Ni förstår, likheterna mellan mig och Halim är slående. Om vi ska närma oss det här lite mer seriöst (coh varför vi skulle vilja göra det egentligen har jag ingen riktig koll på) så skriver Halim någonstans att ingen får märka när man är som allra mjukast inuti. Och bara det är väl vackrast i världen tror jag. För så känns det. Ingen får märka när man är som allra mjukast inuti.

Idag satt jag också och funderade lite angående att jag börjat drömma och komma ihåg mina drömmar. Då kom jag, helt oavsiktligt, att tänka på Raskolnikov i Brott Och Straff, där Raskolnikov också börjar få väldigt verkliga drömmar. Och hej tjolahopp så hade jag identifierat mig själv med den snubben också.

Sen kom jag på att Raskolnikov faktiskt begått ett ganska kallt mord.

Sen kom jag på att "Nej, juste, han begick ju faktiskt två mord".

Och sen kom jag på att jag borde sluta tänka.

Så då gjorde jag det.

Som lärare i en skola i Finland är jag är en av dem som ska trösta. Jag lyssnar, men vet faktiskt inte vad man ska säga åt femtonåringar vars världsbild bara rasar framför ögonen på en. De trettonårigar jag pratade med menade först att de inte behöver någon slags diskussion om dethär - "vi pratade ju om allt detdär förra året".

Tajtare vapenlagar, ja, mera psykologer, absolut, men det känns som att det är något utöver det som egentligen behövs. Kanske vi borde ta ett steg tillbaka och prioritera annorlunda. Göra ickeproduktiva saker tillsammans som att hänga, snacka, spela kort, andas emellanåt, blanda oss i, bjuda hem folk, bara göra saker långsamt. Sluta stirra på PISA-resultat och prestationer. Sluta kvalitetsmäta och sträva efter effektivitet. Jag får lite samma känsla som angående finanskrisen, som lindras genom att Bush pumpar in offentliga medel i bankerna för att hålla upp charaden i stället för att någon skulle ta sig en titt på systemet och våga utmana det. Vem vet, kanske de två kriserna har något med varandra att göra. En annan klok människa undrade faktiskt i tisdags (innan nyheten) om vi, såsom vi nu läser t.ex. nazismens och kommunismens svarta böcker kommer att ha en bestseller i framtiden: Konsumismens Svarta Bok.

På tal om att höra bättre saker, va fan e det med människor egentligen? Det här är ju så fel på alla sätt!

1. Det är så fegt att gå ihop 20 st för att hoppa på 3!
2. Oprovocerat våld är alltid fel!
3. Men hallå, grabbar som sparkar på en tjej som ligger ner?!?!?!?! FY FAN!!!!

Man kan ju rada upp punkter i alla oändlighet. Jag hoppas bara att de skyldiga hittas och ta mig fan stenas en liten stund!!

Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, Death magnetic, oprovocerat våld, våld, misshandel, Södertälje, gäng

Men den som vill hitta det typiska för detta decennium behöver såklart inte lyssna på filosofer, det räcker med att gå ut. I ett stort köpcentrum i Helsingfors spelade lite 2000-tal upp sig framför mina ögon när ett berusat medelålders par stod och höttade med sina nävar och skrek de fulaste rasistiska ord jag har hört på finska åt ett gäng 12-åriga pojkar. När mannen sedan började springa efter pojkarna och hota med stryk larmades polisen på plats av väktarna, men också av åtminstone en av pojkarna. Och vad gjorde de fyra poliserna som var där på någon minut? Tre av dem ställde sig vid paret, lugnade ner mannen och tog upp hela hans historia. Den fjärde cyklade runt invandrargänget som om de vore boskap som måste hållas i styr. Några av pojkarna försökte berätta sin version av historien men så vitt jag såg tog polisen inte ens fram ett anteckningsblock.

