Vi människor lägger ner mycket tid på saker och ting som bara är helt oviktiga medans andra får för sig att lägga ner tid på saker som verkar viktigare men fortfarandre är meningslösa, men på ett annat sätt. Meningslösa på det sättet att de lägger ner så mycket energi på att jämnföra, försöka joddla fram lösniingar och helt enkelt veta för mycket om någonting man inte kan förstå sig på. Jag tror inte på det här med psykologer som ska kunna lösa ens livsproblem. Jag tror mer de bara öppnar ens sinne för möjligheter... Men vissa tar det där lite för allvarligt, det här med att lösa problem. Det är en sak att kanske stå som vän, och det är en helt annan sak om man gör det utav ett syfte. Men ibland så försvinner det där syftet och anledningen... eller kanske inte försvinner utan man helt enkelt glömmer att man inte behöver, eller bara kan lägga sig I saker på ett sånt där moget sätt... samtidigt så gör ju alla det, självklart. Vi har ju alla våra stunder då vi känner oss lite sådär superior. När man vet att man kanske har ett litet övertag, för att man har en annan synvinkel och kanske lite erfarenhet om ämnet. Men till slut så blir den där förmågan väldigt... vad ska jag säga..jobbig. Man känner den där “besserviser” personligheten krypa fram.. Både ur sig själv och andra. Men som sagt, alla får ju det där någon gång. Men vissa låter det stanna längre och längre. Till slut så betyder allt de där säger nästan ingenting eftersom att det blir ett jävla malande och nötande om samma saker om och om igen och man känner bara att man vill säga till personer som spårar så mycket att det inte är så jävla enkelt egentligen. Allt är inte svart och vitt bara för att man kanske har en annan synvinkel på det. Man måste tänka själv att det kanske inte är samma sak för personen som man tror att man hjälper... Man kanske hjälper, ja, men det betyder inte att det är så stödjande. Nu kommer vi in på det här jag har jätteproblem med. Med att släppa taget om en person som man bryr sig om som inte klarar av att göra det som de måste och klarar av så länge de bara försöker. Till slut så kommer man till punkten då man måste släppa taget och låta dem gå på egna ben, ja. Logiskt om man tänker efter. Men vad jag vill säga är att.det är inte den sortens personer jag tycker är jobbiga, personligen. Utan personer som går snäppet högre än det där. De bryr sig om personer som har det svårt och de har släppt taget men de är fortfarande för insatta och för brydda om saker som inte rör dem. Samtidigt som de ser saker mer svart och vitt än vad jag kan tänka mig att göra. De tror att lösningen är så enkel... men de kan inte föreställa sig att det är svårare än så... Man kan inte göra jämnföranden som “Jag har kapat av mig handen för 5 år sen och jag har klarat det...” det må vara överdrivet... Men jag försöker bara få fram min poäng här. Man kan inte jämnföra sig själv med någon annan och deras problem jämnte sig själv. Samtidigt som man inte kan se saker svart och vitt bara för att man har en annan synvinkel på det. Det här är ju iofs saker som ALLA gör då och då... Men det finns människor som aldrig riktigt kan släppa det. Det är väl det det här handlar om.. Att kunna släppa allt. Vara neutral då och då. Vilket för den delen är väldigt skönt. Inte för att man är rädd att säga sitt men för att bara få vila sig själv och förstå vad man egentligen håller på med. Nästan som arbetsnarkomaner... Kunna skilja på sitt hem och sin arbetsplats. Samtidigt som man lär sig vad man själv vill säga. Lite eftertanke har aldrig skadat. Man kan inte rädda alla men man måste rädda sig själv. Måste säga att jag kan vara ute efter att hjälpa alla men kan helt klart säga att det finns folk som är värre än mig... och de inser inte ens själva att de gör det på ett nästan värre plan. Ibland känns det som att de söker något att klaga på för att kunna få igång en diskution för att sedan kunna överbevisa dem. Vilket är jobbigt. Jävligt jobbigt, för då är vi tillbaka till det här med att kunna låta saker vara. Det är en sak att låta någon gå på egna ben och det är en annan att låta saker vara. Ur min synnpunkt så kan man finnas som vän när det behövs istället för att vara där och vara rädd att någon ska ramla. Medans andra bara sitter och nästan hoppas på att få säga “vad var det jag sa”. På något sätt så känns det iofs som en hårfin skillnad men egentligen inte. Hela den här “Vad var det jag sa” personligheten kommer mer utav det där med att nästan kicka in någon kommentar om “fan va du har förändrats då?!” för att sedan starta ett halv bråk då för att kunna trampa ner personen. Jag själv I mitt holy quest av att rädda alla går mer ut på att finnas för en vän eller bekant när de väl faller ner på jorden och inser att det är helt sjukt vad skaer gått snett. Jag summerar lite nu. Jag har fått höra att jag inte kan rädda alla men det är ju ganska självklart men samtidigt så jobbar samma personer efter att få klaga på alla tills de verkar komma in på ämnet om hur mycket de måste rycka upp sig. Vilket leder oss till att låta saker vara och att finnas där som en vän.

