Men ingen regel utan undantag, fortfarande finns det människor i Sverige som inte kan se hur det ser ut i Sverige och vilka problem som vi har.

Dessa personer är alltså inga realister, däremot skulle man kunna tro att de inte har någon som helst kontakt med omvärlden.

Vem vet? De kanske lever i fyrkantiga rum med madrasserade väggar och tillåts bara gå ut en viss tid på dagen noggrant, bevakade utav vakter för att stå och stirra in i en vägg och efter 10-15 minuter gå in i sina celler igen.

I så fall är det alldeles fantastiskt att de kan veta någonting om de problem som t ex den enorma invandring som vi har i Sverige ställer till med.

Men det är ju också ett tecken på att de lever i sin egen lilla värld.

I tisdagens Metro stod i alla fall ett sms och en insändare som jag reagerade lite extra på.

Sms:et löd så här:

Öka förståelsen

Att en svenska tvingas söka asyl utomlands för att rädda livet borde öka förståelsen för asylsökande flyktingar.

Singaturen Sp hade undertecknat detta sms.

Jag vet mycket väl vad Sp syftar på för fall när det gäller svenskan, men däremot fattar jag inte hur Sp kan jämföra en enda person med flera hundra tusen människor per år.

Bara i år har hitills c:a 110 000 flyktingar kommit hit, det var ju uppe i 89 000 redan strax efter årsskiftet. Och nu lär det bli ännu flera med tanke på kriget i Georgien.

Varför ska Sverige vara det land i Europa som tar in mest invandrare och flyktingar? Ja, uppenbarligen därför att våra makthavare och riksdagspolitiker gör allting för att Sverige ska vara världens modernaste och humanaste land i omvärldens ögon.

Men det svenska folket skiter de fullständigt i, istället försöker de göra livet så surt som det bara går för dem.

"Vi måste ju förstöra till förmån för andra, eftersom det är vår plikt".

Dessutom är Sverige på 4:e eller 5:e plats i hela världen när det gäller att ta emot mest invandrare och flyktingar.

När ska riksdagspolitikerna och andra makthavare inse att detta inösande är fullständigt ohållbart? Jag tycker att det säger väldigt mycket när invandrare och flyktingar själva protesterar mot invandringen.

Alla dessa strömmar av människor skapar bara en massa problem både för svenskar och och de invandrare som redan är här, därför är det helt absurdt att som signaturen Sp jämföra en person med flera hundra tusen människor. Själv vill jag att invandringen ska stoppas helt och hållet för evig tid.

Och hur många av "flyktingarna" är riktiga flyktingar? Den frågan ställer jag mig själv varenda gång som jag ser t ex araber komma gående i svindyra märkeskläder eller andra dyra kläder, eller komma åkande i dyra bilar.

När jag hör ordet flykting så tänker jag på en människa som går omkring i slitna byxor och skjorta, inte på någon som ser ut som om han eller hon är födda på en silvertallrik.

I mina ögon är i alla fall flyktingar inga människor som har dyra kläder eller jättefina bilar.

I princip i alla Sveriges städer, t ex i Södertälje, ser man sånt här. Ett ex till mig bor där, hon kan vittna om sådana här saker.

Och inte nog med det: enligt henne är 95 % av Södertäljes innevånare invandrare och 90 % av brottsligheten där, bl a misshandel 7 dagar i veckan, står dessa för.

Och vår käre stadsminister som vid ett tillfälle sade att Södertälje, och speciellt stadsdelen Ronna vars polisstation sköts sönder med automatvapen, är ett föredöme för hela Sverige.

Undrar just hur mycket som stod rätt till i hans huvud den dagen? Ja, uppenbarligen inte särskilt mycket.

Fast att det ligger till på det viset sker det ju titt som tätt bevis på ändå, även utan detta korkade påstående.

Men åter till vad som stod i Metro.

Det stod också en insändare som var skriven utav en person vid namn Felix Engle’n.

Rubriken var följande:

Invandrare är en inkomst för samhället.

Som ni säkert har fattat så var det mycket galet som stod i den insändaren, skribenten passade bl a på att klankade ner på en historiker vid namn Bo Wallerstig på grund utav att denne ansåg att Sveriges invandringspolitik var åt skogen, vilket den också är.

Engle’n påstod också bl a att invandringskostnaderna som står i ekonomen Lars Janssons bok "Mångkultur eller välfärd" är rena fantasifostret, Engle’n påstår nämligen att enligt boken är siffran för dessa 300 miljarder kronor om året.

På denna punkt håller jag med Felix Engle’n, denna siffra är inte sann eftersom den ligger på 267 miljarder kronor om året då boken är ifrån 2002.

Idag är däremot siffran 300 miljarder kronor om året säkert sann med tanke på att det har gått 8 år sedan Lars Jansson skrev boken.

I vilket fall som helst så har Engle’n fel eftersom det är skillnad på då och nu, Engle’n har säkerligen inte ens läst boken vilket jag däremot har gjort.

Ni som vill läsa ett antal utdrag ur boken behöver bara gå in på www.google.com och skriva "Mångkultur eller välfärd" i sökrutan.

Då dyker länkar till sådant som står i boken upp och det står även bl a om på vilka ställen som man kan få tag i boken om man vill köpa den.

Jag rekommenderar starkt denna bok, eftersom den säger sanningen om invandringskostnaderna. Och efter 2002 har ju invandringen ökat ännu mera, det vet ju de allra flesta människor i Sverige om och därför har naturligtvis konstanderna för den också ökat.

Avslutningsvis vill jag också säga att det under många år har varit ett väldigt tjat och prat om att det ska dras in och sparas på så mycket på allt möjligt i Sverige.

Men det finns ett område där det aldrig sparas eller dras in så mycket som en enda krona ens.

Vilket är det då? Jo, invandringen.

Detta tycker jag är en enda stor skam för Sverige.

En sak som stod igår i Metro och idag i NWT (Nya Wermlandstidningen) handlade om att Svenska FN-förbundet vill att rasistiska organisationer ska förbjudas i Sverige.

Förbundet är alltså en utav de krafter i samhället som vill förinta yttrandefriheten, demokratin och åsiktsfriheten.

Visserligen har vi ingen demokrati i det här landet (så länge som demokratin bara gäller vissa grupper och människor i samhället så har vi ingen sådan), så FN-förbundet slår ju på sätt och vis in redan öppna dörrar.

Men att förbjuda organisationer, oavsett om de är rasistiska eller ej, är att strypa demokratin rejält. Sådana tilltag är fascistiska och antidemokratiska.

But wat’s new?

Så här stod det i alla fall om detta i dagens NWT:s ledare:

FN-förbundet hotar demokratin

Svenska FN-förbundet föreslog i ett pressmeddelande igår att Sverige bör införa ett förbud mot rasistiska organisationer. Bakgrunden till detta är enligt FN-förbundet att hatbrotten ökar och att Sverige genom ett förbund skulle anpassa sig till FN-konventioner om etnisk diskriminering.

Artikeln i NWT var väldigt lång, så därför nämner jag bara det som stod överst i den.

Men det här visar att Svenska FN-förbundet inte är något demokratiskt förbund, utan däremot ett starkt antidemokratiskt sådant.

Vad har de personer som har totat ihop detta ogenomtänkta och fascistiska förslag tänkt med? Ja, inte är det med hjärnan i alla fall.

Men vem vet? De kanske har ett förflutet i Nysvenska Rörelsen, eller också har de väl släktingar eller föräldrar som har varit med i den.

Snacka om det fascistiska arvet.

En annat bevis på att de inte har tänkt är att om ett sådant förslag skulle gå igenom så skulle det bädda för terrorism. För då har dessa organisationer fått det ultimata beviset på att demokratin är totalt genomrutten.

