthahhari pertengahan 1970-an, menjadi ide terkemuka dalam kajian kosmologis tahun 1980-an dan 1990-an. Namun, para kosmolog hanya menggunakan ide itu untuk memperselisihkan keberadaan Tuhan. Sedangkan Muthahhari menggunakannya untuk mempropagandakan ide Tuhan yang Mahapengasih.

5. Prinsip Kausalitas
Para fisikawan zaman klasik mempercayai prinsip kausalitas sebagai postulat dasar. Mereka juga percaya bahwa dengan mengetahui persamaan gerak suatu sistem berikut kondisi permulaannya, seseorang dapat memprediksikan dengan tepat masa depan sistem tersebut. Pada tahun 1927, Heisenberg menggulirkan ide “relasi yang tidak menentu”, yang berisikan ketidaktahuan manusia akan posisi dan kecepatan tertentu dari suatu partikel. Setelah itu, Heisenberg meloncat dari kesimpulan epistemologisnya itu menuju kepada kesimpulan ontologis, dengan mendeklarasikan teori yang mengatakan bahwa prinsip kausalitas tidak berlaku pada realitas atom. Selanjutnya, ia menegasikan kemungkinan adanya level subkuantum dalam aturan hukum kausalitas. Ia juga beranggapan bahwa spekulasi-spekulasi itu sering kali tidak berguna dan omong kosong:

Karena sifat statistikal teori kuantum berkaitan erat dengan ketidakpastian semua persepsi, seseorang dapat mencapai anggapan bahwa di belakang dunia statistik yang di dalamnya terkandung hukum kausalitas, terdapat “dunia” tersembunyi yang ditopang oleh hukum kausalitas. Namun singkat kata, spekulasi ini tidak berarti apa-apa dan omong kosong .... mekanika kuantum telah menandaskan kegagalan mutlak teori kausalitas. [21]

Namun, fisikawan lain, seperti Einstein Nernst, menolak pandangan di atas dan mengaitkan ketidakpastian realitas atom dengan ketidaktahuan manusia. Kemudian penolakan itu ditentang oleh fisikawan dan filsuf lain yang berpikiran bahwa ide Heisenberg dapat memberikan solusi bagi masalah kebebasan kehendak manusia. Sebab, proses psikologis bergantung kepada proses fisika yang pada dasarnya tidak menentu.[22] Akan tetapi, Einstein menolak anggapan adanya pertentangan antara aturan hukum kausalitas dengan kebebasan kehendak manusia:

Sepertinya Anda menghadapi konflik antara perspektif kausalitas murni versi Spinoza dengan perspektif yang menginginkan adanya usaha-usaha aktif untuk menciptakan keadilan sosial. Bagi saya, tidak ada konflik di situ. Karena ketegangan mental tidak cukup mengandalkan keinginan saja, tapi juga harus mendorong terwujudnya keadilan sosial dengan cara menyatukan berbagai faktor yang masing-masing mengambil bagian dari sistem kausalitas yang masih terabaikan.[23]

Sejalan dengan maraknya diskusi tentang teori kuantum dan teori kausalitas, ilmuwan Islam, pada dekade terakhir ini, juga mulai merevivalisasi teori Asy’ari yang telah lama diabaikan. Mereka juga menggunakan teori kuantum untuk mendukung ide-ide mereka.[24] Namun, Muthahhari, menolak teori fisika kuantum itu. Dengan melakukan beberapa observasi, Muthahhari mengkritisi teori tentang prinsip ketidakpastian itu.[25] Hasil pengamatannya antara lain sebagai berikut:

Kami tidak bermaksud untuk menolak observasi ekperimental para fisikawan. Yang ingin kami lakukan hanyalah mengkritisi kesimpulan filosofis yang telah mereka capai.
Hukum kausalitas adalah hukum filosofis. Oleh karenanya, keberadaannya hanya dapat ditolak dengan argumentasi filosofis. Sedangkan sains tidak mungkin mampu menetapkan ataupun menolaknya. Ia hanya mampu menerimanya sebagai sebuah postulat dasar. Dalam hal ini Planck berkata:

Tentu saja kita bisa mengatakan bahwa hukum kausalitas pada dasarnya hanya sebuah hipotesis. Namun demikian, posisi hukum kausalitas tidak sama dengan hipotesis yang lainnya. Karena hukum kausalitas merupakan hipotesis yang paling fundamental. Ia adalah hipotesis yang berbentuk postulat, yang berperan penting dalam memberikan pengertian dan makna bagi seluruh penggunaan hipotesis dalam penelitian ilmiah.[26]

Hukum kausalitas memandang seluruh alam semesta sebagai satu kesatuan. Oleh karenanya, penerapannya pada mikrokosmos dapat merusak validitas hubungan hukum tersebut dengan keseluruhan alam semesta. Shabistari, seorang mistikus Persia pernah mengatakan hal tersebut sebagai berikut:

Jika kau buang sesuatu dari tempatnya, seluruh semesta akan hancur berantakan.

Tidak terprediksikanya dunia atom tidak berarti hukum kausalitas tidakvalid. Sebab, kita tidak punya alasan pasti untuk menyatakan bahwa kita telah mencapai batas akhir pengetahuan kita atau kita telah menelusuri semua faktor yang relevan. Ketidakmampuan kita dalam memprediksikan sesuatu bisa jadi merupakan hasil dari ketidaktahuan kita atas beberapa fakta yang belum diketahui. Henry Stapp, eksponen teori kuantum kontemporer, menyetir pendapat berikut:

Teori kuantum kontemporer memperlakukan kejadian-kejadian (alam semesta) ini sebagai suatu variabel tak beraturan (random variables) dengan cara menspesifikkan bobot statistiknya saja ke dalam teori ini. Artinya, teori kuantum tidak turut campur membahas pilihan aktual-spesifik suatu kejadian atau bagaimana kejadian itu berlangsung.

Yang jelas, pernyataan teori fisika kontemporer bahwa tidak ada sesuatu selain yang ada/terjadi, tidak berarti sains telah menjadi stagnan. Para fisikawan masa kini percaya pada kebenaran teori itu bisa saja demikian dan juga memuaskan, karena pilihan-pilihannya memang demikian.

Saya percaya kemungkinan itu bisa diterima sebagai ungkapan keadaan pengetahuan ilmiah kita dewasa ini, namun sains seyogyanya tidak puas dengan keadaan itu. Sains sudah selayaknya senantiasa berjuangan menuju posisi yang lebih baik. Semua cabang ilmu pengetahuan harus memainkan peranannya masing-masing .... sehingga, pada konteks perjuangan yang sangat luas itu, teori di atas seyogyanya diposisikan sebagai salah satu elemen dari sisi gelap dunia kontemporer yang masih harus dikaji. Teori itu, dengan kata lain, bukan sebagai ungkapan final yang harus puas kita terima.[27]

Beberapa ilmuan bahkan membicarakan kemungkinan sebab-sebab yang nonfisik. Pernyataan itu antara lain diungkapkan oleh seorang ahli matematika Kanada, John Byl:

Argumentasi yang menyatakan bahwa “ketiadaan sebab-sebab fisik merupakan suatu kepastian dalam peristiwa-peristiwa kuantum,” telah membuka jalan bagi kemungkinan eksistensi sebab-sebab nonfisik. Sebab-sebab nonfisik itu bisa jadi berupa akal manusia, wujud spiritual seperti malaikat, jin, atau tindakan langsung Tuhan. Tegasnya, sebab-sebab nonfisik ini berada di luar penyelidikan ilmiah, sehingga secara ilmiah, ia tidak menjamin kebenaran teori “ketidakadaan sebab fisik mengindikasikan ketidakadaan suatu sebab.[28]

Dalam semangat itulah, David Bohm membangun variabel teori kuantum yang tersembunyi, bersifat kausal, dan dapat menghasilkan seluruh hasil ekperimen teori kuantum.

