Jag har blivit antagen till lärarprogrammet! Jag skall även läsa filosofi på distans, om jag inte skaffar mig ett jobb.

I alla fall, lärare är det jag siktar på så yay jag kom in!

Mikaela

En hårdrockande lärare blev uppsagd på grund av att texterna hans band framför inte överensstämmer med skolans värdegrund. (AB, DN) Nu har vi en nyexaminerad lärare som kommer att jobba i telekombranschen i höst, men han verkar inte ha gett upp yrket för alltid. Bra, kämpa på! Som Metta Fjälkner säger: "– Lärare kan också precis som alla andra tillhöra olika politiska partier eller religiösa inriktningar. En utbildad lärare ska kunna skilja på det man gör i tjänsten och det man gör privat och i det här fallet är läraren inte ens prövad mot eleverna." (AB)

    Homoäktenskap har jag skrivit om tidigare. Nu verkar Göran Hägglund ha kommit fram till samma lösning: "– Man kan tänka sig att det par som vill manifestera sin kärlek gör det genom att registrera det hos en myndighet och sedan ordnar man de festligheter man själv vill." (SvD)

    Det är tydligen sommarboom för mödomshinnor. Visst kan man få operera sig och "börja på ny kula" som "oskuld", men jag tycker inte att det ska vara skattefinansierat.

    Slutligen. Det stora landet i väst slutar aldrig att förvåna. 75% av de vuxna (?) tror på mirakel och 20% påstår att de får direktsvar på sina böner från Herren "minst en gång i veckan". (AB)

Länkar till andra bloggar om: allsång, Allsång på Skansen, lärare, skola, skolan, religion, homoäktenskap, politik, samhälle, hårdrock, USA, skönhetsoperation, äktenskap, könsneutral äktenskapslag, hbt, Gud, bön,

Tydligen har du hittat hit, till vår blogg, och det är bra. Kanske förstår du av bloggens namn ungefär vad jag vill. Jag vill att du skall erkänna asexualitet, acceptera att det finns och ta upp det i din undervisning. Jag vill att du inte skall utgå från att alla dina elever kommer att sträva efter ett lyckligt sexliv i framtiden. Jag vill att du skall tänka att någon av eleverna kanske aldrig kommer bli intresserad av sex.

Att vara asexuell innebär att inte ha någon sexlust och/eller inte känna något behov av att inkludera andra människor i sin sexualitet. För mer information, se länkarna i slutet av brevet.

Asexualitet är ett alternativ. Alla borde få känna att det är okej om de inte vill ha sex. Om du informerar om begreppet asexuell kanske någon slipper att pressa sig till något hen inte vill. Någon kanske slipper oroa sig för att vara "fel". Någon kanske slipper bli arg på omvärlden.

Eftersom vi lever på 2000-talet antar jag att hetero-, homo- och bisexualitet är med i din undervisning. Jag ber dig att även ta upp asexualitet. Det är inte så svårt.

Med vänliga hälsningar Mikusagi

Länkar
Asexualitet
Vem är asexuell?
Asexualitet enligt Sexfakta
Enligt Wikipedia

Jan Björklund och Nyamko Sabuni lovar att hala fram plånboken på DN debatt. Jag orkar inte gå in i detalj på det här, och det är inte heller så lätt eftersom det är tunnt med konkreta förslag. Att Högskoleverket ska få i uppdrag att granska och motverka snedrekryteringen till lärarutbildningen tycker jag däremot är värt att notera eftersom vi har en intressant diskussion om det på gång i mitt inlägg "Män i lärarutbildningen". De kan ju börja med att läsa där så kanske vi kan få ett par miljoner över till något annat... ;-)

    Alltiallon har skrivit mer om det här. Fler detaljer i SvD och kommentarer i ledarbloggen och AB.

