I samband med den årliga Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg släppte Posten en serie med åtta frimärken som illustrerats av svenska serietecknare. Frimärkena kommer i första hand att marknadsföras via alternativa kanaler. 

Posten har under hösten gett gerillabyrån Miami uppdraget att marknadsföra den nya frimärksserien. De första aktivi-teterna ägde rum i samband med Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg mellan 25-28 september. Merparten av  gerillan skedde i Göteborg, men även för Stockholm och Malmö planeras aktiviteter inom kort. Några av tecknarna, exempelvis Martin Kellerman var på plats i Postens monter under mässdagarna. 

Bland de alternativa kanaler som utnyttjades finns exempelvis Postens egna brevlådor och ett udda annonsformat. På stan genomfördes även ett tåg med vandrande frimärken under två dagar. Annonserna kunde ses i GP den 23-25 september.

– Seriefigurer tillhör inte vanlig-heterna bland frimärksmotiv. Därför tyckte vi att det kunde passa bra att marknadsföra dessa på ett annorlunda sätt säger Nathalie Schilling, pressansvarig på Posten Meddelande AB   

Seriefigurer som nu blivit frimärken: Arne Anka (Charlie Christensen), Assar (Ulf Lundkvist), Ensamma Mamman (Cecilia Torudd), Hemmingsson (Nina Hemmingsson), Hälge (Lars Mortimer), Rocky (Martin Kellerman), Socker-Conny (Joakim Pirinen) och Svensk Manga (Åsa Ekström).

Man blir bara så otorligt imponerad, tänk om svenska Posten var så snabb ;)

Gjorde ikke egentlig noe spesielt i går da. Men for at dere alle skal vite det, så var jeg på skolen, og der snakka jeg blandt annet med karriereveilederen, eller rådgiveren da. For jeg lurer på om jeg har lyst til å slutte på media. Trives ikke der lenger føler jeg. Sånn fagmessig i allefall. Men ho sa litt av hvert, så nå er jeg ikke sikker på hva jeg skal gjøre lenger. Skal i møte med henne sammen med mamma og pappa på mandag da, så får vel bestemme meg før det.
Etter skolen dro jeg en tur til Farmor. Koselig! Ho trenger litt besøk innimellom se. Bor der helt alene stakkars. Men ja, så henta pappa meg der, og vi dro ned på posten, men det hadde nettop stengt! Irriterende asså! Jeg skal nemlig hente min nye telefon, Sony Ericsson w890i der:

Gleder meg til det altså! Har holdt ut med en ræva gammel tellefon i et år nå, så er på tide!
Men jaja, vi kjøpte med oss pizza hjem fra Campino, spiste litt av den, og så dro jeg til Ole og der var han og Pingu. Og så etterpå kom Eva og Carro. Så vi satt der og drakk litt og sånt, og så tenkte jeg at jeg fikk komme meg hjemover, siden jeg skal jobbe på Glenghuset i dag. Så da tok jeg bussen til byen og så ble jeg henta der av Pappa. Satt oppe litt for lenge i natt merker jeg. Er trøtt som bare fy! Men nå må jeg pakke ogsånt, for jeg skal på Gleng om halvannen time bare. Må innom posten og hente tellefon også først.. Og jeg har ikke dusja engang! Uffamei. Og så skal jeg til Oslo og møte Rasmus etter jobb, det blir koselig! Kjempe glad i deg pus <3

After the Rosengren-verdict in the EU courts last year Norway has been told to start allowing private import of alcoholic beverages outside of the government run Vinmonopolet. Private import through Vinmonopolet has been an available option for the last decade or so, but this excludes all auctions sites, producers that aren't interested in selling single bottles to the edge of the world, club/comittee bottlings and all special bottlings from producers that are represented in Norway (where the local agent/importer doesn't feel like importing if at all). So this new ruling will make it much easier for the Norwegian whisky enthusiast to legally get their hands on special bottlings. The rules for the new system is expected something next year, as the Norwegian government seems to want to drag it out as much as they can get away with.

