Jag känner en enorm skadeglädje just nu. Någon har misskött sig och det är inte jag. Men det innebär att jag kan åka nästan varsomhelst, speciellt till gamla paps utan att planera.

Visst fan är ordspråket sant!!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om kvv, permissioner, kvinnofrid, samhälle, anstalt, familj, frihet, mj

- Han ser det här som ett misslyckande, han kommer alltså inte att använda sig av samma metod nästa gång. Det gick inte att försöka döda dig med kniv,

men du måste vara uppmärksam på alla andra möjligheter, att döda dig. Att få tyst på dig.

Och jag tror att han har rätt, min pappa som mött mördarjäveln och redan vid första mötet sa åt mig att skippa honom. Fler har instämt i kören. Alla visste, t.om jag själv, fast jag måste ha varit tillfällig döv.

Inte död, som han vill_e.....

Och bara för att jag har möjligheten att fira en storhelg var jag vill, valde jag hemma, i min mojsiga soffa, framför tv:n, i sällskap med Kissebus som fått en ny klädsel till fåtöljen, som passar den lilla mjuka svarta pälsen som ett karamellpapper. (här hade jag tänkt lägga upp en bild, men WP strular som fan, FAN!)

Go och glà Midsommar till er, här sitter jag i Midsommarstassen och mår......bra!

Läs även andra bloggares åsikter om midsommarafton, mördarjävel, hemma, helg, profiler, samhälle, val, familj, skyddad id, mordförsök, misslyckande, kvinnofrid

Alltid när jag varit i "hem till Byn", där jag skulle behöva bo för att kunna hjälpa och umgås med farsan, får jag flashar.
Ibland mer, ibland bara hintar.

Den här gången är dom skoningslösa. Tack och lov för inköpet av den nya bäddmadrassen, får inte lika ont i kroppen när jag vaknar.
Jag såg en glimt från ovan när jag rökte en cigg på paps balkong av Mördarjävelns f.d fru, nuvarande fästmö. När MJ och jag träffades, var han gift och bodde i huset strax bredvid, skilde sig så småningom, men brukade när mina stålar var slut eller han bara ville ha trygghet och inte ville ha några krav på sig, så gick han gick han hem till Mördarfrugan. Hon som i förhören blev tillfrågad vad hon gjorde när MJ kom ner efter mordförsöket till hennes/deras lägenhet och berättade att han huggit ner mig svarade;

-Jag rökte en cigarrett och drack en öl, sen la jag mig!

Hon som skulle ha åtalats för med medhjälp sa förundersökningsledaren mellan raderna, när det hade gått ett år, och vi snackade om besöksförbud. Hon som la sig att sova när det var påställ av sex snutbilar och ambulans, avspärrningar och teknikerna slutligen "knackade på dörren" och väckte? henne i Törnrosasömnen för att undersöka lägenheten. Blodspår i trappen ner till dörren....in i kvarten.
Synen av den bredarslade, pojkklippta tanten från Potatisträsket ger mig kväljningar och jordbävning i nervsystemet. Jag undrar hur man, det gäller både Mj och den här subban där han tillbringar sina permisar hos, bara kan gå där i området som om ingenting hade hänt?

Kanske ingenting har hänt? Det kanske bara är en mardröm och jag vaknar snart? Tänker jag med min nya fönstervy.

( i mitt fönster hänger dotterns handsydda dopklänning, min farmors handgjorda bröllopsskor i siden och små silversprayade barnskor, tror det är favoritbrorsans, förutom dekorationer och lyktor från Indiska)

Läs även andra bloggares åsikter om mördarjäveln, vendettanbettan, mördarfruar, mordförsök, brottsoffer, mäns våld mot kvinnor, samhälle, psyke, ptsd, flashbacks

Äh, ta´t lugnt, här är det färdigsupet på ett tag, jag menar ömsom regn och sol. Lika oberäknekligt som snuten i den här sta´n. Med tanke på den här "incididenten" undrar jag om jag vågar gå ut idag, har tagit två Dexofen för värken i armen och bråcken. Pupillerna blir små då. Ska dessutom på evenemang för brottsoffer i en närbelägen stad med poliser närvarande.

Sakta börjar lägenheten bli beboelig efter all renovering, så som jag vill ha det. Kontrollstädat; så det inre kaoset blir mer hanterbart. Å andra sidan känns det som om jag besudlar det rena med bara min uppenbarelse. Ibland.
Hela lägenheten går i gråskala; köket har en fondtapet i retrostil, ljust och mörkt grått med silverinslag, likadana färger i vardagsrummet men brerandig, sovet är texturerat mörkgrått med ett nästan självlysande askparkettgolv. Funderar på att sätta en fototapet som fond...nä vänta nu, hallen är inte grå! Den är vinröd med ekgolv. Och det allra heligaste, lindringarnas rum, badrummet har svartgråmelerad matta, kalklet är vitt med slumpvis svart&ljusgrått kakel. Nu tänker du säkert att jag valt färgerna med humöret? No, no, jag tänker klassiskt med en rockig ton.

För övrigt får jag post och telefonsamtal i en masse från KVV, MJ verkar vara mer på utsidan än insidan, idag sa jag till k-personen att jag vill bara ha telfonsamtal vid akuta utevistelser, orkar inte höra eländet vid normalpermissionerna. Räcker bra med posten. Återupplevande.....går inte att lindra med Dexofen.

Dags att åka snart, blogg on bloggers.

Jag är inte en knarkare, fyllo passar bättre. Men jag blev alltså gripen för att mina ögon var röda, glansiga och hade stora pupiller. Jag är tvärallergisk, ett tag så hade jag t.om sårskorpor under under ögonen, sår i näsan, överläppen såg ut som en misslyckad botoxshot, rösten försvann av astmahostattackerna. Och i Sverige är det ett brott att ha narkotika i kroppen, ja checkat med snuten! Jag skrev på en s.k förenklad delgivning som innebär att polis/åklagare med några dagars mellanrum skickar anmälan/åtal vilket inte skett, för givetvis hittade dom ingenting i urinprovet. Så var det med det, ska föreslå att dom utbildar sina pajaser lite bättre. Sen ska jag begära ersättning för armen dom vridit ur led, bildbevis finns. Jag kan inte sträcka ut armen rakt, värker. Ena skalmen på mina älskade Pradabågar fick bytas ut, man undrar varför dom använder detta övervåld på en mycket liten tant, som bara var på väg hem från krogen? Undersökningsledaren hade vid förhöret slagit på mig i krimregistret och hittade ingenting, eftersom jag inte är kriminell. Att jag sedan har skyddad id borde väl också vara en hint. Att jag ska skyddas!

Är det den här kåren som jag ska tvingas ha tillit till när jag behöver om MJ står utanför dörren? Skulle inte tro det, leja nå´n jugge verkar mer betryggande......

Läs även andra bloggares åsikter om polisvåld, övervåld, narkotikabrott, alkohol, samhälle, tillit, lagens väktare

Tjo! Eller Yo! ;-)

Dagen dumstrut går till Lars Nylén, KVVs boss som lägger fram förslaget att dömda fångar ska bara sitta av HALVA tiden för att lösa platsbristen på kåkarna. Släng ner dom grova våldsbrottslingarna i ett gruvschakt, så är det problemet löst!

Läs även andra bloggares åsikter om familj, sjukvård, samhälle, kvv, lars nylén, teknik, skor

I något patetiskt att sätta ner bopålarna i den relativt nya lägenheten, med omtapetsering och nya golv överallt, sista rycket på tisdag med parkettslipning har tröttat ut min bloggnerv. Har så mycket annat att tänka på, städa och städa. Och städa igen. Smida planer, se om mitt hus. Lever som i ett ekorrhjul; runt springer jag med möblerna, kisseBus är helt färdig av allt oljud på kvällarna och ligger tättintill mig på kvällarna i soffan och tittar anklagande på mig ibland när hon orkar lyfta ögonlocken.

Och varför håller jag på så här? Fåfänga försök att hitta hem, ett ställe att stanna upp i och på. Här vill jag leva, här vill jag dö. Samtidigt som jag är så medveten om att tiden håller på att rinna ut. Om mindre än ett år är MJ på villkorlig fot och jag har djupt inne i hjärnan planen klar, bättre fly än illa fäkta. Den här faran är inte "bara" något som är in my head. En real rädsla finns snart därute.  Känslan av att vara så långt borta som möjligt blir intensivare än någonsin. I början av mitt bloggande drev ilskan och oförrätterna mitt skrivande, nu känns det som om det mesta av hatet, det befogade hatet har runnit av och överlevnadsinstinkterna tagit över.  Bloggandet har fyllt sitt syfte. Jag har kommit till den punkt att jag accepterat vad som hänt. Inget kan ändra på det. Men jag kan ändra på vad som händer just nu, kanske till och med sträcka mig så långt som till morgondagen. Livet är att acceptera förändringar och gå vidare på sitt eget sätt. Klyschigt kan man säga, men det duger gott;

All sätt är bra utom dom dåliga.
Bloggen har givit mig så mycket glädje, stöttning av helt okända personer, värme och vänskap utöver det vanliga. Senast inatt satt jag i ett Skypesamtal a lá maraton med andra sidan jordklotet. Ett möte som har någon mening. Och ingenting kan väl vara oföränderligt? Att ha kvar kakan eller bopålarna här, fast på distans? Kära bloggläsare, nu har min tid kommit att vila, bloggvila. Nu är det dags att smida järnet klart. Men vi ses nog snarare än du vet i någon kommentar eller så. Och så vill jag önska Tina som mailade mig mig häromdagen ett underbart liv utan våld och destruktion, kärlek till dig och alla medsystrar som lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande, och ännu mer kärlek till er som ännu inte kommit loss.

Avslutar med ett helt underbart citat jag hörde häromdagen;

- Kärleken till ett barn, är vetskapen om hur det är att leva med hjärtat utanför kroppen.

Hej på en stund

/Vb

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnofrid, bloggosfär, bloggavslut, bloggvila, medveten närvaro, acceptans, vänskap, överlevnad, världsliga saker, fly, kärlek, barn,

Som gårdagen, en dikeskörningsdag utav Satans like. Ha, det rimmar. Dike vs Like. Me don´t Like gårdagen;
Gungeligung i själslivet, tror att det här med operationen påminner reptilhjärnan om helvetet jag inte kommer ihåg i visualitionsknoppen, hjärnan tappar kontakten med gps:en och kör i psykdiket.Jag är livrädd för att minnas mordförsöket påtagligt sas. Och den här situationen skulle jag helst av allt vilja undvika, tänk om minnet vaknar till liv under narkosen eller uppvaknadet? Att jag ser hans galna blick igen, att jag ser kniven i magen när jag undrande tittar neråt för jag tror att jag får ett slag, men ser en hand som håller i ett knivskaft. Att jag minns hur jag försökte fly så tvärt jag vände på klacken så att den lossnade från kängan, polisteknikerna hittade den och mina glasögon en bit ifrån brottsscenen. Brillorna hade han omtänksamt lagt på en cykels pakethållare, mobilen i jackans bröstficka hittade snuten aldrig, den la han väl i sophuset alldeles bredvid. För där fanns en hel del graverande sms.

Ovanstående är ett utkast som jag inte orkat skriva klart. Situationen som den såg, ser ut trots dotterns sällskap på sportlovet och sol. Gick ut en sväng i tusenwattaren, slängde sopor och genade vid husknuten.
Där stod en ung kvinna med huvan nerdragen, tittade upp när jag passerade och då såg jag. Att det lika gärna kunde varit jag själv;

Hennes tårar löste upp ögonsminket, hon stod där i solen så ensam och grät. Som en pierrot, du vet dom där franska pajaserna med sotsvarta streck runt ögonen, som gråtdroppar.  Svarta som vulkanlava av kol rann dom utefter hennes bleka kinder. Jag stannade inte och frågade om hon behövde hjälp. För jag behöver själv samma hjälp. Tröst och hopp på någonting bättre än det här som kallas livet. Ett begränsat liv. I liten upplaga.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, depression, sorg, gråt, förtvivlan, ensamhet, psyke,

Apropå magar, min mage ska gå igenom en till bråckoperation efter "huggsexan". Var hos läkaren idag som också konstaterade att mitt blodtryck är för lågt. Bra, tänker jag som diabetiker. Jag har också haft en "dialog" med den avlidna släktingens s.k vänner via mail. Som förstått att hans lögner eller ska man kalla det hans sanning om mig inte stämde, som skrämmer mig. Inte vännen; utan för vad hon skriver hur han manipulerat sin omgivning om mig. Han var "rädd om mig", eller som socialjouren sa, han som var med när han dog, den där som inte hjälpte min brorsa, snarare stjälpte honom. - Han månade om dig. Han var rädd att jag skulle ta livet av mig.

Han snarare, genom sina mail och gärningar nästan drev mig till självmord. Ja, fy fan, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Det blev lite mycket sjuksnack nu, men jag hoppas att ni därute som läser och kommenterar min blogg, förstår ert eget värde; ni har varit mina terapeuter, en del av er har blivit riktiga vänner. Tack! Bloggen har fått fungera som KBT, eftersom den här sta´n inte har mycket att erbjuda i den genren. Hjälp till självhjälp.

Nu säger magkänslan att det är dags att göra något handfast av mina erfarenheter, så efter nyår, då jävlar kommer det hända grejer. Nu vet jag vad jag vill göra av mitt liv.

Läs även andra bloggares åsikter om mäns våld mot kvinnor, självhjälp, samhälle, bloggosfären, magkänsla, ptsd, gå vidare, livssyn, vänner, personligt, tacksamhet

Jag har känslomässigt lämnat det stället. Det är här jag hör hemma, det är förhoppningsvis här jag ska bli gammal. Jag har tagit ett rejält kliv framåt. I livet, för det går vidare. Saknade av vännerna jag lämnade, är inte lika påtaglig längre; jag behövde dom kanske inte som trodde, dom var inte så avhängiga i mitt liv, för det finns så många nya kontakter att vårda. Bloggen har har gett mig vänner bl.a som i det förra livet inte ens skulle haft en tanke på att närma mig. För att jag var fast i något, och hade skygglappar för det jag inte ville se, men visste fanns. Rädsla för det nya kanske, fast jag aldrig varit så rädd i mitt liv som efter mordförsöket. Men jag kan hantera det bättre nu, det är nog det som har fått mig att komma hem. Där jag bor nu. Mitt hem, min borg, mer självvalt. Fast jag gillar egentligen inte surret om val. Mina sista år har definitivt inte valt, ni får säga vad ni vill, men ibland uppstår det stora bekymmer omkring omkring pg.a av andras förbannade val.

När jag kommer till "inavelsbyn, så gör jag mig så osynlig jag kan, visar mig inte mer än nödvändigt. Ju mindre folk där vet om mig, desto bättre. För det är inte där jag lever. Att åka och hjälpa papsen med lite bestyr, att träffa dottern äntligen efter alla förkylningar och fira att den lilla, stora underbara minimänniskan blivit en tonåring, lindrar hela mitt sinne. Att förstå så handfast, vad livets värden är, är en ljuvlig känsla.

Att träfffa en av dom vänner jag valt att ha kvar, som hjälpte mig så mycket efter mordförsöket och fick en present av nu bara sådär, som vet att handen jag tog emot kniven med, som mördarjäveln körde in i magen inte funkar som den ska. Kraften är borta. Att hon tänkte på mig, och gav en helt outstanding gåva, materiell men betyder guld för mig som älskar att laga mat. Här går det åt mycket peppar kan jag tala om;

Jag fick batteridrivna salt&pepparkvarnar. Sen tror jag hon hade en "baktanke", frigid som jag blev på kuppen. Dom ser ut som ett par dildos. Hahaa, avgör själv:

Blogg on bloggers! Eller dra dit pepparn växer:-)

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, hem, matlagning, vänner, att släppa taget, ptsd, psyke, gå vidare, omtankar, dildos

Och hjärnmos har det här förbannade landstinget gett mig. Jag har nu i två års tid försökt få till en terapi, som jag remitterades till från mitt förra. För ganska precis ett år sedan, träffade jag en psykolog som sa att jag var för sårbar just då för en exposiv terapi. Kan inte annat än att hålla med, MJ skulle utan min vetskap förflyttas till grannnejden, läs mer i övre listen, JO och målsägandeinformation. Träffade en läkare för en vecka sedan, bad om ett planeringsmöte med henne, en frisk och närvarande kurator samt psykologen.

Nu har hon pratat med psykologen, över en lunch i hast. -Han säger att du är för skör sjunger hon på finlandssvenska. - Vet du hur länge sedan det är jag träffade honom, kontrar jag. - Näej.

Det är ett jävla år se´n, och jag tvivlar på att han följer mitt fall (för det blir det) via den obefintliga journalen. Obefintlig eftersom dom antingen är sjuka eller är allmänt oanträffbara. Hur fan vet han hur jag mår idag? Och hur går det med den andra teraputten jag föreslog? Den terapin ni lurat mig på se´n jag kom hit?

Hon bad att få återkomma, jag vet inte vilket decennium. Jag tror inte jag behöver någon mer s.k terapi, den gör mig bara ännu mer misstänksam och tilliten är förbrukad. Själv är bäste dräng tror jag.

hasar iväg till badet och mediterar.......sen blir det biff tartar!

Läs även andra bloggares åsikter om ica, köttfärs, psykologi, terapi, landsting, samhälle, sjukvård, emdr, mindfulness

I samma stora kuvert från skatteverket låg ännu en glad överraskning, Livsglimtar har ställt ett horoskop åt mig, en diger bibba, men att läsa av dom första sidorna så börjar jag undra om det nog fasicken ligger något i "flummeriet". Tack raringar!

Posten har haft mycket med mig nu, för några timmar sedan leverade dom en platt-tv dessutom, matchar min plattspis alldeles utmärkt. Eller plattskalle tänker en del av er kanske? Men snart blir det plattfall om jag inte coolar ner mig lite, feber rasar i kroppen, länge se´n jag var så förkyld. För imorgon blir det storfrämmande, älskade dottern kommer för att fira födelsedag, hon vet vad hon får, samma varje år. Harry Potters senaste bravader. Synd att det slutar som det gör, vad ska jag hitta på nästa år?

Nu hoppar jag i badet och ska softa framför the TV hela kvällen, (jag adore nya tekniska manicker)

Blogg On!

Höll på att glömma det där lite Jul i rubriken, på Annandagen kan jag åka och träffa dottern och gamla paps, så hela julskiten snuvar inte MJ mig på!

Läs även andra bloggares åsikter om post, bloggare, glädje, bloggosfär, teknik, skatteverket, förkylning, lcdtv, hällspis

Jo riktar allvarlig kritik mot anstalten Kalmar angående målsägandeinformationen. Här kan du läsa hela beslutet. Det betyder mest för mig när JO skriver att:
"Jag förutsätter att erfoderliga åtgärder vidtas, exempelvis genom utbildningsinsatser, så att en upprepning kan undvikas".

För mig är det en personlig seger yes, men också för alla brottsoffer, i synnerhet vi kvinnor som utsatts redan för en kränkning, i mitt fall ett mordförsök. Men för alla kvinnor som fått sina banemän inom galler, att kunna lita på målsägandeinformationen från kåkarna.

Fy fan vad gott jag mår; det var värt all vånda och oro. Min paroll är att aldrig ge mig, den sista kränkningen var när jag fick kniven i kistan. Nu fick jag kraft att gå vidare med polisanmälan, tjänstefelet. För att i ena sekunden erkänna i ett yttrande till JO, att man brustit, skickar upp MJ till en semesteranläggning för långtidsdömda UTAN att meddela mig. Maklöst korkat, man leker med mitt liv. Jag lajjar inte; det är allvar nu!

Andra bloggar om: kvv, jo, målsägandeinformation, samhälle, rättsväsende, kriminalvård, målsägandeinformation, seger

Sirener har ljudit från bygden ovanligt mycket idag, wew wew, tut tut. Även om jag inte minns ambulansfärden för fyra år sedan känns det inte bra att höra oljudet. Signalerar fara. Hoppas att faran är över denna gång med Mjs jävla permis. Efter midnatt kan jag börja tagga ner. Under tiden vräker jag i mig choklad och ostar och lakrits, snask lindrar.

Ambulanspersonalen hade langat in mig i bilen på en gång, inget stay and play där inte för att stabilisera mig. Jag var vid medvetande, men i prechock av blödningarna. Jag hade uppgivit min dotters namn och personnummer vid förfrågan om mina uppgifter, jag skulle till varje pris ringa henne. Innan jag dog. Det gjorde jag för en stund, tryck och puls försvann. Anna, ambulanstjejen använde ett ganska nytt preparat för Sverige, Rescue Flow ett slags inre bandage i blodet som fyller ut blodvolymen och skonar dom inre organen vid stor blodförlust. Färden till Ks Traumaakut tog enligt loggen 6 minuter. Där väntade traumateamet, 11 personer som visste exakt vad och vem som skulle göra vad. Teamwork på högsta nivå, på en mycket liten yta. Fortfarande hade jag tjatat om att ringa dottern, ända tills dom sövde mig enligt huvudoperatören. Och jag minns ingeting alls av dom få "diabilder" jag har kvar i huvudet. Skramlet jag minns är antagligen när dom langade in mig. Tacksamhet till er hjältar som valt att jobba med det svåraste av allt, med liv och död oerhört närma varandra. Tacksamhet till pappan och son som sprang ner när jag skrek så nejden vaknade, ni som tack vare er snabba insats hjälpte mig att överleva. Som hade modet att ställa upp i rättegångarna som vittne. Tacksamhet för att min gamla paps kom varje dag och hälsade på när jag vaknat efter några dagar. Kommer du ihåg pappa när jag sa till dig; - Nu är jag i säkerhet, du behöver inte med dina skruttiga ben och rygg komma varje dag. - Du sa bara, jag gör det för att jag att vill. Och den största tacksamheten för att du min älskade dotter var det som höll mig kvar i livet. Kärlek.

Idag är det fyra år sedan jag skrevs ut från Karolinska och åkte till Röda Korsets Sjukhus för mobilisering och rehabilitering, där jag stannade ytterligare fyra veckor.

För att en mördarjävel som inte ångrar sig gick över gränsen till galenskap. Bara en dåre kan utföra en sån gärning utan att ha velat ha något ogjort. Bara en samvetslös jävla dåre kan ha permissioner och sätta sig helt jävla ogenerat på den lokala sluskpuben. Medans jag och andra kvinnor och barn som blivit utsatta för våld, tvingas leva i ständig rädsla och gömda och glömda. Av myndigheter som stiftar lagar som inte efterlevs, som är omöjliga för oss att leva med. Istället för en omvänd kommunarrest som Birgitta Ohlson (fp) föreslog, skulle jag vilja att vi får ett besöksförbud som är livslångt, det ska slås fast i den fällande domen. Och förbudet ska utgå varifrån vi befinner oss. Inte var den den dömda förövaren befinner sig. Han har redan förbrukat allt vad förtroende heter. Nu pratar jag grova våldsbrott, upprepade hot eller våldsbrott.

Andra bloggar om: mordförsök, trauma, ptsd, tröstäta, samhälle, sjukvård, myndigheter, omvänd kommunarrest, besöksförbud, minnen, mäns våld,

Ett liv med hedern i behåll.

Och precis som i hon beskriver i sitt öppna brev i VeckoRevyn, har jag också blivit ifrågasatt om min skuld i brottet. Ja, du läser rätt! Min skuld att någon bestämde sig för att döda mig. Med uppsåt köra in en kniv i buken fem gånger. Köra in den och vispa runt, så skadorna skulle bli precis som förövaren beskrivit många gånger innan,  med all säkerhet dödliga; eftersom han hade en kärlek till sitt egen machoman. Och sin paranoida beredskap som dokumenterades i rättspsykläkarens intyg. Vapenfixerad. En jävligt farlig kombination. Läser man i rättegångsprotokollet och tror att hans vittnesmål är sanningen har man fattat fel. Viklen åtalad brottsling blåljuger inte om vad som hände? Kör sin version, speciellt när det är ett så grovt brott som renderar i många års frihetsberövande som står på spel. Han sa bl.a att jag skulle ha skrikit och gormat, pangfull, varit hotfull och sagt att jag skulle ställa till ett helvete för honom och hans exfru (!), där han för tillfället bodde. Då undrar man varför inga grannar hört något. Mordförsöket skedde på öppen gata. Och om så vore, ger det honom rätten till att döda en människa? Hur fan skulle vårt samhälle se ut om det vore så? Ett meningsutbyte med resultat att döda människor ligger till höger och vänster.

Jag fick höra redan på sjukhuset när jag vaknade efter ett par dagar, "glada" tillrop som;
- Hon får skylla sig själv, hon är vass i näbben
- Det där har hon gjort själv för att få ett skadestånd (vem får skadestånd då?)
Osv.
Inte speciellt upplyftande. En gick så långt så att efter första rättegången, när domen från Tingsrätten kom. Tio (10) års fängelse; skrek till mig - Är du nöjd nu när du förstört en människas liv i tio år framåt? ÄR DU NÖJD NU? Det enda jag var nöjd med var att jag lyckades överleva och att jag kände en viss upprättelse. En enad tingsrätt trodde inte ett enda ord på vad MJ sagt och den tekniska bevisningen bedömde hans ord som icke trovärdiga. Det märkliga är att precis som i våldtäktsmål handlade hans försvar till stor del av min klädsel. Lite skrattretande är det. En del av rättegången handlade om skadestånd, som man förresten inte får om man anses ha provocerat fram brottet, och kostnader runt sjukhusvistelse, kläder som blev förstörda. Jag hade en gammal hipp skinnkavaj, en sån där raritet som jag hade blivit erbjuden många lusentappar för. Advokaten och jag bedömde en summa för nyinköp. Men mördarjävelns advokat hade inget att ta på när det gällde mitt vittnesmål, att sänka min trovärdighet mer än; att ifrågasätta jackans värde, är inte inte det en paradox till våldtäktsmålen där kvinnans styling är ett tungt vägande skäl till att bjuda in till brottet?

Åter till kvinnan som blev våldtagen av s.k Stureplansprofilerna. Jag skriver våldtagen för att det har konstaterats, många varma tankar till dig. Jag hoppas att du finner kraft att gå vidare. Du, precis som jag har rätt att leva ett liv utan dömanden och okunskap från människor med en mycket inskränkt syn. Men ofta, kommer tankarna. På nätterna, vad var det jag överlevde till?

Andra bloggar om: kvinnofrid, stureplansprofiler, våldtäkt, mordförsök, tingsrätt, vittnesmål, samhälle, lögner, skadestånd, domstol, kränkning, vänner

Eller?

Ligger någon annan reporter bakom och samlar stuff till en roman?

Livet är en jävla roman, en taskig deckare. Själv har jag fått sitta inne hela dagen på polisens inrådan eftersom MJ ska på "kurs"(läs friskvård) och passerar min by. Fan vad mitt liv är inskränkt på grund av en enda persons gärningar. En satans mördarjävel!

Andra bloggar om: sefastsson, insider, samhälle, media, journalister, skyddad id, korrumption, deckare

Det började igår. Märkte att jag blev mindre, blev rädd. Igen. Permis på gång, och en massa annat som jag inte kan delge er, och en överjävlig besvikelse som jag inte kan hantera. Och jag har ingen att be om hjälp. För att det är så här, när man "lever" utanför samhället och tar andras anvar och konsekvenser. Mördarjävlars!

Idag har hjärnan slagit bakut, hör bara varningssignaler och bruset av alla satans stresshormoner som åker runt i hjärnvindlingarna som en syndaflod.- Fly, skriker kroppen, släpp allt och lägg ner.

Så jag lägger ner en stund,

och sjunker.

Andra bloggar om: uppgiven, ptsd, rädslor, myndigheter, jävulskap

Men kolla videon, kika extra på grabben som dansar i början av ledet, han som trippar balettsteg från sida till sida. MJ var (är?) en satt typ. Ganska kort, chubby. En gång i tiden var han ett muskelknippe men sprit och inaktivitet sätter sina spår. Man kan anta att han tränat upp sig igen på kåken. Föreställ er Sluggo, seriefiguren; MJ i ett nötskal. Frisyr, hela konkarongen dansa på det sättet.  Graciös som en valross. Jag skrattar så jag dör, min fantasi är det inget fel på! Dessutom börjar jag likna Lisa, en medelåldersvariant!

Ett förlösande garv,
skadeglädje sägs vara den enda sanna glädjen.......

(klicka på Youtubeloggan i videorutan för att se)

Andra bloggar om: dansande fångar, skadeglädje, rosa fångkläder, psykologi, fantasi, sluggo

Minnet säger till mig; du har pedantiska drag, kommer du ihåg när du var liten? Du bodde nästan i badrummet. Vad ville du tvätta bort? Kommer du ihåg att du sjöng alltid den där låten med Lena Andersson i badet? Är det konstigt att man längtar bort nångång, varför gjorde jag det? Var det ett medvetet val? Kan barn göra medvetna val, frågar jag mig själv, eller var det bara ett uttryck, en signal till min vuxna omgivning att något var snett?

Isåfall sjöng jag inte tillräckligt högt eller tydligt, jag frågade mn pappa för några år sedan hur jag var som barn. Han som jobbade dygnet runt för att försörja en fyrabarnsfamilj svarade:

- Du var alltid glad!

Ja tänker jag, när du kom hem blev jag glad. Trygg. Det finns fler minnen, ett upptäckte jag att jag glömt när fly(k)tten till den här byn skulle ske. I ett träsyskrin från min mormor, där jag var varje sommarlov, hade jag ritat en hand som sträcktes upp ur en havsvåg. Ovanför med sykritan har jag skrivit HJÄLP. Hur kommer det sig att ingen inte ens fick för sig att, sy i en knapp; och öppnade skrinet? Kanske dom inte ville se?

Idag ser jag, att om någon sett mina signaler då, fångat upp mig; så kanske jag hade gjort bättre val av partner. Inte valt en mördarjävel.

Inte suttit här jag sitter,
stundtals bitter

Andra bloggar om: barndom, övergrepp, minnen, medveten närvaro, psyke, våld, syskon

Folkpartiets (av alla) kvinnoförbunds ordförande Birgitta Ohlsson, har kommit med ett förslag till Riksdagen om "kommunarrest" för män som hotar, förföljer män som har besöksförbud mot kvinnor. Motionen har antagits, glädjande nog. Förslaget innebär att dom män som överträder besöksförbudet dels ska få en boja, dels att dom inte får bosätta eller vistas i samma kommun som kvinnan bor och verkar. Alltså det jag förespråkat sedan mordförsöket. Det är helt rimligt och logiskt. Varför ska kvinnorna behöva ge upp allt, brottet har begåtts i dessa fall av mannen, och i regel är dom dömda för någon form av kvinnofridskränkning, alltså ser jag det som ett led i straffet.

Men,
varför vänta tills dom överskrider besöksförbudet? Hur många kvinnor har råd att leka rysk roulette, som det faktiskt liknar. Att mötas på fel plats, fel tidpunkt är kanske en gång för sent. Så känner jag det. Nä, besöksförbud ska vara lika med boja. På en gång! Förslagsvis utrustad med GPS i dom grövre fallen. Och det allra viktigaste;

Redan i en fällande dom, ska besöksförbud bakas in. Än bättre om motionen går igenom, så betyder det att kvinnorna ska kunna bo kvar där det sociala nätverket och familj ofta finns. Så skulle jag velat haft det. Vill fortfarande kanske är ett bättre tempus.

Nu när dottern åkt tillbaka "hem", så lämnar det en bitterljuv smak. Den ljuva känslan hon lämnar blir till saknad av det jag kunde haft,

Om.........anyway, ska bli intressant att följa den här frågan. Undrar vad dom ska göra med oss som redan tvingats fly till ett Ingemansland.

Andra bloggar om samma ämne:
Lilla Torg Liberalerna
jj.n´s blogg
Anne Marie Ekströms blogg

Andra bloggar om: folkpartiet, birgitta ohlsson, kommunarrest, fotboja, besöksförbud, intressant, mäns våld mot kvinnor, samhälle, straff

Hon ville ha reda på hur jag ville ha det! Mördarjäveln ska ha regelbundna utevistelser 2 ggr/månad med personal , och hon undrade om dom skulle ringa vid varje tillfälle. -Nej tack, sa jag. Ring bara om han avviker. Tänker med eskort, helt ok. Fast ingenting är ok med MJ. Rent känslomässigt kan han ligga i en källare och dö. Det är ju så här att, desto närmare frigivningen desto mer "frihet" och jag känner att vare sig jag vill eller inte så har han invaderat min hjärna igen. Jag måste ta del av hans permissioner, så att vi inte kolliderar när jag hälsar på family. Den mannen har jag inte råd att träffa en gång till för att som en del uttrycker i missriktad välvilja: inte gör han någonting mer mot dig.........

Så till sorgebarnet kvarskrivning och Skatteverket.
Sedan i maj månad har dom problem med sin distribution av post till oss med skyddad id. Någon kanske har läst Magdalena Graafs roman, Det ska bli ett sant nöje att döda dig? Där beskriver hon efter års flykt runt på kvinnojourer, hur det hela slutade med skulder upp över öronen för att post helt enkelt inte kom fram. Jag flyttar inte runt i den bemärkelsen men, 2 månaders fördröjning av post har resulterat i att räkningar och påminnelser, t.om kodkorten till internetbanken så man kan ta sig in i systemet och betala e-fakturor eskalerat till tok! Inkassoavgifterna får jag betala, ni vet väl hur inkassobolag är? Gjorde en snabb sammanställning idag, och vi pratar tusenlappar inkluderat med räntor och skit.

Därför har jag nu för avsikt att driva den här frågan med Skatteverket, som är väl medvetna om problemet. Pratade sist med dom i morse. Jag tänker kräva att dom får stå för fiolerna, då jag inte valt att leva så här. Inget brottsoffer har valt sin situation, och det minsta vi kan kräva är att samhället ställer upp på oss, vi har det nog svårt.
Så har du, precis som jag drabbats och läser detta och orkar; under kontakt längst upp i min blogg, skriv en rad så jag får mer på fötterna. Du kan vara anonym, jag vill bara ha ett hum om hur stort problemet kan vara.

VI LEVER SKYDDADE, MEN INTE FRÅN MYNDIGHETERS ÖVERGREPP!

Andra bloggar om: samhälle, kvv, skatteverket, post, skyddad id, intressant, brottsoffer, mäns våld mot kvinnor

Den öppna anstalten sköter målsägandeinformationen exemplariskt. Hemkommen från hemifrån,( ja så är det, läs förra inlägget), låg ett brev och väntade med information i god tid, att MJ ska permis då och då. Imorse hade dom ringt innan jag vaknade till liv såg jag på nummerpresentatören. Lite orolig blir man eftersom det kunde röra vad som helst, permisen är inte nu men, kontaktpersonen gav sig inte utan ringde igen i eftermiddags. För att förvissa sig om att brevet kommit fram och för att berätta vem som kommer att ringa nu när hon går på semester.

Så enkelt är det, att sköta såna här bitar. Mig veterligt ska alla anstalter ha samma rutiner, vare sig det är en öppen anstalt eller sluten daltkåk. Eller är dom måna att inte bli granskade av JO, dom oxå? Skit samma, jag är nöjd.

Observera att jag "failar" inlägget under vardag bl.a. För det är detta börjar bli.

Jag avskyr vardag....

Som en parentes önskar jag att kvinnan som hade vittnesskydd inte ljugit om överfallen, hon sabbar mycket för oss som behöver skydd. Samtidigt kan det vara ett uttryck för rädsla. skräck kan ställa till mycket!

Andra bloggar om: målsägandeinformation, samhälle, kriminalvård, brottsoffer

En del säger: It´s all in your head. Sant, men min inre verklighet kom utifrån. En real rädsla. Befogad. Hur terapiserar man bort såna rädslor? Den senaste tiden har jag fått samma råd av olika personer. Samma råd som min hjärna tänker, men inte tillåtit mig att tänka ända ut. För man kan inte fly från sina problem?!

Men problemet är inte jag, problemet är på G, ut i verkligheten. Den yttre verkligheten, som redan är in my head.

Bättre fly än illa fäkta.........................

Andra bloggar om: psyke, vänskap, ptsd, flashbacks, rymma, straff, terapi

MJ har lämnat anstalten, så vi vet ingenting!

Och den nya anstalten slänger ut röda mattan för monstret, och beviljar hans ansökan om permis i midsommar på rot! Aset hinner alltså inte mer än att komma innanför portarna, så är hans ansökan godkänd.
Kanske jag ska vara glad att KVV ens hörde av sig?

Fy fan, vilket jävla liv man lever. Men jag kommer nog att höra av min psychobrorsa på det ena eller andra viset (orkar inte förklara nu),

han har blivit åtalad för sitt försäkringsbedrägeri! Och det är mitt fel, han tror att jag anmält honom till F-kassan......över 600.000 pix har han hystat ut, och samtiddigt jobbat.

Hoppas det regnar atombomber både här och där i Midsommar.......

Andra bloggar om: midsommar, kvv, permission, samhälle, myndigheter

Den enda planen för dagen dock, är att inte bryta ihop och inte bryta någon skelettdel. Som förra året. I efterskott kan man garva, men inte då. Bröt handjäveln på Finlandsfärjan. Innan sjöslaget satte igång på riktigt. Bloggade då på heltid på Ab, där fick jag kontakt på riktigt med Alma, Resonerar.se. Vi bestämde oss för att åka en sväng till grannlandet i Öster. Sagt och gjort, men bara en stund inpå sjögången, snubblade jag på en "död råtta" under heltäckningsmattan på väg ut från taxfreen. Jag bar alla kassar för oss, och stupar. Det lilla fallet, jag är en mkt liten människa resulterade i en knäckt knoge. Besökte sköterskan på båten, därifrån ringde man till Helsingforssjukan, som kunde ta emot mig om jag stod för alla fioler med röntgen osv cash, eftersom jag har skyddad id och givetvis inte hade med det blåa kortet från F-kassan. Många tusen skulle det kosta. Dom menade på att det kunde jag cleara med kassan vid hemkomst.

Då blev det smärtstillande från buffén och taxfreen.

Hemkommen till bonnstan, slank jag förbi akuten och drog knogen rätt och gipsades. På pickalurven får man inga smärtisar. Mötte en trevlig tjej, som jag satt och drack vin  och rökte med utanför, personalen fick ropa in mig.
Väl hemma, trött och fuller upptäcker jag att min kisse, den lilla skygga vackra kattmadamen hade hoppat från ballekongen, fortfarande borta trots idog annonsering. Nä;

Den här midsommaren ska bli en fridsommar!

Andra bloggar om: midsommar, resor, bloggvänner, samhälle, sjukvård, skyddad id, kvarskrivning