Het gaat goed met pinguïn Nils Olav. Het beestje was al kolonel maar is nu ook tot ridder gekroond door het Noorse leger. Zijn bekroning kan je hier bekijken. Tijdens de eigenlijke bekroning zelf was Nils een beetje zenuwachtig.

Met Ichi, het stinkdier, gaat het dan weer iets minder. De dame die met hem aan de leiband gaat wandelen, is gezegd dat dat niet toegelaten is. In dit filmpje kon het blijkbaar wel nog.

Een beetje hysterie in Japan over een loslopende aap. Ik zou ook weglopen.

In Jeruzalem rijdt een schildpad op wielen.

Maar het grappigste filmpje is al iets ouder en gaat over de ontsnapte chimpanzee Ichiro, ook in Japan. Op verschillende manieren proberen de bewakers hem van een dak te halen waar hij uiteindelijk twee uur op heeft gezeten.

Det gjorde vansinnigt ont, vi pratade barnuppfostran och spöken och Smaklösa, (en kultgrupp på Gotland) med visst bekymmer, prata när någon bryter en så är inte lätt.

Här vankas soppa och glassbilen är på ingång så jag avslutar med att berätta att idag kom guben in när jag stod i trosorna och stekte köttbullar. (Jag hade råkat luta mig mot en nymålad dörrpost mitt i jobbet så kläderna åkte av och in i maskinen innan köttbullstrillningen återupptogs.) "Fasen, en sån där bild skulle jag bli rik på på internet" och jag fattade först ingenting, tills det slog mig att är det någon min gube går igång på så är det en lättklädd matlagande Märtagreta. Så... det var väl en sorts komplimang, kanske? ;-)

På vägen hem från skolan tänkte jag att jag kanske ska försöka mig på att skriva lite om mina första intryck av det andra gymnasieåret såhär långt. Men efter ett par sekunder (eller mindre) var jag ganska säker på att detta skulle misslyckas rejält, i alla fall om jag skulle göra ett seriöst försök. Jag tänkte också då ut att jag skulle skriva något i stil med det jag skriver nu, nämligen en förklaring till varför jag skriver en förklaring till något jag inte tänkt skriva. (Om ni läst mina tidigare bloggar känner ni igen den här typen av ordbehandling: långa, omöjliga och gärna så grammattiskt komplicerade meningar som möjligt. Låt er dock inte avskräckas om ni inte har det/inte gör det (dvs. inte har läst mina tidigare bloggar/inte känner igen den här typen av ordbehandling), jag skriver bara såhär ibland när det kliar lite extra i fingrarna och när jag vill få mina läsare att läsa igenom saker (meningar och satser främst) flera gånger för att åtminstone på ett ungefär förstå vad som döljer sig bakom dessa fruktansvärda mängder intetsägande ord och meningar. Ett sorts nöje skulle man kunna säga, ja.) Så jag avslutar stycket (bara stycket) här genom att försäkra er om att jag fortfarande inte kommer skriva en utvärdering av skoldagen och således inte ge utlopp för uttryck av intryck som ni i sin tur kan ta till er som intryck av uttryck av intryck och ge utlopp för dem någon annanstans, kanske i form av ytterligare uttryck av intryck eller vad ni nu vill (nu har jag tappat bort mig själv).
Paradoxalt nog skrev jag ju trots allt ändå något (om kanske en aning kortfattat) i början av detta strax med en bild efter följande kolon avslutade inlägget:

Timpul trece...asta mi-a venit acum in minte. Intr-adevar timpul trece si noi ne schimbam, nu e nimic nou, stiam asta, dar e una sa stii asta si alta sa realizezi. Ma uit in viata mea si in cea din jurul meu si vad ca toti avem micul nostru univers, fiecare are viata lui si a fiecaruia e din ce in ce mai aglomerata, mai complicata, mai faina/nasoala, fiecare isi faureste viata nu? Nu e chiar asa, pentru ca o viata sa fie intr-un anumit fel trebuie sa contribuie mai multi factori pe care nu prea am chef sa-i enumar acum.

Ideea e ca mai nimic nu e simplu pe lumea asta, stiu ca poate fi simplificat, dar niciodata nu va ajunge atat de simplificat incat sa ne numim viata simpla. Fiecare are acum un job, o scoala, un grup de prieteni, un hobby, o lucrare in biserica. Nu pot sa cred cum trece timpul si parca ieri ma chinuiam sa invatz tabla inmultirii si poate maine va trebui sa fac un proiect pentru o cladire impunatoare cibe stie, "the sky is the limit".

Mi-am dat seama ca-mi place enorm sa calatoresc, fiindca daca calatoresc parca ies inafara timpului, in Romania e 12, in Anglia e 10, daca merg mai departe e 8 si tot asa. Bine au spus cei de la Cola, viata are gust, dar nu cu Cola ci doar atunci cand ii dai tu gustul preferat...

Jag är helt säker på att det finns en mening med att sova.

Om det inte fanns en mening med att sova skulle väl knappast alla människor ägna sig åt det.

Det måste alltså finnas en mening med att sova.

Om inte annat så kan man sova för att drömma.

Eller för att vakna upp.

Det är mysigt att vakna upp.

Så varför sover jag då inte?

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Om vi börjar med 'skönhet' som exempel. Som jag fastställde i förbifarten i ett tidigare inlägg så ligger skönhet i betraktarens ögon. Min definition av skönhet är inte nödvändigtvis densamma som din, om än att vissa normer finns fastställda till vilka många sällar sig. De flesta är på det klara med vad skönhet är för dem, och kan även hålla med om att andra människor har en lika klar definition av skönhet, om inte i ord så i alla fall som en känsla.

Ordet 'skönhet', liksom de andra jag rabblade upp, har beståndsdelar. Och när man tittar närmare på dessa beståndsdelar genom att diskutera skönhet med någon så kan man komma att inse att vissa av beståndsdelarna i ens 'skönhet' inte finns representerade i den andres 'skönhet' och vice versa. Ordet 'skönhet' är en generalisering, en sorts sammanfattning av en rad bedömningar som klumpats ihop till det ordet. 'Skönhet' är ett namn på en uppfattning av en företeelse omkring oss.

Samma argument går att tillämpa på 'vishet'. Nån kan definiera 'vishet' som ord, en annan som tystnad och ytterligare någon som handling. Faktum är att jag själv är lite osäker på vad 'vishet' är för mig. Jag kan uttala mig vid bevittnandet av det som jag definierar som 'vishet' och säga: "det där är 'vishet'", men jag har svårt att utveckla det längre. Poängen är att även 'vishet' är ett namn på en uppfattning av en företeelse.

'Barn' kan det också råda spridda uppfattningar om, fastän att knappast någon kan sägas vara okunnig om ordets betydelse. Det görs skillnad på 'barn' som i en unge, 'barn' som i en tonåring, 'barn' som i barn till sina föräldrar, 'barn' som i en omogen inställning och så vidare. Även om det är lättare att sätta ord på beståndsdelarna i 'barn' så är även detta ett namn på en uppfattning av en företeelse.

Det där får räcka med ordanalys och jag hoppas ni är på samma sida som mig nu när jag går vidare.

De ord jag nämnt ovan är alltså namn. Det är detta jag är ute efter. Liksom 'Henrietta', 'Petter' och 'Kurt' är namn så är även dessa namn. Och liksom 'Henrietta', 'Petter' och 'Kurt' alla ger mig särskilda och av mig nyanserade tankar (en 'Kurt' är för mig en liten, spinkig grabb med rött hår) så ger dessa ord det också.

Så ord är namn.

Och namn är maskiner. Låt mig förklara.

En maskin har en specifik uppgift vilken den ska utföra. Exakt hur maskinen är uppbyggd är det i många fall bara tillverkaren som har koll på. Vi som använder maskinen behöver bara veta i vilket sammanhang vi ska använda den, så att vi inte försöker klippa häcken med ett badkar eller spara filer på vår nyinköpta 500 Gb kundvagn. En intressant egenskap med maskiner är att de inte behöver se exakt likadana ut för att kunna utföra samma jobb. Det finns vissa egenskaper som maskiner som ska utföra samma jobb brukar ha gemensamt, för ska ett flygplan flyga är det bra med ett par vingar (annars vore det en raket, en helikopter, eller ett bra hem för grävlingar), men det finns delar i ett flygplan som går att variera, dock är jag ingen flygplansingenjör så detta kan jag inte gå in på djupare. Men delarna finns där, tro mig.

Ett namn har en specifik uppgift vilken det ska utföra. Exakta definitionen på namnet är det i många fall bara man själv som har koll på. När man använder namnet behöver man dock veta i vilket sammanhang man ska använda det, så att vi inte säger att "fisken är gräsklippare" eller att "mannen saknar humbug i sin sås". En intressant egenskap med namn är att de inte behöver ha exakt samma definition för att kunna utföra samma uppgift. Det finns vissa egenskaper som namn som ska utföra samma jobb brukar ha gemensamt, för ska 'skönhet' beskriva nåt som är vackert bör det vara förknippat med nåt positivt, men det finns delar i ordets defnition som går att variera, som t.ex. huruvida grönt ser bättre ut än blått.

Den som var uppmärksam såg nu att jag bara kopierade maskinstycket och skrev om det litegrann för att få skönhetsstycket.

Så där. Nu har jag kollrat bort mig själv ordentligt. Och jag är verkligen ledsen för att jag troligen kollrat bort dig med. Hade bara en tanke om att man kan beskriva namn som maskiner, och det kom jag väl fram till... kanske. Jag vet inte.

Måste lära mig att skriva mer sammanhängande, tror jag, och med ett mål.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Jag menar, här går jag, 30 kilo smalare, snyggare i håret än jag någonsin varit, solbränd, ja, SNYGG helt enkelt. ALLA ANDRA talar om det för mig, "men oj, jag hade aldrig känt igen dig, vad snygg du är, vad fräsch du ser ut!" Okända karlar ler rakt in i ögonen på mig. Inte så okända karlar ger mig klappar och kramar och berömmer mig, några jävligt äckliga karlar klappar för mycket och ligger också i riskzonen för en rejäl smäll rakt i vekheten. Men MIN karl... han verkar inte ha sett nåt! Nä, inte en komplimang, han verkar inte ha lust att nypa mig lite i rumpan, han häpnar minsann inte över min förvandling! Det gör faktiskt jag! Varje gång jag ser mig i spegeln blir jag glatt överraskad för jag ser så annorlunda och bättre ut! (Jo, jag vet, man får inte vara så självgod, men ni får ursäkta, jag tycker man får gilla det man ser i spegeln om man gör det!)

För en stund sen började det banka och hamra ute på trappen så jag gick ut. Guben håller på att byta ut en trasig vindskiva. "Ja, men det där blir ju bra!" utbrister jag, glatt, den har varit trasig länge. "Nae, det vet jag inte" muttrar han... "Nähä, men då är det väl dumt att göra det, om du tycker att du gör ett så dåligt jobb", säger jag, inte så lite less på denna "de får duge"-mentalitet. "Ja, men det kunde ju inte bli sämre i alla fall", säger han då i ett försök att låta lite positiv! "Du är jävla konstig du" säger jag och går in.

Jag skulle vilja omvända världen så att alla människor vågade stå för att de är bra på det de är bra på. Att de uppskattade sina vackra ögon, sitt hår, sin kropp. Varför sitter allt sånt där kvar i oss? Varför är det bättre att göra ner sig än upp sig? Jag tycker det är förlegat och idiotiskt att alltid, alltid höra det negativa någon säger till oss, men knappt uppfatta det positiva!

Och det handlar inte om att vi ska bli en samling odrägliga egoproppar som skiter i alla och bara älskar oss själva. Nej, tvärtom, om jag är nöjd med mig själv, om jag är stolt över mig själv, då ser jag också allt det vackra i mina medmänniskor. Vi ÄR olika, en del gillar att använda make-up, andra inte, en del gillar att tatuera sig, pierca sig, andra inte. Det finns jeansmänniskor och det finns kostymmänniskor. Vi jämför oss med alla andra men så sällan med oss själva, den enda riktiga referensen vi egentligen kan ha! Jag har vägt 30 kilo mera än nu och väger fortfarande cirka 10 kilo för mycket enligt BMI och andra ideal, men jag känner mig så otroligt nöjd med vad jag uppnått med enbart sund kosthållning och motion. Jag har haft ätstörningar i många år, både Bulimi och rent "felbruk" av mat. Det har jag säkert fortfarande, men jag har lärt mig att se mig själv och insett vad som driver igång mitt ätande och kan på så sätt, genom att prata snällt och ödmjukt till mig själv, istället för att smälla i mig något jag egentligen inte behöver för att må bra.

Jag tycker det är så spännande att leva med mig för jag är konstig, komplicerad, oförutsägbar och rätt normal. Innan Guben är 80 ska jag nog ha fått honom att förstå att han är en otroligt bra snickare, murare, bonde. Att han är skitsnygg i grått hår och att han är värd att älska, så det så. Men först ska jag lära honom att nypa mig i rumpan och säga att "jisses kvinna, vad snygg du är"! First thing first! ;-)

En fiskpinne för familjen.

En fiskpinne för vänskap.

En fiskpinne för det goda i människor.

En fiskpinne för sanningen.

Och en fiskpinne för att jag är hungrig.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Hij sprong op zijn paard, schakelde meteen in hoogste versnelling (hij had wel een beetje last van de spoorvorming, maar soit) en reed het bos in. Uiteraard in de verkeerde richting, want zijn ex had de GPS van zijn paard gekregen bij de boedelverdeling en dat was dus nog door de vingers te zien. Toen hij de moed had opgegeven nog ooit uit dat bos te raken, kwam hij bij de zeven dwergen terecht die hem meteen naar Sneeuwwitje meesleurden. Toen ze hem hadden beloofd dat ze hem veilig uit het bos zouden krijgen, was hij zo gigantisch blij dat hij Sneeuwwitje op de mond zoende (ze heette immers niet Sanne en het alternatief was een dwerg, dus...). En toen gebeurde het ondenkbare : Sneeuwwitje leefde weer en eiste van de Prins dat hij met haar zou trouwen of ze zou hem voor het gerecht brengen wegens sexuele intimidatie. Maar de Prins was al op zoek naar een nieuw lief en dus was het voor hem wel oké.

Maar tot op de dag van vandaag is hij nog zltijd niet langs geweest om me te bedanken! Mooie vrienden die Prinsen... ;o)

Dat was vorig jaar deze tijd een antwoord op een vraag die ik in deze blog zag staan. Met enkele weken vertraging weliswaar, maar toch. Het was mijn kennismaking met de blogwereld. Het was ook voor het eerst in 20 jaar dat ik nog eens iets neerschreef.

Jammer genoeg ben ik niet meer gestopt met dat neerschrijven :o)

Omplacerare av halvkristalliserat H₂O

Eller som en del säger, snöskottare, men jag föredrar den ovanstående termen. Omplacerare av halvkristalliserat H₂O förkortas OHH av självklara anledningar och kommer i fortsättningen att omnämnas så, förutom när jag av outgrundliga anledningar väljer att inte göra det.

Snöskottare har antagligen alla hört talas om, men för säkerhets skull så följer här en kort beskrivning:

En snöskottare är på intet sätt nödvändigtvis någon som specialiserat sig inom området. En snöskottare kan enklast beskrivas som en person med allt ifrån spade till traktor under vintertid. Om sagda personen nyttjar en traktor så finns det två möjligheter, antingen är denne någon en professionell OHH, eller så är denne en oprofessionell OHH som råkas vara innehavare av en traktor och en översnöad yta. Den översnöade ytan kan tänkas vara tillhörande någon annan, men då är det oftast någon tillhörande sagda personens vän- och/eller familjekrets.

Sedan finns det även de som använder spade och möjligtvis snöförare (om ni inte känner igen detta ord så räds icke, även Microsoft Word 2002 är ovetandes om dess existens). Dessa är, i min mening, de sanna OHH:arna. Då handlar det om ren muskelstyrka och uthållighet istället för lufttryck och (allt annat än rena) icke-förnyelsebara-energikällor. Dessa OHH:are hör till en starkt traditionell grupp av människor, vare sig de känner till det eller ej, som vägrar lämna över snöskottningen, som i århundraden utförts av människor, till maskiner.

Men för att gå in på detaljerna om snöskottare. Ordet snöskottare är svenskt och härstammar således från den germanska grenen i språkträdet. Ordet består egentligen av två ord, snö och skottare. Det förra är en benämning på en vitaktig form av vatten, H₂O, som påträffas främst under vintertid, d.v.s. den tid på året då temperaturen i huvudsak ligger under 0^◦C, då den faller från himmelen som ett resultat av regn under minusgrader (för ytterligare information, http://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida, sökord "snö”).

Den andra delen av ordet, skottare, är lite otydligare. Menar man att OHH:are är så pass snabba med sina skyfflar att snöflingorna accelererar till hastigheter jämförbara med kulorna som skjuts ur ett gevär? Detta är förvisso en möjlighet, men det finns vissa andra teorier. T.ex. så kan vi dela upp ordet skottare i tre delar, sko, tt, och are. Skor anses av de flesta vara en nödvändighet vid snöskottning eftersom det är ytterst få som välkomnar frostskador och förkylningar och därför hör ”sko” hemma i ”skottare”. ”Tt” i sin tur härstammar från ordet ”att” och anses ha sin plats i ordet ”skottare” p.g.a. uttrycket ”att använda skor”. Sedan har vi ”are” som är engelska för ”är” och genom uttrycket ”shoes are nice” (”skor är sköna”) kan vi förstå att även ”are” hör hemma i ”skottare”.

Snöskottare är oftast verksamma under och efter nederbörd som resulterat i vita täcken, av tjockleken 0,01-1 m. Vid dessa tillfällen brukar större och mindre kullar formas på platser där det normalt inte finns annat än, ja, i alla fall inte kullar.

De vita massor som oundvikligen översvämmar Sverige, i alla fall norra delen, varje vinter bemöts ofta av väldigt blandade känslor. Efter en, antagligen, snö-bort-smältande vår, förhoppningsvis, varm sommar och, troligtvis, allmänt trist höst, kan det vita flimret utanför fönstret vara riktigt uppiggande. Barnen i familjerna brukar ofta stämma upp i sång under den första snötäckningen (denna innefattar kälkar och vantar som åker åt olika håll) och det råder allmänt gott humör.

Sedan, när snön har samlat ihop sig riktigt ordentligt så att landskapet verkligen ser underbart ut, då är det fram med skyffel och spade och familjen underhåller sig under resten av vintern med att kasta bort snö från gården (under idogt klagande och misshandling av det svenska språket kan tilläggas) som naturlagarna envist kastar tillbaka.

Jag har själv omfördelat en hel del snö i mitt liv och trots sysselsättningens uppenbara lönlöshet så ger den en i alla fall tid att tänka, mycket tid att tänka.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

+ niko's video på youtube
- känna sig sliten

Dagenslåt: Lunaspace - Where's the party

1. "Scito te ipsum." ("Känn dig själv.") - Motivering: Ett mål värt att sträva mot.

2. "Quiquid latine dictum sit altum viditur." ("Allt som sägs på latin låter djupt.") - Motivering: En oförneklig sanning.

3. "Ett gott skratt förlänger livet, och bara det faktum att det förlänger livet är värt ett extra skratt, likväl som att små guldkorn av humor i form av t.ex. grisar med glasögon som säger 'grymt' eller en minröjare som säger 'Oh, calm down. It's never the first one.' erbjuder en ett leende och att vissa meningar blir så långa att man inte riktigt vet hur de ska avslutas." - Motivering: Humor - Är - Viktigt.

Så. Det var allt jag hade att säga.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Denna märkliga och hänförande varelse lever i östra Afrika under jorden där den spenderar sina dagar i mörker. De lever i kolonier av ca 75 - 80 st råttor där en drottning härskar. Hon parar sig med tre utvalda hanar och resterande medlemmar är arbetare som flitigt gräver sig fram under jorden med hjälp av deras välutvecklade framtänder. Munnen är konstruerad på ett sätt som hindrar jord från att åka in i den medan råttan gnager sig fram i genom jorden.  Den lever på rötter och äter ovanligt stora mängder i förhållande till sin egna kroppsvikt. Gnagarna kan leva upp till 27 år (!) och är högst intressanta för forskare eftersom de känner väldigt lite smärta. Den saknar det ämne som sänder smärtsignaler till centrala nervsystemet. Man kan i princip hälla syra på den utan att den känner av det! Denna förmåga har den antagligen utvecklat under sina miserabla levnadsförhållanden. Den trivs bäst där det är mörkt, trångt och syrefattigt. Till råga på allt är den nästan blind eftersom den lever i mörker och sover mest hela dagarna.

Vilka tokiga varelser det finns va?? haha.

Nu fick ni lära er något nytt. Trevlig helg!

Man häpnar!

Läs även andra bloggares åsikter om tuttar, bröst, TV4 Nyheterna, Rockklassiker

Just nu känner jag mig mest sur och gnällig på grund av denna jäkla huvudvärk, men ni som känner mig vet ju att rätt som det är så är jag tillbaka, lika rar och trevlig som vanligt ;-)

Jobbat idag, och som genom ett mirakel mådde jag prinsesslikt de timmarna, när jag åkte därifrån knackade spillkråkan på, tur i oturen.

Från kunden åkte jag med en bastukamin, två säckar leksaker, elelement och porslin i mängder :-D "Fasen, du är ju värre än Arne!" utbrast nästanmaken :-D Arne är vår gode vän konstnären, skrotsamlaren, läkaren, forskaren. Han är lite fascinerad att det finns en till som går igång på skrot som han gör. Man är nog lite eljest, tack och lov ;-)

Nu ska jag ut och springa!

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Attention Male Golfers! How many times has this happened? You arrive at the golf course, and soon you’re on to 18 holes with your best buddies. After drinking sport ades, water, beer, and whatever, you’re on the 3rd hole with no rest room in sight. There are no trees or bushes around and you just gotta go, what are you going to do?

Introducing the UroClub™!

via Unclutterer

Could be a joke, but today everything is possible...

Für mich halten hier zwei “Minderbepimmelte” einfach nur ihre kleinen Dinger aneinander um zu sehen wer letztendlich den kürzeren hat. Mal ganz ehrlich….beide haben nicht mehr alle Latten auf dem Zaun und offensichtlich nichts besseres zu tun als mit ihren kleinen, Lichtpimmelschwertern einen Kampf auszufechten, den auch noch andere Menschen interessant finden…obwohl er im mikroskopischen Bereich statt findet.

Darum geht´s.

Volker hält es für das Neuwort des Tages. Dabei ist der Satz, um den es geht nicht so neu.

Wenn mich mal irgendwer fragt, was ich ohne Internet gemacht habe, werde ich nur antworten können: „Ich habe alte Point- And- Click- Adventure gespielt.“

Und leider wird das die Wahrheit sein. Im Groben zumindest. Nach den doch recht anstrengenden letzten Wochen hielt ich es am Wochenende für das Beste mal ganz locker ne ruhige Kugel zu schieben. Samstag und Sonntag, endlich mal wieder nichts tun. Wie schön. Aber auch nur so lange, bis einem auffällt, dass man sich ohne das Internet gar nicht mehr so wirklich zu beschäftigen weiß. Erschreckend, sicher- aber was will man machen? Ich habe gelesen, eine ganze Menge sogar, habe auch etwas für meine Seminararbeit getan- doch so ein Tag ist lang und kann sich ziemlich träge dahin ziehen. Also habe ich damit begonnen, mal wieder ein wenig Monkey Island 2 zu spielen. Nette Erinnerung an früher, macht Spaß, ist unterhaltsam und viele der Jokes zünden auch noch ein zweites Mal. Nachdem ich es vor ein paar Jahren mit Oli (und einer Komplettlösung) zusammen, aus rein nostalgischen Gründen noch mal gespielt hatte, war vieles natürlich noch recht präsent in der Erinnerung, dennoch war es dann, ganz auf mich allein gestellt, teilweise doch noch recht knifflig. Um es kurz zu sagen: ich konnte mich den ganzen Samstag über damit beschäftigen und, anstatt nur eine Weile zu spielen, habe ich es dann doch komplett durchgespielt.

Warum ich das schreibe? Nun ja, ich warte gerade noch auf meine Wäsche und wollte mich ein wenig beschäftigen. Außerdem wollte ich meine Schreiberei hier, auch erstmal nicht vollends versiegen lassen.

In diesem Sinne wünsche ich eine geruhsame Nacht. (Im Grunde wird es wohl Tag sein und ich werde in der Uni sitzen, wenn ich dazu komme, dies on zu stellen- trotzdem hege ich den Anspruch live zu senden.)