Diskusjonen er atter aktuell sett i lys av den oppblomstrede diskusjonen rundt ambulansesaken, senest i etterkant av Ali Farahs kronikk i Ny Tid. Etter å ha lest en VG-nett-style diskusjon borte hos "Gud" ble vaarloek så opprørt at hun ikke kunne ti stille, og nå er jeg altså selv blitt bitt av samme loppa.

Utseendet er en del av førsteinntrykket man får av et menneske, og det gjelder også den delen av utseendet som forteller om etnisitet. Den første gangen jeg så en festende japaner ble jeg overrasket, for i mitt hode satt de hjemme og pugget lekser hele natta. Det er bare ett eksempel; vi kan nok finne fler, alle sammen. Men vi er nødt til å være på vakt overfor hvordan vi forholder oss til det førsteinntrykket, spesielt i profesjonelle situasjoner, som var tilfelle i Farah-saken.

En del synes å mene at hvis man baserer fordommene sine på kultur og statistikk i stedet for på biologiske raseteorier, kan oppfatningene ikke lenger klassifiseres som rasisme. Eksempel: Somaliske innvandrere er mer kvinneundertrykkende og kriminelle, og går oftere på sosialen, enn etniske nordmenn. Altså har jeg rett når jeg sier at somaliere er kriminelle, konebankende døgenikter. Men så lenge saken går ut på å tillegge folk av en bestemt etnisitet egenskaper de fleste av dem ikke har, og diskriminere dem deretter, så er det revnende likegyldig om argumentasjonen handler om biologi. Det er rasisme.

Blir rasistiske holdninger mindre feil fordi mange uttrykker dem høyt? Et av argumentene mot bruken av ordet "rasisme" er at det brukes om personer som ikke fremstår som spesielt ekstreme, og uttrykket rasisme burde reserveres for grove overtramp. Men den jevne nordmanns hverdagsrasisme kan få store konsekvenser, den også. Jeg mener det er den viktigste sannheten som har kommet fram i ambulansesaken, men den er blitt viet overraskende lite oppmerksomhet. For jeg tror ikke at de to ambulansesjåførene stakk hodene sammen og hvisket

-Du, vi driter i det, det er bare en svarting, og jeg har ikke fått formiddagskaffen min enda.

-Ja, jeg så en kaffebar nedpå hjørnet der, vi stikker!

Jeg tror ikke de bevisst rakk å tenke rasistiske tanker, men synet av en blodig somalier midt i en stor gjeng "alternative" mennesker av diverse etnisiteter fikk dem til å trekke konklusjoner som var fatalt feil. Men ærlig talt, hvor mange av dere nordmenn hadde ikke trukket samme konklusjoner? Jeg har forlengst gitt opp å tro at dere (eller jeg selv, for den del) er fordomsfrie. Jeg vil gå litt lenger; jeg mistenker at en del av årsaken til at presset mot ambulansesjåførene ble så sterkt, var at mange kjente seg littegrann igjen i situasjonen, og følte behov for å markere avstand gjennom å markere avsky.

Samtidig som ordet "rasisme" blir forsøkt fratatt sin gyldighet, er politisk korrekthet blitt harry -- at man ikke bør si det man mener dersom det strider mot vedtatte sannheter som "innvandrere er like gode som nordmenn" eller "kvinner er like gode som menn". Hvis man ikke sier det man mener fordi andre synes det er urimelig, er man feig, og for virkelig å markere sitt mot, tramper man heller ekstra hardt på tærne til den man kritiserer -- for virkelig å understreke at man våget å mene noe annet.

Men hvor modig er det egentlig å trakassere svake grupperinger? Der politisk korrekthet er normen, blir man nødt til å uttrykke seg velgjennomtenkt og respektfullt når man skal kritisere -- jeg har vanskelig for å se hvorfor dette er en ulempe.

Men det finns ett annat USA med, ett folkets USA. USA är nämligen också hemvist åt den mest livfulla högern i Occidentens kultursfär. Det är till USA man får bege sig ifall man vill träffa på politiker som vågar ta ställning mot aborterna eller sodomi-plågan. Sant, det finns högergrupper i Europa med, men de flesta av dem inser inte att andra världskriget är slut och vi står för nya utmaningar som kräver nya tillvägagångssätt. Bedriver man politisk nekrofili med Hitler, Mussolini, eller Codreanu, så kanske man får en skara anhängare och en fin liten politisk sekt, men ingen masskraft att räkna med som den amerikanska högern.

Värt att notera är att denna amerikanska höger ofta intar beundransvärda ståndpunkter även i frågor om krig och ekonomi. Varför det har blivit så, att denna höger finns i USA, trots USAs mobbarpolitik mot resten av världen, är svårt att säga. En gissning, så bra som någon är att det finns ett folkets USA med, småbönder, handelsmän och knegare som är lika utsatta av Wall Street och dess plutokrati som Europa är.

Det är i detta folkets USA som man också finner en riktigt fin kultur. Bluegrass, country och cajun är ett par musikstilar som lämpar sig bättre för export än rap och ta sen hela USAs mäktiga litterära arv!

Kort sagt, det finns många anledningar att tycka illa om USA, men också flera att beundra det stora landet i väst!

Vad Sverige inte behöver i dessa tider är mer av det kristna flummet. Mer kristendom, mer kristna värderingar behöver vi onekligen. Men flummet, det kan vi gott klara oss utan. Broderskapsrörelsen fortsätter dock att sprida sin uppfattning om en vänsterreligion, nu senast i SvD Brännpunkt. När ska de förstå att kristendomen förmedlar värderingar, inte politik?

Broderskapsrörelsen ger sig in i precis samma dumheter som den kristna högern har gjort. De ska sprida kristen politik bland ett icke-kristet folk. Den kristna politiken är dessutom starkt ifrågasatt i de kristna kretsarna och det är knappast med ett folkkyrkligt mandat som Broderskaparna basunerar ut sina budskap.

Och nu börjar de märkliga formuleringarna och flummet.

- "Rätten till förlåtelse" materialiseras och kommer att handla om socialbidrag och en slapphänt ordningsmakt. Ett sätt att på ett underligt sätt förvanska den immateriella förlåtelsens innebörd.
- "Islamofobi" som tydligen råder i Sverige, ska bekämpas av kristna. Annars kan man tycka att det borde bekämpas av, just det, muslimer.
- "Global utveckling" blir till ett slagord för förstatligande, rättvisereglerad marknad - kort och gott socialism.
- "Fred i Mellanöstern" tas som vanligt upp. Som om någon var emot fred i Mellanöstern. Jag tror inte att jag någonsin har träffat någon som är för krig i Mellanöstern och tycker att det är ett bra tillstånd för området.
- "Ett hållbart samhälle" - också här grinar den fula socialistiska utopin oss rakt in i ansiktet.
- "All kärlek är bra kärlek" - flummigaste inneuttrycket just nu. Incest är bra kärlek. Pedofili (så länge ungen är ok med det) är bra kärlek... Flum, flum, flum!
- "Försvar av mänskliga rättigheter" blir flummigast av allt. Vi ska försvara mänskliga rättigheter genom att... inte ingripa. Folkrätten rättfärdigar folkmord, men det skiter Broderskapet i. Alla krig är dåliga krig, menar Broderskapet. En tämligen grov generalisering.

Till sist får sig KD och Clapham en känga. De exkluderar folk. Jovars. Den kristna vänsterns flummande är däremot precis vad vi behöver om Sverige i större utsträckning ska bli ett kristet land. Det har ju gått sådär hittills.

Jag är inte någon kristen höger. Jag är kristen och väldigt höger. Men inte kristen höger. Kristendomen är inte en politisk åskådning. I Broderskapet har den dock förminskats till en politisk ursäkt, en politisk nödförklaring av socialism. Det är sorgligt.

Allt gott,

Andreas Braw

Första frågan är: tjänar Sveriges kvinnor verkligen på att det finns en fru Gårman vid övergångsställena? Hur påverkar denna skylt vardagen till en majoritet av Sveriges kvinnor, vilka inte har till yrke att kritisera kärnfamiljen?

Andra frågan är: behöver vi verkligen mångfacetterade vägskyltar? Varför stanna vid herr Gårman? Varför inte liberalisera de andra vägskyltarna med?

