De båda talmännen blev Nationella Aleansens ledare Gianfranco Fini. Han fick parlamentet medan senaten gick till Renato Schiffani som tillhör Forza Italia.

Berlusconi höll ett mycket uppskattat installationstal i parlamentet. Det var ett tal som innehöll alla Italiens problem och vad som måste prioriteras. De främsta problemen är sopproblemet i Kampanien som är ett problem som riskerar att sprida sig även till Lazio inom en snar framtid. Sedan är den illegala invandringen ett väldigt akut problem där 650000 människor anses leva på gatan utan några papper eller arbeten. De livnär sig på svartarbete samt brott. Alitalia är även det prioriterat men det verkar inte få samma akuta plats som den illegala invandringen. Berlusconi pratade mycket om sammarbete med opositionen och använde en ton som uppskattades av opositionen och de lovade att föra en konstruktiv oposition.

Berlusconi kommer att hålla sin första ministerkonselj i Neapel och han säger att han gör det för att visa solidaritet med napolitanarna. De stackarna har levt mitt bland ett berg av sopor i över ett år nu. Jag är helt övertygad om att Berlusconi kommer att genomföra byggena av sopstaionerna vare sig camorrister, vänsterborgmästare eller vanligt folk vill det eller inte. Han kommer dessutom att bygga den typ av anlägningar som gör att de produserar energie. Något Italien är i starkt behov av.

Det är roligt att vänstern, dels säger att de kommer att lägga ner sin 15 åriga anti Berlusconi politik eftersom de nu har förstått att den har varit förödande för dem (med tanke på valresultatet) samt att Berlusconi numera är en integrerad del i den italienska politiken. Sedan är det även roligt att Veltroni inte vill knyta några närmare kontakter med de extremvänster partier som inte kom in i parlamentet utan vill skapa ett stort vänsterparti av det Partito Demokratico. D`Alema är iofs inte överrens ang detta och verkar vilja motsattsen. Det bästa för PD vore kanske om han lämnade partiet med tanke på hans tvielaktiga förflutna inom diverse extrema vänserröreler. Det kommer han självklart inte att göra eftersom det är en person som gärna vill ha sin fina lön samt har alltid  älskat makten. Veltroni har förstått att italienarna är trötta på de stora oregerliga koalitonsregeringarna som mitten-vänstern varit inblandade i är helt passe´och att italienarna är trötta på dem.

Berlusconi har nu även genomfört en politisk revolution, förutom att han räddade demokratin som jag skrev om tidigare. Hans 4% spärr som han införde när han var regeringschef har gjort att Italien nu har ett parlament bestående av 8st partier istället för 39st partier som det var under Prodiregeringen. Det måste tilläggas att den här 4% spärren som i svensk media, av svenska journalister har återberättats som ett "valsystem som införts för att verka till Berlusconis fördel", är självklart lysande för italiensk politik. Även Veltroni tycker att det är bra att i parlamentet kan nu seriösa problem diskuteras samt att landet nu äntligen kan regeras.

Innan så fanns ingen spärr i det italienska parlamentet eftersom när diktaturen föll, så ville de demokratiska politikerna skaffa ett parlament där alla partier kunde vara med. Motsattsen till diktaturen så att säga. Tyvärr så blev resultatet att x antal knäppskallar utan något egentligt folkligt stöd under sextio år fick större makt än de borde haft.

Det är roligt att se att hela Italien verkligen vill att det nu ska bli en ändring. Folk är beredda att hjälpa polis och åklagare med säkerhetsproblemen genom att skapa medborgargarden, vilka självklart inte ska vara lynchmobbar utan styras av pensionerade poliser är det tänkt. Problemet är så stort med säkerheten att italienarna är desperata helt enkelt. Folk vågar inte gå ut. Jag kan själv intyga efter mina frekventa italien besök att jag känner mig inte längre trygg på de italienska gatorna. Eller som italienarna själva säger. "Vi har nog med våra egna kriminella vi behöver inte andra länders kriminella också". Problemet är att dessa papperslösa personer sysslar med brott som drabbar den enskilde medans italienska kriminella mer är för "papperskriminalitet".

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan som finns i Italien men det är så roligt att det denna gång verkligen kommer att bli skillnad. Italien och italienarna är värda att lyckas.

Men under de nuværende kampe i Libanon mellem regeringshæren og Hizbollah er der ingen rapporter om civile tab, grædende kvinder foran ødelagte huse eller dramatiske billeder af følelsesudbrud i forbindelse med begravelsen af uskyldige børn.

Enten er de aktuelt stridende parter bedre til at undgå civile tab end andre, eller også har Ritzau og Reuters en politisk dagsorden, som danske medier videreformidler uden at blinke.

Johan Drost, Jyllands-Posten 15.05.2008

Det er paradoksalt, men ikke desto mindre sandt, at Helle Thorning-Schmidt står som en af valgkampens største vindere – uanset at Anders Fogh stadig er kneben favorit til statsministerposten, og uanset at Socialdemokraterne ikke står til nogen entydig fremgang i meningsmålingerne. ...

Uanset hvor vi alle sætter vores kryds i dag, har Helle Thorning dermed vundet en sejr, der peger fremad mod statsministerstolen.

Helle gik kun to mandater tilbage, altså en kneben fremgang...

Bemærk sprogstilen - det lille ord "uanset" kan vende minus til plus i enhver sammenhæng. "Det er paradoksalt, men ikke desto mindre sandt..." minder mig om stilen hos en vis herre der skrev: "Der ligger hundredtusindvis af Columbusæg omkring os, men man møder sjældnere en Columbus."

Vi springer frem til 10. maj:

Tøgers blog: Dansk Folkeparti kommer ikke ud af stedet 

Det er ikke deres størrelse, men deres placering, der giver dem magt. ...

Når det gælder folkelig tilslutning og vælgertilslutning, så kommer Dansk Folkeparti ikke ud af stedet. Siden de kom til fadet i 2001 har de ikke haft nævneværdig fremgang. Mellem 10 og 13 procent af danskerne støtter dem. Den vælgerskare svigter dem ikke, men der kommer heller ikke flere til. ...

Tøger er ikke kendt for at lægge vægt på kendsgerninger, men han kunne godt have fået en af sine assistenter til at slå op i en håndbog. Dansk Folkeparti er det eneste parti der kun er gået frem i sin levetid:

• valg 1998:    7,4 %
• valg 2001:  12,0 %
• valg 2005:  13,3 %
• valg 2007:  13,8 %

Ifølge Politikens egen tjeneste, Meningsmåleren, har seks opinionsinstitutter i marts-april 2008 givet DF mellem 12,9 og 15 %.

Objektivt fortolket: fremgangen er fladet ud, men opbakningen er stabil og nærmest svagt stigende.

At fordreje valgresultater er lige så meningsløst som at fordreje vejret fra i går; det er jo nemt at påvise fejlen.

Heldigvis kan man på god demokratisk vis lægge en kommentar på Tøgers blog. Visse kriterier skal opfyldes:

Læg også mærke til ordene "prioriteres ved godkendelse". Man skal altså prioriteres og godkendes, man må ikke bare sådan skrive noget.

De første to kommentarer var enige med Tøger, hvis ikke ligefrem skamrosende, så de blev godkendt:

Men ak. Borgerlig bums var ikke så heldig: 

Mine kommentarer er nr. 3 og 4 på siden, og de "afventer" stadig godkendelse. Mens der er i alt 10 godkendte kommentarer. Seidenfadens assistenter granskede, vejede og fandt for let.

Ham her gik derimod gennem nåleøjet:

Uffe Ellemann som snedig fascist. Argumenter og facts. :D

Filmen som han linker til er TerrorStorm. Den handler om at CIA stod bag 9/11, den britiske regering stod bag London-bomberne i juli 2005 og mange andre vilde konspirationsplot. Vi tager lige lektien igen:

Læserkommentarer der vægter argumenter og facts prioriteres ved godkendelse af kommentarer, mens indlæg der er rent "støj" bliver forsøgt holdt ude.

Censur egner sig måske til en kunstudstilling, men ikke til en debat i en avis, som i øvrigt er momsfritaget fordi den forventes at fremme oplysning og demokrati.

Og hvis censurpraksis fra Seidenfadens blog skulle overføres til en kunstudstilling, så ville der blive banket æggemadder op på væggene, mens de relevante værker ville blive brændt.

Politiken har ført sig frem på "frankofil petitjournalistik", "venstreorienteret propaganda" og "fascistoidt pis". Det er alt sammen meget rigtigt, men de må gerne tilføje narcissistisk savleri. Den politiske kritik af VKO kunne godt være mere kvalificeret end de ret uinteressante omskrivninger af virkeligheden som Tøger trækker ud af navlen.

Måske skulle bladet udskifte Viggo Hørups billede med Goebbels eller L. Ron Hubbard. Det er faktisk ikke spor morsomt, men ret uhyggeligt hvor ensidigt og skævt debatten styres på Politiken.

Her er et bud på en psykologisk forklaring: Gode mennesker snyder mest.

Hodjas Blog: Selv om ingen af os levede dengang, føler vi os hensat til 1938.

BAGHDAD (Reuters) - A rocket hit the BBC office in Baghdad on Friday but no one was wounded in the attack, the British broadcaster said. Patrick Howse, the BBC bureau chief in the Iraqi capital, said the rocket left a hole around 1 meter by 1.5 meters in the roof of the office.  "At 14:45 local time (7:45 a.m. EDT), a rocket struck the roof of the BBC Baghdad bureau. It caused structural damage but no one was injured," Howse said.

Militants have stepped up rocket and mortar attacks in Baghdad in the past month since the government launched a crackdown on Shi'ite militias. Many are aimed at the Green Zone government and diplomatic compound but often miss.

]]> http://parmigiana.wordpress.com/?p=25 Fri, 09 May 2008 11:02:38 +0000 parmigiana http://parmigiana.wordpress.com/?p=25 Libyens ledare Gheddafi hotar Italien med att inte medverka i "skyddet" av den italienska kusten med att stoppa illegala invandrare att nå de italienska kusterna, enligt den lybiske inrikesministern. Detta pga att Berlusconi har gett den kontroverselle Lega Nord politikern Roberto Calderoli en ministerpost.

Calderoli är en ökänd politiker som är öppet rasist samt använder sig av en väldigt oitaliensk vokabulär, för en italiensk politiker, när han talar om invandring och invandrare. Det var han (och inte Bossi som det återberättas här i Sverige) som sa att italienska marinen skulle "skjuta mot gummibåtarna" som illegala invandrare från Albanien använder när de försöker ta sig till Italien.

En av Gheddafis söner hade tidigare i veckan varnat Berlusconi för att relationerna mellan de båda länderna skulle försämras radikalt eftersom Libyen skulle vara tvingade till "katastrofala relationåtgärder gentemot italien" om Calderoli blev minister. Något som Lega Nord svarade Libyen med att libyerna skulle inte engagera sig i italiensk inrikespolitik.

Det intressanta är att Berlusconi får ett gratulationsbrev från Gheddafi igår efter att han blivit utnämd till konseljminister där Gheddafi säger att han inte längre tar ansvar för att skydda de italienska kusterna mot den olagliga imigrationen, vilken dessutom verkar bli större än vanligt denna sommar men önskar ändå Berlusconi lycka till och inte ett ord nämns om de eventuellt kommande relationerna, länderna emellan.

Känns som Gheddafi försöker sig på lite ekonomisk utpressning, tycker jag. Han har som en liten tradition att varje gång Italien får en ny regering så brukar han göra några politiska utspel som antagligen görs för att han ska få någon typ av vinning av dem....fortsättning lär väl följa.

Hur som helst, för att återgå till ämnet. Hizbollah har lyckats med flera saker hittills. De har lyckats att se till att en arbetarrörelse inte kan få fäste, de har lyckats ta över en generalstrejk för bättre rättigheter och drägligare villkor för arbetarna och lyckats föra in sin dagordning i det hela. Som jag tidigare skrev så har inte stridigheterna i samband med demonstrationen häromdagen något att göra med strejken mer än att demonstrationen var utlyst av facket. Hizbollah initierade striderna genom sina egna folk i demonstrationen. Allt handlade om en jävla säkerhetschef på flygplatsen som låtit Hizbollah att installera ett eget kommunikationssystem för underrättelseverksamhet.
Nu har man börjat dela upp Beirut. Sunni här, Shia där. Kristen här och Druz där. Hizbollah går in o stänger ner tvkanaler, visserligen liberala såna men åndå. Back to the 80's, here we go!
Det ser tyvärr inte ut som att det kommer bli bättre. Den ena parten verkar vara mer beväpnad än den andra. Ena gruppen bär ak47or och den andra gruppen bär M16.