Alla är ju jävligt olika och ingen kommer ju vara lik den andra. Vilket är det bra I det hela. Det betyder att vi kan alla tro att vi känne varandra hur bra som helst men vi kan lika lätt överraska varandra med att visa en ny sida av oss själva I stort sett varje dag. Kunna bevisa och ta ner dem som verkligen tror att de har svaren på de mesta på jorden genom att på vårat sätt kunna överbevisa dem med att allt inte är så svart och vitt. Dock en så mycket svårare uppgift än att I stort sett överbevisa någon med att det går åt helvete för dem hela tiden istället för att finnas där för att hjälpa dem när det behövs istället.

Jag har alltid varit ute efter att pusha folk till att jobba upp sig.... jag har nästan aldrig överbevisat någon för att få ner dem på jorden. För det är ju trots allt deras liv. Man kan inte förädra folks liv, men man kan få dem att jobba hårdare. När det kanske inte funkar så får man vänta. Men som sagt vissa ger inte upp där. Jag har inte heller alltid gett upp där, men det är ungefär där överbevisningen kommer från “översittarna”. För min del så fortsätter jag bara försöka pusha folk till deras bästa...

Men nu mer så känner jag för att förbli neutral. Det känns som att det är dags. Jag finns ju alltid här för folk. Folk får komma till mig. Det har jag lärt mig, när ska översittarna lära sig sitt? När ska de lära sig att låta saker vara istället för att fiska I dåligt vatten?

Idioti har vi nog alla I oss, vare sig vi vill eller inte.Vi fattar inte varför folk göra sina val, och de personerna I sig förstår oftast inte ens varför vi bryr oss. Det äri nte våran ensak. Så länge det inte skadar någon annan så får man göra vad man vill med sitt liv. Väldigt liberalt... Men fortfarande så lär vi oss aldrig, tyvärr.

Jag var bara tvungen att skriva ner det här för att sen kunna läsa det och antingen bestämma om jag är helt jävla galen eller om jag kanske har lite vett I mig? I vilket fall så känns det som att jag fått säga det jag velat säga väldigt länge. Men jag har bara inte riktigt kunnat säga det. Anledningen är den att jag varit för insatt I allt annat och för lite I mig själv. Att få vara sig själv är ju ändå det bästa. Hur länge ska man behöva bråka med sig själv innan man förstår det? Känns som väldigt länge... Men väldigt befriande när man får loss toppen av isberget.

Nu är det dags för annat viiktigt och roligt, lov har man ju inte varje dag.

Saknar dig petra, bara 9 dagar kvar nu! Älskar dig så mycket <3

//R.S.

Att tänka på det här har get mig lite "nytt blod" osv. Samt det här med att visa fram fötterna. Det känns nu som att jag borde kunna göra någonting som ger mig någon sorts signatur. Låter halft om halft divigt men om man tänker på det så upptäcker man att det är det man måste göra, spelar nog ingen roll om det handlar om juridik eller musik... get my point? Det man fått uppleva ett bra tag är fulla människor som antingen fått någon konstig fylla där de hört mig spela och kommer fram och ska skaka hand och säga "fan va grym du är ... blablalblabla" som Anton skulle säga "you lost me at 'Hello!' ". Samt att jag blir less på att min fader ska jobba för att jag ska synas och höras. Det är ju halvt skämmigt och nästan skamligt. Jag måste ju få... förpubba mig, 'Fjärlislarven' is the shit. Så det handlar om att jag måste få göra saker själv. Visst det har ju patrik försökt få mig att göra men jag har ju inte direkt haft hjärna nog att fatta det... men det handlar kanske om att jag ska få mogna lite inom mig själv och min musik, mitt jag. Vilket det känns som att jag gjort nu. För det spelar ju ingen roll om vad någon tycker och säger, det är jag som måste KÄNNA mig viktig nog eller känna att jag FÅR göra som jag vill. Vilket kanske är påväg nu. Hell yeah! High five;)

Jag pratade med Jonas igår, det var kul. Har saknat att snacka med han från och till. Vi har inte haft tid med några sånadär flera-timmar-samtal, eller inte haft någonting att säga. Men igår så var det allmänt snack i en och en halv timma och det kändes som att man fick andas ut efter några månader. Härligt. Dock så väntade jobb idag så jag kunde inte prata längre med tanke på att jag behövde få sömn. Så vad har jag lärt mig idag? Jag har lärt mig att slå in paket som väger 800 kg som består utav 25 solpaneler som kostar X antal tusen...vilket alltid gör mig nervös över om jag kommer paja någonting eller inte. Spelar ingen roll vad fan man gör på sånadär fabriker. Varje jävla del kan paja en liten panel... BLÄH!