Tredje frågan är: vad händer med normerna? Vägskyltar är inte ideologiska, de presenterar en ikon som är en ikon, just därför att den inte representerar essensen, utan hypostasen. Varför stanna vid en herr och fru Gårman? Varför inte långa, korta, tjocka, smala, svarta, vita, gula, bruna, homosexuella, bisexuella, transpersoner, osv? Jo, därför att vi lär oss med uppväxten att herr Gårman är en symbol och inte en ren återgivelse över vem som får gå över gatan.

Fjärde frågan är: om vi liberaliserar vägskyltarna i Sverige, vad skall då göras med alla utländska turister som kommer till Sverige och är vana vid att vägskyltar ser ut på ett speciellt sätt?

Nej, det här är ren fundamentalistisk feminism och inget annat. Försvara de politikfria zonerna i samhället och inför inte fru Gårman!

Sambandet däremellan ser man tydligt om man läste Svenska Dagbladet förra veckan. Å ena sidan stora reportage om skolmördaren i Finland som inte kände igen sig i dagens samhälle och som föraktade allt som samhället bygger på. Å andra sidan recension om en ny teaterpjäst på Göteboirgs teater som, till recensentens stora förtjusning, kritiserar heteronormativiteten och äktenskapet mellan man och kvinna, kärnfamiljen.

Vilka fler bevis behövs? Media har stor påverkan på folk och de senaste åren har media gått väldigt långt i sin kritik av samhällets fundament och det kan mycket väl utlösa tragedier som de här.

Jag anser emellertid att hans fördömelse var korrekt.

Jesus var ingen revolutionär. Han utlovade förvisso en ny jord, men den kommer genom hans lidande och inte genom hans lärjungars militanta resning. Som han sa, hans rike är inte av denna jord. Inte heller uppmanade han till uppror mot kejsaren, utan sa att man skulle ge kejsaren det kejsaren tillhör.

Kort sagt, Jesus var ingen revolutionär. Det är bra att Vatikanen återigen inser det!

Jo, men målet är att alla ska ha egendom, inte bara ett fåtal. Det är också en fråga om civilisation. Civilisationen är inte folkets massor, såsom bolsjevikerna påstår, utan relationerna mellan folket i ett visst givet land och mellan dem och de generationer som gått före och låtit ärva ner traditioner och seder, såväl som relationen till efterkommande generationer och till de styrande familjerna, oavsett om det är kungahus och adel eller politiska dynastier i republiker.

Civilisationen är viktig, därför att den ger ramar åt vår existens. Människor är sociala varelser och beroende av varandra, de kan ha ett samhälle, men civilisationen ger samhället och dess styre auktoritet.

När storföretag flyttar utomlands, pressar löner och konkurrerar ut småföretag går de emot civilisationen och blir dess fiender. Högfinansen och plutokraterna som spekulerar kring vår välfärd är faktiskt lika stora fiender till vår välfärd som bolsjevikerna. I princip är de tvillingsjälar, det är samma kosmpolitiska tanke bakom, att egendom skall vara förbehållet ett fåtal, antingen plutokrater eller partikoryféer och att internationalism är viktigt.

Att plutokraterna också är internationalister märker vi genom globaliseringen. Plutokraterna försöker skapa en enda mänsklig ras som ser likadan ut i Sverige, Surinam, Senegal och Schweiz och vars enda uppgifter är att producera och konsumera. Tro och traditioner står i vägen för sånt, vilket också är varför politiskt korrekthet följer i globaliseringens spår. För att ickekristna skall kunna vara svenskar, så måste kristendomen tas bort som kriterium för svenskhet.

Under många år var liberalismen konservatismens vapenbroder i kampen mot kommunismen. Konservatismen agerade som en sansande kraft på liberalismens värsta excesser, så att liberalerna inte skulle gå allt för långt och fresta arbetarklassen till en kommunistisk revolution.

Man kan se resultatet i Italien. Hade bolsjevikerna vunnit i Italien, så hade Occidenten gått förlorad. Inte nog med att bolsjevikerna segrat i ett av Europas viktigaste länder, revolutionen hade troligtvis motiverat folk i fler länder att prova kommunismen. Dessutom gäller frågan om Vatikanen, påven hade blivit underställd kommunistpartiets censur.

Under tiden fram till bolsjevismens sönderfall kring 1989 styrdes Italien av sossar och moderata regeringar. Det gällde att inte provocera kommunisterna allt för mycket. Efter sönderfallet 1989 föll många av de italienska partierna samman och nya bildades. Nu står Italien inför en lika stor utmaning som under tiden kring efterkrigstiden, men från ultraliberala plutokrater som Berlusconi.

Därför måste konservativa erkänna att liberalismen tjänade väl som allierad förr, men inte nu. Huvudfienden är inte längre en marxist-leninistisk massrörelse, utan en ekonomisk, social och politisk liberalism som får våra företag att flytta utomlands, våra bönder att odla gräs, så att de inte konkurrerar ut kontinentala EU-bönder och en allt mer långdragen ”tolerans” i politiken för allt utom kristen tro.

När vi så formulerar uppgifterna för en ny höger, så måste dessa innehålla kamp mot högfinansen, kamp mot sekulariseringen och kamp för allt mänskligt livs okränkbarhet.

Braw: (s) avlivade vårt civila samhälle
Assarmo: Braws civila samhälle har aldrig existerat
Braw: Var kom Folkets Hus ifrån?

Allt gott,
Andreas

Det gör konservatismen till en potentialt väldigt nyttig ideologi, potentialt skriver jag, därför att under senare år har allt fler konservativa, såkallade "nykonservativa", allierat sig med liberalismen för att finna gemensam mark i kmapen mot kommunismen och antagit dess idiotiska individualism maskerad som "frihet" och dess rovkapitalism. Sådana konservativa behöver vi inte idag. Om konservatismen överhuvudtaget skall ha en roll att spela, så måste den en gång för alla ta avstånd från allt som hör 1789 till, inklusive rovkapitalismen och liberalismen.

Ett tecken på de politiska sedernas för fall är att uttrycket "medborgare" i stor grad (det vill säga utanför det Brittiska samväldet) ersatt det utmärkta och sunda uttrycket "undersåte".

Varför är ett sådant semantiskt problem överhuvudtaget ett problem, kanske du undrar. Därför att det i de två uttrycken ligger två totalt skilda syner på samhället. Man kan, om än haltande, jämföra Benito Mussolinis initiala motstånd mot Hitler. Enligt Mussolini var fascismen ett återupprättande av de klassiska dygderna och ett frihetligt samhälle, medan nazismen var en återgång till de mest bestiala tendenserna i samhället, med blodet som band och med odödlig lojalitet mot ledaren.

Varför detta (till skillnad från en politisk nekrofili som försöker återuppliva Mussolini med romersk hälsning och svarta skjortor) är relevant kan bevisas genom en betraktelse över Occidentens historia.

Kristendomen (mer specifikt, den Romersk-Katolska Kyrkan) döpte Europa. Innan Europa fanns inga nationer, bara lojaliteter till släkt, senat eller hövding. Lojaliteten var riktad mot en despot und das war alles. Med kristendomens intåg blev Europa till en familj av nationer, förenade under Kyrkans makt, olika, men jämställda, så som syskon är. Med kristendomen följde också kultur, bildning och ekonomi. För att inte tala om den naturliga rättvisan. Till och med en kejsare kunde få paradera barfota i snön vid Canossa. Han var, inför Gud, bara en människa likt alla andra. Det var också då som de första landskapslagarna skrev i vår del av världen.

Nu kanske du, kära läsare, tänker att vi flummat ut väldigt mycket från det ursprungliga syftet, att klargöra varför "undersåte" är bättre än "medborgare". Har du huvudet på skaft kanske du också tycker att jag argumenterar mot mig själv, men det är bara ytligt så.

En medborgare är vad det låter som, en borgare likt alla andra, utlämnad till sig själv, formellt sett med lika rättigheter som alla andra, men dessa rättigheter är sterila rättigheter som getts honom och alla andra från politiskt håll, som om människan vore lik alla andra människor, medan samma ideologi samtidigt argumenterar för att medborgaren är en fri individ.

