Jag gillar folk som kan tala för sig. Folk som kan komma med vettiga svar på frågor, frågor som kräver svar och kan formulera sig på ett vettigt sätt. Jag anser mig vara en av dessa, men ack så fel man kan ha. Jag har på många sätt och vis kännt lite avund för hur vissa bloggare klarar av att leverera inlägg efter inlägg med en sådan klockren precision av fakta, tankar och lättja. Jag har kännt lite avund över hur vissa bloggare inlägg efter inlägg klarar av att uttrycka sig perfekt. Nu känner jag lite avund över hur vissa bloggare kan uttrycka sig med hjälp av talet. Det är fanimig inte lustigt hur de klarar av att leverera skriftligt. Jag känner mig, kort och gott, liten, i jämförelse.
Jag känner mig som en skogsmyra som blivit ett utvalt offer av en tioåring som hittat sin farfars förstoringsglas en solig sommardag. Eller en kräfta med fallskärm som märker att han just håller på att glida ner i en kastrull fylld av kokande vatten. Eller en geting som... Något lustigt om getingar och prinsesstårtor kom jag att tänka på... Nu känner jag mig än mindre.

Det positiva är: Nu vet jag hur de "andra" är. Det är alltså dags att förbereda sig inför nästa möte, när och var det nu än kommer hända, om någonsin.
Det negativa är: Jag hade gärna velat stanna kvar, men den eländiga arbetsplatsen håvade in mig till verkligheten.

mata ne
/aku - jag var där, jag syntes, jag var tyst

Dagens (lösa) citat. Av: vad-han-nu-än-hette: "Jag ser på ditt utseende att du dömer andra på utseendet. Det vill jag förbjuda! "

Update: Som jag misstänkte så fastnade man på bild, än är jag alltså inte vampyr, spöke eller något annat (o)naturligt. Gissa. (ett insider tips: Svart och åter svart med fyra vita Jack Skellington ansikten.)

Jag har känt Torbjörn sedan tonåren,
började springa in i hans studio efter
skolan när jag var 13 år och vägrade
gå därifrån.

Vilka fantastiska Illustrationer och
målningar han gjorde. Att jag vägrade
lämna studion gjorde att jag blev hans
lärjunge och det mesta som jag lärde
mig under denna perioden sitter kvar
fortfarande idag.

Torbjörn har bla undervisat på Disney
och var huvudillustratör till Lord of
the rings filmerna, gjort omslag till
många Marvel tidningar och mycket
mer...

Att jag blev bra på att teckna, retuschering,
bildkomposition, färgpsykologi och lärde
mig Airbrush målning är jag väldigt ta-
cksam för...

En airbrush, verktyg för sprutmålning

..men det värdefulla jag har fått ta med
mig genom hela livet är ex : att inte
tumma på kvaliten, självdisciplin, tåla-
mod och så mycket mer som är principer
för mig fortfarande idag...

Rita minst 6h utan att släppa pennan
varje dag alla dagar i veckan, gör om
varje teckning 40 gånger och förbättra
något på den varje gång, efter 4 år med
denna rutinen, så började man bli bättre...

Vid 16 års ålder gick jag vidare från
Torbjörn in i reklambranchen och sedan
till , film, webb, projektledare, chef, läraryrket
osv. Vad jag vet nu är att grunderna
man får som person följer med dig hela livet
och mina grunder var Torbjörn en stor del av...

Federation X and the Legions

För 6-7 år sedan slutade Torbjörn att rita/måla
han ägnar sig helt åt att bedriva Federation X
holdings som strukturerar organisationer och
bygger virtuella nätverk över hela världen,
mellan länder, företag politiker och ledare.
dom är specialister inom digitala rättigheter
och heltäckande lösningar inom digital media.

Övrig tid lägger han på foto, där han nu också
börjar bli känd, har man öga för bild, så har man...

Den sista målningen som Torbjörn gjorde var
till Lord of the Rings , den fick jag som present
och nu hänger på min vägg här hemma, jag är
oehört tacksam för målningen, lunchen och en
bra grund i livet.

Tack Torbjörn, vi ses igen, hoppas du kommer
som föreläsare hos oss...

Mazdan är ett klockrent exempel på detta. Dels den sneda ratten (som man vänjer sig fort vid), egentligen ett enkelt problem att åtgärda, men orka? Den spattiga kopplingen, som är sjukt irriterande när man kört en bil som går att krypköra med ;P Och avsaknaden av varvmätare. Allt sånt är egentligen i-landsproblem, jag vet. Men ändå! Alla bilar är olika, precis som människor.

Nu kommer jag få vänja mig vid en sak till. Att inte köra 110 längre sträckor när det är varmt ute. Kan inte lista ut vad som är fel och nån termostat hittar vi inte. Däremot upptäckte jag att kylarvätskan var slut, så kanske den bättrar på sig lite. Det kan även vara för att motorn faktiskt är slut på den här bilen också (eller slut, den är inte i fräschaste laget direkt).

Prövade efter att ha fyllt på kylarvätska. Jag vet exakt i vilken slags terräng den skjuter i höjden. Seega uppförsbackar. Och ja, den höjde sig över mitten, men det var inte så farligt. Å andra sidan är det svalt idag jämfört med tidigare i veckan såå...

Weell, well. Det blir spännande på måndag, vill jag lova!

Så jag antar den utmaningen (:

Det här är alltså bevis till alla er som tror att djur inte är individer med personligheter! Fuckers.

Charlie är vår hund. Han är schäfer/rottweiler. En jävligt rutinfast hund. Får han inte mat innan 6 så kan han lika gärna matstrejka. Äter liksom under dagen om det faller honom in. Vid 11-12 ska han alltid ut och bajsa. Då går vi bortåt vägen mot sommarstugorna där han ska vända och kacka på lägdan. När vi skrapar ihop det sista på våra tallrikar vid middagen så börjar han tigga. Då ska han också ha mat. Klockan 21 (absolut inte senare!) ska han ha sitt grisöra. Får han det inte då går han bärsärk. Vid 22 går han upp och lägger sig.

Stina, vår raskatt, är verkligen en raskatt. Hon låter oss bo i det här huset med henne. Hon gör precis som hon vill och skäller man på henne så blir hon skitsur. Hon ligger alltid på borden, eller på TVn. När Charlie får sitt grisöra ska hon ha kattgodis. När vi promenerar Charlie så ska hon följa med. De kissar till och med tillsammans. När vi äter fil till frukost, så kommer hon antingen när man dukar fram eller när man skrapar ihop det sista på tallriken. Och så pratar hon en massa! Hon ska alltid springa in och hälsa på Charlie först, sen kan hon prata med en annan.

Och Charlie-fisk ska vi inte ens tala om. Knäppaste fisk jag har haft. Han lever än. 3 år är han snart :S

Med det menar jag att jag finns någonstans i bloggsfären men ändå inte riktigt online just nu. Vissa dagar är bara sådana ... det blir alltså inte så mycket skrivet.

I går arbetade jag halva dagen och till lunch stämde jag möte med en god vän för att luncha, strosa, gå på rea, fika och snacka en massa skit och skvaller. Allt det där gjorde vi med bravur. Det är härligt när vi träffas, hon kan verkligen liva upp en eftermiddag trots att det egentligen är hon som borde livas upp eftersom det händer en hel del i hennes liv just nu.

Jag tycker mycket om henne, trots att vi två är mycket olika personligheter på alla sätt.  Vi har mycket att prata om när vi träffas, just nu inte så trevliga saker men hon håller ångan uppe och jag försöker så gott jag kan och räcker till att stötta henne.

Många människor runt mig tycker att jag har ett stort nätverk, men då har de inte gått på stan med min vän, det hejas och tjoas från alla håll. En promenad längs Storgatan i Luleå, som inte är lång, tar betydligt längre tid än beräknat med henne vid sin sida. Det ska stannas, pratas, kramas, tröstas, lyckönskas och hjälpas till, men det finns en liten fröken som behöver allt det där själv just nu och det syns inte idag men hur ser det ut imorgon om hon inte stannar upp och tänker lite mer på sig själv. Jag känner mig nästan som den där storasystern hon inte har och trots att hon är några år äldre än mig, för jag vet.

I alla fall hade vi en mycket trevlig eftermiddag och det blev en del shoppande på rea. Jag har tidigare aldrig hittat saker jag vill ha på rea, nu ropar de från alla hörn, skrymslen och vrår inne i butikerna; -Ta mig, köp mig! Det gäller att prioritera, jag hittade ovanligt mycket och till bra priser. Det bästa fyndet, prismässig var ett linne för 98 kr som kostat 500 kronor på en av stans "finare" butiker. Egentligen handlar det inte om att fynda till bra priser utan att fynda och hitta saker man gillar och själklart är kombinationen av detta maximalt.

Det känns skönt bara strosa runt på stan och titta och inte ha något direkt ärende utan i lugn och ro kunna sätta sig ner ta en fika. lite lunch och titta på människor.

Margareta G som skriver de kloka orden till min vän och alla andra; De största energikällorna är stoltheten av det du gör.

Eftersom jag vet att min vän älskar att plocka bär kan jag visa hur åkerbären blommar och enligt mamma är det mycket blommor i blåbären i år.

Nu har jag ju bara skrivit en massa ytliga grejer, sånt som bara betyder lite grann men inte mycket. Inuti så har jag nog ännu mer än vad jag har utanpå, som mitt sätt att vara eller mina känslor. Det är ju egentligen det som gör det jag är i livet. Nu är man ju ganska blyg och tillbakadragen, men med ett okey utseende, så folk visar respekt för mig och lämnar mig i fred när jag vill vara för mig själv. Jag hade lika gärna kunnat vara helt tvärtom, som en machokille som klär sig coolt och använder frisyrgéle som ger en bild av att jag faktiskt har stil. Men väldigt sällan visar jag min stil eller attityd för den delen, kanske bara ibland på denna bloggen eller väldigt sällan när jag är med mina vänner/kompisar.

Det jag vill säga och menar är att jag lika gärna kunnat vara varje tjejs drömkille men nu är jag ju så blyg. Jag vågar inte starta någon sådan relation, inte än i alla fall. Kanske när jag känner mig redo, men det är inte inom snar framtid i alla fall. Nu är jag snäll och lugn, typ en kille som är så där djup som alla tjejer blir rädda för. Kanske också för att de tycker att det finns så få mogna killar i deras ålder.

Generellt sett så mognar tjejer före killar, har i alla fall hört talas om det och känner igen det. För många killar i 14-18 årsåldern och äldre upp till 25 är det viktigt att vara tuff, inte feg, ha attityd, ha flickvän , inte vara oskuld, vara lite av en player, festa, dricka (som ett svin som många mer mogna skulle kalla dem). Väldigt många äldre män i 30 årsåldern och uppåt har oftast något de ångrar från sin "syndiga ungdomstid". Då de trodde att världen låg i deras händer, när de inte kunde behärska sig och hålla inne med sina lustkänslor.

Men om man inte är den typen? Man kanske är den mer lugne killen som inte syns som dem, som inte tjejerna pratar om och om de gör det tycker de han tråkig, om man inte kan ta för sig som alla players. Som för den delen bara går hem bland ett fåtal tjejer i längden. Men tjejer är för osäkra så att de väljer i första hand såna som kan beskydda dem istället för de snälla blyga killarna som aldrig vågar något men som de finner senare.

Vem är man då?

Svaret är att man alltid är den man är och det är jag, jag skäms inte för mycket längre som jag gjorde förut då jag ville bli mer macho. Nu är jag så macho som jag är men inte så att jag vågar ragga upp en tjej på en fest eller liknande. Så stort är inte mitt självförtroende och jag känner mig för mogen för att vilja göra det också. Trots min ungdom så tycker jag att ett fast förhållande om det blir aktuellt skulle vara något att satsa på. Jag är tillbakadragen men för det betyder det ju att jag inte är lika vuxen som de som är dubbelt så gamla som jag. Jag har mycket kvar att uppleva och för att jag ska uppleva det kanske jag måste bli mer macho och våga ta för mig mer.

Egentligen så lockar fester, kompisar och att kunna vara lite svinigt syndig också men för det har jag framtiden för mig, på mitt mer mogna sätt.

Ensam.

Igår i väntan på operationsbordet hann jag läsa ut en bok som heter P.S. I love you. Mycket flickaktigt tänker nog många av er nu, men den var mycket bra måste jag säga och jag ser fram emot att se filmen. Boken handlar om en kvinna vars man gått bort i sjukdom och han lämnar efter sig ett antal brev som hon ska öppna. Man får följa hennes tankar och upplevelser och det hon också kommer att göra genom breven som hennes man lämnat efter sig och det ger en både skratt, tankar och en och en annan tår.  

I övrigt fick jag några frågor besvarade av Ebba von Sydow, chefredaktören på Veckorevyn.com då hon chattade på DN under förmiddagen. Hon vs Petter berättade om sitt respektive skidparadis i DN i söndags, läs och bedöm själva!

Vet inte vad det är med mig men jag fastnar på dessa personligheter ute i etern, härom dagen upptäckte jag Lars Lindströms blogg och då det begav sig läste jag Alex Schumans blogg på Aftonbladet.  

Varför bloggar du, frågar många omkring mig. Dels bloggar jag för att jag tycker om att skriva, får utlopp för skrivandet liksom mitt pianospelande, och dels också för att det är information till nära och kära och bloggen berättar om vem jag är, vad jag tänker och gör... även om jag nu för några dagar sen uttryckte att jag hade ett tillstånd av estetetisk blockering i mitt liv....