Kanske jag bara såg vissa delar av vad som hände. Kanske det hade varit ett bråk innan, kanske pojkarna fick sin möjlighet att berätta sina versioner efteråt. Ändå kändes det (ännu en gång) som att någonting är fundamentalt fel i "debatten om invandrarna". I Åbo har man efter en utredning kommit till slutsatsen att vi måste se invandrarna som en resurs, berättar Motkulturfonden. Jag undrar hur jag skulle känna mej om någon sa att någon annan måste börja se mej som en resurs. Inte skulle jag känna mej särskilt delaktig. Och det är vad jag tror att är det största problemet, denna eviga jargong om hur VI kan förhålla oss till DEM. Från det till synes snälla -hur VI kan hjälpa DEM (ett absurt danskt exempel här), - till hur VI kan analysera, mäta och utreda DEM, -till det osmakliga hur VI kan undgå att ha att göra med DEM (debatten på Helsingin Sanomat efter uppgifter om att var femte grundskoleelev i huvudstaden snart kommer att ha utländsk bakgrund bemöttes med inlägg om hur långt ifrån Helsingfors familjerna nu måste flytta för att kunna säkerställa etniskt homogena finska klasser).

Jag kan riktigt höra de cyniska kommentarerna. Vad är det VI borde göra då? och har naturligtvis inga färdiga nycklar till lyckad integreringspolitik. Själv skulle jag bli lite ledsen om jag hade litat på att polisen skulle komma och lyssna på min historia bara för att märka att man inte var intresserad av den utan av att hålla mej och mitt gäng i styr. Jag skulle inte känna mej särskilt hemma om man över mitt huvud funderade på om jag ska ses som en resurs eller inte, om jag ska ses som ett problem eller som ett par nya händer i vården. Eller om jag upplevde att mina kompisar bara syns i medierna ifall någon begår ett brott eller om det är multikulturell temadag i förorten och någon vilsen reporter dyker upp. Ska det vara så svårt att lyssna på varandra egentligen? Kunde vi kanske öppna detdär VI-ordet lite och visa det, inte bara i ord utan också i handling? Jag kan hittills egentligen inte säga mera än ett ord: empower. Börja föra dialog horisontalt, lär alla barn precis vilka rättigheter de har om de blir kränkta och ta dem på allvar. Lyft fram invandrare i debatten också när det handlar om annat än multikulturalism, ge utsatta minoriteter poster i samhället som ger riktig makt och synlighet. Ja, det var ju faktiskt mera än ett ord. Men när man blir arg så blir man.

Cherin svarar förresten på fem frågor om muslimer på Betraktarens öga.

För ett par månader sedan var det stora uppslag i medierna pga av man i Flen hade så "stora" problem med missbrukare. Vad ska vi kalla situationen i Torshälla??

Jag kan tänka mig att det är enkelt och billigt för socialen att placera ut socialt utslagna människor i Torshälla. Det är billiga lägenheter och det är långt från Eskilstuna centrum. Men dessa människor tar ju över hela Torshällas centrum. De är överallt, de är stökiga och otrevliga. De går in i på Konsum och snattar och de bråkar. De har ihjäl varandra.

Jag vill inte påstå att jag är rädd när jag går på torget i Torshälla, men jag tycker inte det är trevligt! Det känns olustigt. Man vet aldrig när man ska "påhoppad" av någon som är full eller ännu värre, påtänd.

När ska de ansvariga för Torshälla och ta sitt ansvar och se till att Torshälla är till för personer som faktiskt sköter sig?? Varför ska jag inte få trivas i min stad? I min stad där jag har växt upp och som jag betalar stora skattepengar till varje månad!

Jag vill återinföra någon form av kvarterspolis i Torshälla. Det var mycket lugnare när Gert och Lennart patrullerade gatorna. Jag tror nu inte att det som hänt senaste tiden i form av mord och mordförsök hade kunnat förhindras, men vi vanliga människor kanske kan få tillträde till Östra torget med omnejd!

Jag vill också att Torshälla slutar ta emot alla dessa missbrukare! Det kan ju alla se att majoriteten av allt bus och stök och annat som sker i Torshälla härstammar från dessa människor.

Ge mig mitt Torshälla åter!

Läs även andra bloggares åsikter om Torshälla, mord, polisen, kvarterspoliser, våld, missbrukare

Det har för övrigt varit livat här hemma i helgen. Rån både i fredags och söndags! Det är mysigt att bo i Torshälla minsann... fast sällan långtråkigt i alla fall.