Avslutande ord för det här stolta inlägget?... Varje gång jag är stolt så får jag lust att lyssna Bonnie Raitt... Av någon anledning så känns det rätt. Härligt!!! Men iaf, min tanke om att visa mina framfötter ger ganska mycket. Jag menar, det kommer ju helt såga min gard om att stolthet är viktigt. Iofs så har jag inte direkt brytt mig så mkt om min stolhet men mindre och mindre nu, det är ju som lite halft om halft nonsen att behöva behålla sin stolthet. Att vara lite med ödmjuk behöver alla. Jag bad om ursäkt för någonting jag verkligen tvekat på om jag någonsin skulle bett om ursäkt för.. för att jag inte gjort mer fel än andra parten...samt att jag själv inte fått den "rättegång" jag förtjänat. Men iaf... det resulterade i att det säkerligen inte blir något förhör eller någon rättegång. Jag har sänkt mina försvar iaf, vilket gör mig lite mer stolt ändå.... känns fint att växa.

Den 17:e... hmm det är en dag jag alltid kommer fundera över. Den 17:e juni är vekrligen en underlig dag. Jag är faktist inte sarkastisk nu...

Over and out!

Ibland känns det redan kastat bort sitt liv på så annat mycket skit så varför inte bara kasta bort det på något helt nytt? Radera ut allt som tidigare var en själv och bara bli av med sig själv för att sedan kunna få alla att glömma vem man har varit....

///(emo) robin

I veckan så är det vår konsert med musikskolan. Jag tycker nog att det är bland det skönaste ibland att bara känna att det äntligen tar slut. Det blir inge mer springa på konstiga rep vart ingen vet vad de ska göra, speciellt lärarna. Hehi! På konserten så blir det massa basande och armando's rhumba. Yay! Iofs osäkert om jag kommer sätta den, nu är vi tillbaka till det här vart ingen vet vad de ska göra när... För konstingt nog så får jag såna här låtar veckor när jag inte har några lektioner och samtidigt som konserten är ett stenkast iväg....jag med min notläsning... yeeeeaaah är allt man kan säga.  Visst man blir irriterad men man släpper det ganska fort när man upptäcker att ens lärare kan bli ÄNNU argare om man protesterar, för att det gör ju det väldigt oplanerade ... mer oplanerat?

Nåja, ska tuffa iväg till skolan och gå på en SÅÅÅH rolig timma engelska.
kram på er=)
Älska dig petra <3

//Robin

I går så var det den 4:e Maj. Vilket betydde att det var 8 månaders firande för mig och min Petra. Kan inte fatta att det gått så länge. Känns som förra veckan, vilket också måste betyda att det här verkligen är rätt. jag och min Petra=) Älskar dig mest... jag faktist mest utav allt i hela världen. Jag kan inte förklara det här. Och ja, jag kan verka vara en "toffel" men jag är helt säker på att jag är så jävla kär som man kan vara! Får ett lyckorus varje mogon då jag vaknar brevid dig och jag känner att jag bara vill springa mil för att få hålla din hand i en halv sekund. - fan va fjortis det här börjar låta men det får jag ta - jag älskar dig Petra=)

Tisdagen kommer kännas lite tung. Svenska, Historia, Engelska, Kulturhistoria...ja, vad kan man säga. Inte direkt underhållande ämnen direkt! Jag vill väldigt gärna bara slippa dem. Bara känna att jag spenderar min tid på viktigare saker än att sitta och bara vänta på att lektionen ska sluta. Iofs, viktigt att lära sig. Men är det viktigt att lära sig om man inte blir inspirerad till att lära sig utav lärarna man har? Är det viktigt att istället sitta och känna "sluta vi inte snart? Jag må ha sovit 15 timmar i natt men jag håller på att somna". Aah, the good old days med Hans Hörquist då vi lärde oss historia och engelska samt lite svenska på ett kul sätt. Då han kunde få en nål att verka levande. DET är en bra lärare. Istället för att stå och prata väldigt nervöst eller halvt avdåsad som vissa lärare faktist gör idag är inte ett bra eller smart sätt att lära ut. Att helt enkelt bara MALA in allt i skallen på oss. Nej fyfan!
Hoj!

Något jag ser fram emot imorgon är ensemblen. Jag ska spela en Patrik låt. Vilket jag är glad för. Känns som att det är ett sätt för mig att kunna spela någonting jag vill, någonting jag gillar och någonting jag tycker är jävligt kul, och lärorikt om jag...lägger manken till. Istället för att spela låtar som jag känner är för... inte mig och för konstigt och mindre lärorikt...iofs så har jag mycket kvar att lära av allt. Men varför inte satsa det intresse jag har just nu när jag är som mest intresserad på det jag vill lära mig mest? Säg gärna emot mig!

Efter en lång dag nu så ska jag gå och sova med petra:) Puss på er!
Ännu en gång; älskar dig petra:)
Hey ho! Lets go! - jag gillar faktist ramones^o)

Det man dock kan behöva tänka på det är det här med att jag och alla andra i min ålder är...lika gamla som jag... Men iaf, den delen av livet då allt slutar vara så enkelt(eller svårt, beror på hurman ser på saker). Då jag och du ska ta tag i saker själv och göra det bästa, säga ifrån och jobba sig egenom det. Helt enkelt, typ "idag" så börjar våra liv.
Med lagomt fria händer och möjlighete så finns det inte mycket att klaga på, inte mer än vad man själv åstakommer, vilket jag nyss kom på. Skylla på annat,vilket jag själv är bra på ibland duger inte som ursäkt(du ser patrik, det går in..). Man måste göra det bästa av det man har. Var andra gör är var de planerat. Vad jag gör är som, förhoppningsvis och mest troligt, en del utav min plan.
Några slag får man tåla, motgångar. Bit ihop och inse att livet blir vad man gör det till. Vill man ha respekt så får man förtjäna den. Vill man ha vänskap så får man skaffa sig det som känns bra. Att uppleva obehag av folk i sin omgivning är någonting man kan göra någonting åt eller bara låta det passera, utav ren lathet eller så utav rent ointresse...vill man ha en inriktag utbildning - skaffar man sig det.  Samma sak som när jag vill nu lära mig bas och piano - det kommer inte dyka upp små behållare på mitt bord som ger mig egenskaperna att kunnaspela... nej jag får lära mig, och bara jag som kan sätta mig vid en bas och lära MIG... Gtp?

Jag vet inte varför jag skriver det här. Är det här hur min syn på livet och världen är idag? Eller har jag bara en riktigt bra dag? Jag vet inte, men känns som att jag börjar få lite luft nu(Y)

Jag var och kikade The Eagles i Lördags. Visst, ett stort band man kanske inte får chansen att se så ofta. Men det var sktibra...-that's it.. Finns inte så mycket mer att säga. Om ni nu trodde jag skulle go all crazy about it, så hade ni fel. En upplevelse men ingen Darin-varning här inte. "AAAh assåååh jag va ju ba och såg eagles lixååm" Yeah right. De allra bästa dagarna utav lovet, men samdigit så väldans... hemska, tolkas som det vill.

Jag har iaf Jazzat idag, på bas. Hehu! Jag har faktist löst ett stort mysterium. Walking-utgå från grundtonen och spela någonting ologiskt... Hmm, det känns nästan som att det är bättre att göra så än att sitta fundera "hur gör jag nu?". Hehe, nä men jag börjar lära mig;) Faktist jävligt nice, jiiiesss. Med tanke på vad jag tycker om jazz så förvånar jag mig själv när jag tänker "fan, är det slut redan?" I slutet av repet. Samma känsla jag får när jag spelat i stort sett ALLT...jag kan spela^^

Hehe! Nåja. Snart väntar sängen.. på någon timma. Men får ta och lägga mig och sova efter att jag hunnit spela lite utav någonting på vilket instrument som helst. Energi ut i fingertopparna! Börjar verkligen få slut på saker att skriva. Nu ska jag nog avsluta!

Winamp: Led Zeppelin - 02 - Heartbreaker <02:45/04:15>

I'll try to keep this good feeling fora very long time!

Älskar dig petra <3

//R.S

Bara för att jag blivit så djävulskt förbannad och irriterad idag så ska jag ta upp det... "Nej robin, allt kretsar inte kring dig osvosvovos" jag blev förbannad... jag blev så jävla förbannad....grejen är den att jag till och med tror att jag blev så arg så att jag bara sket i det.... Aldrig hänt förr. Efter att man tröstat, försökt hjälpa, varit en vän, ett stöd, en kamrat, någon man kan lita på....bara allt man kan vara. Så säger du att jag tror att allt kretsar kring mig! Efter den väldigt, jävligt onödiga överdrivna immitationen utav något fel någon gjort ännu en gång... Jag menar allt jag vela göra var att öva och försöka focusera lite tills någon kom med ett bättre förslag... Det bästa geniala som kom ur din käft var att jag i runda slängar är egocentrerad... Som sagt, efter allt jag försökt göra och allt du fått och allt jag ställt upp på...så slänger du det i ansiktet på mig? "morbid"? What the hell are your silly fucking ass up to?

Jag ska berätta min syn på verkligheten! - den som är egocentrerad, den som faktist är mest ignorant utav oss två är du. Vill inte påstå att du tror att världen kretsar kring dig men likt förbannat är du så ignorant och arrogant som en nyknullad höna kring påsk. Man kommer och hälsar på dig för att du ber om att man ska det.. Vad gör man de följande timmarna... ja, man sitter på din säng, alternativt din soffa medans du sitter på msn och lyssnar...metal, woho, försvinner 30 minuter då du spelar trummor. Vi kanske går på statoil från och till bara att det tar 2 timmar för dig att resta dig upp och ta på dig jackan. För du ska "bara". Samma sak med när man ska dra någon stans du ska "bara" i några timmar tills du ska käka och då ska du "bara" käka och sen "bara" kika på datorn igen... jag menar, allt med dig innebär 4 timmar extra. Jag menar, visa lite hänsyn till folk? Samt jag menar, hur många gånger har du inte bett om att jag ska försöka få dig att komma till skolan, för att du vill fixa det här, du vill klara skolan... osv...vad gör du när det kommer till krita? "Jag ska bara..." kommer sent till första lektionen sen försvinner du 2 lektioner och kommer kanske på den sista? Samtidigt som du inte ens gör någonting....

