Porr är farligt, ondskefullt, våldtäktsbefrämjande och borde förbjudas. Eller...?

I Piteå väller moralpaniken fram som en tsunamivåg, och kulturchefen arbetar för "goda värderingar". Det har skrivits spaltmeter (här, här, här, här och här) om Henrik Svenlin, det unga mackbiträdet på OKQ8 i Piteå, mackägaren Mikael Åström, SAC (Syndikalisterna) samt Hans Hansson, chef för kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå, och den propagandakampanj kulturchefen satt igång, med utpressning, tvång och annan otillbörlig påverkan av berörda parter. Många bloggare har också bidragit till debatten, förstås.

Men alla har inte fallit för masspsykosen. Journalisten Stig-Björn Ljunggren på Piteå-Tidningen skrev en härligt sarkastisk och avväpnande artikel om hela rabaldret, och den är verkligen värd att läsa. Som en intressant information i anslutning till denna artikel kan nämnas att Stig-Björn sade upp sig som kolumnist eftersom chefredaktören stödde kampen för att porrfritt Piteå och vägrade köra hans kolumn. Att han hade ryggrad, och valde att säga upp sig från en arbetsplats som han inte var nöjd med (ja, en liten välriktad spark mot den narcissistiska mesen Henrik Svenlin) hade hon tydligen inte räknat med, för hon valde raskt att be honom att stanna kvar. Hon bet i det sura äpplet och körde hans kolumn.

Många har förstås blivit arga och upprörda över denna flagranta respektlöshet mot demokrati, anständighet och frihet, men många andra har också försökt beskriva hela detta förlopp som en bagatell, en tillfällig liten löjlighet i en ytterst begränsad omfattning, ett välfärdsproblem utan substans. Inget att ödsla energi på. Piteå, liksom – duh...

Problemet är att det är just på detta sätt tyranni och fascism börjar. Små, små steg, som ingen orkar bråka om, och så är massor av de saker som vi själva kunde bestämma över plötsligt förbjudna, utan att vi märkte hur det gick till. Med en helhetsblick kan vi sammanställa detta med införandet av FRA-lagen och flera andra integritets- och frihetskränkande åtgärder och lagar, och då inser vi att vi nu är närmare ren fascism än vi tror.

Alla som inför diktatur börjar med att införa lagstiftning mot de som avviker mest, som homosexuella, prostituerade, politiskt extrema m.fl, och sen kan man dra åt tumskruvarna lite till, och lite till, och lite till. Som den berömda grodan i kastrullen – om du slänger ner en groda i kokande vatten kommer den att hoppa ur som ett skott, men om du lägger ner den i kallt vatten och sakta höjer värmen kommer den inte att märka något. Så säger myten i alla fall, och även om det eventuellt inte skulle vara sant i verkligheten (som det där med strutsarna med huvudet i marken) så är det en bra liknelse.

Porr är INTE ett tecken på ett sjukt samhälle. Det är snarare tvärtom. Närvaron av pornografi är ett lackmuspapper på att ett samhälle är fritt, friskt och levande. I diktaturer lyser all porr och annat snusk med sin frånvaro. I fria länder med lättillgänglig porr är jämställdheten alltid större än i de länder där porren är förbjuden.

Jag vill påminna om ett tidigare blogginlägg som jag skrev för en tid sedan här på TantraBlog – Porr är gott och nyttigt! I det inlägget demonterar jag en hel del av den desinformation som sprids av den kristfascistmoralistiska porrhatarmaffian. I sammanhanget passar även mitt mest lästa och kommenterade blogginlägg Nakna kroppar är inte farliga!. Läs gärna också min recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Den tillför oerhört mycket i debatten. Boken, alltså. Läs den också - men börja gärna med recensionen, som sagt.

Eller för att citera en bekant; Björn Elzen, chef på Hydra Förlag:

Den som vill slåss för och försvara friheten måste ha modet och kraften att göra det i tid och även försvara sådant som man inte direkt gillar eller sådant som kan bagatelliseras och förlöjligas. Att ge sig på pornografi är ett mycket signifikant steg - måhända litet och harmlöst i sig - mot ett mardrömssamhälle.

Samtliga foton i detta blogginlägg är mina egna bilder.
Se mer på min erotiska hemsida Cirkus Eros.

(c) Anne Kananen

En älva jag gjort, ska ha en likadan fast som är färglagd oxå, jag lägger upp den om jag hittar den...

//Mumintrollet

En gammal bild, som jag typ gjorde när jag gick i högstadiet...

//Mumintrollet

Titel: SS Lager 5: Women's Hell
Genre: Women In Prison, Sleaze, Nazisploitation
Regissör: Sergio Garrone
Skådespelare:

• Paola Corazzi
• Rita Manna
• Giorgio Cerioni
• Serafino Profumo

Produktionsår: 1977
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 32 minuter
Textning:

• Svenska
• Norska
• Finska
• Danska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• Trailers
• Filmografi

Distributör: NjutaFilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3387010013938
Skribent: David Jacoby

HANDLING
SS Läger 5, ett av flera tusen nazistkamp så händer det förbjudna. Fångarna delas först upp i två olika grupper, vissa blir prostituerade/sexslavar åt de tyska soldaterna och tvingas att gå med på alla möjliga perverterade lekar. De andra flyttas ett steg närmre döden genom att bli försökskaniner åt de galna vetenskapsmännen som försöker att uppfinna ett läkemedel som skall bota brännskadade soldater.
En dag anländer det nya slavar som skall fördelas, en av dom nya kvinnorna är Alina, en kvinna som inte tar skit från någon. Till slut rinner bägaren över och kvinnorna får helt enkelt nog, de är beredda på att göra vad som helst för att slippa denna sexuella förnedring och hemska tortyr. Tillsammans planerar de en kupp emot de tyska perverterade männen som styr lägret fast de klarar inte av det själva. De behöver någon som vet hur man skall leda detta projektet, och lyckas att få med motståndskvinnan Alina. Samtidigt som kriget och verkligheten kryper sig närmre och närmre Läger 5, planerar kvinnorna sin flykt. Skall kvinnorna lyckats fly från de perverterade vetenskapsmännen eller stanna och bli förnedrade, våldtagna och kanske även torterade till döden?

AUDIO / VIDEO
Skönt att se att filmen kommer i proffsig Anamorfisk Widescreen 1.85:1. Själva bildkvalitén är faktiskt mycket bra för att vara en ganska lågbudget nazisploitation film från slutet på 70-talet. Hade bilden varit skarpare hade det faktiskt tagit bort en del av glimten med dessa filmerna, det skall vara ganska kornig bild så att specialeffekterna ser bra ut.

Dock kommer SS LAGER 5 endast i Dolby Digital stereo, fast detta är ändå inget som drar ner värdet på utgåvan, det fungerar faktiskt alldeles utmärkt med stereo. Den enda jag måste klaga lite på är att volymen är ganska låg, jag var tvungen att höja ganska bra för att man skulle höra allting klart och tydligt. Utöver det så får både ljud och bild helt klart godkänt!

EXTRAMATERIAL
Måste säga att det var ganska snålt med extramaterial på NjutaFilms utgåva. Det medföljer en trailer på filmen och en filmografi av Sergio Garrone. Jag tycker att filmografin kunde innehålla lite mer information och bakgrund till ett par av hans filmer, han är ändå ganska känd för sina Django rullar.

SAMMANFATTNING
Det roliga med filmen är att den faktiskt spelades in direkt efter hans förra film; SS EXPERIMENT LOVE CAMP. Det ryktas om att det är exakt samma miljö och även ett par av skådespelarna, om detta är sant vet jag dock inte.
Sergio Garrone är inte bara känd för sina provokativa filmer, han var en av förfäderna att dra igång hela Video Nasty-debatten. Jag har försökt att hitta information om detta, men tyvärr verkar det vara filmer som t.ex. THE BURNING, THE DRILLER KILLER, THE EVIL DEAD och självklart alla kannibalfilmer som leder den debatten och inte Garrone's filmer.

Jag skulle vilja påstå att SS LAGER 5 är en blandning av Kvinnofängelset och Prison break fast med lite snusk och våld. Jag förväntade mig ganska mycket våld, men den första timmen av filmen innehåller väldigt lite våld, i slutet på filmen kommer det betydligt mycket mer våld och tortyr. Man får även se den omtalade tung-scenen där en Överste rycker ut en tunga med en tång!

SS LAGER 5 är en klassisk nazisploitation film med mer fokus på sex än våld. Filmen innehåller väldigt varierande dialoger och skådespel, ibland är det riktigt riktigt bra och andra stunder är det ganska tydligt att det är en lågbudgetfilm.
Jag blev väldigt förvånad att filmen faktiskt hade ett budskap, och budskapet är både tydligt och tänkvärt. Sergio Garrone har helt klart hittat ett vinnande koncept. Filmen är dock inget för dom som förväntar sig mycket våld och gore utan passar nog mer den inbitne Women-in-Prison älskaren som föredrar tjejer med hår under armarna, sleazigheter och lagom mängd våld.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett SS LAGER 5:

• Tjejer förr stönar genom att säga "A, A, A" istället för "OH OH OH"!
• Bättre att rycka bort naglarna än att klippa naglarna!
• Nazister är bra på att dansa tango!

3 saker att se fram emot i filmen

• Nakna tjejer!
• Den ökända tung-scenen!
• Ganska intressanta dialoger!

"En bladning av Kvinnofängelset och Prison Break fast med sex, tortyr och kvinnor med hår under armarna!"

Ett STORT tack till SubDVD för recensionmaterialet!

GORE......: 2 / 5
HUMOR.....: 0 / 5
SEX.......: 4 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD......: 3 / 5
STORY.....: 3 / 5

SCREENSHOTS

Skit,säger jag.Förbjud all användning av redan existerande musik i reklam,låt reklamarna enbart få använda originalmusik komponerad för syftet.Sluta sodomera gamla musikskatter för fula produkter.
Reducera samtidigt all jävla reklam med dansande Angelina Jolie-kloner som marknadsför kläder och solkrämer också.Jag vill fan inte se mer hud i reklam,vare sig det är fotomodeller eller ej.Jag tror jag råkat ut för en spyfärdighetsreaktion eller vad man ska kalla det,vad gäller nakenhet och exponerande av hud i reklam.

Först tyckte jag att det här var liberalt och fint.Människor är ju vackra,tänkte jag politiskt korrekt och inlärt.Man vill ju inte heller vara pryd,det är reaktionärt att vara pryd.Men nu när alla andra tycker att nakenhet är fint vid alla tillfällen så känns det ännu mer okej att inte tycka som alla andra.
Nu känns det inte vackert längre,bara läbbigt.Jag börjar längta efter det pampiga viktorianska modet,den tid när sex och nakenhet fortfarande var lite spännande och förbjudet.När det fortfarande fanns ett "privat".Samtidigt som det exponeras så mycket överallt är det fortfarande förbjudet för kvinnor att bada utan BH i badhus,på klassiskt dubbelmoralvis.

Nej,långa,snygga viktorianska kappor,det vore något det.Oerhört vackert och oerhört sexigt utan att vara övertydligt.Stilfullt.
Framhäver kroppens form på ett skönt sätt.Inte på ett Filip och Fredrik-buskissätt,inte på ett reklamförskönat vis.Jag tycker inte särskilt mycket om vår tid,den är trist och utslätad generellt.Om jag har levt ett tidigare liv så har jag levt i ett stort slott,omgiven av vackra trädgårdar,skild från pöbeln och omgiven av enbart saker jag tycker om,det är jag säker på!

Och apropå F&F,nu kommer en norsk knock-off på samma trötta koncept på kanal 5.I trailern fick man se ett exempel på det jag snackade om tidigare,en naken tant med valkarna hängande,inlagd för att locka fram skratt och förskräckt förundran och självklart inte för att locka till köp av solkräm.
Hon verkade totalt oberörd,en sådan självkänsla kan man ju beundra förstås.

Filip och Fredrik,ni var enormt sköna de första säsongerna.Men lägg av nu.Och gör inga fler knock-offs!

        Bara mässingen på varvet                                         

Naket med kaninöron.

På Göteborgsvarvet sprang killarna i bara mässingen i skarp konkurrens med Poseidon. 

Ett väldans rabalder skulle det bli om den här bilden var det tänkt. På grund av nakenheten då. Men vaddå naken, hon är ju insvept i en flagga för Guds skull och är vi inte alla nakna under det vi har om kroppen?

Doh!

Istället kan jag inte låta bli att undra, får man verkligen använda vår svenska nationalsymbol så här?

Och då syftar jag givetvis inte på Perelli, utan på själva flaggan.

I min barndom var det nämligen så att den aldrig fick hamna på golvet, för då kunde man riskera att trampa på den och det hade varit en hädelse.

I dag vet jag inte hur det är med den saken, men en sak vet jag och det är att Charlotte Perelli kan vi trampa på, utan att behöva anklagas för någonting.

Läs mer i Ab.Läs även andra bloggares åsikter om Charlotte Perelli, Eurovision Song Contest, Belgrad, naken, naket, svenska flaggan,

Det är inte okej att sno bilder från privatpersoner, vare sig man hittar dem på en parkbänk eller på nätet.
Men om jag lämnar mitt fotoalbum eller min påse med mina framkallade papperskopior på en parkbänk får jag kanske räkna med att någon hittar och på något sätt använder bilderna, inte minst ifall de visar något naket.
Samma gäller på nätet. Lägger jag ut bilder till allmänt beskådande på nätet så får jag nog faktiskt räkna med att de kan missbrukas.

Drottningen har skrivit mycket bra om detta, jag har egentligen inget mer att lägga till det hon sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om englas showroom, drottningsylt, bildstöld, gravida, hängas ut på nätet, missbruk, naket

Men vart tog dessa muskler sedan vägen? Nu är jag inte helt insatt i actiongenren, men jag tycker mig minnas att det är lite fattigt med nakna mansbringor i modern dussinfilm. Fight Club stoltserade med Pitt & Norton (som också klädde av sig i Snatch respektive American History X), men där var det för mycket skit och blod inblandat. Statham i Transporter filmerna sliter väl av sig skjortan bara han hinner, men även det känns som ett undantag. Actionhjältarna ska vara mera påklädda nuförtiden, helst med estetiskt fladdrande jackor av typ lång läderkappa. Och så ska de kanske vara lite klenare, typ Keanu Reeves eller varför inte Christian Bale (alltså klena varelser i jämförelse med the Govahnator och the Italian Stallion).

Enter 300.

För er som inte är bekanta med det fantastiska krigseposet 300 kan jag berätta att det handlar om 300 vältränade, inoljade och halvnakna patrioter som dödar & slaktar högar med ondskefulla och fantasyinspirerade arabmonster som hotar översvämma hela den fria världen (alltså, fri så tillvida att du är fri om du inte är kvinna eller slav eller vilka andra kriterier som nu kan ha existerat under den gamla goda tiden). Stövlar, någon slags läder- eller pälskalson och mantel, med sköld, spjut och hjälm är allt vad dom får på sig. Det ÄR ju varmt i södern, för all del. Hjälmarna har dessutom bonusen att de helt anonymiserar de 300.

Det finns en hel del på nätet om hur 300 är pro-amerikansk & anti-iransk propaganda av värsta sort. Jag väljer att se 300 som en salig återgång till det förlovade 80-talet när hjältarna inte var något mera än muskelstinna övermänniskor med Lag & Rätt på sin sida mot Oöverkomliga Odds. Av med skjortan och in i evigheten.

Detta konstverk I Mexico City fotograferade konstnären Spencer Tunick 18 000 människor på samma gång.
Alla var – nakna.
Spencer Tunik är mannen som lyckas få ihop tusentals människor och får fotografera dom nakna!
Jag skulle själv aldrig ställa upp på en sån här grej - inte för att jag är direkt blyg - utan för att det känns onödigt att visa upp sig på det här viset för "alla"...

Nu kommer Tunick till Irland. Han hoppas att frivilliga även denna gång ska våga kasta kläderna.
– Jag letar definitivt inte efter nudister eller naturister, säger Tunick till Irish Independent.
– Vi vill inte jobba med dem. Vi vill ha vanliga människor, inte exhibitionister. 

Skynda dig att söka ifall du vill vara med på ett konstverk där alla är visar upp sig precis så som Gud fader vår skapade oss...
- Naken och inga kroppsdelar inpackad i någon latexplatta för att det inte ska kännas allt för obehagligt...
( är det en hint mot Charlotte Perelli måntro???) 

Ett axplock av hans "konst" här där det finns massor med coola bilder!
Jag är imponerad av att han verkligen får ihop det så som han gör...
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är på gränsen till perverst - antagligen pga mina egna snedvridna fantasi.. ;)
Vill folk klä av sig och visa sig naken så varsågod - så längen det inte är porrigt så störs man ju inte direkt av det, även om det ibland kan uplevas som osmakligt!

Masturbate-a-thon är ett fantastiskt evenemang som har arrangerats regelbundet sedan starten 1995 i San Francisco, av The Center for Sex & Culture. Masturbate-a-thon är särskilda tillfällen då människor helt enkelt samlas under festliga former för att onanera tillsammans, en hel dag. Masturbate-a-thon har också hållits i England.

Masturbate-a-thon är förstås inte bara en kul sexhappening, det är också ett politiskt och filosofiskt evenemang, en hyllning till den privata sexualiteten – och med privat menar jag då inte det man vill gömma undan och stänga dörren om, utan det som helt och hållet rör den egna personen, den egna kroppen.

Och nu är det dags i Danmark. Orgasmterapeuten Pia Struck (som bl.a. håller orgasmkurser för både kvinnor och män) har tillsammans med en grupp sexaktivister i Danmark organiserat en Masturbate-a-thon i Köpenhamn. Det hela kommer att ske på lördag den 31 maj 2008, på swingerklubben SwingLand i Ishøj, och det kommer att pågå hela dagen. Enligt vad jag fått höra är det nu många som har anmält sig, så intresset finns uppenbarligen.

Det finns ett enormt värde i att avskaffa skammen kring den egna kroppen, och den egna sexualiteten. Det är helt absurt att vi har kollektivt har accepterat samhällets dom över oss som syndare, och som äckliga och snuskiga, bara för att vi tar i våra egna kön. För hundra år sedan stämplades onani som en sjukdom, en åkomma som var farlig och skadlig för alla och envar som föll för frestelsen att njuta av sin egen sexualitet.

Och det var inte bara "Händerna på täcket, Gud ser allt!" – unga människor fick utstå plågsamma och såväl fysiskt som psykiskt stigmatiserande terapier mot sitt onanerande. Det kunde vara olika varianter av kyskhetsbälten, bränning med glödgade järn på klitorisollon på flickor, och penisollon på pojkar, könsstympning och i värsta fall kastration.

Det amerikanska oskicket att kollektivt omskära gossar kommer från denna tid, då man på så sätt ville förhindra onani. Den komplett galne och starkt sexnegative hälsoprofeten Dr. Kellogg (ja, han som uppfann Corn Flakes) hävdade att omskärelsen på gossar helst skulle göras utan bedövning, för att på så sätt skapa trauma kring könet, och därmed hindra gossarna än mer effektivt från att ta till den hemska onanin.

Vi lever i en annan tid nu. Men onani betraktas alltjämt som något att skämmas för. Många skulle aldrig våga onanera ens så att ens partner ser. Det är fortfarande något som är "fult" och nedvärderande med onani, och detta påverkar oss känslomässigt och mentalt. Våra kroppar är inte helt erövrade av oss själva. Det finns fortfarande andra som gör anspråk på våra kroppar, på att bestämma över vad som är rätt och fel i förhållande till den egna kroppen.

Frågan är – vem äger dig? Vem bestämmer över din kropp, reglerar vad du får göra eller inte göra med din egen kropp? Det kan låta som en helt absurd fråga, för rent känslomässigt tror jag att de flesta reagerar utifrån att de naturligtvis själva bestämmer över sina egna kroppar. Men så enkelt är det inte. Ytterst sett har staten fortfarande högre bestämmanderätt över din kropp än du själv, i fler avseenden än du kanske tror. Och vi låter oss därtill bli ägda av våra partners (de allra flesta äktenskap är i praktiken ömsesidiga äganderättskontrakt), våra arbetsgivare, våra barn, våra släktingar och så vidare. De stunder då vi känner att vi faktiskt kan äga oss själva, disponera vår egen tid för oss själva, är ytterligt begränsade – och därtill, absurt nog, skambelagda. Det betraktas ofta som fult och egoistiskt att ta hand om sig själv – och därför gör många det aldrig, och förvandlas därmed till att vara slavar på heltid.

Solo-sex är Safe Sex.
Att onanera är garanterat riskfritt, särskilt beträffande överförande av sjukdomar.
Onani är skönt, hälsosamt, lugnande och gratis. Det finns inga nackdelar med onani.
Onani är nyttigt och bra.
Onani tillsammans med andra kan vara oerhört sexigt och spännande, eggande och roligt, inspirerande och lärorikt.
Att se på när andra onanerar kan vara väldigt upphetsande, men också bara mysigt. Och framför allt - befriande.

Att onanera är en frigörelsehandling, en bekräftelse på att jag är min egen, att jag kan bryta mig ur slaveriet att ständigt vara ägd av andra. En onanistund kan vara den enda tiden då jag faktiskt helt och hållet fokuserar på min egen njutning, min egen glädje.

Danmarks första Masturbate-a-thon har förstås fått massor av mediarespons, och inte bara i Danmark. Onanér for en god sag, i EkstraBladet, och i samma tidning kan man läsa om den amerikanska onanigurun Betty Dodson, God onani gør dig til bedre elsker, och i Politiken kan man läsa DM i onani afholdes til maj och Onanister sprøjter penge hjem til gode formål. Och på Amine.dk kan man läsa den roliga artikeln Give me five! Även i Sverige har det skrivits om danska Masturbate-a-thon - i HD hittar du "I Köpenhamn förbereds just nu ett maratonrunk"
Läs gärna mer om Masturbate-a-thon på Wikipedia!

Man kan köpa fräcka onaniprylar också – t-shirts, hängslen och mössor på denna butik på nätet. Gulligt. Nåt att ha på sig på nästa släktmiddag. Om inte annat så slutar föräldrarna kanske att tjata om hur härligt det skulle vara med barnbarn...

*******************
Samtliga foton av Calle & Jennie Rehbinder, och animationen av Calle Rehbinder

Nu börjar det kanske bli lite tjatigt, det här med bara bröst, men uppenbarligen är denna fråga större än man kan tro vid en första anblick. Det skrivs artiklar, det görs TV-reportage, det anordnas debatter – och vågorna går högre än man kanske väntat sig. Men jag vet varför. Sex och naket engagerar förstås alltid, eftersom det fortfarande är så tabubelagt och skräckstämplat, men framför allt visar denna symbolfråga på djupare strukturella problem - hur jämställda är vi egentligen, och hur står det till med objektifieringen av kvinnors kroppar?

RFSU inledde i tisdags kväll en samtalsserie, som de kallar "Sex med RFSU", på Kägelbanan på Södra teatern, Mosebacke torg i Stockholm, och där avhandlades just Bara Bröst-kampanjen. Jag var där förstås, tillsammans med min kära hustru Jennie. Klassiskt var att det egentligen fanns väldigt lite tid för samtal, men att det var ett litet fåtal utvalda nyckelpersoner som fick sitta i en panel i varsin fåtölj på ett podium, medan vi andra skulle sitta och lyssna. Ungefär som på TV. Det är ett lite tröttsamt format, som lämnar mycket tid till snömos från panelen, och alltför lite tid till intressanta kommentarer från auditoriet, vari jag såg många som förmodligen skulle ha minst lika intressanta saker att tillföra som personerna på scenen. Inte minst jag själv.

I samtalet deltog Ragnhild Karlsson från aktionsgruppen "Bara bröst", Andreas Ahlén, jurist från JämO, samt Beatrice Fredriksson från Muf, som tillsammans med Malin Petré startat bloggen "antifeministiskt initiativ" och som menar att jämställdheten kan lösas på annat sätt än genom feminism. Moderator för hela kvällens samtal var Ulf B. Andersson från RFSU Stockholm. Med skulle egentligen även ha varit Nour El-Refai, som blottade sina bröst i humorprogrammet "Raj-Raj" och blev fälld för ofredande, men hon fick förhinder i sista stund.

Det var dock bra att ha representanter för Bara Bröst och JämO på plats, för att på så sätt kunna få klarhet i vad som faktiskt har hänt i beslutsgången, när JämO avslog Bara Brösts anmälan av Fyrishovsbadet för könsdiskriminering. JämO avstod från rättsprocessen mot badet, eftersom de gjorde bedömningen att det inte skulle gå att vinna den striden. Det finns nämligen ett undantag i reglerna om könsdiskriminering, gällande "privatliv och anständighet". Vad denna anständighet består i är svårt att definiera, men det måste antagligen vara "prydast sätter ribban" som gäller.

På flera badhus är det nu fritt fram för barbröstat badande för både män och kvinnor, "så länge ingen tar anstöt", och det låter ju bra – men hur stor seger är det egentligen? Det betyder ju i alla fall att räddhararna och moraltanterna bestämmer var skåpet ska stå. Ingen riktig seger för oss som kämpar mot objektifiering, och för verklig jämställdhet mellan könen.

Mitt motförslag är att anmäla dem som tar anstöt. Om någon öppet klagar på att någon har nakna bröst, med motivet att det är äckligt, omoraliskt, oanständigt, fult eller vilken motivering som helst, så tycker jag att det är högst motiverat att anmäla den personen för sexuella trakasserier eller ofredande. Det skulle kunna bli intressant att se vad som blev av det...

Många argument kom upp i samtalet, många synvinklar skärskådades, och den jag tycker uttryckte sig klokast var definitivt Ragnhild från Bara Bröst. Väldigt ung, sådär, men ändå väl genomtänkt, uppriktig och ärlig, med alla argumenten på plats. Advokaten från JämO var korrekt, avmätt och... tja, en advokat, helt enkelt. Beatrice med antifeministbloggen, stackarn, pladdrade på och kunde knappt svara på en enda fråga, eftersom de alla var "så svåra". Hon hade passat bättre i ett annat, lite mindre forum. Hon utgick från ett ultraliberalt, superindividualistiskt perspektiv, utan gruppidentitet, utan diskrimineringslagar, men med en naiv utopisk idé om personligt ansvar. Att tala om marknaden, att ägarna av badhusen måste få välja sina egna regler, och att man får välja mellan olika badhus om man inte gillar ett av dem, känns rätt unket, och framför allt hopplöst naivt. De allra flesta orter med badhus har bara ett badhus, inte fler att välja mellan.

Det gamla trötta argumentet att man måste också ha valfriheten att inte behöva se nakna bröst kom förstås upp (måste man inte då också ha valfriheten att slippa se tjocka magar, negrer, springande barn, eller vadhelst man nu kan välja att ta anstöt av?), och riktigt tröttsamt blir det med föräldrar som vill skydda sina barn från att se nakna bröst på badhuset. Ragnhild svarade mycket bra på detta, och påpekade att föräldrar kanske borde ta sitt ansvar i att berätta för barnen att folk är olika. Där är en mörkhyad, där är en handikappad, där är en lång, där är en gammal, där är en ung - och där är en kvinna, och där är en man. Det kan vara bra att lära barnen att det inte är fel med variationer.

Ett annat riktigt sunkigt argument är att man borde ta hänsyn till personer med olika religioner. Men med denna logik så blir det ju till slut burkha för alla. Intressant nog är det ju aldrig strikta kristna, hinduer eller muslimer som för fram denna önskan, utan bara välmenande svenssons, i sedvanlig kvasikolonialistisk arrogans. "Stackars muslimer som ska stå ut med att se svenska flickors bröstvårtor!"

Självklart kommer även frågan om nakenhet upp, om det inte borde vara tillåtet att vara naken på badhusen. Men det är ju inte det diskussionen handlar om, hur god tanken än är. Diskussionen handlar om olika behandling av män och kvinnor. När vi har den jämlikheten kan vi ta diskussionen ett steg till, och diskutera en liberalare syn på kroppen över huvud taget. Självklart tycker jag som gammal nudist att det vore underbart om det var helt fritt att bada naken även på badhusen, precis som utomhus på somrarna. Men det får väl bli nästa strid, när kvinnorna åtminstone får välja själva om de vill täcka brösten eller ej.

Men värst av alla verkar vara badhuspersonalen. I utslag av spontan onaniskräck och ett fruktansvärt mansförakt, kan tanterna (för det handlar vanligen om tanter) bräka nedlåtande om "gubbarna" som inte kan hantera nakna bröst, för då går de iväg och runkar, och tänker på de stackars tjejerna. Jaha. Och varifrån kommer den här idén att alla kvinnor är totalt osexiga (och därmed anständiga) i bikini eller baddräkt, men blir sexbomber som får männen att tappa kontrollen totalt så fort BH:n åker av? Vad finns det egentligen för en magisk kraft i kvinnors bröstvårtor, som får oss män att fullkomligt tappa koncepterna? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Vad jag upplever som mest positivt med kvällens samtal var att det över huvud taget förs sådana samtal. Att det finns folk som bryr sig, som vill delta i det politiska livet, som vill påverka. Dock kan jag tycka att Ulf B. Andersson och RFSU-gänget verkar lite rädda för verkliga samtal, där alla deltagare kan vara med. Med RFSU Stockholms kafëkvällar i gott minne, ser jag just denna tendens som genomgående. Det ska bjudas in nyckelpersoner, men det blir väldigt lite tid över till att släppa samtalet mer fritt. Det vill jag gärna uppmuntra RFSU Stockholm att våga lite mer, i framtida samtalsarrangemang. Vi som kommer och lyssnar är ofta engagerade och pålästa, och har också intressanta saker att säga.

I torsdags var jag med i TV - igen. Då gällde det debatten om Bara Bröst-kampanjen, och i Robert Aschbergs program Insider vek man 6 minuter åt den debatten. Fyra debattörer och en programledare, på sex minuter, det blir inte någon särskilt djuplodande debatt, men en del viktiga saker blev i alla fall sagda. Mina meddebattörer var allihop proffspolitiker - Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, Magnus Andersson, Förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, samt Désirée Pethrus Engström, ordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet.

Anledningen till att jag fick vara med i debattpanelen, som en frilansande katt bland dessa politiska hermeliner, var bl.a. att jag redan i början av januari skrev ett blogginlägg om det här med bara bröst, i vilket jag då förstås försvarar kvinnors rätt att själva välja om de vill bada barbröstade på kommunala badhus. Som jag nämnde i den bloggposten är detta inte en isolerad företeelse. Denna rörelse kommer från U.S.A., där feminister har kämpat i många år för kvinnors rätt att vara barbröstade på samma ställen där det är tillåtet för män. Ända in på 1930-talet var det i U.S.A. förbjudet även för män att vara bar på överkroppen i offentliga sammanhang, men 1934 blev det tillåtet.

Det handlar naturligtvis om könsdiskriminering. Vem som än säger något annat är ute och cyklar. Att tillåta män att vara barbröstade, men inte kvinnor, bygger i själva verket på exakt samma grundtänkande som de regler som finns i andra kulturer, med slöjtvång för kvinnor – eller burkha. Eller för den delen skild behandling av olika personer beroende på hudfärg eller religion. "Du som är ljushyad får vara barbröstad, men du som är mörkhyad måste ha t-shirt". Whites only. Eller som i vissa europeiska länder där man vill tillåta månggifte – men bara för muslimer.

Somliga vill gärna förminska denna fråga, och presentera den som en bagatell, alldeles för liten för att egentligen bry sig om (tyvärr verkade Magnus Andersson företräda denna ståndpunkt), vilket förstås tyder å ena sidan på en arrogans och brist på förståelse för enskilda personers förmåga att själva avgöra vad som är viktigt för dem, å andra sidan en bristande insikt om den symboliska betydelsen av denna fråga. Det faktum att mångas känslor verkar uppröras kring frågan tyder på att den trots allt ÄR viktig. Och det som är viktigt är förstås inte de små tygtrianglarnas vara eller icke vara i badhusen, utan den idégrund på vilket hela problematiken vilar. Och denna idégrund är i vilken grad kvinnor ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar, i vilken grad kvinnor ska göras ansvariga för männens sexualitet, i vilken grad kvinnornas kroppar faktiskt är deras egna, som subjekt, och inte andras egendom, som objekt för suktande män – och slutligen, hur okontrollerade är vi män i vår sexualitet egentligen?

Skräcken för nakenhet och sexualitet genomsyrar alltjämt vårt samhälle, och denna badhussituation sätter strålkastarljuset på den oerhört viktiga frågeställningen, som förstås är enormt mycket större än ett par (kvinnliga) bröstvårtor i en badbassäng. Man skulle kunna säga att kvinnobrösten blir små, små toppar på väldigt stora isberg. Men det är topparna vi ser, och det är därför denna fråga fått denna exponering.

Och jag ställer frågan igen – Hur känns det för kvinnorna att beraktas som så farliga och otäcka att de måste täcka över sina behag? Hur känns det för männen att alltid bli betraktade som okontrollerade sexgalningar, som inte kan behärska sig vid åsynen av blottade bröst?

Hela denna debatt bygger på ett människoförakt som jag har svårt att förstå, en rädsla för våra egna kroppar, en totalt irrationell och neurotisk skräck för blottad hud. Vad vi borde fråga oss är varför en sådan här debatt över huvud taget kan uppstå. Hur kommer det sig att några kvadratcentimeter hud kan betyda så mycket, bli en så upprörande fråga? Vad har gått snett?

Det skulle jag vilja veta.

P.S. – Här hittade jag en kul kommentar till TV-debatten.

Jag dricker vinet
Ur din bräddfulla kärleksbägare
Du äter brödet
Min lekamen
•
Låt detta bli vår nattvard
Vår nattvard
Till dagen gryr

Det finns en allmänt förekommande idé om att porr skulle vara väldigt farligt, skadligt, omoraliskt och allmänt oacceptabelt för oss "moderna" och "upplysta" människor. Att porren skulle leda till ökad brottslighet, fler våldtäkter ("porr är teori, våldtäkt är praktik") och en förvrängd sexualsyn. Detta är förstås en komplett galen idé utan någon som helst faktabakgrund, och utan stöd i någon vetenskaplig forskning. Denna idé stammar helt och hållet ur kroppsfientlig och sexualneurotisk moralism, till största del kommen ur den kristna kyrkans världsfrånvända ideologi.

Det finns till och med en hel del förvirrade stackare (eller i värsta fall fascistoida idioter) som anser att porr borde förbjudas. Vad dessa personer har tänkt med innan de redovisat sina åsikter är inte känt, men en hjärna kan det knappast ha varit. För det första förutsätter det att vi helt och hållet ger upp alla ideal om yttrandefrihet och åsiktsfrihet, och inför en stenhård censur. Sen kommer ett större problem – vad ska vi censurera, och vad får sägas/publiceras?

Det största problemet med denna censurambition är naturligtvis att bestämma vad som ska vara tillåtet eller ej. Ska man förbjuda själva offentliggörandet av erotiska bilder, eller är det redan framställandet av dem som ska förbjudas? Om Nisse Persson plåtar sig själv och sin fru med mobilkameran – nakna, i en erotisk situation – ska det vara olagligt? Eller är det om bilderna ses av någon annan som det förvandlas till ett brott? Detta är uppenbart absurt, som vem som helst kan inse, och den enda självklara slutsatsen man kan dra av detta är att om man vill förbjuda porr, så måste man införa totalitär diktatur, med fruktansvärt inskränkt yttrandefrihet. Alltså ingen yttrandefrihet alls.

Ett annat uppenbart problem är själva tanken att vi skulle kunna komma överens om en allmän definition om vad som är porr eller inte. Det låter sig svårligen göras, eftersom det helt och hållet är en fråga om tycke och smak. Men låt oss ändå försöka. Om vi tillåter oss att använda den definition av porr, eller pornografi, som vi hittar i Svenska Akademins Ordlista, så står där "sexuellt retande framställning i ord eller bild". Ur den synvinkeln måste vi dra slutsatsen att all media som kan upplevas som sexuellt retande också är pornografisk. Konstverk av Zorn, Ingres, Courbet, Michelangelo, Picasso m.fl. är ofta utstuderat pornografiska, liksom litterära verk av D.H Lawrence, Anaïs Nin och Giacomo Casanova. Carl Larssons illustrationer med badande, nakna barn måste med självklar konsekvens betraktas som barnpornografiska.

Allt detta måste förstås förbjudas. Franska kort ska vi inte tala om. Men även resekataloger med badbilder och underklädesreklam måste förbjudas, eftersom även dessa kan upplevas som sexuellt retande. Och hur vi än gör med censuren, så måste vi, om vi ska ha den, låta någon annan fatta dessa beslut åt oss, vad som skall censureras och förbjudas. Vi frånsäger oss rätten att själva bestämma och välja vad för slags information vi vill ta del av. Vi frånsäger oss våra demokratiska rättigheter.

Många hävdar att porren bidrar till förtryck av kvinnor. Men detta är en paradox, eftersom man internationellt sett kan göra den iakttagelsen att de länder som har yttrandefrihet, och därmed större jämställdhet och frihet för kvinnor, är också de länder som har mer pornografi. Och de länder där pornografiska alster är förbjudna är generellt sett också de länder där kvinnorna är mest förtryckta och underställda männen.

För att slingra sig ur detta generande resultat av ogenomtänkt moralism, så har man uppfunnit en kategorisering som förstås bara finns i fantasin – man skiljer på "erotik" och "porr". Erotik är fint, och porr är fult. Erotik är kultur och uppbyggligt, porr är farligt och snuskigt. Men vari ligger egentligen skillnaden, förutom belysningen, eller möjligen produktionstekniken? (oljemålningar är konst, video är skräp, svartvitt är kultur, färg är snusk, gammalt är spännande, nytt är chockerande och vulgärt)

Det är alltså O.K. med råa knullbilder om de är tecknade av Picasso eller Bror Hjorth, men inte om de är framställda av någon med lägre konstnärlig profil. Varför? Och det är O.K. med foton om de är väldigt gamla. Då är de charmiga. Till och med ren hårdporr från förra sekelskiftet kan ses som rätt gullig. Någonstans i tiden förvandlas den äckliga porren till kittlande erotik.

Denna uppdelning är förstås helt och hållet artificiell, och har inget med verkligheten att göra. Det är ett försök att dela upp erotika i finkultur och fulkultur. "Porren" är det folkliga, vulgära och smaklösa uttrycket för behovet av erotiska skildringar (som förstås borde förbjudas), medan "erotiken" representerar det konstnärligt högtstående, det fiiiiiina, det kulturellt godkända. Och som alltid så finns det en bred medelklass som strävar efter att framstå som fiiiiinare än de lägre samhällsklasserna, och då framhäver man gärna det som gör att man verkar mer högtstående - som t.ex. hur man ser på sexskildringar. Erotik är fint, porr är fult. Samma öde har drabbat dansbanekulturen, jazzen, serietidningar, videovåldet och alla yttringar av folkkultur.

Jag har i snart tio år haft en hemsida på nätet som jag kallar Cirkus Eros. Underrubriken är "Erotik för finsmakare". Men man skulle faktiskt helt krasst lika gärna kunna säga att erotik är porr för finsmakare. Det är bara en formuleringsfråga. Jag har själv formulerat det så för länge sedan att jag inte gillade den porr jag fann, och därför har jag gjort min egen. Och eftersom jag är konstnärligt lagd, och därtill en smula romantisk, så präglas mina erotiska bilder och noveller av såväl konstnärlig vision som romantiska ideal. Men jag hävdar också att det inte gör dem mindre pornografiska. De ÄR gjorda med tanke på att skildra sexualiteten och lusten som något härligt och livskraftigt, och självklart vill jag att de som ser mina bilder och de som läser mina berättelser ska bli kåta! Alltså är det pornografi.

All erotik är med nödvändighet pornografisk, annars är den inte erotik. Detta är min absoluta slutsats av diskussionen. Jag har själv fotograferat naket sedan början av 1980-talet, och under en lång tid har jag naturligtvis inte tänkt på mina bilder som "porr", utan som konstnärliga verk, innerliga skildringar av kvinnokroppen. Rätt så pretto, men helt i linje med det allmänna betraktelsesättet. Faktum kvarstår - självklart blev jag kåt av en del av mina bilder (vilket också var en av orsakerna för mig att framställa dem), och följaktligen har jag använt en del av mina egna bilder som runkobjekt. Alltså hade jag helt enkelt framställt porr, fast i enlighet med min egen smakriktning. Och vari ligger problemet med det, egentligen? Varför kände jag behovet att förfina min kättja, sublimera min önskan att njuta av pornografiska alster genom att kalla det "erotik", inte porr? Varför blir det plötsligt "snuskigt", eller på annat sätt dåligt?

För att det handlar om sex. Sex betraktas fortfarande allmänt som det farligaste som finns. Sexskildringar är de mest censurdrabbade av samtliga kulturyttringar, och det som vanligen väcker mest motvilja, ilska och skräck. Mycket, mycket mer än skildringar av våld och övergrepp. I tidningar och på TV blir vi dagligen fullpumpade med våld, blod och elände. Krossade skallar, kulhål, blodpölar och sår, ackompanjerade i bild av de vapen som använts för att skapa dessa skador, redovisas öppet och högfrekvent i det vi kallar nyhetsrapportering och underhållning. För några år sedan hade en av våra kvällstidningar ett helt mittuppslag ägnat åt ett bildreportage, i vilket vi får följa processen, bild för bild, vari en afrikansk man får sin ena hand och sin ena fot avsågade. Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om detta. Det var det mest motbjudande jag någonsin sett i en kvällstidning - som för övrigt får säljas helt öppet, till såväl barn som känsliga vuxna, utan varningstext. Detta ansågs som relevant nyhetsrapportering, vilket man väl kan hävda. Men kan du tänka dig ett mittuppslag i Expressen där man bild för bild, detaljerat och nära redovisar ett samlag? Det skulle sannolikt väcka en läsarstorm, och många skulle bli ohyggligt upprörda, inte minst å barnens vägnar. Det skulle med stor sannolikhet ses som mycket farligare, och möta oerhört mycket mer kritik, än reportaget med avsågningen av lemmar. Och vad värre är – med stor sannolikhet skulle fler tycka att det vore äckligt och motbjudande, och det skrämmer mig verkligen.

"Det är något grundläggande fel med en kultur där brutala mord, misshandel och tortyr betraktas som legitim underhållning medan litteratur, konst och film som visar människor som njuter av sex med varandra anses fult eller omoraliskt."
– Håkan Blomqvist –

För att göra det hela än mer komplicerat, så blandas den här diskussionen alltsomoftast upp med varierande uttryck för en amerkansk typ av puritansk feminism, introducerad främst av personer som Catherine McKinnon och Andrea Dworkin, karismatiska demagoger som myntat uttryck av sorten "porr är teorin, våldtäkten är praktiken" - trots att det inte finns en enda vetenskaplig studie värd namnet som visar på ett samband av det slaget. Snarare finns det fler studier som antyder motsatsen – att porren har en dämpande effekt på sexbrottsligheten.

Vi ska inte glömma att det finns en starkt sexpositiv feministisk rörelse som också är porrpositiv, eftersom porr kan hjälpa även kvinnor att stärkas i sin egen sexualitet, förutsatt att porren ifråga gestaltar sex på ett sätt som inte är kvinnoförnedrande, utan snarare uppmuntrar kvinnor att utforska sin egen sexualitet. Och det finns faktiskt en hel del sådan porr/erotik, vad än somliga förstoppade moralfeminister påstår.

En typ av argument som ofta kommer upp i diskussionen kring pornografins vara eller icke vara, är arbetsvillkoren för dem som figurerar i porrfilmer och porrbilder. Och självfallet är det relevanta frågeställningar, som bör behandlas. Men inte på det sätt som ofta görs idag, med censuriver och förbud. Det blir som att bota förkylning genom att skära bort näsan. Vi kommer inte åt problemen med förbud. Tvärtom kan det förvärra situationen drastiskt, på samma sätt som sexköpslagen och kopplerilagen har gjort i Sverige.

Vi kommer inte åt problem på arbetsplatser genom att förbjuda hela yrkeskategorier – särskilt inte om det är ett yrke som alltid har funnits sedan tidernas begynnelse, och som alltid kommer att finnas, eftersom behovet alltid har funnits, och alltid kommer att finnas. Det enda vettiga sättet att komma åt eventuella problem är att istället ta upp trollen i solen – att belysa problemen precis för vad de är, och åtgärda därefter. Genom positiva regleringar, facklig verksamhet, yrkesorganisationer m.m. Vi bojkottar t.ex. inte alla mattor, bara för att det finns ett antal mattfabriker i Pakistan som har förslavade och misshandlade barnarbetare som tillverkar mattorna. Vi förbjuder inte allt bruk av skor, bara för att det finns sweatshops i Sydostasien.

Det är för övrigt djupt antifeministiskt, och därtill både föraktfullt och nedlåtande, att påstå att kvinnor som deltar i pornografisk konst inte förstår sitt bästa, att de är manipulerade eller tvingade, att ingen kvinna kan vilja utsätta sig för detta frivilligt. Detta är verkligen att cementera bilden av kvinnor som underlägsna, viljelösa offer, och det kan jag bara inte gå med på. Jag har själv som sagt fotograferat ett stort antal nakna män, kvinnor och par i mer eller mindre erotiska situationer i många år, och jag har aldrig upplevt någon av mina modeller som offer, ovilliga eller manipulerade. De som har blivit fotograferade av mig har som regel själva kontaktat mig för att vara mina modeller, eftersom de gillar det jag gör. Och jag har ingen anledning att tro något annat än att detsamma gäller för de allra flesta som ställer upp i andra fotografers studior, eller för den delen i porrfilmer.

Jag är inte så naiv och godtrogen att jag inte förstår att det existerar en hel del missbruk och utnyttjande av människor i porrbranschen, precis som i modebranschen, musikbranschen, filmbranschen och tusen andra branscher. Det finns gott om folk som blir rövknullade i de allra flesta branscher, utnyttjade, misshandlade, slängda på soptippen. Börsmäklare, sjuksköterskor, gruvarbetare, kommunalpolitiker – alla löper risken att bli trampade på och förödmjukade, och somliga t.o.m. offentligt. Sådant är livet, oavsett om vi gillar det eller ej. Så varför detta överdrivna fokus på just porr? Återigen - för att det handlar om sex. Och sex är ju som bekant det fa-a-a-a-arligaste som finns.

Porr har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Sedan tidernas begynnelse, så länge människor har haft förmågan att måla och teckna, grottmålningar, hällristningar eller vadhelst för teknik vi har använt oss av, så har människor avbildat varandra, görandes det som människor gör. Människor som jagar, rider, åker båt, driver djur, plogar, bygger hus – och har sex. Sexskildringar finns sedan urminnes tider, och kommer alltid att finnas. Och på samma sätt som vi människor har utvecklats tekniskt, så har vi också utvecklat våra sexskildringar. Så snart skriftspråket uppfanns så skrev man sexskildringar, bland allt annat man skrev. Så fort målerikonsten utvecklades så följde de erotiska bilderna med. Så fort fotograferingskonsten uppfanns så fanns det fotografer som ville skildra nakna män och kvinnor, gärna tillsammans, och detsamma gäller naturligtvis de rörliga bilderna – filmen. Detta hör till vår natur, och är inget som en hel armé av magsura moralister kan ändra på, hur välmenande de än tror att de är.

Jag vill gärna vända på resonemanget och tala lite om hur bra det kan vara med porr. Ja, det finns en hel del usel porr, och jag skulle nog t.o.m. påstå att majoriteten av all porr är rätt så undermålig, men vi kan inte döma ut en hel genre bara för att vi är för lata för att hitta guldkornen. Och så kan det vara idé att fråga sig varför porren ofta är så usel. Personligen tror jag att det handlar om acceptans. Den tid när DN recenserar nya porrfilmer sida vid sida med andra filmer, teaterföreställningar, litteratur och konst, så kommer också den pornografiska konsten att höjas i kvalitet. Och i samma grad vi fulstämplar och stigmatiserar porren så kommer väldigt få etablerade och erkända konstnärer, filmare m.fl. våga försöka sig på att skapa högkvalitativa pornografiska verk.

Idén med porr är ju egentligen bara att skildra sex i text och/eller bild, för att vi ska bli kåta av den, för att vi ska kunna höja vår sexuella energi. Och vad är egentligen fel med det? Den enda anledningen till att tycka att det är något fel med det är om man i grunden tycker att det är något fel och omoraliskt med sex som helhet. Men om man nu inte tycker det, utan faktiskt kan se sex som något nyttigt, roligt, helande, uppfriskande, hälsosamt, kärleksbefrämjande och skönt, så måste väl ändå skildringar av samma aktivitet ses som något positivt?

Porren beskylls ofta för att vara orealistisk, könsstereotypisk och befästande av schabloner – och självklart är porren som regel inte direkt socialrealistisk, men det är väl inte meningen heller? Porren är vanligen tänkt som fantasier som skall kåta upp betraktaren/läsaren. Funkar det så funkar det. Och vad gäller det könsstereotypa så upplever jag tvärtom att porren ofta är mycket mer varierad och fantasifull i såväl sexualsyn som i könsroller än vanlig spelfilm ens kommer i närheten av.

Porren har bidragit till att berika människors sexliv och inspirera till större variation och lekfullhet. Porren har också haft stor betydelse för marginaliserade gruppers identifikation. Bögporr, fetischporr och porr som skildrar allehanda variationer kan fungera som skamlösande befriare, bekräftande olika personers sexuella identitet genom att erbjuda speglar, identifikationsobjekt. Redan Casanova och Markis De Sade gjorde viktiga insatser för att befria fjättrade sinnen från skuld- och skamtyngd moralism, och det kan även nutida porr göra.

Det är dags att sluta döma människor för deras sexuella val. Det är dags att sluta moralisera utifrån egna paranoida föreställningar om "rätt" och "fel". Det är dags att dra upp huvudet ur sanden och acceptera att sex faktiskt inte är farligt. Inte skildringar av sex heller. Jag tror att det var Lenny Bruce som ställde frågan om hur många mord någon hade sett i en porrfilm. Tänk på det ett tag. Vad tar vi mest skada av? Att se folk bli mördade på löpande band, eller människor som knullar?

MAKE LOVE, NOT WAR!