Varför kan vi inte få Gert och Lennart tillbaka? Alla i Torshälla (åtminstone de som runt 30 och äldre) vet vilka Gert och Lennart var. Det var våra kvarterspoliser. Alla kände dem. De var i skolorna och pratade, hade hand om säker cykel och plockade en hel del som körde trimmat.

Men va mycket lugnare det var! Och alkisarna på torget fanns inte heller! Det var tryggare helt enkelt. OK det var kanske lugnare i allmänhet då, men jag tror att det skulle göra stor skillnad! GE OSS POLISEN TILLBAKA I TORSHÄLLA!!

Imorgon ska jag jobba igen! Känns så där... men det blir ju i alla fall en kort vecka!

Läs även andra bloggares åsikter om Torshälla, rån, polisen, kvarterspoliser, helgen, maginfluensa

Läser om ett danskt politiskt förslag om att utvisa terrormisstänkta från landet. Man funderar på hur man ska kunna kringgå förbudet mot att utvisa till länder där det pågår tortyr - allt under devisen att det centrala är att vi bara inte har terrormisstänkta springande omkring här.

Och nä, vem vill nu ha det. Men är det inte något konstigt med detta? Att vara misstänkt för ett brott är väl inte detsamma som att vara dömd? Att utvisa till folk länder som torterar är fel i vilket fall som helst, tänk då på vad man gör då man utvisar någon som är misstänkt för ett brott. Nu ska jag inte börja spekulera men jag antar att det inte är så svårt att med några anonyma samtal göra någon man inte gillar misstänkt för ett brott. När försvann rättssäkerheten?

Jag vill gärna påpeka att jag inte är ute efter att svartmåla Danmark i denhär bloggen, om någon skulle tycka det. Det verkar hända en hel del skrämmande i dansk politik bara. I Finland har vi inte mycket att skryta om i migrationspolitik. B-tillstånden har t.ex. ännu inte försvunnit och folk tvångsutvisas till skumma omständigheter. Migrationsminister Thors är stolt i alla fall, hon delade ut priser i Ourvision-finalen i Finlandiahuset igår kväll. Hon vände sig till sist till finalisterna i sångtävlingen, berömde dem på engelska och sa "there has never been so much colour and culture here in the Finlandia house!". Håh hå.

[...] using a 10-year-old child to locate and punish a 15-year-old stone-thrower: "So we got hold of just some Palestinian kid nearby, we knew that he knew who it had been. Let's say we beat him a little, to put it mildly, until he told us. You know, the way it goes when your mind's already screwed up, and you have no more patience for Hebron and Arabs and Jews there. "The kid was really scared, realising we were on to him. We had a commander with us who was a bit of a fanatic. We gave the boy over to this commander, and he really beat the shit out of him ... He showed him all kinds of holes in the ground along the way, asking him: 'Is it here you want to die? Or here?' The kid goes, 'No, no!'

Seriously, how you are able to live your adult life when you start it off doing two or three years in the Israeli army, that beats me. And I'm not saying that this is something ALL soldiers do during their service, but the fact that it happens at all!

As one said: "We did all kinds of experiments to see who could do the best split in Abu Snena. We would put [Palestinians] against the wall, make like we were checking them, and ask them to spread their legs. Spread, spread, spread, it was a game to see who could do it best. Or we would check who can hold his breath for longest. "Choke them. One guy would come, make like he was checking them, and suddenly start yelling like they said something and choke them ... Block their airways; you have to press the adams apple. It's not pleasant. Look at the watch as you're doing it, until he passes out. The one who takes longest to faint wins."

Jag hittar inget om fallet i några andra medier än HBL, så hittills är det bara en minimal bråkdel av finländarna som får veta att sådant här händer.

Det var en morgon klockan 7.15 och jag hade kommit till en av skolorna jag jobbar på för att övervaka veckans försittning, ett straff som tilldelas elever som har gjort sig skyldiga till antingen skolk, upprepade förseningar eller annat fuffens som t.ex. att rita på möblerna eller röka. Eleven som ställde frågan där vi satt i det ensliga klassrummet och såg solen stiga upp påpekade att Stasi också sysslade med att hålla folk vakna med tvång. Jag hade inte så mycket att säga till skolans försvar faktiskt. Jag ser att man i Sverige har debatterat straff i skolan. I Finland förs sådana diskussioner aldrig på nationell nivå, utan i skolorna. Ofta tycker jag att det är bra att tillåta skolorna att hitta på sina egna lösningar, men det svenska sättet gör att man tvingas lyfta upp diskussionen, vilket är bra. Nackdelen med vårt system är att om en skola av någon orsak inte tycker att det finns något att förnya så händer ingenting, utan man får fortfarande kvarsittning för slarv enligt samma mönster som på 1980-talet.

Men varför ska Finland ändra på något som fungerar så himla fint då? Det kan man undra om man läser Wall Street Journals artikel What Makes Finnish Kids So Smart?. Ganska underhållande läsning, även om jag undrar om våra odubbade TV-program verkligen är lösningen till att 15-åringarna är så bra på naturvetenskap i Finland. Så blir jag också lite trött på att man bara talar om naturvetenskap som framgång när "våra" elever trivs så dåligt i skolan, bryr sig minst om att påverka sin skolgång och har den mest passiva attityden mot elevkårsverksamhet och politiker. Att lära sig bilda en egen åsikt och stå för den står inte heller högst i kurs i den finländska skolan, tyvärr.

Det finns å andra sidan en annan sak som framkommer i artikeln, och det är att lärare aktivt uppmanas att fortbilda sig i Finland, och det finns stor frihet gällande kurserna. Det tror jag definitivt är en lyckad sak. Vet inte hur det är t.ex. i Sverige på den fronten. Ekonomistas lyfter upp behovet av mentorskap för nya lärare, och det gillar jag. Överhuvudtaget tror jag att allt samarbete mellan lärare är bra, lärare ska inte vara instängda i sina egna klassrum utan uppmuntras att jobba över gränserna, sitta med på varandras lektioner och lyssna, planera och utföra gemensamma helheter och lösa problem i grupp. Eleverna uppskattar när lärarna samarbetar och framför allt gör det jobbet roligare.

Jag har då aldrig varit med om att en sådan liten skitfråga som fildelning ska bli en sådan stor sak. Och det kan ju bara ha skett med hjälp av lobbyister. Varför har man annars försökt få straff för fildelare som fasiken är hårdare än vad man ger till t.ex. rattfyllerister?

I alla andra fall så skulle man ju se att anledningen till att man inte köper en produkt är att produktens värde inte motsvarar priset. Så inte här. Ge oss en produkt som är prisvärd, så tror jag att många flera skulle köpa den.

Ge oss också politiker i det här landet som inte är så lättpåverkade av lobbyisterna!

SVD, DN, Aftonbladet

Andra bloggar om: fildelning, lobbyister, politker, Pirate Bay, ladda ner

Jag städade en gammal låda igår och hittade JA och NEJ till EU-klistermärken som jag hade samlat på mej någongång under hösten 1994, då debatten gick het inför medlemsomröstningen. Jag minns hur sur jag var för att jag var för ung för att rösta. Plötsligt känns det som att det var väldigt länge sedan, jag tror nog att vi hade lite väl mycket bråttom, det var bara ett fåtal år sedan Sovjetunionen hade fallit sönder och man hade kanske kunnat vänta och se lite till. (För att inte tala om beslutet att gå med i EMU som klubbades igenom sådär hastigt och lustigt utan debatt)

Finland sa ja i alla fall och därför ser första sidan i mitt nya pass ut som på bilden. En hel sida har använts för att skriva orden "Europeiska unionen", "Finland" och "pass". Inte för att jag har något emot språkmångfald, är faktiskt något av en språknörd, men lite frågar jag mej hur allt som är skrivet kommer att se ut i dendär framtida EU-staten. Och framförallt, hur demokratin kommer att fungera. Egentligen tror jag inte att stora enheter per definition behöver vara sämre för att folkets röst ska bli hörd, men då måste man låta folk bestämma saker på riktigt. Och där är vi inte ännu.

P.S. Detta är också början av 2000-talet, denna gång i England: En 50-årig man med rötter i Tanzania som kallar sig Osama bin London och som tidigare var crackberoende döms för att vara "top terror recruiter". Jag läser att hans träningsmetoder bestod av "camping trips" och"late night talks in the living room of his home". Och detta tycker jag är intressant: han har redan i tolv år gått omkring på gator och torg, utanför sin bokaffär och t.o.m. i Speaker's Corner i Hyde Park och predikat. Vad ska vi göra med detta yttrandefrihetsdilemma? Ska det vara lagligt eller olagligt att påtala missförhållanden och därmed "rekrytera terrorister" i parken? Vad skulle J.S. Mill ha sagt?

Men det var inte bara det jag menade. Jag ser till min glädje att den finska tidningen Voima som är känd för sina tvärtomreklamer har fått igång en hemsida med en massa adbusting-godis. Där finns många juveler också för den som inte kan finska, kolla! Adbusting är enligt mej att analysera och kritisera, något som det inte kan finnas för mycket av. Men alla håller inte med. Jag råkade få syn på en insändare i näringslivstidningen Kauppalehti igår, skriven av VD:n för Mainostajien Liitto, Annonsörernas förbund. Debattören frågade sig vad man ska kalla tvärtomreklamen - är den redaktionellt material eller någonslags samhällelig reklam? Budskapet är klart: eftersom adbusting kan anses skada vissa märkens rykte så borde man kunna ställa den inför Opinionsnämnden för massmedier. Alltså, i klarspråk, borde man kunna bestraffa visuella sågningar av kommersiella budskap. Allt i den vanliga andan: företag får mänskliga rättigheter medan människor får ge vika på sina.

Och sist men inte minst, på samma tema, något riktigt skumt håller på att hända i Israel & Palestina. Stormedia har varit ganska tyst på sista tiden, men läs Anna Wester och Rawia Morra och märk att de stora tycks få köra över de små helt och hållet utan att vi får läsa om det i tidningarna.

Jag fattar inte hur man kan säga så utan att det oser imperialism om det. Att dessutom mena att ett förbud skulle vara i enlighet med mänskliga rättigheter ser jag som lite konstigt. Om någon kom och sade till mej jag nu inte längre får ha byxor på mej på stan, och att det är för min egen befrielses skull så skulle jag knappast känna mej särskilt självbestämmande.

Vårt diskussionsunderlag var en lista på vilka lagar olika europeiska länder har rörande slöja. Läs! Mycket av det var nytt för mej, t.ex. att flera tyska delstater har förbjudit lärare att bära slöja och framför allt vilka argument man har använt för att köra igenom vissa lagar - att de stör ordningen, medborgarna och säkerheten.

Jag vet inte vad som är rätt, och nu sägs det att många demonstrerar för att hålla kvar förbudet, men jag undrar lite varför man överhuvudtaget ska ha regler om hur folk ska klä sig. Kan inte komma ifrån känslan att det handlar om föräldrarna Europa som vill läxa upp barnen Muslimerna igen. Det sista argumentet av slöjmotståndaren var såklart: "Men tänk på barnen då! Vi måste väl ändå skydda dem! Vem ska bestämma om de ska ha slöja eller inte?" Mja, svarade flera andra, månne inte föräldrarna ska få bestämma om hur deras barn klär sig? Och månne inte t.o.m. muslimska föräldrar vill det bästa för sina barn? En radikal tanke, verkar det som.

I Finland har man livligt debatterat presidentvalet, t.ex. i YLE (public service) tv, i morgonsoffans politiska diskussionsprogram som kommer varje fredag. Ritva Santavuori, känd åklagare, som brukar företräda högeråsikter, uttalade sig för några veckor sedan såhär om Obamas farmor:

"...hon är ful... hon har kvar typiska negroida drag... hennes hår, kläder och tänder, och en näsa som en gorillas... det är inte en säljande bild!"

Till sist säger hon att Obama åtminstone är "snygg". Suck! Förra fredagen fick hon en tillsägelse av opinionsnämnden för massmedier. Hon anses enligt beslutet ha kränkt farmoderns människovärde och tagit fram hennes etniska ursprung på ett kränkande sätt. I förrgår meddelade chefen för YLE's morgon-TV att Santavuori har fått gå från diskussionsprogrammet. Det enda vettiga, tycker jag. Själv var hon på resa och har inte kommenterat saken i några medier. Jag funderar förresten just nu på varför det alltid är högerpolitiker som kommer med såna här åsikter.

"Kalla inte våld mot kvinnor för kultur. Det hör inte till någons kultur."

När jag sitter och läser vad vi har skrivit och funderar över det här med brott och straff över huvudtaget, visst känns det ibland lite som "öga för öga, tand för tand" liksom? Skulle inte det kunna vara det ultimata straffet: "Härmed dömer jag till 3 års våldtäkt!".

Fast undrar hur det skulle se ut? Just i fallet med våldtäkt om inte annat. Ska vi ha en statlig "våldtagare"? En som har som yrke att sätta på våldtäktsmän (och kvinnor också för den delen, även om det är en aningen mindre vanligt)! Typ, it's a dirty job, but someone has to do it!

Frågan är ju också, ska man ha en man, som otvivelaktikt måste vara en minst en s/m-man (som förmodligen inte kan vara straight), eller ska vi använda en tjej med en strap-on?

Vad säger andra om: våldtäkt, brott och straff

Jag läser idag att en guatemalansk lag är på väg som ska få stopp på olaglig handel med barn. Bra. För det är något skumt med adoptionerna från Guatemala. Landet skickar iväg mera barn än något annat i förhållande till befolkningsmängden. Barn blir stulna och fattiga desperata unga kvinnor övertygas att sälja bort sina nyfödda. Det finns t.o.m. "Casas de engorde", hus där de gravida kan bo och äta sig mätta så att deras barn ska bli av största möjliga kvalitet för de nya föräldrarna, som väntar i USA. Jag träffade själv ett par som var på väg att hämta sitt barn när jag var i Guatemala 2004, de var så himla clueless och har också skrivit om en pojke jag känner vars syster sålde sin baby. Jag läste om nyheten på Prensa Libres sidor. Med tanke på att det är en guatemalansk tidning blev jag rätt så upprörd över deras vinkling; paret från Philadelphia som lyckligtvis kommer att få hem sitt barn till jul, men som måste skynda sig för att hinna innan lagen träder i kraft! Är det någon annan än jag som tycker att det är lite obehagligt?

(Om tolv dagar reser jag till Guatemala och hälsar på gamla bekanta, vuxna och barn. Lovar att återkomma om det. Till planen hör också att besöka Chiapas. Grejor. Idag kan förresten bloggen stoltsera med hundra inlägg och tiotusen besök! Jag firar med att lyssna på Queens nya låt Say It's Not True, som man kan ladda ner här. Ja, inte blir det någonsin samma sak utan Freddie, men de är ändå mitt bästa band ever.)

Man hittar förstås det man letar efter, men vill man bevisa att Joonas har rätt i att världen går åt helvete så är det inget svårt uppdrag. Om man då vill ändra på saker, vad borde man göra? Detta har jag tänkt en hel del på. Vilket är det effektivaste sättet att stoppa det där med att allt går åt helvete? Rubriken på detta inlägg var något jag fick höra av en 60-årig frilansjournalist som delade vissa idéer med mej. Han tyckte själv att bloggande var ett slöseri med tid, du borde skriva artiklar, sa han. Jag kunde kanske inte helt avfärda hans kommentar, men så hörde jag talas om bloggupproret 2007 och blev lite glad. Om det finns någon som stör sig så på bloggar, särskilt om det är någon med koppling till näringslivet, så är det minsann inget slöseri med tid.

För vad ska man annars göra? Ibland tror jag att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, vågade folk demonstrera. Jag vet i alla fall en familj i Marseille där man tänker efter två gånger innan man går ut på gatan och påpekar vissa verkliga missförhållanden igen. Brorsan fick nämligen nio års fängelse. Nu var brorsan ingen marscherande ängel utan han tände faktiskt eld på en näsduk och kastade in den i en buss, så att en kvinna fick brännskador. Men likaväl känns det lite mycket med nio års fängelse. Han är inte ensam där i fängelset i alla fall, två andra demonstranter fick sju år var och två fick fem år.