"Jag är störtst bäst och vackrast, jag äger er alla...  varför umgås jag med er? Varför bor jag i gällivare? varför har jag inte redan pissat på er och fått er att böja knä in för mig? Jag menar... jag VET ju att hela världen kretsar runt mig.."

Det ovanstående är så jag det där alltså! Det är jag helt enkelt. NEJ DU HAR FEL! Det jag har är en plan om hur fan jag vill ha mitt liv. Vad jag vill göra med mitt liv, vad min framtid ska vara, hur jag ska utbilda mig... Låt mig fråga, vad är dina planer?

Nej, jag har ett liv. Jag jobbar hårt för att kunna få det jag vill. Jag har min flickvän.. jag har skola, jag har lessnat på att vänta på att världens lösningar ska rusa in på Engelmarksvägen 23 och bara... fixa allt. Jag må säga att jag har gjort det jag har kunnat för att vara din lilla vän...det dög inte? Well what can I say? Life sucks(Y)

Rubriken på den här bloggen...ja, jag vet inte varför men känns bar att slänga in någonting jag läste för någon vecka sen. Sigmind Freud hade en teori om att vårat medvetande och undermedvetande är vad vi kallar vårat ego.. eller egentligen en försvarsmekanism. Men iaf det är en stor del utav våran personlighet.... Hmm, vårat ego är ju egentligen de som höjer väggar om hur långt våra sinnen kan sträcka sig.. delvis, jag känner mig djup...måste nog sluta här. Gå och köpa droger och sedan somna i vad jag tror är en soffa men visar sig vara en bardisk på en gayklubb.

NU...nu ska jag gå och hälsa på Herr Sandström.

Älskar dig petra:)
//Robin

Dagens engelska uppgift... ta reda på hur bra koll man har på engelska ord (jag har lvl 34 HAHUE!!!)  www.freerice.com

YAY! Nåja, andra glada nyheter är att jag vann en tandborste igår. YEAH! Så metal! Ska hämtaden hos tandläkaren idag....herregud alltså. Nåja.. Nu får vi ta och avruda innan läraren kommer. HEHUE!

Kram på er=)

Petra<3
//R.S

Funderar mycket idag... Har varit den bästa jävla helgen någonsin. Har inte direkt haft någonting med marknaden. Utan bara det att jag varit så jävla less så att jag tillslut bara velat ligga kvar och krympa till en liten russinsliknande man. Nej men räddningen var nog helgen. Så här mkt har jag inte njutit utav en helg, plus att det varit marknad och jag är inte stort fan utav marknader. But there he was... my knight in...okej det där låter gay. Nej men fick allt upprepat för mig som jag redan visste. Jag citerar "-Men det händer inget... "men gör någonting då?!" " Det stämmer fan! Med andra ord, jag har full kontroll över vad jag vill ska hända. Jag kan alltid vara en hjälpande hand och jag kan alltid försöka genomföra saker och jag kan alltid göra det jag vill så länge jag bara gör det. Inte banga ur på att jag inte orkar eller inte tycker att det är rätt tillfälle! I love that smell of; det finns inget rätt tillfälle, allt är här och nu och idag:)

Aaah, Fick en sjal av petra idag:) tack gumman, du är allt en elefant utan dess like. Kikade in hos Linux tredje hjul, Jesper. Haha fattar ni skämtet? hjul! HAHA! nej men det funkar faktist så, han vet, jag frågar... Men iaf sen så kom jag hem och spelade akustisk gitarr i ett tag efter att ha lekt i köket, slutade lyckat.. I'm your lady! Har länge funderat över varför I HELVTE jag har Christers mailadress som bakgrund på min telefon och jag har fått veta varför varje gång jag frågat någon "ett arbete kanske?"..... Likt förbannat så har jag glömt det 5 sek efter. Men ska iaf ta och skrivak lart uppsatsen och sedan lämna in den och vara tjock och lycklig. Buddah har en stor mage....kanske inte borde kalla mig tjock då?... Jooh.

Jag önskar jag kunde förstå mig på människor... och istället för att fokusera på om jag förstå människor bara fatta att det inte spelar någon roll om va de tycker. Släppa min blyga sida och bara göra det jag alltid haft en dröm om att få göra. Men alltså det är där rubriken kommer in. Vi har verkligen ett mål, en stapel och ett ideal att följa...som vi omedvetet följer och det får såna som mig att verkligen inte känna att man inte gör rätt, när man verkligen gör det. Damn! samtidigt som det också känns som att det har att göra med föredetta vänner.. Att folk inte ser skillnaden på vad de själva kallar falskt och vad de själva kallar bra. En dubbelmoral som man bara blir mer ilsken utav att bevittna. Att söka uppmärkasmen, en publik istället för att vara sig själv. att verkligen i slutet få sig att bli en falskvän som man så jävla många gånger själv påstått är fel samtidigt som man omedvetet blir en produkt... In you face, jag mår bra här på jorden.  Småfet och dryg helt enkelt. Ganska negativ från gång till gång men bara för mitt och ditt eget bästa. Tar gärna genvägar men utan att trampa någon annan på tårna.. Kan fan finna en nål i en höstack när livet är som värst...dock inte hitta någonting bra i en dålig vecka. En dålig vecka är helt enkelt bland det värsta.. Medans jordens undergång inte är så farligt.. Strandgård is the shit... I'm proud of myself!

