Min, djupa och psykologiska, teori (som jag kom på nu medan jag skrev föregående stycke) är att det hela handlar om det könsmaktsystem som vi låter styra i samhället. Könsmaktsystemet går ut på att

[...] kvinnor underordnas och män överordnas.

Källa: ”Att göra kön” av Ylva Elvia-Nowak & Heléne Thomsson.


Alltså borde ”vi kvinnor” sträva efter att vara som männen. Så när en kvinna klär sig i kill-/herrkläder så är det helt okej – hon strävar ju trots allt efter att uppnå perfektion (manlighet).
Samma teori (fast tvärtom) gäller också för killar:
Genom att klä sig i kvinnokläder underminerar en kille sin egen perfektion. Att självmant säga upp sin manlighet på det sättet kan ju inte annat än skrattas åt och hämnas för.

Nu ska jag även passa på att delge er min helt ovetenskapliga teori (som är helt grundad på egna erfarenheter). Den lyder som så att: anledningen till att män skulle begå socialt självmord i kvinnokläder är det helt enkelt ser dumt ut (inget ont menat om/mot transpersoner som faktiskt anstränger sig). Kvinnor i herrkläder brukar dock se helt acceptabelt utan minsta ansträngning från kvinnans sida.

/Räkan – önskar att jag kunde skriva så här ”intelligent” lite oftare.

Nå, nu är det väl inte så illa. Många bitar har fallit på plats. En del med buller och bång. Andra lika smidigt som den enklaste biten i ett tolvbitars barnpussel. Vilken märklig jämförelse. Jaja.

Söndag kväll. Lugn dag efter en lördag med besök och umgänge i trivsam ton. F1 på tävän på eftermiddagen. Nu vete fan vad jag ska glo på. Fler repriser jag redan sett kanske? Det går det med. Ety ...

... om endast 72 timmar drar jag och ludd iväg på campingäventyr. Helt utan skyddsnät. Ha ha! Jag är helt jävla galen. Asocial ordningsmänniska får för sig att frottera sig på camping mitt i semestertider, med strulig stor hund. Jojo!

Men jag lär få nya intryck och saker att skriva om. Det tar jag för övertroligt. Det kanske blir riktigt roligt. Nä, jag har för mycket i huvudet för att få till nåt bättre än såhär just nu.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

...blir en länk från Akiyoshi Kitaokas sida till illusioner, speciellt avsedda för barn.
Klicka på dess banner bara, så kommer du dit!

Ett upp-och-nedvänt-schackbräde från barnillusionssajten

En böljande illusorisk historia på barnsajten

Läs även andra bloggares åsikter om Illusioner, Synvillor, Barn, Länkar, Hjärnan, Vetenskap, Psykologi

Det är då jag inser att utbrändhet bara är ett symptom. Min hjärna kanske har börjat reparera sig, men jag har fortfarande inte botat duktighetssjukan. Och jag hävdar ändå att jag är frisk. Så frisk som det går att göra sig själv på egen hand. Jag är inte ett dugg arbetsför, och behöver vård i minst något år till om inte för alltid. Men som tur var frågar ju inte Försäkringskassan efter hur sjuk jag är.

Läs även andra bloggares åsikter om utbrändhet, psykisk sjukdom, psykvård, psykologi, drömmar, Försäkringskassan

"This paper develops an empirical argument that the rejection of moral objectivity leaves important features of moral judgment intact. In each of five reported experiments, a number of participants endorsed a nonobjectivist claim about a canonical moral violation. In four of these experiments, participants were also given a standard measure of moral judgment, the moral/conventional task. In all four studies, participants who respond as nonobjectivists about canonical moral violations still treat such violations in typical ways on the moral/conventional task. In particular, participants who give moral nonobjectivist responses still draw a clear distinction between canonical moral and conventional violations. Thus there is some reason to think that many of the central characteristics of moral judgment are preserved in the absence of a commitment to moral objectivity."

Se också ett tidigare inlägg om Harvard-forskaren Marc Hausers forskning på detta område.

Här!

(Fast inte om du är epilepsikänslig!)

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Kitaoka, Illusioner, Animering

"Season of donguri"*

*donguri = acorns

Something appears to shed light.

Ja, visst verkar det som om det kommer ljus någonstans ifrån?

Copyright Aiyoshi Kitaoka 2006 (May 12)

Läs även andra bloggares åsikter om Hjärnan, Illusioner, Japan, Kitaoka, Kuriosa, Kyoto, Manipulationer, Perception, Prof. Akiyoshi, Psykologi, Spiralillusioner, Synvillor, Underhållning, Varseblivning, Vetenskap

Han kan ha fått andra diagnoser. Förmodligen är det någon personlighetsstörning. Det är ganska klart att man inte är helt frisk när man begår så allvarliga brott. (...)

[SvD frågar:] Hur kan en person som begått de här handlingarna inte betraktas som allvarligt störd?

– Man kan ha en psykisk störning som är så djupgående att man döms till vård i stället för fängelse. Här måste bedömningen ha gjorts att han inte är i behov av vård.

Resonemanget rör sig farligt nära att påstå att en mördare måste vara psykiskt sjuk. Roslund säger rent ut att Anders Eklund måste ha någon sorts störning, eftersom han handlade som han gjorde. Jaha, och vad har vi livstids fängelse till, i så fall? Om alla, som begår så allvarliga brott att det meriterar livstids fängelse, måste vara allvarligt psykiskt störda för att kunna handla så? Slopa livstidsstraffet och bygg ut rättspsyk!

Det kan vara frestande att avfärda mord som "vansinnesdåd". Men det är faktiskt möjligt att mörda i kallt blod, med en klar blick för konsekvenserna. Jag får nästan lust att göra det, bara för att bevisa att det går...

Att frånta någon möjligheten att se dagsljus, äta, sova, och samtidigt utsättas för både fysisk misshandel och "good cop - bad cop"-spelet är bara några av alla klassiska element. Till skillnad från mind control, som sker i sekter där du tror dig vara omgiven av vänner, vet du att hjärntvätten utförs av fiender. Likväl fungerar det. Inte nödvändigtvis för att få folk att byta åsikt, men för att få folk att lida maximalt.

Undrar vad Nelson Mandela skulle tycka om att ha bott på Guantanamobasen istället för Robben Island. Hade skillnaden varit så himla stor?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om terrorister, hjärntvätt, mind control, tortyr, psykologi, USA, Kina, Koreakriget, mänskliga rättigheter, Nelson Mandela

"The authors found that on average, individuals' reputations were only mildly related to their history of behavior. However, the link between reputation and behavior was stronger for some individuals than others — specifically, for individuals who were more well-known and received more social attention in the community. In contrast, for less well-known individuals, their behavior had little impact on their reputation."

Dvs. om man redan är populär påverkas ens rykte av tidigare beteende. Men om man inte är populär bryr sig få om ens beteende, så ens rykte påverkas inte så mycket av det.

Detta påminner mig om Adam Smiths idé att människor beter sig väl för att upprätthålla ett gott rykte. Men det kanske bara gäller för dem som har många kontakter och vänner. Varför bry sig om sitt rykte om man är eremit? Å andra sidan: om man ofrivilligt är eremit och vill skaffa fler kontakter och vänner behövs ett bra rykte, som dock är svårt att etablera utan många kontakter och vänner. Ett moment 22!

Men det skulle bara bli ett evigt gnällande, eftersom det inte finns något positivt att säga om siffror. De saknar koder ju. Siffror har inga färger, inga smaker, lukter, ljud eller andra förnimmelser förknippade med dem. Ser jag ett A vet jag att det är dalablått och har en svag, svag doft av tuggummi med spearmintsmak. Läser jag ordet "koherens" kan jag känna tänderna sjunka in i ett gammalt och torrt suddgummi. "Komorbiditet" doftar orange skrivhäfte och nyvässad penna som kletar av sig på fingrarna.

Det är så jag lär mig. På sinnesintrycken känner jag igen bokstäver, symboler och ord. Men vissa begrepp har inga intryck kopplade till dem. "Diskurs", "incitament" och "kausalitet" har jag fått lära mig att känna igen enbart genom vad de betyder. Det är svårt, men det går. Om en verkligen tänker hårt. På samma sätt har jag till slut ändå lyckats lära mig vissa sifferkombinationer. Om jag koncentrerar mig kan jag pressa fram mitt personnummer, mina föräldrars telefonnummer och mitt eget, min bankkod och antalet invånare i Östersunds kommun den första januari 1995. Det sistnämnda jobbar jag på att byta ut mot mitt eget postnummer.

Det jag aldrig förstått är hur människor utan synestesi lär sig. De måste ha det som jag har det med siffror, fast med allt. Och så kallar de mig lat, när jag i själva verket bara är bortskämd.

Inspirerat av SvDs serie om dyskalkyli. Aftonbladet har en kort artikel om en intressant undersökning om jämställdhet och matematikkunskaper. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om dyskalkyli, funktionshinder, NPF, synestesi, inlärning, matematik, skola, hjärnan, Asperger

Tur att hon är kanin så jag förstår henne. Med människor är det så mycket svårare. Många människor verkar inte kunna prata andra arters språk lika lite som de pratar aspie. Därför blir de liksom förvånade, nästan förolämpade, när de där andra visar sig vara lite för lika "oss":

"Det här är ett känsligt ämne, därför att vi människor annars trott oss vara ensamma om förmågan att planera och att kunna föreställa oss framtiden"

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om djur, djurrätt, kommunikation, språk, människor, specisism, kognition, autism, Asperger, NPF

I detta fall var det som det så ofta är ingens fel utan bådas att det blev som det blev, men nog mest mitt tyvärr. Och det har mycket att göra med överföringar, psykologi, när jag inte har full koll på tillvaron kan övergivenhetskänslorna slå till rätt hårt under fel förutsättningar. Det skedde i det här. Efteråt är det så uppenbart att det blev onödigt hårt, onödigt hårda ord, till följd av denna överföring. Det tar tid att bearbeta dessa, och samtidigt, enligt min syn, är just överföringar en central del i mycket av den sociala problematiken. Därför finns det en del tacksamhet i att det blev som det blev, dels för att jag fick träna på att hantera knepigt läge utan att ta till kemisk flykt, och dels för att jag tror att det gör att jag i framtiden kommer att kunna hjälpa den som jag är satt att hjälpa mer effektivt. Men så är jag ju alltid lite på argumentationsstigen för "före detta" i vården, till skillnad från så många andra...

"Feberspiraler"

Koncentriska ringar förefaller vara spiraler.

Copyright Akiyoshi .Kitaoka 2005 (December 28)

Läs även andra bloggares åsikter om Hjärnan, Illusioner, Japan, Kitaoka, Kuriosa, Kyoto, Manipulationer, Perception, Prof. Akiyoshi, Psykologi, Synvillor, Underhållning, Varseblivning, Vetenskap, Spiralillusioner

Själv tillhör jag dem som är rädd för att bli sedd som rädd. Som feg och obeslutsam och jobbig. Som en "quitter". Så jag hänger mig kvar lite för länge istället. På en utbildning jag inte kan se leda till någon framtid, med en sambo jag inte tål, i en stad jag hatar och i en roll jag aldrig känt igen mig i. Som om jag vill att det ska stå på min gravsten "Han gjorde sitt bästa i alla fall".

Men det är slut med det nu. Om jag dumpat sambon, flyttat och börjat ett nytt liv är det lika bra att vara konsekvent. Min dröm om att börja plugga igen går att skjuta upp. Uppsala universitet har funnits i femhundra år. Det lär väl inte försvinna för att jag prövar något annat först. Om folk har röstat fram mig som "modigast" bland deras vänner på Facebook får jag stå för det också. Men vad jag ska göra istället är lite hemligt. Lite feg får jag ändå vara.

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, säkerhet, trygghet, fobier, framtiden, drömmar, utbildning, jobb

"We sympathize even with the dead, and overlooking what is of real importance in their situation, that awful futurity which awaits them, we are chiefly affected by those circumstances which strike our senses, but can have no influence upon their happiness. It is miserable, we think, to be deprived of the light of the sun; to be shut out from life and conversation; to be laid in the cold grave, a prey to corruption and the reptiles of the earth; to be no more thought of in this world, but to be obliterated, in a little time, from the affections, and almost from the memory, of their dearest friends and relations. ... The happiness of the dead, however, most assuredly, is affected by none of these circumstances; nor is it the thought of these things which can ever disturb the profound security of their repose. ... It is from this very illusion of the imagination, that the foresight of our own dissolution is so terrible to us, and that the idea of those circumstances, which undoubtedly can give us no pain when we are dead, makes us miserable while we are alive."

Jag tror att det ligger mycket i detta. Vi har t.ex. svårt för att acceptera att vi är en liten parentes i universum eller i världens historia. Det mest negativa med en rädsla för döden anser jag vara att den utgör grund för religion.

"Hej Magali,
Är på jobbet och är ganska trött. Stor klump i halsen/bröstkorgen. Som tur är behöver jag inte generera extrakrafter till att leda grupper eller ens enstaka kunder, mer än ett återkopplingssamtal på telefon en halvtimme i eftermiddag. De har ju gått så pass okej hittills så att det känns överkomligt. Bra med något som låter mig behålla skärpan ialla fall. Vilken tur att jag inte har en uppsats att skriva. Skulle ha varit förödande att må på detta viset förra sommaren.

Efter att två dagar i rad briserat som ett koleriskt nervknippe i sammanhang som varit riskfyllda vad gäller krav på omgivningens förståelse har jag börjat fatta att jag är och har varit under psykisk anspänning. Genom att utbrista i vrede bland folk åsamkar jag inte bara dem smärta, jag gör främst mig själv illa. Tror nog att jag har koll på det nu. Nu fattar jag att jag har ett tryck inifrån. Igår hade jag ett så härligt samtal med Sigrid Anna. Vi gick direkt in på det som hade hänt dagen innan i konferensrummet. Ja, vad var det som hände? Sen så var det så skönt att det var HON som tog upp det med min mamma, jag har pratat om henne förut, vid någon lunch o så. Den bestämda och petiga Sigrid Anna kliver in i psykoterapeutrollen och visar sin förmåga att knyta ihop, se bakom och förstå. Det behövde jag verkligen. Det var Hon som sa, inte jag, att jag bara som ensamstående lever under konstant ansvarstagande. Ja, och även om jag inte känner av det när det går bra så är behovet av att fungera och greja och fixa så stort att jag fortsätter med det och låter bli att känna efter. Tänker jag nu.
Sigrid Anna tyckte också att det som var temat i konferensrummet och som hade gjort att det brast för mig var att jag inte uppfattade att jag blev lyssnad på. Och hon tyckte det var viktigt att kolla om det var så jag känt här förut. Och nej, så är det inte. Men hon menade att det låg bakom det här med min mamma. Min mamma försvinner mer och mer in i sina Alzheimerhallucinationer och ser mig inte längre, lyssnar inte och finns inte där längre som någon som kan ta emot och bekräfta. Den parallellen har jag inte tänkt på. Och min släkting som skällde på mig för att jag åkt utomlands med Volle istället för hem till päronen... som verkligen inte heller kunnat se mig i situationen. Bara sig. Iaf just då.

Så går jag då från jobbet lättad över att man får vara lite labil och sätter genast igång med en scen med Volles kompisars föräldrar...ännu farligare mark. Jag uppfattar att de garvar åt stackars simläraren. Och jag har tidigare varit med om att gå starkt igång på mobbningssituationer. Ibland ser jag dem när inte andra ser. Slutsatsen igår blev att allt handlade om min mammas Alzheimer. Jag tänker inte gå i strid med människor som har starka principer om rätt och fel och anser sig för det mesta göra rätt och har därmed alltid starka argument för sitt agerande. Jag förlorar genast gentemot barnensbästa-argument. Där har jag intet att tillföra. Därför kan jag inte bli politiker. Det är först när folk är öppna för att lyssna som jag har något att komma med. Annars är det bara att nicka och hålla tyst. Jag tänker idag att ja, så klart fanns det en strimma av något som triggade mig. Sen så övertolkade jag helt klart. För det var inget egentligen som hände. Inte av den kalibern jag föreställde mig.

Och än sen då? Whts the Big Deal? Ältaältaält.
Dessa utbrott har iaf fått mig att fatta. Jag känner sorg för att mamma förvandlats till en babblande grönsak. Och sorg och förlust triggar sorgen över andra förluster. Jag kan sakna Fabian ibland. Kommer alltid att göra. (Delar av honom, det vi hade gemensamt). Definitivt att jag känner sorg över hans livsöde. Inte mammas på samma sätt. Visst, hon har levt ett liv med begränsningar. Men så är det väl med många. Alla måste vi hitta rätt bland friheter och begränsningar. Jag får släppa ansvaret för mammas val. De är hennes. Hon har nog inte varit helt olycklig. Det är heller inte ett tragiskt levnadsöde på samma sätt som Fabians som bara levde ett halvt liv. 35 blev han. Faktiskt bara.

Men det här som finns bakom ögonen och i halsen och i bröstkorgen, det är ett tryck som jag inte vet vad jag ska göra med. Acceptera säger psykologer kanske. Ja...och mera? Känna på det? Hur? När? Det här trycket minns jag att jag hade i bröstet när jag åkte till Sicilien med Volle strax efter att Fabian försvunnit i havet. Vi åkte ner i december 2001. Och antagligen första terminen på universitetet. Jag gjorde det jag skulle, men med något tungt som krävde energi hela tiden ovanpå allt det andra. Det kommer att släppa. I stunder. Och på sikt. För att komma tillbaka och hälsa på andra gånger.

Nu måste jag gå. Jag har återkopplingssamtal och ska vara fokuserad på andra människor med andra liv alldeles om en stund.

KRAM"

"Air mail spirals"

Koncentriska rader verkar vara spiraler.

Copyright Akiyoshi .Kitaoka 2000 (February 4)
reproduced on November 2, 200
Läs även andra bloggares åsikter om Hjärnan, Illusioner, Japan, Kitaoka, Kuriosa, Kyoto, Manipulationer, Perception, Prof. Akiyoshi, Psykologi, Synvillor, Underhållning, Varseblivning, Vetenskap, Spiralillusioner

"Blomster-schackbräde"

Bilden verkar fladdra. Illusoriska oragefärgade prickar verkar dyka upp i centrum på alla blå blommor och omvänt; blå prickar i de orangfärgade. Illusionen är från igår. Klicka för större!

Copyright Akiyoshi Kitaoka 2008 (June 26)

Läs även andra bloggares åsikter om Hjärnan, Illusioner, Japan, Kitaoka, Kuriosa, Kyoto, Manipulationer, Perception, Prof. Akiyoshi, Psykologi, Synvillor, Underhållning, Varseblivning, Vetenskap

Jag är själv ingen större vän av fortsatt feministisk kamp (anser att de viktiga segrarna redan är vunna i Sverige, och att vi har viktigare saker att ta tag i), men på området kroppsuppfattning finns uppenbarligen ett och annat att göra. Så... synd på en så ovanligt välunderbyggd kolumn att den där lilla generaliseringen slank med. Och framtida du-duger-som-du-är-satsningar kunde gärna få vara öppna för alla, även om fokusgruppen är unga tjejer. (Uppdatering: Precis som den jag länkar till... insåg för sent att det kunde misstolkas, sorry!)

Der er for mig at se ingen tvivl om, at mødet skal drejer sig om handleplanen. De kritikpunkter, vi som pårørende har i forhold til bofællesskabet og personalet der mener jeg har relevans i et selvstændigt møde, det hører ikke hjemme i et møde om handleplanen for min søn.

Det er min holding, at skulle diverse dokumenter ikke være fremkommet inden det fastsatte møde den 7. juli, så vil vi bede om at udsætte mødet indtil vi har fået papirerne.

Nu tror jeg, det er tiden, jeg kontakter LEV .... igen.

Gud, giv mig sindsro

til at accepetere de ting, jeg ikke kan ændre

Mod til ændre de ting, jeg kan

Og visdom til at se forskellen...

"Vit och blå paramecia"

Koncentriska strålar av prickar verkar forma sig till spiraler, vilka
skiftar läge mot mitten och förefaller rotera medsols. Klicka för större bild!

Copyright Akiyoshi .Kitaoka 2005 (December 28)

"Orochi*-spiraler"

Koncentriska skivor verkar forma spiraler. Klicka gärna för större bild och effekt!
(Orochi är en 8-hövdad mytisk drake)

Copyright Akiyoshi .Kitaoka 2006 (April 28)

Läs även andra bloggares åsikter om Orochi, Wikipedia, Japansk mytologi, Hjärnan, Illusioner, Japan, Kitaoka, Kuriosa, Kyoto, Manipulationer, Perception, Prof. Akiyoshi, Psykologi, Synvillor, Underhållning, Varseblivning, Vetenskap