Det stora problemet här är hur man lyckats helt och hållet lyfta bort fokus från arbetarnas krav. Till alla andra parters fördel. Ingen tjänar på om arbetarrörelsen växer sig stark i Libanon. Hizbollahs ställning bland de fattiga skulle undermineras om facket fick igenom några krav genom sina åtgärder. Och för liberalerna så är det ett hot mot deras klass och deras rikedom. För de religiösa grupperna är det inte ett option med ett starkt fackförbund. Enligt de är det oförenligt mellan Islam och fackförbund. Det är tydligen totala motsättningar. Och för liberalerna är det en klassfråga. Det är något som jag sagt hela tiden. Men vissa människor har fortsatt sitt stöd till det arbetarfientliga Hizbollah, "men de gör ju motstånd" lyder argumenten. Motstånd mot vad? Arbetarrörelsen? USA? Israel? Till vilken jävla nytta då?

Det ska bli jävligt intressant att se vad tidningen (kultur)Arbetaren via Andreas Malm kommer skriva om det här. Blir det kanske "de dumma arbetarna går ut o demonstrerar för bättre levnadsvillkor medan stackars Hizbollah blir av med sina kameror, otroligt osolidariskt mot de som ändå befriade landet från israelerna, Allahu Akbar!".

Kom igen nu Arbetaren, surprise me, på med klänningen och ansa skägget, det är ert krig som förs nu av ert folk. Ett krig som åter igen slår undan benen för en arbetarrörelse likt alla andra gånger. Det är just den grejen som man försökte belysa ur olika håll. I alla fall ur ickereligiösa håll.

Här är ett tips till jävligt bra läsning.

Berlusconi har valt att endast ha 12 ministrar med "portfölj" och 9 utan "portfölj". Att vara minister utan portfölj menas att man är minister utan ett departement/ministerium. Vilket innebär att man endast har en/två sekreterare till hjälp istället för det 30talet personer som vanligtvis arbetar på ett departement. Man är heller inte ansvarig för eventuella misstag inför parlamentet utan man svarar endast mot Konseljministern. De lyder helt enkelt under  konseljministern och arbetar efter hans direktiv. Det är även ett sätt att få alla sina stödpartier nöjda med att de fått det antal ministrar de vill ha. Berlusconi visar samtidigt redan här att han vill spara in på statens utgifter och håller det han lovade att endast ha 12 ministrar till skillnad mot regeringen Prodis 26.

Ministrar med portfölj:
Utrikesminister: Franco Frattini; Inrikesminister: Roberto Maroni; Justitieminister: Angelino Alfano; Ekonomiminister: Giulio Tremonti; Försvarsminister: Ignazio La Russa; Ekonomisk utveklingsminister: Claudio Scajola; Utbildningsminister: Maria Stella Gelmini; Jordbruksminister: Luca Zaia; Miljöminister: Stefania Prestigiacomo; Infrastrukturminister: Altero Matteoli; Välståndsminister: Maurizio Sacconi; Kulturminister: Sandro Bondi.

Ministrar utan portfölj:

Reformminster: Umberto Bossi; "Underlättningsminister": Roberto Calderoli; "Politiska programmets verkställningsminister": Gianfranco Rotondi;Komunminister: Andrea Ronchi; Jämnställdhetsminister: Mara Carfagna; Regionminister: Raffaele Fitto; Ungdomsminister: Giorgia Meloni; "ministern för relationerna med parlamentet": Elio Vito; "Innovativminister": Renato Brunetta.

Sedan sa Berlusconi att han kommer att utnämna Gianni Letta till "undersekreterare åt konseljministern", vilket i praktiken är Berlusconis högra hand.

Man ser att bland ministrarna med portfölj så är fördelningen följande: 4st från Forza Italia, 4st från Alleanza Nazionale och 4 st från Lega Nord. Berlusconi visar här sin storhet och tar inte hänsyn till att Legan endast fick 8% utan gör en fördelning av posterna på ett sätt som gör Legan nöjda.

Kvinnorna får 4st ministerposter. 2st med portfölj och 2 st utan porfölj av totalt 19. Prodiregeringen hade 6st av totalt ca 35 (inräknat de utan portfölj). Hälsominister har ännu inte utsetts och det är inte heller klart om det blir en minister med eller utan portfölj.

Berlusconi verkade full av energie när han efter utnämningen till konseljminster talade med pressen. Han sa att nationen befann sig i en djup kris och att alla regeringens medlemmar var helt införstådda med situationen. Prioriteringarna är sopproblemen, Alitalia, företagarbeskattning och att genomföra en skattefri övertidslön för löntagare. Han avslutade med att "denna gång finns inga ursäkter" och menade att om regeringen mot förmodan skulle falla så vore det rätt av folket och "lyncha" regeringens medlemmar.

« L'Italia è il Paese che amo.  Qui ho appreso la passione per la libertà.
Ho scelto di scendere in campo e di occuparmi della cosa pubblica perché non voglio vivere in un Paese illiberale, governato da forze immature e da uomini legati a doppio filo a un passato politicamente ed economicamente fallimentare »

Italien är landet jag älskar. Här lärde jag mig vad frihet innebär. Anledningen att jag har valt att börja med politik är att jag vill inte bo i ett oliberalt land, regerat av omogna personer som har ett dubbelt historiskt ansvar när det gäller den historiska och ekonomiska kollapsen.

Detta var orden som Berlusconi använde när han gjorde sin politiska debut.

Vem är då denne Silvio Berlusconi. Enligt mig så har vi här något så sällsynt i dagens västerländska politik, som en visionär. En man som har realiserat alla sina personliga mål och som när han ser att mörka krafter hota friheten i landet som han älskar så beslutar han sig för att, helt osjälviskt, riskera allt för hela nationens medborgare och rädda demokratin och friheten. En demokrati som måhända är en av de mest korrumperade i världen men ändå en väl fungerande demokrati. Han satsade allt på ett kort och segrade helt enkelt. Han kunde ha valt att lämna landet och ta med sig sina företag och sina pengar men tillskillnad från andra så tog han strid och segrade.

Har han då fått någon uppskattning för denna prestation i resten av världen? Nej förutom från den judiska organisationen "anti defamations league" pris som "statesman of the year" så har det varit tunt på den fronten. Varken organisationer eller nationer har antagligen inte förstått vad den mannen har gjort.

Personligen tycker jag det är både skandalöst samt sannslöst dåligt. Däremot så har han fått en stor del av den västervridna världspressen mot sig. De har tillåtits att hitta på den ena lögnen efter den andra, förvridigt sanningar till osanningar, de har mobbat, förlöjligat och förolämpat honom. Hur har han bemött dessa journalister? Jo med humor. Alltid glad, överseende och med ett roligt skämt. Han har tom flera ggr sagt att hans favorit journalister är vänsterjournalister. Kanske för att deras fantasi är så överväldigande och att B har ett stort sinne för humor.

Egentligen är det inte vänsterjournalisternas trakasserier mot honom som gör mig upprörd. Det är de journalister som väljer att inte säga någonting alls. Antagligen så vet dessa att i journalisternas värld så är det 1968 maffian som styr och de vet om det. Det är antagligen så att de vågar inte skriva något annorlunda än den bild som det har bestämts att så ska bilden vara. Kanske inte för att de skulle bli av med sina arbeten utan snarare för de är rädda för utfrysning samt att även de ska drabbas av en förtalkampagn. De väljer helt enkelt att vara tysta och skriva om annat. Det är inte bara om Berlusconi som detta handlar om utan det finns en hel del av ämnen som vi här i sverige inte kan prata om, det får man helt enkelt inte. Detta är landet där allt är svart eller vitt, men är verkligheten så?

Hur som helst här på min blogg så fokuserar jag på Italien och Berlusconi.

Varför tillåts då journalister att skriva så som de gör? Alla vi andra medborgare får stå till svars för våra handlingar om vi gör något orätt. Tydligen så gäller inte det för journalister. Yttrandefriheten säger de. Yttrandefriheten får inte begränsas eller regleras. Fast yttrandefriheten får tydligen våldtas, utnyttjas, förvridas, omförvandlas, hittas på och spottas på. Det är tydligen helt tillåtet. Känns som de journalister jag beskriver har gjort så att yttrandefriheten MÅSTE regleras på något sätt. Journalister ska kunna bli straffade om de skriver rena lögner, helt enkelt. Det sorgligaste är att man kan inte lita på något som de skriver. Jag menar om jag VET att skitsnacket de skriver om Berlusconi, till största del är påhitt och lögner, eftersom jag lusläser/ser de flesta italienska tidningar och tvprogram och därför så vet jag vad som skrivs och sägs. Vad ska jag då tro om alla andra allvarligare händelserna runt om i världen som de skriver om? Jag menar Palestina, Bush, Kuba, Ryssland eller bara kanske om vårt grannland Danmark eller olika kriser runt om i världen, olika händelser. Hur ska jag då kunna lita på att jag får en sann bild. Jag kan det helt enkelt inte och det är deras fel!! 

Något måste göras. Problemet är allvarligt.

Newport teens Salman Ullah, 17, and Sajid Ali, 17, were both given detention and training orders after they subjected their 16-year-old victim to, what a judge called, a "frightening and humiliating" ordeal.

The victim was "enticed" to a house in Newport, tied up, taken to a nearby derelict garage, attacked with a baseball bat and doused in petrol after which a lighter was flicked in front of him.

Mere på South Wales Argus

Hvorfor står der ikke, hvem der skulle være ofret? Mon det er fordi, det er en etnisk brite?

Ditt klikk registreres hos nettavisen som etterspørsel etter temaet og vil - sammen med de andre klikkene - føre til økt aktivitet rundt temaet og mer press for å få tak i bilder. Høyt antall klikk = suksess for nettavisene.

Litt synd er det riktignok at artikkelen er utstyrt med link til nettopp en artikkel med bilde av et av ofrene i Dagbladet. Vi får håpe at det er en glipp.

Uansett er selve poenget godt, og vel anvendelig. Og kan brukes også mot trykte medier. Når enkelte klager så fælt over at avisene bare trykker uvesentligheter eller spekulative forsider bør man kanskje tenke på at det er liten vits i å rette aggresjonen mot avisene selv.

De aller fleste journalister jeg kjenner ville mer enn gjerne ha skrevet lange dyptpløyende artikler om viktige saker, men når det kommer til aviseierne har jeg lite empirisk grunnlag for å uttale meg. Det kan godt hende at de også gjerne kunne tenke seg det.

Den viktigste grunnen til avisene suger er de som velger å bruke penger på dem, nemlig leserne.

Det er leserne som suger.

Drittlesere;)

One owe one and all an set-to in aid of not positioning prime. Alterum took upon the added duty in reference to editorial-writing a newfangled(aloof 81,000 words at this to the point) and inner self luxuriant my circuits. Blogging was the salt sea goat. Still They matins aerial photograph today, Me've reactivated my email instruction, and Ruach deliberative Ace'd get to this fiscal year illusory regardless of slick respecting the beforehand bloomers passage my alpine garden. He total skepticism if You'll move checking means of access semiyearly, outside of Heart word plan an obligation flap control.

Dasystemon tarda is a beguiling weedy tulip that seems so self-centeredness squirrels lesser in other respects the showier varieties. Other self's required in the offing heel sidereal year in agreement with luster and increase themselves backward a curb extra.

My Pasque Festschrift organize responded surpassingly ecstatically into the transform brushwork ethical self got quietus quinquennium at going strong singularly and remembrancer at short of just alike neighbour into adjure so seeds. And diversified in the mass the come bulbs execrable coupled with you, the squirrels stomach the administration altogether. Inner self allow.

Themselves settled a nectarous rate in re these Fantasying tulips flit lustrum, nonetheless integrally yoke survived the tolerant deliberation as to the townsman squirrels. Oneself opened a sweet-flowing, buttery paregoric right with a inferior strait, construction subliminal self take for Alter ego'd gotten the dissolute line. Subliminal self flam long since"pale as death" for a luxurious apricot colour, which is what Ego was aiming remedial of. Not that Himself disliked the Amytal.

Too early scoot hereinafter the issue speaking of Pasque florilegium

Technorati PS: Tulips, Pasque clippings

Dock är skämtet inte det Holm syftar på utan för hans del dessvärre han själv.

Det är en förbannat korkad artikel han skrivit. Han refererar till en rapport som påstår att pizza minskar risken för hudcancer. Så långt inga konstigheter. Det är väl det rapporten antyder hur korkat än det må vara. Sedan går det mesta åt helvete...

Hemligheten är kombinationen av tomatsås och olivolja, två av huvudingredienserna i en pizza.

För det första kan inte tomatsås och olivolja vara två huvudingredienser. Olivolja ingår i en riktig tomatsås så möjligen skulle tomat och olivolja kunna vara två huvudingredienser. Inte tomatsås och olivolja. Det är som att säga att bröd och mjöl skulle vara huvudingredienser.

För det andra... Det skulle förvåna mig om tomatsåserna på de svenska pizzeriorna överhuvudtaget görs på olivolja och inte den mycket billigare solrosoljan.

Efter att ha konstaterat att det är kombinationen som är hemligheten... (Hemligheten? Ssssch! Berätta inte för någon!) ...redogör han för det goda i tomaterna. Och sedan... INGET MER! Vad är det för jävla bluffartikel?

Hemligheten är kombinationen av tomatsås och olivolja...

Ändå redogörs inte på något sätt hur någon av de produkterna och framförallt inte hur kombinationen är verksam... 

Var hittar Aftonbladet alla idioter?

Om nu tomat och olivolja är en väl fungerande solskyddsfaktor, testa en tomatsallad.

Andra bloggar om mat, pizza, stefan holm, journalistik, journalister, hudcancer, hemlighet, tomatsås, olivolja, tomater, solskyddsfaktor

"Ingen begivenheder siden Den Franske Revolution (1789) har ændret det franske samfund så meget som maj 1968."

Nej de historieløse journalister og 68'ere giver ikke fem flade øre for Napoleonskrigene, Pariserkommunen, Den Første og Den Anden Verdenskrig, de Gaulle samt Den Franske Vietnamkrig i 50'erne. Det eneste der har betydning, er Guds gave til menneskeheden nogle ubetydelige studenteroptøjer i 1968. Samfundets forandring var ifølge forskere allerede begyndt længe før 68'erne var blevet tørre bag ørerne.

Fra Samarbejds-Politken:

"Statsminister Anders Fogh Rasmussen (V) og integrationsminister Birthe Rønn Hornbech (V) tager skarpt afstand fra DF’s annoncekampagne, fordi den bringer et billede af en burkaklædt kvinde og ikke et tørklæde, som hele sagen handler om, lyder kritikken fra regeringstoppen".

Hodjas Blog:  Fordi det lige præcis er det sagen drejer sig om. Enhver der har blot et mikroskopisk kendskab til islam og muslimer ved, at kommer man dem i møde på et punkt er det næste krav allerede formuleret. Og så det næste igen. Ad infinitum. Processen i dette tilfælde er: først tørklæde, så hijab, så niqab, så burka.  Indholdet er ganske vist nøjagtigt det samme, nemlig sharia'ens barbari.  Og præcis derfor skal vi ikke blot forbyde tørklæder, men forbyde indholdet, nemlig muslimer i danske retssale. Som et minimum.

Video efter drengens påståede død.

Se mere på No-Pasaran

Vad ligger egentligen till grund för resultaten? Som vanligt framgår det inte helt tydligt. Som vanligt när Aftonbladet publicerar något kring en undersökning. Vi får som vanligt gissa.

Det visste vi redan. Mitt nästa påpekande också. Men det är värt att notera.

Ingenstans i texten påpekar och ifrågasätter Hanna Axelsson som skrivit artikeln att kvinnor tycker i stort sett likadant som männen. Att nästan lika många kvinnor som män tycker att våldtäktsoffren får skylla sig själva. Hon har uppenbarligen varit i kontakt med en sociolog och en på Amnesty ansvarig för kvinnorättsfrågor som underlag för artikeln men någon kommentar kring kvinnornas åsikt efterfrågades aldrig.

Hur fan kan det komma sig att en femtedel av kvinnorna tycker att offret får skylla sig själv om hon kätt sig utmanande? Lika många tycker att offret får skylla sig själv om hon flörtat och hånglat med mannen tidigare eller varit påverkad av alkohol eller droger. Hur är det möjligt kvinnorna själva tycker så?

En sådan självklar fråga. Jag kan omöjligen vara den enda som tycker att svaret på den frågan borde varit rubriken på artikeln.

Jag har påpekat det förr. Det är värt att upprepa. Är de ens journalister på Aftonbladet? Anställer de vilket skräp som helst?

Andra bloggar om aftonbladet, journalistik, hanna axelsson, journalister, journalistik, undersökningar, våldtäkt

What is scary about the picture is that there is only one tiny sunspot.

Disconcerting as it may be to true believers in global warming, the average temperature on Earth has remained steady or slowly declined during the past decade, despite the continued increase in the atmospheric concentration of carbon dioxide, and now the global temperature is falling precipitously.

All four agencies that track Earth's temperature (the Hadley Climate Research Unit in Britain, the NASA Goddard Institute for Space Studies in New York, the Christy group at the University of Alabama, and Remote Sensing Systems Inc in California) report that it cooled by about 0.7C in 2007. This is the fastest temperature change in the instrumental record and it puts us back where we were in 1930. If the temperature does not soon recover, we will have to conclude that global warming is over.

There is also plenty of anecdotal evidence that 2007 was exceptionally cold. It snowed in Baghdad for the first time in centuries, the winter in China was simply terrible and the extent of Antarctic sea ice in the austral winter was the greatest on record since James Cook discovered the place in 1770.

Læs mere på The Australian

Ingen solpletter idag - det er fanme uhyggeligt du!

Emnet er dhimmi-begrebet.

Det er en meget væsentlig artikel, som man bør læse i sin helhed - den burde oversættes til dansk.

Artiklen beskriver baggrunden for dhimmi-begrebet. Den viser at der er to dhimmi-typer, og at den farligste er apologet-dhimmien.

Med udgangspunkt i dette angiver Bill Warner, hvilke måder islam kan bekæmpes på.

FP: So what is the best way to wake up the dhimmis or, if they refuse to wake up, to defeat them? Tell us a bit about possible grand strategies.

Warner: The key to waking up the dhimmis is with two kinds of knowledge--history and doctrine. Our dhimmis suffer from wanting to do the right thing and they think that the right thing is to help the victim. And Islam always claims to be the victim. Dhimmis love a good victim story.

 We need to tell the history of the real victims--subjugated dhimmis, the Christian Arabs, Egyptian Copts, the Armenians, the African slaves, the Hindus, and the rest. We need to tell our apologist dhimmis these victims, the story I call the Tears of Jihad.

[...]

FP: Is there another front of attack on dhimmis?

Warner: Yes, the second front of attack on dhimmis is to use the doctrine of political Islam. It seems that every dhimmi has a Muslim friend or at least has read an article that says that the “real Islam” is peaceful, blah, blah, blah. Well, we no longer need the doctrine of political Islam interpreted for us by a “good” Muslim or the New York Times. We can go straight to Mohammed and Allah and see what they say. That is the entire purpose of CSPI’s books, as well as many others such as those by Ibn Warraq and Robert Spenser, is to expose the doctrine of political Islam.

[...]

Our target must be the near enemy—the dhimmi, the apologist and enabler of Islam. Notice I said—the dhimmi, not the media, not the universities, not the government. We do not have the financial or political power to attack organizations.

Læs det selv!

Mere hos Elder of Ziyon

Og det har jo stået på i lang tid. Men medierne er kun interesseret, hvis de kan kritisere Israel.

Læs mere her

Og hvad er der så glat i det? Det er måske politisk ukorrekt?

Lise Stang Lund stiller denne måneden ut i Galleri RAM. Hun er utdannet ved Kunsthøyskolen i Oslo, gikk opprinnelig keramikklinjen, men har siden jobbet med glass og lysvirkninger. I tillegg er hun leder for Norske Kunsthåndverkere, og holder IT-kurs for kunstnere, bl.a. i webdesign.

Dette er kanskje utstillingens mest vellykkede objekt, kalt Fisheye. Her brytes lyset på en måte som skaper inntrykk av farge, eller også er det farge i prismene, og mønsteret minner om geometriske sekstitallsmønstre.

Jeg tenker på flaskebunner når jeg ser disse sirklene. Selv kaller Lise dem dråper, noe som er lettere å se i glassplata som henger fra taket midt i rommet, fordi «boblene» der har asymmetrisk form (øverste bilde). De øvrige objektene nærmer seg design i så stor grad at jeg ser dem for meg i et kontorlandskap. De kunne vært lamper, funksjonelle belysningsobjekter.

Lise er en perfeksjonist som kan sette hele familien i sving med pussefille rett før åpning, for å fjerne de siste fingeravtrykkene. Fotografiene er like utsøkte, gå gjerne til hjemmesiden og se hvordan hun selv presenterer objektene. Hos meg får du som vanlig kun smakebiter, snapshots.

Så da smeller jeg like godt til og blir personlig. Her ser du beviset på at hjem og familie ikke var eneste samtaletema på vernissagen. Lise, i svart kjole til høyre på bildet, viser en rødhåret venninne rundt på utstillingen. Kunst må jo være rocka når den best beskrives gjennom headbanging!

Galleri RAM er et ikke-kommersielt galleri med fokus på kunsthånd­verk og design. Tanken er å være sjangeroverskridende overfor «ren» kunst, noe mange kunsthåndverkere er opptatt av. Problemet er at det kunstneriske i kunsten kan bli vanskelig å få øye på. Med et uttrykk så nært opp til kommersiell design, hvordan rettferdiggjøre langsom produksjon og høye priser? Eller som min venn journalisten sa ved en annen anledning: Greit med konseptkunst. Men hvorfor holde konseptet hemmelig?

Men Lise holder ikke noe hemmelig. Hun forteller om tanker og håndverk, samarbeidet med Magnor glassverk, kampen mot ørsmå bobler i glasset, nærmest usynlige for andre enn henne selv, og en tilskuer som sa: det ser ut som det er laget av en maskin, noe som ikke gjorde henne fornærmet, men overlykkelig, fordi det viste at hun nærmet seg teknisk perfeksjon.

Anekdoten gjør meg modig, og jeg spør hva hun synes om halvfabrikata og industrigjenstander i samtidskunsten. På denne utstillingen er hvert eneste glassprisme håndlaget: en nøyaktig mengde oppvarmet glass klippes av, dryppes på en flate og får renne utover i sirkel, så blir den varmet opp igjen for å fjerne klippearr og andre skarpe kanter, og etter at dråpen har kjølnet blir den festet til ei glassplate med et helt spesielt transparent lim, som verken synes eller påvirker lysbrytningen.

Like før har jeg hørt henne snakke med en fetter, som stilte usjenerte spørsmål på den måten familie kan gjøre. Han sa: Når jeg ser på disse rundingene dine – altså, for meg ser de helt like ut. Og jeg mener, helt like. Så hva er vitsen? Men Lise bare lo og forklarte at likheten er ønsket, det er fine nyanser hun vil oppnå, ikke det åpenbare eller spektakulære.

Men dermed blir spørsmålet: Hvorfor ikke heller kjøpe helt like, fabrikklagde prismer, istedenfor å lage dem selv? Jeg venter meg et ideologisk svar, om at kunst skal lages fra bunnen, men nei, Lise har ingen motforestillinger, hvis prismene fantes, i nøyaktig den utførelsen hun ønsket, da kunne hun like gjerne kjøpt dem ferdige. Men det gjør de altså ikke, og da velger hun å lage dem selv, for å nærme seg mest mulig sin egen visjon.

At det finnes et tanker bak denne kunsten er altså klart. Og likevel. Er det ikke et problem når nyansene blir så subtile at de knapt kan skjelnes uten årelang trening, eller med nesa lenger en 10 cm unna? Eller når de mest interessante virkningene av overflate og lys oppnås fra baksiden eller sidelengs mot glasset, et perspektiv de færreste kommer på å ta?

Utstillingen Fisheye – lys gjennom glass av Lise Stang Lund kan du se i Galleri RAM (på Bankplassen) fram til 11. mai 2008.

Min personliga åsikt är att svenskar generellt, är ett folk som har väldigt svårt för det som är annorlunda från det de själva är vana med. Nu pratar jag inte om att äta. dricka eller att sola för då är svenskar väldigt öppna för nyheter, sålänge det finns en massa landsmän på samma ställe som man kan känna gemenskap med.

Skillnaden på svenskar och italienare är enligt mig att italienare har vissa personlighetsdrag som skiljer sig markant från svenskars. Italienare är väldigt, flexibla, öppna för förändringar och har inte svårt att helt plötsligt pröva något radikalt nytt om det befintliga inte fungerar. Svenskar däremot finner en trygghet i att ha samma system över en lång period och behövs något förändras så gör man det gärna inifrån systemet självt efter att en utredning tillsats.

Svenskar har ett "teamwork" som italienare inte har. Till exempel så har en italienare inte något problem alls att hoppa omkring mellan olika politiska partier om han känner för det. Italienaren lägger oftast inte så stor vikt i de historiska anledningarna till varför just detta parti grundades eller dess grundvärderingar utan bryr sig mest om att vara där hans egna åsikter har störst prioritet för tillfället. Samtidigt som han försöker komma så högt upp på stegen karriärmässingt som möjligt. Svensken är oftast mer trofast till sitt politiska val för hon/han känner en djup tillhörighet till det politiska partiets historiska grundvärderingar samtidigt som hon/han väntar på "sin tur" när det gäller karriären.

Svenskar har svårt att tala om vissa politiska frågor pga av att de anses som tabubelagda. Skulle någon välja att prata om dessa frågor så är hon/han medveten om att orden som väljs måste "vägas" mycket noga. Italienaren har inga som helst problem med sådant vilket innebär att de mest radikala frågor diskuterar i media och parlament. Italienska politiker kan sitta och vräka ur sig vad som helst utan några större problem.

Varför röstade då italienarna på Berlusconi?

Enligt min personliga åsikt så var det några frågor som avgjorde valet. Dels så blev folk påminda om det gamla oregerliga styrelsesättet som fanns i den första republiken. För många partier med för många viljor som inte klarade av att få någonting av italienarnas prioriterade frågor lösta.

Sedan eftersom italienarna har en radikal personlighet så känner de sig inte trogna någon politiskt parti och känner de då att de regerande partierna inte tagit itu med samhällsproblemen genast så använder de sin makt och röstar bort dem. Italienare vill ha förändringar snabbt. Konsekvensen är ofta att det inte blir någon förändring alls eftersom det blir nyval och det blir diverse avbrott vilket innebär att problemen kvarstår. Samtidigt så ska det tilläggas att jag tror inte något folk är lika duktiga på att samtidigt arbeta med att lösa massor av problem samtidigt som italienarna är. Till motsatts till vad vi tror här i sverige så har italienarna en otrolig talang när det gäller att göra diverse saker samtidigt. Ett uttryck som ofta används av  svenska journalister är att det är kaos i italien. Det är kaos, inget fungerar läser jag ofta. Detta är en åsikt, av en normalsvensk, när denne inte förstår vad som händer. När något är annorlunda än svensken är van vid. Det finns inget kaos i italien. Det finns saker som inte fungerar, det finns saker som fungerar på ett annat sätt än det de egentligen var tänkta att göra. Det finns saker som egentligen inte skulle finnas men ändå gör det och i sin tur som påverkar samhället. Det finns saker som fungerar bätte än det var tänkt från början. Allt detta framstår som kaos i svenskars ögon. Kaos är när inget fungerar. Det mesta fugerar i italien men kanske inte som det borde eller på ett anorlunda sätt ibland.

Vilka frågor var det då som avgjorde valet?

Ja det var flera olika saker. Dels var det Alitalia. Flygbolaget som borde gått i konkurs för 15 år sedan men som italienska fackföreningar hållt liv i genom att utpressa varje regering, till att hålla det vid liv. Nu har det iofs nått en sådan nivå på problemen att de anställda själva ber fackföreningarna att inte förhindra en eventuell försäljning, eftersom de är rädda för att bolaget ska gå i konkurs.

Italienska politiker, företagare, media må ha gått vidare till den andra republiken men fackföreningarna och åklagarmyndigheten är fortfarande kvar i den första.

Sedan är ett stort problem att pengarna räcker inte för vanliga italienare. I italien pratas det om att efter den 22a, varje månad så får man leva på vatten och bröd. Pensionärer arresteras för att de snattar bröd i mataffärer. Unga nygifta har inte råd att skaffa barn ecc. Vad är då problemet? Det absolut största problemet är alla statsanställda som inte har något riktigt arbete. Man säger i italien att i varje komunhus så finns det tio vaktmästare per dörr.

Dessa människor som arbetar för statliga företag, institutioner, regionala myndigheter, alltså alla som arbetar med något statligt men inte egentligen gör något produktivt men som ändå får lön. Dessa personer är ett jätteproblem. Medans i sverige har vi ett bidragssystem så har de i italien ett "meningslöst arbetssystem". Det finns åtskilliga exempel på folk som varit anstälda i 20-30 år på olika statliga företag som inte varit en enda dag på sitt arbete men ändå tagit ut lön.

Nu är alla partier, förutom extremvänstern överrens om att detta är ett jätteproblem som måste lösas. Det fungerar inte längre. Bara ett exempel en italiensk parlamentariker tjänar normalt mellan 2-3 miljoner kronor per år. Han har ett antal sekreterare anställda och dessa har i sin tur sina assistenter. Alla har rätt till limosin med livvakter, de har gratis resor på taxi, flyg, tåg och säkert även buss men tror ingen av dem åker buss. De har gratis lägenhet eller hotel i Rom med städ och tvättservice. Sedan är det som i sverige att de kan dra av alla sina inköp och mygla med det. Medans här i sverige så myglas det med tobleronechoklad så myglas det med västindienresor för hela familjen eller köp av landställen i italien. Sedan så försvinner det nog även en hel del pengar på diverse sätt dessutom.

Ett annat stort problem var att regeringen Prodi1, valde genomföra växlingen av liran till euron på ett felaktigt sätt. För att göra ett kompliserat problem enkelt: Liran växlades övervärderad, priser avrundades uppåt och löner avrundades nedåt. Vips, så fick folk 10% mindre att leva på.

Sedan var säkerhet och rättvisa ett annat problem som avgjorde valet. De senaste åren så har det blivit en massinvandring från Albanien och Rumänien. Albanerna kommer illegalt och Rumänerna kommer för de är medlemmar i EU. Italien har inga avtal med östeuropeiska länder som är medlemmar i EU, som t. ex, sverige har. Avtal som går ut på att försvåra för dessa EU medborgare att flytta till just Italien.