Nåja, nu blirreh uppsats.

Älskar dig petra!

//
R.S.

( http://www.johnmayer.com/media/images/blog/hf.jpg )

Har spenderat morgonen på att spela slide, de var... Ja vad ska man säga? Jag har börjat komma loss, and it feels good. Känns som att man glömt någonting idag. Men jag kommer nog på det. Petra är fortfarande i kiruna och jag har iongenting att göra.
Fuderar på att fixa till bloggen. Även fast det kanske inte är så många som läser den^o)....förutom om jag läger till några tags? Jag menar då kommer jag direkt ha upp till 20 besökare. Tagsen skulle vara ord som "sex" och "orgasm" för det är faktist NÅGRA utav världens mest sökta ord. Kan lägga in "porr" också. Var för inte kanske någonting mer "spännande" ?;) Nej men seriöst. "Internet is for porn"...eller någonting.Jag är stolt över mig själv, jag skrev en låt igår. Tro det eller ej men jag gjorde det fan:) Hihihi:) Riktigt nöjd blev jag också. Fort och smärtfritt. Undra när jag ska våga spela mina låtar för någon? HIHIHIHIHIIHIHIHIHIH -ser galen ut

Någonting jag funderat över, hur kommer det sig att många utav oss, jag själv också, är väldigt fega och så brydda om vad folk säger? Jag menar, så allvarligt är det inte med en låt egentligen. Samtidigt så är egentligen inte det viktigaste att allt ska vara perfekt utan att man får göra det man vill. Sen vad andra tycker är väl en annan sak... var och en har ju sina egna planer. Nåja skolan är bra på att få oss att bry oss om skitsaker som sånt. INte skola i sig utan människorna i skolan. Det är som en tröskel man ska ta sig över för att sedan kunna växa...det är en tröskel vi måste kliva över varje dag egentligen. Från och med att vi lämnar vårat hem, där och då börjar man faktist bry sig lite mer om hur man ser ut och vad och varför man ska säga saker..you know the story...
->Den där tröskeln... ja den är väl lätt att kliva över vissa dagar, man märker den inte ens. Man tvekar inte ens på att gå till skolan även fast man skulle blivit 100 kg tyngre alternativt vaknade med en padda i anskitet den morgonen. Men andra dagar blir allt bara tyngre och tyngre. Man bryr sig om allt som man inte ska bry sig och man idiotförklarar sig helt klart. Duktiga ungdommar, lovar att vi får se det i vuxenlivet också. Det är ju inte så att vi kommer ifrån varandra? Vi är i samma generation....toppen!

Kan ha varit bra att det har varit ett par annorlunda 6 månader? =) Träffa världens mest underbara flicka som faktist tror på mig och musiken. Samtidigt som hon har gett mig ett lugn som jag aldrig kännt förr. Jag har aldrig kunnat bara sätta mig i ett annat hus med en annan människa än mina egna familjemedlemmar och bara kännt... "nu är jag hemma". Petra, du har ändrat mitt liv på 6 månader. "Move over rover"...har inget med saken att göra men jag och du är vad allt är och förhoppningvis kommer förbli att vara...WOOH! jag vet hur jag förvirrar mig själv med mina egna meningar;) Älskar dig!

Det börjar bli dags att sätta sig med basen och kika på grejer man har att göra. Jag är stolt över att jag faktist lär mig någonting fort för en gångs skull. Jag menar, jag får inte den här kännslan utav att jag bara sitter i mina egna tankar istället för att riktigt försöka koncentera mig och fokusera på det jag egentligen ska göra. Iofs så är det inte en svår uppgift att sitta på lektionerna och lära sig, men det är svårt att öva så att man kanske kan klara av att göra det i ett sammanhang någon gång i sitt liv. Vi ungdommar kanske borde lära oss att ta vara på våran ungdom? Jag menar... hur mycket tid slösar inte vi på att sitta och göra...inget, vänta in 18 års dagen? För mycket. iofs, så spenderar vi också mycket tid på bussen till och från skolan... hmm, pratade med patrik igår. Han nämde bland annat "lika gärna kunna lira i vardagsrummet"....Varför inte köpa en über-liten gitarr? xD Nej men helt seriöst.... skärpning.

Har kommit fram till att den allra bästa hendrix-skivan är Axis: Bold as love. Bästa låten är fan i mig "If 6 was 9".. Påminner väldans mycket om voodoo Child, låten som man så många gånger nött ut så att man nästan är less på den i 18 år. Iofs så påminner många låtar om voodoo Child.. eller tvärt om kanske. Nåja.
Nu börjar det bli dags att basa som sagt. Önska mig lyckatill ikväll och hoppas ni alla , som har sport lov, får ett bra sportlov medans jag faktist njuter utav skolan;)

Vid problem meddela "Gay-polisen, Apache, i överkalix"

Kram på er.
//Robin

Meeen iaf, kvällen hos per, igår, blev väldans lyckad. Jag ünd pavva gick på lekia och pressade våra hjärnor till max. Man kände riktigt hur marken skakade när vi stod där....kan också ha varit snöplogen men det spelar ingen roll. Efter dagars sovande, latande, ätande och lite promenerande (lovet alltså) så stod vi i 10 min och funderade på vad vi skulle köpa. Vi kom ganska fort fram till vad den självklara presenten var. En leksaks gitarr och ett leksaks trumset... Tro mig, han blev glad.. Efter att ha konkat på allt det där från Coop och lekia så gick vi iaf till per. hmm, det blev lite sammahähndadegarfrsd... precis.

