Problemet med bloggen är att jag bara skriver fritt från mitt fina lilla huvud. Och som alla vet så är tankar inte alltid helt logiska eller fria från syftningsfel då man själv fattar fullständigt vad man tänker på. När det sedan hamnar på papper för andra att läsa är det inte riktigt lika solklart längre. Det märker jag ju ofta när jag läser igenom mina inlägg. Jag kan själv undra vad tusan jag menade fast jag skrev det 2 minuter tidigare. Och varför läser jag inte igenom varje inlägg då? Jo för att Lutfisks främsta karräktärsdrag är lathet. Ren och skär lathet! Så att bemöda mig att läsa igenom det jag nyss tänkt är svårmotiverat. Ofta känns det som jag ändå bara skriver det för mig. Men det gör jag ju faktiskt inte. Isåfall hade jag skrivit det i ett word-dokument och sparat på datorn. Inte publicerat det för alla som kan läsa svenska. Någonstans vill jag ju tro att det finns någon där ute som bryr sig om vad jag har att säga eller vad jag gör om dagarna. Ändå kan jag inte bemöda mig att läsa igenom skiten jag skriver så att det ska bli, åtminstone lite, lättare för läsaren att förstå eller tycka om det jag skriver. Det är helt enkelt en rätt kass bloggattityd. Jag måste försöka ändra på den. Det är dessutom viktigt inför kommande arbeten, då måste min skrift vara läslig och gärna någorlunda proffsig. Men som sagt jag kan om jag vill. Det vet jag.

Gällande stavningen så kan jag bara be om ursäkt och att jag på den punkten faktiskt försöker bättra mig. Visserligen blir det mycket slarvfel som jag inte bryr mig om (men jag ska börja göra det) men den faktiskta stavningen försöker jag verkligen bli lite bättre på . Av någon anledning har jag seriösa skrivsvårigheter. Jag har inga lässvårigheter alls. Men för det första så lär jag mig aldrig när det ska vara dubbla konsonanter. Jag har en regel som funkar för det mesta, men jag kan inte sitta som en 7åring varje gång jag ska skriva ett ord som möjligen innehåller två konsonanter. Visst har jag lärt mig de flesta utantill men det finns en del jag är osäker på än idag. Jag har alltid haft svårt med det där. Och det vill jag skylla på två saker:

1) min lärare tyckte alltid att det var bättre att låta barnen skriva någonting än att rätta felen och därmed hämma skrivlusten. Detta har resulterat i att det inte var fören i 9an någon påpekade mina särskrivningar. Och ja, antagligen var det ingen som påpekade min bristande kunskap i dubbla konsonanter heller.
2) Jag har pluggat finska hela min skoltid. På finska stavar man på ett helt annat sätt. Det var visserligen inte fören ett par månader sedan som poletten föll ner för hur man stavar rätt på finska. Men det beror på min vägran till att lära mig finska när jag var yngre. Och pågrund av min vägran så korvstoppades jag mer och mer med hur man stavar finska, medan ingen korvstoppade den svenska stavningen i mitt huvud. Så jag tror att finskan förvirrade mig lite.

Nästa problem jag har med skrivandet är att jag glömmer sista bokstaven. Det händer sjukt ofta. Speciellet när jag skriver förhand. Detta beror på att jag tänker väldigt mycket snabbare än jag skriver så jag hinner påbörja nästa ord innan jag skrivit klart det förra. På datorn är det lite enklare för jag skriver fortare där plus att jag ser mycket fortare om det blivit fel.
Sedan är det givetvis inte bara possitivt med att skriva på datorn. Ofta händer det att ena handen är snabbaren än den andra och då hamnar bokstäverna i fel ordning. Detta beror alltså inte på att jag inte ser att det är fel utan på att jag inte orkar ändra det sedan utan antar att folk förstår vad jag menar...

Så det jag ville säga med detta inlägg var väl mest att jag ber om ursäkt för min lathet. Jag ska försöka bevisa att jag kan om jag vill..

Det første klippet er rett og slett åpningen av filmen, eller "opening credits", som vi liker å kalle det. Den er veldig koselig. Legg merke til at det produseres av D.U.M & VF, som har sammenheng med Lars. Dette var før DHF.

Noen som tok den med at jeg holder en hammer? Helt spontan humor. Og introduksjonen med Lars er filmet i den store salen i Karmøy kino, så vet du hvordan den ser ut.

Neste video er det vi satte sammen selv for å illustrere en typisk slåssescene i en actionfilm. For deg som har peiling, kikk etter aksebrudd på aksebrudd i allerede de første klippene. For deg som ikke har peiling, kikk etter kontinuitetsfeil (nesten umulige å finne). Dette er blitt akkurat passe latterlig, spør du meg:

Alle som var med på produksjonen spilte i denne scenen, så her var det fantasifull filming med vinkler og diverse. Favorittøyeblikket må være uttrykket til Lars etter at Bush snur seg og ser han. Det er også fint at Bush gir seg selv en liten applaus etter voldsorgien, og det er bare å være enig med Martin; That's what I call hard.....core action *eksplosjon fra Independence Day*

Vi skal videre til et veldig kort klipp der vi forteller om location:

Nå må du barre spørre deg selv om to ting. 1: Finnes det en merkeligere måte å beskrive et sett på enn "an illusionary enviroment"? 2: Viss vi hadde tatt bort ordene New Zealand og Vedavågen fra videoen, ville du merket overgangen? Svaret er nei, på begge spørsmålene.

