Magen har växt massor på några dagar tycker jag! Får mina byxor i nästa vecka om allt går som det ska, hoppas att de passar!! Annars har jag lite byxkris. Får väl gå omkring i mjukis men hur kul är det på en skala...

Liten i magen har varit lite lugnare idag, inte så konstigt med tanke på hur mycket hon sparkade igår. Så aktiv har hon inte varit tidigare, inte en lugn stund. Idag har hon nog sovit mer :) och när hon sparkat har de varit riktade mot blåsan. Börjar fundera på om jag har UVI, måste be barnmorskan kolla upp det när jag ska dit på mån. Det kan omöjligt vara normalt att pinka såhär ofta!!!

Sett tre bra filmer tre kvällar på rad nu (hör inte till vanligheten, brukar alltid vara nån man inte gillar!). Först ut var "Hotel Rwanda" Ingen ny film men en film jag inte sett tidigare, hemsk men bra. Igår såg vi "Wristcutters: A Love Story" en helskum film, väldigt annorlunda men bra. Ikväll blev det "Thing We Lost in the Fire" och även den fick ok betyg av både mig och Björn :)

Nu blev klockan sådär mycket igen, bäst att dra sig till sängs.

However, vi var i teatern en stund, sen gick vi till vårt klassrum där Aldo gav oss scheman, skåpsnycklar, busskort (till de som inte hade) och berättade om kommande dagar. När han var klar fick vi gå och hitta våra skåp, de på fjärde våningen, jag tror jag är rätt nöjd med att inte ha dem i estetkorridoren för en gångs skull, det är så lugnt och skönt där uppe ^^
När jag väl hittat mitt så gick jag tillbaka ner igen, och då satt Aldo kvar, och så sa han till mig att han förstod att det här med Lena kom som en chock för mig, "eftersom ni har en särskilt nära kontakt", men hon har gått med på att de som har ett speciellt 'förhållande' till henne skall få ha kvar henne som studiehandledare.
Jag kunde ha kysst honom i den stunden, och han var så himla gullig, försiktig, omtänksam... nu tycker jag väldigt mycket om honom, så det var en toppen-avslutning på första dagen!

Efter denna glädjande nyhet åkte jag, Anna och Christin in till stan där vi hämtade min mobil som nu är ladag och hel (lovely!), sen fikade vi, sen kollade vi på kläder, sen gick vi till stationen och fikade igen i väntan på våra bussar. Och när vi som bäst satt där och njöt av våra smaskiga 'drinkar' från Espresso House så kom Martin och joinade oss. Tack för en underbar eftermiddag!

Nä, nu måste jag försöka sova igen, jag skall ju för höge farao upp 06.15 imorgon. Och det är ändå sovmorgon, på torsdag börjar allvaret och det är 04.40 som gäller. Joy.

Godnatt!

LIllkillen H har varit hos stadens fotograf och tagit 6 (snart 7) månaders kort. Han skötte sig exemplariskt, log och skrattade åt fotografen som "löjlade sig" bakom kameran. Egentligen behöver man inte göra så mkt för H skrattar åt det mesta. Nu blev han mest förvånad över att någon stod och klappade händer och lekte med pipleksaker. :-D

Sedan var vi och fikade i vår lilla stad, samtidigt som jag bestämt träff med en vännina som bor i Lund och som jag sällan träffar. Jättetrevligt, så en liten tur på stan blev det förstås. En sjal till dottern och en mössa till lillkillen. Därefter åkte vi (jag, barnen och vänninan) hem och lagade mat. Vänninan försökte underlätta lite för mig, så hon tog lillkillen och gav honom lunch, bytte på honom och underhöll honom. Otroligt skönt för mig...och jag tror och hoppas hon tyckte det var roligt också :-D.

Okej, vi såg på höjdhoppet med Stefan Holm...och då var det inte så roligt längre :-(

På eftermiddagen kom grannen med son och fikade lite och barnen lekte (på sitt lilla vis).

Ja, det har varit en lyckad dag...jag är nöjd. Och som toppen på moset så var jag ute på joggingrunda och den gick otroligt bra idag med. ;-D

Sooner or later you´ll run into it, no matter for what reason you happen to be in Sweden. Our fika-paus (“to take a coffee break”) is almost sacred. It´s considered more or less a human right, written into the contracts, mostly taken place at midmorning around 9 o´clock and sometime in the afternoon. So be prepared that people suddenly might be unavailable at that time. Originally, it meant having a pause to drink some coffee, but it also addresses the social gathering, the casual atmosphere and relaxation from work, pressure or whatever occupies you. A time for chatting, thus an option to catch up on the latest office politics or laugh about stories from the weekend.

In Swedish homes and in casual business settings, as in many tourism operations, you´ll be offered a “fika” as an opener or socializer when you arrive. It´s appreciated, but not necessary, to bring some sandwiches or buns as a gift. In more formal business situations the meeting comes first, while some fika will be served by your host as a break or afterwards.

The word can be used as a noun: vilket gott fika! (~ what a tasty coffee! Meaning not only the coffee itself but also the accompanying bun or sandwich). Or a verb: ska vi fika? (should we take a coffee break?). It´s widely used whenever one needs a break or would like to know someone better. The latter making it the most common invitation phrase for a date…

/Curt Landin

Ville de ha varandra?
Eller var de bara förlorade på varsitt håll.
Var de ens förlorade?

Minnen de båda ville glömma; kunde inte.
Sluta upp att vara fröken Svår, sa August.
Jag vet, sa jag.
Hon ska gå och ställa sig i någon vrå någonstans tills utgångsförbudet är över.

Lycka Till där nere!

Efter att ha varit bärhjälp till flytten passade jag på att klippa gräsmattan när jag kom hem. Det blev ytterligare två timmars motion alldeles av sig självt! Sen kände jag mig ganska mör, så jag tog en kaffe och en bok medan maken lagade mat. Gott med grillat när vädret nu tillåter det! För att avsluta middagen på ett lite mysigt sätt hade vi tänkt oss en fika på Ryggåsstugan. Sagt och gjort, vi tog cyklarna upp till Storsjön, men fick vända för caféet var stängt. För säsongen. Det hade jag totalt missat. Så vi vände våra cyklar och cyklade in till centrum i byn i stället för att höra om hotellet hade några läckra bakelser att köpa med hem. Det hade de inte, men däremot slank en öl ner som törstsläckare! Vi fick till slut vårt kaffebröd efter att ha cyklat till vårt hemliga inköpsställe och fick med oss ett par muffins innan vi cyklade hem igen. Totalt blev det ca 13 km på cykel den kvällen. Det  var nog med motion för en dag tycker jag nog!

När sen sonen kom hem halv ett på natten med en kompis som skulle sova över, så hörde jag inte ett ljud. Jag är annars ganska lättväckt. Så nu vet jag hur jag ska göra för att i fortsättningen inte vakna så lätt. Jag ska köra helt slut på mig med motion! Så lätt! Först ett gym-pass, sen cykla hem, sen hugga ved, sen bära in den och sen kanske sova. Bra idé va?

Satt nyss på tunnelbanan hem med tankar som hoppade omkring ovanpå varandra som i en liten hoppborg. Glada, studsiga och rätt obekymrade tankar trots att en del av det jag funderar över inte är så lätt. Runt mig pratade folk både med varandra och i telefoner och jag hejdade hoppborgen en stund och tjuvlyssnade.

"Vad sade du? Kesella? Ok. Ok. Ja. Aaa... vadå, det är väl rund burk, hur svårt kan det va. Ke-sel-la. Ja."

"Min flickvän ska ut ikväll." "Harru." "Mm. Hon har en kollega som är... homo-sexu-ell. Så de ska gå på sånnahära... gay-klubb." (Paus) "Kul." "Typ."

"Ska vi av nu?" (Tystnad) "Är det nu vi ska av?" (Tystnad) "Det är här eller?" (Tystnad, prassel ner i väskan.) "För det var Slussen va? Nu?" (Mycket segt, markerande långdraget) "Nä... (paus)... Skanstull. Sluta tjata."

Människor. Bara såhär, mitt i sin egen vardag, huvudpersoner i ett liv jag inte vet någonting om. Alla dessa små universum med sina små pågående konflikter och icke-konflikter och bara alldeles vanliga dagar. Är det inte hur fascinerande som helst?

Jag är lite flummig idag. Läser dikter och så. Skyller på kinesiologen. Idag hade han mig till att gå och köpa Azeo-pangen efter besöket, ett enzym som ska hjälpa matsmältningen. Ni hör ju själva. Man kanske inte bör blogga efter en behandling som gör att man känner sig lite småfull? Och några Azeo-pangen-piller på det?

Egentligen behöver jag inte tänka så länge på det, för jag vet att om någon föreslår en utflykt, eller en fika eller att bara träffas, så kan jag släppa allt annat hänga med på det ist'ället för det jag nu hade planerat.

Det har hänt att saker som jag verkligen skulle ha behövt göra blir uppskjutna, (fråga mina studiehandledare) men nätterna är långa så jag brukar fixa det också!

Det tor jag att jag har från min morfar, det där att skjuta upp. Han brukade säga, när mormor påminde honom om att han skulle uträtta något där hemma: -Ja, ja de hinner ja' i môra! (Han var västgöte så ni får tänka er dialekten!)

Och det jag skjutit upp i dag, kan jag skjuta upp i morgon också, jag är inte sämre än det:)

Ha det!

Hej folket!

Mina första dagar i Stockholm har gått snabbt förbi. Jag har varit upptagen 24/7, med undantag från igårkväll - då en liten toffla valde att skjuta upp vårt möte i sista stund. Orkade inte ens bli irriterad. Springer på ärrenden och träffar den ena efter den andra. Är redan lite mör!

Fick äntligen tag i J igår, efter över en veckas upprepade försök. Men är man ute i skogen och leker är man tydligen inte kontaktbar. Dumma träd!

Har blivit kidnappad, firad, fått tråkiga nyheter, kalasat, fikat, gått (!) på stan, blivit examinerad av doktorer, shoppat presenter, fotat, ätit en massa god mat, alkoholiserat min kropp mer eller mindre varje dag, bubblat en massa i telefon, kramat på några av mina bästa vänner, lekt med barn, besökt gamla arbetsplatser och mer därtill.

Vem har sagt att man ska ta det lugnt på semestern..? ;)

Orsaken till att jag inte litar på polisen är främst att alla mina möten med dem varit dåliga möten. Jag har aldrig gjort något, men de behandlar människor illa. När jag var ung på barrikaderna så brukade alltid en pikébuss köra framför tåget av demonstranter. Flera gånger råkade vi ut för att polisen, så fort man gick aningens fort, med flit tvärbromsade så att man gick in i pikébussen. Andra gånger var de bara allmänt hånfulla.

Varenda chans de fick till att ta fram batongen tog de. Min vän var på väg hem och skulle ta en genväg, han ser att det varit ett avspärrningsband där han tänker gå, men eftersom det är avklippt så tänker han att de hävt avspärrningen. Plötsligt dyker två poliser med batong upp och slår honom på benen och säger att man minsann kan få två års fängelse för att bryta en avspärrning. "Men den var av, jag trodde den var hävd säger han", varpå han får ännu ett slag av batongen.

Min bror berättar även, liksom många andra ungdomar, om hur de när de är ute på nätterna, gång på gång stoppas av polis. Trots att de är nyktra, trots att de inte gör annat än att går. De tittar på dem, frågar om de tagit droger, druckit, var de varit, var de ska. Jag förstår inte när det blev misstänkt att gå hem från en kompis? Man måste ju få leva.

