Ny fin text till gammal hederlig julserenad. Varför ska det vara så svårt vissa nätter att sova? Undrar om inte det kan ha något att göra med att sambon är på väg upp till mig i storstaden igen? Jo, så är det allt. Jippie!! Saknad och längtan är starka drivkrafter. Kanske rent av en krydda i tillvaron. Om man ständigt har sin ko i båset kanske man inte ser henne tills sist? Med detta menar jag förstås inte att min sambo är en ko! *fnissar* Men jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag har alltid trott på att varje individ ska ha rätt till "egen-tid" i någon form. För somliga kanske det handlar om ett par timmar en dag i veckan som kan innehålla ett träningspass med efterföljande avslappning i bastu m.m. För andra kan det vara möjligheten att smyga upp på vinden till sköna, fula gamla läsfåtöljen och så ett par timmar totalt solitär med en god bok då familjen vet att de inte ska störa och mobilen är avstängd. Eller kanske det bara är ett långbad med mycket skum och lite tända ljus med favorítmusiken lite dämpat utanför dörren?

För mig är det en vecka eller två minst en gång per år. Jag skulle nog helst vilja kunna isolera mig totalt men tror inte jag är riktigt mogen för det ännu. Kan drabbas av lappsjuka eller bara vanlig längtan efter den älskades röst. Jag vill kunna styra mina dagar och nätter helt själv, göra vad som faller mig in och inte behöva oroa mig för att någon undrar vart jag tagit vägen. Jag vill svänga av in på den där vägen jag aldrig kört förut för att se vars den leder och kanske ta fram kameran och dokumentera lite från detta för mig nya ställe. Jag drömmer om att skriva boken som jag tror finns i mitt huvud. Alla fem delarna. Jag vill sitta vid havet eller bland fjällen och se solen gå  upp eller ned och tömma jaget på tankar och låta känslorna få fritt utlopp oavsett vad det resulterar i för handlingar.

Att inte våga kräva sin egentid eller förvägra någon den är absolut självmord för ett förhållande enligt mig. Har upplevt det och vet att det tar död på mina känslor långsamt men säkert. Jag hinner aldrig vara bara jag om jag inte får vara ensam med mig själv ibland. Jag krymper och blir liten i själen och får mindre och mindre att ge ut till mina nära och kära.

Att bli unnad ensamtid av sin själs älskade är bland de finaste gåvor man kan få, anser jag, och jag unnar alla människor ensamtid likväl som jag unnar alla ensamma "tillsammanstid". För det är myntets baksida. Ofrivillig ensamhet gör ont och borde vara förbjudet.

Nog filosoferat nu och åter till kudden för ett nytt försök till sömn. Kanske somnar jag om jag läser lite?

Sambon har jag skickat iväg på semester för att hon ska få se något annat än storstaden och mig. Lite lantluft, havsluft och kanske en och annan fotosafari gör henne säkert gott!

Själv har jag gudsonen på besök. Han är tjugofem år och bor till vardags i Oslo där han nästan aldrig är för han bor mest i sin lastbil på någon parkering i Europa. Men han är nöjd med sitt liv och tjänar pengar så han kan leva som han vil - vilket nog kan kallas "att leva livet". Men nog finns det tankar hos min "lille gutt" om framtiden. Familj? Jobb? Ja, ni vet de där stor frågorna i den åldern.

I går var vi på bio och såg "Hancock", en film om en något neddekad superhjälte. Den gjorde sig på bio med det höga ljudet och känslan av att saker föll rakt över en mellan varven. Hemma tror jag inte att jag tyckt att det var en film värd att minnas.

Apropå biografer förresten. Varför i all världen tränger de ihop alla i mitten av en jättebiograf? Varför inte sprida ut folk lite? Och varför fick inte vi en "fästmans-soffa"? Ansågs vi ha för stor åldersskillnad??? Mobbad var vad jag kände mig! Men vi var väl inte dummare än att vi flyttade på oss alldeles innan bion började och la beslag på varsin "fästmanssoffa"!!

