När toppnoterna klingat av och parfymens hjärta öppnar sig blir anteckningarna ibland annorlunda. Och ibland kratsar jag ned några ord efter några timmar och ser om bilden förändrats. Därefter vet jag om jag gillar doften eller ej. Eller rättare sagt; där och då kan jag ge en rättvisare bild av om jag gillar den eller ej. Naturligtvis känner jag rätt snart om det är en doft som faller mig i smaken, men jag har med tiden lärt mig att intrycken förändras över tid. De första anslagen kan falla väl ut men stupa på basnoterna - eller tvärtom.

För er som undrar vad jag talar om; dofter brukar delas in i register om tre: toppnoter, mellannoter (hjärtnoter) och basnoter. Toppnoterna är de allra första doftintrycket man får, de flyktiga noterna som klingar av rätt snart. Mellannoterna utgör själva doftens kropp och basen är de spår som blir kvar längst på huden. För att förklara det generellt. (Det finns dofter som är uppbyggda enligt andra mönster men de är få).

Men gillade jag proverna jag fick? Det vet jag ärligt talat inte ännu. Jag håller fortfarande på att utforska dem. Det blir också annorlunda att testa tre fyra dofter samtidigt än bara en åt gången. För att ge ett exempel på hur anteckningar ur min provbok kan se ut och hur totalt i avsaknad av teknisk terminologi de är, läs följande:

Börjar med "Sienna". Minns barndomens uppblåsbara badringar, det där vita mjöliga som ibland fanns på nyinköpta grejer i mjukplast  för att det inte skulle klibba ihop. Inte oävet. Sedan gurka, nylon, något svagt, en örtigare ton, torrt gräs? 

Går vidare till "Umber". Gurka även här? Grå lera, lite blöt efter regn. Toppnot tilltalar ej. Lite sur efter ett tag. Dillfrö? Som något grönsaksaktigt ur kylen som legat lite för länge... Någon matkrydda?

Går sedan från "Umber" tillbaka till "Sienna", nu har något hänt. Det blir som att sticka nosen i en pälsmössa, "Sienna" har blivit lurvig och tät. Dock enkelspårig, saknar komplexitet.

"Cimabue"  en skarp ingefära eller nån slags söt köksdoft. Komfortabel men aningen för söt?  Julstämning, pepparkaksbak? "Arome d'Egypt" luktar som arslet på en karl efter älskog. Inte inuti men utanpå.

Jo, jag skrev så. Tyvärr kan den första bilden sätta sig så direkt att en doft blir omöjlig för mig att använda. "Arome d'Egypt" har ingredienser i sig som jag vanligen älskar (bl.a svartvinbär, ambra, jasmin och cederträ) men eftersom min första bild blev av en röv så är det kört. Doften klingar dessutom av fort, men i detta fall kanske det är tur.

Yep, sådär kan det se ut. Jämför jag sedan mina anteckningar med innehållsförteckningen på företagets produktsidor så ser jag att jag ibland skjuter helt över mål. Men det är okay och lite av tjusningen med det hela. Dessutom är det befriande att skriva ned det första som slår emot en utan att censurera sig själv. Ibland blir det väldigt märkligt. Ibland känner jag mig som Beppe där han ligger i sin säng, i Godnattstunden ni vet; han öppnar luckor och man vet inte riktigt vad som finns där bakom. Så kan jag känna det när jag skruvar av toppen på ett parfymprov. Äventyret lär fortsätta. Jag knarkar vidare under kvällen.

Längtar efter att någon med hes röst ska läsa Edgar Allen Poe för mig tills jag somnar. På min sängkant, med bara ett stearinljus tänt.

Det känns som om sommaren - den jag aldrig riktigt hann med - har naggats i kanten. Ett par meter höst har börjat äta sig in, med rost i kanterna och svalare andedräkt. Det är okay med mig. Hösten och jag har alltid varit vänner. Men det slår heller aldrig fel; varje höst väcks detta begär efter gaslyktor, dimma, regnvåta gator, ödsliga steg mellan husväggar om kvällarna... Män i tweed. Piprök. Öronlappsfåtöljer. Plötsliga gnistregn från fallande vedträn i öppna spisar. Doften av kåda, bonvax och te. Blänkande mässing. Nötta koftor. Dovt skimrande portvin i slipade glas. Uppslagna böcker i ekboaserade bibliotek. Och så mysterier, mysterier, mysterier. Om septemberkvällarna stänger jag ute min egen tid och kliver rakt ned i sent 1800-tal. Ett knivmord här, ett förlagt testamente där. En opiumhåla här och en valrossmustasch där. By all means...

Men troligen har jag gått händelserna i förväg. Troligen ligger sommaren bara och bidar sin tid, snart sväller hon ut sitt varma arsle över tillvaron några veckor till. Tror jag går tidigt till sängs idag. Imorgon stundar snuskigt mycket arbete. Tyvärr.

Nu är den diskad i alla fall. Vi ses senare.

-Henka

Oh, jeez louise, som sheriff Truman säger i Twin Peaks. Det doftade underbart i köket men kakorna smakade skit! Verkligen: de smakade skit! Jag åt två för säkerhets skull. Båda smakade lika konstigt.

Sedan tuggade jag raskt i mig två morötter för att komma i balans igen. Faktiskt. Det hela blev dessutom riktigt underbart när jag loggade in mig hos vad som troligen är världens bästa Majsa och fann detta: en klockren signal från växtriket. Växtriket har humor. Inget snack om saken! Och Majsan har antagligen tolkat det rätt. No more irish-german-indian-crap-cookies for me. Jag håller mig till de orangefärgade grejorna, jag. Som alla oanständiga fruntimmer. Go'kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om sparris, könsdoft,

Jag har några odlade liljekonvaljer i min ena rabatt. De syns knappt, men man känner doften. Häromkvällen plockade jag några (ja det fanns ju inte så många att ta av...) och ställde i ett champangeglas på köksbordet. De doftar så underbart gott.

Det enda som doftar godare - är att stå mitt i en glänta med liljekonvaljer efter ett regn.

Ja, jag har bott här i sex år och jag har inte den blekaste aning om var det finns en sådan glänta. Jag måste ut på upptäcktsfärd!

Jag har under ett par år nu haft ett visst förhållande till en man i grön pikétröja och vita byxor. Varje dag då jag kommer till jobbet tar jag fram honom och luktar på honom. Den senaste tiden har han kommit att lukta allt mindre och jag får gnida honom mot ansiktet för att insupa de sista kvarvarande molekylerna av denna väldoft.

Han är en reklamkille för en herrparfym. Men det är inte hans kropp jag vill ha, det är inget corporalt begär jag har, utan en doft som får mig att purra av härlig stimulans. Givetvis har jag givit denna parfym till min man så att han också luktar så där sexigt. Idag kom jag till jobbet och plockade fram min pappers tunna älskare ur bokhyllan och lyfte mina rullande ögon till en av hyllorna. Där stod en tom parfymflaska! Min man har ställt sin tomma parfymflaska där för att jag ska ha mer av denna doftande drog. - Kärlek!

I Wien letade jag min vana trogen parfymer. Hur var stan egentligen ur doftmässig synpunkt? Tja, gatorna doftade bensin, kaffe, gatukök och hästskit. Runt Stefansdomen stank det som i Paris, dvs urin; ljummet unket gubbpiss. Det luktade så mycket toalett där att jag, när jag äntrade affärerna runt platsen, diskret försökte sniffa ned mot mina egna skor då jag trodde att jag råkat trampa i något. Men det var bara solen som värmt upp de nedpissade trottoarerna och affärsinnehavarana smällde upp sina ytterdörrar för att välkomna turisthoparna... och så var äckelkatastrofen ett faktum! Och så alla hästar inne i stan, de där ledsna välryktade små historierna som drar kärror med turister för hutlösa summor. De måste ju bajsa nånstans. På sätt och vis tyckte jag det var trivsamt. Jag ville ju ha "mitt" Wien som en kuliss från förra sekelskiftet. Så hästarna platsade. Så även hästskiten.

Men nu var det ju parfym jag skulle skriva om, inte latrinstank. I centrum av staden huserade ett flertal filialer av Marionnaud med hyfsat "flygplatssortiment" av parfymer. Men jag, som numera mest letar vintage och nischdofter, insåg rätt snart att jag kunde släppa det där med parfymer i Wien. Det fanns nog inte att få fatt i. På Douglas och Marionnaud frågade jag efter märket L'Artisan Parfumeur och fick nonchalanta axelryckningar till svar. Då jag såg hur affärerna slog på trumman för Tom Fords Black Orchid undrade jag diskret om det gick att få fatt i hans "Private Collection". De blängde på mig och mina skor och ruskade på huvudet. Så jag slog tanken ur hågen. Tills jag en sen eftermiddag...

...bara så där av en slump... på en gata en bit från turistsmeten ser skylten med spa-attiraljer och rökelsebuntar och små läckra tvålar. Jag tvekar en stund men kliver så in. Inne i butiken är det tyst och svalt. Det doftar svagt av något rent, örtbaserat. En lätt diskret väldoft, inte den där migränframkallade knockouten som Lush-affärerna bjuder på, eller den där kväljande mixen av sprejade parfymprover som möter en inne på varuhusen. Inte här. Här var det gott att vistas. Inga kalla lysrör. Inga sterila glasdiskar. Det var varmt och gott och snällt. Jag hade hamnat på "Duft und Kultur".

Det visade sig att affären bestod av tre rum efter varandra, de var som Alladins skattgrottor. Inredningen förde tankarna till ett gammalt apotek. På mörka trähyllor ståtade tunga doftljus i prisklassen "dyrt till hutlöst", portugisiska tvålar inslagna i art deco-mönstrade papper; var och en ett litet mästerverk, badoljor, rökelse, schampo och krämer, härliga linnekläder och badtofflor, sidenschalar och så parfymer, parfymer, parfymer! Jag hann tänka "jävlar, bäst att backa ut innan nån stelopererad dyker upp" så gjorde hon just det - dök upp. Lisa. Med ett utseende som en snäll bibliotekarie. Hon var t.o.m osminkad! Vi hälsade på varandra, som två försiktiga kattor. 

Jag fick inga onda blickar. Hon lät mig vara ifred och sniffa ett tag. Sedan smög hon upp vid sidan om mig, log som om hon känt mig hela sitt liv - och så drog hon igång. Lisa! En pärla. Hon kunde tammefan varenda parfym utantill, varenda ingrediens. Hon kunde dessutom i ord beskriva dofterna, hon fattade vad jag var ute efter och hon hjälpte mig vant att sålla agnarna från vetet. Hon kom med tips. Hon var generös med små prover i glasflaskor. Hon talade om branschen; vilka dofter som var på utgående, vilka som skulle bli kvar och varför. Vi diskuterade örter och blommor och länder där de växte. Vi log och log mot varandra. Lisa må ha varit en haj, men jag levde upp inför att äntligen möta någon som kunde och ville diskutera detta med dofter. Någon som visste vad det handlade om. Jag föll som en fura. Och jag sa det högt. "Nu ruinerar jag mig härinne!" Lisa log sitt milda bibliotekarieleende och öste ned extra prover i en vit tjock påse med svarta band. Hon lade ned en bok från Diptyque. Hon tyckte jag skulle besöka henne igen när jag kom till Wien. Vi hade ju inte snackat färdigt ännu.

Åker jag till Wien igen besöker jag Lisa. I åtta år har hon varit innehavare av "Duft und Kultur" och man vet som sagt när man träffar någon som tycker om det hon gör. Lisa gillar dofter. Det märks. Hon är dessutom varken stel, snorkig eller blåst. Anledningen till att jag uppskattade henne och hennes affär är just att jag så många gånger träffat på motsatsen. Tyvärr.

Affären har adress Tuchlauben 17 i Wien. Besök den gärna. Du behöver inte handla. Du behöver inte ens ha nyputsade skor. Det går bra ändå. Så länge du har näsan med dig...

Vad jag kom hem med? En rejäl pava "Dzongkha!" såklart, samt "Gomma" från Etro. Samt halva Diptyques parfymsortiment i prover. Jag lallar runt i ett väldoftande rus just nu. Precis som det ska vara.

Ikväll tog jag en lång promenad med hundarna. Det var förvånansvärt varmt ute, och det doftade himmelskt gott av nyutslagna blommor och stundtals av klippt gräs. Jag hade dessutom en vacker solnedgång att vila ögonen på där jag gick längs vägen. En försmak av sommaren. En upplyftande och berikande promenad. Veckans sista cigg...

Vi som har gjort raggning till en sport, har väl hört talas om speciella parfymer som kan attrahera det motsatta könet. Egentligen så bär vi alla på dessa osynliga "dofter" som kallas feromoner. Hur de fungerar och varför de finns får du svar på, precis här.

Ordet feromon kommer från grekiskans pherin, som betyder transport, och horme som betyder rörselse eller eggelse. Feromoner är egentligen kemiska ämnen som utsöndras framför allt genom könsorgan, mun, armhålor, hörselgångar och bröstvårtor på alla levande djur, inklusive människan. Alla har dem i sig och utsöndrar dem jämnt.

Det mänskliga luktsinnet kan inte uppfatta feromoner, så det är inte svett vi snackar om, som många vill tro. Nej, istället för att vi ska gå omkring och sniffa på varandra, finns VNO-systemet (vomeronasal organ, se bild till höger) i näsan som tar in fermonsignaler och skickar dem vidare till hypothalamus, dvs reptilhjärnan. Där bearbetas signaler om attraktion, varningar och eventuellt släktskap. Alltså vet din reptilhjärna om den där killen blir en bra farsa och partner, eller om den där tjejer är för nära släkt för att kunna få friska barn. Under ägglossningsperioden utsöndrar tjejer ovanligt mycket feromoner, eftersom då är det ju dags att befrukta.

De flesta vet ju att feromonparfym finns på marknaden och säljs i de flesta välsorterade sexbutiker och de flesta har inte provat någon av feromontillverkarnas produkter. Det lämnar såklart lite frågor.

• Funkar verkligen feromonparfym?
  Jag själv inte har testat så har jag ingen aning, men det borde fungera eftersom det är bevisligen har påverkan och mycket bra kontakt med ens reptilhjärna. Du som testat feromonparfym eller varit med någon som har gjort det, får hemskt gärna berätta!
• Var kommer feromonerna i parfymen ifrån?
  Troligen från någon som är såpass olik den du ska ragga på, att ditt ragg riktigt känner hur olika ni är och hur bra barn ni skulle få tillsammans.
• Är det inte falsk marknadsföring att ha på sig någon annans feromoner?
  Om man tvättar sig med doftande tvål, använder parfym eller deodorant som luktar, kan det väl också räknas som falsk marknadsföring. Allt beror på hur man tycker och tänker.

Nu ska du inte tro att feromoner får din mojo att växa i baren, så stark inverkan har inte feromoner så de kan slå ut personlighet, hygien och utseende vilket också spelar stor roll i val av partner eller engångsligg. Men självklart har de inverkan.

Uttryck som "han hade allt jag vill ha, men jag vill inte ha honom" eller motsatsen "det sa bara klick" är oftast oförklarliga känslor som feromonerna oftast brukar stå bakom. Spännande, va? :)

Läs mer om feromoner Vad är feromoner?, Feromoner säger mer än tusen ord

Andra bloggare om reptilhjärnan, ragga, parfym, feromoner, attraktion, relationer, raggningstips

Eftersom Body Shop låg i närheten tittade jag in och köpte mer av den trevliga utredningssprayen (för håret) som håller på att ta slut här hemma. Och så kunde jag inte låta bli att köpa en liten burk läppsmör (shea-varianten, "shiasmör", fast jag har ingen aning om vad det är för något egentligen), som ska vara något liknade kroppssmöret. Fast för läpparna då. Jag applicerade ett tunt lager för att testa och ville sedan bara slicka mig om läpparna hela tiden för det både doftade och smakade så gott... och sött - som godis?! Den produkten får jag nog vara lite försiktig med - det är nog inte riktigt meningen att man ska äta den.

Efter det andra mötet var det slutligen dags att åka till vårt eget kontor och då var det två av kollegorna som körde bil. Jag bad att få åka med den ena av dem bara för att. Ja, för att jag var lite nyfiken på vad han hade för bil - den andra kollegans bil har jag sett (om än inte åkt i ännu). Inte visste jag då att jag där drog en riktig vinstlott, för jag hade ingen som helst aning om att killen har en sådan rolig bil.

Det jag fick åka i var en Corvette Stingray, -72. Den kändes precis lagom gammal och besatt precis som sin husse en särskild charm. Ordet "vintage" dök hela tiden upp i huvudet på mig. Vi körde utan tak (förstås!) så när vi kom ut på motorvägen fick jag plocka fram hårsnodden och sno ihop håret i nacken och jag kände mig glad, avspänd, upprymd. Liksom full i lyckligt skratt. Livet kändes härligt just då.

Jag upplevde lite av samma känsla som på det sena 80-talet då jag och dåvarande sambon befann oss i Roslagen om somrarna och ofta drog iväg utåt havsbandet i grabbarnas day cruiser. Sol, vind och mullrande motor... kanske är jag lite av en motormänniska ändå, på något sätt, fast jag inte ser mig som sådan.

Det här både ser ut och låter rätt (och förlåt, kollegan, om jag är fel ute!):

Hm, efter det där känns det rätt futtigt att skriva om en promenad, men...

Eftersom jag rationaliserade bort träningsväskan i morse och solen fortfarande sken, bestämde jag mig för att gå hem från kontoret. Och gick gjorde jag, efter att ha packat ned jackan i en plastpåse. Till en början var det nog så kallt, men jag brukar ju alltid bli för varm efter ett tag så jag ignorerade kylan. Riktigt varm blev jag väl aldrig, men frös gjorde jag inte heller. Jag höll ett ganska bra tempo hela vägen och det tog nog ungefär en timme - det är ju lite längre från det här kontoret än det förra, varifrån det brukade ta 55-75 minuter att gå hem. Jag går snabbare nu än jag gjorde för t.ex ett halvår sedan. Antalet steg blev knappt 7000. Jag tror att jag även tar längre steg idag. Exakt hur långt det faktiskt är räknar jag med att kunna ta reda på när jag fått min Garmin Forerunner 405 och för den som undrar vad det är finns det en liten demo på YouTube:

Jag höll alldeles på att glömma nämna de underbara dofterna som möter en när man är ute och går. Det doftade ljuvlig hägg, tyckte jag, även om jag såg ganska få häggar som faktiskt blommar. De flesta ser ut att vara mer på gång än igång. Det finns en massa träd av annan sort, med de mest fantastiska vita blommor. Jag tror inte att dessa doftar, men om någon vet bättre - var snäll och upplys mig!

Nästa teknikpryl jag skaffar mig kan vara en digitalkamera. Eller ett dito piano.

Hur gärna jag än skulle vilja det så har jag inte tid att sitta här och skriva mer just nu för köket kallar. I morgon ska jag ju äta min första semi-normala måltid på 12 veckor och för att det ska bli av behöver jag förbereda lite nu ikväll - jag kommer liksom inte att ha lust att ställa mig och koka grönsaker i morgon bitti.

Det jag ska/får äta är en handflata (fingrar ej inkluderade) fisk, kyckling eller kokt skinka (jag börjar med lax), en kokt potatis och en knytnäve kokta grönsaker - det låter inte så mycket, men jag kan tänka mig att kroppen får en smärre chock så det räcker säkert. Förutom måltiden ska jag äta en frukt vardera till två av de övriga målen. I tre dagar. Därefter justeras dieten ytterligare, men det ligger i framtiden så det sparar jag tills dess. Det är svårt nog för mig att hålla reda på bara det här, just nu. Och jag är så spänd på att se hur det kommer att gå!

Han hade en enorm karisma. Grabbarna blev som galna när han visade sig. Troligen luktade han söndagsstek.

Med termoskaffe och en bok i ryggsäcken tar jag en liten sittpaus i solen. Och doften.

Parfymen kommer i år i en nydesignad flaska, den kommer alltså inte att se ut som den gjort tidigare år. Samma doft. Annan flaska. Great.

Det visar sig att mamma trots allt följer med imorgon. Hon ringde och drämde ner fotfan rätt hårt i marken och nu är det bara att gilla läget. Men jag sa att hon fick vänta på mig i parkeringsgaraget. Hon kan glömma att hålla mig i handen bara för att. Fast skjutsa kan hon få göra. När jag har ont.

I tunnelbanan imorse kände jag plötsligt doften av honom. Kaplam! rätt i mellangärdet satt den. Jag fick bilder av hur han går runt med rakapparaten mot hakan och hummar och liksom gungar på trampdynorna samtidigt som han spexigt fladdrar med ögonbrynen åt mig. Jag saknar sånt. Saknar hans lukt. Till och med när den sitter i en slätkindad tonårsgrabb i tunnelbanan. Går sådant någonsin över?

Dessutom tycker jag det är kul att sitta och knappa in mina översättningar och veta att jag har flera timmars arbete framför mig innan jag får komma hem igen. Öh?

Jag har ett gammalt bröltungt PLP-riff i skallen. Jag har kort kjol idag trots snålblåsten. Jag har klämt en tonårsfinne på hakan och jag är hyfsat snygg i håret. Dessutom luktar jag jäkligt spännande av Dzongka! från L'Artisan Parfumeur.

Fan, jag mår fint idag! Idag är det läge att bli förälskad. Var är du, goding?

Jag vill att parfym skall vara annorlunda. Jag vill att parfym skall dofta mig. Dofter kopplar jag samman med olika känslor och kommer ihåg olika tillfällen i livet. Nu när våren är på ingång doftar jag gärna Clinique Happy in bloom (finns snart i butik) som för mig doftar vår och påminner mig om då jag jobbade i Stockholm. Guerlain Insolance fick jag av C i present, han är totalt galen i den doften och den påminner mig om honom och många vilda partykvällar. Paris Heiress är en otroligt söt favorit som jag bara bär ibland, annars blir den lätt för mycket. Lancome Hypnose har några år på nacken men är en lite tyngre doft som jag älskar då det är fest. Gwen Stefanis LAMB kom till Sverige i höstas och är en mjuk och god parfym som passar alldeles utmärkt för vardagsbruk.

 Nu ska jag hem och dyka ned i ett hav av doftprover toppat med nån thåströmplatta. Man får roa sig bäst det går utan internet. Dessutom viskade en liten fågel något om Nick Caves nya platta... jag känner hopp.

Nu skuttar jag vidare. Vi hörs.