Men iaf, hade en läskig natt igår. För det första så kunde jag inte sova så jag låt och zappade på tv:n. Kring 1 så kom jag fram till att allt jag behövde göra var att stänga mina ögon. Det var som början till en mycket skrämmande men intressant dröm. För det första så kommer jag hem och trappen ner till köket är spärrad. Jag vet inte vad det är jag ska göra men jag går upp på mitt rum och slår på en skiva. Sen helt plötsligt så är Linnéa där och det blir en konstig stämning och jag försöker bara komma där ifrån. Slutar med att JAG ber om ursäkt och att jag får en metalbas at pappa^o) Vad fan ska det betyda? jag menar... nu är jag glad att jag är vaken. Kanske man borde prata med herr salomonsson om att lära en spela lite metal?;) hehee! NEJ MEN IAF!! Hmm... vad har hänt sen senast? Färgat håret och tatuerat mig... Jies, I like it:)

Nu ska jag dricka de sista kopparna med kaffe och sen dra till skolan:)

Här sitter jag med ett litet rus av kaffe och skräck över måndagens tatuering..samt så har jag äntligen börjat längta till eagles-konserten. Hmm, Lite speciellt för mig. Just eagles. Det var inte Iron Maiden, Metallica eller något annat metal-band som väckte mitt musikintresse.. Nej det var faktist eagles. Tro det eller ej xD Så det ska blir jävligt kul att se dem live. Dock så betyder det här att jag samtidigt kan se ett utav mina tidigare favoritband göra bort sig totalt eller göra någonting storslaget. Det jag menar är att allt man fått se med eagles är "hellfreez" konserten och melbourn - 05. För det första Melbourn är 10 år efter den tidigare inspelade konserten och medlemmarna har verkligen blivit äldre. Samt att de håller inte ens samma klass som de gjorde tio år tidigare. Samt att Hellfreez konserten är välidgt fejk. Söker man på youtube så hittar man flera omtagningar på vissa låtar. Så hela konserten är inte så perfekt som den verkar. Men det förändrar inte det hela om att det är ett band som gjort många bra låtar.  Dock.. så känns den nya skivan mer som ett desperat ihopsatt kompani med låtar mer än..någonting annat. Finns dock en bra låt. "how long". Yeah!
Nåja, har nu en dag med lugn framför mig. Inge mer gitarr... kanske;D Har fått en extrem kick som bara tvingar mig att omedvetet bara spela, YEAH! Nå.... iaf. Födelsedagsfika med petra, hennes mormor och storebror ikväll. Trevligt:-)

Ja, det enda som känns som att jag saknar idag det är väl... hmm vafan^o) Det känns som att det skulle vara nödvändigt det skulle väl vara att vinna en jävla massa pengar. Jies..
Hmm, vi kan också avsluta bloggen med ett meddelande. Eftersom att du ständigt undrar om "alla i gällivare hatar mig nu?"så kan jag iaf säga, jag hoppas nästan det med tanke på allt dramatiska överspel och ständigt tjat om bollar. Nu ligger ju alltså alla bollar i världen hos dig och du har inte tagit chansen. Sry.

Nu så ska jag ta och koka lite mer kaffe, någon som är sugen?

//R.S

Jag må ju då alltså enlikt min flickvän inte vara "grabbig" beror det på att jag från och till bara för att irritera de "grabbiga" beter mig som om jag skulle vara homosexuell och samtidigt tror mig se vad de inte ser? Det vill säga att de inte kommer klara sig länge på att tro att de äger världen. För den dagen de möter någon som helt klart är "bättre"än dem och de inte kan värva honom till sitt lag så kommer de istället snacka skit om honom... Ungefär det jag gör om de grabbiga grabbarna just nu? Man vet ju aldrig. Men jag vet ju iaf vad jag vill med mitt liv. Jag ställer inte in mitt liv på en karriär eller pengar, jag vill inte ha mer än vad jag möjligtvis kan få utav det jag gör och... JA jag kan tänka mig att lägga ner mer tid än vad som behövs för att nå mitt mål? Jag menar hey ho! Vakna grabbar;)
Vi borde införa en årlig  jakt utav coola grabbar... Bara för att man väldigt ofta vill rycka tag i dem och förklara för dem att de inte världen som kretsar kring dem utan tvärt om. Bara riktigt försöka få dem att gråta och...jag vet inte ^o)  Man borde ju bara inse att man borde vara lite mer nogrann med vad man har. Vad man har att förlora på att bete sig som...som någonting man inte vill prata mer än illa om. Det borde vara nog sagt för min del.... Hmm..
iaf den pålitliga homopatrullen - Simon Henell, Kristoffer Smedh, Kristoffer Salomonsson, Jesper sandström och självklart Jag själv;)