Dessutom undrar jag hur polisen kan ha tid att stoppa folk hipp som happ, när de inte har tid att komma under ett pågående inbrott. Jag vet att det ringdes om ett sådant, varpå man fick svaret "men de har ju inte gjort det än, ring när något har hänt". Har de hört talas om att ta någon på bar gärning tro?

Polisen i Södertälje har naturligtvis en svår situation, men ärlig talat så lägger de inte riktigt sin energi på rätt saker. De gånger man verkligen behöver dem kommer de aldrig. De gånger man inte behöver dem ser man dem fikandes eller bråkandes med ungdomar. Jag har ärlig talat aldrig sett dem göra någon nytta förutom att ha trafikkontroller. Jag har aldrig hört om någon som är helt nöjd med deras insats heller.

Jag blir mörkrädd när polisen utnyttjar sin makt för att få utryck för sin ilska genom att puckla på ungdomar som inte ens gjort något. Jag tycker det är oerhört fegt att hoppa på någon som man redan har total makt över, som inte ens kan protestera utan att bli inburad. Jag tycker att det allra värsta är att  poliserna sedan håller varandra om ryggen när det kommer in en anmälan.

A few weeks ago, a young lady was interviewed. She listed "fika" as her hobby. To the uninitiated, this sounds as if someone has made "waking up" their hobby, or perhaps "using a remote control."

So what is Swedish fika? You can read this article for an independent version. It transpires that fika is not, as I believed, coffee with or without a bun. It is planning to have, and finally having coffee and/or the bun alone or with friends/unfriends - an institution in other words. One example:

Concert at the museum in Uddevalla. I, the harpsichordist, arrive half an hour early to get my instrument out of the car and in place, the car out of the way, and the instrument tuned. Now, the rest of the ensemble arrives in a rented large, new, white, air-conditioned Mercedes Vito. The trip from Gothenburg to Uddevalla takes forty minutes on a straight motorway. Nevertheless, the doors open before the car stands still and with exasperated cries of woe and gasps for air, the Swedish members of the group cast themselves out of the vehicle as if it had wooden benches, no suspension at all and as if the trip had been half a day long. They head for the little café beside the museum's entrance, because they need fika. There's a concert to play, there's music to rehearse, but they have looked forward to this particular fika for a week or so - fika comes first.

An important rule is that you have to bear fika with dignity. I remember once sitting behind a cup of indistinct coffee in the large and empty café of the culture center of Stenungsund. I was tired after driving through a rainstorm and hauling various instruments and other bits of equipment. The others had seated themselves a few tables further up and were chatting merrily, and I thought I might just take a short nap before changing clothes for the performance. Not so. Some random person passed me, snapped his fingers right in front of my face and shouted merrily, "Hey wake up!" You have fika, or you haven't. No shortcuts.

In the worlds of Carl Larsson, Selma Lagerlöf and Astrid Lindgren, all this still made sense. A bit of the true tradition can still be felt in many beautiful Swedish summer Cafes. It was in fact in Selma Lagerlöf's own house, which is now a tourist attraction that after a lengthy and delicious fika our daughter Jessica, then four years old, declared with a sigh, "How kind of Selma Lagerlöf to have some ice cream at the ready for us!" And this summer, I had several opportunities to experience the sheer pride the people from Torpa Café and the mill in Hyssna have in their products: excellent baked goods, good plain coffee, and fantastically idyllic surroundings.

You have to wait until the end of the summer to see how much Swedish fika really is part, no, the essence of the Scandinavian daily grind. Just after my arrival in Sweden, rehearsals took place in an old building in central Borås. The fika-room beside the kitchen was usually occupied by several smoking elderly gentlemen from the former military chapel. The coffee, brewed with the already quite undrinkable Borås water, was based on the hotel blend of the standard brand. Even fresh, it tasted like dissolved rubber bands and toasted peat. Usually, it had been standing on the warming plate of the brewer for an hour or so. There was no milk. The sweet yeast buns, fikabröd, not those from Hyssna Kvarn's jolly baking ladies but the bulk ware from the large bakery downtown, were cork-dry and dusty and entirely tasteless except for the standard overdose of ground cardamom that lurks in 98% of Swedish buns, no matter whether they are called vanilla buns, cinnamon buns or plain old buns. I observed how they are tackled: these buns are put into the mouth, dissolved with a swig of coffee and hastily swallowed. Small wonder that Sweden is one of the countries with the highest coffee consumption per person.

Even though, hence, everyday fika with humble standard ingredients is an ordeal not unlike cold showers, a hiking pass in heavy rain turning to snow, or cleaning the bathroom sink downstairs, it strikes me that it cannot be called healthy or useful in any particular manner. After a year or so on the new job, I simply had to stop. My heart made funny skips at every trill I was playing and a sizable bit of one of my molars broke off, laying bare the entrance to a large cavern that had to be taken care of according to a prolonged, stepwise and uncomfortable plan.

Luckily, Caffé Latte came to my rescue: in a few year's time, Sweden has completely changed its coffee drinking customs, and it is an improvement, a vast improvement.

But watch out. The old fika ghoul is still lurking in unexpected places. Last time at Landvetter airport, the Latte I got after waiting far too long and paying much too much was disgustingly bitter and besides so scalding hot that I feared the cup would burst. I left it standing on the table, with blisters in my mouth and without regret.

Nu börjar klockan bli mycket, mår inge bra i magen (för mycket latte idag) så det är dags att sätta fart med packningen nu!!! Imorgon bär det av, skåne here we come!!!

Vi slank in på ett café hemma i Hammarby Sjöstad för att få lite fika och på toaletten såg jag följande lapp.

Inte lätt att vara blöjberoende, oavsett ålder.

Tårtan blev inköpt, inte hembakad, men jag tror inte att han brydde sig. Och här kommer några bilder från den stora dagen:

Hemma väntade också Tina och hennes kaniner. De blev utsläppta och skuttade runt på gräsmattan. Det roliga kom när de skulle fångas in. Alla barna fick hjälpas åt.

Kaniner överallt!

Vi fick tag på alla så småningom och kunde pusta ut med ett glas O´boy och en smörgås.

Min söta dotterson Filip.

Men himla skönt att han ändå somnade en stund.. Han vaknade första gången i morse vid 03:45. Då va jag inte riktigt så pigg på att gå upp. Men det blev ett blöjbyte och en flaska välling sedan somnade vi om. Nästa gång vaknade han 07:45, då blev det samma procedur. Blöjbyte och välling. Försökte även få honom att somna om en stund till då, vilket inte gick alls.. Så man lär vara bra trött ikväll.. Nej nu ska jag förbereda lite fika innan min mamma kommer.. Skriver mer sen..

Inte vara långsint. Synt. Synth. Sinnad. Vad det nu heter. Men jag är inte sån så det är bara att lägga in goose-mode och låta det rinna av. Typiskt bra. Fåglar kvittrar, regnet öser ner och allt är frid och fröjd. På en punkt.

Vi pratade också om att jag skulle få tag på U och prata ut. Inte gjort än men vi tar en sak i taget. Behöver en stadig typ just nu. Inte unexisting plans. Behöver berätta om Mariatorget och Tyresö, om min tidsbrist och andra saker. Förr var dojon min tillflyktsort, men de här problemen är 'av annan art' som det heter, så det funkar inte längre.

Nästa steg kommer sen. Steg ett är avklarat. Steg två är U. Steg tre lär förmodligen bli att snacka med huvudpersonerna och jag ser inte fram emot det. Sen flyttar jag. Vartsomhelst. Jag har hört att det finns en rätt cozy grotta vid Londonviadukten...