Idag vill jag berätta en hemlighet……

Jag tror jag är en kossa. En kossa som behöver skydd.

 

Ska nog förklara mig närmare genom att först puffa extra mycket för några krönikor Liza Marklund nyligen skrivit i Expressen. Den första, Myndigheterna struntar i elfältens faror , handlar om riskerna med våra elfält. Och om hur Liza Marklund själv nästan blev sjukpensionär, innan hon kom på orsaken till att hon knappt kunde jobba. En förödande insikt om man är författare och journalist.

 

Det visade sig att hela vår fastighet i Stockholms innerstad av ett inferno av vagabonderande strömmar och elektromagnetiska fält. Vi hade kunnat flyga hem Apollo 13 på dem, säger Liza Marklund i den första krönikan.

 

Jag bugar och niger djupt inför att det finns människor som Liza Marklund....Människor som har civilkurage nog att ta bladet från munnen och sen törs berätta om symtom och svårigheter i samband med elöverkänslighet. Ett så känsligt ämne som rent allmänt sett oftast avfärdas på de mest befängda sätt….Men inte bangar en banbrytande journalist som Liza för det…Nope! Hon fortsätter i nästa krönika med frågan…

 

Är vi mindre känsliga än kor?

Mitt svar, om det nu räknas är: NEJ och återigen ett rungande NEJ! Det är inte möjligt!…Och om det är det, SÅ ÄR JAG OCKSÅ EN KO….

För jag är känslig, och min energi har sinat attans så mycket under den tid när jag var superkänslig för elfält.…Det var i en tid när jag inte var uppmärksam på problemen med strålning, eller andra närliggande faktorer som kunde ge människor ett allvarligt lidande.

Nu går det inte att blunda längre och rent generellt borde vi alla vara uppmärksamma på det vad som framkommit i frågan. Jag tipsar därför också om HET-projektet (Hälsoproblematik för Elöverkänsliga och Tandvårdskadade). En omfattande och synnerligen ingående rapport om de elöverkänsliga och tandvårdskadades situation i samhället. I rapporten, Är de verkligen sjuka?  av Ann-Marie Lidmark,  framkommer klart och tydligt att….

Elöverkänsliga och tandvårdsskadade är inga små patientgrupper, betraktat

med sjukvårdens ögon. Det handlar sammantaget om 250 000 till 800 000 personer

som är sjuka av elektromagnetiska fält och/eller av dentala material. Som jämförelse kan nämnas att omkring 300 000 svenskar har diabetes.

Samt att:

Förbättringspotentialen stor

Symtomen avtog hos 77 procent av medlemmarna i Elöverkänsligas Riksförbund när exponeringen för elektromagnetiska fält minskade och 44 procent förbättrade hälsan efter sanering av dentala material. Av Tandvårdsskadeförbundets medlemmar blev 59 procent bättre efter fyllningsbyte och var femte upplevde minskad känslighet för elektromagnetiska fält efter avslutad sanering. Således finns tydliga kopplingar mellan de två grupperna.

Lisa marklund bemöttes visst på samma sätt som en mycket stor andel av de intervjuade i rapporten upplevt att de blivit när de sökte vård.

Till slut gav Liza Marklund upp och slutade söka svaren hos den traditionella läkarvetenskapen...BRA GJORT! Annars hade hon troligen inte underhållit oss som hon nu kan....Eller framför allt skrivit krönikor som påtalar det sjuka och underliga i samhället…

Jag har snokat lite på nätet omkring vad som sägs om elöverkänslighet. DET är deprimerande att se exempelvis vad FASS.se  har för rekommendationer om saken.....

Läs och begrunda delen om alternativa diagnoser. För elöverkänsliga kan vi visst bara inte vara?!?...Dessutom som slutkläm i den där soppan, läs vilka behandlingar man föreslår i samma text *morrar*

…Kontakt med psykolog kan vara av värde, särskilt gällande elkänsliga. Man arbetar där med fokus på självbild och stress.

