Jag går på en diet, "en banan om dagen" heter den. Man ska bli smal av det säger dom.

Igår lagade Anna lasande till mig, jag var en dålig gäst och orkade inta äta upp. Sen surfade vi lite porr som två femtonåriga pojkar med fjun på överläppen. Dp is the shit.

Anna fick mig att tro att jag hade diverse sjukdomar så jag blev aldeles illamående och sjuk. Sen var hon tvungen att övertyga mig under resten av kvällen om att jag inte är sjuk, för jag kunde inte riktigt släppa ämnet. Idag är jag ganska frisk tror jag.

Asså det finns ingen att ringa. Jag har inga vänner, de jobbar, flyttar eller bor någon annanstanns. Fy fan... Jävla tråkigt asså.

Annars så jag har upptäckt att kvinnor i övre medelåldern inte kan gå på bio. Kärringen bredvid mig kommenterade allt igår, i normal samtalston. Alltså för högt för att vara på bio. Det började när två killar kysstes, det var ju himla lustigt och busigt. Sen fortsatte det filmen igenom. "Det är ett par skor..." En gång. "Det är ett par skor!" En gång till... "Det är ett par skor med fjädrar på!" Nej kärring, det är en väska i paketet, idiot. "Nää. Det var en väska..." Ja, men grattis. Vad fint att du berättar för mig som sitter bredvid om i fall att jag inte kan titta på bilderna själv. Det hon tyckte var roligast i hela filmen var den kåta lilla vovven som juckade på kuddar. Hon förstörde mitt biobesök rätt mycket faktiskt.

Äntligen tar jag mig samman, bråkar ett bra tag med larmet och lyckas till slut stänga av det.

Nån gång här ringer äldsta vildänglan från kompisen där hon ska sova. Och jag är ingen rolig mamma.

Rutten fisksoppa i kylen! Trasig dammsugare!! och Paj tvättmaskin !!!! bara trillar ur mig

Jag borde faktiskt ha smörj. En normal 16-åring ska bli minst sagt trumpen av sånt när man faktiskt hör av sig en fredagkväll och faktiskt HAR fixat disken och hållit någorlunda städat... Jo jag inser det. Och min gullhöna ÄR en vildängel. Inget undertrykt litet under av väluppfostran.

Men hon bara tar det. Berättar utan omsvep att "Jo, dammsugaren gick i golvet." Frågar om jag inte har garanti. Får veta vad garanti täcker. Vi diskuterar epoxilim. Jag berättar att jag fått tag på en tvättmaskin. MEN - gråtfärdig

"Vi måste städa erat badrum i en halv dag innan vi kan ta in utomstående där. Du skulle bara sett hur det såg ut när jag drog ut tvättmaskinen för att kolla om den gick att laga"

Nu står ju oxå fyra gångermer tvätt där än nästan någonsin (med undantag från tidigare ggr vi varit borta länge...)

Då säger den underbaraste 16:åringen som världen skådat:

"Men mamma - jag hade ju inte skött kylskåpet o det. Jag kan städa badrummet. Du kan ju sitta i badkaret och hålla mig sällskap när jag skrubbar...."

Då tänker jag att det blev en riktigt bra hemresedag trots allt... Ska man kraschlanda ska man göra det med min familj, mina grannar - och Coop i Kungsängen....

Läs även andra bloggares åsikter om sur mamma, kärring, tonåring, gullhöna, gullebarn, vildängel, ängel, disk, epoxilim, dammsugare, tvättmaskin, rutten fisksoppa, städa, skrubba

Jag valde att klippa banden med min mormor efter min mammas begravning för drygt 6 år sedan efter att hon betett sig som ett SVIN rent ut sagt för sista gången. Det var liksom droppen när hon var elak mot mig på mammas begravning.

Mormor har alltid föredragit "de andra" kusinerna, kusinerna M och C och deras mamma och lillebror är de enda i släkten som jag har kontakt med idag för de är i samma ända av släkten som jag. KUsin M har år efter år inte gett upp utan har bjudit mormor på kalas och hälsat på henne trots att hon har mått dåligt utav det, jag vägrade.

När min brors dotter fyllde fem år åkte jag dit och träffade henne för första gången, min bror försvann ur mitt liv i samband med mammas död också av anledningar jag inte vill ta upp här och nu, men eftersom han och hans dotters mor hade separerat och min son ville träffa sin kusin så åkte vi. Min son var eld och lågor över att få träffa sin gammelmormor, hans mormor flyttade ju till himlen innan han föddes. När mormor fick höra att jag var där ställde hon in.........................................................

Några månader senare var jag på besök hos min kusin och vem dyker upp på torget om inte mormor?!?!?.. Hon föll ner på huk och började prata med min son som om hon träffat honom massor av gånger och min annars så glada och sociala son frågade mig vem det var.

-Det är din gammelmormor, svarade jag.. försökte peppa honom och var så uppåt jag kunde..

Hon fortsatte prata med honom och höll kvar kärran men han bara ignorerade henne.. så till slut gick vi för det blev för pinsamt.

Min mormor var en väldigt underlig person, jag spetsade en engelskatenta när jag gick på högskolan, det var inte vatten värt för henne, för min kusin som gick i sjuan hade ju fått MVG och det smäller ju högre än ett VG...skillnaden var att jag läste på högskolan (där MVG inte ens ges i betyg) och min kusin i högstadiet..

När jag fick diagnosen att jag troligtvis hade livmodershalscancer och var LIVRÄDD för att inte kunna få barn, så satt hon bredvid min mamma i telefonen och gapade om att nån kärring i bibeln minsann fött barn vid 90 så jag hade all tid i världen på mig och skulle inte vara så sjuk efter uppmärksamhet att jag tyckte synd om mig själv...

TIll det så försvarade hon en person i släkten som begick sexuella övergrepp på mig, antingen så hittade jag ju på, och OM det nu var sant så var jag ju med på det. "Du har ju alltid varit så sexuell utav dig"... detta sa hon till mig två år efter det hade skett, jag var 6 år gammal och anförtrodde mig åt min mormor..

Nu är kärringen död, hoppet om att jag nån gång skulle få en riktig mormor dog aldrig, människan funkar väl så antar jag.

Men nu är hon borta.

Och jag känner mig tom och ledsen och jag sörjer, jag sörjer en mormor..jag sörjer inte henne för hon var en ond, elak och väldigt underlig    gammal tant, men jag sörjer EN mormor. OCh då kommer jag att tänka på Elna, (mer om henne en annan gång) får nog leta reda på henne om hon lever.

Jag ska nog gå på begravningen trots allt, min kusin och jag pratade om hur viktigt det är att få ett avslut.

När mamma dog var jag arg i två år, arg på mamma att hon gick och dog precis när jag börjat ställa henne mot väggen för en hel del saker som hänt, arg på mormor för att jag aldrig duger åt henne. FÖrst efter TVÅ år kom sorgen, och då sörjde jag inte ens henne, jag sörjde en normal mor/dotter-relation. Den här gången ska jag inte ödsla tid på ilska, jag ska tillåta mig att sörja från början.

-Vi går nu mamma, jag gillar inte tanten, sa han bara och stirrade rakt framför sig...

Nä.. man blir ju så förbannad och ledsen när man läser sådant här
Vad hade kärringen innanför pannbenet? Krossade Oliver kanske?
Nää, fy! så kränkande för den lille pojken och hans familj.
Och vad lär sig dom andra barnen av denna ondskefulla handling?
Skulle sådant hända mina barn.. ja då vore jag inte nådig alls.
...Idiot Kärring!!

(förlåt mina svordomar men ibland så blir det bara så)

Hanna är ju på Korttis och skulle komma hem på Torsdag.
Tidigare, för några månader sedan så frågade jag om Hanna kunde få komna helgen 30-31/5
Just för att det är Köpingsfesten och jag ska ut och öla..
Ja då skulle dom tänka på mig vid ev återbud.
Japp, så ringde Lena från Korttis nu i förmiddags.. och sa att det har blivit återbud.
Så Hanna är ju redan där.. och det är ingen idé att komma hem för att sova en natt..
Så Hanna blir kvar där tills på Söndag då jag hämtar henne.

ÄlskarÄlskarÄlskar.......

Åhhh, vad jag saknar henne.. nästan en hel vecka ska hon vara borta..
En hel lång vecka..
Går jag inte ut och ölar så hämtar jag hem henne fortare än kvickt.

Det är underbart väder här i Köping
Sol, sol, sol..... och bättre ska det bli, jihooo!!
I helgen så har vi ju Köpingsfesten och då har dom lovar sol och en 25-26 grader
Då är det skönt att sitta i öltältet och spana på folk..
Sen är man väl lite dragen när det blir kallare.. ja när solen går ner..
...så man känner ju inte det, hehehe

...gott med öl!!

Nu ska jag fortsätta med att städa... tråkgöra, blähh!!

Ha en underbar fortsättning på eran dag!!

Sköt om er och varandra nu...ordentligt!!

Jag bor ju i centrum så det blir nära och bra hem.. har ju krypavstånd.
Min älskade syrra Merja, från Västerås ska komma hit och vara här hela helgen.
Det ska bli så underbart att få umgås med henne en hel helg
Vi träffas ju inte så ofta nu för tiden
Inga av oss har ju bil..
Men vi pratar i alla fall i telefon ofta...

 
Om du tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag
berätta en sak för  att du lättare ska förstå mig. En konstig
gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon
kommer ifrån.
Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan
jag se skymten av henne.
När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker
nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara
tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.
Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon
sorts hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det
är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några
förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så
bara försvinner dom!!!
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar,
min enda slutsats är att kärringfan stjäl.

Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner.
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt
såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.
Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den
visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro
att jag ätit allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt
barnslig.
Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan
hitta nåt längre.
Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på
allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över
sånt jag skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post
och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.
Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte
ska få upp dom.
Tycker du att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mej vart jag än går.
När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma
plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i
spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig
på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto?
Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!

Ps. Den här texten förekommer på flera ställen på nätet. Själv fick jag den via ett kedjemail och det finns ingen angiven upphovsman/kvinna. Ds

Smutsiga Bajen mot AIK på Råsunda.

Brukar sällan vara mycket kärlek i luften då, och så heller inte igår. Matchen slutade i alla fall 1 - 1 och Bajen kunde åka hem till SKIT-Söder med en poäng som de INTE förtjänade.

I vanlig ordning så handlar snacket idag inte så mycket om själva matchen utan om det faktum att matchen fick brytas temporärt p.g.a. att fjollan Lolo Chanko fick några bitar papper och en tändare på sig när han skulle slå en hörna. Något som tydligen gjorde Lollo (bara detta namn säger väl allt...) Chanko livrädd...

Ja, livrädd !!! Vi tar det igen, L-I-V-R-Ä-D-D ! ! !

Hej å hå.

Ramaskri i media givetvis. Ramaskri hos SvFF. Hjärtflimmer för Lagrell och det övriga supporter-etablissemanget.

Inte blev media och "medelmåttan Svensson" gladare av att Bojan Djordjic gick ut och försvarade AIK-fansen. All heder åt Bojan i alla fall, han förstår vad det hela handlar om. Han om någon kan sätta saker i sina rätta sammanhang och se de faktiska proportionerna i det som hände.

Ja, i det som egentligen INTE VAR NÅGONTING men som media gärna målar upp som "skandalscener"...

Innan jag blir alldeles kräkfärdig över hela den här "icke-händelsen" som bara går ut på att svartmåla AIK så vill jag bara avsluta med detta filmklipp från forna Jugoslavien. Se och lär fjoll-Lollo, se och lär SvFF innan ni börjar göra skandaler av ingenting.

Visst är det skönt med "rätta proportioner" och klara nyanser i media ?

Noterbart : När Pierre Bengtsson skulle slå hörna nere vid Östra/Södra så bombarderades han med saker från pundarläktaren. Inte en stavelse i media om det, men det kan bero på att Pierre Begtsson inte är en kärring som Lolo Chanko.

Noterbart 2 : Vän av ordning vill bara påminna alla om det faktum att två matcher fick brytas HELT på Söderstadion för inte allt för länge sedan. Därför är det extra fascinerande att se och höra hur många grönvita som just nu kastar stora stenar i sitt eget glashus.  

Så känner jag inför alla ni som tror att ni är finare än andra.

Ni skojar om arbetare som om vi var apor i bur. Det är vi inte. Även om om min lägenhet är liten, så kan jag gå ut och in ur den när jag vill. Men jag kan inte spela stereo så högt jag vill. Och det är åt hellsicke fel!!

Jag är ju dagledig för det mesta om jag inte får nåt påhugg här och där. Då vill jag ju lira plattor för att hålla humöret uppe. Som ni vet som läste min förra blogg - som tyvärr deletades helt pga ett idiotiskt webbhotell - så gillar jag 80-talsmusik, och mest den mjuka formen av metal, som t ex Europe, Pickor å Blommor och även fler lite mer glammiga band. Sånt som brukar kallas pudelrock av dom som inte fattar nåt. Jag gillar även tidiga Metallica som det lät innan Cliff Barnes dog i en tragisk bilolycka.

Men tror ni grannarna bryr sig om att jag alltid sopsorterar? Nej, dom klagar bara på att jag "spelar hårdrock dygnet runt", och det är fel!! Jag spelar nästan aldrig på kvällarna, mest på dagarna när folk ändå inte är hemma. Nu har jag ändå fått ett vansinnesbrev från hyresvärden:

"Med anledning av upprepade klagomål från kringboende hyresgäster erinrar vi härmed om att hyresgäst är skyldig att vid lägenhetens begagnande se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som kan vara skadliga för hälsan eller annars ge försämrad bostadsmiljö"

Ha! Vilket skitsnack och vem är det som har klagat?

Jag har skrivit svar och bett vederbörande som klagat att komma hem till mig personligen istället och inte gå via värden på fegisvis. Skickade till värden och satte upp i porten. Ska man få trakassera folk på det där sättet? Och ljuga? Det är bara fisförnäma pappas pojkar och mammas flickor som gör sånt. Folk som sitter hemma och fiser på dagarna, och inte arbetar eller som jag som har friår. Och gamla kärringar som ändå är döva.

Förbannad på fiiina folk, och förbannad på grannar som gnäller, och förbannad på att det bara är snorungar som bloggar, jag är f-n äldst på hela internet. Inte ens nån som kallar sig "Pappa C" verkar torr bakom örona. Var är alla i ens egen ålder? Och varför skriver ni inte era egna namn för när ni kommenterar?

Jag längtar tills jag får putsa av Silvervagnen och dra ut på vägarna igen. Det är lite för kallt än. Men jag vill inte sitta i det här kvarteret så länge till. Jag är inte farlig, men om man retar mig och är orättvis, så är jag som en Husky, ger mig aldrig. Jag fick  höra mycket skit när jag köpte silvervagnen, för den var en aningens risig. Men lite envishet och händighet fixar allt.

Fick riva ur allt, men nu står hon med vintermössan på och väntar på mej och kvinnan.  Jag ska visa gnällfolket vem som bestämmer i vårt kvarter.

Grejen är att jag inte är så bra på att baka. Inte varje gång jag gör det. Jag borde försöka göra det lite oftare och få in det rätta knycket(såg tjorvenåskrållan på teve tidigare)och grejen är att jag känner mig som en person som borde baka oftare, som skulle kunna sätta igång ett storbak av bröd och kakor en söndag och tycka det är roligt. Men jag gör det ju inte så jag är nog inte den personen. Vilket skulle kunna leda in på helt andra frågor men vi skiter i dem nu. Jag bakade i alla fall muffins som jag glömde inne på eftervärmen medan jag käkade så de blev aningens brända och torra, så jag bakade nya och är inte nöjd med dem heller.

När jag bredde smör på en macka tidigare idag kom jag på hur störd jag kan bli på människor som har smör som en klick i mitten av mackan, i en klump. Det har ju inte jag med att göra. Men ändå blir jag störd på det. Jag brer mina mackor från kant till kant. Det finns inte en snutt macka som är smörfri.

...och det där att bli störd på sånt har ju med nån slags kontroll att göra, det inser jag ju. Jag tycker inte om att andra brer mina mackor, för det blir inte riktigt rätt och då sitter jag där och äter och känner mig skitlarvig och inte så lite otacksam för en så liten grej som en macka. Och hur många instruktioner kan man egentligen ge om en macka utan att vara ett praktsajko?
Dessvärre märker jag att jag är lite likadan när det kommer till mitt te.
Och det är sådana saker som gör att jag kommer att bli en riktigt kärring när jag blir gammal, en såndär som barnbarnens kompisar eller respektive kommer tycka är lite läskigt.

Helst vill jag ju vara en sån kärring som barn älskar att komma till, en sån där som alltid lyssnar och kommer med skitsmarta saker att säga samtidigt som man har lagom mycket godis och är sådär lite spännande med sina skumma saker som man samlat på sig i världens alla hörn - Jag vill bli en sagotant helt enkelt. En som egentligen inte finns på riktigt men som alla letar efter och författare alltid skriver om för att den typen av människor antagligen saknas i världen.

Eller är det BARA jag som råkat ut för skräcktanterna/farmödrarna från helvetet? Nå, Siv, min granne när jag växte upp och även min låtsasmormor(min egen mormor bodde så långt borta)var en sån där som bakade kakor och läste för mig och tog med mig till sitt jobb(biblioteket. Jag tror inte ett ögonblick på att jag hamnade i huset intill en bibliotikarie av en slump) så hon är ju bra på det sättet. Men hon hade ett finrum som man inte fick vara i, ett rum där det låg en plastmatta över heltäckningsmattan på de ställen där man gick, d v s från dörren till altandörren, och sånt där har jag aldrig riktigt förstått: att ha saker som man inte använder för att man sparar dem till en annan finare dag. Som om den dagen någonsin kommer att komma. Som om inte varje dag är en dag man kan fira.

Hur som helst så ska jag börja baka lite oftare. Det ligger något kreativt i det som jag kan sakna. Det enkla kreativa i att köra ner händerna i en deg eller röra i en smet eller andra saker; som att plantera blommor och ha jord över hela sig och tänka att man gjort något bra för blommorna(gett dem mer plats att växa på så att de blir ofantligt stora och kommer skjuta tusentals skott som man kan göra nya blommor av. Inte alltid positivt dock....)

Och nu ska jag lägga en pärlplatta. Färgterapi. Och för att D tagit över teven med hockeyspelarna från Ö-vik och jag inte vill sitta här inne ensam och glo på ettor och nollor som skapar en illusion.
Ibland vill man helt enkelt bara göra något som känns verkligt.

Givetvis så visas bara en bråkdel av de föremål som kommer in till programmet. Självklart så kan man känna glädjen med folk som uttrycker sin förvåning att prylen de har med sig är värd 150.000.

Men, det roligaste är att höra alla de som inte har en aning om någonting, men ändå haft turen att ha ett föremål som producenterna tycker är värt att få visas, när expeterna talar om vad de har i sina ägor så är deras svar, "ja", "ja, just det", "Ja, precis", när det så tydligt lyser igenom att de inte vet ett skvatt. Ett "jaha" kan man förstå lite enklare.

Sedan man även man ha lite skadeglädje åt de besvikna kärringarna som tror att de har en riktig dyrgrip, när det visar sig att skiten knappt är värd mer än resan till inspelningsstället. 

Läs även andra bloggares åsikter om antik, antikrundan, antikvitet, fynd, glädje, kärring, skräp, svt, förvåning, vind, SVT, TV

Ja, det är verkligt synd om den vita mannen. Speciellt de i medelåldern. De fick minsann lära sig Viktor Rydbergdikter UTANTILL i skolan, ve och fasa och nu kan de inte säga Lilla gumman till tjejer längre, och inte klämma dem i arslet utan att någon säger till dem.

stackars stackars dem.

Tjej - nja. När jag hör ordet tänker jag mig någon 14-25 år, jag skulle gärna vilja beskriva mig som tjej. Och när jag pratar om och med mina kompisar så är jag tjej!

Kvinna - Jo, självfallet, är jag kvinna. Men att beskriva mig som kvinna blir mer Quinna. Jag ser kurvor à la Zorn, eller en Femme Fatal och det är jag inte, även om jag gärna skulle vilja.

Tant - Nej, jag vill inte!

Hellre är jag så ett fruntimmer. Jag ser Gunilla Dahlgrens "Lilla Fruntimret" framför mig. Och ja, okej, om tio år.

Kärring - Ja, det är jag, ju. Fast inte hela tiden.

Bitch - Ja. Egentligen skulle jag önska att jag var lite mera bitch. Bitch har för en del en negativ klang, men för mig betyder det verkligen Babe In Total Control of Herself. Dvs. en kaxig brud som inte tar skit och vågar stå för vem hon är. Kanske inte alltid så snäll, men rak. Jo, jag skulle vilja vara mera bitch.

Så då blev det donna. För mig är en donna både kvinnlig, stark och oberoende. Både sexig älskarinna och mamma. En donna kan också vara svag och behövande. Ja, donna är jag, nog.

Fast VG är väl också bra, med tanke på hur "mycket" jag hade studat inför det.

http://www.youtube.com/watch?v=EQ5Rm_Orn_k