Idag när jag förhoppningsvis har litet mindre ont så ska dottern få hem en av sina kompisar från Varglyan, C. De ses alltför sällan nu och var som lång och lerhalm när vi gick på Varlgyan. Det ser nog både ungarna och jag fram emot.

Nu mot tvätthögarna... och lunchen och litet mer smärtstillande...

 Att känna absolut ingenting, att tänka på hur allt kommer att vara sen. Att vänta på att höra de orden, att förvänta sig det värsta. Att inte låtsas om, att inte tro på något längre. Att inte tvivla på något som inte är någonting. Att inte förvånas mer, att inte känna obehag.

 Att le åt nuet, men aldrig tänka på framtiden. Att ha trevligt för stunden, men inte se att det skulle leda till någonting senare. Att bara tro på idag, utan tvekan på att morgondagen inte förändras av denna dag. Att leva i ljuset av lycka, men inte ta lyckan som något långvarigt. Att älska med välmåendet, för att bevisa sin oskuld imorgon.

 Som en ros. Olik allt annat och betydelsefull, för stunden, men även om den vattnas varsamt så vissnar den, krymper och blir sig inte mer lik.

Är det fel av mig att aldrig vilja vara hans förflutna ? Är det konstigt att jag inte vill vara en av "alla De Andra", är jag paranoid när jag säger att jag aldrig vill vara någons EX?

När det känns att stunden är kommen, det är dags att gå vidare. Då vi varken växer som enskild individ eller som helhet, tvåsamhet, eller som ett. När längtan efter något nytt uppstår, då vi är fast i gamla vanor, då spänningen försvunnit. Då vi aldrig säger någonting, men det syns väl i älskarens ögon, hur han tar på mig, och berör mig. Vi förstår varandra så väl. Han tar tag i mina händer en efter en, drar mig mot honom och kysser mig ömt, nästan som vår första kyss känns det i maggropen. Han stryker mitt hår lätt och viker mitt huvud långsamt bakåt. Sedan tittar han mig djupt in i ögonen, jag vet så väl att det är dags. Han släpper sina händer som tills nu hunnit vandra ner till mina höfter, vänder sig långsamt om, och går sin väg.

Han går, och går och fortsätter gå. Vi vet båda två att det var dags. Han stannar inte upp, vänder aldrig riktning, tittar aldrig sig om axeln, på det han precis lämnat bakom sig. Jag slets itu från plural till singular, från Nu och framtid, till förflutet. Jag kan nu kalla mig hans Då.

I dag har jeg bestemt meg for å ta for meg en person, dette fordi... jeg ble bedt til det :P Dette er ei venninne av meg:

"Jeg sier herved fra meg alt ansvaret for følgende materiale. Mye kan være usant, vridd på, men som regel er det hard pure facts baby... or something!"

Anide og fjortis er et og samme ord, et synonymer.
Hører du ordet SHIBBYYYYY er det bare å legge på sprang, ellers er du fortapt. Anide kan gjøre mangt med en stakkars nerd, alt fra å tvinge deg til å shoppe hightech moteklær mens hun holder hendene sammen, knyttneve rett under haken og smiiiler bredt og piper ut en ultrasonisk lyd som kan tolkes som yey me.

Hennes vokabulære er også greit og består som regel av

• shibby
• yo gangsta!
• yey me
• xD
• HAHAHAHA (gal latter)

Dette lille vokabulæret skylles at Anide går på Norgest støreste SlumSkole - S FOR STRINDA, så var det sagt ^^

Hun bor på øvre singsaker, noe som ikke er vanseklig å gjette når hun åpner kjeften

"Jeg snakker da ikke Oslosk jeg, jeg snakker fullblods tronder jeg, da, lizzom, jeg mener -oeaeooaoæeoaøeoÆ!"

Deretter etterfulgt av en... ja du gjettet riktig yey meeee!

Planene hennes til neste år er å bli med i top modell, hvor hun har planer om å vinne!

Her ser du hennes bidrag til årets utgave, men fikk avslag, noe hun tror skyldes hennes lave alder av 16-17 år (yey you).
Legg merke til skoene hennes, photoshop? Neeeeida

Hun ba meg ikke røpe hennes hobbyer, pga. strikking og frimerkesamlingen hennes ville ikke tatt seg sikkelig bra ut for denne hardbarkastrindagangstersossen.
Dessuten innerst inne vet vi at du er en liten myk og koselig jente, tross gangsterskallet du har tredd rundt deg.

Så hva har dette lært dere? Ingen ting? jo... ikke stol på en Strinda Soss!