Dessutom kommer ingen att kunna hålla koll på dessa organisationer om de förbjuds, för ingen idiot ska tro att de försvinner.

Nej, istället går de under jorden och tillåts verkligen att agera i det tysta och dolda

Detta kommer att göra att terroristiska grupperingar i form av s k celler kommer att skapas, och vad som händer då är inte svårt att räkna ut.

Sådant har ju redan hänt i flera länder, t ex i Spanien där den separatistiska terroriströrelsen ETA finns.

ETA är förbjuden, men fortsätter att finnas. Den utför terrordåd då och då.

När det gäller förbud så är det bara se på vad som har hänt i Tyskland efter att rasistiska eller nazistiska organisationer förbjöds. Dessa har bara gått under jorden och blivit ännu starkare istället, rasismen och nazismen har också ökat ordentligt i styrka efter förbuden.

Detsamma har skett i Österike, och ändå är detta det land i Europa som har den hårdaste lagstiftningen emot saker och ting som har med sådant att göra.

Med andra ord så leder förbud bara till att det som förbjuds ökar. Men detta har uppenbarligen inte Svenska FN-förbundet tänkt på.

Avslutningsvis ska jag nämna vad som, enligt NWT:s ledare från idag, står i artikel 19 och 20 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Så här står det:

Artikel 19: Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och ide’er med hjälp av alla uttycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20: 1) Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. 2) Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Jag tycker att det är hög tid att Svenska FN-förbundet läser igenom sin egen moderorganisations, alltså FN:s, allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För det är i allra högsta grad någonting som de uppenbarligen inte alls har gjort.

I can't even begin to imagine what it would feel like to have an authority deny me something because they thought I was selling sex. She has just had to get used to it.

Some people would be lucky to ever get a chance. My friend is trying to invite her Ghanan friend to come visit her, and she sent me a link to the rules that apply. She has to go through the Danish embassy and it's just an absurd mess. If you are from Nigeria, you can't even theoretically be granted a visa for private visits unless you have a spouse or under-aged children i Denmark. If you are from Congo or Benin, you don't need any familiar ties to apply. If you're from Mali you can apply for a tourist visa. If you're Somalian, you might get a visa to come if a family member just died. Have a look at the one of the web pages yourself.

Hur blir man en bosättare? Vad har hänt med en förälder när denna ger sin 10-åriga son en pistol - ifall han skulle stöta på en palestinier? Hur kommer barnen att växa upp när pappa har gått omkring med ett maskingevär på söndagspromenaden med dem i vagnen, som i Hebron? Hur förklarar man för sig själv sin rätt att förtrycka palestinierna? I sin frustration över sådana frågor försökte Joan, en 55-årig judisk författare från USA närma sig sina trosfränder i Hebron. Hon arbetar på en bok om judisk identitet. "Det enda jag vill göra är att tala med er!" bad hon bosättarkvinnorna som ropade glåpord åt hennes delegation. "Älskar du Israel?" ville en av bosättarkvinnorna veta. Och även om Joan svarade ja - hon älskar verkligen landet och har en stark judisk identitet berättar hon - gick de därifrån efter arga blickar. Joan är förtvivlad över vad hon ser hända i landet som symboliserar hennes identitet. Och hon är inte ensam.

På tal om annat, idag har jag läst Ekonomikommentarer såga myten om den åldrande befokningen, Pastey om ful jordbrukspolitik och Kontaktmannen om en folkmördares tröja.

Varför ska det uppmärksammas att det finns folk i Sverige som är homosexuella? Det vet vi ju redan.

Eller är alla pridefestivaler, prideteman och liknande avsedda för heterosexuella människor? I så fall tycks de som har anordnat alla dessa spektakler ha missuppfattat saker och ting ganska mycket

Sedan är det tydligen så att det är inne med att vara homosexuell och att det skulle vara någonting fint eller speciellt med det, ordet "herrefolk" tycks ha fått en helt ny och väldigt konstig innebörd i och med detta i så fall.

Men är det inte lika fint att vara heterosexuell? Vad är det för fel med heterosexualitet?

Om jag skulle gå fram till fel person och säga att det är fel med att vara heterosexuell så skulle jag få en eller flera smällar, detsamma skulle också ske om man gick fram till fel person och sade att homosexualitet är rätt och bra.

Och varför är det sådan masshysteri kring homosexuella och deras läggning? Vad vinner de homosexuella på det hela? Ja, det skulle möjligtvis vara att de lättare blir måltavlor för folk som hatar dem, vilket knappast är någon vinning. Det senaste exemplet på det skedde ju igår när två män som satt och höll om varandra i en park i Stockholm blev hånade för sin sexella läggning och därefter blev misshandlade.

Det lustiga var bara att det inte stod någonting om vilken sexuell läggning som dessa män hade, alltså finns det därför ingenting som tyder på att de var homosexuella. Media har alltså gjort en liten blunder i det här fallet, precis som i många andra fall.

Visst, de höll om varandra, men det står inte på vilket sätt som de höll om varandra på. De kanske inte hade sett varandra på länge och gav varandra en vänskapskram. Men tydligen så var det några som trodde att de var homosexuella, och eftersom det var pridefestival så fick ju media det hela till just det.

Men vad är det egentligen som säger att de var homosexuella? Svaret är ingenting alls, såvida de inte blev ertappadde på bar gärning med att ha analsex i parken. Men sådant kan man kan ju inte skriva i media, jag hade nog skrattat om jag själv hade läst någonting sådant.

Tänk er själva: "Analsex i park slutade med misshandel"

Och vad som hade stått i artikeln är nog bäst att lämna där hän, eftersom jag inte vill att folk ska uppfatta det hela som en kränkning emot homosexuella.

På tal om kränkning förresten: Varför är det fel att kränka homosexuella, men rätt att kränka heterosexuella? Det verkar ju så, om man får tro tongångarna och inställningarna i det här landet.

Och varför ska det anordnas festivaler, temaveckor och annat bara för homosesexuella? Då ska det självklart också anordnas temaveckon, festivaler m.m enbart för heterosexuella.

Men då skulle väl hela Sveriges journalistkår sätta morgonkaffet i halsen, spy upp det och få kraftiga hjärnsläpp som inte stod världens alla vulkanutbrott långt efter. För idag tycks ju homosexualitet vara "rätt" läggning.

Men alla heterosexuella då? Vem bryr sig om dem? Ja, de som gör det får väl bara plats på lilla Vickevire längst ut på ena handen. Alla minns väl barnsången som går så här: Tummetott, Slickepott, Långeman, Gullebrann och lilla Vickevire.

Men visst, ska människor med annan sexuell läggning än den heterosexuella få mängder med utrymme i form utav festivaler och annat så är det väl dags för djursexfestivaler, toasexfestivaler, pedofilfestivaler och annat också då. Det finns ju många olika sexuella läggningar.

Jag menar inte att sådana här läggningar är att jämföra med homosexualitet, men ni förstår säkert hur jag menar.

Snart får vi väl också se festivaler för seriemördare som efter att dödat sina offer sitter gränsle över dem och onanerar som den ryske seriemördaren Andrej Chikatilio gjorde. Det är ju på sätt och vis en sexuell läggning det också, om man ska hårddra det hela en aning.

Men då skulle säkert Sverige få sig ett rejält "ryck i örat" utav USA, med tanke på att det landet troligen hyser bärldens största "bestånd" utav seriemördare.

"Neej, ajabaja, Sverige, så där får man inte göra! Vi vill ju också vara med och leka!"

Men åter tillbaka till det här med homosexualtitet.

Det finns nu säkert en och annan som tror att jag är för misshandel utav homosexuella. I så fall kan ni ta och kyssa er där bak, för så är inte fallet.

Nej, jag menar bara att det är fel att det är fel med kränkningar, missahandel m.m emot en viss grupp medans det tycks vara okej att göra sådant mot en annan.

För säkerligen finns det folk som har blivit misshandlade för att de är heterosexuell eftersom det finns det när det gäller homosexuella. Hur många det sedan är spelar ingen roll, det är totalt ovidkommande. Tänk om media vore lika snabba med att rapportera sådant som när det gäller homosexuella.

Men det klart, först måste ju händelsen anmälas. Och den som skulle anmäla att han eller hon har misshandlats på grund utav att personen ifråga är heterosexuell skulle garanterat bli utskrattad utav polisen. Det är nog bara förnamnet på vad som skulle hända om justitiekanslern skulle få reda på det, även diskrimineringsombudsmannen (DO) skulle säkert få sig ett gott skratt.

Och varför tas aldrig kränkning eller misshandel mot transvestiter eller bisexuella upp? Eller beror det på att de inte är lika intressanta? Jag känner bara till ett enda fall där en transvestit har råkat illa på grund utav sin läggning, däremot känner jag inte till något sådant fall när det gäller någon bisexuell person.

Hur tror ni att dessa känner sig? Jo, de är säkert jätteglada över att ha råkat illa ut.

Med andra ord så är inte alla lika inför lagen.

Avslutningsvis vill jag nämna en sak som rubriken till detta inlägg syftar på, nämligen följande:

I Expressen måndagen den 28:e juli i år stod följande irioniska kommentar under kategorin "Dagens bästa".

Några påstår sig lida under en vecka när det är Pride, hur ska då homosexuella lida de 51 veckor på året det inte är Pride?

Kategorin borde ha hetat "Dagens sämsta" istället, eftersom denna kommentar hade passat bättre där.

Med tanke på att ett och annat ord fattades i kommentaren var troligen personen som hade skrivit den en invandrare som inte hade fått godkänt i svenska.

Det ligger också nära till hands att han eller hon tänker bli polis, eftersom kraven på godkänt svenskprov för polisyrket ska slopas helt och hållet.

Sommartid är som gjort för att lyssna på radio men att hålla med det som Sven, eller vad han nu hette, sa i Ring P1, går då rakt inte. Och det hjälper inte att en professor har i princip samma inställning - även om Annica Dahlström inte uttrycker sig exakt likadant och den här gången inte ens i samma program, för hon dök upp i Heliga familjen.

Dahlström är visserligen ett strå vassare, professor och allt, men utan såna som Sven ingen publik. Medan Sven, inte alls rolig men dessvärre i många kopior, får mycket av sin luft därför att såna som Dahlström är inne på samma spår. Tillsammans är dom den där proppen som aldrig verkar gå ur. Som sätter gränsen för vad som är normalt och naturlig och accepterat. Som befäster och förevigar ojämställdhet och orättvisor. Som ingen och inget blir bra av. Och som alla vi andra måste gå emot.

Tre artiklar, tjugo artiklar, hela böcker, livskunskap, vetenskap x och y, ”bara” vetskap, till och med mumbojumbo och blajblaj - ordet är fritt, och det är härligt. Men det gäller att inte alla som Sven, professor Dahlström, dom mörka kristdemokraterna och andra lika sinnade får sätta dagordningen och gränserna. Motsatsen är modiga människor, lagstiftning och kunskap.

Och festivaler som Pride. Som faktiskt inte bara är en fest, precis som livet. Pride är också bekräftelse. Precis som livet behöver.
För att det som är naturligt också ska få fortsätta vara normalt.

Artikeln var intressant, eftersom den innehöll grova felaktigheter och förvränganden av verkligheten.

Så här löd artikeln:

Allt fler hatbrott anmäls

Antalet anmälda hatbrott ökade under 2007 med åtta procent, jämfört med året innan. Det konstaterade Brottsförebyggande rådet i sin årliga statistik om hatbrott.

De flesta brotten sker i eller i närheten av hemmet, i skolan och på arbetsplatsen. Det är de främlingsfientliga och homofobiska hatbrotten som ökat. Detta följer en trend som pågått de senaste 10 åren, skriver Brå.

Ett brott räknas som ett hatbrott om det har islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska motiv.

Som jag nämnde i början av detta inlägg så är det alltså frågan om grova felaktigheter och förvränganden av verkligheten.

Vad är det som är fel då?

Jo, för det första så har man alll rätt i världen att säga det och det i sina hem, eftersom det inte är en offentlig plats. Vad man säger eller gör i sitt hem har ingen utomstående med att göra, och därför är det naturligtvis ett brott mot den personliga integriteten att anmäla hatbrott i hemmen.

Skolan och arbetsplatsen är dock en annan sak, men när det gäller dessa båda platser så ska åsiktsfriheten och yttrandefriheten gälla precis som den gör i hemmet.

Om man på t ex sin arbetsplats skulle säga att man hatar t ex muslimer, är det frågan om ett hatbrott då? Nej, naturligtvis inte, för om så är så är det lika mycket hatbrott att säga att man hatar folk som hatar muslimer, judar eller homosexuella.

Däremot anser jag att om en person hatar människor på grund utav homofobiska, antisemitiska eller islamistiska motiv så ska man också kunna säga varför man gör det och ha bra argument för det.

Det går alltså inte att säga att man hatar någon utan att kunna säga varför och inte ha bra argument för det, detsamma gäller de människor som hatar homofober, antisemiter eller muslimhatare.

Själv hatar jag judar på grund utav vad Israel gör, och tillåts göra med omvärldens goda minne, emot palestinierna i Mellanöstern. Men är jag antisemit för det? Nej, naturligtvis inte

För det andra så är ordet hatbrott ett falskt och starkt överdrivet ord i överdrivna sammanhang. Ett ord som däremot kommer sanningen så nära som det går är istället ordet ogillandehet.

Men eftersom detta ord låter krångligt så väljer man därför det felaktiga ordet hatbrott istället. Egentligen borde ordet hatbrott inte existera, eftersom det inte är sanningsenligt.

För det fjärde är det också så att det har begåtts hatbrott världen över ända sedan den dag då Jesus Kristus föddes, och tidigare också. För tidigare under årtusendenas lopp så hade verkligen ordet hatbrott sin rätta betydelse i fall som t ex stening eller hängning av t ex homosexuella människor.

Avrättningar av människor sker också i nutid, t ex i Iran eftersom det där är dödsstraff för homosexuella personer.

I länder där homosexualitet straffas med döden är det alltså frågan om att hatbrotten är en del av stadsskicket och lagen. Och hur kommer man åt hatbrott om hatbrott är en del utav lagen? Ja, det går ju naturligtvis inte.

För det femte så är det inte konstigt att det finns människor i Sverige som hatar islam och de människor som utövar denna religion, med tanke på vad det är som sker både i Europa och på andra håll i världen. Men återigen så är det egentligen inte frågan om hatbrott.

Å andra sidan så ska man vara i sin fulla rätt att hata islam och dess utövare, jag känner många personer som gör det och jag förstår dem fullständigt.

Vad är det som säger att man måste gilla andra religioner? Dessutom kan man lugnt säga att det verkligen är frågan om hatbrott när muslimer på olika håll i världen bränner danska flaggor och skriker slagord som "död åt Danmark" på grund utav Jyllandspostens publicering av teckningarna på profeten Muhammed.

Ett annat exempel på hatbrott är planerandet av strypningen på den danske konstnär som hade gjort dessa teckningar, två tunisier sitter nu anhållna för detta.

Men visst ja, det gällde ju Sverige. Men som ett exempel kan vi då ta den kvinna som skickade mängder med mail till konstnären Lars Vilks varav samtliga bestod av mordhot med motiveringen att han hade kränkt hennes muslimska tro genom att rita bilder på profeten Muhammed som rondellhund. Där kan man verkligen snacka om hatbrott.

Men blev hon dömd för hatbrott? Nej då, med tanke på att det gällde teckningar på hennes profet så var hennes handlande tydligen helt okej.

Till skillnad ifrån många andra länder så är ju Sverige tafatt även på denna punkt, och därför var det hela alltså helt i sin ordning.

Hade samma acceptans gällt om en kristen person i t ex Afghanistan hade skickat hatfyllda mail till en afghan som på något sätt ansågs ha kränkt hans eller hennes kristna tro? Nej, den personen hade med största sannolikhet blivit halshuggen eller blivit avrättad på något annat sätt.

Avslutningsvis vill jag också säga att om ordet hatbrott ska ha något som helst existensberättigande så ska det gälla båda sidor, det ska alltså inte bara gälla de människor som begår hatbrott utan också de människor som begår hatbrott gentemot de människor som begår hatbrott.

Med andra så ska det vara lika allvarligt att det finns människor som uttrycker sig hatiskt eller begår andra hatfyllda handlingar gentemot de människor som begår brott med homofobiska, antisemitiska eller islamistiska motiv.

Hatbrott som hatbrott.

Troligen har ni det. Ni har säkert alla era olika åsikter om varför det är så. Kanske det är datorn som är orsaken till allt, kanske det är för att lärarna har för lite makt över eleverna, eller kanske är det för att de äter för mycket godis.

Jag som ungdom vill först belysa problemet innan jag går och påstår att, som en del verkar göra, att det är rockens fel, som man sa på sextiotalet, eller bluesens fel som man sa på fyrtiotalet.

Problemet ligger i grunden i att vi är otrygga.

Vi känner att vi har lite stöd och omtanke från samhället. Vi känner att vi har lite makt. Att vi saknar förmåga att påverka. Att våra föräldrar ger oss lite uppskattning. Att vuxna helt och hållet håller sig undan från oss, och håller sig till varandra. Idag, i skolans värld, är dörren till personalrummet låst. På min skola hade man tur ifall någon öppnade när man knackade på dörren. På deras sida av rummet luktade det gott från kaffe, diverse matlåder och man kunde skymta sköna soffor och bord där alla lärare och vuxna satt och pratade. De gav en den hjälp man ville ha, sen stängde de omedelbart dörren igen och återgick till sitt vanliga liv.

Personalrummet är deras oas. Deras flykt från våran värld, och det är ett faktum att många lärare sitter och snackar skit om sina elever. Åtminstone på min skola. Jag gick ändå på en bra skola, jag gick i en bra klass och vi var alla oftast vänliga mot varandra och hade ganska bra betyg. Inte för att vi var problemfria, men jag vill gärna tänka, nu när jag gör besök på olika skolor och pratar med elever där om politik och SSU, att jag hade det fantastiskt bra i jämförelse med dem.

Men var ska vi söka trygghet ifall vi inte kan få det från lärare?

Svaret säger sig självt. Från varandra. Vi gör allt för att få så mycket uppmärksamhet och stöd från varandra. Vi söker oss till en speciell grupp människor, till folk vi känner eller har något gemensamt med. En del känner sig tryggast med sig själva. Men de flesta behöver få det från andra.

Men många får det genom att börja röka, genom att hävda sig själva och genom att trycka ner andra. Rent enkelt och kortfattat kan man säga att de tar makten från de som de trycker ner, och ger den till sig själv. Rökarna får det från andra, och killarna runt nio år på min skola som kallade högstadietjejerna för horor får mycket respekt från den grupp de hör till.
Dessutom bemöts vi ungdomar med 50,000 ton reklam. Ja, vi är lättare att påverka än vuxna. Vi möts ständigt med bilder och artiklar om hur vi måste vara, hur vi måste göra och hur vi ska få respekt från varandra. En ny bantningsmetod? Gick Anna ner tjugo kilo? Jag kanske borde gå ner jag med..

Det här är så basic som det kan bli. Det här håller ni alla förhoppningsvis med om.

Problemet är kortfattat att vuxna inte ger sina barn stöd och uppskattning, att vuxna inte accepterar sina barn som det är utan ständigt lastar på dem med krav och ideal på hur de ska vara. Träna hårdare i fotbollen, sitt mindre vid datorn, gå ner lite i vikt, bli allt som jag inte kunde bli och mycket mer. Ibland känns det som att vuxna ser på sina barn som sig själv, och förväntar sig att sina barn ska göra allt man själv misslyckades med. Krav är bra, till och med nödvändigt. Men det finns en gräns, vi är inte allsmäktiga och vi kommer göra samma misstag som ni gör. När det är för lite krav får vi ofta inget gjort, men när det är för mycket krav får vi inte heller något gjort. Idag är det för mycket krav, gånger femhundrafemtio.

Problemet är att media har samma uppfattning som ni. Bantningsmetoder, mode och krav kommer inte bara från vuxna, utan också från media.

Vet ni varför för mycket krav inte fungerar?

För att hjärnan faktiskt inte är utomjordisk. För att den faktiskt har en gräns för hur mycket den klarar av, och när det blir för mycket så blir den fasligt ineffektiv. Istället för att få något gjort, så reagerar den direkt och bombarderar en med hur stressad man är och hur man måste hinna klart med allt. Liksom att man känner smärta när man råkar röra vid en het spis, så säger hjärnan till när det är för mycket. Men vi är så vana så att vi struntar i det hela. När man pratar om heroinister brukar man säga att allt de tänker på är sin drog. Allt vi svenskar idag tänker på är vad vi måste göra. Så fort jag lägger mig ner ligger jag och tänker på alla saker jag borde göra. Men det är annorlunda med mig än det är med många andra, jag tänker att jag borde göra saker, medans många tänker att de måste göra saker. ”Jag måste köpa de där nya skorna.” ”Jag måste arbeta två timmar extra ikväll.”

Visst kanske de måste det. Jag har också saker jag måste göra. Frågan är ifall media har något med saken att göra. Överallt finns det skyltar med uppmananingar. "Köp det, det, det och det, spara fyra och femtio.." Men det är i-landsmåsten.

Vi behöver sortera lite grann i våra hjärnor. Vad är i-lands måsten, och vad är riktiga måsten? Är converse, JL tröjor eller en nittiogramshamburgare ett riktigt måste, eller ett i-landsmåste?

Ett borde är att gå ut i solen, andas in och ta ett dopp i havet. Bara ligga och ta det lugnt. Det tänker iallafall jag göra. Se det som en flykt från konsumtionssamhällets krav. Men börja också kämpa emot när ni kommer tillbaks igen. Hur mycket makt ska reklam ha egentligen? Är det inte dags att börja begränsa mängden reklam?

Är det inte dags att kämpa för att få in fler vuxna på skolan? SSU och socialdemokratin måste driva den här kampen, för var så säker, det kommer inte borgarna göra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Konsumtionssamhället, ssu, samhälle, politik, socialdemokrati, borgare, regeringen, orättvisor, depression, JL, converse, vuxenvärlden, ungdomar, skolan

Annars;

Svensson har inget emot sänkta skatter. Feministisk vänsterhäxa oroar sig över alla försämringar nya regeringen gjort. Återigen gör KD något dumt, och återigen skriver alliansfritt sverige om det och Claez Krantz skriver om klasssamhället

TIEDOTE

VAPAA JULKAISTAVAKSI

Itä-Euroopan romanit – tervetuloa Suomeen!

Vapaa liikkuvuus -verkosto on yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan kanssa
alkanut tarjota majoitusta Itä-Euroopan romanikerjäläisille. Töölön
Rajasaaressa sijaitseva vallattu talo on omaehtoinen toimintatila, jonka
käyttöä ei säätele kapitalistinen voitontavoittelun logiikka, vaan tilan
käyttäjien tarpeet.

"Projektimme tavoitteena on herättää keskustelua Helsingin kaupungin
tekopyhästä politiikasta: puhutaan näiden ihmisten auttamisesta, mutta
käytännössä romanikerjäläisiä vain ahdistellaan", kommentoi Dan
Koivulaakso Vapaa liikkuvuus -verkostosta. Vapaa liikkuvuus -verkosto
painottaa, että romanit ovat EU-kansalaisia ja heille kuuluu oikeus
liikkua vapaasti EU-maasta toiseen. Samalla kyse on konkreettisen
suojapaikan tarjoamisesta kaupungissamme kerjääville.

Diakonissalaitoksen ja sosiaaliviraston virkailijat kiertävät kesällä
käynnistyneen katuprojektinsa myötä kaupungilla kyselemässä
romanikerjäläisiltä heidän taustoistaan, elinoloistaan Suomessa,
tulonlähteistään sekä mahdollisesta avuntarpeestaan. Projektiryhmän
johtaja Jarmo Räihä on kuitenkin ilmoittanut, etteivät he aio auttaa
kerjäläisiä "asunnon tai ruuan osalta". "Ihmisten tarpeeseen nukkua
sisätiloissa on vastattu sillä perinteisellä keinolla eli laittamalla
poliisi asialle. Eräs romanikerjäläinen, joka tunkeutui Pukinmäen
vanhaan asemarakennukseen nukkumaan, otettiin kiinni ja sai sakot",
kommentoi Katja Tuominen Vapaa liikkuvuus -verkostosta.

On ilmeistä, että työttömien, rasismia kaikkialla kohtaavien ja osin
myös luku- ja kirjoitustaidottomien romanien on pakko kerjätä Euroopan
metropoleissa taatakseen toimeentulon perheillensä. Omissa
lähtömaissaan romaniperhe voi saada erilaisina sosiaalitukina
keskimäärin noin 35 euroa kuukaudessa. Helsingissä arviot
kerjäämistulosta ovat jopa 80 euroa päivässä. Rajasaareen majoitetut
noin 20 romania ovat lähteneet kotiseudultaan, Romanian Bacausta,
koska heidän talonsa tuhoutuivat tulvissa.

Itä-Euroopan romanien pyrkimykseen parantaa elämäänsä ja käyttää
hyväksi EU-kansalaisten vapaan liikkumisen oikeutta on vastattu
uusilla kontrolleilla. Esimerkiksi Turun poliisin sittemin poisvedetyn
sisäisen ohjeistuksen mukaan kerjääjiä olisi ensin varoitettu
jatkamasta kerjäämistä ja otettu heiltä henkilötiedot ylös.
Kolmannella kerjäämiskerralla heitä olisi sakotettu. Lisäksi poliisi
oli suunnitellut takavarikoivansa kerjäämällä saadut rahat ja
käännyttävänsä kerjääjät maasta. Turun poliisin suunnitelmat olivat
lainvastaisia.

Koska projekti toteutetaan yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan
kanssa, toimittajien on syytä huomioida, etteivät he ole tervetulleita
alueelle ilman ennakkoilmoitusta. Haastatteluista sekä kuvien
ottamisesta sosiaalikeskuksella on sovittava alla mainittujen
yhteyshenkilöiden kanssa.

Lisätietoa ja haastattelupyynnöt
Katja Tuominen / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0505373103,
katja.o.tuominen@helsinki.

han är en skam för invandrare, ja, fy för Johannes

Han bajsar på gatan och kastar på folk,

fast han är från Afrika behöver han ej tolk

Så går du på gatan och får honom se,

Dra kvickt därifrån innan han får diarre'

När det gäller 25-åringen så visst, han har gjort dumma saker förut, t ex att misshandla en rektor i Vålberg. Men sådana dumheter har han lagt bakom sig. Det är tråkigt att han har blivit inblandad i det här, men enligt hans advokat är han mycket ångerfull, ångrar att han har gett sig in i det här och att han tar helt och hållet avstånd från hela händelsen. Detta är bra för hans del även om han kommer att åka in för det här, men hans ånger och hans avståndstagande talar samtidigt till hans fördel. Jag står helt och hållet på hans sida, även om det var en dum grej.

Han är inte med i NSF längre, han blev utslängd därifrån 2002 och sedan dess har han inte varit med i någon organisation. Men det är typiskt viss media att dra upp sånt här. Enligt vissa tidningar så stod han också i Götene 2002 och skrek sieg heil.

Jaha, vad är det som är så himla anmärkningsvärt med det då? Det skriks sieg heil varenda dag runt om i Sverige, jag själv stötte ihop med en person igår kväll på krogen som heilade och skrek sieg heil, troligen för att provocera. Om media ska ta upp varenda person i Sverige som skriker sieg heil så lär de inte kunna skriva om någonting annat.

I tisdags stod det också i en tidning om en kvinna som bodde granne med 25-åringen och som ansåg att han är en otrevlig person som aldrig hälsar på någon. Jag önskar att jag någon gång fick träffa henne så att jag kan tala om hur han verkligen är. Han är en rolig och trevlig kille som har lätt att komma överens med folk, men han kanske inte gillar henne. I så fall är det väl därför som han inte hälsar på henne. Eller brukar man hälsa på folk som man inte gillar? Nej, knappast.

Dessutom är 25-åringen inte så extrem som folk tror, däremot är det ryktet som gör att folk tror det. Visst, i botten av alla rykten finns det alltid sanningar, men ju längre tiden går ju mer försvinner sanningen.

Han började i alla fall få ordning på sitt liv innan det här med mordet. Jag står på hans sida i det här fallet eftersom han är min vän, och han är värd all lycka i livet. Så ni som anser något annat kan ta och köra upp era jävla ord där solen inte skiner, och sedan kan ni ta och dra så jävla långt åt helvete som det bara går.

När det gäller den mördade så är mina egna erfarenheter om Mikael Andersson att han gav uttryck för att vara nazist och han umgicks också i de kretsarna. Han var en bortskämd snorvalp även om han inte förtjänade att bli mördad.

Han hade ingen respekt för sina egna och gjorde sig också till ovän med mängder av olika sorters folk i Skaratrakten, han tänkte inte för fem öre och gick runt och hotade olika sorters kriminella personer, t ex sådana som är medlemmar i motorcykelklubbar som t ex Hells Angels. Mikaels problem var att han var för kaxig, men i hans fall var det ingen skillnad på att vara kaxig och att vara dum i huvudet. Men det är klart att det är tragiskt det som har hänt, däremot tycker jag inte att man ska yttra sig om man inte vet så mycket om det här.

Jag vet hur de människor som sitter anhållna är som individer, de är bra människor även om det finns en och annan som har hamnat lite snett.

Att som massmedia försöka utmåla de personer som sitter anhållna som avskum och allt vad det är är ett bra bevis på att media ofta kör med lögner så det skriker om det, t ex skriver man att de är nazister men tar inte upp någonting om Mikael Anderssons bakgrund och vad han var för sorts person.

De personer som bara dömer ut de anhållna och smutskastar dem på olika sätt samtidigt som de struntar i att ta reda på vad Mikael var för sorts person och hans bakgrund har jag ingenting till övers för.

De personer som struntar i helhetsbilden är på samma nivå som större delen av massmedia i det här landet, närmare bestämt trångsynta, enkelspåriga samt blundar för verkligheten.

Med andra ord: Ta reda på helhetsbilden INNAN ni uttalar er enkelspårigt.

Av någon konstig anledning finns det också folk här på wordpress.com som har den absurda uppfattningen att det våld som vänsterextrema våldsorganisationer,  t ex AFA, åstadkommer är harmlöst jämfört med extremhögerns. Dessa personers resonnemang kan man jämföra med påståenden som att påstå att en våldtäkt är harmlös om en invandrare med bakgrund från ett arabiskt land begår den jämfört med en våldtäkt där en svensk är gärningsman och det då skulle vara avskyvärt.

Vad är det för harmlöst med att t ex grovt misshandla gamla tanter? Sådant har nämligen t ex AFA-folk gjort sig skyldiga till flera gånger, bl a i närheten av Salem. Detta har bl a stått i Expressen och i Aftonbladet. Men enligt vissa personer här på wordpress.com så är det tydligen helt okej att misshandla åldringar.

Vänsterextrema ligister har också vid flera tillfällen misshandlat invandrare, bl a i Göteborg. Ett utav dessa fall av misshandel skedde i samband med ett EU-möte. Men misshandel av invandrare är tydligen inte allvarligt, i alla fall inte om man får tro vissa personer här på wordpress.com.

När det gäller dessa saker så är det nämligen vänstextrema personer här på wordpress.com som verkar tycka att sånt här är okej, vilket säger en hel del om hur bra dessa människor är.

Angående mordet på Mikael så var det en inbördes uppgörelse och hade inte ett smack med nazism eller högerextremism att göra. Som sagt: Ta reda på helhetsbilden innan ni uttalar er.

Främlingsfrihet gror i dagens samhälle. Den gror i samband med något, den gror tillsammans med ökade orättvisor och klassklyftor. Den gror för att orättvisorna i dagens samhälle ökar, och för att folk behöver en syndabock. Jimmie Åkesson ger dem den syndabocken, och han placerar den vid invandringen. När det igår kom fram en gubbe till mig och klagade över hans lilla pension samtidigt som vi lägger miljarder på invandringen. Man kan fråga sig om det är en slump att främlingsfientligheten har vuxit sedan nittiotalet, inte bara i sverige, utan i hela europa?

I utbildningen ser vi nedskärningar. I vården ser vi nedskärningar. I hela välfärdssystemet ser vi en svensk modell med sprickor som börjat dyka upp. Det har inget med invandringen att göra, men det är lätt att spela på att det är invandringens fel. Vem annars ska man skylla på? Kan det finnas en annan syndabock?

Vi behöver verkligen en utredning. En ganska enkel en, vad beror utförsäljningarna idag på? Vad beror alla nedskärningar på? Hur kan vi bromsa utvecklingen där orättvisor, klyftor och minskad tillväxt ökar? Ni kanske inte har märkt det, men det är få som idag kan påstå att de har det bättre nu än de hade för tjugo år sedan. Faktum är att endast 8% av 80talisterna tror att de kommer få det bättre än sina föräldrar. På sextiotalet hade de en framtidssyn, idag har vi en trefaldigad lön, men vi mår inte bättre. Det är inte socialdemokraternas fel, vi har en syndabock idag, en ekonomisk förlustkälla som skadar ekonomin och skattepolitiken över huvud taget. Ligger problemet i den höjda momsen, till fördel för sänkt skatt? Är det bättre att istället för att höja momsen på produkter, höja skatten över huvud taget? Behöver vi återinskaffa nollvisionen när det gäller arbetslöshet?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om främlingsfientlighet, fattigdom, orättvisor, utförsäljningar, politik, skatter, ekonomi, nationalekonomi, socialism, marxism,

Mer: Dumheterna skriver om varför elitklasser är en idiotisk reform

Men är det några som ska skjutas så är det rovdjurshatarna, dessa människor ska det vara skottpengar på och man ska få skjuta dem precis när man vill och var man vill. Det viktigaste är dock att de dödas, därför spelar egentligen inte metoden någon större roll.

Det finns inget bra med att det finns varghatare och andra rovdjurshatare i Sverige. De vill ju döda rovdjuren på olika sätt, t ex sådana som varg och lo. Hur roligt kan det vara att gå ut i skogen på morgonen och se att det ligger t ex en varg som är skjuten med ett eller flera skott? Eller också kanske man hittar en lo som har blivit överkörd flera gånger under ett och samma tillfälle med ett fordon av något slag.

Självklart ska dock jägare få jaga, men dessa ska också respektera varg eller andra rovdjur och inte komma med korkade och rovdjurshatande uttalande som t ex "Vargarna måste bort för annars kan vi inte jaga, de tar ju våra byten".

Fler rovdjurshatare gör att det blir färre rovdjur. Det är konstigt att människor som hatar rovdjur inte kan förstå att dessa behövs i naturen precis på samma sätt som alla andra djur, och att rovdjurens roll är att se till så att antalet bytesdjur hålls på en bra nivå.

Människor som inte gillar rovdjur borde ställa sig frågan om vilka som var här först. Var det rovdjuren eller var det vi? När allt kommer omkring så borde ju vi också utotas då, eftersom människan är det värsta rovdjuret utav alla. Människor dödar ju för nöjes skull, medan andra djur dödar för att leva.

En annan anledning till att börja jaga rovdjurshatare är säkerhetsrisken. Det händer då och då att människor som skjuter t ex varg skjuter någon människa som befinner sig i samma område i tron att det är en varg. Det räcker med att det rör sig i buskagen och man inte ser riktigt vad det är, men en sak är klar: Man är "helt säker" på att det är en varg, för någonting annat kan det ju inte vara. Sådana misstagsskjutningar har ju hänt när det gäller älgar, och därför händer det garanterat vid andra tillfällen också. Vi borde göra oss av med rovdjurshatarna innan både fler människoliv och rovdjursliv berövas.

Många ser det som mord att döda människor som hatar rovdjur men det är helt fel, istället är det en ren välgärning. Rovdjurshatet minskar faktiskt om man skjuter dem, för då slipper en massa rovdjur av olika slag bli ihjälskjutna eller krossade levande.

Vad jag menar är att vi måste börja jaga människor som inte vill ha varg och andra rovdjur, främst för att göra skog och mark till säkrare platser där en naturlig balans råder mellan djur och växter.

I stockholm innerstad, så har situation stockholm, en tidning driven ideéllt av hemlösa kommit fram till en lista om hemlöshet.

* Stockholms stad uppskattar att 3 370 människor i Stockholm saknar ett eget hem med allt vad det innebär.

* Ungefär 25 procent av dem är kvinnor.

* Enligt Socialstyrelsens räkning från 2006 finns det 3 863 människor i Stockholm som är hemlösa.

* Frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa människor i Stockholm bedömer att antalet hemlösa människor är närmare 5 000.

* De flesta hemlösa människor har haft ordnade liv med bostad, jobb och familj. En skilsmässa, uppsägning eller annan kris i livet kanske så småningom ledde till vräkning. Gamla vänner och kontaktnät försvann.

Det är lätt att komma dit men svårt att ta sig därifrån.

Fredrik Reinfeldt har några gånger frågat sig "Hur stor är den egentliga arbetslösheten?" men det han egentligen borde oroa sig över är "Hur stor är den egentliga hemlösheten?"

Hur många människor är det som går på socialbidrag egentligen? Hur många fattiga har vi i sverige? Hur ska vi se till så att deras barn och de själva kan komma in i samhället. Vi står inför världens största samhällslöseri när vi låter barn växa upp i hem där de blir slagna, där deras föräldrar har svårt att få pengarna att räcka till. På Situation stockholm nämner de att hittills i år har 239 barn vräkts från sina hem. Hur skulle samhället se ut om vi ordnade så att de fick en trygg uppväxt, en bra skola och kuratorer, psykologer att prata med?

I Stockholm lär vi inom tio år inte ha några hyresrätter alls. Vi kan räkna med en stad där alla kan sörpla vin, umgås och mingla runt med människor av deras egna sociala status. Sverige kan skryta med att vara det första landet i världen som har en stad, byggd av arbetare och bebodd av de rika. I stureplan kan man chockade prata med varandra.

"Jag hade en arbetare hemma hos mig igår!"
"En arbetare? Näää!"

Med stockholms regerings nya förslag riskerar vi fördubblade priser på lägenheter, och en bostadspolitik som innebär att alla ska bort.

- Jag kan mycket väl tänka mig att man kan behöva höja hyrorna med 30 till 40 procent för att få ner köerna till rimliga nivåer i attraktiva områden i Stockholm och ­andra storstäder, säger Hans Lind till DN.

Rimligt. Har ingen råd att bo där, kan vi räkna med mycket lägre bostadsköer. Huvudet på spiken. Genialt. Brilliant, en eloge till Hans Lind. Jag skulle aldrig kunna komma på något sådant själv. Problemet är däremot inte löst. Frågan är om inte problemet ligger i att det finns för få bostäder i stockholm? Jag bugar till min överman, hur som helst. Hoppas han känner sig stolt.

Inom socialdemokratin bråkar man numera om vilka som är arbetare och vilka som inte är det. Jag själv skulle nästan vilja påstå att flertalet som har en arbetsgivare kan klassas som arbetare. Sen vill jag ju också poängtera att jag kämpar för ett samhälle där alla får vara med, av både ekonomiska skäl och att jag bryr mig.

Men idag är vi i ett klasssamhälle. Jag ser inget fel i själva klasssamhället, däremot ser jag fel i samhället där fattiga växer upp, får fattiga barn som får fattiga barn. Samhället där vi alla är fast i ekorrhjulet, "tjäna mer, så mår du bättre." Lev mer, så lever du bättre. Unna dig ledigt, gör Linda Skugge arg.

Vill du läsa mer intressant kan du läsa om alliansens nidbild i ilse maries blogg, Ett Hjärta rött, eller varför inte läsa om vårat grannland norge som alltid är först. Alliansen fortsätter med sina konstiga lösningar, och alliansfritt sverige fortsätter kritisera dem. Strejken är inne på vecka fyra, och ingen verkar ge sig. Men råd har vi, enligt Ekonomikommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om hemlöshet, arbetslöshet, a-kassa, socialbidrag, fattigdom, sverige, regeringen, stockholm, alliansen, politik, socialism, arbetarklass, klassklyftor, överklass

Faktum ett:

Arbetare utnyttjas. Det har de gjort sedan urminnes tider, arbetsgivare har försökt pressa ner lönerna på det arbete arbetarna utför så mycket som möjligt. Nedpressade avtal, löner och dylikt har varit en nödvändighet. Det har skett helt i enighet med åsikten "hungriga vargar jagar mest." Därför ska vargar alltså vara hungriga. Det här är en felaktig teori som vi socialdemokrater måste motarbeta, till fördel för höjda löner och avtal för arbetare.

Faktum två:

 Klassmotsättningar uppstår. Arbetarna vill ha så höga löner som möjligt, och arbetsgivarna vill ha så mycket pengar som möjligt. Vi har alltså två parter som försöker bekämpa varandra, i många fall har detta skett genom revoulution för arbetarna. Det för att arbetsgivaren alltid haft en fördel, det har varit han som besuttit kapitalet, och det har varit kapitalet som styrt. Utan kapital är arbetaren ingenting, arbetaren har ingen mat, och minimala möjligheter att försörja sig. Därför existerar en strukturell fördel för arbetsgivaren, han kan sätta agendan och arbetaren kan tvingas lyda för att överleva. Hungriga vargar jagar som sagt mest, och det är lätt att vända vargar mot varandra istället för mot arbetsgivaren. Arbetare kan tävla sinsimellan vilket innebär lönedumpningar, den som jobbar för minst pengar får jobbet.

Ett annat problem som uppstår är ifall det finns för få arbetare. Då står arbetsgivaren inför ett annat faktum, att arbetsgivarna måste tävla sinsemellan. Detta innebär att arbetsgivare måste trycka upp lönerna för att kunna anställa, detta löser de genom att höja priserna på matvaror och dylikt. Inflation har uppstått, och arbetaren är ändå förloraren, för det är han som handlar. Detta har i många länder varit en ond cirkel som löst sig genom revoulution, vilket innebär att arbetaren tagit makten helt och hållet i samhället. Vi har fått ett "proletariatets diktatur". Arbetsgivaren är här utnyttjad och underställd, och i många proletariatets diktarurer har varit fullständiga dikaturer. Alla har utnyttjats och förtryckts, från de svaga till de starka.

Men det finns en annan sorts diktatur. Arbetsgivarens diktatur, den där alla arbetare förtrycks. Det är den vi har uppnått i faktum ett. Där tvingas arbetaren ta vilket jobb som helst för att överleva. De som utnyttjar kapitalet, det är de som klarar sig. Utan kapital är det svårt att ta sig fram.

Faktum tre:

Jag själv har svårt att acceptera båda sidors förtryck. Det har jag av simpla skäl, för jag tror på en värld där ingen utnyttjas. Där kapitalet inte innebär möjligheter att skaffa sig kapital, utan egen vilja och kraft innebär möjlighet att skaffa sig kapital. Där alla har rätt till lika bra utbildning, rik som fattig. Där alla har rätt till sjukvård, oavsett rik eller fattig. Där alla faktiskt får vad de förtjäna, arbetare får rimliga löner för det arbete de utför, liksom arbetsgivare får rimliga löner för det arbete han utför. Det är i det här samhället där demokratin mår bäst, för det är det samhället som är mest demokratiskt. Där har alla något att säga till om, och frågan handlar inte bara om att ens egna klass ska få ökad ställning, utan att alla ska få det. Har vi blivit visionslösa, när vi påstår att endast 48% av svenska folket är arbetare? är 52% då arbetsgivare? Inte en chans. Jag tror människor som påstår att tjänstemän och andra inte kan klassas som arbetare, är lite vilsna. Är det inte precis lika stor risk för dem att utnyttjas, som folket i gruvorna och på byggnads?

Det är allt för mig för ikväll. Se det som min "comeback" från semestern. Och ta bilderna som satir. ;)

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att "indianer" var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som "neger", "dvärg" eller "dåre" kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är "kvinnans euro" bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. "Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?" var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet "kund".

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Onsdagen 14.5.2008 kl 18.00, i Balders sal, Alexandersgatan 12, Helsingfors

Du som är i Helsingfors, ta tillfället i akt och kom med på minnesdagen av Nakban. Särskilt eftersom kvällens hedersgäst är Mustafa Barghouti, tidigare presidentkandidat, läkare, grundare av Palestinian Medical Relief Society, politiskt aktiv inom rörelsen Al-mubadara, "initiativet", en demokratisk rörelse för rättigheter och rättvis varaktig fred (dessutom har jag träffat och skakat hand med honom, så nu fick jag säga det). Om det låter lockande, anmäl dig helst per mail (på finska eller engelska) till Yehia, nanooluck (at) hotmail.com Känner du någon som skriver i en tidning, ta gärna med henne eller honom. Så kanske vi kan få lite nya vinklar i nyhetsrapporteringen..?

• Vi vill sänka skatten för låg och medelinkomsttagarna. / Vi vill sänka skatten för höginkomsttagarna.
• Vi vill minska utanförskapet. / Du ska jobba även om du är sjuk.
• Vi ska satsa på välfärden istället / Vi ska sälja ut ännu mer.
• Vi är det nya arbetarpartiet. / Alla ska arbeta. Hårdare.
• Vi vill minska bidragsfusket / Vi vill trixa med siffror och få er att tro att ni alla är lata fuskande svin för att därefter genomföra förändringar som drabbar alla.. utom de faktiska fuskarna.
• Det ska löna sig att arbeta. / Det ska löna sig att arbeta.. För de rika.
• Vi vill värna om de svagaste. / Jag kan inte fatta att jag får betalt för att säga det här.

Läs gärna även på ilse-maries blogg om samma ämne. Alliansfritt sverige skriver dessutom om Cuf:s ordförandes vilsna spekulationer.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Demokrati, utförsäljningar, moderater, regeringen, alliansen, nyliberaler, skatt, politik, socialism

Tänkte även berätta vad jag menade då jag liknade nyliberalism vid en diktatur för er som inte förstod vad jag menade. En klar nyliberalism har faktiskt många likheter vid en klar diktatur. I båda varianter styr en privat aktör med egna intressen. Han gör det han vill, inte det andra vill. Han röstas inte fram, utan det är de som lyckas komma någonstans i samhället som blir något. De som hamnat någonstans vakar hårt över sina resurser, de vill inte förlora sin position. Pengar är makt. De som inte har pengar, de är maktlösa.

I artikeln beskrivs grönområdena genomgående som "blåsiga, på i södra och västra ytterstaden. Och det är klart: i april tenderar det att vara blåsigt ute ("Vårvindar friska, leka och viska, lunderna kring, likt älskande par" ni vet - Nej usch sånt snusk kan vi verkligen inte ha! Bygg, för tusan bygg!!)

Men är det blåsigare där än i innerstan - säg runt fd "Skatteskrapan"? Och hur är det till exempel på Norra Järva? Hur ser integrationen ut mellan Husby och Kista? Om tesen stämmer är de burgna bostadsrätts- och villaägarna i Kista ständigt på kafferep i de 2:or i Husby där det regnar in och innomhustemperaturen inte kan hållas dräglig om vintern.

Alltihop handlar förstås om något annat: Bygg igen de grönytor som medvetet sparades när miljonprogrammet byggdes. Iden var att bygga tätt och spara mycket grönt runt. Och när man frågar de som bor i områdena är det en kvalite som många uppmärksammar och gillar. Precis som trafiksepareringen - ett annat favorithatobjekt för proffsen. Faktum är att unga miljonprogrammare som inga andra unga svenskar gillar och omhuldar grönytorna. Men varför bry sig om dem?

Nu vill proffsen och innerstadseliten vara djärva. Som vanligt på någon annans bekostnad. Att det också skulle minska trycket att bygga nya bostäder i deras egna kvarter är naturligtvis inte fel ur deras perspektiv. Kanske börjar de bli desperata, men att påstå något så larvigt som att segregationen beror på gräsmattorna där vi förortsbor så snart vårvindarna lagt sig något ska springa, fika, spela cricket, fotboll, brännboll, odla och bara vifta på tårna i gräset. Eller att otryggheten här beror på att trafiken är separerad. Det är faktiskt löjligt.

Vill man på riktigt utrota främlingsskap, otrygghet och skillnaden mellan människors livsmöjligheter. Då måste man göra mycket mer än att plocka fram grävskopor och ägna sig åt den sociala ingengörskonst samma grupper av proffstyckare i vanliga fall rynkar på näsan åt

Då måste man ta itu med klassklyftor, maktfrågor och djupt rotade orättvisor. Och då kommer eliten att få maka åt sig på betydligt fler plan än vad gäller stadsplaneringen.

Läs även andra bloggares åsikter om segregation, SvD, Rinkeby, Bromsten, Årstafältet, grönområden, grönytor, gräsmattor, bygga, otrygghet, trafikseparering, proffstyckare, social ingenjörskonst, främlingsskap, otrygghet, klassklyftor, makt, orättvisor

Jag hittar inget om fallet i några andra medier än HBL, så hittills är det bara en minimal bråkdel av finländarna som får veta att sådant här händer.

Det ska minsann inte få vara enkelt att se "utländsk" ut i Finland. En grupp asylsökande började hungerstrejka där de satte inlåsta i väntan på besked, så vitt jag förstår för att protestera mot att de, som inte är kriminella, ska behöva vara inlåsta. Men jag vet inte, för inga journalister har fått tillåtelse att intervjua hungerstrejkarna. Mottagningscentralens chef, han får uttala sig, och han säger att det är ganska vanligt med hungerstrejker, men att de inte beror på att de asylsökande skulle bli dåligt behandlade. Han säger att hungerstrejkerna brukar upphöra med tiden. Lyssna på de orden.

En vecka efter den nyheten kommer en ny: en av de hungerstrejkande, en 30-årig iranier, ska utvisas dagen därpå.

I tider då man i månader varje dag ska läsa den senaste utvecklingen i fallet med den omdömeslösa sms-ministern, för att inte tala om följetongerna kring alla världens dans- och sångtävlingar för amatörer, slår det mej att vissa historier aldrig får ett slut i media. Jag vill veta vad som hände! Jag vill ha en seriös diskussion kring vad helsingforspolisen sysslar med! Jag vill veta var dendär iraniern är nu! Hur mår han, vad har han varit med om? Jag vägrar tro att hungerstrejk bara är något som man ska vänja sig vid. Vad hände med Adel i Sverige? Varför får vissa människor bara bli notiser när andra blir följetonger, även om det handlar om allvarliga tramp på mänskliga rättigheter som fortgår? Ett slut på historien om hungerstrejkarna kunde vara att beslutsfattare tog radikala beslut för att sätta stopp på hungerstrejkerna, eller åtminstone bestämde sig för att utreda vad som pågår där. Nä. Inget.

Maria-Pia Boëthius skriver ofta ledare i ETC som får mej att rysa. Likaså denna. Det som skrivs i våra tidningar och berättas i TV är allt mera underhållning och allt mindre granskning på djupet. Journalistiken ska löna sig varje gång, och jag tolkar det som orsaken till att danstävlingar blir följetonger som vi inte ska få släppa innan någon har vunnit och gråtit sina segertårar, medan människor vars liv förstörs i ett slag, ett stenkast från där jag bor, blir en engångsgrej.

Sverige vimlar av gnällspikar. En ytterst vanlig typ är "varför-just-jag?". Typen kan vidare underdelas i "varför-måste-jag-betala/hjälpa till?" och "varför-får-inte-jag-något-bidrag/hjälp?" Svenska Dagbladets P J Anders Linder startade ett praktgnäll av den förra typen under påskhelgen. Stackars människor som tjänar så mycket att de måste betala marginalskatt! Maud Olofssons utspel om barnbidrag i samma tidning startade likaledes ett praktgnäll av den senare typen i diverse media. Denna typ är också tämligen vanlig bland studenter: Stackars mig, jag har tjänat så mycket på sommarjobbet att jag inte får fullt bidrag av CSN!

En annan grundmodell i gnällspiksfloran är "det-är-ingen-idé". Det är ingen idé att jag försöker något, för ingen lyssnar, för jag är så förtryckt, för jag är kvinna/invandrare/för ung/för gammal/för radikal... Upprepas lämpligen med hög röst i diverse media. Allt eftersom den upplevda orsaken till den påstådda diskrimineringen varieras, uppstår mängder av undertyper till denna gnällspik. Observera att män, infödda svenskar samt allmänt "konservativa" icke göre sig besvär i traditionella media med den här typen av gnäll! Däremot kan det fungera i goda vänners lag.

Vidare har vi gnällspiken modell "min-motståndare-är-jättedålig". Ytterst vanlig inom politiken, som verkar handla om att diskreditera det motsatta blockets förslag snarare än om att föra fram egna förslag. Och som alla vet är det betydligt enklare att komma med destruktiv kritik än att konstruera en fungerande lösning. När detta sätts i system förvandlas debattörer till gnällspikar.

Till slut får vi inte glömma alla gnällspikars anfader: "Det-var-bättre-förr!"