Kontrastera detta mot undersåten! En undersåte lever i ett samhälle tillsammans med alla andra. Han är en social varelse, som bildar familj och går ut i yrkeslivet. Han har rättigheter i och med att han också har skyldigheter mot den byn han kommer ifrån och dess traditioner, vilka avspeglar de samhälleliga förhållandena i just den byn han kommer ifrån.

Undersåtens rättigheter kommer från kungen eller drottningens faktiska politik. De är inte sammansatta i ett laboratorium och inte sammanfattade i något dokument, annat än väldigt ytligt, eftersom de baseras på en social organism. Vem som helst kan kalla sig medborgare, men en undersåte är en verkligt fri man, för han lever under sin konungs beskydd.

Att rasismen har fel märker man på det faktum att adopterade barn lätt anpassar sig och på exemplen Condoleeza Rice och Barack Obama, men samma exempel visar också att kultur betyder något. Occidenten är den viktigaste kulturen, eftersom den har skapat bäst ekonomier, tryggast samhällen, största tänkare och inte drar sig med sedvänjor som polygami eller kvinnliga omskärelse, vad de alla har gemensamt är att de är kristna.

Av detta märker man att titeln "undersåte" också är att föredra om man råkar vara invandrare. Olika länder har nämligen olika lagar och traditioner och man kan adoptera en nations kultur genom att flytta till det landet. En medborgare blir aldrig riktigt adopterad av det nya landet, utan lever en paria-existens i dess utkant. En undersåte blir inbjuden att dela nations rättigheter och skyldigheter gentemot konungen.

Hela den här argumentationen rör också vid en annan fråga, frågan om vad egentligt folkstyre verkligen är. Jag skulle vilja argumentera för att upplösandet av ståndsriksdagen är den enskilt största katastrofen i svensk politisk historia, följd av nedläggningen av riksdagens andra kammare.

Jag säger så, därför att all politik behöver stabilitet som inte kommer genom populism, utan från djupet av vårt folks rötter och vad kan då vara bättre än att ha ett frälsestånd som sysslar med politik? Vi kan fortfarande ha en folkvald riksdag bredvid, men huvudansvaret för vår nations styre måste ligga bland kompetent folk och inte av ruttna populister som vill införa äktenskap för sodomiter.

Det finns naturligtvis folk som klagar på att ett sådant samhälle är ett elitistiskt samhälle som favoriserar de som är rika. Man kan argumentera för en hel del saker i vårt samhälle, som att vissa föds fulare än andra, men lustigt nog är det bara det faktum att vissa föds rikare än andra som brukar sluta i argumentation för regeringens ingripande. Av någon lustig anledning ses det som helt legitimt att alla blir lika i inkomst genom att regeringen griper in och tar pengar från de rika, medan de flesta inte vill ha regeringens ingripande för att förfula de vackra, men vem vet, det kanske kommer en dag om feministerna får som de vill.

Argumenten för att regeringen skall göra de rika fattiga faller dock på sin dumhet. Människor har rätt att vara rika och är en tillgång för samhället i det att de kan spendera sina pengar på studier och affärer som formar dem till en elit att styra landet, så att dess rikedom kommer folk till gagn. Den andra dumheten i argumentet ligger i att de bara vill göra rikt folk fattigare och inte de fattiga rikare.

För att göra fattiga rikare får vi återigen vända oss till den tiden då vi alla var undersåtar. Vad vi behöver göra är inte att återuppliva ståndsriksdagen, det skulle inte gå idag, utan att återuppliva gillena och låta dem ersätta fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna. I gillet äger arbetaren själv en del av sin arbetsplats med verktyg, har en makt i företagets beslut och deltager i samhällets i stort funktioner. På så sätt återupprättar man arbetarklassen och lyfter den till medelklassens nivå, medelklassen som både marxismen och liberalismen vill utrota.

– "Det är naturlig följd av regionens beslut före sommaren, att sjukvården ska vara tillgänglig för alla människor, även för dem utan papper", säger Bo Thunell, miljöpartistisk ordförande i tandvårdsnämnden.

Folktandvården kommer att använda fiktiva (alltså fejkade och falska) personnummer för flyktingar utan uppehållstillstånd säger Bo Thunell.
– "Vad jag har förstått är det så man brukar göra när personalen tänker mest med hjärtat" säger Bo Thunell.

Den nya tandvårdsförsäkringen, som började gälla den 1 juli i år, kräver en omfattande registrering av patienterna för att Försäkringskassan ska betala ersättning. Bo Thunell förutsätter tydligen att Försäkringskassan generöst ska bevilja ersättning för personer med falska personuppgifter (i praktiken bidragsfusk, se nedan).

Hur Folktandvården i Skåne ska skilja ut just denna grupp, "gömda flyktingar", från andra invandrargrupper, t.ex. illegala invandrare som ej ens sökt asyl eller andra personer (utländska "svartarbetare" som ej betalar skatt eller turister) och som ej vill uppvisa legitimationshandlingar framgår ej.

Det framgår inte heller hur man ska kontrollera att patienten "bor" inom regionen eller "bara" kommer på besök från något annat landsting som har hårdare regler för tandvård.

Alla partier i regionfullmäktige utom Sverigedemokraterna stödjer Miljöpartiets förslag.

Region Skånes vårdpersonal ska genomgå en webbutbildning för att få bättre kunskap om vård för gömda flyktingar.

Jämförelse med andra tjänster som Region Skåne tillhandahåller

• Den 1 april 2008 höjde Region Skåne avgiften för utprovning av hörapparat från 500 kronor till 800 kronor. Anledningen sades vara att man ville tillföra hörselutprovningen bättre resurser då köerna för utprovningen är långa. Höjningen drabbar sannolikt mestadels äldre, svenska pensionärer varav många har relativt låg pension.
• Priset för periodkort och kontantbiljetter för resor inom Region Skåne (med Skånetrafiken) höjdes i januari 2008 med cirka 10 %. Inför 2009 har regionfullmäktige belutat om ytterligare en höjning, också den med 10 %.
• Folktandvården inom Region Skåne höjde taxorna med ytterligare 13 % den 1 juli 2008. Detta innebär en sammanlagd höjning av tandvårdstaxorna med 26 % på två år.

Offentligt stött bidragsfusk

Lämnar Region Skåne genom Folktandvården medvetet falska personuppgifter till Försäkringskassan för att få ersättning som det anges i Sydsvenskan så bör rimligen Region Skåne göra sig skyldig till bland annat bidragsfusk. Om detta har Kristdemokraterna under 2005 (före valet) skrivit:

- Frågan om bidragsfusk är viktig för att det i grunden hotar principen som hela vår generella välfärd vilar på; solidaritet. Solidariteten bygger på ett ömsesidigt socialt kontrakt. De som kan försörja sig gör det och bidrar genom att betala skatt för att hjälpa dem som av olika skäl hamnar i en mycket svår situation. Att fuska är att stjäla från såväl den som är svårt sjuk eller handikappad som den som går till arbetet varje dag. Resultatet är att tilltron till systemet urholkas. Hur litet än fusket må vara måste frågan därför prioriteras.

samt föreslår bland annat

- 100 miljoner kronor mer till Försäkringskassan för arbetet med fusk och missbruk
- Straff för bidragsfusk – snabbt och kännbart
- Att kalla fusk vid dess rätta namn

Många svenskar klarar inte av sjukvårdsräkningarna

En artikel i DN redogör för hur situationen ser ut för en del vanliga samhällsmedborgare.

Enligt Konsumentverkets nya rapport sökte 8.487 personer hjälp med budget- och skuldrådgivning 2007. Det är framför allt sjukvårdsrelaterade skulder som ökat under det senaste året.

samt

- Det är oroväckande att alltfler hamnar i en situation där man har uppenbara problem med att betala sina skulder för sjukvård, tandvård och medicin, säger Konsumentverkets generaldirektör Gunnar Larsson.

Det kan vara förmånligt för svenska fattigpensionärer/garantipensionärer i Skåne och närliggande län att söka sig till Folktandvården i Skåne och uppge att man är “papperslös flykting” i framtiden. Man slipper betala och riskerar inte att få kreditanmärkning.

Källor

Gömda i Skåne får gratis akuttandvård, Sydsvenskan 2008-09-19
Gratis tandvård för gömda i Skåne, Sveriges Radio 2008-09-19
Dyrare tandvård i Skåne, Sydsvenskan 2008-06-16
Det blir dyrare att prova ut hörapparat, Kristianstadsbladet 2008-02-06
Skånetrafiken höjer priserna, Skånetrafiken 2007-11-27
Det blir dyrare att åka tåg nästa år, Sydsvenskan 2008-06-16
Gömda flyktingar slipper betala för vård, Sydsvenskan 2008-03-05

Gömda flyktingar får vård, Skånska Dagbladet 2008-03-04
Bidragsfusk är att stjäla från de behövande, Kristdemokraterna 2005-06-02
Skuldsatta klarar inte sjukräkning, Dagens Nyheter 2008-05-23

Miljöpartiet i Region Skåne

Efter valet 2006 blev Sverigedemokraterna "vågmästare" mellan de traditionella höger- (M, Fp, Kd, C) och vänsterblocken (S, V, Mp). Efter diverse förhandlingar beslutade Miljöpartiet (sju röster) att stödja det borgerliga blocket för att utestänga Sverigedemokraterna (tio röster) från sin "vågmästarroll". Region Skåne styrs alltså av Miljöpartiet i samarbete med de fyra borgerliga partierna.

Anders Lindeberg, miljöpartiet
– Miljöpartiet har fått fler väljare, har vuxit och blivit starkare – men vi har fått mindre inflytande. Det gäller både i regionen och på riksplanet. Vi kommer inte att ingå i något samarbete som blir beroende av sverigedemokraterna. Men om alliansen har något förslag ska vi såklart lyssna – men vi blir ett svårflörtat ämne för deras uppvaktning.

"Gratis" eller "kostnadsfritt för patienten"

Bo Thunell använder ordet "gratis" i sammanhanget vilket kan vara förvillande. Det är kanske lämpligare att använda "avgiftsfritt för patienten" istället då Folktandvården uppenbarligen har kostnader för personal och material för tandvårdsbehandlingarna. Region Skåne överväger om den ska förhandla med staten om ersättning för dessa kostnader som regionen själv påtagit sig.

Fler svenskar söker billigare tandvård utomlands

De redan höga och ökande kostnaderna för tandvård för den svenska befolkningen gör att fler svenskar söker sig utomlands där prisnivån är lägre. Inom EU/EES betalar Försäkringskassan en del av tandbehandlingen i vissa fall.

Mer information finns på

• Tandvård utomlands, Försäkringskassan
• Vägen till bra tandläkare i Polen, Medica Travel
• Tandresan - Tandläkare i Estland, Polen, Ungern, Bulgarien m.m.
• Billig polsk tandvård lockar svenska patienter, Svenska Dagbladet
  
• Allt fler söker billig tandvård utomlands, Dagens Nyheter

Kontaktinformation för Bo Thunell

Andra bloggar

Flera andra bloggar och forum har uppmärksammat förhållandet inom Region Skåne.

Några exempel är: Falkblick med "Ingen brist på sjukvårdsresurser heller", Systemfel - "Skåne ger kriminella gratis tandvård", Flashback - "Gömda i Skåne får gratis akuttandvård", Exilen - "Nej nu JÄVLAR, tandvård för illegala invandrare", Dragan Klaric - "Vad var det jag sa då i våras? Nu blev det så att illegala utlänningar får gratis tandvård!".

Kontakta artikelförfattaren

redaktion.syd@frianyheter.nu

Med det inte sagt att vi skall kasta ut de muslimer som bor här. De har rotat sig här och istället för att kasta ut dem, något som skulle leda till krig och den värsta katastrofen någonsin för etniska svenskar, så är utmaningen att försvenska dem. Det kan göras på många sätt, svenskt konsthantverk i moskéerna, sill och potatis med jordgubbar och grädde på Eid, osv.

Men en sak måste ändras och det är sättet svenska politiker kryper för islam. Det är inte alls självklart, men på många sätt och vis förståeligt, att muslimska barn inte vill gå i kyrkan på skolavslutningen och kanske skall man ge dem rätten att inte göra det, men samtidigt, så måste man fråga sig om de ska ha rätten att bestämma om icke-muslimska barn skall gå i kyrkan på skolavslutningar eller inte. SJälv tycker jag inte att de skall ha den rätten.

Det finns, emellertid, en gaylobby som nu också verkar "inifrån" de religiösa miljöerna (mest är de väl accepterade i den f.d. Lutherska statskyrkan) och som sätter frågetecken kring att homosexuella handlingar skulle utgöra en synd. Det finns så många saker från Gamla Testamentet som kristna av idag inte lever efter, till exempel renhetslagarna, lagarna för slaveri eller fibrer i kläderna.

Det är halvt rätt. Det är rätt att det finns lagar för allt detta i GT och att dessa också upphävs i NT. Det är inte gärningarna som frälser, utan tron. Det dessa förespråkare av sodomi dock brukar glömma är att fördömelsen av sodomi inte bara står i lagen, utan också på andra ställen i GT (som t.ex. i berättelsen om Sodoms förintelse) och att det hela skärps i NT, där Paulus fördömmer denna svåra synd.

Är det en så svår synd, då? Ja, det är det. Till att börja med kan den verka bagatellartad, den inbegriper ju två män eller två kvinnor som har känslor för varandra. Detsamma kan sägas om frosseri, till att börja med verkar inte frossa vara en stor synd, men betänk vad vårt frosseri gör mot de som inte har mat för dagen. Det är på samma sätt med sodomi, den skadar Guds kärlek till människan, samt vice versa och samhällets moral. Skall vi börja acceptera en av alla sexuella avvikelser, så varför inte alla?

Den goda nyheten för homosexuella är i alla fall att det finns förlåtelse för alla synder som man ångrar och inte upprepar.

Vad kan man då säga om könsneutrala äktenskap eller kyrklig välsignelse annat än att det är ett otyg. Kyrkan har ett uppdrag från Gud och i det ingår inte att välsigna sånt som går mot Guds vilja och som är avskyvärt för Honom.

Frågan om könsneutrala äktenskap kan resas på många fronter:

*På den politiska: Skall staten (under en liberal regering) ha makt att mobba religiösa samfund till att göra något som går rakt emot deras vilja?

*På den samhälleliga: Det heterosexuella äktenskapet är samhällets minsta byggsten. En person, oavsett hur mycket han är skapad i Guds avbild, kan inte starta ett samhälle, eftersom han är isolerad, till det krävs en familj. Detta, därför att familjen utgör ett samarbete och vad är samhället utom ett samarbete? Detta också därför att i äktenskapet skapas barn och vad är samhället om inte en vaktpost och välgörare för sina medlemmar? I äktenskapet skapas de barn som blir samhällets medborgare och som samhället existerar för att beskydda. Man kan dra det hela längre, samhället existerar för att fler generationer skall komma till.

*På det religiösa: I 1:a Mosebok beordrar Gud mannen att gå ut och finna sig en fru, så att de två kan bli ett. Äktenskapet mellan man och kvinna får sedan en betydelse som liknelse för relationen mellan Gud och människa i flera böcker i GT och förstärks i NT, där Jesus Kristus, själv Gud, återupprättar förbudet mot skilsmässa och predikar mot äktenskapsbrott. Vad är detta om inte vurmande för äktenskapet och fördömmelse av alla sexuella avvikelser?

*I frågan om barnen: Äktenskapet är en religiös institution skapad för att skapa barn. Det kan därför bara vara mellan man och kvinna. Äktenskapet är en kallelse från Gud. Tror man på Gud, så gifter man sig och skaffar barn och lyder därmed Gud. Tror man inte på Gud, så gifter man sig inte. Tror de homosexuella på Gud, så avstår de från homosexuella handlingar, tror de inte på Gud, så har de ingen anledning att gifta sig. En annan sak som har med barnen att göra är frågan om barnens rätt till båda föräldrar. Skall staten verkligen ta ifrån barn rättigheten att växa upp med både mamma och pappa? Låt gå för att det finns ensamma föräldrar idag och att alla barn inte växer upp på sådant sätt, men varför självmant skapa sådana situationer?

Nej, nu står hoppet till kristdemokraterna om att de kan omvända resten av de borgerliga partierna, för att införa homoäktenskap är att öppna en Pandoras ask!

De kristne homohaterne som "bare siterer Bibelen", gjentar og gjentar og gjentar sin evige, tomme klisjé: De som ønsker likeverd og likestilling for homofile i kirke, familie og samfunn, har henfalt til det som kalles politisk korrekthet.

Hva nå det skal bety. Politisk korrekthet blir sjelden presist definert, annet enn at det er noe fælt som har med tidsånden å gjøre. Det handler angivelig om å bøye av og hevde standpunkter som er i tråd med samfunnets og tidens verdier og normer, i stedet for å stå på noe som påstås å være bibelsk.

Men kristenfundamentalistene glemmer alltid noe. De glemmer at de selv er de mest politisk korrekte av alle - i de aller fleste deler av verden, under stort sett alle regimer og til alle tider.

En total avvisning av homofil praksis og samliv er i høyeste grad politisk korrekt i Saudi-Arabia og Iran. Norske kristenfundamentalisters holdning til homofili ville vært politisk korrekt i nazistenes Tyskland og i fascistenes Italia. Og så videre. Og så videre.

Jeg er minnet på dette etter å ha snakket med homofile som kommer fra land i verden hvor de risikerer hard forfølgelse dersom de skulle stå åpent fram. De kommer fra samfunn hvor biskop Kvarme og andre kristenfundamentalisters holdning til homofili i høyeste grad vil bli betraktet som politisk korrekt.

Kristenfolket burde tenke nøyere gjennom hvem de er på parti med. Helt korrekt.

Det som stör mig mest är det historielösa i något som skall vara en historisk film. När vänstertomtar som Jan Guillou skriver historia, så är det på sin plats med revisionism, ja den hyllas till och med. Vad jag menar är att filmen är ett typexempel på Kristofobi och islamofili. Filmen är så islamofil att den, i likhet med Robin Hood-serien på tv, proppas full med goda muslimer som följer med hjälten till Occidenten och blir en slags politiskt korrekta sidekicks.

Finns det då ingen anledning att se filmen? Jo, det gör det och det av historiska grunder, men inte de historiska grunder som mäster Guillou vill föra fram. Hela korstågsepoken är värd att minnas därför att muslimerna hade erövrat kristendomens vagga och kristenheten bestämde sig för att, för en gångs skull, enas och vinna tillbaka dessa områden och skydda de kristna som bodde där. Vi kristna glömmer inte de oförrätter som kristna utsatts för under kalifatet förränn vi återigen erövrat dessa områden.

Relaterat till det här är Påvens resa till Frankrike. Enligt CNN har han använt mycket av tiden till att snacka med islamska lärda män och för att be om ursäkt för kontroversen kring Bysanscitatet häromåret.

Be om ursäkt? För vad?

De modernistiska krafterna inom Kyrkan har gått för långt. Ja, man kan samtala med muslimska lärda och respektera dem för deras kunskap och för hur de brinner för sin religion, men sen slutar fredstrevandena från den militanta Kyrkan!

Enligt islam är Jesus inte Guds son och inte Gud fullt ut. Han dog inte ens på korset och kan därför inte frälsa oss. Enligt islam var Maria bara moder till en stor profet och inte Gudaföderska. Våra böner till Maria om hennes förböner är sålunda förgäves. Sätter man sig in i islam inser man snabbt att islam inte bara är en irrlära, utan en ren provokation mot kristendomen!

Sätt mot dessa strävanden efter "samlevnad" och "tolerans" (vilket brukar sluta i att Kyrkan ger del av sin trovärdighet åt en eller annan islamisk intelektuell att sprida sin avsky mot vår Religion) hur Kyrkan agerade i Biblisk tid och i tiden fram till V2! Man kan, som sagt, älska sin fiende och sträva efter att leva i fred med honom, men vi missar inte en enda chans att varna folk för deras kätteri! Det är folks frälsning vi snackar om, när vi fördömer islam gör vi det av kärlek till muslimerna med hoppet om att de skall bli katoliker.

Sett ur den synvinkeln är muslimimporten till Sverige tragisk. Jag har absolut ingenting emot invandring eller folk av andra raser, men för det allmänna väls skull bör de invandrare vi tar emot vara lätt assimilerbara, det vill säga kristna. Många är de kristna invandrare från Mellanöstern som kommit hit under förhoppningen att komma till ett kristet samhälle för att mötas av vår nuvarande dekadens.

Nej, muslimer har alltid strävat efter att erövra de länder de kommit till, de har det i tron, de kan inte leva en längre tid i ett samhälle styrt av otrogna som oss, de måste missionera och det har de rätt att göra i sina hemländer och från sina hemländer, i form av missionärer, men skapandet av en grön femtekolonn måste stoppas!

Det är med andra ord bra att svt sänder det här. Det är just sånt som public service skall syssla med.

Jag tycker däremot att det blir fel när statlig television konkurrerar med reklam-tv med gameshows i klass med "Vem vet mest?". Sånt kan den sponsrade teven få monopol på, så kan svt få monopol på den smala publiken.

Om jag är nöjd med svts utbud i söndags, så är jag ytterst besviken på svt för lördagens program.

På samma dag gick två program om kristen tro, "Existens" och "Jenny, Gud och tystnaden". Det är väl inget fel i det? Kultur-tv som svt skall väl visst kunna nå ut till religiösa grupper och göra program som intresserar dem. Det är trots allt rätt många som är troende, fler än de homosexuella, vilka fick en hel tv-serie för något år sedan i "Böglobbyn".

De kristna är skattebetalare som alla andra och förtjänar därför program som är givande för dem. Problemet är att "Existens" gått från att vara ett utmärkt program om tro till att bli ett program mot tro. Programledaren känner sig kallad att vara religion-tvs Janne Josefsson och hetsar friskt i varje avsnitt mot troende och skall "avslöja" dem. jag har inget emot att sekter som Kristet Center Syd avslöjas, men kan inte det göras i "Uppdrag Granskning" istället och låta programmet om tro handla just om tro?

I lördags handlade "Existens" om kvinnoprästmotståndare och troget sitt vinnande koncept sades det inget om vad Bibeln lär om kvinnopräster, utan kvinnoprästmotståndarna målades ut som knäppa, norrländska rednecks och machomän utan att ges någon ärlig chans att försvara sig. Det andra programmet, "Jenny..." följde samma koncept och handlade om en lesbian som utbildade sig till präst. Programmets upplägg var att hon var en förtryckt minoritet och det minsann var på tiden att kristna ändrar på sin över 2000 år gamla (och eviga) religion och slutar att förtrycka homosexuella.

Åter igen, gärna program om tro på svt, man behöver inte vara troende för att uppskatta dem, men lite objektivitet, bitte!

Men, som sagt, operan i söndags var bra.

Av och till har man hört att Sd kommer över "riksdagsspärren", och ibland under, men vänta nu, riksdagsspärr? Det är ju uppenbart att riksdagsspärren blockerar mindre partier från att finnas till/vara en del av debatten. Varför måste ett parti vara i en viss storlek för att få kunna höras/styra i Sverige? Det krävs trots allt att ca 226 016 människor(4% av Valet 2006's röster) röstar på sitt parti för att man skall få komma in i riksdagen.

Annorlunda, politiskt inkorrekta, kanske helt rubbade åsikter finns i småpartierna, men vaddå? Är de åsikterna inte lika mycket värda som de större partiernas? Detta får inta bara folk att i sista sekund ändra sin röst pga. att de tror att den inte kommer att göra någon skillnad endå. Skulle vi sänka riksdagsspärren eller ta bort den helt och hållet skulle man våga rösta på mer annorlunda partier, partier som inte följer den sosse-skapta "politiska korrektheten". Det är just dessa partier som behövs, sånna som vågar stå upp för en annan sorts politik en den som regerat Sverige i över nästan 70 år i sträck. Detta har naturligtvis format den svenska politiken och absolut de konkurrerande partierna. Vänstervågen inom Moderaterna innan valet 2006 t ex., dvs. tiden då man kunde säga att man var "moderat" gick bort och man istället blev ytterst besviken på sitt parti. Men samtidigt har det sagts att de som röstar på större partier är fega, eller går med strömmen, och jag måste säga att det ligger någonting i det faktiskt. Men var går gränsen då man kan säga att ett parti är stort eller litet? En sak som är säker är att Socialdemokraterna med sina dryg 40% är rejält stora. (s) har faktiskt ett utav Europas största väljarstöd om man ser på hur många procent i landet där partiet finns som röstar på ett och samma parti. Men kan verkligen 40% av dem som röstar på (s) göra det av egen vilja, eller är det indoktrinering från (s)taten, den "fria" televisionen, "utbildnings"radion eller andra medel Sossarna använt sig utav för att manipulera folket - som är orsaken till det enorma väljarstödet? Utbildningen är dock den största boven.

Åter till ämnet. Varför jag skrev detta inlägg var därför att jag anser att även politiskt inkorrekta åsikter - ovanliga, annorlunda, vrickade, odemokratiska, anarkistiska och till och med nazistiska åsikter skall få kunnas höras i ett fritt samhälle, det har i princip ingen som helst betydelse vilka åsikterna är.

Det är i skuggan av den dagliga debatten dessa onormala krafter växer sig starka, och får de utrymme att synas kommer också fler att märka deras svagheter i politiken. Oavsett vilka åsikter som finns i dessa partier skall de människor som röstar på dem få någonting utav det. Det är allt för få partier i riksdagen, alldeles för centrerat. HMF-lagen tillhör också på ett sätt den "politiska korrektheten" då den inte tillåter extrema åsikter och hat. Naturligtvis är hat inget positivt men det skall endå vara lagligt och inte olagligt att säga något.

Som så många vet så heter ett av Västvärldens största problem idag politisk korrekthet. Politisk korrekthet går ut på att politiker och media på förhand bestämmer sig för att världen ser ut på ett visst sätt (till exempel att islam är en fredlig religion och att ALLA muslimer som kommer till Europa är lottovinster och raketforskare som kommer att rädda våra ekonomier), men när verkligheten visar sig vara annorlunda än vad PK-anhängarna vill att den skall vara, har de inga politiska lösningar på de uppkomna problem, då dessa problem inte  "existerar".

Ett av de största problemen i Västvärlden idag är att den håller på att islamiseras. Alla vet hur det ser ut i muslimska länder, men trots det görs inget för att förebygga att något liknande händer i Europa, trots tydliga tecken på det. Alla muslimer är inte ett hot mot Väst, men tillräckligt många är det och de är de som är hot som hörs mest. Kolla på denna filmen och fundera på hur Väst kommer att se ut om 50 år...

Samhället är en levande organism, uppbäraren av en värdehierarki, av orubbligt giltiga andliga och etiska normer. Samhället är en kvalitativ ordning. Samhället hotas nu att ersättas av en centralistisk apparatvärld med uppgift att reglera och betvinga det, som uppstår i det tomrum som det tynande samhället lämnar efter sig. Den moderna industri- och socialstaten är en kvantitativ ordning och såsom centraliserad apparatvärld känner den inga etiska normer. (...) Traditionellt var lagarna komplement till och en bekräftelse på en ordning, vars grund var andlig och socialetisk. Nu inträder det motsatta, ett febrilt administrerande och reglerande och lagstiftande bli oundgängligt och med logisk nödvändighet växer statens makt, samtidigt som produktionslivet växer ut till administrerande och byråkratiserade pyramider. Utrymmena för medborgarskap bli allt mindre. Människan blir alltmer undersåte.

Onekligen är detta vad som har inträffat. I ett dött civilt samhälle har människorna blivit passiva och förlorat initiativet. De accepterar lättvindigt vad än staten tvingar på dem i form av skatter och lagar, och har för fullt upp med sitt eget för att reagera när politruker utan någon som helst given rätt fråntar dem allt vad deras förfäder innerligt kämpat för.

Allt gott,
Andreas Braw

Steven Crosson, den KDU:are som slänger nazi-epitet på människor han av olika anledningar ogillar, tycker inte alls att han har gjort något fel. Det framgår av det senaste inlägget på hans blogg. Förutom att vederbörande rent ut sagt hittar på saker, överdriver och generaliserar, visar han också prov på en oerhörd arrogans. Här följer ett axplock:

Ang försvaret av Ian Smith finns det inget försvar. Det är, om jag får använda ett sådant starkt ord, äcklande att hylla en rasistisk, apartheidförespråkande diktator.

Den som "försvarat" Ian Smith torde vara jag. Steven Crosson griper efter halmstrån. I april gjorde jag följande inlägg:

Vad som är spännande i fallet Zimbabwe är att landet existerar överhuvudtaget. Landet köptes av Cecil Rhodes under kolonialtiden, blev sedan en stat i det brittiska imperiet, för att till slut vinna självständighet 1965 under ledning av Ian Smith. Trots handelbojkotter och brist på internationellt erkännande, byggdes ett land som kom att bli ett av de rikaste i Afrika. Kolonialmakten, Cecil Rhodes och den postbrittiska regeringen lyckades trots dåliga förutsättningar kombinerat med upprepade snedsteg från den vita befolkningen och ett pågående krig mot kommunistisk terrorism, att hålla en hög levnadsstandard i landet.

Det kan kanske tolkas som ett försvar. Onekligen torde det vara positivt att upprätthålla en hög levnadsstandard idag. Vari värderingen av det hela finns är dock svårt att utröna - det konstateras kallt att det mot alla odds upprätthölls en hög levnadsstandard i Rhodesia. Positivt i sig, men inte någon direkt följd av en fantastisk ekonomisk politik. Även i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är levnadsstandarden hög, dock utan att jag "hyllar" deras ledare. Likaledes stiger levnadsstandarden i Kina, där gäller samma sak.

I ett annat inlägg antydde jag att befolkningen hade det bättre under Ian Smiths styre. Kontroversiellt förvisso. Ett snedsteg. Minoritetsstyret som Steven felaktigt kallar för "diktatur" var repressivt, diskriminerande och våldsamt. Men, allvarligt talat: minoritetsstyret har ersatts av en galen terrorist som står anklagad för folkmord (ja, han försökte medvetet utrota upproriska stammar i Matabeleland). Skulle vi tillsätta Mugabe idag? Det har jag svårt att tro. Ändå var det lätt att förutsäga vad som komma skulle.

Nå, till sist. Crosson fortsätter sitt kamikazeuppdrag mot semantiken.

I övrigt tycker jag det är märkvärdigt att man, om man ifrågasätter dessa inlägg, blir kallad för Marxsist, Leninist, Maoist och Nymarxist. Trampade visst på en öm tå.

Jag tycker inte alls att det är underligt att folk blir sura när de blir kallade nazister på Internet. Crosson har måhända inte insett att ordet "nazist" har en innebörd, vid sidan av "dålig människa"? Det är ett ideologiskt system som är föga förknippat med mig och Dag. Det finns inget vi har skrivit eller yttrat som antyder att vi skulle vara Hitler-anhängare eller antisemiter. Det finns ingen anledning att kalla oss "bruna". Däremot finns det all anledning att anklaga en FS-ledamot för kommunistiska sympatier när denne tycker att kommunistisk terrorism är ett OK diplomatiskt medel i de mänskliga rättigheternas tjänst.

Stevens påhopp är förolämpande. Inte minst eftersom han vet att han har fel.

Dag tycker också att Steven beter sig underligt.

Allt gott,
Andreas Braw

I går uttalade sig kristdemokraternas Göran Hägglund på ett högst okunnigt och ovärdigt sätt rörande vårt parti, och idag läser jag på DN Debatt att de modiga ledarna för socialdemokraterna och miljöpartiet sticker ut hakan och säger att de "vägrar allt samarbete" med sverigedemokraterna.

Vid sådana här tillfällen är det lätt hänt att man aningen sarkastiskt utbrister:

- Nähää, är det sant? Vill inte det mångkulturella samhällets främsta förkämpar samarbeta med den kraft som kommer att göra allt för att ställa dem till svars för vad de gjort med vårt land? Konstigt.

För Hägglunds del är det kanske inte så mycket att orda om, han kan ju säga hur mycket dumt han vill. Jag menar, han har ju personligen knappt någon respekt kvar ens hos sina egna och dessutom är det väl tveksamt om hans parti kommer att finnas representerade i riksdagen efter 2010.

Vad gäller uttalandet från de tuffa ledarna för den rödgröna röran så har jag som sagt lite svårt att se nyhetsvärdet i detta. Lite som att publicera ett uttalande från Hamas om att de faktiskt inte tycker så bra om Israel.

Kom med något mindre förutsägbart, mindre populistiskt och mer konstruktivt vetja. Varför inte chocka med att konstatera att politik handlar om att påverka samhället åt det håll man tror är riktigt, och att parlamentarisk demokrati handlar om att samarbeta, kompromissa, föra dialog och komma någorlunda överens. Det har många kommunpolitiker i hela landet förstått, både socialdemokrater och moderater, dessa samarbetar med sverigedemokraterna, formellt och informellt, när det behövs för kommunens bästa. Dessa män och kvinnor har nämligen förstått att allt annat vore ett hån mot demokratin - ett hån mot folket. 

Ps. Jönsarna i MUF har, som man kan läsa här nedan, just nu en kampanj med följande slogan: "(sd) älskar (s)", och man kanske kan tycka att även den har sin plats i resonemanget ovan, men jag tycker att den är så enfaldig att den inte behöver angripas, den angriper ju sig själv, så att säga. Tack MUF!

Sturesson:

Man skulle hoppas att det beror på okunskap men risken är väl att det finns de som menar att Mugabe alltid har varit en skurk och att Mandela egentligen också är det.

Tycker man det så är väl en logisk följd att man även känner att Rhodesia var en idyll och Boernas styre var idealiskt.

Ja, Daniel. Jag tycker att Robert Mugabe alltid har varit en skurk. Marxist-leninism, du vet Zanu PF:s officiella ideologi fram till 90-talet, är något jag finner ytterst skurkaktigt. Särskilt i dess militanta form.

Man kanske inte kan vara kristdemokrat och fördöma kommunism på samma gång. Det vet inte jag, du har säkert någon typ av tolkningsföreträde i och med din FS-plats. Du och ditt anhang kan kalla mig brun och vad ni vill, och tycka att Mugabes kamp för införandet av proletariatets diktatur i sydöstafrika var något beundransvärt. Men du som är så himla mån om mänskliga rättigheter kan väl i så fall tala om var kommunismen uppfyller dem.

Läs också Dags inlägg i frågan (även Dag fick det bruna epitetet slängt efter sig).

Allt gott,
Kamrat Andreas

I en debattartikel på aftonbladet.se:s kultursidor, publicerad den 4 juli, skriver Stefan Ingvarsson:

Äktenskapet verkar vara en institution som får människor att bita ihop mot bättre vetande

Han argumenterar för denna ståndpunkt med hjälp av statistik som säger att äktenskap varar dubbelt så länge som samboförhållanden och fyra gånger längre än registrerade partnerskap. Personligen skulle jag ju dra helt andra slutsatser än Ingvarsson av denna statistik. Ingvarsson skriver också att:

Kärleken och viljan att hålla ihop för barnen och bostaden måste ju ändå rimligtvis vara lika långvarig och stark inom alla samlevnadsformer.

Vad han baserar denna slutsats på framgår inte av artikeln.

Jag tänker spontant att barn kan bli till med ett "hoppsan" (och alla människor tycker inte att abort är ett alternativ), och att föräldrarna då kan vilja göra ett extra försök eller två att få relationen att fungera med tanke på barnets bästa, men det säger kanske inte alltid något om kärleken mellan dessa två föräldrar. Jag har dock aldrig hört talas om någon som ingått ett äktenskap med ett "hoppsan" (mer än möjligen Las Vegas-giftermål mellan gravt berusade personer i diverse populärkulturella filmer och TV-program). Det skulle kunna vara så att personer som är gifta med varandra faktiskt tar sin relation på större allvar, älskar varandra djupare och är mer säkra på relationens beständighet än de som väljer att vara sambos. Säkert en mycket provocerande tanke.

Intressant är också valet av utgångspunkt. Det som är skadligt och fel och borde rättas till är alltså att vissa relationer varar längre än andra, inte att vissa varar kortare än andra. De korta relationerna blir normen och de längre relationerna är en avart i Ingvarssons resonemang. Jag har dock extremt svårt att begripa varför man problematiserar långvariga relationer, med tanke på vilka fördelar vi kan se med dessa, ur ett samhällsperspektiv och ur ett individperspektiv. Enligt undersökningen LNU 2000 (Levnadsnivåundersökningen) finns det starka statistiska samband mellan hur bra barn klarar sig i skolan, hur bra de kommer överens med sina föräldrar, hur deras känsla av otrygghet ser ut, hur mycket tid och uppmärksamhet de anser sig få av sina föräldrar, etc., och hur deras familjesituation ser ut. Om vi utgår ifrån att det är positivt att få bra betyg och fungera socialt i skolan, att komma bra överens med sina föräldrar, att inte känna sig rädd i sitt bostadsområde eller när man är ute sent på kvällen, samt att få den mängd tid och uppmärksamhet man önskar sig av sina föräldrar, då är det tydligt att barn som lever ihop med båda sina biologiska föräldrar har det bäst, de som lever i ombildade familjer, det vill säga med en biologisk förälder och dennes nya partner, klarar sig näst bäst, och att de som lever med en ensamstående förälder klarar sig sämst. Orsakerna är säkert flera, och föremål för en helt egen artikel, men sambandet är säkerställt. Så om premisserna är att det är bättre för barnen att leva med båda föräldrarna och att gifta vuxna har långvarigare relationer, så borde slutsatsen rimligen vara att äktenskapet är bättre för barnen.

Är äktenskapet bättre för de vuxna då? Ja, det finns ganska många forskningsrapporter som belägger att gifta är lyckligare, mer fysiskt och psykiskt välmående, att de nyttjar mindre alkohol och narkotika, att de är mindre ensamma, har det bättre ställt ekonomiskt, är mer involverade i samhället, har bättre föräldraegenskaper, har en bättre relation och löper mindre risk att drabbas av våld från närstående.

Är det så att äktenskapet trots alla mutationer och reformer det genomgått under de senaste två hundra åren ändå präglas så djupt av den organiserade form av människohandel det en gång började som? I så fall kanske det är dags att befria de stackars gifta.

Ingvarsson får ursäkta, men jag känner inte igen mig i hans bild av de stackars gifta, inte av personlig erfarenhet, och om man ska döma av hur det ser ut generellt i samhället så verkar de flesta andra stackars gifta inte heller hålla med om hans slutsats. Och hur är det nu med äktenskapets historia i Sverige? Finns det belägg för att kalla äktenskapets historia för en organiserad form av människohandel? Självklart har det existerat kränkningar, tvång och resonemangsäktenskap även i Sverige, men frågan är om de senaste tvåhundra årens reformer har gjort så stor skillnad på anledningen att ingå och stanna i ett äktenskap. Faktum är att enligt både den romerska rätten, den germanska rätten, den kanoniska rätten och landskapslagarna och senare svensk lagstiftning har det funnits krav på samtycke vid ingåendet av äktenskap, vilket alltså går åtminstone så långt tillbaka som tidig medeltid. Att prata om äktenskapets historia i Sverige som organiserad människohandel är kanske en aning magstarkt?

Inom den romerska rätten uttrycks samtyckesklausulen som "consensus facit nuptia" ordagrant översatt betyder det "samtycke gör äktenskapet", d.v.s. det är parternas enighet som skapar äktenskapet. Ett belysande exempel på principen om den fria viljans betydelse vid ingången av äktenskap är fallet med en av Karl XII:s domar i rådet för justitieärenden strax innan krigsutbrottet 1700, där en torpardotter och en ung adelsman gift sig med hjälp av en falsk präst, eftersom man saknade tillstånd från brudgummens föräldrar. Kungen hävdade envist sin ståndpunkt att om adelsmannen höll av flickan borde de fått tillstånd att gifta sig, och trots att den falske prästen dömdes till ett kortare straff menade kungen att hans förseelse inte var någon synd. Kvinnan frikändes helt i rättegången.