– Nu kan en sjuåring få en bokstav eller siffra i betyg utan förklaring och stödinsatser

Eva-Lis Preisz, Lärarförbundet, i AB

Jag kan inte förstå det. Hur regeringen kan ta ett beslut som bara riskerar att försämra informationen. Deras mål är lovvärt, att ge bättre och tydligare information, men vi har ju redan det de efterfrågar! (se tidigare inlägg) Och hur ska ett betyg som får utformas godtyckligt av de enskilda skolorna kunna säga någonting vettigt?

    I både DN och SvD kan man säga vad man tycker, men vad hjälper det nu? I SvD blir det tydligt att man inte förstår sakfrågan eftersom alternativen är att det är rätt med betyg för att problemen ska uppmärkssammas tidigt, eller fel för att "barn ska få vara barn". Ett betyg gör inte att problemet uppmärksammas. Snarare kommer det att bli som i de högre åldrarna, skolorna sätter högre betyg än eleverna förtjänar på grund av konkurrensen.

    Nej, det här beslutet tillför inget annat än risker för försämringar, och jag blir så trött.

Uppdatering: Skol- lärarbloggare som håller med, mer eller mindre: Mats, Monika, Marie, Janis, Fransfredrik, Blossing, Fred, Anne-Marie, Björn, Babels torn, Janne. Många kloka tankar om betyg och bedömning i dessa länkar! Frågan är om det finns någon skol- lärarbloggare som tycker att Björklunds "reform" är bra? Ge er gärna tillkänna och framför era argument!

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, grundskola, skolpolitik, politik, utbildning, alliansen, regeringen, folkpartiet, Björklund, Jan Björklund, lärare, lärarförbundet, betyg, skriftliga omdömen, samhälle,

Tack vare min förutseende kurskompis Christina hade jag iallafall någon att skriva ihop med och ett ämne som vi båda tyckte kändes intressant: Demokrati i de tidigare åren. Vi tyckte också att vi hade ett någorlunda bra upplägg på vår studie och att vi hade kommit en bit på väg i tänket - ända till första handledningstillfället... Det visade sig att det var mycket vi inte tänkt på, och en mängd forskningsfrågor som vi inte tagit ställning till. Så här såg det ut under en ganska stor del av första månaden. Vi pendlade mellan en gnutta hopp och fullständig förtvivlan. Men med hjälp av våra eminenta handledare, de andra deltagarna i handledningsgruppen och olika underbara personer i vår närhet så utvecklades vår uppsats ständigt till det bättre. Vi stötte och blötte formuleringar och tankar och blev successivt mer och mer nöjda med våra utkast. Men... skulle den vara tillräckligt bra för att gå igenom den sista prövningen; ventileringen?? På ventileringsdagen var nerverna på helspänn och värre hann det bli eftersom vi skulle få försvara vår uppsats sist av alla. Oj, oj, oj... När gruppen innan oss började avsluta sin ventilering kände jag hur jag pendlade mellan att börja fnittra hysteriskt eller stortjuta. Jag bara hoppades att jag skulle kunna hålla mig lugn under vår ventilering. Och som genom ett trollslag blev jag alldeles lugn när jag satte mig framme vid "försvarsbordet" och opponenterna började ställa sina frågor. Christina och jag svarade lugnt och sansat, och hade goda motiveringar till varför vi gjort som vi gjort. Visst fanns det ett par gånger när vi ställdes inför frågor som vi inte riktigt kunde svara på, men vad annat kunde vi då säga än att det var bra kommentarer och att vi inte tänkt på det under arbetets gång?! Jag menar, vi är ju faktiskt nybörjare på det här.

Från att ha trott att jag aldrig skulle kunna skriva ett examensarbete av tillräckligt god kvalitet nådde jag, tillsammans med Christina, förhoppningen om att vi skulle bli godkända, om än med kompletteringskrav. Detta var dessutom den vanligaste bedömningen så vitt vi förstod. Vi kände att blev det så, så skulle vi bli klart nöjda. Bara vi inte blev underkända. Men döm om vår förvåning när vi blir godkända - utan kompletteringskrav!!!!! Det var så fantastiskt, jag har inte fattat det än! Så, nu ska vi bara rätta några stavfel och sedan skicka in uppsatsen för registrering och så kan vi skicka efter vårt examensbevis om några veckor :D Så härligt!!!!!!!!

(Detta arbete är också anledningen till att det varit så tyst här på bloggen på sistone. Jag har varit så uppfylld av skrivandet på uppsatsen att allt annat har fått ligga i träda.)

    Tyvärr måste jag säga att Michael har rätt i att debatten underblåser främlingsfientlighet, vilket kommentarerna till mitt förra inlägg är ett tydligt bevis på. Trots det tycker jag att debatten är viktig. Vi kan inte låta människor som är rädda för det nya och okända styra. Principen om allas rätt till deltagande är för viktig för det.

    Som jag skrev i kommentarerna till mitt förra inlägg så tycker jag egentligen inte att det är relevant att diskutera “vi-och-dom” i den här frågan. Trots att det kanske inte är så många som faktiskt anmäler skolavslutningar i kyrkan så är vi många som tycker att det skapar ”stor olust” och ”obehag” och att besök i kyrkan får oss att känna oss ”kränkta”. (Oscarssons ordval) Det har ingenting med ursprungsland att göra.

    Det här handlar om religionsfrihet (inklusive rätten att inte ha någon religion) och en massa andra grundläggande värderingar som vårt samhälle grundas på. Inte om traditioner och majoritetsbeslut. Jag tycker att det är kränkande att tvingas delta i en religiös verksamhet. Kan någon förklara varför jag, eller mina hypotetiska barn, ska tvingas fira avslutning i kyrkan?

    Vi en lagligt tvingande obligatorisk grundskola i Sverige och lagen säger att ingen elev under den tiden får utsättas för “ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.” Vi har också en målsättning om att alla ska känna sig välkomna och bekväma i skolan och en värdegrund som handlar om allas rätt till deltagande.

    Även från religiöst håll har man insett det orimliga i att ha skolavslutningar i kyrkan. I januari skrev Ragnar Persenius (biskop i Uppsala stift): "Att behålla skolavslutningarna i kyrkan vore att göra våld på oss själva och ett okänt antal elever och lärare." (DN)

Fler manliga studenter än kvinnliga väljer att hoppa av lärarutbildningen, läser jag i en liten TT notis i SvD.

När jag började på Lärarhögskolan i Stockholm fanns det sex parallella klasser med inriktningen mot år 1-7. Det var ca 25 studenter i varje klass, och jag tror att vi var totalt 13-14 män.

Hur hade skolan hanterat den sneda fördelningen? Jo, de placerade ut 2-3 män i varje klass (någon blev ensam), för att sprida ut oss så att varje klass fick en manlig student... Resultatet? Jag tror att vi var 4 st som genomförde utbildningen...

    Min känsla är att det hade varit bättre att samla alla män i två olika klasser...

Uppdatering: Lärarnas riksförbund har kommit med ett förslag till lösning: Höj lönen och sänk undervisningstiden. Jag säger, va? Sänka undervisningstiden? Varför då? Vi som blir lärare blir det i de allra flesta fall för att vi vill undervisa, oavsett kön! Minska på arbetsbördorna som inte är undervisningstid i stället! Se Freon Blogg för ett talande exempel.

Hej!
Jag är mormor till 10 barn, varav tre jag verkligen avskyr. Deras föräldrar står fast vid att deras barn är fina individer, men alla vet att föräldrar är partiska. Vad ska jag göra?
//Margaretha

Hej Margaretha!
Nu gäller det att du är framme med kameran och filmar när barnen gör fel, att du snackar rikligt med skit om deras föräldrar och får dom att göra djur (tex kaniner) illa. Detta kommer få föräldrarna att inse att deras barn är värdelösa.
//Nanny

Kära Astronaut
Hur blir det när man nyser i rymden?
Fördelas snoret ut då?
// Anna

Hej Anna!
NASA har utvecklat speciella nyspåsar. Men eftersom nysningar är så spontana så hinnver vi sällan plocka fram dom. Då nyser vi så snoret flyger. Detta är trist men sant.
// Christer F

Hej!
Parar sig schimpanser i missionären?
//Göran

Hej Göran!
Javisst gör dom det! Så sök inte uppiffande inspiration hos dom! Delfiner gör det också i missionären, nyckelpigor bakifrån. Människor är de enda som ligger med varann i "svanen" och "hästen". Varken svanar eller hästar gör det, vilket förvirrat många sexforskare. Men inte mig, jag vet vad jag gör.
// Göran (samma som dig), sexforskare

Kära Rapid Kid!
Jag bestämde mig vid 18 års ålder att bli kändisfrisör, det verkar så glamoröst. Nu är jag 38 och svartklipper hemmafruar för billig peng. Vad gjorde jag för fel?
//Greta

Tja Greta!
För det första, har du någon superkraft? Om inte, har du klarat andra basen på level två? Underskatta inte ninjakickens inflytande. För det andra är du gammal, nån actionskill måste du fått?
Play it cool Greta!
MVH// Rapid Kid

Hej!
Jag är en man som kallas svanen pga min långa och sköra hals. Alla vet att den är skör och försöker hela tiden bräcka den. Vad ska jag göra?
//Ulf

Kära Ulf.
Min bedömning är att du är paranoid
//Psykakutdoktorn

Men musik kan inte försvinna i sig, bara hur och när och var man lyssnar. Jag gillar när Lasse Berg i boken Gryning över Kalahari menar att det verkligt universella mänskliga draget är behovet av att få röra på sig rytmiskt till musik i grupp. Vare sig det gäller regndans eller Robbie Williams konsert, vi tycks trivas med det. För det är något speciellt med musik som jag vågar hävda att andra kulturella uttrycksformer inte ger upp till. Det är som en filosofikollega konstaterade, att hur bra en tavla eller en staty än är, så kan den inte få dej att stiga upp och vifta med armarna.

Jag gick med en lärarkollega och lyssnade på Talib Kweli som hade konsert i Helsingfors och fick fenomenet bekräftat igen. Om man hade kommit in som döv och sett alla dedär människorna stå och gunga med händerna i vädret hade det kanske sett lite skrämmande ut. Stjärnan uppmanade sin publik att gunga med händerna på olika sätt. "Get your fists out!" "Get your ones out!" ""En hand!" "Båda händerna!" och de coola tonåringarna ansträngde sig till max för att följa med och göra rätt rörelser, konstaterade vi. De i publiken såg förresten precis ut som såna elever som man brukar tala om och säga att de inte klarar av att lyssna på instruktioner, i skolan då alltså. Konserten visade att det knappast handlar om en oförmåga hos dem. Men ibland på timmarna skulle jag önska att jag hade lite mera Talib Kweli-auktoritet. Tänk om uppmaningen "Ta fram boken på sidan 125!" fick samma respons som hans "Get your fists out!".

Det var en riktigt bra konsert förresten.

    Precis samma sak händer förstås igen inför sommarlovet. Rektorn i Kristinelundsskolan i Östhammar beslutar att inte ha avslutningen i kyrkan. Föräldrarna protesterar och Mikael Oscarsson (riksdagsledamot för kd) skriver en artikel där han ondgör sig över beslutet och hänvisar till att "en överväldigande majoritet av eleverna och deras föräldrar önskar sig" avslutning i kyrkan. Han skriver t o m att "skolledare handlar självsvåldigt och förvägrar eleverna en skolavslutning i kyrkan" och att beslutet kan ha "spelat rasister i händerna"! (SvD)

    Det är ju helt stolligt! Det spelar ingen roll vad föräldrarna och eleverna tycker i det här fallet. Enligt min tolkning så bryter det mot lagen, sunt förnuft och skolans mål om "en skola för alla" att ha avslutningen i kyrkan.

    Den här gången är det Katri Linna (ombudsman mot etnisk diskriminering) som mesar och skriver en replik i SvD. Hon vidhåller visserligen DO:s ståndpunkt, men är onödigt undfallande. Våga sätt ner foten!

    Jag bjuder på en länk till låten "You´re in Love" med Ratt från det klassiska pudelrockalbumet "Invasion of your privacy" så att ni har något att lyssna på medan ni flinar skadeglatt åt min olycka! Grrrr!

Länkar till andra bloggar om: Ratt, musik, rock, hårdrock, samba, lärare, skola, skolan, underhållning, personalfest,

När jag först började i Lund hösten 2002 tittade jag på möjligheterna för mig att bli lärare. Det kändes en aning oroande att behöva läsa i Malmö och jag upplevde det som tryggt att ha Kristianstad i närheten. Varför? Jo, för att lärarutbildningen i Malmö redan då hade rykte om sig att vara dålig och meningslös.

Nu, 2008, har Högskoleverket upptäckt det hela. Och folkstormen kom som planerat.

Men diskussioner om brister i gymnasieutbildningen har funnits länge. Tankar om auktorisering har funnits ett tag, även om utredningen för det lades ned och ersattes med en ny (SOU 2008:52). Utmärkt idé, men vad är poängen med lärarutbildningar som inte ger lärarlegitimation? Och vad kan den bakomliggande orsaken vara?

Är det möjligen så att det finns resursbrister till högskolan? Eller att läraryrken har för låg lön och för låg status för att locka till större engagemang från lärarnas sida?

Men att åtgärda symptomet kanske är bättre än inget.

Resultatet tolkas av en del som århundradets flopp (DN):

– Vi har kämpat i sex veckor och patienter har lidit för 0,5 procentenheter. Jag kan inte tänka mig en enda sköterska som är nöjd med det här avtalet.

Av andra ses det goda resultatet som en sporre och ett förhandlingsvapen:

- Det är bara att gratulera Vårdförbundet till lägstalönen. Det kan bli någon form av riktmärke för andra.

Det var precis det här som gjorde att jag såg kampen som hopplös. För visst kan jag tycka att syrrorna är värda mer, men det finns det andra som också är. Det ekonomiska läget och förhandlingsklimatet gjorde att Vårdförbundets krav var omöjliga att uppfylla fullt ut. Det hade inneburit ekonomisk kris. Utan att analysera det här närmare så tycker jag att syrrorna ska vara nöjda med det de fick, och att det är synd att det behövdes en strejk för att inse det.

    Hell-man har skrivit något viktigt om det här. Han utgår från att politiker och arbetsgivare gamblar med att personalen inte säger upp sig, trots att de är besvikna, och skriver att det kan gå snett:

Politiker och arbetsgivare måste snart avkrävas svar på hur de ska lyckas rekrytera till - och behålla folk i - ett stort antal yrken, såsom exempelvis sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare.

Länkar till andra bloggar om:

avtal, avtalsrörelse, konflikt, läraravtal, lärare, löner, offentlig sektor, sjuksköterska, sjuksköterskor, sjukvården, skola, skolan, strejk, Vårdförbundet, vårdstrejken,

Hmmm, intressant!

Den mest markanta konsekvensen av att skolsystemet öppnades upp är väl att lärarnas automatiska auktoritet blåste bort som ett höstlöv... Det är nog därför Björklunds alla förslag låter som att de är hämtade från kriminalvården och inte skolan: förbjud mobiltelefoner, hårdare straff, polishämtning om man smiter (skolkar) och ett tydligt straff/morotssystem som helt styrs av lärarens godtycke...

Däremot ser jag inte lärarlegitimationen som ett tecken på att man vill sluta systemet. Jag ser det snarare som att samhället vill ha insyn i, och kontroll av, skolans yrkesutövare. Kombinationen av att man ser över vad som verkligen behövs för att vara "behörig" att undervisa i ett ämne och en legitimering som kräver både utbildning och praktik under handledning tror jag kan vara bra. En legitimering av en yrkeskår medför ju också att yrkesutövaren kan bli prickad för ett felaktigt utövande och i upprepade fall förlora legitimationen.

Därför är förslaget om lärarlegitimation det första från Björklund som får G i betyg av mig.

Nu har jag läst en artikel i DN som stärker den synen. De obehöriga får åtta år på sig att komplettera sina utbildningar, en person som bedöms som olämplig trots utbildning kan nekas legitimation, eller bli av med den och dessutom ska man införa en karriärtrappa i yrket. Som man skriver i SvD opinion innebär det en ljusnande framtid för lärarnas status. Visserligen gillar jag inte direkt ordet "status", men eftersom det leder till en förtjänad auktoritet och i förlängningen att lärarna kan utföra ett bättre jobb så är det OK.

    Observera att min utgångspunkt är att de obehöriga lärarna ska beredas bra möjligheter att vidareutbilda sig! Jag är inte alls ute efter att bli av med dem!

Mina tidigare inlägg om detta: del 1, del 2

Och visst hade det varit åtminstone ett framsteg om vi hade fler behöriga lärare... om behörig faktiskt skulle innebära någonting mer än att de tagit sig igenom någon jävla skitutbildning där de faktiskt inte fått lära sig någonting... Styr upp en bra utbildning först - sedan kan vi snacka behörighet. Att nu börja sparka folk från sina fasta tjänster hipp som happ, det är ju i dagsläget enbart respektlöst och ingenting annat.

Den senaste idén handlar om att införskaffa en lärarlegitimation, där det ska krävas ett provår efter lärarutbildningen där man visar vad man går för. Eller ja; senaste är väl att ta i... Lärarnas riksförbund har tydligen ställt krav på införande av lärarlegitimation sedan 1992 och sossarna hade innan regeringsskiftet 2006 påbörjat en utredning om hur en sådan legitimering skulle gå till (eller auktorisation, som det då kallades). Innovativt, herr Björklund, innovativt!

 Att obehöriga lärare inte får fast anställning (SvD, AB) tycker jag är en självklarhet, och det är väl inte något nytt? Det hänger ju ihop med lärarlegitimationen och att obehöriga lärare inte ska få sätta betyg, som jag skrivit om tidigare. Observera de viktiga utgångspunkterna för mitt ställningstagande: att behörighetskraven ses över och att de obehöriga lärarna ska erbjudas utbildning på ett fördelaktigt sätt, gärna inom lärarlyftet.

   Att man fokuserar på retorik i skolan är utmärkt. (DN) Jag tycker väl inte att man behöver ha det som ett separat ämne, men att man väver in det i den befintliga undervisningen och utvecklar elevernas muntliga framställningsförmåga på ett mer medvetet sätt än vad som redan görs är ett viktigt utvecklingsområde.

    Det här med elitklasser slogs upp stort... (DN, SvD, AB) Det är ju ett lite klantigt namnval som sticker i ögonen, men själva förslaget är väl inte så kontroversiellt, så länge det handlar om gymnasiet? Det är ju redan olika intagningspoäng på olika skolor och klasser, så "elitklasser" och skolor har vi ju redan...

    Birgitta Johansson skriver intressant i SvD om språkets betydelse för inlärning och utveckling, och kanske t o m inlåsning... Läs och begrunda!

Uppdatering:"Svek mot lässvaga" är en debattartikel som tar upp frågan om hur vi kan anpassa samhället till lässvaga. Det finns tydligen riksdagsbeslut på det, som inte riktigt har genomförts...

    Fler vägar till skolan tar upp precis det jag skrivit om tidigare."Att vara en skicklig lärare handlar inte bara om att ha viss examen. Den goda läraren är intresserad av sina elever och har en smittande entusiasm för ämnet." De som har gedigna ämneskunskaper, men inte "behörighet", måste erbjudas bra möjligheter att komplettera sin utbildning med pedagogik, didaktik och utbildning i bedömning och betygssättning. Därmed skulle de bli behöriga att undervisa och kunner erhålla lärarlegitimation.

Jag vet inte, men jag tycker det verkar pågå en lite oschysst hetsjakt på obehöriga lärare i Sverige just nu. Åtminstone språkligt sett. Det kanske somliga tycker är en petitess, men inte jag. Språkbruk har ställt till mycket skit under historien.

I media framställs det alltsomoftast som att dessa obehöriga lärare nästlar sig in på svenska skolor för att sabotera barnens utbildning. Usch och fy, låt bli att smyga er in och förstöra för våra ungar, typ.

Jag tycker väl också det vore alldeles utmärkt om alla lärare hade full lärarbehörighet - i alla fall om lärarut bildningen är något att ha. Det är inte det som är grejen. Jag gillar inte att man vinklar det till att problemet är de obehöriga lärarna själva. För de är väl inte så att de går in på skolorna med våld och under vapenhot tilltvingar sig att få jobba där? Ursäkta mig, men är det inte skolorna som anlitar dem, utan tvång från de obehörigas sida?

Gör inte de här människorna till bovar. Det är inte hos dem i sig som problemet ligger. Men för all del, en och annan politiker och representant för behöriga lärare kanske kan plocka poäng på att framställa det så. Vilket jag tycker är opportunistiskt och väldigt lågt.

Vi hade slutgiltig uppvisning av våra scener som vi övat på hela vårterminen. Tack och lov började andra gruppen spela upp sitt (alltså, vi har haft halvklass hela året). De hade en scen ur "Trettondagsafton" (?). Sedan var det min grupps tur. No offence, men vi ägde. Det var nog till viss del för att upplägget var bättre, vi hade varsin scen alternativt duett elle vad man kallar det... Man fick helt enkelt större möjlighet att öva och utvecklas. Hur som helst, jag var nervös som jag vet inte vad, eftersom jag fått vibbarna från läraren att betyget hängde på om denna uppspelning gick bra eller ej. Dessutom när jag i förbigående vände mig och kollade bakåt i aulan fick jag syn på Björn med den isiga blicken. Varför var han där?

Anton och jag går upp på scenen, jag sitter där och försöker att lugna ner paniken i kroppen, varma kinder, bultande hjärta... Sen var det bara att köra, och replikerna rullade på helt perfekt. Det svåra var när jag skulle gå från att vara flirtig (som var svårt nog) till förtvivlad. Slöt ögonen, försökte köpa lite tid, tänk ledsna tankar... Det gick inte att börja gråta, men på nått vänster förändrades min röst. Tror jag. Det kändes som att den lät ledsen. Så ledsen att det kändes som att Anton blev lite förvånad, men jag kan ju ha inbillat mig. Sen sprang han iväg, bakom kulisserna, korsade aldrig bäcken (;P) och scenen var slut. Fick beröm av Björn sen, skumt... Han: "Ni var duktiga. Du var duktig. Fast det visste jag redan. Men inte att du var så duktig." Eh.... Va? Visste redan hur då? Jaja...  

Efter skolan åkte Ph och jag till T-centralen för att möta upp med Thilda och sedan kolla upp InterRail inför resan i sommar. Ph och jag föll för frestelsen att köpa mjukglass när vi väntade på Thilda. Jag äter upp innehållet i min plånbok, har jag märkt. Hm. Nåväl, det gick rätt fort på SJ-centret och sen åkte jag hem.

Nu är Mia på väg hem till mej! Bra, då får jag nån att kolla på filmen "the Shining". Ska hinna på en promenad med brorsan innan också så det är bäst att jag avrundar ögonaböj.

Tills vi möts igen.