Det andra jag tänkte skriva om idag var att det brinner i Paris förorter igen. Två ungdomar på motorcykel dog i söndags i en olycka där en polisbil var inblandad, det verkar oklart hur, och efter det har man protesterat, demonstranter har kastat sten och brinnande flaskor, polisen har svarat med gummikulor och tårgas. Jag läser att 77 poliser är skadade, fem av dem allvarligt. Jag har inte läst något om skadade ickepoliser, även om gummikulor inte är att leka med. Sarkozy, som för två år sedan kallade demonstranterna för slödder, är i Kina och vädjar om lugn. Jag vet att det finns en och annan som vädjar om drägliga förhållanden, för orsakerna till upploppen hösten 2005 (som segregation, arbetslöshet, rasism) har inte försvunnit.

Idén om ett samhälle utan lagar skulle kanske passa bra för den som vill minimera det offentliga också. Tänk så man kunde banta i statsekonomin om man inte behövde anställa lagskrivare. Men jag tror inte att Idas tanke är ett fullständigt anarkistiskt samhälle, utan ett där människor tänker efter och tar ansvar för sina handlingar. Det tillåts vara utopistiskt tycker jag, för 50 år är en ganska lång tid.

Vi är rätt så långt ifrån det tycker jag idag, när jag läser att H&M använder barnarbetskraft. Det i sig kan nog inte kallas nyhet, däremot blir jag lite provocerad av den lilla gallupen i anslutning till nyheten. Ja, jag vet, det är inget representativt urval, men frågan är "Kommer du att fortsätta handla på H&M - trots avslöjandet om barnarbete hos kedjans leverantörer?", och alternativet "Ja, jag fortsätter shoppa som vanligt" leder med 47 %.

Lagar och straff hänger alltså efter. Det går inte att hålla efter alla människorättsskurkar från statens håll och då skulle det vara bra om människor tänkte efter lite själva också, och handlade efter sin moral. Kanske folk t.o.m. skulle må bra av det.

Eleverna i Finland trivs sämre i skolan än i något annat land. "Det är vårt sätt att vara, vi är ett gnälligt folk" försökte någon förklara. Jag tror att det inte är hela sanningen. Skolan har ett enormt uppdrag och det får inte vara att bara kunna Pythagoras och lära sig floder utantill inför prov och betyg. Vi har inte tagit det på tillräckligt stort allvar, utan prestationerna har blivit det enda som räknas. Kanske de just därför finns många som inte är förvånade idag. För en tid sedan läste jag dessutom att finländska barn pratar med sina föräldrar bara några minuter per dag, i genomsnitt.

Det finns en sak till: vem som helst över 15 år kan ansöka om vapenlicens, och bara i USA och Yemen finns det flera vapen per person än i Finland, berättar A-studio idag.

Så vi får lägga om undervisningen imorgon. Och sådär långsiktigt får vi kanske börja lyssna, på riktigt.

ivriga tecknare "en miljonär"

Intrycken är så många att det är svårt att fånga dem i ett enda inlägg. Barnen hamnar oftast på gatan för att deras föräldrar missbrukar och/eller misshandlar. De sover i vindsutrymmen och källare. Det blir rätt så kallt i Ryssland, så barnen kan vara lätta att locka in i lägenheter - t.ex. sådana där barnporr spelas in. Det förekommer också att barnen blir inlåsta och sålda som sexslavar, både till ryska män och turister. När man vet det blir det svårt att gå förbi ställen som dethär utan att må illa.

Och en sak till: detdär jag skrev om patriotismen i Ryssland - allt är inte så ensidigt. I detta gatukonstverk slängs den ryska örnen i papperskorgen. Samtidigt säger populisten på affischen: Ljug inte, var inte rädd! Det är Vladimir Zjirinovskij, känd för att sådär geostrategiskt ha som plan att en vacker dag tvätta sina skor i Indiska Oceanen. Kolla på minen! (klicka på bilderna så blir de större)