Chefsåklagare Henrik Söderman som tidigare inte velat berätta om motivet till brottet avslöjar nu att det har samband med ett iscensatt rån mot säkerhetsbolaget Falck Security. En bråk om bytet från rånet, 22 miljoner kronor som aldrig återfunnits, ska ligga bakom mordet, skriver bland annat Dagens Nyheter, Trelleborgs Allehanda mfl.

Tillsammans med andra gärningsmän "rånade" en nu dömd Falcksväktare sin egen värdetransportbil i Akalla i januari 2005. Tidigt på trettondagsafton tömdes värdetransporten på pengarna, som flyttades över till en personbil med två kumpaner till väktaren.

En sedan i maj häktad 37-årig ordningsvakt är, utöver mord och människorov, misstänkt för grov stöld vid Akallakuppen.

Lambertz vill inte utesluta att de rättsvårdande myndigheterna är mer benägna att frihetsberöva personer som talar ingen eller dålig svenska och som kan ha svårt att göra sig förstådda.

Mattias Sehlberg är ordförande i supporterklubben Luleåfans och han var skakad efter händelsen. – De höll kvar oss och när de öppnade dörrarna blev det rejält tryck för folk ville därifrån.

– Ordningsvakterna hoppade in med batonger och började veva hej vilt mot folk som var närmast. Men de som var närmats kunde inte backa för de hade tryck bakifrån. Sen hoppar insatschefen in och börjar spruta pepparspray över hela läktaren, helt planlöst. Jag såg en kille som satt och grinade och där slemmet bara hängde. Flera av tjejerna som stod en bra bit därifrån fick också spray på sig, säger Sehlberg

Några av Luleåsupportrarna gjorde motstånd och omhändertogs. Samtliga fick till sist återvända med supporterbussarna.

– Vi får väl fundera hur vi skulle kunna ha gjort det här på ett annorlunda sätt, säger insatschef Johan Olofsson.

Stämningen var god, många glada skratt, ändå ordning och reda såsom sig bör i Tyskland.Inga synliga ordningsvakter, inga staket, varken yttre eller inre barriärer.  Känslan av att sitta inom lås och bom, som djuren på zoo som finns vid inhemska svenska sommarfestivaler, var borta. Helt borta.

Ingen gjorde, vad vi kan minnas, några utbrytningsförsök.

Panten på tomglasen var för hög för det. Bara vanligt, naturligt, mingel.

Vad är det då som ändå skiljer oss så påtagligt från våra sydliga grannar och som gör att vi svenskar måste hägnas in och bevakas av vakter när vi har serveringar på våra egna festivaler?

Är vi som farligast på hemmaplan?

Måste det vara så?

Marianne och Anders Jönsson
Sölvesborg

Jämför deras berättelse med erfarenheter som signaturen Lotta skaffade sig i ”hormonstinna” Karlskrona.

Varför inte välja trygga, lugna och mogna medelålders kvinnor som dörrvakter? Dörrvakter som hormonstinna ”belgisk blåtjurs”-varianter har fel attityd, är provocerande, muckar gräl med berusade och överglada ynglingar samt även med andra (som med mig, nykter, medelålders kvinna).

Jag vet inte vad det är som får killar i 25–30-årsåldern att välja yrket dörrvakt men lyckat är det inte. En medelålders kvinna är inte ute efter att visa sin muskelstyrka eller makt men har omdömet och livserfarenheten samt vet att kalla på polis om nöden tvingar. Hon kan säkerligen, utan att provocera, tala om för överförfriskade att de tyvärr måste gå därifrån och gå hem men är välkomna när de är nyktrare. Eller säga vänligt till en yngling att ”du är tyvärr för ung för att komma in”.

Lotta
Karlskrona

Tommy skriver:

Vi inbillar nog oss att vi har världens bästa rättsväsende i Sverige jämfört med övriga länder. Men att så inte är fallet visar forskaren AnnKatrin Meyerson idag på DN-debatt

Henrik Alexandersson skriver om statens tvångsmedel:

När staten tar till sitt våldsmonopol och olika tvångsmedel för att upprätthålla lagarna – då måste det gå rätt till. Att misstänkta skall ha rätt till en försvarare redan från ruta ett borde då vara självklart.

Jacob Heidbrink tror dock inte mycket kommer att hända:

Jag tror knappast att hennes artikel allena kommer att föranleda några åtgärder - i synnerhet inte som statsministern i helgen utlovade ett åtgärdspaket som fokuserar på brottsoffret, snarare än gärningsmannen - men det är ett angeläget ämne hon tar upp. Hoppas att någon på regeringskansliet och inom advokatsamfundet lyssnar.

Lasse tycker det även faller ett ansvar på advokaterna

En annan sak som är intressant att det för en försvarare inte finns någon skyldighet at närvara vid förhör, jag undrar hur det då går till att försvara om man inte närvarar. En sådan försvarare skulle i alla fall inte jag vilja ha.

Det visar sig att brister i ny lag gör att nästan alla polisförhör sker utan tillgång till försvarare. Detta trots hård internationell kritik. Endast sju av hundra polisförhör sker i närvaro av försvarare. I förhör med personer under 18 år har försvarare varit närvarande ytterst sällan, i bara 17 av 142 undersökta fall. Även vid allvarliga brott med risk för fängelsestraff har försvarare funnits med i bara 14 av 206 fall.Det borde vara en lagstadgad skyldighet att polisen informerar om rätten att ha en försvarare eller ett juridiskt biträde närvarande vid förhör och om den misstänktes rätt till tystnad. I dag hänger det på förhörsledarens goda vilja vilken hjälp den förhörde ska få. De många självmorden i häktena understryker problemet.

Vi på Upprättelse ger samma råd som tidigare. Även om polisen säger att det ligger i ditt intresse att gå med på förhör om du är oskyldig så gå inte på den finten. Kräv att få ha en advokat närvarande. Det enda som händer om du går med på polisens förslag är att du utsätter dig själv för enorma risker. Eller som Annkatrin Meyerson skriver:

En person som för första gången sitter i ett förhör som misstänkt kastas in i ett intrikat spel där reglerna inte är kända för honom eller henne.

Polis och åklagare sitter på information och resurser som, åtminstone till att börja med, inte kommer den misstänkte till del.Polis och åklagare ska enligt lag, även se till den misstänktes fördel men det är lätt att utredningen i inledningsfasen tar en, för den misstänkte, ogynnsam riktning.

Den misstänkte kan bli nervös eller rädd, och ha svårt att få fram sin berättelse. Detta kan komma att bli till nackdel för honom eller henne, då det som sägs i förhöret kan användas som bevis vid en framtida rättegång. Om försvararen inte varit närvarande har denne för det mesta endast möjlighet att ta del av en sammanfattning av förhöret. Det kan vara svårt att i efterhand rätta till missförstånd som uppstått.

Är den misstänkte frihetsberövad med restriktioner, det vill säga avskuren från alla kontakter med omvärlden, är den psykiska påfrestningen stor. Detta har de många självmorden i häktet den senaste tiden tydligt visat. Rättspsykologisk forskning har också pekat på risken för falska erkännanden under dessa förhållanden. Känsliga personer som till exempel barn och intellektuellt funktionshindrade har visat sig vara extra utsatta vid pressande och manipulativa förhör.
 

Veckans debattör Andreas Papastefanou är ordningsvakt och menar att debatten om ordningsvakterna är skev och onyanserad. Andreas lanserar också ett antal förslag för att förbättra rekrytering och utbildning av ordningsvakter. Vad tycker du? Håller du med Andreas? Är debatten onyanserad? Delta i debatten du också. Maila gärna din åsikt till upprattelse@yahoo.se.

Jag har länge arbetat på nattrafiken i Göteborg på helgerna. Vi patrullerar på hållplatserna och ibland åker man bil med ansvar för vissa linjer. I arbetsuppgifterna ingår att visa sig på hållplatserna och vara en trygghet för både chaufförer och resenärer. Ibland kommer folk fram och frågar om det går bra att dom väntar på sin vagn/buss/taxi med oss och ibland händer det att folk diskret promenerar en bit bakom oss för att dom inte känner sig trygga på egen hand.

Oftast rör det sig om att be någon att dämpa sig eller ta det lugnt eller att man måste avvisa någon som misskött sig. Jag tar mitt arbete på allvar och är stolt över det.

I tjänst har jag blivit kallad det mesta. Horunge, fascist, Gestapo, låtsaspolis mm.  Om man bortser från att kärt barn har många namn så har dessa epitet berott på att jag försökt göra mitt jobb. Oftast rör det sig om att be någon att dämpa sig eller ta det lugnt eller att man måste avvisa någon som misskött sig. Jag tar mitt arbete på allvar och är stolt över det.

Varje kväll informerar vi människor om vart deras vagn eller buss avgår ifrån eller bara hänvisar dom till Västtrafiks infobuss. Det vi gör mest är att väcka folk som somnat. Vi tar av dom om föraren ber oss om det. Ibland har en person åkt fram och tillbaka på en linje utan att en människa reagerar men vi tar ut dom i luften för att kvickna till och klarna till litegrann. Det mumlas ibland när vi går på: "Man får inte ens sova på vagnen." Men när resenärer ser att vi hjälper dom brukar blickarna bli mildare.

Det vanligaste jag får höra vid såna tillfällen är "Vad schyssta ni är. Jag trodde inte att vakter var sådana!"

Det jag gläds mest över är när man kan lugna någon som är rädd. Prata ner dom igen. Tala om för dom att de flesta hot som uttalas är skitsnack. Det vanligaste jag får höra vid såna tillfällen är "Vad schyssta ni är. Jag trodde inte att vakter var sådana!"

Det värmer men samtidigt vet jag att det är få som verkligen nämner en sån episod när vakter kommer på tal i sociala sammanhang. När jag hör att ordningsvakter/väktare kommer på tal i sociala sammanhang är det ständigt negativa kommentarer. Många ser på mig med misstanke om det inte finns en omedelbar fara i närheten för då gör jag bäst i att finnas till.

Det tragiska är att förbipasserande sällan ser upprinnelsen till de åtgärder vi vidtar utan de ser bara en vakt som håller fast någon.

Ibland får man avlägsna någon handgripligen eller gripa någon för brott och jag har ännu inte träffat på den människan som tycker om att bli frihetsberövad på offentlig plats. Jag har sett människor bli brutalt misshandlade men fortfarande inte träffat en på en enda människa som sagt "okey, jag gjorde fel, grip mig". Konflikten/brottet är ofta över på några sekunder men man kan bli stående med en gripen eller omhändertagen som man måste hålla fast, belägga med fängsel och visitera samtidigt som han/hon skriker övervåld. Det tragiska är att förbipasserande sällan ser upprinnelsen till de åtgärder vi vidtar utan de ser bara en vakt som håller fast någon. Ibland klagar man på att vi är så många med en gripen men det beror på att vi assisterar varandra när något händer och att vi hellre kallar på hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Det inte är sällan som gärningsmän har kompisar som ska befria sina vänner eller stå och vara hotfulla.

En gång höll jag fast en tjej som slog en annan då en förbipasserande sa "dom slår henne". Jag vet precis vem allmänheten hellre skulle tro på. En vakt som är dum i huvudet passar in i mångas världsbild. Det är en tacksam stereotyp och lätt att tro på. Det är mänskligt.

Visst finns det vissa ordningsvakter som inte borde jobba med människor, det är jag den förste att intyga.

Visst finns det vissa ordningsvakter som inte borde jobba med människor, det är jag den förste att intyga. Ibland tar sig en vänlig själ tid att komma fram och säga "bra gjort" eller "tack för att ni finns" och då tar hjärtat ett stort skutt. Men de flesta som ser oss fäller kommentarer av det mer negativa slaget.

Jag har haft tur att jobba med riktigt bra killar och tjejer. En gång gick jag runt och var upprörd en hel kväll när jag fick höra att en mycket olämplig individ fått förordnande. En dålig ordningsvakt är katastrofal för hela yrkeskåren. Men jag har inte varit med om någon situation där det lönar sig att dra alla över en kam. (Det funkade inte för USA i kriget mot terrorismen och det har aldrig funkat för mig när jag arbetar.)

Problemet är rekryteringen och den brist på förståelse många ordningsvakter möter. Men även den stämning som lätt frodas i utsatta yrken. Den nuvarande situationen tror jag beror mycket på arbetssätt och dålig kontroll av från polisens sida. I synnerhet vad gäller arbetsgivare som ger ordningsvakter dåliga villkor, farliga uppgifter och svåra arbetsförhållanden. Utbildningen behöver även ses över.

Förslag:
- Gör antagningsprocessen mer omfattande.
- Förläng utbildningen från 2 veckor till 2,5 eller 3 veckor för att inte stressa igenom viktiga moment. Man bör dock komma ihåg att det mesta lär man sig under arbete.
- Fortbildning varje år istället för var tredje.
- Höj åldern för antagning. Att kunna frihetsberöva en människa är en omfattande 
  befogenhet och kräver en viss mognad. Höj åldern till 23 eller ännu bättre 25 år.
- Starkare kontroll av arbetsgivare.

Det vore orealistiskt att tro att misstag inte kommer att begås eller att felrekryteringar inte kommer att ske. Det man kan göra att försöka undvika dem och våga korrigera dem. En felrekrytering är inget att frukta om man vet att den kommer att korrigeras. Både bevakningsföretag och polisen måste våga medge att det sker felrekryteringar annars faller deras trovärdighet helt platt.
Anordnade möten med allmänheten kanske är en god idé. Om utsatta människor kunde möta en yrkesarbetande ordningsvakt över en fikastund.

Hade jag lämnat in en universitetsuppsats med en lika enkelriktad diskussion hade min handledare gått i taket

När jag gick in på upprattelse.nu slogs jag av bristen på nyans. (Hade jag lämnat in en universitetsuppsats med en lika enkelriktad diskussion hade min handledare gått i taket.) I en ruta i högerspalten byttes olika texter ut:

VAKTERNA PRATADE IHOP SIG OCH LJÖG I RÄTTEN  -  JAG LÅSTES IN UTAN TILLGÅNG TILL MITT INSULIN  -  JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ OROLIG  -  DET FÅR INTE GÅ TILL PÅ DET HÄR SÄTTET  -  VAKTERNA VEVAR URSKILJNINGSLÖST MED BATONGERNA.

Överallt kastas det smuts över en hel yrkeskår. Vill man ha poliser eller vakter som intar en defensiv avskärmande hållning i mötet med allmänheten är det bara att fortsätta som nu. De vakter som utför ett gott arbete trots att dom är mäkta impopulära orkar inte hur länge som helst.

Det måste finnas forum och medel för civila att få hjälp. Rättsystemet är komplicerat och det gynnar inte direkt de utsatta.

Att upprättelse.nu finns tycker jag inte bara är bra utan även nödvändigt. Det måste finnas forum och medel för civila att få hjälp. Rättsystemet är komplicerat och det gynnar inte direkt de utsatta. Många är rättslösa. Men som ordningsvakt är jag också utsatt. Det finns en anledning till att jag bär skyddsväst. Det är lätt att känna sig ensam när det flockas folk runtomkring mig och kollegan.
Jag förväntar mig inte att bli dömd utifrån det intryck jag själv hinner göra, det vore väldigt naivt av mig. Bara en mer nyanserad debatt. 

ANDREAS PAPASTEFANOU

Jämtlänningarna är stolta och glada över sin Yra. De super inte sönder sig för att fira den. Jag var så ovan att mötas av den hjälpsamma och omhändertagande attityd som rådde över hela linjen här, så att jag först trodde att det hade blivit något fel. Någonstans/överallt.

Och denna vänlighet spred sig från publiken (det var mera än ett "Hallå, gubben, är det fint - Give Me Five!" som riktades mot mig), ordningsvakterna (ingen omotiverad kaxighet eller pseudo-tuffhet alls), personalen som hade med Yran att göra (generös och hjälpsam - festfixaren Stefan Kauppi gjorde sitt yttersta för att fixa en intervju med Kris Kristofferson till mig och det var inte alls hans fel att projektet till sista stupade), hotellpersonalen (på det huvudsakliga festivalhotellet uppenbarade sig en tjej från Gunnarsbyn och på det hotell som jag i en akutsituation tvingades checka in på fixade man, med inget varsel alls, fram ett enkelrum trots att det egentligen var fullbokat), taxichaufförer, krog- och grillpersonal, ja - alla!

Det kan ta en timme att få in ett beslut i datasystemet, som inte ens är sökbart på nationell nivå, säger hon.

Tidningen norra västerbottens liberala ledarsida drar en oundviklig slutsats

Åklagarväsendet måste bara få mer resurser.

Det gäller nog inte bara åklagarväsendet. Rättssäkerhet måste få kosta

Natten mot lördag satt 21-åriga Johanna och hennes kompisar intill ett popcornstånd på Storsjöyran. Johanna fick då för sig att stjäla en näve popcorn vilket försäljaren upptäckte och kallade på två ordningsvakter som kom och satte handfängsel på henne. Enligt Johanna tryckte de sedan upp henne mot en vägg tills två poliser kom och tog över.

– Ordningsvakten sa till poliserna att jag var jättefull. Ingen frågade vad som hade hänt eller vem jag var. När jag försökte säga något skrek en av ordningsvakterna "håll käften" till mig. Det var en dum grej jag gjorde men jag hade kunnat förklara och betalat för popcornen om jag hade fått chansen, säger hon.

Johanna förklarar att handbojorna gjorde väldigt ont och hon försökte vrida till dem.
– Jag gjorde inget våldsamt motstånd men ordningsvakten tryckte upp mig mot en vägg och sedan tryckte polisen ner mig mot marken.

Inne på polisstationen blev hon sedan tvingad att ta av sig sin behå framför fem eller sex poliser.  – Jag ville ta av mig lite avsides men det fick jag inte. Jag kände mig kränkt och jag grät hela tiden. Varken polis eller ordningsvakter bad Johanna visa legitimation och de frågade aldrig vad som hade inträffat.

– Jag grät så att jag hyperventilerade hela natten och det värkte i handleden. Några vakter gick förbi min cell och skrattade.

– Det är det värsta jag någonsin varit med om. Jag vill få upprättelse, säger
Johanna

Det börjar med en helt vanlig kväll. Jag å tre killpolare och senare fyra tjejkompisar möts på Big Ben och dricker lite, dansar lite och har trevligt. Efter ett tag så börjar jag och en av tjejerna småkelas. Jag står och kliar henne på ryggen vid baren på nedre plan.

Nånting händer inne i lokalen för jag uppmärksammar att lyset tänts och nått tumult pågår i bakre delen av lokalen. Det är inget som bekommer mig eller min kompis. Plötsligt så ser jag hur bartendertjejen pekar på mig å min kompis å säger något till en vakt bakom oss.

Vakten som jag inte sett förr på det stället greppar tag i bägge armarna på min kompis bakifrån och försöker dra ut henne från lokalen utan att säga nånting om att han ens är en vakt. Jag som ser och nu har förstått att de ska kasta ut henne (och mig vad jag tror) för vi är för fulla säger åt han att ta det lungt för vi står ju bara där. Vakten ignorerar mig som luft och min tjejkompis som inte förstår att det är en vakt blir panikslagen då någon stark kille som i hennes ögon är en annan gäst tar tag i henne och börjar försöka ta sig loss.

Vakten svarar med att vräka ner henne på govet och skrika åt henne att hon är en idiot. Alla som försöker tala med vakten och ber han att lugna sig motar han ilsket bort. Jag pratar med bartendern och säger att min kompis inte alls är så full och framför allt inte våldsam för att förtjäna den där behandlingen. Bartenden håller till och med med men där stoppar medhållet.

Jag få ta mig upp för trapporna och ser min kompis ligga i farstun på golvet, med händerna låsta bakom ryggen av den 2 ggr större vakten som gapar om att polisen är på väg och att det är våld mot tjänsteman att hon försökt ta sig loss. Jag försöker återigen tala han och henne till sans.. jag säger att hon ska bara låta han släppa henne så går vi för vi kan inte vinna.. vaktens reaktion är att mota bort mig.

Först efter en minut så ber han mig komma fram i egenskap av kompis. Han gapar att jag måste "hålla käften" i en minut då han pratar vilket jag gör. "Tack vare mig" så släpper han henne...

Jag kan förstå att en vakt blir våldsam om en gäst är våldsam och jag kan förstå att en krog inte vill ha en gäst som riskerar att somna i baren men om det är så som är fallet så ber man gästen att avlägsna sig FÖRST innan man börjar bära ut denne.

Jag vet inte vad jag kan göra eller om det ens spelar nån roll.. mer än att ett helt gäng gäster inte kommer gå på Big Ben mer.

Some of the media photography i've shot in the past months, this photos made it to print magazines, entertainment blogs and channel E! Website. Photos from March / July 08 . Copyrights tfrlab.com & mavrixphoto .

ARENAVÅLD. Siten Baraben

BaraBen kan idag avslöja att Securitas haft stora problem med att rekrytera personal till Kamraternas hemmamatcher mot Basel och Malmö. Som resultat av detta bestod en större del av vaktstyrkan av personal utan tidigare erfarenhet av fotbollsmatcher. Orutin som ledde till att ett par av ordningsvakterna brukade långt mer våld än vad som var befogat av situationen. På så vis bröt de inte bara mot den taktik som ordningsvakterna skall använda sig av vid fotbollsmatcher utan drog in sina kollegor i ett mycket större kaos när supportrarna gick till motangrepp.

När vakterna retirerar backar jag undefär tre meter bakom dem och försöker fotografera situationen. Eftersom jag har vissa problem med att få igång min filmkamera på mobilen blir jag för ett ögonblick ovaksam, då jag står utanför räckhåll för själva våldsamheterna. Eller inte. Plötsligt bränner det till rejält över min vad som för dagen inte är täckt då jag har shorts på mig och lika snabbt ser jag att det är ytterligare ett par ordningsvakter som rusar till situationen. En av dessa rappar i förbifarten till mig över benet, noteras skall att jag definitivt inte beter mig hotfullt eller ens är nära någon av vakterna utan endast fotograferar från håll.

Ordningen har förbättrats de senaste åren, men JK är långt ifrån nöjd med polismyndigheten i Stockholm. Han kräver att den borrar vidare i vapensäkerhetsfrågor och slår fast att det är "särskilt angeläget" att polisvapen inte används "i brottsliga sammanhang". Det kan man ju tycka, milt uttryckt.

Polismyndigheten borde rimligen ha gått till botten med detta redan när man granskade sig själv 2003- 2004. Det faktum att det fortfarande inte är klarlagt om polisvapen används eller har använts i undre världen är högst oroande.

Lägg därtill det faktum att det alltså inte utkrävdes något ansvar trots att man i åratal inte hade någon koll på polisvapnen i Stockholm. Lägg därtill den skymningsvärld som uppdagades i fallet med kommissarie Olle Liljegren och hans infiltratörer. Lägg därtill att såväl JK som tidigare polisen Michael Lund hävdar att poliser inte drar sig för att ljuga när det behövs.

Medborgarna kan inte klandas om de frågar sig huruvida kaoset, och oförmågan att reda upp det, tyder enbart på inkompetens eller om det döljer rena oegentligheter. Kort sagt: polisen är inte genomskinlig och därmed finns det goda skäl att vara misstänksam.

FILM. DVDforum tipsar om filmen Rise of the Footsoldier .

I Footsoldier får vi lära känna den hårdföre och brutala Carlton Leach. Han börjar sin karriär som fotbollshuligan och tillsammans med sina kamrater slåss han varje helg för sitt lag både på och utanför läktaren. Carlton, som snabbt stiger i rang, blir mer och mer respekterad och snart är han ledare för ett eget gäng.

Han skaffar sig snabbt ett jobb som dörrvakt, vilket innebär att han nu även får betalt för att puckla på folk. Han involverar även sina huliganpolare i nattklubbsvärlden och snart har han en så kallad ”firma”, som backar honom i vått och torrt. Som dörrvakt är Carlton brutal, men även lyhörd. Han knyter nya kontakter och snart tjänar han pengar på tung brottslighet. Allt verkar att gå bra: grabbarna festar, träffar vackra kvinnor och spenderar mycket pengar. Men skall detta livet vara för evigt, ska de aldrig få se baksidan av livet?

Strax före stängningsdags den 4 september förra året var 43-åringen inne på systemet på Avenyn. Biträdet nekade honom att handla. Det blev diskussion och affären larmade Securitas. Den 24-årige väktaren som befann sig i NK-huset tog spårvagnen till Valand, gick in på systemet och ledde ut 43-åringen.

Efteråt gjorde 43-åringen, genom systemets skyltfönster, en gest mot väktaren. Gesten var ett hot om att skära halsen av honom, påstår väktaren. Det var ett tecken för "fuck you", påstår 43-åringen. I vart fall blev väktaren arg och gick ut för att ta fast mannen.

- Det var tre eller fyra slag. Det var inga hårda slag och de var riktade mot lårets muskler, säger väktaren, som i polisförhör har svårt att förklara varför han gav sig ut efter mannen när han var utanför butiken. Att mannen hade skador i huvudet beror enligt väktaren på att 43-åringen föll och slog huvudet i en stålribba.

 Anmälan mot 43-åringen har lagts ned.

5.2 B 2464-06

5.2.1 Inledning
Detta mål har blivit mycket uppmärksammat i media, och avser den dåvarande SSU-ordföranden Anna Sjödin och hennes väninna. Jag har dock valt att begränsa min analys till åtalet mot Anna Sjödin, trots att ord står mot ord även i åtalet mot väninnan C.L. Anledningen till detta är att målsäganden i åtalet mot C.L. arbetar som servitris, vilket med tanke på min frågeställning inte har samma relevans som om målsäganden hade varit polis eller väktare.

5.2.2 Bakgrund
Målet i fråga är relativt omfattande, två kvinnor står här åtalade för diverse olika brott. Avseende den första tilltalade C.L. avser åtalet ringa misshandel 3 kap. 5 § BrB samt våldsamt motstånd 17 kap. 4 § BrB. Tilltalad nummer två är SSU-ordföranden Anna Sjödin som jag i fortsättningen kommer att benämna som A.S., Hon står här åtalad för förolämpning 5 kap. 3 §, 1 st. BrB, egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 §, 1 st. BrB, ringa våld mot tjänsteman 17 kap. 1 § BrB samt våldsamt motstånd 17 kap. 4 § BrB.

