MAs pappa var väldigt trevlig och trots att han är 85 år så älskar han radiostyrda bilar och helikoptrar samt berättade även att han hållt på med bågskytte. Jag hoppas verkligen att jag kommer vara lika pigg som honom vid den åldern, om jag ens blir så gammal. Det var i alla fall trevligt att träffa honom och jag vill gärna träffa honom igen. Jag kan även tänka mig att han och Anders skulle ha ett och annat och prata om då dom båda delar samma sorts intressen och barnen skulle bli helt mållösa av alla radiostyrda bilar och helikoptrar. Jag fick även höra att MAs pappa, som är vice värd, och värden, som även han delar samma intressen brukar mecka nere i verkstaden i huset och även köra där nere. Precis som två små skolpojkar. Snacka om underbart och härligt!

Pensionatet har två stycken byggnader i Teckomatorp och har normalt något av en lågsäsong i november, men de har lovat att skrapa ihop runt 40 sängplatser åt er. Önskar ni sova i Teckomatorp är det alltså bara att ringa och boka på tel 0418-660710 och det hade varit super om ni kunde boka innan 15 augusti, dvs samma "deadline" som osn:ningen för bröllopet. Ägarinnan behöver nämligen veta i god tid hur många ni blir som behöver tak över huvudet natten 22-23 november. På hemsidan hittar ni information om läge, priser, bilder etc.

När ni bokat sovplats får ni gärna meddela oss så att vi har lite koll...

Jag har aldrig lånat förut men jag skulle absoult kunna tänka mig att ta ett bolån om jag hittar ett ställe där jag känner att jag verkligen vill bo. Det är ju inte ofta som man kommer över sådana ställen så det gäller att våga satsa när dom tillfällena kommer upp. I och för sig så är jag inte så kräsen när det kommer till ett boende, men som så många andra så har jag lite krav på hur det ska vara.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det varit en avkopplande semester i Skåne. Det har varit ganska blandat väder, ömsom regn ömsom sol. Några dagar har varit totalt gråa andra har solen skiner med sina strålar på mig. Jag har åkte runt och titta på det jag velat titta på. Särskilt social har jag dock inte varit, inte mer än med er samt sambon som jag pratat med dagligen. Minst ett rejält samtal per dag. Några dagar har vi pratat och pratat och åter pratat. Saknat har vi gjort båda två. Men redan i morgon kommer jag att vara uppe i stora farliga staden, igen.

Gårdagen tillbringade jag med en gammal vän och vi hade verkligen trevligt. Först körde vi till Cafè Annorlunda för att vi skulle börja vår dag med att dricka kaffe och äta massor med kakor. Men vad besviken jag blev, det fanns fyra olika sorters småbröd, sockerkaka, mjuk pepparkaka samt en bulle av något slag. Småbröden var någon variant av finska pinnar, ett runt chokladbröd med pärlsocker på (såg faktiskt ut som köpebröd), ytterligare en rundkaka som inte ens såg god ut. Slutligen fanns det även en syltkaka men även denna såg ut som den syltkakan det händer att vi köper ibland. Gissa om vi båda två stod med lång näsa och var besvikna. Då jag frågade damen, som tog upp beställning, om det inte fanns fler kakor såg hon förnärmad ut och menade på att det räckte gott "Man får ta fler av varje då!". Dåligt svar tycker jag. Istället blev det in till närbelägna samhället för en god fika.

Vi passade även på att besöka Världens minsta museum, det var Hasse och Tage museumet vi var på. Detta femton kvadratmeter stora museum som rymmer maximalt åtta personer åt gången. Då vi kom in var det redan sex personer där inne och det var lite trångt men det var inga större problem. Då de gick var det lite lagom att gå omkring och studera detta minimala museum.

Efter kulturevenemanget var det magen som ropade efter påfyllning, denna skedde på min och sambons favorittillhåll här ner. Det blev det traditionella också, just det skånsk äggakaka med stekt fläsk och rårörda lingon, mumma för kropp och själ.