Nåååh, iaf.. Tack för att du fixade datorn Jesper. Kram på er alla. Älskar dig petra)

//Rooobbbiiihihihihn Strandgård

Satt och funderade idag istället för att jobba Historia. Varför man oftast inte får det man vill, dock till sin besvikelse så får man det man inte vill... "What goes up must come down", en låt man lätt blir less på men det må ju vara så att det stämmer. Men efter någon sekund så slog det mig att det finns värre situationer. Eller fall... Tänk er personer som inte värdesätter sina kretsar? Ja jag vet att alla glömmer att göra det till och från. Men tänk på dem som är så insvepta i sin egna värld, dem som vekrligen är uppe bland moln....han och hon som inte ser värdet hos en vän. De kan påstå en jävla massa men lika fort igen så blir man trampad på, ingenting bättre än en matta. Jag menar, jag har absolut inga problem med folk som bara glider ifrån varandra... men när det kommer påståenden som "jo jag bryr mig" eller "ja men jag har inte haft tid"... Tid är allt man har. De 2 minuter man spenderat på vilket skit som helst hade räckt till en hjälpande hand... Vem vet? Att folk är så ignoranta och inte tar hand om det som de så ofta pratar om att de älskar förvirrar mig. Vadå? ALltså har man blivint använd som pall för att ens "vän" ska nå till 3:e hyllan? Nej jag blir bara förvirrad....

Nu...nu ska jag göra klart in uppgift till idrotten och sen försöka få tag i Kri, som för den delen har fyllt 18 för 2 veckor sen. Grattis;)

Den här helgen har verkligen varit en utav dem där helgerna då man fått mycket gjort, det finns dock bara ett litet problem och det är att jag inte minns riktigt vad jag gjort. Jag började fredagen med att skita i första lektionen för att jag var trött... Visar sig att det var så att den första lektionen var den enda lektionen vi hade under fredagen. Utan att vara arg så satt jag i fiket någon timma sen gick jag på lunch med resten av klassen som förvånansvärt nog satt kvar...shit alltså!  Jag for hem sen gjorde jag inte så mkt. Tittade in hos Jesper under kvällen och fortsatte sedan min kväll med att lyssna på min flickvänns mycket intressanta ljud när hon sover. Det berömda "klickandet" kom ett flertal gånger.  Titta det på klockan vid halv 3 tiden och vaknade sedan igen vid 9. Lördagen blev lugn. For till krille en sväng och kikade en bra film....Ja sen var det då söndagen, då jag inte gjort någonting alls. Jag har funderat över att plugga och jag har funderat över att öva men inte brytt mig om det. men det hela med att jag fått någonting uträttat under helgen har jag faktist. Förutom allt jag gjort så har jag gjort en "utvärdering" utav mig själv och var jag uträttat och frågat mig själv vad jag vill och om jag tagit rätt beslut och....jag har inte gjort rätt beslut men det betyder inte att jag behöver ändra på någonting. Jag kom fram till att det mesta kommer hända, lösas och till och med försvinna med tidens gång.

Imorgon börjar skolan igen. Måndag. Istället för att försöka jobba upp alla och vara delaktiga och försöka få alla att vela försöka när de lessnat och gått ut och surat eller är sura sen förra veckan så tänker jag helt överlåta det till alla andra, jag har ingen lust att försöka komma på hur vi ska kunna få klassen att fungera. Jag menar...jag vill lika mkt som alla andra få allt att funka men efter att ha hört "vi kommer vara SÅ less på varandra i trean" så tror jag att jag klarar mig från att ens försöka göra någonting. Samtidigt som det hela "jag är som en mamma för hela klassen" börjar bli lite uttjatat, det är bara ett sätt att kunna sätta sig på alla andra och försöka säga "jag är bättre än er och jag tror att lärarna gillar mig för att jag säger det här" . Iofs så slog det mig nyss jag har inte varit så intresserad i klassens "välfinnande" sen skolan började efter julen. Jag menar... vi kommer ingen vart på att klaga på allting före någonting hänt, när det händer och efter att det händer. Det mesta i klassen står stilla för att alla ältar om ALLT...tills det kommer någonting nytt att älta om.... Whoo! Det är som sex utan orgasm=) Det blir tröttsamt och man inser att det inte kommer hända någonting...

Jag måste säga en sak, jag har gjort ett bra första inlägg i min nya blogg! Jag har gjort följande!

1. Invigt min blogg
2. Laddat ur mig själv
3. Argumenterat emot mig själv
4. Använt över 600 ord

//Kram på er, Love you all....PUSSSH=)
Kan även avsluta det här inlägget med att jag tänkte döpa min blogg till "sooeetfjortiiiis.wordpress.com" från början.....men av någon anledning så blev jag stoppad av jesper?!?!?!?!!

Katter, floder och hundar!