A.S. och hennes sambo T.H. var den 29 januari 2006 på resturang Crazy Horse på Sturegatan i Stockholm tillsammans med den andra tilltalade C.L. och ytterligare två bekanta, C.K. och F.A.. Väl inne på restaurang Crazy Horse nekades så väl A.S. som C.L. servering av bartendern då denne ansåg att de två tilltalade var för berusade. Efter att de båda blivit nekade servering kom ordningsvakten och målsäganden B.J. fram till de två tilltalade för att be dem lämna restaurangen. Tvistigt är sedan vad som hände från denna tidpunkt fram tills att de två tilltalade blev utslängda från nattklubben och omhändertas av polisen. Målsäganden och ordningsvakten B.J. hävdar dels att A.S. skrikit okvädningsord, könsord och rasistiska tillmälen åt honom, samt dels att A.S. motsatt sig ingripandet genom att bruka våld. B.J. hävdar även att den andra tilltalade C.L. satt sig i motvärn när han och hans kollega skulle föra henne ut ur lokalen. Vidare hävdar målsägande nummer två, servitrisen E.T. att hon fått två hårda örfilar av C.L. när hon utanför restaurang Crazy Horse försökt lugna ner den tilltalade.

LT

5.2.3 Bevisning i målet
Den tekniska bevisning som förekommer i målet är fotografier av målsäganden B.J. till styrkande av att han orsakats rivsår p.g.a. det våld som han utsatts för. Även fotografier som visar att den ordningsvaktsbricka som B.J. burit har anträffats i polisbussen, till styrkande att A.S. tillgripit brickan.

Muntlig bevisning i målet är först och främst utsagorna som lämnas vid huvudförhandlingen av de två tilltalade och av de två målsägandena. Även omfattande vittnesbevisning förekommer i målet. A.S. sambo T.H. har vittnat, dock inte under ed då han är närstående till A.S. Förutom sin sambo har försvarssidan kallat A.B och F.A. för att vittna. Dessa båda vittnen är kamrater till de tilltalade. Även A.B., en gäst på Crazy Horse och så vitt det framkommit oberoende till parterna har kallats som vittne av försvarssidan.

Åklagarsidan har som vittnen kallat polisassistent J.W., servitrisen A.G., entrévärdarna K.G. och P.J, ordningsvakten K.O samt gästerna J.A och K.K.

Då den muntliga bevisningen är så omfattande i detta mål har jag valt att inte behandla var utsaga för sig, utan jag kommer att bemöta relevanta delar i följande kapitel, allt efter som jag redogör för tingsrättens domskäl.

5.2.4 Tingsrätten
Avseende åtalet mot A.S. där B.J. är målsägande så konstaterar tingsrätten att de båda i väsentliga delar har lämnat oförenliga uppgifter. Parternas trovärdighet, samt deras respektive utsagors tillförlitlighet måste därför bedömas för att avgöra om det är ställt utom rimligt tvivel att A.S. gjort sig skyldig till vad som lagts henne till last.

Tingsrätten inleder med att konstatera att B.J:s utsaga är lång och detaljerad samt att den inte innehåller några motsägelser eller egendomligheter. Vidare konstateras att de uppgifter som lämnats vid huvudförhandlingen inte nämnvärt avviker från de uppgifter som lämnats vid polisförhör. Samtliga omständigheter som uppräknats av tingsrätten är ägnade att höja utsagans tillförlitlighet. Dock nämner tingsrätten att det är först vid ett senare polisförhör som B.J. tagit upp den omständigheten att A.S. skulle ha kallat honom för ”svartskalle”. En viktig omständighet som ledde till att åklagaren väckt åtal för förolämpning. B.J:s förklaring till att han utelämnat denna omständighet i de tidigare polisförhören är att han inte visste att det var straffbart att kalla någon för svartskalle. Ett uttalande som tingsrätten inte anser är orimligt, varför de inte heller anser att detta är en omständighet som är ägnad att förringa utsagans tillförlitlighet.

Något som enligt tingsrätten är ”besvärande” för B.J. är att denne förnekar att han kallat A.S. hora, sköka, slyna, eller något liknande nedsättande tillmäle. Detta förnekande stämmer inte överens med de båda tilltalades utsagor, sambon T.H:s utsaga samt det helt oberoende vittnet A.B:s utsaga. Trots dessa motsägelsefulla vittnesmål anser tingsrätten inte att det är utrett att B.J. verkligen kallat den tilltalade för nedsättande tillmälen. Tingsrätten konstaterar följaktligen att det därför sammantaget inte kommit fram några omständigheter som är ägnade att förringa målsäganden B.J:s trovärdighet.

Tingsrätten tar upp att det finns en risk för att en ordningsvakt som brukat övervåld själv gör en falsk polisanmälan mot offret, allt för att för egen del slippa undan påföljder. Tingsrätten anser dock att det inte framkommit något i målet som talar för att det skulle förhålla sig på detta vis i förevarande fall. Ett ställningstagande som de bl.a. motiverar med att målsägandens anmälan är för komplex, den innehåller nämligen fyra olika brott.

Att inga vittnen har sett A.S. bruka våld mot ordningsvakten och målsäganden B.J. anser inte tingsrätten vara något som förringar utsagans tillförlitlighet. Det är nämligen enligt tingsrätten inte givet att vittnena sett alla för målet relevanta omständigheter. Det faktum att polisassistent J.W har vittnat om rodnader i ansikte och bakhuvud är dock något som stödjer B.J:s utsaga och bidrar till dennas tillförlitlighet.

Tingsrätten anser att det är utrett att den tilltalade sagt ”jävla svartskalle sådana som dig vill vi inte ha här i landet” till B.J. Något som tingsrätten grundar ordningsvakten K.G och servitrisen A.G:s inte helt överensstämmande utsagor. Ordningsvakten K.G. vittnar om att A.S. har kallat B.J. för ”svartskalle” och servitrisen A.G. vittnar om att A.S. skrikit ”jävla svartskalle sådana som dig vill vi inte ha här i landet” till B.J. Att den tilltalade har uttalat sig på detta sätt är något som A.G. hävdar att hon kommer ihåg särskilt väl. Hon är nämligen själv av utländsk härkomst varför hon tog sig särskilt illa vid av uttalandet. Det faktum att inga av A.S:s åberopade vittnen har hört henne kalla målsäganden för svartskalle kan enligt tingsrätten förklaras av att det spelades hög musik på restaurangen.

Det faktum att A.S. på ett eller annat sätt har spjärnat emot när hon skulle föras ut från restaurangen stöds av massiv muntlig bevisning. Både gäster och kollegor till B.J. har vittnat om detta. Det är således enligt tingsrätten ställt utom rimligt tvivel att A.S. satt sig till motvärn i B.J. myndighetsutövning.

Att den tilltalades utsaga inte kan anses tillförlitlig utreds inte specifikt, detta konstateras istället e contrario. Då målsägandens utsaga anses tillförlitlig drar tingsrätten i tystnad den automatiska slutsatsen att den tilltalades utsaga inte kan vara tillförlitlig på samma gång. De bådas utsagor är ju som konstaterades inledningsvis inbördes oförenliga.

Det enda tingsrätten nämner specifikt som förringar tillförlitligheten i A.S. utsaga är det faktum att A.S. har hävdat att hon inte medvetet slitit av B.J:s ordningsvaktsbricka och lämnat denna i polisbilen. A.S. har i sitt vittnesmål uttalat att hon måste ha slitit av ordningsvaktsbrickan när hon försvarade sig mot de slag som B.J. utdelat mot henne, varefter denna rimligtvis måste ha fastnat i hennes kläder och ramlat av i polisbilen.

Hon har nämligen enligt egen utsago inte någon annan förklaring avseende hur ordningsvaktsbrickan hamnat i polisbilen. Tingsrätten anser att denna del av den tilltalades utsaga inte är rimlig. A.S. måste i vart fall medvetet ha tagit hand om ordningsbrickan då polisassistenten J.W. som sedan omhändertog henne har vittnat om att han vid detta tillfälle inte såg ordningsvaktsbrickan sitta fast i hennes kläder. Något som han rimligtvis borde ha sett om den tilltalades utsaga överensstämde med sanningen. Tingsrätten anser därför det ställt utom rimligt tvivel att A.S. gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande.

5.2.5 Analys
Avseende B.J:s utsaga inleder tingsrätten med att rada upp flera av de kriterier som Gregow och Schelin anser vara avgörande för att bedöma tillförlitligheten hos en muntlig utsaga. Det konstateras att målsägandens utsaga är lång och detaljerad, samt att den inte innehåller egendomligheter eller motsägelser som är ägnade att ifrågasätta dess riktighet. Inte heller har målsäganden B.J. under huvudförhandlingen avvikit i någon betydande mån från de uppgifter som han lämnat vid de tidigare polisförhören. Att tingsrätten konstaterar ifrågavarande omständigheter är bra eftersom bevisvärderingen av utsagan på detta sätt blir mindre subjektiv.

En omständighet som enligt tingsrätten eventuellt skulle kunna förringa B.J:s utsagas tillförlitlighet är det faktum att han inledningsvis vid polisförhören inte nämnde att den tilltalade kallat honom för svartskalle. Något B.J förklarar med att han inte känt till att det var straffbart att kalla någon för svartskalle. Tingsrätten anser inte att detta är en orimlig förklaring, varför utsagan fortsatt skall anses som tillförlitlig. Denna slutsats som tingsrätten har kommit fram till kan jag inte instämma med. Det faktum att B.J. fyller ut sin ursprungliga berättelse med nya fakta är enligt Lena Schelins utvecklingskriterium i sig inte anmärkningsvärt. Dock anser jag, till skillnad från tingsrätten, att det är högst osannolikt att en AT-läkare tillika ordningsvakt inte skulle känna till att det är kriminellt att kalla någon för svartskalle.

Denna högst tveksamma förklaring från målsäganden gör, i kombination med att ett oberoende vittne påstår att han har kallat den tilltalade för bl.a. hora att man kan misstänka att målsäganden har hittat på dessa nytillkomna fakta enbart för att rättfärdiga sina egna uttalanden. En möjlighet som gör att man enligt mig, bör bedöma i vart fall denna del av målsägandens utsaga med en viss försiktighet.

Avseende detta eventuella utbyte av förolämpningar mellan målsäganden och den tilltalade lägger tingsrätten inte alls någon vikt vid att det enbart är kollegor till målsäganden som stödjer målsägandes berättelse om att den tilltalade har kallat honom för svartskalle. Inga av den tilltalades vänner har hört A.S. uttala sig nedsättande mot B.J., inte heller har någon utav av gästerna har hört uttalande av detta slag. Däremot har samtliga av A.S. vänner samt en helt oberoende gäst hört att B.J. förolämpat den tilltalade. Av bevisningen i målet att döma så anser jag att det är mer sannolikt att B.J. har förolämpat den tilltalade än vice versa.

Vidare beskylls A.S. för att ha kallat målsäganden ”rasist” och ”nazist” vilket jag anser vara mycket suspekt om man även beaktar att hon beskylls för att ha kallat målsäganden för ”jävla svartskalle”. En omständighet som tingsrätten inte heller berör i sina domskäl.

Även avseende åtalen om våldsamt motstånd och misshandel bör man ifrågasätta om det inte kan vara fråga om en falsk motanmälan från målsägandens sida för att skydda sig själv. Precis som i det först analyserade rättsfallet finns det i förevarande fall ett visst intresse hos målsäganden att rättfärdiga sitt ingripande som bevisligen har slutat med att den tilltalade har skadats. Risken för att bli utpekad som syndabock i media är dessutom i detta fall ytterligare ett incitament för målsäganden att rättfärdiga sitt ingripande. Tingsrätten har dock, i motsats till sina kolleger i det först analyserade målet, här valt att inte förringa målsägandens utsagas tillförlitlighet.

Jag vill slutligen kritisera det faktum att den tilltalades utsagas tillförlitlighet inte bedöms individuellt. Tingsrätten konstaterar e contrario att den tilltalades utsaga inte kan vara tillförlitlig eftersom målsägandens utsaga är tillförlitlig. Jag anser inte att man kan göra ett sådant motsatsslut. Båda utsagorna kan vara tillförlitliga alternativt inte tillförlitliga alls även om de är inbördes oförenliga.

Sammanfattningsvis anser jag att tingsrätten i många fall inte har bedömt målsägandens utsaga utifrån objektiva kriterier. De har avseende målsägandens utsaga huvudsakligen valt att fokusera på de omständigheter som är ägnade att förstärka tillförlitligheten. Att så är fallet talar för att det finns en medveten alternativt undermedveten övervärdering av väktares utsagors bevisvärde. Avseende tingsrättens bedömning av den tilltalades utsaga är det svårare att uttala sig då denna som jag konstaterat ovan, är mer eller mindre frånvarande."

Ur Martin Perssons examensarbete vid JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet.

Enligt anmälan ska kvinnan ha stått i en kö till ett öltält där det varit stor trängsel och ordningsvakten ska ha knuffat omkull henne så att hon skadade foten så illa att hon fick föras i ambulans till sjukhus .

För Kennerth Karlsson brast tålamodet och han kallade en av vakterna för ”ett jävla pucko”. Han vände sig om för att gå därifrån men hann inte långt förrän benen vek sig under honom. Vakten hoppade på Kennerth Karlsson bakifrån och bröt ner honom mot marken.

- Det var meningslöst att kämpa emot. Jag bad honom bara att akta min axel på vilken jag har en gammal arbetsskada. Hans vädjan hjälpte inte utan Kennerth Karlsson upplevde att vakten istället tryckte än hårdare mot just axeln. Vakten handfängslade honom medan polis kallades till plats. De två vännerna Ulf Gustavsson och Kennerth Karlsson fick hoppa in i piketbussen och skjutsades sedan till polisstationen.

- När jag och den kvinnliga polisen hade samtalat lugnt och sansat så märkte hon att jag inte var berusad. Hon släppte mig direkt utanför station, säger Ulf Gustavsson. Kennerth Karlsson som hade förts dit i handfängsel blev kvar i lite mer än en timme innan även han släpptes. De båda har nu gjort en anmälan mot två av vakterna på nattkrogen Harrys. Kennerth har redan fått en motanmälelse för våldsamt motstånd från den ena vakten.

Händelsen i lördags är fortfarande ett trauma för honom. - Hade jag hotat honom eller varit fysiskt våldsam kan jag förstå hans handlande men det här var, så vitt som jag kan se det, helt oprovocerat. De ska kunna hantera lite munhugg utan tillgå till knytnävsslag. Kennerth Karlsson visar upp stora blåmärken under bröstet där han blev slagen med batong, samt svullnader över armar och axlar. Han är nu sjukskriven från sitt jobb och beräknas vara borta uppemot sex veckor.

Men det finns dock hopp om rättvisa. - När jag låg handfängslad på marken kom det fram en kille som sa att han filmat allting och att jag kunde vara lugn.  Vem filmaren var är ännu okänt och Kennerth Karlsson vill göra en efterlysning. - Jag är trött på att vakter ska ha tillåtelse att hålla på precis hur som helst.

Hi How R U

this is wrong

all good

Mikael Persbrandt ska göra huvudrollen i TV 4:s nya dramasatsning "Oskyldigt dömd". Den tolv avsnitt långa serien ska kanalen sända i höst.

I serien spelar Mikael Persbrandt rollen som Markus Haglund, en kontroversiell professor i straffrätt vid Uppsala universitet. Tillsammans med fyra juridikstudenter tar sig professorn an rättsfall där de misstänker att de straffade är oskyldigt dömda.

Väktaren var av den där lite halvfeta typen med ett viktigt ansiktsuttryck och den där lilla skäggtrekanten på hakspetsen som får ansiktet att se ut som ett porrtrimmat kvinnligt könsorgan. Väktartypen tog kommandot direkt: <<Alla backar ett steg.>> Sedan började dom öppna grindarna. <<Ingen rör sig förrän alla grindar är öppnade och säkrade och jag säger till att det är OK.>>

Då tar givetvis Samuel ett steg framåt varpå väktartypen spänner ögonen i honom och säger, inte på skämt utan med riktig ilska i rösten: <<Ett steg till så hamnar du och din pappa sist.>> <<Ta det lugnt Samuel, det här är hans stund på dagen då han känner att han är något. Unna honom den, för det är förmodligen allt han har.>> sa jag till Samuel, tillräckligt högt för att killen skulle höra. Han stirrade på mig och under några sekunder så trodde jag faktiskt att vi skulle bli utkastade innan vi ens kommit in.

Australian Flavour Book Launch 9th August 2008