Häromdagen när jag satt i kassa 2 som är mittemot kassa 1 utspelade sig följande:

En robust man i senare medelåldern med yvigt helskägg handlar i kassa 1, där en manlig kassör i 30-årsåldern sitter. Precis när han betalat och skall gå därifrån slänger han ur sig:

Kund: Du är så himla trevlig, det är alltid så himla roligt att handla av dig!
Kassör: Tack, vad kul att du tycker det!
Kund: Jo, men det är sant. Alla i den här butiken är så trevliga, men du är alldeles i särklass trevlig... dessutom är du SNYGG! Ja, du är verkligen riktigt snygg! Du är nog faktiskt en av de snyggaste killarna jag någonsin sett!
Kassör: Tack... (ler lite halvgenerat medan han hjälper nästa kund)

Kunden vänder sig mot utgången och går några steg, vänder sig sedan om och fortsätter:

Kund: Jag menar det verkligen, du är fantastiskt snygg, det är nästan så att jag vill bli kär i dig. Jag ska nog fundera på saken, men jag tror nog jag vill bli kär i dig!

Tystnar en stund. Fortsätter:

Kund: Man skall inte förhasta sig med att bli kär. Men det är inte klokt så snygg du är!

Så höjer han rösten extra mycket och drar sin slutkläm:

Kund: Ja, du är så snygg att jag faktiskt önskar jag vore bög!

Sedan lämnar han butiken i stilla mak.

Nico...

• har tagit en origamikurs tillsammans med äldre damer & betalade dessutom med egna pengar
• lyssnar på westlife, arvingarna, michael bolton mm = brudmusik.
• använder ansiktskräm & läser en massa självutvecklingsböcker.
• kan diskutera kärlek och känslor i flera timmar.
• är verkligen smart, vilket inte framgår av nedanstående inlägg.
• passar upp mig när vi ses, han LAGAR mat & sätter på kaffe när jag vill.
• har världens mest välvårdade och mjuka fötter.
• har gråtit minst en gång varje gång vi setts bla till film, när jag blev sur & när han pratar om känslor.
• har världens finaste underbaraste ögon.
• väcker mig med underbara superromantiska sms.
• va lite rädd att jag skulle falla för någon av hans kompisar om jag följde med honom till skolan.
• skickar kärleksmail med passande låtar att lyssna på när jag läser det.
• har gjort många besvikna när han valde att vara med mig, kärlek!
• blev rädd för mig när han insåg att jag är minst lika mkt player som honom.
• är den som traggar ...brandman, thaiboxare & italienare frasen.
• har inte en röd kuk...inte lila eller orange heller för den delen.

Jag har massor av exempel ;) Vem är mannen och vem är kvinnan i detta förhållandet? Just det! Vi har nog insett vilken som är bruden! Lilla Nicolina.... och då vet vi genast vem som lagar & ska fortsätta laga maten.

Min älskling är faktiskt bäst! Bara så ni vet! :)

Man i sextioårs åldern fångar upp mig precis utanför lagerdörren:

- Ursäkta, men var har ni naturell Kesella, jag kan inte hitta den någonstans?
- Ehm, jag tror bestämt att ni håller en i högerhanden.
- Jaha, det är den!

Gick som vanligt förbi Konsumbutiken i närheten av jobbet för att köpa lunch och hamnar i kö bakom en "räkna alla mynt"-tant. En evinnerligt lång session av framplockande och räknande av enkronor och femtioöringar tar sin början.

Till slut är plånboken tom, men det räcker såklart inte.

"Men jag vill ju bli av med dom här", säger tanten.

Kassörskan är ändå snäll och tar så många mynt hon kan, samt växlar så många av de övriga
mynt hon kan så att tanten får färre mynt i plånboken i alla fall.

När allt är klart tittar tanten på sitt kvitto, plockar sen fram det cigarettpaket hon köpt och frågar:

- Vad kostar de här?
- 44 kronor, blir svaret.
- Varför då? undrar tanten.

Jag jobbar på Svensk kassaservice och hoppar ibland runt på olika kontor och ersätter sjuka och semesterlediga. Något som brukar få tiden att gå (och ge god karma) är att gå igenom "kvarglömtlådan", som så ofta ingen kollat i och uppdaterat på åratal.