As for today all private import has to go through Vinmonopolet, and will take months and cost an arm and a leg. Getting bottles sent as a gift is easier, but still costs a lot (though quite a lot less that private import as of today). Mostly the gift-option works quite well, although sometimes things get very frustrationg (read about a beer enthusiast's effords here). I've personally, without problems, received gifts from the nice people at Ardbeg and Laphroaig the last coulke of years.

With gifts the problem is money and patience. When a bottle or two is sent to Norway by post it's picked up by customs and a letter is sent by the postal service (Posten) to the recipient with information of the shipment and a form to be filled out. The filling out consist of signing your name, checking a box and sending it back to Posten (if you want Posten can do this for you for a mere 90 NOK/£9 - at least this was the rate last time I checked). You then wait and wait (can take a couple of weeks) until a note comes in your postbox and you can pop over to the local post office (or postal service counter at your local shop) and claim the package. This is where the money part comes in, since full taxes have to be paid. So let's say a British friend sends me a £30-bottle of whisky (46% abv.) as thanks for staying on my couch last time he was in town. First of all the postal charges start up at 199 NOK (£19.50) before anything else is added. Alcohol tax is 5,89 NOK (58p) per %/litre, so a 46% bottle will be taxed at 189,66 NOK (£18.68). VAT is 25% and should on a gift be calculated only on the tax, so this will be 47,42 NOK (£4.67 NOK) - but if they calculate the original value and postage (as they might do, don't even try to complain) the VAT will be 123,68 NOK (£12.17).

So best case is a charge of a mere 425,08 NOK (£42.85) for receiving a bottle of whisky as a gift. For a cask strength whisky another 100-150 NOK (£10-15) can be added to the total.

Until the new regulations are in place Norwegians need to travel abroad themselves to find special bottlings that aren't available at Vinmonopolet. One litre can be brought along without paying any duty or tax. Another four litres can be brought along without much bother, but the must be declared. The tax/duty for these bottles are 260 NOK (£25.48) per litre, but beware the abv. as anything above 60% is illegal. If one want to bring more than a total of five litres, a special license but be applied for - detailed and applied for on before hand.

Nyvinnende og nyskapende !? Vel, vel, se her dere:

Synes den nye logoen til Posten Norge er mistenkelig lite nyskapende i forhold til Austrailia Post, men det er jo bare min mening ;)..

Ingen postansatt kan ikke være bekjent av dette.. *hint, hint*

-Philip..

I tråd med den rådende stemning for hva som er fin og effektiv kommunikasjon, har det gamle posthornet blitt stilisert, og det utilbørlig kraftig. Jeg har alltid ment at posten hadde en noenlunde ærverdig og tradisjonstung profil, men etter dette kostbare skiftet fremstår som et hvilket som helst anonymt tekno-produkt. Den nye logoen kommuniserer faktisk ingenting - vi må faktisk bli fortalt at det dreier seg om et posthorn. Dog det likner mest av alt på et norrønt drikkebeger. Firmaet har med andre ord ødslet vekk hundrevis av millioner for å skape blest om en tjeneste vi allerede er avhengige av. Ikke vet jeg om posten opplever økt konkurranse fra leverandører som UPS og FedEx, men å gå til dette skrittet synes ganske desperat. Det er hverken mot eller originalitet å spore i den nye profilen.

I tillegg kommer de korrekte påstandene om plagiat.

Mye av den samme kritikken kan rettes mot vår nasjonale institusjon Hurtigruten (som akkurat nå befinner seg i økonomisk krise). Den nye logoen forteller fint lite om produktet som tilbys, i et marked hvor dette kan være forskjellen på vinn eller forsvinn. Tidligere var logoen et overtydelig signal om hva konsernet befattet seg med. Kanskje litt vel utdatert, men likevel langt bedre enn hva som ble presentert ved ansiktsløftningen. Å møtes på halvveien er undervurdert i ønsket om å fremstå som dynamisk og moderne. Problemet ligger gjerne i at absolutt alle ønsker å leve opp til disse karakteristika, med en homogen masse av intetsigelser som resultat.