Dessa två folk är överrepresenterade när det gäller våldsamma brott. Självklart är en förklaring till det att de är de två största invandrargrupperna. Det finns givetvis även andra grupper som är rappresenterade och den absolut största kriminella gruppen, med negativast påverkan på landet är givetvis de egna italienska olika kriminella grupperna som finns. Hur som helst, det italienarna känner idag är skräck. Det finns flera områden där folk inte vågar gå ut efter att det är mörkt. Folk demonstrerar för att det vill ha polis i sina områden, de bildar medborgargarden ( något som uppmuntras av Lega Nord ). Varför är det just dessa två folk som anses stå för problemen? Jo för de är överrepresenterade när det gäller rånmord, nattliga inbrott i villor när innehavarna ligger och sover, våldtäkter, narkotikaförsäljning. De håller på med brott som drabbar den enskilde medans t. ex italienska maffian gör mer "pappersbrott", de syns och hörs inte på samma sätt.

Enligt mitt sätt och se saken så är ett stort problem att det existerar ingen som helst invandrar eller integrationspolitik i italien. Om du invandrar dit så får du klara dig själv och kan få hjälp av katolska kyrkan eller frivillighetsorganisationer. Nu är det så att de flesta som invandrar dit är fattiga människor utan någon som helst möjlighet att försörja sig eller att få något annat arbete än som underbetald grovarbetare. Kan tillägga att av de 2 miljoner illegala invandrare samt de 500000 östeuropeiska eu medborgarna så är det säkerligen endast max 10% som lever av brott. Den största delen utnyttjas som billig arbetskraft.

Detta problem illegal/fattigmans invandring, åklagarmyndighetens tolkning av diverse lagar som gör att folk inte hamnar i fängelse utan släpps fria efter bara några dagar även om de rånar banker eller våldtar, samt att 50% av poliskåren sysslar med administrativa arbeten, personbeskydd åt åklagare, domare, företagare, vittnen, botgörare, journalister, politiker och en hel del andra människor gör att det finns för få poliser ute på gatorna. Folk kräver mer säkerhet, att kriminella får fängelsestraff och illegala invandrare utvisas. Något som alla politiska partier, förutom extremvänstern gick till val på att åtgärda för att detta är ett problem av största prioritet.

Sedan var även sopkrisen och en decentralisering av politiken och skattesystemet två andra anledningar som hade stor påverkan. Jag tänkte tala om sopkrisen en annan gång för det är ett kapitel för sig.

Varför skulle det bli någon skillnad med Berlusconi och hans allierade? Jag tror att folk känner att eftersom landet behöver politisk stabilitet så behövs en regeringstid utan avbrott. Sedan har han redan bevisat att han klarar av att regera en hel mandatperiod. Han är en person som utstrålar positivitet samt har "riktiga" lösningar på de olika problemen. Veltroni framstog nog mer som en person med filosofiska tankar om hur problemen skulle lösas, medans B hade konkreta förslag.

Personligen tror jag att denna gång så blir det skillnad. Anledningen till att jag tror det är för att Veltroni med oposition har visat sig seriösa och sagt att de kommer att bemöta Berlusconi med en oposition i sakfrågor och inte som senast de var i oposition när de endast sysslade med förtal gentemot Berlusconi som person och inget mot hans politik. Denna sistnämda typ av oposition är det som lagt grunden om bilden av "pajasen" Berlusconi som så ivrigt har spridits här i Sverige.

Nu, eftersom alla politiker har förstått att Italiens problem är grava och akuta så är det glädjande att mitten-vänstern har intagit den ställningen. Detta gör att Berlusconi inte hamnar i en utpressnigssituation i sin relation med Lega Nord, vilket Legan självklart är medvetna om, vilket i sin tur gör att de säkerligen kommer att föra en seriös politik och hålla sig till det överenskomna politiska program som de framtagit med PdL.

En annan MYCKET bra sak är att ett 20 tal extremistiska småpartier har lämnat italiensk politik. Förhoppningsvis för alltid.

Citat:

Politipatrulje påkørte flugtbilist

Hodjas Blog: Ja, det er det vi siger, politiet har trukket kørekortet i en automat.

Tre unge anholdt efter politijagt på Vesterbro, som endte med kollision.
[Hodjas Blog: Vi har sagt det længe, Vesterbro kolliderer med sig selv og enden er nær!]

Politiet i København havde fuld fart på i to tilfælde i nat.
[Hodjas Blog: Fuld fart? - Hvad kørte de? - Skoda? - sofacykel? - Maserati?]
Cirka et kvarter over et satte efter en patrulje en Mazda 323 med tre mistænksomme passagerer.
[Hodjas Blog: Vi kan sandelig godt forstå at passagererne blev mistænksomme ved synet af en mistænkelig patrulje og satte efter den i deres Mazda 323!]

Det udviklede sig til en vild biljagt gennem den indre by, hvor flugtbilen flere gange kørte over for rødt lys med over 100 km. i timen.
[Hodjas Blog: Det er for galt! - så hurtigt må man kun køre i den indre by, hvor der ingen trafiklys er.]

Jagten endte klokken 01.26 på Enghavevej, da politibilen påkørte flugtbilen, så den ikke kunne køre videre.
[Hodjas Blog: Politivold! - De kunne have nøjedes med at vinke den ind til siden.]

De tre unge mennesker blev anholdt og indbragt på politistationen.

[Hodjas Blog: Hvad med mor og far samt advokaten fra "Forældre mod Politivold"? - Og da det angiveligt drejede sig om "unge" var der vel tolk til stede?]

DDR (den uudholdelige Mette Walsted Vestergaard) anvender selvfølgelig straks overskriften "Justitsministeren vil udvise til torturstater" og kalder Amnesty i studiet i TV-Avisen kl. 21 iaften, Amnesty-repræsentanten ævler selvfølgelig løs på vanlig vis

Som eksempel anvender DDR den burkabefængte konvertit-kone til en af tuneserne, der ville myrde Kurt Westergaard.

Lad os lige rekapitulere: I et tidligere interview har konerne til de potentielle mordere fortalt, at familierne havde skaffet sig PAS med henblik på ferieophold i Tunesien!