 

 

 

 

 

Jojo...så är det gott folk....! Vi människor betecknas nästan alltid som psykiskt instabila, i samma sekund som läkarvetenskapen inte kan förklara eller försvara sina teser...Eller bota oss med sina kemikalier....

Fast vi BLIR väl troligen halvt om halvt knäppa, om inte annat med all den skit vi tvingas möta och bemötas av, när man inte ger sig kring upplevelserna man har, antingen kring elfält, eller amalgamet i tänderna...

Tänk på vad alla dessa människor tvingats genomgå i åratal av mer eller mindre plågsamma undersökningar, och därefter fått acceptera att de blivit misskrediterade när inga piller hjälper mot elöverkänsligheten eller reaktioner mot felaktiga dentala material. Om vad elkänslighet innebär har våra kossor berättat för oss i åratal…

Och kossorna kan vi lita på....DE sinar och ger som sagt ingen mjölk alls vid ganska låga volt...Men det kanske är en annan sak?...Vi är inte kor, eller hur? ELLER HUR?....Fast jag hävdar med bestämdhet i alla fall…..

 

 

 

 

 

[caption id="attachment_603" align="aligncenter" width="266" caption="Kossorna - reagerar mot elfälten"][/caption]

 

Jag måste vara en ko som reagerar som jag gör vid alltför mycket strålning...Öhh...Rättare sagt, då är vi troligen rätt många som är kossor här i landet....Och borde kräva elfria ladugårdar...öööh....bostäder, menar jag.

Det mest befängda i allt det här är att man förringar människors upplevelser av sitt mående. Man pekar finger åt dem som uppvisat "brända" ansikten, liksom blivit knallröda efter en stund framför bildskärmen. Man har förklenat och näst intill idiotförklarat människor som blivit utslagna från samhället, när de blivit kroniskt sjuka och ingen längre velat lyssna på allt det deras kroppar så tydligt berättar om.......

Hur många varelser har bara gett upp, kanske tagit livet av sig i värsta fall. Och i bästa fall har man trots allt hittat lösningar.

Jag har träffat en del av dem som vägrat ge upp....Jag vet nu vad det innebär att vara på flykt i sitt eget land...Bort från el, ut till husvagnen, stugan, tältet...bort från allt som varit normalt, tryggt och gott tidigare...Bara för att kunna må väl, om så bara för några timmar...

Under det gångna året när jag sanerat mina tänder febrilt och i en kanske alltför hastig takt. Men det var med en ren och skär överlevnadsinstinkt som drivkraft, kanske också en sorts desperation, när jag förstod vad min kropp signalerade – Kvicksilverförgiftning. Jag har också stundtals haft samma upplevelser som elöverkänsliga vittnat om. Det är allmänt vedertaget att amalgamförgiftade ofta också utvecklar känslighet mot el. Ett tillstånd som dock inte behöver bli permanent när amalgamet är borta.

Under denna tid började jag reagera på all el i lägenheten. Det spelade ingen roll om jag satt vid bildskärmen, dammsög eller gick förbi husets elcentral i källaren. Samma sak varje gång...Ansiktet blev blossande rött, kroppen värkte, hela jag började gunga, svettas, och förloppet för elöverkänslighet var klockrent.

Det blev en hel del turer ut i naturen och långt bort från kraftledningar och annan strålning för att låta kroppen vila.

Idag är amalgamet i min mun borta. Kroppen har återhämtat sig riktigt bra och det går utmärkt att jobba långa stunder vid datorn igen. Jag har också kopplat om sladdar för minsta möjliga strålning vid arbetsplatsen. Jag fungerar alltså relativt normalt igen, men självklart begränsar jag datorarbetet till måttliga doser. Och så gör jag fortfarande dagliga utflykter - bort från de värsta strålningsfälten...

Fast det här med att berätta om allt jag varit med om, omkring saneringen, omkring det att bli sjuk av tändernas innehåll, kring att bli känslig för el och strålning är/var desto svårare....

Jag, liksom tusentals andra, blir liksom betraktade som alians eller ufon. Men jag lovar....DET ÄR VI INTE!!!

Möjligen finns det en hel del av oss som är oregerligt arga och upprörda över att inte ha fått den hjälp man är/var berättigad till....Eller så kanske man är bitter för att livet blev ett helvete eller alltför svårt att hantera. Men kom ihåg - bitterhet är oförlösta tårar...

Möjligen finns det också en och annan som kanske inte kan uttrycka vad de känner på ett så värst diplomatiskt sätt....

Men en sak är säker...Var och en av de drabbade är människor som haft det mycket svårt...och som kanske i sina dystraste stunder önskat sig en vanlig cancer, hjärtinfakt, stroke eller någon annan mer vedertagen åkomma....

Då hade de i alla fall haft tillgång till vårdens hjälpande händer...

Är det verkligen det här hälsoklimatet vi vill ha? Är det verkligen nödvändigt att peka finger och förringa skador som det moderna samhällets suspekta och ibland fartblinda utveckling ger?

Det finns så många människor som vittnat om att de reagerat på strålning, elfält och fyllningen i sina tänder? Liksom det finns massor av bevis för att människor blivit så mycket bättre av både tand och elsanering. Karl-Erik Tallmo, författare journalist och bloggare här på wordpress, har skrivit boken, När livet tog en annan väg. Den handlar dels om hur han insjuknade en dag och senare förstod att det var amalgamet som spökade. Och dels om den cynism som finns kring forskningen omkring amalgam, tobak, mobiler osv....

Tack och lov - och prisad vare någon där uppe!!!....när kändisarna går ut och vågar säga ifrån. Nu fattas bara att några högt uppsatta politiker eller andra i ledande befattning däckar på grund av strålning eller amalgamförgiftning... Och därefter törs berätta vad de varit med om...Förhoppningsvis då också blivit så ödmjuka när de fått livet åter att de kräver en förändring eller skydd. Samma skydd som våra kossor är berättigade till, och det utan knot.

Och jag ber till samma himmelska makter att dessa makhavare INTE gör det många människor gjort under en lång tid...Traskat runt i ett sorts "ingenmansland", och behövt gömma sig i sin ”grotta”, plågade inte bara av alla svåra reaktioner, utan också av skam och skuld över att inte må så bra i en diffus sjukdom som inte finns...... Allt bara för att de inte ville riskera bli utpekade som kompletta idioter och psykiska vrak....

Jag hoppas att vi en dag ska se det orimliga i detta, att så fort det ramlar in rapporter om att människor reagerat, mot exempelvis olika strålningsfält eller tandlagningsmaterial, så kallas dessa människor för hypokondriker, psykiskt dysfunktionella eller liknande. Än mer att vi förstår det orimliga i att inte bara misskreditera offrens upplevelser och trovärdighet..utan också alla de duktiga vetenskapsmän och kvinnor som för en ojämn kamp för att hjälpa de drabbade. Och som med jämna mellanrum varnar för döva öron våra tröga myndigheter, och de tungt traditionellt och ekonomiskt tänkande, inom såväl läkarvetenskapen, som inom tandläkarkåren och dentalindustrin.

Vi borde fråga oss....VEM pekar finger och varför?? Vad är syftet med att misskreditera så många människors upplevelser och slutsatser....? VAD? Pengar? makt? VAD?

Tusen tack Liza Marklund för att du törs! Det gör mig gott att veta att du i alla fall är ekonomiskt oberoende, vilket innebär att du kan säga, tänka och tycka vad du känner och vet, utan att bli luspank. Det gör mig uppriktigt gott....Jag önskar det var fler som vågade....och hade samma ekonomiska möjligheter..

Till alla andra, ni "tysta hjältar", säger jag bara...STÅ PÅ ER! Gör ALLT för att resa er igen.

Jag är så säker på att Ni, och alla olyckssystrar och bröder, kommer att få rätt någon gång, då när historien ska skrivas...och vissa av dagens ”fartblinda” måste ställa till svars

Det finns ingen annan väg än att tro på att det goda ska segra...Ingen annan väg..

*säger MUuuu och idisslar denna hyperkänsliga fråga gör*

©Deercat