Måttet har, med rätta, kritiserats för att vara ett alldeles för trubbigt och otillräckligt mått av välfärden. Själva BNP-måttet har egentligen aldrig varit ämnat att användas till att mäta välfärden utan endast det som framkommer av namnet - dvs just värdet och utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten och i och med detta ett rent materiellt mått.

Som välfärdsmått missar BNP en hel del. All produktion beräknas enligt någon form av marknadsvärde, dvs eventuella negativa effekter som kan uppkomma av exempelvis vapenproduktion tas ej med och man mäter inte heller obetalt arbete eller fritidsaktiviteter. Måttet inkluderar inte heller icke-ekonomiska faktorer som livslängd, utbildning, miljö, demokrati, jämlikhet osv.

Forskare har försökt plocka fram alternativa index i försök att spegla någon form av "välfärd" på ett bättre sätt än vad BNP per capita gör.

FN har till exempel tagit fram något de kallar HPI - Human Poverty Index - baserat på fyra "negativa" faktorer vilket resulterar i ett index där låga värden indikerar hög välfärd. Enligt HPI ligger Sverige etta i världen.

Ett annat välfärdsindex är ett som ZUMA plockat fram för att jämföra välfärden i EU-länder och där man förutom BNP per capita tagit hänsyn till bland annat hur mycket pengar man lägger på utbildning, jämställdhet i arbetslivet, barndödlighet, arbetslöshet, livslängd, miljö osv. Även här hamnar Sverige i topp.

Det finns fler exempel på index som visar mer än bara materiella värden och till och med inkluderar hur människor faktiskt upplever sina liv. HLE - eller Happy Life Expectancy är ett sådant index där respondenten får svara på frågan ”hur nöjd man
är med sitt liv i sin helhet” och där landets genomsnittliga svar på frågan multipliceras med medellivslängden för att på så sätt skapa ett index.

Miljöpartisten Max Andersson från Göteborg har som första parlamentariker i Sverige föreslagit att man borde införa någon form av lyckoindex som ett komplement till BNP-måttet.

Läs mer i SCBs rapport om Index för Internationella Välfärdsjämförelser av Joachim Vogel och Michael Wolf

Intressant? Andra bloggar om: lyckoindex, bnp, välfärd, välfärdsindex, sverige, utilitarism, charity international, lyckokonferens, zuma, oecd, eu, välfärdsligan

Ifølge en prognose fra erhvervsorganisationen HTSi, har opsvinget toppet og frem til 2008 vil væksten i bruttonationalproduktet være faldende. De væsentligste årsager bag deres pessimistiske vækstskøn skyldes stigende renter og vedvarende høje energipriser samt den stigende mangel på kvalificeret arbejdskraft, som nu for alvor mærkes i virksomhederne.

Specielt servicevirksomhederne er hårdt af manglen på arbejdskraft, hvilket betyder at denne branche alene vil få en ca. 3,8 milliarder kroner mindre omsætning i år. HTSi har beregnet, at der er ca. 12.000 ubesatte jobs i servicevirksomhederne, som ganske enkelt betyder at de må sige nej til nye ordrer. Samtidigt er de nuværende medarbejdere tvunget til at løbe endnu stærkere med større stress og arbejdspres som følge.

Dette er selvsagt utilfredsstillende for alle parter uanset, om det drejer sig om medarbejdere, virksomheder, kunder og ikke mindst samfundet som helhed. Her tænker jeg specielt på de mange arbejdsledige grupper med svage kvalifikationer, der dels stadig er låst fast i vores dagpengesystem og dels er svære at opkvalificere under de nuværende rammer på arbejdsmarkedet.

Som jeg allerede har kommenteret i mine indlæg om, at se muligheder i bedre integration, tror jeg virkelig at der er en god chance for at få mange flere fra denne gruppe i arbejde, hvis ellers at regering og Folketing turde begynde at kigge på reelle reformer på beskæftigelsesområdet. Jeg tror netop, at mange i gruppen af arbejdsløse med svage kvalifikationer reelt set kan trænes op til de mange ledige job i servicebranchen til gavn for hele samfundet, men reformer er altså nu engang påkrævet.

Jeg håber derfor virkelig på, at Folketing og regering meget snart får taget sig sammen og begynder at samarbejde på tværs af partierne, om at få gennemført disse reformer på både både beskæftigelsesområdet og skatteområdet og ikke bare nøjes med velfærdsreformen.