Men att sitta inne när det regnar är rätt mysigt ändå. Särskilt om man har bra musik. St Augustines album In a Field of Question Marks är inget storverk, men sista låten är rätt tilltalande. Och kanske. Kanske kan man vara lycklig i ett regnigt land.

St Augustine - Rainy Country

Som The Curse of Company. Jag vet att de har gett ut skivan Leo Magnets Join a Gang i år, och att det låter bra. Vi får se, jag tar kanske reda på mer. När jag orkar.

The Curse of Company - All the Mines

Men semestern är slut. Och jag är i ett regnigt Stockholm. Men under semestern blev det lite mer radiolyssnande än vanligtvis, och då hörde jag M83:s underbara Kim & Jessie. Anthony Gonzalez heter mannen bakom M83, och nya albumet heter Saturdays = Youth.

Och för att få lite semesterkänsla; varsågoda.

M83 - Kim & Jessie

Idag blir det en sommarlåt av Joel Alme, som ni som hänger med kanske läst en massa om. Jag tror han blev ganska hypad. Själv gillar jag plattan A Master of Ceremonies, även om den kanske inte är genialisk.

Mest förtjust är jag faktiskt i dagens spår. Det är en version på engelska, men samma låt finns på svensk på Hästpojkens debutalbum Caligula. Där heter den Utan personlig insats och är förstås på svenska. Jag vet inte vilken låt som är en cover på vilken, i Caligulakonvolutet kan man nämligen läsa att deras version är gjord efter en idé av Björn Olsson och... just det, Joel Alme.

Ni får båda bara för det. Ni får bedöma själva. Jag vet vilken jag tycker bäst om...

Joel Alme - A Young Summer's Youth

Hästpojken - Utan personlig insats

Jag har fått min deadline på hemmajobbet uppskjuten en månad ungefär, vilket betyder att jag inte behöver sitta och stressa dag som natt nästa vecka och nu i helgen. Vilket betyder att jag tar en runda ut till landet idag och återkommer på söndag. Jag vet inte hur vädret ska bli ute i skärgården, och jag är på väg att bli förkyld, men jaja, sol ska vi väl kunna hitta nånstans. På teven, kanske

Please don't ask me to defend
The shameful lowlands of the way I'm drifting gloomily through time
I reached inside myself today
Thinking there's got to be some way to keep my troubles distant

A-ha - The Sun Always Shines on TV

Istället för att vara ute i regnet (eller jag vet inte om det regnade, men sol var det inte utanför mitt fönster) har jag lyssnat på Anders Persson och Carl Smith och deras självbetitlade album. Mycket fint. Särskilt dagens låt, som jag föll extra mycket för.

Och eftersom det inte var så somrigt ute idag så tänkte jag hoppa över sommartemat för den här underbara saken.

Anders Persson och Carl Smith - Du svamlade om döden

Dags att sluta vara pretto och köra dagens låt istället. Kanske också lite pretto, men vad fasen. Det är sommar.

Monica Zetterlund - Sakta vi gå genom stan

The Magnetic Fields - Summer Lies

This is the back, and it feels as though it's taken forever to knit. It's actually worked up quite quickly, as every fourth row is knitted on a 10mm needle, but it's garter stitch so it's incredibly boring to work on. It's also hurting my hands quite a bit, so I'm not spending as much time on it as I'd like to.

I don't know why this particular project should be hurting my hands so much. Perhaps because the yarn doesn't stretch and give. Perhaps because it's heavy. Perhaps using the different sized needles is awkward - that certainly makes for slower knitting. Perhaps it's because all I'm doing is knit, knit, knit, without the variation for my hands of purling every alternate row.

It's a shame, as I really like the way this fabric is knitting up, and I'm really looking forward to wearing the jumper. I had been thinking of making some more, perhaps in some of the Cadenza colourways, but I don't think that's going to be a very clever idea.

Perhaps I'll go back to my 1980s Patons "Odpins" book. All of the patterns in there are knitted with various combinations of large and small needles. I must be able to work out something similar which isn't going to be so hard on my hands.

Chapter - John Strafford (1934-1996) or The Colour of Summer

Det finns en del fina fotbollsklassiker, till exempel Timo Räisänens Bollen måste dö för att nämna en. Men idag blir det en video med inga andra än Tyskarna från Lund. En modern favorit.

Tyskarna från Lund - Global Fussball OK (Youtube)

Eller ja... det är nog mer så att jag jobbar hela helgen förutom just idag, och att det inte var någon idé att ta sig någonstans samt att alla vänner är borta och firar på annat håll. Så jag gör ingenting. Tvättar, städar, jobbar hemma. Ja. Men vad är väl en midsommar...

Men ändock blir det en midsommarlåt, och då inga små grodor eller grisar med knorr. Utan istället svenska The Second Band med sista låten på senaste albumet The Definite Form. Glad midsommar på er!

The Second Band - The Midsummer Dreams

Det finns ju inte så många Malin-låtar. Svarta Malin förståss, min systers ledmotiv. Men annars så... på franska finns det kanske en del, men där är ju malin någonting dåligt. Och på engelska så är det ju Jesse Malin, men då är det ju hans efternamn... konstigt! Om ni läsare har några tips på Malin-låtar får ni förståss gärna tipsa.

Så länge så tänkte jag köra lite Sufjan för min syster. Jag tycker att det passar med två gånger Herr Stevens, ni fattar nog varför.

Så - grattis storasyster!

I'm sorry, I'm sorry
A pair of shoes is what you need

Sufjan Stevens - Happy Birthday

Sufjan Stevens - Sister

Ja, hur som helst. På min födelsedag förra veckan tillägnade min syster tre låtar till mig. En som jag hört förut, en liveakt som jag inte fastnade för jättemycket, och en... alldeles, alldeles underbar låt. Med Fryars. Eller Ben Garrett, som den unge mannen heter. Och jag har fallit som en fura, trots att jag hittills bara hört fyra låtar. Men det är ljuvligt. Helt underbart. Lyssna själva.

Fryars - Olive Eyes

The Ordinary Boys - Thank You and Goodnight

Laid Back - Baker Man

Madrugada - Look Away Lucifer

I konkurrens med It's A Trap och Discobelle så kommer vi förmodligen inte att vinna, men vi är glada för nomineringen och om du vill rösta på oss gör du det genom att klicka på knappen här >

Ikväll spelar The Sound of Arrows på Debaser Slussen. Och jag ska såklart dit. Det får ju bara inte missas, ett av de bästa svenska banden just nu, i mitt tycke. Eller väldigt bra, i alla fall.

TSoA släppte sin första ep, Danger!, 7 maj, och innehåller bland annat fyra remixer av huvudspåret Danger! Och bäst av dem är förstås dagens låt, en remix i Cotton Crews regi.

The Sound of Arrows - Danger! Cotton Crew Remix

Death Cab For Cutie gav idag, 14 maj, ut sitt nya album Narrow Stairs. Det blir bandets, som döpt sig efter en låt av The Bonzo Dog Doo Dah Band (låter bra, eller hur?), sjunde fullängdsalbum, och jag... är väl inte direkt förväntansfull, eftersom man då bara blir besviken, men det ska bli kul att höra hur det ter sig. I detta läge har jag ännu inte hunnit lyssna på mer än första spåret, vilket också är dagens låt. Det låter bra, som det brukar. Känsligt. Sorgligt. På sätt och vis tycker jag att det är väldigt jobbigt att lyssna på DCFC. Det blir alldeles för mycket känslor som jag just nu håller på att trycka undan. Men ärligt talat, det är är riktigt bra. Och det säger jag efter andra lyssningen på låten.

I descended a dusty, gravel ridge beneath the Bixby Canyon Bridge
Until I eventually arrived at the place where your soul had died
And barefoot in the shallow creek I grabbed some stones from underneath
And waited for you to speak to me

Death Cab For Cutie - Bixby Canyon Bridge

David Fridlund är sångare i David and the Citizens och gav för tre år sedan, 2005, ut soloalbumet Amaterasu. Mycket fint. Sorgligt. Från det är i alla fall dagens kombinerade april-majlåt hämtad.

Pass through the park covered by the dark
walk like a man - if you can
head over heels ‘til you’re safe again
back at her place, open the gate
please don’t let it be too late

David Fridlund - April and May

Adorable - Sunshine Smile

Förstå. The Radio Dept. är ett av mina absoluta favoritband. Albumet Pet Grief är nog det bästa någonsin.

För ett år sedan hörde jag att de skulle släppa nytt efter sommaren. Källan var initierad förstahandskälla. Men det sköts upp. Det talades om vintern. Januari i år. Senare i vår. Nu talas det om i höst. Suck. Mina förväntningar är skyhöga.

Jag vet inte riktigt hur den här låten har läckt ut, och jag vill inte själv lägga ut den på bloggen utan länkar istället till sidan där den återfinns. Men det tycks vara en ny The Radio Dept.-låt, och den är inte under mina förväntningar. Njut.

The Radio Dept. - Freddie and the Trojan Horse

Men det gör inget längre,
det gör inget nu
Inte som i att jag inte bryr mig
om dig längre men jag har lärt mig
vad som är bättre och vad som är sämre
Och jag var kär och du var kär
Och jag stod här och du stod här
Hissnande tankar som vi båda tänkte
Jag tänker dom nu men vad tycker du?

 

Markus Krunegård - Den som dör får se/Markus kyrkogård

Jag har hämtat min cykel hos mina föräldrar idag. Jag cyklar inte särskilt ofta. Efter tjugo minuter på sadeln förstod jag varför.

Kallt och blåsigt, men det värsta var alla bilar som man bara känner tycker att man är ivägen och vinglar och bara är dum i huvudet. Så jag blev irriterad och cyklade hem. Det tog väldigt lång tid för mig att lära mig cykla när jag var liten. Jag tror inte att jag är jättebra ännu.

Därför kör jag bil. Nog om det. Det här är en låt från Britta Perssons senaste album som kom i vintras. Bilar. Just det.

Britta Persson - Car Song