Jag har trivts i stockholm, jag har lärt mig massor. Jag har börjat prata mycket mera, tror jag, det känns så. Känner mig lite mera jag, jag mår mycket bättre nu än jag gjorde i våras. Men det har också tagit hela sommar. Det har varit en fin men sammtidigt jättejobbig sommar.

Jag ångrar inget jag inte gjort, eller gjort, eller kunde gjort annorlunda. Jag tror att jag har behövt denhär sommaren. Jag tror att jag har behövt dethär, jag har behövt klara mig själv. Jag vet inte vad jag skall svara då folk frågar vad jag har gjort, men å andra sidan har jag gjort så gott jag har kunnat. Man kan inte mera än så.

Vad har jag gjort i två och en halv månad i Stockholm?

Jag har jobbat, slitit, jobbat, jobbat, jobbat. Jag har lärt mig att prata med dom. Jag har lärt mig vad som är viktigt för mig. Jag har lärt mig att vara lugn även om det är stressigt, har klarat av det nästan jämt. Ibland har det varit jättetungt och tråkigt att gå till jobbet. Men i det stora hela har jag trivts och kommer att sakna alla där.

Jobbat har jag gjort, men du måste ju ha hunnit nåt annat. På fritiden? Vilken fritid? Jo, jag har varit ledig två dagar i veckan, ibland bara en, jag har varit ledig en helg i sommar. Var till Gotland med nordjobb då, det var skoj, även om jag hade blåmärken över hela benen efteråt, förstår inte riktigt, jag brukar inte få blåmärken.. nåja, men det var skoj.

Jag har gråtit, jag har mått jättedåligt, tvingat mig till jobbat, kämpat för att klara av min vardag. Bara gråtit, för det gör ont i mig, jag vet inte hur jag skall få ut det. Har inte kunnat berätta heller, för jag vet inte varför jag har varit ledsen. Det har bara varit jobbigt, ont, tungt, kommer det aldrig ta slut?

Men nu är det bra, jag har mått bra i nästan tre veckor nu. Ser fram emot att börja skolan, ännu för en månad sedan visste jag inte om jag skulle orka med det. Orkar inte alla människor och skolan och jag vet inte vad jag gör där. Jag har ju berättat att jag studerar konst, för alla som har frågat, men jag vet inte varför. Jag vet inte vad jag vill göra, eller vad jag tycker mäst om att göra. Jag börjar tredje året ju, man måste väl veta vad man vill vid det laget?

Så, det var min sommar, nu är jag hemma i regnet igen. Ledig, jätteskönt.

Där är vi lika jag och far, vi jobbar inte på sommaren om vi inte måste. Eller vi är lika på flera saker men mest dåliga sidor, tyvärr. Dåligt humör, bråkiga, gnälliga och envisa. Dåliga förlorare och den största glädjen i livet är kanske skadeglädjen. Ni ska se oss spela kort ihop...

Semester +
- Man får mer pengar från jobbet
- Man behöver inte gå till jobbet
- Man kan göra nästan vad man vill när man vill

Om man kunde jobba med att ha semester så skulle jag nog göra det.

Här är gänget som var lediga.

Här är bilder från söndag som oxå var ledig dag.

Lägger upp bilder på min nya frisyr senare.

Äntligen en ledig dag då vi kunde ta sovmorgon. Det var varmt under taket men vi var alla trötta efter alla strapatser i Prag. Vi sov gott till sena morgonen och hela torsdagen tillbringades hemma hos syrran. Nästan. Mitt på dagen åkte vi till en närbelägen restaurant och åt lunch ("en stor köttbit från ung oxe slängd på elden", "allt flyger som har fjädrar och avslutar sin färd vanligtvis på grillen" - exempel från menyn), och shoppade klart i en annan liten by, i en vietnamesisk affär som hade precis allt för mycket mänskliga priser.

Resten av dagen spenderade jag i poolen, brände ryggen och rumpan, men mådde som en princessa. Syrran och Jindra satt i skuggan i hammocken och tyckte att jag var knäpp som badade i så kallt vatten. Jindra skulle visa sig på styva linan och hoppade i också en stund - men så saftiga svordomar har jag inte hört på år och dag.

Och här kommer några bilder från den sköna lediga dagen.

Min höggravida syster Helena och jag i hammocken.

Elida i poolen.

Jindra och jag i poolen, efter att han svurit klart.

Fransecsa mitt i hoppet, fångad av Elidas supersnabba kamerafingrar.

Francesca utför en torkningsdans på gräsmattan.

Alla kring poolen, jag ligger i, så klart :)

Francesca med hittekatten Cicinka, också kallad Lumpik.

På fredagen stundade vår hemresa. På torsdag kväll tog vi en promenad runt byn och hamnade vid ett gammalt utbränd kooperativ som i blåsten lät hemsökt av galloperande spökhästar. En påminnelse om den tiden då kommunismen härskade i mitt vackra hemland. Den mest naturliga synen i världen för mig som växt upp på landet i Tjeckien, en fullkomligt paranormal värld för Elida, född år 1980 i Sverige. Jag fick berätta om Berlinmurens fall, kommunismens kapitulation, om Václav Havel och den leende revolutionen....

Må vi aldrig glömma den schizofrena eran som somliga av oss upplevde som den mest naturliga och normala i världen. Kanske kan de halvt utbrända kooperativen med sina spökhästar vara en påminnelse ett litet tag till...

Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.

Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint :( om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck.... det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg........ Nu!

Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:

-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.

-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)

-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.

När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.

Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför.  Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så  då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så..... det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har... men, ändå.... får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.