Generalisasi hasil-hasil eksperimen mengenai hukum baru hanya bermakna apabila telah memperoleh hukum kausalitas. Plank menyimpulkan:

Hipotesis apa pun yang mengindikasikan aturan definitif menunjukkan prinsip kausalitas itu valid.[29]

Para ilmuan yang berusaha menjelaskan kebebasan manusia dengan cara menerapkan hukum kausalitas pada hakikatnya salah dalam memahami makna kebebasan berkehendak. Kita memang bebas dalam memilih melakukan ini dan itu, namun pilihan itu tergantung pada motivasi kita dan berbagai sebab-sebab lainnya.

Epilog
Menarik menyaksikan bagaimana poin-poin yang dibicarakan Muthahhari pada permulaan tahun 1950-an, mulai dibicarakan oleh ahli-fisikawan papan atas, seperti Dirac dan de Broglie pada tahun 1960-an dan 1970-an.[30] Bahkan, teori kausalitas mekanika kuantum pun menemukan momentumnya dalam dua dekade terakhir ini, sampai-sampai fisikawan terkemuka penerima Nobel Fisika Laureate seperti G. ‘t Hooft mengerjakan riset berdasarkan teori-teori kausal tersebut.

* Makalah Seminar Internasional Pemikiran Murtadla Muthahhari, Jakarta, 8 Mei 2004, diterjemahkan oleh Zainul Maarif, Mahasiswa Pascasarjana ICAS-Jakarta, disunting oleh Muhammad Ilham, editor in chief pada Penerbit Teraju (Mizan), Jakarta.

** Profesor Fisika Universitas Teknologi Sharif, Teheran, Iran; Direktur Institute for Humanities and Cultural Studies, Tehran, Iran (golshani@ihcs.ac.ir)

CATATAN AKHIR

[1] M. Muthahhari, Collected Works (in Persian) Vol. 13, (Tehran: Sadra Publication, 1374 H), h. 65.

[2] A. A. Tabbarrah, Ruh al-Din al-Islami (Beirut: Dar al-Ilm lil-Malayeen, 1982), h. 270.

[3] M. Muthhari, Collected Works (in Persian) Vol. 4, (Tehran: Sadra Publication, 1374 H). h. 209-217.

[4] Ibid. h. 86-87.

[5] Dikutip dari M. Poole, “A Critique of Aspect of the Philosophy and the Theology of Richard Dawkins”, Science and Christian Belief, 6, 1994, h. 53.

[6] Adel A. Ziadat, Western Science in the Arab World (London: the Macmillan Press Ltd., 1986), h. 97

[7] R. Dawkins, The Extended Phenotype, (Oxford: OUP, 1982), h. 181.

[8] R. Dawkins, The Blind Watch Maker (New York: W. W. Norton & Co., 1987), h. 6.

[9] Dikutip dari M. Poole, Op.Cit., h. 52.

[10] M. Muthahhari, Collected Works (in Persia) Vol. 4, h. 220.

[11] Ibid., h. 223-224.

[12] Ibid., h. 164.

[13] M. Muthahhari, Collected Works (in Persia) Vol. 13, h. 38.

[14] Ibid., h. 41-42.

[15] Ibid., h. 58-59.

[16] Ibid., h. 55.

[17] Paul Davies, The Mind of God (London: Simon & Schnster, 1992), h. 56.

[18] M. Muthahhari, Collected Works (in Persia) Vol. 4, h. 169.

[19] Ibid., h. 38.

[20] M. Muthahhari, Collected Works (in Persia) Vol. 10, (Tehran: Sadra Publication, 1375 H), h. 405.

[21] Quantum Teory and Measurement, edited by J. Wheeler and W.H. Zurek (Princeton: Princeton University Press, 1983), h. 83.

[22] Max Jammer, “Indeterminancy in Physics”, in P.P Winer (ed.), Dictionary of the History of Ideas, Vol. 2 (New York: Charles Scribner’s Sons, 1973), h. 589.

[23] T. Benagen, “Stuggle with Causality”, Science in Context, 6, No. 1, h. 306.

[24] K. Harding, “Causality Then adn Now: al-Ghazali and Quantum Theory”, American Journal of Islamic Social Sciences, 10, No. 2, h. 165-177.

[25] M. Muthahhari, Collected Works (in Persian) Vol. 6, (Tehran: Sadra Publications, 1377 H), h. 671-691.

[26] M. Planck, The New Sciences (USA: Meridian Books, 1959), h. 104.

[27] H.P. Stapp, Mind, Matter, and Quantum Mechanics (New York: Spinger-Verlag, 1993), h. 216.

[28] J. Byl, “Inderterminancy, Divine Action and Human Freedom”, Science and Christian Belief, 15, No. 2, Okt. 2003.

[29] M. Planck, Op.Cit., h. 104.

[30] M. Golshani, “ Cosmology in the Islamic Outlook and in Modern Cosmology”, in N. H. Gregersen, U. Gorman & H. Meisinger (eds.), Studies in Sciences & Theology, Vol. 8 (Aarhus: University of Aarhus, 2002), h. 187-188.

Sång och ceremoni

Kan tyckas vara en petitess, men här i Uppsala märks det att vi teologer och juristerna får gå först i alla sammanhang som rör doktorspromotioner och annat akademiskt. Här måste också nämnas att vi tillsammans med medicinare och humanister har egna verser i den oslagbart studentikosa dängan O gamla klang och jubeltid.

Fakulteterna

De är de enda fakulteterna med en institution som är den samma som fakulteten; nämligen Teologiska Institutionen vid Teologiska Fakulteten, liksom Juridiska Institutionen vid Juridiska fakulteten. Så vitt jag vet har de respektive fakulteterna inga andra institutioner, samt att alla övriga fakulteter har flera olika institutioner vilket gör att dessa två sticker ut.

Boken

Både juridik och teologi utgår ifrån en normerande bok med stor auktoritet; Bibeln respektive Svea Rikes Lag (såklart). Dessa böcker skiljer sig dock enormt mycket ifrån varandra. Lagboken innehåller bara lagtexter och uppdateras hela tiden. Bibeln, å sin sida, är till att börja med skriven för c:a tvåtusen år sedan på grekiska och hebreiska, innehåller allt från kärlekspoesi och biografier, till vishetslitteratur och framtidsapokalypser (men också en del lagtext!).

Lagboken är aktuell och ständigt nyuppdaterad och täcker allt i det svenska samhället, emedan bibeln är tidslös och berättar allt man behöver veta om livet och varför saker är som de är (jfr. upplysande mot etiologisk). Bibeln är också kanoniserad, vilket reglerar att man inte kan lägga till nya texter hur som helst(apokryferna är undantaget som bekfräftar regeln?) .

Som jurist har du som huvuduppgift att tolka vad lagen säger, och som teolog är det bland annat viktigt att tolka bibeln och som präst även göra utläggningar utifrån detta.

Professionen

Slutligen så leder förhoppningsvis studierna till att man blir jurist eller präst, vilket är två av "de fyra eviga professionerna " (de andra är officer och läkare). Profession är ett luddigt och felanvänt begrepp idag och förväxlas ofta med "yrke" eller "arbete". Men traditionellt skiljer det sig eftersom man ses som högsta auktoritet för en viktig samhällsfunktion och har avgörande funktion för människors liv.

Min slutsats är att teologi och juridik är extremt likt varandra, förutom att folk knappt vet vad teologi är för något, medan juridik är extremt populärt. Bra för mig, de lär betyda många outlånade böcker under de för mig så upphetsande kategorierna "liturgik" och "kateketik" på Carolina och Boye biblioteken :-)

Finns det då någon intressant skillnad?

Jo, nämligen i vad som räknas som giltig bevisföring. Inom juridiken är man numera oskyldig tills man bevisas skyldig. Inom teologin har det blivit precis tvärtom sedan teologin hamnade i försvarsställning gentemot filosofin och vetenskapen efter upplysningen; nämligen att Gud inte finns förrän det är bevisat. Väldigt, väldigt intressant och tidstypiskt anser jag.