ID-kort, körkort, pass, kalendrar med namn och adress på första uppslaget, ja dem och annat som man kan spåra folk via gör att jag brukar skicka ett brev hem till folk med sakerna. Uppskattat, hoppas jag, trots att jag vet att de flesta nog redan ersatt det de förlorat.

Ibland blir det dock knepigare. Noteringshäften och visitkortshållare till exexempel, då kan man roa sig med att istället bli lite mer detektiv.

Idag hittade jag en läderbörs som var fylld med allsköns bonuskort från IKEA family, Statoil, Vivo m.m. Och en tjock drös med visitkort, alla med fina titlar som "Arkitekt", "Jurist", "Advokat", "Vice VD". Bland dessa fanns en del skrynkliga lappar med antecknade telefonnummer, och så en orange lapp med stora tydliga bokstäver:

KAN PRATA MED BÖNDER PÅ BÖNDERS VIS

Då är det inte utan att man börjar undra över historien bakom börsen, vem som ägt den, varför man går omkring med en sådan påminnelse på fickan.

I samma "kvarglömtlåda" fanns också en snorgrön anteckningsbok utan ägaruppgifter. Utan att snoka i folks privatliv (och jag skulle ju inte känt personen även om jag skulle hittat ett namn och en adress) så började jag bläddra ibland de nedkrafsade kråkfötterna - ofta svårtydda. Då stöltte jag på denna pärla till dikt:

Sval som en
aprilmorgon

Fler [misstag] än
jag/vi har tår på
fötterna

Några sidor senare läser jag följande:

TT

Om tio år kommer CD- och DVD-skivan vara döda.
Boken om TT kommer att vara kvar.

Krigsstigen är inte bara en blogg, det är en livsstil och början på något stort. Innan årets slut, dvs 2008 års slut, kommer en klädlinje samt en accessoarlinje i kevlar och silver finnas i ett urval stora butiker i Stockholm samt kanske i någon ytterligare avkrok till helvete - förslagsvis Göteborg.

Närmaste dagarna kommer främst bloggens visuella bit att utvecklas. Därefter är det meningen att en del bloggande skall ta sin början, till viss del genom mobilbloggande.

Framtida gästspel är av kändisar är ett troligt inslag - i sammanhanget kan tunga kändisar som Eddie Oliva, folkkär artist känd från bland annat Allsång på Skansen, nämnas. Ett annat i sammanhanget tungt namn är TV4:s starke man Plexus från Gladiatorerna.

Eddie Oliva?

Plexus?

För exempel på deras tyngd som kulturpersonligheter se följande youtube-klipp:

Gränsen för hur stort detta kan bli. Potentialen är enorm. Med namn med tyngd som Eddie och Plexus, ovan, i ryggen har vi alla förutsättningar att vara största bloggen i Sverige, till och med Skandinavien, inom 6-10 veckor.

Hjälp oss nå målet du med!

Jag jobbar för en kundkontakt och telefonen ringer:

”Välkommen till Kundkontakt, du pratar med Tove”.
I luren bryter en mansröst på tyska ”Vad var ditt namn?”
”Tove heter jag”
”Vad? Kroga?”
”Nej, Tove”
”Orve?”
”Jag heter TOVE”
”Jag förstår inte…”
”JAG HETER TOVE”
”Och vad är ditt förnamn??"

Foto taget på Ica Kvantum i Skövde förra veckan

Jag jobbar i en Ica-butik i Svealand. Vi har en stamkund som är i 75-årsåldern och han tycker att han är en riktig lustigkurre. En kollega till stod i Posten och kunden ville växla in några Trisslotter som han hade satt fast med ett gem:

- Tappa nu inte bort mitt gem. Jag har aldrig förlorat ett gem förut...
- Ingen fara, säger min kollega, jag ska hålla koll på ditt gem.
- ... och ändå är jag inget vidare i tennis.

Enträgen kund till butikschef:

- Har du kalkonbröst?

Hej hej!
Jag tog den här bilden på Willys i helgen och tänkte att den kunde passa hos dig. Fred på jorden endast 159 kronor, värsta kapet!

Jag jobbar i en butik där vi säljer bland annat smycken.
En kund kommer in i butiken och ber om att få köpa ett hängsmycke:

Han: Jag vill ha det där för 798:-
Jag: Ska vi titta på en kedja som blir fin till?
Han: Men den är ju skyltad med kedja! Då
ingår den ju i priset!
Jag: På skylten där priset står så står det också att kedjan
säljs separat
Han (nästan argt): Men så långt läser man ju inte!

En liten flicka kommer fram till mig och frågar var vi har köttfärsen.
Jag pekar och hon går dit.

En stund senar kommer hon fram igen och säger:
- Det fanns ingen köttfärs kvar, bara nöt- och blandfärs.

Jag jobbade extra på Esso (eller om det hade hunnit bli Statoil redan). Det var juldagseftermiddag och butiken var mer än proppfull. Kön var egentligen en osammanhängande hög med människor. I de två kassorna jobbade vi rätt hårt och det var inte mycket roligt som hände även om vi gjorde vårt bästa för att lätta upp stämningen.

En kille frågade när det blev hans tur efter ett paket Chosan:
”För du har väl kådisar, hoppas jag?”
”Jodå, det har vi”, svarade jag.
Vi hade kondomerna bakom oss i kassan så jag vände mig om och tittade upp på översta hyllan. De var slut.

”Jaha, vad rekommenderar du då?”
Jag säger att det måste han nog välja själv.
Han väljer ”de där längst till höger”.
Jag plockar ner ett paket och lägger ner det på disken. Jag ska precis börja slå in priset i kassan då han plockar upp paketet och läser på förpackningen vad de heter:

”XL – är de extra stora då?”
"Ja, så är det...".
Kön bakom honom hade börjat spetsa öronen, bara det att det var ett kondomköp på gång gjorde det nog lite spännande.
”Jaha. Nä, då ska jag nog inte ha dem.”

Jag ser på hans ansiktsuttryck att han kommer på vad han just sagt till hela butiken varpå han vänder sig om och ser hela kön titta på honom. I något slags panik säger han:
”Ja, alltså, jag menar ju inte så!”
En snubbe längre bak i högen av människor säger då ganska högt:
”Nähä, och hur menar du då?”

Killen vänder sig tillbaka mot mig och är rödare än en tomat i ansiktet. Efter mindre än två sekunder går han rakt ut genom dörren utan kondomer och de övriga grejorna – mestadels frukostprylar - han hade i den ouppackade korgen.

Säkerligen hade vår så snopna kondomvän varit i butiken i bra mycket mer än en halvtimme. Jag har alltid undrat hur han förklarade hur han kunde komma hem utan kondomer och frukost efter att ha varit borta så länge.

Jag svarar i telefonen i lilla affären:

- Ja hej, jag var inne och handlade innan, det var en kille som satt i kassan. Det var så att jag fick betala för en kasse, fast jag hade med min egen i tyg med mig.
- Jaså ja, okej. Du får gärna komma tillbaka så får du tillbaka de pengarna.
- Ja, du kan ju kolla med killen som satt i kassan. Jag har kvittot kvar. Jag tar med det och kommer in.
- Det är inga problem, kom du bara.
- Ja men det blir inte idag. Jag sparar kvittot.
- Okej, gör så.

Jag berättar för killen i kassan. Ungefär en vecka senare säger han “Nu var han inne! Han med kassen, han fick sina en och femti.”

Jag jobbar i en butik som säljer köks- och inredningsprodukter och vill dela med mig av en härlig kund som jag fick äran att prata med härom dagen. En kvinna i trettioårsåldern som kommer till kassan med en tallrik:

- Har ni någon spegel?
- Nej tyvärr.
- Hmm... jaha... för jag vill se hur tallriken ser ut i spegeln.

Sedan gick hon runt i butiken med tallriken och letade efter reflekterande ytor.

Jag står och fyller på drickakylen när en stressad man kommer inspringande och frågar vart blöjorna finns. Jag visar honom och återgår sedan till mitt plockande.

Efter ett tag kommer han tillbaka och frågar lite skamset om jag kan något om blöjor. Jag går med honom och frågar vad han letar efter.

