Det handlar inte om barnafödandet, innan tiden för abort gått ut är det ett foster, inte ett barn.

Det handlar om att man, när man tvingats gå gravid tiden ut, skulle må sämre psykiskt och ha svårare att lämna allt bakom sig än om man kan göra en abort i någon av de första veckorna.
Det handlar inte om barnlösa par som inte kan få barn; det är en helt annan diskusison. Man väljer inte att behålla sitt barn för att sen lämna bort det till någon annan, tar man det stora och ganska svåra beslutet att behålla det är det för att man känner att man själv är redo att ta hand om det, inte för att man känner sig stark nog att gå igenom en livstid av ångest och undran över hur barnet mår hos sina adoptivföräldrar

Det handlar alltid om frihet att kunna välja och att inte bli utnyttjad av systemet som en maskin för barnafödande. Kvinnan är, tro det eller ej, inte på jorden för att försäkra sig om att mänskligheten överlever. Kvinnan är tro det eller ej, inte heller på jorden för att agera knulldocka åt kåta män eller redskap i diskussioner om luftslott som hysteriska kristna ibland blåser upp när det passar dem. En kvinna är inget redskap som män har för att kunna samla sperma i för att bespara sig kletet, inget man runkar inuti efter behag.

Efter mina två missfall vet jag att jag ändå skulle göra en abort om jag tyckte det var rätt för mig just då.
För det är mitt val. Alltid mitt egna val.

(På aftonbladet kvinna pågå f ö r en s k diskussion om det här mellan tre fyra personer och jag tenderar att hålla med de två tjejerna om att Zet är något...enfaldig.)