Logoer ble først vanlig mot slutten av 1800-tallet, som en metode for å skape oppmerksomhet og identifikasjon til produkter og firmaer. De var i starten temmelig upolerte og håndtegnede, samt rikelig detaljerte. Etterhvert som tiden har gått, har så å si samtlige blitt mer forenklede, enkelte i den grad at man ikke lenger kan skjelne utgangspunktet. Hvilket nå har skjedd med Posten.

Shell er et glimrende eksempel på utviklingen, som samtidig ikke har falt for fristelsen med å bevege seg bort fra det opprinnelige.

Et annet eksempel er Ford, som tross nedgangstider har beholdt sitt særpreg. Og som i tillegg fremdeles fører en temmelig retro skrifttype.

Det finnes heldigvis de som går andre veien igjen. Gjensidige har alltid hatt vekteren - han som tente gatelys og passet på nattestid - men inntil nylig minnet logoen mest av alt om et trafikkskilt. Da er det godt å se at konsernet ikke var redd for å innføre mer detaljer igjen, og logoen fremstår igjen som en forståelig tegning fremfor et piktogram.

...er de færreste forunt. Av og til hører man om børshaier og andre rikinger som taper et lignende beløp over lengre tider med nedgang, eller store selskap som går med underskudd. Men i det første tilfellet er det ikke snakk om reelle penger, og i det andre så går pengene faktisk til noe. Som å betale lønn.

Posten derimot, klarer det meste. I forsøk på å "fornye" seg selv har toppsjefene der brukt svimlende 300 millioner kroner på å lage ny logo og nytt merkenavn som skal profilere selskapet i det de tenker å ekspandere sine alt for dyre og dårlige tjenester ut av Norge. Bedriftsmarkedet i Norden skal erobres under navnet "Bring", mens Posten fortsetter under samme navn i Norge. Som visuell øyevekker har selskapet valgt en oppdatert versjon av Pokemon-ballen, også gjenkjent som dødsstjernen i Star Wars og en ball vi ellers finner som odørfjerner i doskålen.

Hva i alle dager er det disse menneskene tenker på? Poenget med en merkevare og en logo er at den skal gjenkjennes over tid, etablere tillit og gode assosiasjoner. Den gamle logoen hadde dette, og selv om Posten de siste 10 årene har utviklet seg til å bli et skikkelig kloakkforetak med overbetalte ledere som sparker ansatte og får de over på statlige velferdsordninger for underholdningens skyld, så har dette hengt igjen en stund. Men med denne vaskeballen tror jeg folk ser seg lei toppledernes udugelighet og sender selskapet dit peppern gror. Problemet er bare at de som er skyld i helvetet ikke får skylden. De får vel en fin fallskjerm, klapp på skulderen i frimurerlosjen, og ny jobb i et nytt selskap de kan pine.

Posten er også kroneksempelet på hvorfor ikke statlige bedrifter skal privatiseres. Fra å være en service-bedrift med andre mål enn bare profitt, hjørnesteinen i lokalmiljøet og en sikker arbeidsplass, er selskapet under privatisering av AP utviklet seg til et selvbevisst monster som fråtser uhemmet i alle muligheter til å tjene penger. Disse settes så over styr for å ta i bruk en logo mekket i Paint. Og hva er det første "nye" Posten gjør? Vinner anbud på å sende hjem asylsøkere i Danmark. (En kunne ihvertfall trodd det, gitt "nye" Postens skruppelløse jakt på profitt).

Selv om Postens 300 millioner er brent opp og ledelsen nok har spist seg ferdig på kanapeer skålt opp Champagnen over egne fortreffelighet, så er det lov å si ifra om at slik praksis er uspiselig i Norge - inntil videre. En god begynnelse der er å melde seg inn i denne Facebook-gruppen.