Därefter var det hemfärd dock med ett stopp på vägen för att avnjuta stillsamheten i en liten fiskeby. Där var det stilla och lugnt! Tack för en trevlig dag tillsammans! Vi får ta och göra om det snart igen!

En stor fin banankaka var det. Först tänkte jag att den var förgiftad, men så jävlig har jag väl inte varit som granne? Hon kanske vill röja mig ur vägen? Kanske var det hon som var med i budgivningsracet? Såg hon inte lite lömsk ut ändå? Sekunder av konspiratoriska tankar byts snart ut mot tacksamhet.

Jag och ungarna åt upp banankakan under kvällen. Trots allt. Tyvärr så fungerar jag på det viset att jag direkt känner att hur skall jag kunna svara upp mot detta? Gräddtårta med godislinser i alla dess färger? Bocka och buga djupt varje gång jag ser henne? Att bara få och sedan vara glad över det känns så konstigt för mig.

Men det kanske finns så goda grannar? I vilket fall så måste jag ju lämna tillbaka fatet idag. Inte vågar jag behålla det alltför länge, då kanske hon undrar...

läs mer om golvslipning

Sedan är det ju sällan så att man bara ser för eller nackdelar, men om man skall se till just segregationsfrågan tror jag alla tjänar på att ha blandat boende eftersom det kan minska fördommar åt alla håll. Är man kompis med folk i höghus har man trevliga erfarenheter att relatera till och har likaså om man känner någon som bor i villa.

Kulören heter Dagmar :-)

Jag målade det mesta själv men en dag fick jag "hjälp" av Linn och Elias.

Det är biltema. En del dekaler och sånt från filmen "Cars". Lakan med stjärnor ville han oxå ha.

Johans gamla stjärnlampa får hänga med ett tag till.

E ny taklampa, där satt bara en tråkig glasglob tidigare.

På ena väggen har jag målat ett parti med magnetfärg på kul. Tanken är att han ska kunna sätta upp lite teckningar och sånt där. Återstår att se hur det håller.

Att jag skulle gå ut med kameran idag var redan från början klart att jag inte skulle, eftersom det låg massor med stora tjocka gråa moln iväg och skymde solens strålar. Till på det har det kommit ett par rejäla regnskurar, inte lite smådropp utan droppar stora som tallrikar. Det är dock så att solen skiner ganska fint ute nu. Kanske det blir en kvällstur med kameran, den ska också rastas.

Jag är glad att jag inte var och körde bil igår i Kista. Den vägen där den stora betongklumpen trillade ner är den vanliga genomfartsvägen till parkeringsgaragen. De hade inte ens tillstånd att bygga över vägen. Det är fruktansvärt det som hänt. Läs om byggartesolyckan i Kista i SvD och DN.

Igår då det var ganska fint väder på eftermiddagen, då jag hade tänkt mig en fotopromenad upp till marknadsplatsen blev inställd. Jag fick så grymt on i magen och hade nog med att ta mig från säng/dator till toa med jämna mellanrum. Vad det var som gjorde den revolt i magen vet jag inte med säkerhet, troligvis var det en mögelost som blivit lite väl möglig. Nå är jag hyfsat återställd och mår bra efter omständigheterna.

Jag har en bekant här nere sedan urminnes tider, vi skulle träffast idag om hon (ska kanske tilläga att hon kör buss) var strejkvakt idag på förmiddagen. Igår eftermiddag då jag låg i sängen och tittade på en bra film med Mel Gibson, "Mannen utan ansikte", ringde hon och sa att strejken var uppskjuten ett dygn. Idag då jag pratade med sambon sa hon att parterna verkar komma överens och att strejken var ett minne blott. Då jag läste tidningen såg jag att det beror lite på det där om strejken fortsätter eller inte. En kompromis har skrivits och om parterna säger ja till den avbryts strejken och bussförarna kör sina bussar igen. Om inte utvidgas strejken och de skåningar som åker buss får snällt ta ett annat kommunikationsmedel. Artikeln jag läste i SvD.

För den som inte vet så har vi ingen TV här nere. Det kanske kan tyckas konstigt, men jag tycker att det är väldigt skönt. Vill jag se en film är det bara att ta en bärbar dator i knäet och ta på hörlurar. Sedan är jag avskärmad från omgivningen och kan se min film. Tidningar går att läsa på nätet och visa program går till och med att se via datorn och nätet. Varför införskaffa denna fyrkantiga apparat? Det räcker med att vi har en TV i stan.

Filmen jag såg igår, "Mannen utan ansikte" var en riktigt bra dramafilm. En film som gav eftertanke och funderingar på hur vi är mot våra medmänniskor. Mel Gibson spelade huvudrollen och regisserade också. Utan någon anledning står inte filmen jag såg med i Gibsons inspelade filmer på Wikipedia. Undrar varför?

Jag gillar just detta med att blogga då kan jag vara öppenhjärtig och verkligen säga det jag tänker. Det intresserar mig vem personen bakom en blogg är, men inte så mycket att jag måste till alla pris träffa personen i fråga. Denna anonymitet misstänker jag passar ganska många eftersom det är så många som just bloggar under ett pseudonym (om det nu stavas så).

Det är nog fler än jag som har en liten hobby med att försöka räkna ut var respektive bloggare är bosatt. Jag kan då tala om att jag bor i stora farliga huvudstaden och att sambon och jag har en skön lite lägenhet med utsikt över havet på östra sidan av Skåne. Var någonstans denna ligga är hemligt. Där kommer återigen anonymiteten in.

En annan sak som jag kom att fundera över då jag läst Nenys blogg var att vad gjorde jag innan då jag inte bloggade. Jo, jag jobbade en massa och hade inte så mycket tid över för att blogga. Men det är även så att vad gjorde man innan datoriseringen överföll oss. Jag antar att det blev mera TV-tittande och eventuellt att jag personligen pratade mera i telefon och läste mer. Jag tror att jag använder datorn, för det mesta, som ett kommunicationsverktyg.

Jag känner mig trött efter en dag ut i blåsten och solen. Det har varit molnigt mellan varven men mestadels soligt. Blåst har det gjort hela tiden, antar att det skulle varit ganska så varmt om det inte hade blåst. Det var till och med några som vågade sig till med att bada. Då jag såg dem kom jag på att jag hade ingen baddräkt med mig, men jag tror inte att jag ska bada. Om jag ska bada måste det bli många grader varmare i vattnet. Misstänker att det är runt sexton grader nu, det är minst fyra grader för kallt för mig.

Dagen har jag annars tillbringat med att fotografera både det ena och andra. Jag har varit och tagit på kyrkor, både invändigt och utvändigt. Förhoppningsvis kommer det upp bilder på fotobloggen så småningom. Jag lyckades med beriften att glömma ställa om kameran från att bara ta raw-filer till att ta raw-filer plus jpg-filer. Just nu jobbar den andra datorn med att ladda in bilderna i ett hyfsat bra program som heter Picasa. Programmet är gratis för vem som helst att ta ner och använda.

Det märks tydligt, i den lilla byn som vi har vårt andra boende i, att det börjar dra ihop sig till markand. Jag får se om jag tar mig en tur eller flera dit under de dagarna marknaden pågår. Skulle vara roligt att gå runt bland allt folket och fotografera. Frågan är bara om jag vågar göra det. De kanske blir irriterade och arga på mig. Nja, jag får se hur jag gör.

Under den senaste månaden har priserna ökat med 0,5 % och sammanlagt för de senaste tolv månaderna 4,3 %. Framför allt har livsmedel, boende och transport ökat mest under perioden.

Men däremot sjunker nyanmälda lediga platser på arbetsförmedlingen medan varslen ökar. