Her er et bilde til tatt fra luften på torsdag ettermiddag, før oppstart:

En ordentlig blid og koselig gjeng motorinteresserte fra oppi Gudbrandsdalen spiser fortjent nattmat før siste innsats litt over midnatt natt til fredag:

Flere oppdateringer fra festivalen kommer utover i uka ettersom bildene blir ferdigredigert!

PS: Jada. Det ER en Viper. For de som så den.

auch in der norwegische Presse findet man einige Berichte:

[ Landslide hits Otta ]
[ Flood and landslide dangers continue ]
[ Flere hus evakuert etter ras på Otta ]

aktuell wurden 8 weitere Häuser evakuiert:
[ Åtte hus evakuert ved Otta ]

 Törs inte fördjupa mig så värst i något ämne för då kommer jag väl aldrig i säng. Kollar lite på Aftonbladet och Expressens löpsedlar för att se om något speciellt hänt som är värt att kommentera. Mona Seilitz död är det som kommer upp först på båda tidningarna. Hon dog av hjärtproblem och blev bara 65 år. Känns konstigt för hon var på något sätt en av de mest "levande" personer jag sett.

Naturligtvis berörs det hemska som hänt i Arboga och att polisen nu fått tag på ett förmodat mordvapen. Hoppas fallet får en lösning snart. Det ger inte barnen livet åter, men måste ändå vara ett steg i rätt riktning i den mödosamma sorgeprocess som väntar de anhöriga.

En del sport är det förståss också, det är det ju jämt! Mats Sundin är skadad och missar de två återstående matcherna. Det spekuleras också i om karriären är över för hans del. Marcus Allbäck återvänder till Sverige och till Örgryte, borta bra men hemma bäst! Men inte ett ord om matchen Mora-Leksand. Det kanske varit på löpet tidigare idag eller finns inne i tidningen. Här i Dalarna är det nog nästan ingen som missat derbyt. Själv såg jag inte matchen eftersom jag var borta och upptagen av annat, men jag kollade texttv så fort jag kom hem för att se hur det gått. Jag håller ju både på Mora och på Leksand så det är lite kluvna känslor hur som helst.

Även lite musik finns - Idol/Marie Picasso och Charlotte Perrelli/Melodifestivalen kan man ju vända och vrida på lite också.

Något oväntat finns också: En 34 årig  man som säger sig vänta barn och själv bära barnet i sin mage. Som förstärkning av budskapet visas en bild också.  Min första reaktion är att det måste vara ett aprilskämt, men det är ju inte första april längre. Tydligen har mannen tidigare varit en kvinna som gjort könsbyte, med operation och allt. Hur det sen hänger ihop orkar jag inte fördjupa mig i just nu. Är det sanning lär vi väl få höra mera om det framöver. Han/hon skulle visst vara med i Oprah Winfreys show. Jag hittar också en bild på en mumifierad kvinna som legat död på sin soffa i flera år. Usch vilket öde, det måste varit en väldigt ensam person. Sånt händer gudskelov inte här hos oss. Här vet, mer eller mindre, alla allt om alla, på gott och ont. Mest gott tror jag faktiskt. Det är en slags social trygghet. Om någon avviker från sina normala vanor reagerar man.

Nej, nu blir det inget mera läsande/skrivande idag, min sköna säng väntar på mig.

God natt!

I 1996 endret Stortinget kommuneloven slik at tettsteder med 5000 innbyggere eller mer kunne søke om bystatus. Eneste krav var at tettstedet måtte vise til noenlunde bystruktur. NRK viser vel at dette kanskje ikke gikk helt som planlagt.

Blant våre nye byer finner vi nemlig kjente navn som Brekstad, Otta, Mysen og Jørpeland. Kjent herifra, via Karasjok og til Tokyo. Eller ikke?

Spørsmålet mitt er; hvorfor på død og liv bli by? Jeg kan forstå at bystatus sikkert er vel og gjevt for de 5000 folkene som bor på stedet, men når Norge da sitter med ørten flere mini-mikro-nanobyer, sett i et globalt perspektiv, er det da et mål i seg selv? Jeg registrerer også at NRK har notert seg dette bak øret, om da noe humoristisk. Feks. beskrivelsen "Brekstad har en gate. Grønt og fint." og "Rundkjøring og bensinstasjon, og noen butikker rundt omkring. Det er Leknes sentrum." Kanskje grunn til å spørre seg om det faktisk er snakk om byer med stor B?