Dagen innan var vi iväg och spelade biljard med därtill hörande drycker för de övriga. Själv inmundigerade jag en gul läsk från det stora bolaget med den svarta drycken som är så känd. Det var roligt att spela även om jag är ytterst amatörmässig, minst sagt. Jag träffar kloten men så mcyket mer är det inte och det är inte varje gång jag träffar dem! Men vi hade roligt och jag ska absolut leta reda på en biljardhall i närheten så sambon och jag kan roa oss. Hon har föreslagit det tidigare men jag mindes inte det när hon nämnde det i gårdagens kvällssamtal.

Nej, nu ska gudsonen, M, hem till sin mormor och vara en duktig pojke och bära saker och sånt. Själv ska jag städa mitt skrivbord och tvätta svarta kläder. Grabben hade en del som behövde vaskas upp för han ska dra direkt uti Europa på luffen med tågens hjälp.

Ha en bra dag därute, oavsett väder!

Just nu har jag varit upp i tio minuter och besvarat ett mail och jag är helt slut. Svetten rinner som ett smärre niagrafall längs kroppen och jag har inte ett torrt hårstrå på huvudet. Himla tur att jag asade mig iväg till vår lokala frisör i går mitt i feberyran. Tror jag blivit galen med det långa håret runt nacken och fram i ansiktet. Nu har jag en pigg liten frisyr som ska hålla allt hår från ansiktet vilket är speciellt bra när man fotograferar! Tror det tog mig ett år att besluta mig för att klippa mig. Har bara toppat det i typ snart tio år så det var ett STORT steg att ta. Nu fattar jag inte varför. Det är så skönt att bara skaka på skallen när man ramlat ur duchen och så är det klart.

Nu bärjar det dra ihop sig till kalas. Först ut är en väninna från min ungdom inom frikyrkan. Vi ramlade på varandra i den stora inglasade blomaffären som finns lite överallt i vårt land. Jätteroligt! Lite nervös är jag allt för att möta alla gamla bekanta och att presentera dem för min sambo. Inte alla inom den frikyrkan är helt och odelat förtjusta i samkönade livskamrater. Men vågar min väninna bjuda oss så vore det väl skam om vi inte kom och gratulerade henne. Funderar på en vistelse på ett lugnt och vackert spa med havsutsikt som piddesent. Hon föreslog upplevelser som present. Hon betydde mycket för mig en gång i tiden så jag vill gärna ge henne något rejält som hon kan njuta av och minnas.

Sen är det dags för ett av mina ex att fylla år men hon tänker rymma från staden så hur jag ska fira henne återstår att se.

Efter det kommer det viktigaste firandet. Sambons. Grubblar på vad jag ska köpa/skaffa till henne som  kan lyfta hennes liv lite. Jag menar, böcker och skivor i all ära (det blir det säkert också) men något mer. Har försökt pressa henne men det händer inte så mycket där inte. Å andra sidan föreslog jag en skiva till mig när jag fyllde år och jag fick en skrivplatta till datorn som jag gått och pratat om men inte kommit mig för att köpa! Plus en hel del till! Måste få fart på hjärncellerna snart och komma på något bra.

Slut i rutan. Sängen kallar.

En av mina bilder finns på min fotosida här på wordpress. Mitt tema var: Dofter.

Idag är utmattningens dag. Hade inte sambon varit så trött och risig kanske vi orkat sticka iväg och se på något av de "hemliga rum" som visades runt om i Sverige idag av Statens fastighetsverk. Vill ni läsa om det så kolla in adressen hos akson.wordpress. Själv måste jag rusa iväg och passa maten nu. Blir mycket avancerat idag: Stekt falukorv med hemlagat potatismos. See you later....

Redigerar bilder som inte blev som jag ville i första omgången. Det är en hel vetenskap att få alla maskiner att samarbeta. Skrivaren har bråkat, mitt redigeringsprogram hängde sig och jag är allmänt missnöjd eftersom jag inte kallibrerat skärmen med skrivaren, typ. I alla fall tror jag det är så man gör för att fotona ska se ut på pappret som i datorn. Får väl införskaffa det illans verktyget. Inte är det så där värst billigt - ens i sin billigaste variant. Puh!

Idag har jag slarvat mer än vanligt med maten. Ätit lite frukost och så soppa för måååånga timmar sen. Inte så bra när man är diabetiker fast just nu är det snarast en fördel eftersom mina sockervärden skenar upp och ner som en berg-och-dalbana. Jäjä, jag ska på "sockerkallibrering" i höst. Ber en liten bön till "livet", "någon", eller kanske rent av till Gud? Nja, egentligen tror jag väl mer på att sjukhusets personal ska veta vad som behöver göras förstås än hoppas på märkliga ingripanden av udda makter.

I morgon är det dags för avslutning på fotokursen. Visa upp våra bilder från terminens projekt ska vi göra på stora skärmar i entréhallen på skolan. Inte så mycket till utställning kanske men bättre än att bara titta på dem i den skumma datasalen. Lite får väl skolan anstänga sig också. De drar in stora pengar på denna kurs som i alla fall enligt mig var ganska medioker med en mycket lägre inlärningsprofil än vad jag förväntat mig.

Jag har just tagit de sista bilderna till den s.k. vernisagen som vi ska ha som avslutning på fotokursen vi båda gått under vårterminen. I morgon ska våra bilder slutredigeras och printas ut. Som alltid är jag ute i absolut sista minuten och kan bara skylla på mig själv. Verkar som jag måste ha en deadline att arbeta mot för att ngt ska hända.

Är tyvärr likadan på de flesta områden i livet. Som städning och sånt. Kan gott vänta tills det kommer främmande eller någon annan dag. Är väl närmast en flegmatiker antar jag? Lite trög så där... eller...tja...

Våren rasslar iväg med en väldig fart och snart rusar ungdomarna ut från skolorna för att ha sommarliv. Eller kanske sommarjobba om de haft turen att känna någon som kunnat fixa in dem någonstans.

Funderar på om jag kanske skulle göra om denna bloggen till en gnäll och sjukdomsblogg? Naa... det blev väl ändå alltför tråkigt t.o.m. för mig. Försöker hålla modet uppe och gnolar tyst för mig själv på en gammal religiös slagdänga... "Genom allt, genom allt..." Någon som kan resten för det är allt jag minns av den?

Nu ska jag ta en rejäl dos med mediciner och sen spela datorspel tills jag stupar på min post och hasar in till sköna sängen.

Ta hand om er själva och varandra där ute i stora världen. 

Annars har jag likt sambon besökt Emmerdaleträsket och suttit nitad vid spelet "Cradle of Rome".. ett klassiskt spel där raderna ska ramla ner men här finns ett spel i spelet. Man kan bli bonde, präst och senator m.m. och grafiken och påhittigheten är helt okej!

Men aj, min kropp tål inte så här många timmar i sträck framför datorn. Bl.annat pga den något obekväma kontorsstolen från numera blågula möbelaffären vars grundare alltid åkte andra klass på tåget, oavsett hur gräsligt rik han än blev... eller var det kanske därför han blev rik?

Min mamma brukade säga att sparade pengar var förtjänade pengar.. kanske en tanke?

I morgon är det dags att prova ut nya glasögon efter mina starroperationer. Ska bli spännande!

Har varit och sett på fyra killar och en tjej som bankade allt vad de orkade på varandra. Detta var mycket ärofullt och de belönades med varsitt svart bälte! Det gamla bruna slängdes brutalt åt sidan och frågan är om det återanvänds i samklang med naturen? Fyllde ett minneskort men fick inte ett enda bra kort. Måste skärpa mig. Goshindo heter formen och är långt ifrån bara en försvarsteknik!

Annars har jag fastnat i det illans Emmerdale-träsket igen! Sist var det några år sedan men nu är det dags igen. Började med att jag gick förbi ett par gånger, då sambon såg det, och stannade till för att jag kände igen någon karaktär. Nästa gång slog jag mig ner en stund.... tja, resten vet ni nog.

Nu ska jag släpa min svettiga och trötta kropp till sängen och skänka min svåger en tanke, han borde vara rätt mörbultad!

Återkommer med rapport!

Annars har vi kommit upp till storstaden igen. Vägen är rätt lång och tråkig men vi gör vårt bästa för att "roa" varandra när vi turas om att köra. Ibland blir det lite musik emellanåt, i går blev det "Eagles" senaste studioplatta som är riktigt bra. Det var ju länge sedan de släppte ett sådant album. Typ arton år sen har jag föstått. De har även samlats för en Eagles-turne`igen. Andra resor har dominerats av ljudböcker. Men inget slår ett intressant samtal tycker i alla fall jag och när vi kör bil har vi ju tid och inget annat som distraherar.

I morgon är det dags för fotokursen igen. En av de avslutande lektionstillfällena. Vi ska redovisa en del uppgifter så det blir mycket prat om bilder och det är nästan alltid givande. Kanske att "kritiken" kunde vara lite vassare och inte så "hygglig" jämt. Tycker själv att jag växer om någon ger konstruktiv kritik och förslag för att förbättra både teknik och bildseende.

Dags att redigera lite inför morgondagen. Kommer väl en bild på fotobloggen lite senare antar jag.

Besöket hos läkaren gick jättebra. Han var nöjd med sig själv för han hade lyckats bättre än förväntat och förbättrat synen och fått bort en del av mitt gamla brytningsfel. Dessutom log han och sa att han sett mig på valborg med kameran i högsta hugg! Alltså bor han i samma lilla by som jag har jag insett. Festligt!

Nu ska jag medicinera mig och ta en nattamacka för att slippa nattligt illamående. Krångligt att vara en sjuk person ibland, så  mycket att hålla reda på. Jaja, jag har det jättebra jämfört med många andra så klagar gör jag egentligen inte, bara konstaterar.

Skickar ut en varm tanke till alla som är sjuka, har värk och andra besvär ute i stora cybervärlden!

Ps. Tänker särskilt på en vän som har sin andra rökfria dag idag och håller tummarna hårt... själv har jag passerat fyraårsdagen och är så lycklig över att slippa vara rökare!

Fast jag ser nästan lika bra som när jag var ung känns det som! Att kunna läsa igen är underbart! Ska kasta mig över alla månadsmagasin som jag inte kunnat läsa för den minimala stilen - när vi väl kommer upp till den stora staden med den större lägenheten. Foto, vetenskap, historia och natur-tidningar står i sina hållare och bara väntar på mig!

Har redigerat en bild på lite vatten som forsade omkring i ett berömt vattenfall... på min fotosida kan du se den... om du vill...

Känns ju riktigt kul att blogga igen... få se om det håller i sig?

Folk hittar hit och läser saker tydligen i alla fall. Konstigt!

Tja när jag ändå är här kan jag väl berätta att nu är bägge operationerna för gråstarren är avklarade och jag ser som en Gud, nästan. Ser fram emot att få skaffa glasögon igen. Behöver dem för att se på avstånd. Allt har gått helt problemfritt. Helt underbart att se våren med alla klara, skira färger och blomsterprakten utan ett grågult flimrigt filter framför ögonen!

Jag kan t.o.m. läsa pocketböcker igen - utan glasögon! Fast jag använder ett par sådana där billiga läsglas från Apoteket ibland när det är svagt ljus.

Fotografera går som en dans igen och är nästan roligt mellan varven. Det går lite i vågor. Går ju en fotokurs och ibland blir jag lite less på den för jag får inte lära mig det jag vill och läraren är rätt seg och har gammalt material m.m.

Orken är inte den bästa heller tyvärr och det trots att jag nu uteslutit all gluten ur min kost sedan jag av en slump märkte hur slak jag blev efter en frukost med rätt mycket bröd. Alltså, saken var den att jag hade legat magsjuk en vecka och bara ätit saftsoppor och annat flytande. Första dagen jag vågade äta smörgås till frukost åt jag tre stycken och efter cirka tjugo minuter ramlade jag utmattad ner i sängen med "spaghettiben" och kärlkramp.

Jag startade omedelbart ett försök där jag uteslöt allt som innehöll gluten och fick direkt en förbättring! Spaghettibenen försvann nästan helt och likaså kärlkrampen. Nu har jag varit hos läkare för tester men inte fått svar på proverna ännu. Kört två månader utan gluten och är hjärtinnerligt trött på kosten men det får gå. Har gjort två undantag: Ett buffe´bord på en kinesisk restaurang som jag knappt reagerade på och en "äggakaka" här nere på Österlen där jag nu befinner mig. Den gick det lite sämre med för den innehöll även laktos och mjölkprotein! Men det lär dröja tills jag "fuskar" igen. Det tär alldeles för mycket på kroppen.

Nu ska jag ut i köket och städa köksskåpet färdigt. Det är hemskt vad det samlar på sig saker om man inte håller undan. Ut med en massa porslin som jag aldrig använder! Ska kanske grilla nere vid havet ikväll om vädret håller i sig.

Vi behöver samla på oss goda upplevelser för snart ska vi upp till storstaden igen. Det är inte samma sak däruppe. Fast det finns mycket som är bra där med. Det kulturella utbudet t.ex.

Tjingeling, nu ska jag redigera en bild och slänga upp på min fotoblogg!

Funderar på att packa ner denna blogg också. Tror att jag blogg-strejkat eller något... vet inte ... dator-strejkat kanske? Öppnar inte datorn i onödan. En gång per tio dagar ungefär för att kolla att inte någon mailat som förväntar sig svar!

Tror kanske att detta inte är min grej riktigt i alla fall. Fast det var rätt kul medans det varade. Men intresset rann ut. Eller jag kanske bara är lite nedstämd?

Känner mig sjuk och trött. Orkar och vill inget. Men livet går vidare och jag försöker göra varje dag till en bättre dag än den innan. Skam den som ger upp helt. Ljuset väntar där borta i fjärran nu. Snart är det över oss och min nedstämdhet kan gå över i vårdeppression i stället. Jippie.

Nä, nu ska jag inte vara sådan. Ha det gott alla blogg-vänner och ta det lugnt så ni inte låter stressen ta kål på er. Vägra stressa! Våga sitta ner och bara titta på ett träd och tänka i tio minuter då och då! Kram till alla som vill ha en eller behöver en!

Medan en jättestor lastbil parkerar precis utanför fönstret för att det närmar sig lunchdags sitter jag i vårt mysiga kök och beundrar blommor och blader samt planerar deras överlevnad då vi åker bort över julen. Bara måste hitta någon med gröna fingrar i huset som kan sköta dem då jag inte är hemma. Sambons släkt har typ lila fingrar eller något liknande. Sist de tog hand om dem räknade jag till tio döda blommor. Gahhh!! Jaja, jag vet att jag har en del svårskötta blommor så när jag inte skaffar någon som kan blommor så får jag väl skylla mig själv antar jag.

Apropå huset vi bor i, ett så kallat 50+ boende, så var vi ute och busade lite i natt! De har satt upp en pytteliten gran i entrén med några ljus och typ fem röda små matta kulor i. Standard tror jag när man köper dem. I alla fall... Nu har de silverkulur, en fin silverkotte, några guldstjärnor och "änglahår" runt ljusen samt "kastglitter" över hela granen. Hehe!

Vi har ett hyss till inbokat före jul  men det  kan jag inte avslöja ännu. Men jag ser fram emot det med ett barns förtjusning! Återkommer med rapport!

Idag ska en gammal kompis komma över och adventsfika. Jag brukar ibland kalla henne för Muminmamman bara för att hon är finlandssvenska! Ska tubba sambon att baka muffins medan jag slänger ihop en sats med knäck eller liknade. Pepparkakor har sambon redan bakat, fast lite begränsat i år, och så kanske jag skulle kunna slänga ihop en hastbulle eller något... får kolla på nätet om jag hittar något smaskigt.

Större delen av dagen kommer att gå åt till detta besök. Men en sväng om apoteket måste jag hinna för annars blir det ingen rolig jul. Vi ska ju åka om några dagar. Trodde länge att vi skulle hinna bli färdiga till torsdag. Det tror jag inte längre!

Dagen kom, fylldes med arbete och nu tar den slut om 45 minuter.

Tack!

Funderar på att hålla mig vaken ett dygn och gå en massa promenader så kanke jag kan sova ovaggad sen? Men nej. Jag vet nog att det är något som inte fungerar med nya fina sängen. Det tog mig tre månader att vänja mig vid den och det sägs att vissa helt enkelt inte fungerar med tempursängar. Får ta mig en rejäl funderare på vad jag ska göra nu.

Annars rasslar livet på med allför lite ljus ute men desto fler inne! Det är denna årstidens glädje: att man får tända ljus i tid och otid bara för att det är så mörkt och för att man blir glad av tända ljus! För inte räcker det med att vi infört sommartid och sånt fånigt, får bara inte nog med ljus helt enkelt. Serotoninet får väl en knäpp varje vinter misstänker jag. Fast det är nog snarare melantoninet som är i obalans. Jaja, någon signalsubstans är det i alla fall som jag har en rubbning av. Får alltid något saligt i ögonen när jag ser ljusstakar av alla de slag i affärerna men behärskar mig numera till max. en ny per år!

Affärer ja. Dem undviker jag konsekvent just nu. Sambon som gillar att stosa runt i affärer är nog lite besviken på min totala brist på intresse. Värst är musiken. Varför ska den vara så högt uppskruvad så att personalen får halvfnatt och huvudvärk och vi andra bara vill rusa ut ur affären? Tror inte ens den fungerar som "förvirrare" så att vi handar mer, längre. Som den var tänkt som från början och som den för all del fungerar som fortfarande. Det kallas Muzak som fenomen efter företaget som kläckte idén med musik i hissar så att folk skulle bli mindre nervösa för att susa upp och ner i de amerikanska skyskraporna! Detta ofog spred sig bara ack för snabbt ut över världen och är i dag mååånga människors levebröd. Ja, huvva!

Nu är det dags igen. Matlagning. Blir laktosfria pannkakor idag. Får se om jag hinner återkomma med fler funderingar och skriverier. Man måste ju hinna leva också! *ler*

Suttit ett bra tag nu och bara läst bloggar. Vad alla jobbar och kämpar. Möter motgångar och ibland en och annan seger och lite glädjeyra. Ja, det är livet. Alla dessa dagar. De gråa blandade med en och annan solig.

Nämnde nog förut att jag opererat ena ögat för grå starr och att det gick som en dans. Nu är jag bara irriterad för att jag inte ser något för att ögat blivit för bra för de gamla glasögonen! Vad göra? Inköpte raskt två par läsglasögon a´10 kr styck på affären som vill att vi alltid ska vara beredda och .... för allt. Så nu går det mycket bättre. Ser att läsa till och med. Det är bara så himla kul att kunna läsa lite igen. Inte ser jag perfekt men ett tag orkar jag i alla fall läsa och det är mycket bättre än inte alls!

Nu ska korven i pannan och sen vet man inte vad som händer.

Lade ner en halv förmögenhet på blommor igår. Gillar att göra samplanteringar. Små söta blommor och grönt av alla de slag slank ner i korgarna tillsammans med en hel del julpryttlar som ska höga charmen i mina små grupper. Undrar fortfarande varför jag inte kom på att bli florist när jag var ung.

I dag kom tidningen för första gången på öven en månad. Inte var det något revulotionerande som stod i den men jag inser att livet har pågått där ute i stora världen och jag har totalt struntat i den i över fyra veckor. För allt vad jag vet skulle den mer eller mindre kunna ha totalförändrats.

Finland kunde ha annekterat Ryssland med hjälp av Estland och Norge skulle kunna ha brutit samman i kaos och inbördeskrig. Jag skulle inte ha vetat det och det skulle inte gjort någon som helst skillnad.

Min insats i världhistorien är bra liten. Jag vandrar omkring med stora skygglappar och försöker ta hand om mig och de mina på bästa sätt. Skänker en slant till olika ändamål ibland och tänder mina lampor och ljus med goda tankar. Jag sparar på vatten och el. Försöker köra den livsnödvändiga bilen så miljövänligt jag kan men vad påverkar det egentligen?

Intet.

Ändå fyller jag lätt mina dagar med saker som är "viktiga", jag har en lång lista med saker som "måste" göras inom det snaraste och en planering inför de stundande helgerna. En långtidsplanering för typ resten av livet kanske inte heller skulle vara så dumt. Då kunde jag bara kryssa i rätt ruta och gå vidare till nästa utan stress eller en massa tanker och oro, eller? Nej, så fungerar det nog inte tyvärr.

Oroar mig gör jag i alla fall och stressar gör jag med för den delen. I en månad tog jag dagen som den kom, ganska mycket i alla fall, och mådde finfint av det. Men häruppe i storstaden slår stressen till direkt. Ljud överallt i övermått. Ljus och flimmer från affärer och företag. Buller och stök i vartenda gathörn. Hur kan någon vara lugn och harmonisk i en stad egentligen?

Försöker stänga av allt det oväsentliga men saknar visst filtret som ska släppa igenom de viktiga signalerna/stimuli och tar istället in allt tills jag blir totalförvirrad. Nu åkte det förbi en bil utanför fönstret och fläktsystemet surrar i bakgrunden. Lägg därtill datorns fläkt och jag blir irriterad. Kroppen gör sig påmind med smärtor både här och där och magen kurrar irriterat eftersom jag lagt ner den för mig ohälsosamma vanan att konsumera mjölkprodukter. Jag biter samman tänderna och skriver vidare.

Idag utses SvD bragdmedaljör. Kallur kanske? Hon är högt rankad i alla fall? Fast räcker det? Men inte Klyft ett år till väl?

Valjakkalla ska friges. Jaha. Han är sååå rehabiliterad säger de. Jasså?

Tror jag vad jag vill om.

Vi tittar på solresor för en tripp i janurari.

NU händer det saker. Kärleken vandrade just iväg med personalen för att se vårt nya rum! Stor dubbelsäng blev det visst! Med separata sängar så man inte faller in i mitten hela tiden! *flinar* I  natt låg jag snällt på en enda sida och vilade i timmar för att inte störa sambon. Dock fick jag ett par timmar ensam då sambon drog ner i lobbyn med vår bärbara för att redigera bilder.

Ja, huvva ett sån´t äventyr det kan vara att lämna det egna lilla trygga boet! Tror jag ska stanna hemma i fortsättningen och inte vara ute och ranta runt i landet. Inte i andra länder heller kanske? Vågar jag det, jag som behöver en viss standard för att klara av "livet"?

Nej, nu stampar sambon otåligt omkring mig så det är bäst att vi drar ut och vädrar kamerorna! Vill spana in nya rummet också!

Även TV hade pauser förr i tiden. Jag led aldrig av dessa onsdagar eftersom vi a/ inte skaffade TV förrän jag var gammal nog att tjata om detta b/ pappa var en utmärkt moderator av övriga familjens TV-tittande.

Vad mamma och jag tyckte om att han knäppte av TV:n lagom tills "Bonanza" startade vill ni inte veta. Bonanza är väl mer välkänt här hemma som "Bröderna Cartwright". Farlig serie för den mentala hälsan eller något kanske han tänkte eller så svor de en gång per avsnitt eller så. Ibland var han lite skum min pappa!

Ha ett bra slut på helgen så ni alla är pigga och glada lagom till måndag morgon.

Nå, vi var i alla fall in till byn och åt den berömda äggakakan på "fina restaurangen" som serverar den med knaperstekt bacon istället för med fläsk som de flesta andra serverar den med härnere. Mums, tyckte även vännen K. Hans största problem nu är var han ska få tag på denna läckerhet hemma i staden med ett tivoli som har en grön kanin som symbol!

Antar att han får lära sig göra den själv alternativt starta restaurang i sin hemstad med skånsk mat - eller komma ner regelbundet på besök!

Nu sitter vi här hemma och myser och slöar lite framför datorer och småpratar dessemellan. Just nu diskuteras hastigheten på våra datorer/nätet eller hur man nu uttrycker detta! Är inte överdrivet kunnig i detta ämne då nej.

Nu ska jag redigera en liten bild till fotosidan. En dimmig sådan. 

Denna gången ska det bli fotograferingsrunda förstås någonstans på lördagen om det inte ösregnar förstås. I går var vi ute och fotade i dimman och det blev en del fina bilder om "man" gillar den typen av bilder. Det kommer såklart en bild på min fotosida!

Så ska vi gå igenom min gamla Nikonutrusting för att se om jag har något som han kan använda till sin relativt nyinköpta Nikon. Jag har en gammal analog utrustning av det märket.

Ovanligt nog valde jag att byta märke till största konkurrenten Canon då jag digitaliserade mig inom fotografins värld. Varför jag bytte? Jo, Canon levererade sina kameror i tid, de var lite billigare och de har hela konceptet med skrivare, papper och andra tillbehörsdetaljer som digital projektor m.m. Jag ångrar mig inte, särskilt inte nu sedan jag fick en alldeles ny och fin Canon 400D av Älsklingen på min födelsedag i våras! Sen har vi investerat i några nya mumsiga objektiv så nu är det en fröjd att fotografera!

När sen synen blir fixad med den andra starroperationen tror jag att kommer att få en total nytändning -igen! Jodå, mitt vänstra öga mår förträffligt och jag har aldrig sett så bra med det. Aldrig tidigare har jag kunnat läsa någon text mindere än de två översta raderna hos optikern... nu kommer jag under strecket! Jag är djupt imponerad av de nya teknikerna de har inom ögonkirurgin!

I går var det återigen dags för "tuppkamssprutorna" i mina båda knän. Dert är inte roligt att ta dem här nere i lilla byn. Doktor O gör sitt bästa men det gör ont. Så där ont så att tårarna stiger upp i ögonen mot min vilja. Att det ska vara så svårt att behärska lite smärta... trots andningstekniken som jag lärt mig för att behärska astman bättre och som normalt kan gör att jag kan parera en hel del smärta.

Nåja, lite smärtor får "man" uthärda ibland och de här gör att jag får uppemot åtta till nio månader av lindring i mina molvärkande knän. Det diskuteras om den här metoden att tillföra broskbildande extrakt från tuppar egentligen fungerar och undersökningar som har gjorts säger olika saker - gör de inte alltid det??? Mig hjälper de och det är inte diskuterbart.

I kväll ska vi äta grill-buffé på "vår" restaurang med K. Det är något nytt de börjat med på fredagarna och för säkerhets skull har vi reserverat bord för denna restaurang är välbesökt på helgerna. Det ska dessutom ingå efterätts-buffé vilket kanske inte är så lämpligt för mig som är diabetiker? Tänker jag ta hänsyn till det? Tja, det får kvällen utvisa. Kan i alla fall säga att jag ska undersöka vad som finns att välja på.

Jo, en annan sak jag gillar när ni gör är när ni besöker min fotosida! Se under "Min andra sida" och klicketiklicka på länken för att kolla in dagens skörd.

Vad mer finns att säga om dagen? Jag har pratat i telefon med en gammal vän uppe i huvfudstaden. Hon var lite indisponibel efter snöfallet för ett tag sedan däruppe. Osams med snöspaden kan man kanske säga! Vi har inte haft väder härnere i Skåneland. Bara grått. Det räknas inte som väder.

Nu är det slut i denna ruta för idag!

Idag är det söndag, ifall någon är vill i  veckodagarna, och jag är redan vaken och gråter inte! Det ska bli möte i huset där jag bor idag så jag förväntas vara pigg och alert klockan 11 vilket är om c:a en timme räknat fr.o.m. nu. Styrelsemöte. Jag har skrivit ut alla papper som ska skrivas ut. Inklusive en dagordning. kallelsen fick alla med e-mail. Alla pinaler till en enkel fika är framplockade, glömde inte ens socker fast jag inte nyttjar det själv. Mjölk finns aldrig i vårt hushåll så det får den som är beroende av det skaffa själv. Första mötet sedan vi gjort i ordning gamla skyddsrummet till möteslokal. Få se vad alla tycker nu

Jag försöker vara en effektiv och noggran ordförande som tänker på allt och alla men jag känner att det är några år sedan jag hade det ansvaret. Lite har jag glömt men det mesta faller in i skallen när jag behöver det. Så har jag lärt mig att delegera bättre också numera så allt hänger inte bara på mig. Men lite oro känner jag allt i magtrakten. Det är inte bara min ekonomi och bekvämlighet det handlar om nu och inte heller är jag på "andra sidan" som jag var under alla åren i Hyresgästföreningen. Nu är det våra gemensamma intressen jag ska bevaka och det är en bostadsrättsförening det handlar om. Visserligen en mycket liten sådan men i alla fall.

Inget väder är det idag heller. Kan inte se fram emot en trevlig fotouflykt efteråt. Kanske blir det några avsnitt av Lååånga Serien? Känns nästan så.

Nu ska jag iväg och sköta mig. Ha en förtjusande söndag allihop därute och berätta gärna om hur den varit, för det är så intressant att läsa om allas era liv och erfarenheter!