Det svenska folkets bild av Patrik Isaksson verkar vara att han skulle vara något av en mes. Att han skulle vara en snäll men profillös förlorare. Det tycker jag är en felaktig och orättvis bild. Men det kanske inte gör honom så mycket, detta med tanke på att han döpt sitt senaste samlingsalbum till "10 år - en snäll mans bekännelser". Där har han samlat ihop till en låtlista på 18 starka låtar för att fira tio år som artist. Men det var det här med namnet på albumet, just det tycker jag bevisar att han har självdistans och modet att dra nytta av den bild som media målat upp om honom. För det är just det som hans loser-image handlar om; en felaktig bild som media målat upp under flera års tid. För sanningen att säga, Patrik Isaksson är verkligen ingen loser, och hans samlingsalbum "10 år - en snäll mans bekännelser" måste vara ett av de bästa på många år.

¤ En snäll Patrik Isaksson

Jag tycker att man kan sammanfatta Patrik Isakssons musik med fyra ord: Engagemang, lidande, passion och vemod. När 35-årige Isaksson tar ton så tror man på det han sjunger. Det är bra, det är viktigt, men långt ifrån någon självklarhet. Andra artister sjunger en sak men verkar vara någonannanstans mentalt, så är det inte med Isaksson. Varje spår på det här samlingsalbumet är som en sann historia som berättas från Isakssons eget liv, inte "bara" en "vanlig låt". Det är mäktigt och speciellt.

Patrik Isakssons sångröst är helt okej, men det är inte hans främsta vapen i arsenalen. Det är istället hans fallenhet för att skriva låtar. Han är en utpräglad så kallad singer/songwriter, och dessutom en - ursäkta uttrycket - jävligt bra sådan. Han är inte i samma klass som Per Gessle - men vem är det å andra sidan? - men strax därbakom. Han är minst lika vass, ja rent av bättre, än konkurrenter som Jocke Berg, Marit Bergman, Orup, Niklas Strömstedt, Bobby Ljunggren, med flera. Och de är ju inga duvungar någon av dem.

I samband med släppet av det här samlingsalbumet berättade Patrik om att han i framtiden skulle vilja göra en akustisk skiva, på engelska dessutom för att ha möjligheten att dra ut på turné i Europa. Enligt honom själv har han redan låtar färdiga för ett sådant projekt. Men fram tills det blir aktuellt, kanske under 2009, så kan jag mycket varmt rekommendera "10 år. En snäll mans bekännelser". Jag köpte mitt exemplar på Ginza.se och fick då ett signerat skivomslag som bonus, så passa på att beställa därigenom medan det finns kvar i lager!

¤ Betyg: +++++

Om ni någon gång funderat på vad som hände med G.E.S så kan jag berätta att jag har hittat dom i Laos där dom har blivit statyer i den s.k. Buddhaparken. Parken är en mix av massor av konstiga saker så de har verkligen hamnat på rätt ställe.

Men det var som nån smartass sa: det är inte hur många gånger man faller som räknas, utan hur många gånger man reser sig. (mycket klokt)
Och han reser sig som om han vore Highlander. Typ.

Läste igenom en hel chat med honom även fast jag inte är intresserad. Ett svar tyckte jag var lite roligt, jag kopierar:

Ulrika säger: Hej! Vad tycker du egentligen om kändisskapet? Är det något "ont" man får dras med för att få hålla på med det man tycker om, i ditt fall då musiken? Funderar du på att skriva mer åt andra också?
Niklas Strömstedt säger: Hej Ulrika! jag har inga problem med kändisskapet och jag är av egen erfarenhet helt säker på att man kan styra det dit man vill. Alltså - vill man inte att media ska få reda på att man t.ex. låst sig ute eller vrickat foten så kan man ju låta bli att ringa och tipsa... Det finns inget "ont" som jag ser det. Snarare tvärtom - jag är glad över varje dag som jag får hålla på med det jag gör.

Han får det att låta så enkelt ändå. "Man behöver inte ringa in och tipsa". Tänk när Eva lämnade honom och rubrikerna var typ "NIKLAS DREV HENNE TILL ATT BLI LESBISK" och så ser man framför sig hur det är han själv som suttit och tipsat. Egentligen kanske det inte är ett dugg synd om honom.

Om ni råkar vara ett stort fan av Niklas Strömstedt, eller helt enkelt inte har några liv, så finns resten av chatten HÄR. Just det, rubriken är ju så schysst också. "Jag kanske skulle vara fotbollstränare", ungefär som att han menar "min musik suger, jag kanske borde gjort nåt annat". Men grejen är ju att nån frågat honom vad han viljat göra ifall han inte gjorde musik!

Läs själva. Om ni inte har nåt liv. Eller är fan av honom. Som sagt.

Vilken ful människa han har blivit, å jag som blev så bra ;)

Tyckte för en många herrans år sen att Niklas Strömstedt var snygg. Speciellt när jag stod nästan längst fram under en konsert, GES tror jag det var, och hade världens ögonkontakt med honom övervägande av kvällen. Tror tom att jag skrev ett brev till honom sen där i dagarna efter, men fick aldrig nåt svar, fast iofs inte min förlust!

Nu vet jag inte vad jag tycker att han liknar. En råtta med höknäsa och lugg...