Om posten kan man i forbifarten si mye nå i disse tider, som de bruker 300 000 kroner på å skifte navn og logo. Jeg har alltid vært i mot slikt, og sier konsekvent at jeg ikke vet når jeg får spørsmål om hva Mesta, Tine og Bring er for noe, selv om Tine kanskje er litt vanskelig å være troverdig på, nå. Det er norske meierier, et navn jeg likte bedre enn lille Tine. Min erfaring med posten etter at den begynte å bruke penger på reklame og image, er at den har blitt dårligere og dyrere, men det var nå det, dette var bare i forbifarten. Jeg aner ikke hva Bring er for noe (det høres ut som en feilstavelse av Jon Bing), og logoen kommer jeg av prinsipp aldri til å kjenne igjen. Jeg likte "Posten", og jeg likte posthornet.

Det var forbifarten. Det skulle være unødvendig å nevne at wifi-pakken ikke er montert. Jeg fikk tross alt pakken i går. I dag åpnet jeg den opp. Så får vi nå se, en eller annen gang vil jeg nok forsøke å montere den opp også, det vil jo være bra, det var jo en grunn til at jeg kjøpte den.

Jeg har også bestilt nytt visum til Russland. Og som vanlig blir det en kamp mot kalenderen å få det ferdig i tide. Utreise blir eventuelt 27. september, når høstferien begynner, og de to og en halv ukene er strengt tatt litt knapt. Men sånn har det blitt enda en gang, og sånn har det også vært hver gang tidligere, de kommer liksom så plutselig, alle disse feriene.

Reisemål denne gangen blir byene i Sydrussland, og nedover Svartehavskysten og Kaukasus. Rostov-na-don, Krasnodar og Sotsji peker seg ut, og hadde jeg bare hatt bedre tid, skulle jeg med letthet pekt ut mye mer. Men ferien er på bare en uke, enda hvor naturlig jeg føler det er for meg å ha ferie, og hvor merkelig jeg føler jeg prioriterer, når jeg etterpå vender tilbake til jobb. Det er jo ferier som er det gode liv (blant mange andre ting, forresten), og det gode liv har jo alltid vært det livet jeg vil leve.

Så nå leser jeg brødrene Karamasov på russisk og norsk med fornyet intensitet, noen merkelige oversettelser biter jeg meg merke i, som for eksempel der Katerina Ivanovna sier til Dmitrij Karamasov at hun skal være "Deres møbel, det teppe De trår på", og oversetteren (Geir Kjetsaa) sier at hun skal være "Deres slave, et teppe De trår på", og litt sånn forskjellig, men fangsten av slike finurligheter, er ikke verd tiden det tar å lete etter dem. Jeg bruker timevis på hvert russiske kapittel, og dagevis på hver russiske del (boken er delt inn i ni deler). Dog er dette verdenshistoriens beste roman, og da er ingen tid bortkastet brukt på den.

Tid brukt på å lære språk er heller ikke bortkastet, og det skulle jo være poenget. Jeg har funnet frem til en ny russe, eller ukrainer denne gang, som skal lære seg norsk, og så skal jeg lære russisk. Det er veldig bra, vi møtes en gang i uken, og nå søndag tilbrakte vi hele ettermiddagen i solsteiken på festningen i Bergen, slik at det ble finvær og russisk og så bra som det blir.

Så jeg skulle være forberedt på å reise, om jeg bare får meg til å bestille billetten og å ordne med visum. Og innen den tid er det ikke helt usannsynslig at et trådløst internett blir montert opp her i leiligheten, men det er heller ikke helt usannsynlig at den blir liggende der den er. Hva som er usannsynlig, er at jeg på spørsmål fra en temmelig sikkert kommende markedsundersøkelse svarer at jeg vet hva Bring er for noe, om jeg da tar telefonen når de ringer fra ukjent nummer. Jeg er sikkert så fordypet i å lese setning for setning i brødrene Karamsov uansett.

All day, five days of the week for the rest of your life. Thats how long you're bound to work to live and keep consuming. I've realized that what you do or what you are going to do for a living is one quite huge matter. Myself I'm a workman. Every time I go to work, I work my ass off for a relative small sum. It's like in the world of ants. At my "anthill" there are no career-ladders to be climbed and the salary is independent of how good I am at what I'm doing. Frankly, I don't even like what I do! Just pulling splinters for the top of the hierarchy. Crap, that ant-theory just failed as I realized that ants are communists.

However, my work isn't exactly top of the league. It takes its toll upon body and mind. Lifting of heavy packages causes *eer lets stretch out and feel it...* shoulder, back, neck and some wrists pain. And I always risk getting fingers and my body pinned between cages, but don't worry bout that, it doesn't really get to me since my lovely Amy bites and pinches me every day. As it is today, I would definitely say I work for the living and not the other way around, live for the job. But I really hope that one day I find happiness and inspiration when its time to get to work.

Another charming downside with my job at Posten is that it is very monotone. There are no opportunities for intellectual stimulation so you have to try to maintain some sharpness over free time. I have been so desperate that I've downloaded an Iphone application called "Brain Tuner", so I wont find myself brain-dead sooner than necessary. In this monotone environment the Ipod becomes an instrument of survivability and being without it is like a deaf man going to a mozart concert or watching a female beach volleyball game with the competitors dressed up like eskimos. Yeah, okay that might be fun, but only for a couple of minutes.

I do have dream of getting "out of here". - ha ha that might come out a bit more grave than it was meant to. This post has almost made it sound like my pitiful existence is completely unbearable. Its not like that all, I'm a very happy person as it is. but I think that my future life might belong somewhere else. I need to save money for the future but I'm a bit worried about myself, thus if I am for example really hungry for a steak at any time, it doesn't matter how much the stake is, I'll buy it. I guess I'm not much of a saver, really. I've only just started my working life, had a few salaries, and they seem to just be enough to go round.

I mean, what do you do? Only You can decide what paths you're taking. In the end its only about the decisions that you've made and chances that you have chosen to take. But its so hard to know what doors to open among thousands that looks the same. And who dares to travel without knowing the destiny.

Now, its time for me to go and bite the dust again at Posten. Thanks for reading! /Sam

Idag var jeg på posten og henta Guitar Hero til Wee-en min! Det er syyykt gøy! Har prøvd det en gang før, men det er et tidsfordriv som mest sannsynlig kommer til å bli brukt en del! Ekke så lett, men øvelse gjør jo mester! Så får bare spille, spille og spille! :) hehe

Posten Norge har nå besluttet å begå landsforræderi ved å fjerne det gode gamle posthornet til fordel for en skummel "Eye of Sauron" sak. Selv hevder Posten at "Posthornet kom på en sterk tredjeplass [i en kartleggingstest] og ble viktig å få med i den moderniserte logoen."

Selv ble jeg forsøkt kjøpt av Posten, da jeg vandret langs gatene i en av Norges største byer. Jeg ble møtt av en gjeng skumle ungdommer iført det som kunne ligne på malerdresser. De bar med seg "gratis" frimerker og en tralle med epler (les: Første Mosebok). Jeg spurte hva alt oppstyret skyldtes, og om det faktisk var slik at posten hadde fornyet sin grafiske profil. Tenåringsjenta i malerdressen så dumt på meg før hun svarte "Posten har fått ny logo." Jeg takket selvsagt nei til blodpengene frimerkene som de hvitkledde prøvde å prakke på meg, før jeg stormet hjem og la meg skjelvende i fosterstilling. Et nasjonalsymbol har blitt voldtatt. Hvil i fred Posten.

PS: Jeg vil legge til at "skribleriene" posten innførte i profilen de senere år også var meget vakre (og undervurderte)

PS PS: For moro skyld:

Det er nå tydelig at Posten igjen skal frem. Med nye produkter, nytt slagord OG ny logo.    Det gamle, gode posthornet er kastet heden og frem fra tegnebrettet har de hentet en fremtidsrettet profil, som er egnet for satsing i Europa. Men da jeg så den klarte jeg ikke å slippe følelsen av å ha sett denne logoen før.

Mens jeg satt her i kveld og lekte meg på internettet kom jeg over svaret. Denne Fredrik har også klart å sette ord på sine følelser, og dermed løst mysteriet.

For sammenligneing:

Her er artikkelen: http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=535244

Fredrik out

Alla frimärken som kommer är ritade av kända svenska manga/serietecknare. Åsa Ekström är den tecknare som har gjort frimärket ovan, som visar en flicka som precis är på väg att skicka ett brev, med ett något olustigt frimärke ;-)

Jag finner det ganska roligt, jag tror till och med att jag själv kommer att köpa frimärkena, lägga undan dem någonstans och förmodligen aldrig mer se dem efter det, men va fan, om jag någon gång ska skicka ett brev eller annan post kan jag väl lika gärna skicka dem med manga-inspirerade frimärken :-)

Källa: BCmanga

Andra åsikter om Manga, Sverige, Posten, Post, Frimärken, Serie, Tecknare

Nu har jag i alla fall rätat ut CSN. Tar lån första månaden och sen är det bara att hålla koll så jag inte överstiger 49983 kronor. Jävla fribelopp. Jag ska väl få jobba så mycket jag själv känner att jag orkar!? Dubbelmoralens Sverige. Jaja!

Och så har jag ringt Kreditor och fått bort min påminnelsefaktura för Fröken Envis. Grejer jag inte ens har fått ska inte jag betala för i alla fall! Det är inte mitt fel att Posten strular i det här landet. Men värst med den butiken är nog att hon inte svarar när man försöker få tag på henne. Och att hon ljuger. Tydligen har hon haft problem med andra fakturor till mig och har därför blockerat mig som köpare. Haha! Right, det här var min första order hos henne. Tss. Handla inte där!

Nu är det bara att anmäla omtentan kvar, men hon är på sammanträde till 13. Jocke sa nåt om att det strulade så det är ju inte kul. Måste hitta luckor för våra pluggdejter också.

Har jag tagit mig vatten över huvudet? Nja, kanske till synes, men jag klarar mig nog. Min kalender ser ut som Patriks semesterveckor såå :P

Btw, så har jag ögoninfektion. IGEN! Jag älskar mens. Jävla immunförsvarsförstörare.

]]> http://drefseryd.wordpress.com/?p=243 Thu, 14 Aug 2008 10:11:52 +0000 drefseryd http://drefseryd.wordpress.com/2008/08/14/ny-leksak/ Tekniska prylar är kul särskilt när de är användbara och funkar. Den här skojiga manicken har jag just provkört med både A3 och A4-papper och det funkar alldeles ypperligt. Tanken är att kunna laminera t ex yngste sonens fantastiska målningar (hm - synd att han är totalt ointresserad av att måla) eller printade digitalbilder. Sen att det även går att fixa skyltar till el-staket samt mer hållbart affischeringsmaterial till butiken är bara ren bonus. Och dessutom var den var alldeles gratis på Quill - om man köpte 200 laminat förstås. Tänk det där begreppet gratis är oftast nåt helt annat än man tror särskilt när man får en faktura på 2 000 kr. Nåja - får väl erkänna att jag även köpte en del annat förutom den eminenta lamineringsmaskinen  och dessutom fraktfritt och med snabb leverans: beställde i går och det kom med posten levererat till dörren. Service kallar jag det - tack Quill & Fru Lantbrevbärare.

Sen har jag just pratat med en telefonförsäljare från Glocalnet men eftersom P står med huvudet i en bikupa så blev det lite svårt - jag vägrar nämligen att prata med dom om diverse avtal, abonnemang mm. Fast jag lovade säljaren (som faktiskt var riktigt trevlig) att skicka en polkagris till honom om han mailar sin adress. Vi får väl se om han törs. Och så passade jag på att tala om att här finns både nyslungad honung och fantastiska lammskinn...

Posten har rationaliserade bort pengahanteringen, för de tyckte antagligen att de inte var tillräkligt vinstgivande. Då uppstod kassaservice, som för oss fungerade utmärkt. Nu har de stängt även Kassaservice. Och tydligen Nordea som tar över med vanlig banktid. Idag skulle jag ha satt in veckans intäkter. Brukade gå till Centralen för de hade de bästa öppettider året om. Vilket jag tycker är en nödvändig service på en CentralStation i en storstad. Den är stängd ingen anvisning när den heller öppnas. Sen går jag till ett annat ställe vid Fridhemsplan, den är stängd också och där står det åtminstone att de försöker få dit en annan aktör och förhandlingar pågår. Hur länge vet förstås ingen.