- Jag behöver de största blöjorna ni har.
- De är sorterade efter ålder så hur gammalt är barnet?
- Joo... eller njae, det är inte till ett barn utan...
- Ja?
- De är till min svärmor, hon har börjat läcka.

En god vän stod i en av alla dessa köer som stryper livslusten såhär i juletid.

Han blev dock något mer upplyft när han plötsligt såg vad det stod på inköpslappen som mannen före honom tankfullt begrundade.

Det stod bara två saker:

- JULMAT
- JULKLAPPAR

Tjejen i kassan var minst tio år yngre än jag själv. Jag hade precis hämtat på dagis och nu svängt förbi min lokala matvarubutik för att köpa några basala saker till småbarnshemmet innan slutgiltig hemgång.

Min drygt ettåriga son satt tålmodigt i sin vagn medan jag plockade upp ett paket blöjor, några barnmatsburkar, lite grönsaker och några andra varor på bandet. Även två ölflaskor staplades upp.

Mitt i mitt staplande och samtidigt småpratande med min son yppar kassörskan ljudligt:

- Har du leg?

(jag reagerade inte först då jag knappast trodde att jag var adressaten, utan fortsätter snacka med min son och lägga mina varor på bandet. Hon provar således igen)

- Har du leg?

(jag hajar till)

- Öh va?
- Leg, har du leg?
- Njaej, inte med mig, hurså?
- För ölen, har du leg för ölen!
- Driver du med mig?

(hon svarar gravallvarligt)

- Nej, jag måste ta leg på alla under trettio som köper öl.
- Fast jag är inte under trettio.

Jag fixerar henne med blicken ett hastigt ögonblick för att detta förhoppningsvis skall få henne att inse det något naiva i att fråga en man på trettio plus med barnvagn om legitimation, och därmed ge henne utrymmet att snabbt omvärdera situationen. När jag märker att hon fortfarande läser av sammanhanget med fortsatt grumlat omdöme tillägger jag:

- Det är alkoholfri öl, du såg det va?

(hon framhärdar)

- Ja, men jag kan inte sälja några öl till dig om du inte har leg.
- Fast åldersgränsen är arton på öl, du vet det va? Och finns det inget med mig som ”hintar” om att jag kan vara över arton?
- Jo, men du måste visa leg annars kan jag inte sälja öl till dig.
- Jaha, ok då.

Jag blev så överrumplad att jag kapitulerade totalt utan vidare argumentation och lommade således därifrån smått förorättad utan mina två alkoholfria öl.

Hittade denna skylt på Coop Konsum vid Folkets Park i Malmö:

Jag jobbar på en Seven-Eleven butik och en dag kom det in en tjej runt arton.
Ljusa och mörka cookies ligger brevid varandra på hyllan, men just idag var de ljusa slut, så vi hade lagt över några mörka på den platsen:

- En fråga, vad är det för skillnad på ljus cookie och mörk cookie?
- Eftersom ljus cookie är slut ligger det bara mörka cookies där.
- Jaha, men då tar jag en ljus cookie.

Jag jobbar i en förbutik till en Coop Extra där vi har både spel och kondis. Många av våra kunder är antingen hetsiga spelkunder som måste få all uppmärksamhet på en gång, eller damer som "bara ska ha en liten kondisbit, FORT, för snart går bussen!".

Båda typer av kunder brukar ofta inleda samtal med att skrika ett gällt "hallå" till oss som jobbar där. Ett gnälligt, högljutt och oerhört otrevligt sätt att påpeka att man vill bli expedierad.

I fredags stod jag och min kollega bakom disken, jag sorterade tidningar och han städade, när vi möttes av ett "haallåå!?" från en äldre dam.

Som svar gastade kollegan "haallåå" på exakt samma sätt och damen ryggade tillbaka och såg väldigt förnärmad ut.

Denna bild tog jag idag hos min lokala Vivo-handlare. Känns kul hur de försöker lyfta fram sin speciella adventskalender i sin marknadsföring:

En kupong jag fick hem med senaste Mersmak. Kupongen ser helt normal ut, tills man läser de finstilta: