Övervakning

~~ ett steg mot kontroll ~~

Övervakning på dina villkor!

Övervakning för din säkerhet!

Dagens samhälle blir allt våldsammare. Allt fler övervakningssystem sätts upp i förebyggande syfte mot brottslig verksamhet. Brotten ökar och allt våldsammare brott begås i all form av stöld. Skaffa ett övervakningssystem till din arbetsplats som håller ett extra öga, eller ett andra vittne mot eventuella brott som skulle kunna begås där i framtiden. Med en övervakningskamera har du ett vakande öga i nacken och många brottslingar har tagits till fånga tack vare detta. Om samhället ska kunna anpassa sig efter det sociala samspelet - det vill säga - det ökande våldet så måste fler övervakningskameror sättas up.

Det finns inga nackdelar med att anlägga ett övervakningssystem med övervakningskameror, endast fördelar.

Fördelar:

• Säkert
• Möjlighet till identifiering vid brott
• tjuvarna kommer på bild och kan arresteras
• Håll koll på butiken

Följande statistik kommer från Brå (Brottsförebyggande rådet) och gäller första halvåret för 2008. Detta är bara ett smakprov och är bara en del av brott som anmäls.

Mer statistik på:

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&module_instance=21&id=481&statsType=P1&statsCounty=La&Year=2008&Quarter=2&type=3

Inom vissa kategorier ser vi en tydlig markering på ökning medan i andra minskar det. Skaffa övervakningssystem med övervakningskamera för din säkerhet. Samhället måste anspassa sig till det nya tuffare klimatet som har anlänt.

Det finns många system att köpa, bland annat på hobbex och teknikmagasinet. Det finns professionella firmor som arbetar med detta också som till exempel Larssons Larm & Teknik.

Se länkar:

www.teknikmagasinet.se/

www.hobbex.se

Lycka till!

Göran kastade sig in i en himlastormande förälskelse

Göran upplevde en allvarlig kris i sitt inre. Hur kunde det bli så här? Hon som varit så underbar och ljuvlig, framstod plötsligt som en hycklare som enbart visade honom sitt förakt. Men eftersom Göran varit med förr, funderade han över sin situation och beslöt sig för att ta det drastiska beslutet.

Han ville inte längre ha henne i sitt liv när han kände sig så sviken. Han ville inte ha någon annan heller, för hon hade varit hans allt och ingen hade kunnat mäta sig med henne. Han bestämde sig helt enkelt för att leva ensam en tid och celibat blev enda utvägen.

Göran Skytte beskriver i sin krönika i SvD, sitt förhållande till regeringen som det förhållande han kunde haft till en kvinna. Hur i hela friden ska man tolka det? Det spelar ju ingen roll om han bestämt sig för att inte ha nåt samröre med alliansen fortsättningsvis, om dom inte ändrar sig till det bättre. För Göran har redan, i och med att han gett dom sin röst, knutit ett flerårigt förbund som han själv inte kan upplösa.

Han borde kanske istället betrakta konsekvenserna av sitt val av älskande och välja en annan typ nästa gång. Någon som har inte har en lika kränkande och destruktiv dold agenda. Nu har han bara att ta skeden i vacker hand. Det kallas för att fuckas upp.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, FRA, massavlyssning, övervakning, åsiktskontroll, maktmissbruk, celibat, demokrati, fucka upp, Göran Skytte, kontroll, politik, politiker, regeringen, alliansen,

Äntligen känner sig både personalen och vi trygga och inga stölder har vi haft sedan vi lät installera ett passagesystem.

Om Ni har problem så låt inte det gå för långt. Med ett passagesystem så har man full kontroll och chefen tycker ju alltid om att ha kontroll så det passar honom perfekt.

Obs! Med ett passagesystem så minskar även kostnaderna!!

Det blev en del kvävda skratt eftersom vi faktiskt är väldigt komiska då vi imiterar varann, men ingen av oss ville kännas vid att det egentligen var roligt då hela experimentet faktiskt började med ett bråk och ingen ville erkänna sig besegrad. I slutändan kunde vi naturligtvis inte hålla oss längre och började gapskratta varpå vi snabbt blev vänner igen, men vi gick ur denna pärs (som varade flera timmar) med många insikter och förhoppningsvis bättre utsikter för framtiden (med färre idiotiskt töntiga och meningslösa bråk som dessa).

Jag spelade honom och försökte manifestera hans lathet och blinda, slarviga manlighet genom att stöka till den lägenhet som jag själv just hade spenderat hela dagen för att städa. Jag spottade tandkräm över hela tvättstället, passade på att sprätta med tandborsten mot spegeln, slängde använda handdukar på golvet och var allmänt svinig. Sen pratade jag jättehögt i telefon vankande stressat fram och tillbaka och drog dåliga skämt som bara en invigd barndomsvän skulle förstå. Sen satte jag mig på min röv och rökte i köket. Det hör till historien att vi skulle ha en stor fest på kvällen och hade en del att förbereda, vilket han naturligtvis inte hade någon som helst koll på eller vilja att ta tag i. Så han slappnade av - jag slappnade alltså av. (Detta slappande gjorde mig hemskt stressad, men jag var bestämd, jag skulle inte ge mig)

När han spelade mig gestaltade han en oerhört stressad person med enorma kontrollbehov som sprang runt i hemmet och domderade upp villkoren enligt en nazistisk tidsplan. Han fick städa upp efter mig, och det gjorde han muttrandes och klampandes av ilska. Han fick ta tag i alla grejer - bestämma vad som skulle serveras på kvällen, och fixa med allt som borde fixas inför en fest. Han fick säga till mig vad jag skulle göra (och jag gjorde det med den obligatoriska sucken). Han drev hårt med mitt ordningssinne och jag med hans mamasboy-komplex.

Allting var ju naturligtvis väldigt överdrivet och därmed också oerhört roligt och det man mest lärde sig var något om sig själv. Vi har alla våra svaga och starka sidor och vissa av dem kan man inte ändra emedan andra kanske borde ses över - och hur ska man veta att man har en dålig sida om ingen visar den för en?

Jag är inte direkt en stressad person, men jag gillar att planera och ha ordning och reda på saker och ting. Jag gillar att vara ute i god tid just så att jag inte ska behöva stressa senare och jag gör mitt bästa för att hålla en viss tidsplan så att jag ska slippa det.

Han är en "ta det som det kommer"-kille och har ingen plan alls - om det inte är något som intresserar honom dvs (han är ju en grym producent när det handlar om att göra film och då måste man ju ha koll på grejerna). Han blir då stressad av mig för att jag får det gjort och jag blir stressad av honom för att han inte gör något.

I alla fall så har jag förstått att jag kanske måste ta ett steg tillbaka, men jag förväntar mig då också att han tar ett steg framåt och denna vecka har allting gått mycket bättre på något sätt. Vi ligger fortfarande inte på 50/50, men vi har börjat vår resa dit.

Och det där med kontroll... Det enda i mitt liv som jag har någon kontroll över just nu är mig själv och mitt hem - allt annat är som känt piss, och när allt rasar omkring en måste man få lov att klamra sig fast vid något för att inte bli galen. Detta är min grej. Kan jag inte bara få göra det?

Allt började med att jag just när han stigit upp bad honom göra is till festen innan vi tänkte gå ut en runda på stan ett par timmar senare, han tyckte jag var galen och jag kunde inte fatta att det kunde vara så jäkla jobbigt.

Moment 22 - 326 dagar arbetslös - 128 sökta jobb - kontrollfreak

Η Ευρωπαική Ένωση θέλει να παρακολουθεί και να ελέγχει τους μπλόγκερς!!! Η καταστολή από την Ευρωπαική Ένωση συνεχίζεται!

Μια πρόταση για να παρακολουθούνται και να ελέγχονται οι μπλόγκερς σε όλη την Ευρωπαική Ένωση ψηφίστηκε πρόσφατα από την επιτροπή για τον πολιτισμό και την εκπαίδευση. Την πρωτοβουλία την είχε η Marianne Mikko, ευρωβουλευτής από την Εσθονία, γνωστή αντικομμουνίστρια, σοσιαλδημοκράτισσα. Στις 22 Σεπτέμβρη έρχεται για ψήφιση στο Ευρωπαικό κοινοβούλιο. Αυτό γράφει σήμερα η σουηδική καθημερινή εφημερίδα Ντάγκενς Νιχέτερ. Ακόμα ένας λόγος για την αποδέσμευση από την ΕΕ.

EU vill registrera bloggare

Ett initiativbetänkande för att registrera och kontrollera bloggare har röstats igenom av Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning. Initiativtagaren Marianne Mikko menar att bloggare kan förorena cyberrymden. Detta skriver DN i dag.

Förslaget, som antogs av utskottet nyligen, är tänkt att klargöra bloggares legala ställning och värna om den mediala mångfalden. Media är viktigt för att skydda demokratin, och bloggar är ett betydelsefullt bidrag till mångfalden, konstaterar kulturutskottet. Men de tillägger att det finns ett behov av att kontrollera att inte felaktig information sprids.

"Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden." säger estniska ledamoten och initiativtagaren Marianne Mikko (s) i ett uttalande.

Hvordan kan den så bygges opp? Jo, noe må man da gjøre i forhold til dette med skriving, kanskje slik som jeg gjør nå, etter å ha lest et fantastisk innlegg på Elefantzonen som på en måte slo på et stort lys i hjernen min, jeg bare skriver. Greit at dette ikke er min egen idé, men fremdeles er det mine ord, mine tanker, og mine setninger og farger som spretter ut av fingrene på meg, kanskje er dette elendig, kanskje er dette fantastisk, det er ett fett, bryr meg ikke. Dette handler om meg.

Når man på samme tid og stilling er i dårlig humør, må man løsne på sinnet, man må rett og slett gi fra seg styrken, gjøre det man ikke skal gjøre, gi slipp på seg selv, miste kontrollen, må man ikke? Jeg må slutte med man, ellers blir dette en stor selvmotsielse til mitt jeg, som egentlig snart er borte, som ikke spiller noen rolle, selv om det ikke befinner seg i samme skall som omverdenen, men i samme skall som denne teksten. Et nøtteskall, som er hardt å lage, men lett å knuse, ikke la meg knuse det, hvis det i det hele tatt er opprettet da, hvis ikke det også er svevende, akkurat som alt annet, som alle andre tekster jeg skriver, som mitt problem med skriving, flytende og svevende som valget mellom rett og galt - bortsett fra at det ikke finnes noe rett eller galt. Heller ingen mellomting.

Jeg må la ting slippe inn i skallet mitt, skallet må verken være for hardt eller for mykt. Heller ingen mellomting.

Att öppenhet och transparnas är något som jag tror vår framtid består av i större utsträckning, men det måste ske på användarnas och deltagarnas egna villkor. 

Det som nu sker är att FRA vill få ett okej på att övervaka mail, chat, sms och telefon samtal som korsar Sveriges gränser trots att de övervakade inte misstänks för något brott. I dag vid cirka klockan 12 är det dags för frågan i riksdagen, och det lutar mot ett godkännande vilket jag inte kan förstå... Förstår de inte vilket typ av följder detta kan få? Debatten sänds i SVT24.

DN´s ledarsida idag är eniga med mig.

Företag och organisationer världen över rasar över Sveriges planer och Google jämför detta med Kina och Saudiarabiens kontroll på Internet. 

Självaste Säpo gav ett utlåtande som utryckte stark oro för att detta förslaget skulle kränka den personliga integriteten. 

Telia skriver bland annat i sitt remiss svar:

”TeliaSonera finner det märkligt att ett förslag som så direkt begränsar svensk konkurrenskraft läggs utan analys av de näringspolitiska konsekvenserna.”

Aldrig har det varit viktigare att bevara yttrandefriheten och den personliga integriteten. Detta lagförslag är inte rätt väg!

Blogg världen säger ifrån, Medierna säger ifrån, Nätverks så som Facebook säger ifrån, Företag säger ifrån... Borde inte detta vara en finger visning åt våra "folkvalda"? Är detta verkligen i folkets bästa intresse? 

Nej till FRA lagen på facebook. 

Jag hoppas att min granne inte är försatt i någon slags problemsituation. Jag ska gå ner och ta mig ett snack med honom när jag ser att bilen är tillbaka. Det kan vara skönt att veta om det var ett inbrott eller så för då får jag skydda min bil bättre.Det är säkert ingen fara.

Det som gör mig orolig är mina egna tankar kring min vikt. Jag vill verkligen INTE gått upp dessa kilon igen när jag börjar må bättre och aptiten kommer tillbaka. Och det som skrämmer mig är att det känns som om vikten är det ENDA som jag kan KONTROLLERA i min värld just nu. Och att tänka så känns verkligen som ätstörningstankar. I och för sig är jag medveten om tankarna, så kanske stannar det där. Men vad händer om jag hamnar i djupet en gång för mycket?

Verkligheten är för all del ett koncept som kan vara lite svårt att komma åt. Visst, vi har våra sinnen, men hur vet vi att de ger en representativ bild av världen därute? Och förnuftet är bra till härledningar, men utan premisser att starta ifrån kommer man just inte längre än cogito ergo sum. Descartes vidare slutsats "eftersom jag finns, och upplever en yttre värld, så finns den yttre världen" är lätt att kritisera: och hur vet du att du inte drömmer?

Chuang Tzu drömde en natt att han var en fjäril. När han vaknade, sa han: "Nu vet jag inte längre om jag är Chuang Tzu som drömde att han var en fjäril, eller en fjäril som drömmer att han är Chuang Tzu."

I praktiken är vi dock alla överens om vilken värld som är verklig, nämligen den värld som vi delar. Hur ofta befolkas ens nattdrömmar av varelser med en självständig personlighet lika komplex som drömmarens, och som återkommer natt efter natt? Och verkligheten har ännu en egenskap som får den att verka, tja, verklig: den följer sina egna regler fullkomligt slaviskt. I en dröm, en roman eller en film kan reglerna töjas. Plötsligt kan hjälten andas under vatten, och saker man släpper blir svävande istället för att falla till marken. I verkligheten finns det något som kallas gravitation, som vi kan beskriva matematiskt till femte decimalen, så konsekvent är den.

Och det är förmodligen här någonstans - verkligheten är den värld vi människor inte kan styra - som tendensen att placera verkligheten någon annanstans dyker upp. Den som har ett välbetalt jobb kan vanligen styra sin egen arbetstid i en helt annan utsträckning än en undersköterska, man kan jobba hemifrån ibland om man vill, man kan flyga till Rom över helgen, man har råd med privatvård och slipper köa...

Jodå, rika har större kontroll över den värld vi lever i än vad fattiga har. Men även för ingenjörer gäller gravitationslagen och andra lagar. Och tack och lov för det, för annars skulle vi bli arbetslösa!

Det kontroversiella lagförslaget om att låta Försvarets radioanstalt, FRA, signalspana i kabel har dryftats i flera år. Syftet är att kartlägga yttre hot mot Sverige, vilket förstås varit bra – om det inte skett på bekostnad av den personliga integriteten.
Med särskilda sökord skall FRA få kontrollera vad som sägs i alla e-postmeddelanden, SMS och telefonsamtal som passerar landets gränser. Till skillnad från när polisen avlyssnar krävs varken domstolsbeslut eller brottsmisstankar. http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article331991.ece

Nu har ni dock chansen att göra något konkret: http://mikrofoncaught.blogspot.com/2008/06/fra-demonstration-den-9-juni-p.html Demonstration på mynttorget 9 juni. Få se hur många av "er" som reser sig från tangentbordet och dyker upp där....

Det brenner gjennom vinduene, «at jeg ikke trakk for rullegardinene,» øynene blir presset opp av lyset fra den steikene sola. Jeg som hadde håpet på dårlig vær.

Et par minutter senere, uten å tenke over det, tramper jeg oppover bakken, verden vakler, det skriker fremdeles innvendig - var det ikke nok med vinden som slo meg i ansiktet? Det kjennes ut som om knærne skjelver, som om jeg går på en line, ikke får bakkekontakt. Jeg setter meg ned på en sten, kjenner draget mot gresset forsterkes, jeg vil ikke overgi meg, vil ikke miste kontakten med meg selv, ligge lamslått på bakken.

De skitne Converse-skoene mine revner enda mer når jeg løper bortover veien, ned mot leiligheten, røsker med meg Alma, og faller, det sterke gule lyset fra sola blir til svartmaling, det grønne gresset dannes om til grums, og et øyeblikk senere faller jeg. Jeg våkner opp, kjenner magen trekkes sammen, hører ikke mitt fjerne skrik, jeg tetter igjen ørene. Alma slikker meg i ansiktet, jeg kjenner ikke varmen, bare den matte tungen som rasper opp den rene myke huden min. Supermassive black hole sprenger ørene mine.

Arrangerade gjorde All Out Dubstep som det hänt en del kring i år. Snuten har bestämt sig för att försköka kontrollera ihjäl klubben, läs mer om det på Motkraft, Stockholms Fria och på Acidtrunks blogg.

Uniformerade män försöker inte bara ge sig på AOD's besökare, när Motkraft firade 10 års jubileum den 3:e Maj stötte de dock på motstånd mot kontrollen:

(VG Nett) Den 36 år gamle læreren skal ha hatt sex med den 14 år gamle jenta mens andre elever lå rundt dem.

Han skal flere ganger ha vurdert å avslutte forholdet, særlig med tanke på presset han utsatte jenta for.

Ungdomsskolelæreren er tiltalt for å ha hatt sex med to av elevene sine. I retten innrømmet han seksuell omgang med de to jentene, som begge var under 16 år, skriver Trønder-Avisa.

Den tidligere læereren hadde sex med 14-åringen i storefri på skolen. Han skal også ha hatt sex med jenta på flere overnattingsturer. Dette skjedde mens andre elever lå rundt dem på alle kanter, ifølge Trønder-Avisa.

Dette første forholdet skjedde på slutten av 90-tallet, mens forholdet til den andre jenta fortsatte fram til i fjor, ifølge avisa.

Det skal ha utviklet seg kjærlighetsforhold mellom lærer og elev i begge tilfeller.

Ungdomsskolelæereren har fortalt politiet at den seksuelle aktiviteten med den 14-årige jenta startet som beføling og endte med samleie. De skal ha hatt sex rundt 20 ganger.

- Jeg visste at det var over streken, men det ble som det ble. Vi var veldig forelsket, sa eks-læreren i retten, ifølge avisen.

«Hva er galt med folk?» sier Neda. «Ikke sant», svarer jeg, og er nesten målløs.
Jeg skjønner ikke hvordan han kan se noen i øya og si at det var en stor kjærlighet, forelskelse, hvordan voksne mennesker kan ha så lite kontroll over følelsene sine. Én ting er når folk rundt meg, på min alder, har ligget med flere gutter enn jeg kjenner - det får være deres problem. Men når folk tar så lite ansvar over en handling (handlinger) de i prinsippet har alt ansvar for, må det jo være noe alvorlig feil? Og når man på tross av all skaden man påfører noen, klarer å sitte i retten og fortelle om hvor fint det var. Og på toppen av det hele, at vedkommende var lærer på en ungdomsskole.

En ungdomsskoleelev i Hordaland er politianmeldt for å ha begått et seksuelt overgrep mot ei jente i barnehagen der han hadde arbeidsuke.

Saken er henlagt fordi gutten var under den kriminelle lavalder.

- Jeg kan bekrefte at en gutt er anmeldt for å ha begått et seksuelt overgrep mot et barn, sier lensmannen i guttens hjemkommune til NRK.

Politiet kan ikke kommentere detaljer om hendelsen, som skjedde tidligere i vår. Gutten har erkjent forholdet, som ble oppdaget etter en bekymringsmelding. Hvor denne kom fra, ønsker ikke politiet å kommentere.

Barnehagemyndigheten i kommunen der overgrepet skjedde, mener man ikke kan gardere seg fullstendig mot slike hendelser, men vil ta opp temaet til diskusjon. Kommunens barnehager kommer trolig ikke til å slutte å ha ungdom utplassert i praksis, men vil sørge for at de ikke får være alene med barna.

Barnehager kan kreve politiattest av personer som oppholder seg regelmessig der. Men siden gutten var under den kriminelle lavalder, ville rullebladet hans uansett vært blankt. (NTB)

Dette forundrer meg, og skremmer meg. Når man i en alder av 14-15 år har så store problemer med tilfredstillelse (om det ikke bare er psykelig nysgjerrighet og alvorlig problemer med kontroll), ser det dårlig ut for fremtiden. Og i slike saker høres det så motbydelig ut at man skal kunne gå inn i en barnehage og gjøre hva man vil, på godt og vondt, med de søte små ungene uten å få noen varige og alvorlige konsekvenser for det - at en slik gutt skal få fortsette livet videre med et rent rulleblad. Selvfølgelig skal den kriminelle lavalder være der, men jeg synes hver sag bør kunne bli behandlet som ett enkelt individ, og at ikke alt skal forsvinne nedover med tornadoen, og renses bort av havet. En 14-15 år gammel gutt bør vite bedre, selv om det helt sikkert føles forferdelig etterpå (forhåpentligvis). Spar meg.

Nå kan jeg sitte på bryggekanten og motta lyder og bilder, dufter og vindkast, mens jeg noterer mine tanker og spekulasjoner, visdomsord (og ikke-visdomsord), på riktig side, riktig dato, i boken min på størrelse med min egen lomme. På de tykke, fine sidene i notebooken, akkurat som Vincent van Gogh og Picasso, som Ernest Hemingway og Bruce Chatwin, i akkurat samme type bok, kan jeg skrive ned hendelser og påminnelser.

Senere kan jeg se på mine skriverier og planlegginger, uten å bli forstyrret av spisse hjørner, fargerike bokomslag og opprevne ark - denne boken har myke, runde kanter, er klassisk svartfarget og lett håndteelig.

Jeg kan ta del i kulturen, reise og memorere uten å slite for å komme meg frem, jeg kan bruke den lille adresseboken bakerst i boken for å finne fram venner og bekjente, slik at jeg kan sende fine kort i posten. Og ikke minst: jeg kan ha en fin bok i veska, som får meg til å føle meg viktig, og jeg kan ta opp min Moleskine når jeg sitter på en benk og venter på bussen med en gammel dame på hver min side, så jeg slipper pinlige stillheter - og jeg kan føle meg smart og pliktoppfyllende når jeg titter ned i boken i stedet for å glo på menneskene rundt meg, og jeg slipper å dra opp avisen for å se opptatt ut.

Kanskje jeg skal bruke noe av lønna mi på en slik bok til, med tomme sider?

...att någon annan måste ta hand om mina älsklingar för att jag måste jobba. För det måste jag ju. Annars kommer jag ju gå under. Kommer få skulder som jag inte ens vågar uttala. Jag måste jobba, och då måste någon annan ta hand om dem. Det känns lite jobbigt. Eller mycket. Jag vill inte vara beroende av andra. Men det är jag. Till varje pris.

Men imorgon ska jag få se dem. Så fort jag är klar här på förmiddagen, med doktorsbesök och andra göromål så tar jag tåget till Trollhättan. Till mina killar. Till det bästa i mitt liv. Jag vet, det är patetiskt.

Hittade ett litet klipp med Bruce Schneier där han talar om sitt begrepp security theater. Och vi bör komma ihåg att allt säkerhetsprat bygger på starka känslor.  Samt att vi måste vara uppmärksamma på att media har en stor roll i säkerhetsskådespelet beroende på  hur och vad de framställer (Framing) vid sällsynta händelser.

För det ger en illusorisk känsla av  ex terrorattacker, dataintrång eller att kidnappning av barn är mer återkommande än vad de isjälva verket är. Och vår politiska ledning vill väl inte förknippas med Governance by assymethric fear.

Det är därför är det är så oerhört viktigt att kända debattörer och även politiker och övriga säkerhetsintressenter för en öppen diskussion om vad som pågår.  Vårt svenska samhälle riskerar annars att anamma ett koncept som bygger på konstruerad rädsla. Det som på engelska kallas culture of fear.

klicka så kommer ni till klippet:  When something rare happens it's talked about endlessly. It's repeated again and again so our brains are fooled in to thinking it's or common because it's what psychologists call "available" -- the memories are more available. And one of our mental short cuts is to think of things that are more available as more common," he said.

Although the media's treatment of events could be held responsible for this confusion between perception and reality, there is another element at play -- language, or rather, its failure to accommodate the difference between the "feeling" and "reality" of security.

"In effect we have two very different concepts mapped on the same word. And this  makes a lot of conversations about the feeling and reality of security hard to have because our language fails us," he said.

Lästips: Governing thorough Crime  How the War on Crime Transformed american democracy and created a culture of fear.

Hvordan vet du egentlig om du har tid foran deg? Hvor mye tid du har, og hva du skal bruke den til? Mennesker roter bort så mye tid. «Men hva betyr det når jeg er borte?» Blir tiden så verdifull når den mest sannsynlig ikke finnes for deg, når resten av verden sitter igjen med sin tid som du ikke tar del i? Jeg synes ikke det er så rart å være redd for tiden, tiden har så mye kontroll. Fra jeg begynte å skrive dette innlegget til nå har det også gått tid - og når jeg er ferdig med dette innlegget, er det ren fortid. Det er så lett å glemme at fortiden er og blir en del av fremtiden, men da handler det vel bare om å gjøre seg til en så stor del av samfunnet som mulig, slik at fremtiden kan være så avhengig av din fortid som mulig. Ellers vil jeg kanskje fortsette å sitte på skolebenken og lure på hva jeg gjør med livet mitt, hvor det blir av tiden, og miste begrepet om tiden og samtidig tenke at det ikke spiller noen rolle. Jo, jeg har lite tidsbegrep, men det sier ikke så mye om hvor stor rolle det spiller for meg.

Når jeg tenker på fremtiden, prøver jeg å la være å tenke på gamle damer som sitter stille i en stol, med sitt bitre syn på livet, når de egentlig bare bør ha lyst til å stikke ut fingeren og tenke: jeg er da ikke gammel! Jeg vil heller tenke på mine planer og min utvikling. Jeg prøver å se for meg meg selv løpende rundt på en arbeidsplass som jeg selv har valgt, og som er det jeg virkelig en dag skal brenne for. Sånt sett har jeg lett for å bekymre meg for valgene mine, alt er så usikkert, jeg vet ingenting, jeg vil vokse opp, men samtidig vil jeg ha tiden i mine hender, ikke fremtiden.