Till slut går jag till Dalagatan. Ju den är inte stängd, men har banktider, med andra ord stängt på lördagar. Så jag måste ta ledigt för de inte heller öppnar förre 10.

Undrar hur de som fattar beslut tänker. Om de överhuvudtaget tänker, vill säga. Vi stänger Kassaservice och alla får klara sig bäst de kan. Ett informationsblad kunde ha varit bra i brevlådan.

Problemet kanske inte drabbar så många, människor med vanlig lön förstår antagligen inte ens vad mitt problem är. Och säkert många tycker också men ta kort då, ja- jag gör det med alla dessa jävla kostnader som tillkommer för oss handlare, men det finns faktiskt folk om fortfarande använder cash.

Fast å andra sidan kanske är det bara jag som är upprörd över situationen.

Jag kanske borde sälla mig till de som rånar banker, verkar vara mer lönsamt än att arbeta hederligt för små summor.

Korpen gästbloggar
( http://www.metrobloggen.se/corax )

Om natten vaknar jag till liv, och innan gryningen är jag ute och vandrar, med fula kläder på mig, och äckligt funktionella skor. En halvtimme senare (Vete fan vad jag tänkte på senast när jag gick, den bara förflyter) har jag kommit till Premo, Pressens Morgontjänst, alla vampyrers sommarjobb och morgonens frälsare! Här, på filialen, kommer morgontidningarna i tjocka, anonyma buntar. Vi tidningsbud är de som först av alla ser de hemska rubrikerna för dagen...
Vi säger några ord till varandra. Det vanligaste språket är engelska (Mer ovanligt är att faktiskt ha det som förstaspråk). För det mesta är det ett jävla skryt om vem som har mest arbete att utföra när Premo är över...
Jag går igenom budboken. Några åker till landet och solar och badar... Några åker hem för att slava med sina jobb. Några är döda, men prenumererar fortfarande... Jag hade en sådan dörr en gång. Först togs skylten ner. Sedan togs prydnadskransen ner. Sedan var dörren vidöppen en natt, och inuti lägenheten syntes bara ett gigantiskt tomrum. Tidningen kommer fortfarande. En ny skylt sattes upp, men namnet togs inte bort ur budboken. En bugg i systemet, kan tyckas... Så någon därinne fick två exemplar av DN varenda dag, tills jag orkade reagera på saken.
För det mesta lever dock prenumeranterna. Det gör deras hundar också. De tror att man är en slags alien och kommer och vill skälla och bitas. Men dörren är ivägen, så det går inte. När jag jobbade på Posten minns jag att en tidning fastnade i brevinkastet. Hunden blev galen och slet sönder hela tidningen. Arga hundar är ingenting nytt för brevbärare...
Har blivit känd som "den där läskiga människan" för att jag praktiserar för en begravningsentreprenör. Förstår inte vad som är så läskigt; Kanske är det en kulturell grejj. I vissa länder är det ju så läskigt med folk som jobbar inom den sektorn att man helst inte är i närheten av dem. Nåväl... För det mesta orkar ingen bry sig. De har ju sina egna jobb. Men ett tidningsbud pratar inte längre med mig. Han blev lite för rädd. Stackare...
Jag ska dit igen inatt. Premo. Pressens morgontjänst. På mitt nya distrikt finns det inga döda. Eller rättare sagt; Efter vad jag vet finns det väldigt få, om ens några, dödsbon där. Så jag delar ut tidningen till högst levande människor.
Innan solen går upp är jag hemma. Annars skulle jag väl förvandlas till sten...

//Korpen

JA. Post kan vara fel. Post som kommer till personer som as far as we know inte existerar kallar vi kort och gott för "felpost". Post som är fel. Och har jag dessutom av misstag delat ut ett brev till fel person, är ju den posten fel i just det brevinkastet. Detta är en never ending diskussion. Lev med det, industributch ;)

Peace out!