Hadde bystatusen tilført noe, så hadde jeg vært med på tanken. Feks at bystatus ga folk mulighet til deltakende demokrati, at dette åpnet for flere folkeavstemninger eller at en kommune gjennom bystatus oppnådde mer lokalt selvstyre. Men nei. Eller vent, Åndalsnes fikk Vinmonopol. Bra å se at de viktige tingene kommer på plass, så snart bystatusen er sikret!

Forresten, sjekk ut nettsiden Otta2000.com. Her presenteres en av våre nye byer i bilder og tekst, i fin kompaniskap med Gran Canaria og Tenerife.

I 1612 raste Kalmarkrigen, en krig mellom Sverige og Danmark-Norge. Svenskene sendte bud på leiesoldater og ca. 550 skotter ankom Romsdalen, for å forsøke å ta seg gjennom landet og over til Sverige. De skotske soldatene gikk visstnok hardt fram på sin vei, med skjending og drap. Bøndene var rimelig grinete i utgangspunktet ettersom mange norske bondesønner var drept i krigen. De planla et bakholdsangrep på skottene.

Guri, senere kjent som Pillarguri, ble sendt til toppen av et fjell for å holde utkikk. Da skottene kom varslet hun med å blåse i en lur. Bondehæren slapp helvete løs på skottene, som ikke hadde mulighet til å slippe unna. Mange ble drept i slaget, resten ble tatt til fange. Det var meningen de skulle føres til Oslo for å bli dømt der, men bøndene gadd ikke ofre dyrebar tid og energi på å traske så langt. De skottene som kunne kjøpe seg fri gjorde det, resten ble henrettet dagen etter slaget.

Bloody hell! Rimelig heftig historie, spør du meg.

I senere tid har det blitt kranglet om hva Guri egentlig blåste i. En lur... eller et bukkehorn. Det ble testet ut (ifjor, tror jeg) og svaret er: Lur. Bukkehornet kunne ikke høres på den avstanden.

Men altså... dersom Pillarguri skulle varsle i dag, hva hadde hun brukt da? Dette ble grundig diskutert i bilen på vei hjem fra Otta. Svaret er helt klart: Hun ville sendt en sms:

Sktne kmr! Koz & klemz, Pilla. :-)

Les mer:

Battle of Kringen - Wikipedia
Slaget i Kringen
Skottelåven - der skottene ble henrettet

I går kom jeg hjem etter enda en fantastisk helg på Otta. En helg jeg ikke trodde jeg skulle få oppleve i år. Tradisjonen var nemlig ikke tro mot oss denne gangen. Etter at Oslo Caledonian Pipe Band har spilt på Otta de siste *mumle mumle* årene (sett inn riktig antall der, et eller annet mellom 8 og 12, trur eg), fikk The Bergen Scottish Society Pipeband jobben denne gangen. Heldigvis var det noen på Otta som ønsket å ha oss oppover likevel og vi fikk tilbud om flere spillejobber i området. De andre årene har vi bodd på hotellet på Otta, men i år ble det hyttetur på oss. Vi fikk låne ei stor hytte med nok sengeplasser til alle sammen. Det viste seg å bli skikkelig koselig!

Det må innrømmes en liten skuffelse da bandet ikke fikk det vanlige oppdraget på Otta i år. Men dette snudde fort, for vi fikk jo endelig anledning til å møte Bergen Pipeband. Det ble en skikkelig flott happening: For første gang i historien møttes Norges to eneste pipeband. Etter å ha hilst og pratet ble det selvsagt fellesspilling. På Pillarguri Café (som på fredags- og lørdagskvelden er en livlig pub), ble det arrangert Norges første "massed pipe band". Det var en kjempeopplevelse! Tilsammen var det ca. 20 pipere og trommiser som spilte. Det var en sterk opplevelse å være vitne til. (Jeg spilte ikke, for pipene mine fikk lekkasje. Buhu!)

Jeg har dessverre ikke bilder fra denne seansen, men her er noen andre fotominner fra turen:

Fortsettelse følger...