U.N.D.E.R.B.A.R.T

Jaja.. Vi hann med en del annat igar ocksa, men nu ska jag ut fran Apple store och traffa JP. S har traning igen sa jag passar pa att gora lite annat sa lange. Jesse J vill att vi ska med ut ikvall. Far se hur det blir :D 

Aja, Pussar och kramar till er allihopa! Hor av mig senare i veckan!

Btw.. Har varit ledig varje dag sen forra tisdagen! :P And Im still getting paid :D :D How lucky am I??

Jenny hade också sin sista dag idag och efter det kommer hon inte tillbaka. Hon ska byta jobb och bli säljare den rackarn. Kul för henne att hon funnit nåt som verkar intressant och speciellt lite ny miljö, det kan vi alla behöva ibland oavsett vad det handlar om. Jenny kiss kommer inte ha lämnat jobbet obemärkt. Det är rätt många som har semester nu, så det är inte bara jag som anses ha förtjänat det, tro det eller ej. Det känna nästan som att ALLA har semester men riktigt så är det ju inte. I morgon kommer en hel del tillbaka med, kul för dom! 4 veckor semester med lugn och ro till viss mån ska bli skönt. Jag kommer dock gå upp 07 VARJE morgon för jag ska träna sen få lite rutin på mina dagar och jag hoppas på bra väder så det inte känns helt meningslöst.

Idag har jag med haft en sk ätardag där jag får unna mig lite extra utan att bli tjock fet och fulare. Pizza har jag nyss ätit samt även ätit en massa frödinge kladdkaka på jobbet och jag kan bara säga FY FAN så jävla goda de är. De väger enbart 115gram men det får plats en jävla massa kalorier tydligen, rättare sagt lite mer än 400 stycken på 100gram men idag behöver jag inte bry mig om det som tur är för jag får äta vad jag vill! På tal om kalorier och kroppen så fick jag faktiskt en del positiva kommentarer idag och det va riktigt kul. Jag har dock svårt att ta åt mig av sånt samt även att kommentera deras kommentar. Vad ska man säga när man får höra att den ser riktigt bra ut? Jag kan bara le och säga nåt tråkigt tillbaka tyvärr. Det måste jag bli bättre på, eller nåt. Tack för komplimangerna iaf, det uppskattas även om jag kanske inte visar det så bra.

I morgon är det som sagt träning och sen ska jag väl städa så det är gjort och håller sig över semester för städa är inget jag tänker ägna mig åt nåt speciellt sen. Det ska gudarna ha klart för sig! Nu ska jag väl tillbaka till min kära tv och se vad för skit som den ska tråka ut mig med!

I går var jag övertygad om att det var onsdag, idag skulle det således ha varit torsdag. Jag tänkte ett tag gå på invigningen av Kirunafestivalen med dottern för att lyssna på lite musik. Men tji fick jag! När jag började läsa i dagens tidning om invigningen av Kirunafestivalen var min första reaktion att det måste vara ett nytt marknadsföringsgrepp att skriva om saker i förväg - att skriva om förväntningar på konserter och om vad som kommer att ske...

Lika långsamt som min väckarklocka väcker mig på morgonen, lika långsamt började det däremot gå upp ett ljus för mig: Det är fredag...

God morgon och välkommen till verkligheten. Jag tror att jag påbörjat min ledighet...

Jag känner mig mycket mer positiv idag. Har jag överleft sjukskrivningen så överlever jag arbetslösheten också. Jag är kunnig och arbetar bra i grupp. Vad kan en potentiell arbetsgivare önska sig mer?;)

Idag är jag LEDIG. Solen skiner och jag har två dagars ledighet innan jag ska jobba på söndag. Och vad gör jag? INGENTING. Vädret är härligt, de flesta är lediga och lite festglada (antar jag). Och jag har en hel dag att göra något kul på. Men jag gör ingenting. Till mitt försvar kan jag säga att byggjobbarna ringde på dörren långt innan jag sovit mig pigg (mycket oväntat, och varför fick inte de stackarna ledigt i dag?). Till mitt försvar kan jag anföra att maken är totalt utarbetad och inte vill göra ett skapandes dugg annat än att bara vara. Till mitt försvar kan även tilläggas att den yngste kom hem från övernattning och slocknade i soffan totalt utmattad, och får ej störas, röras eller föras ut på soliga äventyr. Och den äldste bjöd inte med morsan på en aktiv dag med demonstration.

Jag är så ledig så jag blir alldeles overksam. Jag har dagen fri, så fri så jag inte vet vad jag ska ta mig till, eller var jag ska börja, liksom. Nu har jag först två dagars ledighet, sedan fyra, sedan en HEL VECKA (om jag räknar bort sommarkursens start på annan ort och distanskursens litteraturläsning som följer på den). Normalt har jag mycket sällan ledigt två dagar i rad. Och sen fortsätter det så, med fler dagar ointecknade än intecknade i almanackan. Och jag känner mig alldeles ställd av att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Man måste kanske acklimatisera sig innan man kan vara ledig på riktigt.

Men IMORRN – då ska jag njuta av ledigheten och göra saker och träffa folk. Om jag är handlingsförlamad idag, kommer jag vara hyperaktiv imorgon.

Ha en bra dag! :)

Hej då! //Anton

I morgon är jag ledig det ska bli så skönt. :) . Jag ska bara vara hemma vad jag vet en så länge. Men vi får vel se. Och så kommer ju Niklas i morgon och ska vara här...JAg vet inte hur länge men ett tag iallafall. Det blir nog kul.

Nej nu sk jag gå och se fall om jag kan börga med maten. ses

//Emelie