Nu ska kanske inte kärlek och samtycke förväxlas, men begreppet handel förutsätter att det finns en vara som köps och säljs, och den varan brukar inte ha så mycket att säga till om.

Avslutningsvis vill jag citera Karl XII som sade följande om sina egna framtidsplaner:

Och vad mig själv anbelangar, skall jag ock gifta mig, när vår Herre giver oss fred; och då vill jag söka ut en hustru, intet efter Raison d'Etat, utan den som jag rätt tycker om och tror mig framgent kunna älska.

Bevara äktenskapet!

Och oavsett hur det blir med en litteraturkanon för svenska skolor - det har varit bra med diskussionen om den.

Men nu har jag en gång idén om glädjen i ett gemensamt kulturarv/.../livet blir roligare för sonen (och mig) om han har ett hum om vad uttryck som "änkans sista skärv" syftar på. Lite bibelkunskap har ingen dött av.

Varifrån kommer citaten ovan? Är det någon ärkekonservativ, smygrasistisk stofil som uttalat sej i något nätforum för sd-sympatisörer? Eller kommer de från ett inlägg på Falkblick, I mitt Sverige eller någon annan öppet nationalistisk, invandringskritisk blogg? Nej det är - hör och häpna! - den (i allmänhet) vänsterinriktade, feministiska skribenten Nina Lekander som utan att vara ironisk skriver dessa rader i en artikel på Expressens kultursida. Hennes text handlar om hur man ska ge barn och ungdomar en litterär och kulturell bildning, och om hur hon själv försökt ge sin son detta.

Det Lekander säger om vårt litteratur- och kulturarv är egentligen självklarheter. Men nu lever vi ju i ett Sverige där skolan sedan decennier präglas av socialdemokratiskt kultur- och bildningsförakt. Vi råkar dessutom leva i ett Sverige där mångkulturidealet upphöjts till statsreligion, och där alla försök att slå vakt om det svenska kulturarvet därmed kan tolkas som uttryck för "etnocentrism" eller "kulturrasism". I detta klimat kan Nina Lekanders egentligen helt okontroversiella åsikter bli kultur- och utbildningspolitiskt sprängstoff.

Det handlar egentligen om två alldeles självklara faktum som i vilket annat land som helst hade varit fullkomligt okontroversiella att framföra:

1. Barn och ungdomar bör i skolan få grundläggande kunskaper om vårt litteratur- och kulturarv. Genom dessa kunskaper skapas en fördjupad förståelse av vårt samhälle, vår kultur och vår historia. Dessutom skapas gemensamma kulturella och värdemässiga referensramar.

2. Sverige har sedan åtskilliga sekler tillhört den kristna, västeuropeiska kultursfären. Det är från kulturnationer som Tyskland, Frankrike, England och Italien vi fått våra huvudsakliga kulturella influenser. Därför bör man i skolans litteratur- och kulturhistoriska undervisning fokusera på det västerländska kulturarvet. Sett ur detta perspektiv är Bibeln, Dante, Shakespeare och Strindberg viktigare än Koranen eller Omar Khayyam.

Ovanstående två påståenden borde som sagt betraktas som självklara och okontroversiella. Men i svensk samhällsdebatt gör politisk korrekthet, en lång tradition av nedvärdering av humanistisk bildning, samt en patologisk skräck för att framstå som konservativ i skolfrågor att dessa påståenden blir kontroversiella och provocerande.

Men när till och med en politiskt korrekt, vänsterinriktad, feministisk debattör som Nina Lekander i en av landets största tidningar vågar erkänna att hon vill skola in sin son i en klassisk europeisk kultur- och bildningstradition... ja, då är kanske ett paradigmskifte på gång. Kanske kan vi äntligen börja slå vakt om vårt kulturarv, utan att riskera att stämplas som stockkonservativa, reaktionära, etnocentriska kulturrasister.

"Allah ska inte med", en antimuslimsk parafras på socialdemokraternas "Alla ska med".

En starkt Europafientlig paroll, "EU ut ur Sverige".

Och så, en sverigedemokratisk klassiker: "Stoppa massinvandringen".

Är det här budskap som ger oss anledning att ta sverigedemokraterna på allvar? Är det här idéer som rättfärdigar mediernas normaliseringsprocess?

Det säger en del om DN att man inte kan förstå den skepsis som många känner inför muslimska invandrare. Idag har vi tack vare dessa en ansenlig mängd antisemiter i Sverige. Och den överrepresentation i brottsstatistiken som invandrare står för – även efter man korrigerat för social bakgrund – är högst bland invandrare från muslimska länder. Detta är inte fördomar som det antyds i artikeln utan en verklighet som många svenskar lever med.

Att man vill stoppa massinvandringen känns knappt särskilt kontroversiellt. Det finns säkert även många med invandrarbakgrund som undrar varför vi tar emot fler irakier än USA.

Och EU-kritik – det är tydligen extremt det med. Vad blir nästa steg? Att slänga ut Nina Björk och hennes tjat om "skitdrömmar"? Hon kan ju störa Söndagsbilagans småborgerliga hemtrevnadskänsla. Och observera att kritiken kallas "Europafientlig". Den som ogillar EU ogillar Europa. Visst är sverigedemokraterna populister, men DN kan de med.

Den absolut värsta skit man kunnat gräva fram om sverigedemokraterna är ett uttalande av en viss Samuel Älgemalm, som sägs vara "partiets toppnamn i Växjö". Denne höjdare (?) oroar sig för rasblandning på sin hemsida. Letar man kan man naturligtvis hitta människor från andra "normala" partier som mumlar på samma sätt. För ett par år sedan utbrast till exempel moderaternas Agneta Östman-Wenger: “Jag älskar att se små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?”

Och hur bör man i så fall se på vissa minoriteters endogami? Är deras oro mer rumsren? Ja, i alla fall om man får tro DN.

"Nej, det är inte invandrarna som inte passar in i Sverige. Det är sverigedemokraternas åsikter som bör kastas ut", avslutar man artikeln. Problemet är naturligtvis att dessa åsikter är vanliga bland en stor del av befolkningen. Människor som drabbas mångkulturalismens baksidor, den kriminalitet som DN menar inte existerar, till exempel. Att man nu platt ropar "fy" åt dessa människor säger en del om hur det är ställt.

Själv är jag ingen sverigedemokrat. Jag delar inte deras folkhemsnostalgi. Jag vurmar inte ens för det specifikt svenska. Jag tror att mångkulturalism är bra för de flesta samhällen. Men då måste man fundera över vilken sorts kulturer man blandar, i vilken omfattning och på vilka villkor. Den villkorslösa och måttlösa blandning som DN och resten av maktetablissemanget tror på är mer destruktiv än konstruktiv. Det är inte en sverigedemokratisk åsikt utan en verklighet som var och en som inte bär skygglappar kan se.

Sjöhistoriska ska ha utställning på temat homosexuella sjömän på amerikabåtarna:

Dessa män är för de flesta av oss en helt okänd grupp av sjöfarare. Utställningen Frizon synliggör deras del i sjöhistorien.Tack vare deras berättelser kan vi återge en tid då Swedish Grace, rederilogistik, kryssningsliv och gaykultur kunde förenas.

Lite långsökt, kanske.

Armémuseum följer upp med lite queermilitarism.

Men synen på kön och sexualitet är inte en gång för alla given. Den ändras över tid och med samhällets utveckling. Just denna föränderlighet vill Armémuseum sätta fingret på i den nya utställningen.Den vill undersöka vilka synsätt som har uppmuntrats respektive bekämpats i den svenska arméns historia. Vems historia är det som berättas och vems historia tigs ihjäl?

Höjda statsbidrag till Armémuseum är alltså att vänta. Informerar man om folk som dött hjältedöden under svensk flagg lär åtminstone muséet tigas ihjäl.

Det hela är en del av Article 1 och alla muséer som vill ha ordentligt med bidrag har skrivit med sig på listan för att utforma sin lilla del. Tekniska museet ska tydligen också vara med. HBT och teknikhistoria låter för oss lekmän svårt att binda ihop. Men vill man så går det nog. Och onekligen är museernas största uppgift att koppla ihop sina verksamheter med de för tillfället rådande politiska vindarna.

Allt gott,
Andreas Braw