... ville jag bara säga. Men det gjorde jag inte. Det var liksom inte ens lönt att föra diskussion i det läget. Jag hade redan förlorat och intuitivt visste hur det skulle gå... 

Egentligen skulle jag kunna dra storyn om firmafesten och sveket, men det tänker jag inte göra. Ni har hört den förr. En svag kvinna med stora behov av att luta sig mot en man? Egentligen finns det inte så mycket speciellt med mitt livs story. Det enda är bara att den är MIN alldeles egna, unik och utan plagiering. Här finns ingen kopiering som sagts från en annan människas hjärta. Här är min tanke, min logik och ambivalens. Allt här är mitt. Bara MITT.

Tur är väl det. För det finns pass i mitt liv som jag inte vill ge bort, inte ens till min värsta fiende. Känslor som jag inte vill att någon annan ska känna. Mörkret, förtvivlan när man inte vet hur man ska klara nästa minut. Maklösheten att livet inte blir som man vill, trots att man gjort allt. Ibland tänker jag tillbaka. En del saker är borta ur mitt minne. Om det är förträngning pga trauma eller bara vanlig glömska vet jag inte. Kanske har det inte poppat upp situationer då den gamla infon varit behövlig, och därför har jag inte knytit an till minnet. Eller så har jag omvandlat den till allmängiltig info, likt modeller och strukturer, gällande många sammanhang.

Jag är mitt i livet och har hunnit med att gifta mig, föda barn, skilja mig, bli sambo och bo ihop med en annan kvinnas barn. Jag har hunnit jobba, plugga och tänka till. Jag har varit frisk och "förmögen" likväl som sjuk och pank. Jag har älskat och avskytt, förtvivlat och förlåtit. Jag har nog gjort det mesta som kan rymmas i ett vanligt liv. Nu står jag här ensam, på egen begäran. Igen. Den här gången är det just bara så det ska vara. Skönt! Allt som är av mig själv kommer tillbaka. För i många tider har det varit en kompromiss, en lösning för att livet ska funka med människor i min omgivning. Barn, man, ex, jobbarkompisar, pluggarvänner.. osv. Någonstans i den där karusellen försvinner man sakta men säkert. Det är inte i mycket som man själv får så stor plats som man egentligen skulle behöva.

Men kanske, kanske att man skapar de allra största av världar inom sig. Jag vet inte. Ibland känns det så. Ibland är det bara jag som vet hur saker är, och förr lade jag mycket tid på att försöka förklara min ståndpunkt. Men det var rätt så lönlöst. Människor ser det de vill se och/eller klarar av just för tillfället. Så är det, och går inte att ändra på. Nu för tiden försöker jag trixa mig in i huvudet på folk för att om möjligt uppfatta världen ur den personens ögon. Det går ju inte, jag vet, men försöket i sig ger en förståelse för den andres tänk och det är alltid ett plus.

Men ibland är man som sagt ensam. Som när jag stod där på golvet i högskolans entré, nyss kommen från läkaren med beskedet att jag var friskförklarad från cancern... Det var då jag var den mest ensamma människan i hela världen. Sorger kan man klara själv. Men att ha lycka som man inte har någon att dela med, vad ska man göra med den? Ingen förstod, och ingen kommer någonsin att göra det. Ingen kommer att veta hur det kändes när jag sa till min man "Jag lever" och han bara tittade på mig som en död fisk. Fuck you? Nope, inte en gång till. Ingen mer än jag kommer att förstå min definition av skillnaden mellan liv och död. Den är bara min. En kortform för den uttalas "Dumbom, du har inte börjat leva än." Inte undrar på att man senare föll isär, en skiljsmässa blev ett faktum. Inte konstigt alls.

Ett liv tillsammans ska väl börja med definitionen av LIV?!! Jag älskar att leva, och ibland undrar jag om jag inte bara vill chocka människor att vakna. Lite diaboliskt så där... *ler lurigt* Tror vi får köra en repris på MIN låt. "Mustarden" får ursäkta, för den låten är bara MIN!! *loopar till leda*

lördag betyder fest även för bloggläsare, så jag bjuder på örhängena och en glimt av nya frllan:

-are you going out with jon santry?

han knep ihop munnen. ojdå, det där var kanske inte menat som öppningsfras.

-i mean, i don't mean to be dead nosy or bother about your business, that's not what i mean, err, i just saw you getting out of his car the other day and, err.. are you going out with jon santry?

that's småstad 4 ya. så jag fann mig invecklad i en dialog som helt och hållet handlade om min relation till jon santry, från capoeira-filmer och enorma mängder vitt ris (diet inför tävlingar) till storebrors-snacket (som jag redan tagit här på bloggen en gång), med någon som i slutet av samtalet presenterade sig som danni. trevligt att träffas.

Utöver detta har dock semestern varit fantastisk so far, hälsingland och dalarna har visat sig från sin finaste sida. Rättvik är världens bästa stad på sommaren. Konserter, bad och smygpremiär av The Dark Knight (och ja, den är jääävligt bra). Nu befinner jag mig i  Torsång, men imorgon bär det av hemåt till Gävle igen.

Vems fel är det? Det är ju faktiskt frivilligt att köpa sin bostad, det är frivilligt att tacka ja om det pratas om att bilda bostadsrättsförening i huset där man bor. Man kan säga nej. Och om fler tackade nej, så skulle det finnas fler hyresrätter. Då skulle våra barn (och de andra) som vill kunna ha lite mer att välja på. Och vem var det som införde lättare regler för bildning av bostadsrätter??? Högerblocket, under förra mandatperioden de regerade. Men å andra sidan, har Sossarna på nåt enda sätt ändrat på detta faktum? Nej, det har de inte. Utan det är samma anda där. Köp din bostad= bli lycklig eller? Jag personligen kommer aldrig att kunna köpa mig en bostadsrätt, jag har inte tillräckligt hög inkomst (pga arbetsbrist som lett till sjukpension för min del) och därför är jag inte välkommen på bostadsmarknaden. Inte heller kan jag få en hyresrätt, dels på grund utav extrem brist på hyresträtter och dels på grund utav att de lägenheter som finns tillgängliga har så sjukt höga hyror att jag aldrig skulle kunna betala den i alla fall.

Den lägenheten som jag bor i nu, i en liten sunkig jävla skitförort till Stockholm, betalar jag 5800 för. Den är på 57 kvm och hur sunkig som helst. Enligt hyresvärden är den "helrenoverad" 1997. Yeah, right. Den var renoverad på så sätt att man lagt in nya plastmattor och kaklat om litegrann i kök och badrum. Satt in skitkassa skåpsluckor, och polerat parketten (men inte bytt ut den) och bytt toalett och badkar. Satt in en ny ytterdörr till lägenheten. Och så tog de bort en utav dörrarna som finns inne i lägenheten. Vi har två ingångar till sovrummet den ena leder ut till vardagsrummet och den andra till köket. Den som leder ut i vardagsrummet den saknar dörr. Men hyresvärden tycker inte att man behöver sätta dit nån ny dörr. Det innebär att vi inte har nån. Mycket störande tycker jag.

Men det som jag skulle komma fram till är följande, Sossarna är lika skyldiga till bostadsbristen som Moderaterna. Och det är ingen skillnad på vem som regerar i alla fall, det är samma skit ändå när det gäller bostadspolitiken. Så nu har jag fått nog. Jag vill göra revolution. Phuuu... Nu har jag fått ur mig dagens första frustration.

-Henka

Is het het weer? In elke geval ben ik toe aan zon, rust en vakantie.

Tom heeft ons gisteren toch al een beetje vakantiegevoel gegeven. Op 't onverwachte nodigde hij ons uit voor een BBQ aan het einde van de wereld. Althans zo leek het toch wel. Een schoon gerenoveerd huis in de velden met een immense tuin omringd door bos. Hierin dan twee hangbuikzwijnen (Spik en Spek), kippen, een hangmat.

Liv heeft haar ook geweldig geamuseerd! Enkel van de hangbuikzwijnen had ze veel schrik (en terecht!).

We vinden Liv geweldig slim. Liv heeft blokjes/potjes waar je torens mee kan bouwen of ineen steken. Liv krijgt op eigen houtje al een record van 5 potjes in elkaar!!! Door middel van "trial en error" welliswaar, maar met veel concentratie en geduld.

Verder begint onze meid goed aan de hand te stappen, het evenwicht is er nog helemaal niet, ze verplettert ook nog alles wat ze tegenkomt, maar de voetjes doen goed mee. Ze doet het ook graag, als je haar terug op haar poep zet is 't gegarandeerd protest. Nu genoeg gestoefd!!!

och jag leker med tanken att kanske...

jag menar..

jag kunde hitta mig ett jobb nånstans i närheten, läsa klart distanskurserna och så småningom hitta nåt på manchester eller salford university. eller kanske bara jobba, få in hyran och matpengarna, ha en sambo och djur, lära mig rida och fortsätta min älskade englandsvardag. en pint guinness på onsdag, fem på lördag. träna seriöst för jon och gå nybörjaryogan i disley med edith. aldrig missa en söndagsmiddag med familjen igen. förlänga medlemsskapet på gymmet, skaffa eget bibliotekskort. go ape med jamie, göra alton towers med fil, bli stammis på printworks.

aldrig önska att jag var i new mills helgen som gick, för jag var i new mills.

En regnvejrsaften er heller ikke at foragte.

By the way er der nogen der kan sige, hvad godnat-sangen sidst i Halfdans ABC hedder?

Så kunsten er at plante de planter, som man gerne vil have, og som er stærke nok til at hævde sig, man skal ikke bare se på, om planten har smukke blomster, dem ser man 1- 2 uger om året. Det er bladene, man skal se på. De skal være sunde og stærke og må gerne være så tykke og så mange, at de skygger underplanterne væk! Og, sluttede hun af, de må gerne holde længe, så planten har grønne blade om efteråret - eller måske endda hele vinteren. Så har man en minimal-vedligeholdelses-have. Hun har sikkert fortalt om planter, som deles om årets gang, tidlige løgplanter og sene stauder.
Desværre faldt jeg som sagt i søvn igen, og jeg fik ikke fat på, hvad hun anbefaler.
P1Morgen tillader podcast af time2 fra 7 til 8, men dér er hun ikke med. Ærgeligt.
En Googling / Yahoo på Vedligeholdelsesfri have giver bl.a. Pernille Koiland, men det kan ikke være hende. Hun arbejder vist mere med fliser og swimmingpool.

Den selvsåede birk er blevet skåret ned af banefolkene flere gange fordi den står for tæt på skinnerne, men den kommer troligt igen og hjælper med at skabe læ.

(Update:)

Marianne havde engang et link til et site, der viste, hvordan et almindeligt hus ville se ud, hvis der ikke var nogen til at passe det; efter 10 år, 20, 40, 80, 100, 150, 200 år - det blev jo til skov tilsidst.

Så selv om det er lidt misvisende at kalde det en vedligeholdelsesfri have, så var meningen fra den herlige havearkitekts side god nok: Tænk også på, at havens planter skal være nogen, der stortrives, for så klarer de selv lugearbejdet.

• Kasten open en dicht doen
• Sleutels
• Huishoudrol afrollen
• Eten
• Met de blokken spelen
• Diertjes
• Indringend kijken naar mensen

Liv heeft een hekel aan

• Water drinken
• Zonnebril en zonnehoedje
• Nagels knippen

Livs karaktereigenschappen

• vrolijk lachebekje, altijd goedgemutst
• Laat zich graag bedienen
• Kan voorwerpen super lang bestuderen
• Nachtraaf

Nettene blir lange og lyse. Folk gjør jeg klare til å flytte til eller fra, utlendinger, hovedsaklig briter som kommer med cruiseskipene, kanskje, sitter på benkene i vågen og piller reker eller jordbær og har det ålreit og blir solbrente på leggene. Noen skal spørre om veien, hvor er postkontoret, sier de kankje, eller hvor er nærmeste bank. Da peker og forklarer jeg, smiler og sier neida, den andre veien, rundt der, ja. Men andre ganger sier de at hei, nå skal vi være i byen til i overmorgen, hva skal vi se, hva er viktig med byen din, og jeg sier at de må se gamlebyen, dere må se domkirken vår, og kanskje dere skulle tatt en båttur i lysefjorden, for der er det fint, eller, hvis de ser hyggelige ut og som mennesker som synes det er greit og jeg har god tid kan jeg si at hei, jeg skal følge dere, jeg.

Hilsen Liv.