Kjapt videre til vår forklaring av storyboards. Her satt faktisk Lars og jeg og tegnet storyboards til scener vi ville filme. Lars tegner til actionsekvensen du så litt tidligere, og jeg tegner til en scene der vi skal kaste en pai med krem på i ansiktet til noen (planleggingen til denne scenen var en gjennongangsting i filmen). Det at vi faktisk brukte disse som storyboards gjør det enda bedre.

Under innspillingen av denne scenen hadde vi det så utrolig koselig, og det skinner igjennom, syns jeg. Jeg blir åpenbart avkuttet mens jeg forklarer storyboards, du hører meg faktisk si "Yeah, you use it in big budget movies, and..." før musikken kommer opp. Ellers syns jeg det er helt fantastisk når Lars sier "It's not very detailed, it's just a rough sketch.", og hele greia med ørene liker jeg også veldig godt.

Siste video for i dag er hentet fra ekstramaterialet på dvden til filmen. Det er tabberullen, eller kanskje mer en fun reel, som vi har kalt det, tror jeg. Her får du også et glimt av den berømte Pie-in-face scenen, som selvsagt finnes inne på selve The World of the Movie. Og ja, det skal være svart bilde noen sekunder, hør på musikken i mens. Snurr fun reel:

Martin's fall (ved 1.12 i videoen) er en øyeblikkelig klassiker og har vært en glede for oss alle mang en gang.

Det var altså alt for denne gang, men jeg kommer som alltid snarlig tilbake. Woohoo!

Kapitteloverskriften Christopher finner i den ene nynorskboka der er som du sikkert så "Maredraumar og laurdagssyslar". Det er en overskrift som jeg er fullstendig overbevist om at ble laget for å være så nynorsk som mulig.

Vi går videre til neste video. Den har den enkle tittelen "Frode løper rundt det røde huset på litt over 22 sekunder!" Det er fra klasseturen vi hadde til London og filmen 2005: A London Odyssey. Vi er utenfor Tate gallery of modern art, og vi bestemmer oss for å ta tiden på Frode mens han løper rundt det lille røde huset. Se selv:

Jeg tror kanskje at det var meningen at vi så skulle se om noen slo den tiden, men det gadd vi ikke. Syns forresten det er elegant at Frode legger inn sin egen ekstra slow-motion-effekt mot slutten av sprinten. Ellers er jeg fornøyd med at jeg har en video på 1,5 minutt for å beskrive 22 sekunder.

Så er det videre til vår første musikkvideo for i dag. Hentet fra filmen Zapping har vi Foxxy Inge feat Günther med Touch me. Beklager på forhånd for litt dårlig lip sync, det var for lite materiale tatt opp til å få det til å funke skikkelig, rett og slett.

Inge kalles ikke Foxxy uten grunn, her har han sex appeal osende ut av hver eneste kroppsdel. Jeg syns også du kan bruke litt tid på å legge fram ulike tolkninger av slutten. Hva betyr den egentlig?

Siste video for i dag er nok en musikkvideo, og et av høydepunktene i DHF's karriere, det vil iallfall mange hevde. Artisten er Martin Stava. Han har med seg the Gangsta crew, og framfører You can't touch this. Her kommer en hip hop-video fylt med kun det mest gangsta-aktige som fins, nemlig lekeplasser og koreografert dans.

Hele denne videoen er et yndlingsøyeblikk for meg. Det kan være du må kjenne Martin for å sette skikkelig pris på det, men det får bare være. Jeg skal se den en gang til nå, men er snarlig tilbake med presentasjon av enda flere videoer. Kan du tro det? Ja, det burde du.

Jag klarade av att skriva ner "Vad gör man när man har sett det vackraste som någonsin har gått i ett par skor och man vet att han inte är interesserad för vad är man själv?". Sen hatade jag mig själv. Inte på grund utav det som man kanske skulle kunna ana. För vad har jag gjort? Jo, jag har stavat fel på "interesserad". Så stavas det inte. Jag har börjat bli anglosaxisk, eller som jag själv vill kalla det: angloidiotisk.

Så då hatade jag mig själv. Sen insåg jag att jag är så korkad. Jag kan varken nyttja det svenska språket eller använda mig av lite simpel matematik. Jag är så korkad att jag inte ens vet hur man är deppig. Så jag blev glad igen.

Jag vet inte om det är bra eller inte.

(Snart hoppar jag av IB och börjar städa toaletter istället)

Och varför?

Det måste vara betydligt vanligare idag att människor brukar tangentbord än det var förr att man skrev på skrivmaskin?

Apropå en sökterm hit: "skriva så fort som möjligt och stava rätt".

Jag är född på sjuttiotalet. Och hade skrivmaskinsundervisning. Sådär så man fick sitta med en skärm ovanför händerna så att man inte såg tangentbordet, och så skulle man skriva på tid, mer och mer avancerade texter. Vilket är i princip omöjligt utan att lära sig den korrekta fingersättningen.

Vad jag vet har inget av mina barn fått lära sig detta, korrekt fingersättning? Själv har jag glömt en del, men nånstans sitter det ändå och jag tror att det hjälper mig att hålla rätt hög hastighet när jag skriver.
Nog för att jag har en del fel som är så gott som mer regel än undantag, men det tror jag mer beror på att tangenterna på ett datortangentbord inte är lika tröga som på en skrivmaskin. Det är lättare att slinta och springa lite i förväg, för det är just det som händer mig, att jag kastar om bokstäver och även lyckas stoppa in en bokstav för mycket här och där.

Nu går det i och för sig att lära sig att skriva snabbt med pekfingrarna också, har sett en del lysande exempel på det, men det kan fan aldrig gå lika fort som för en som är snabb med alla fingrar...

Andra bloggar om: skrivmaskin, tangentbord, undervisning, skola, söktermer, skriva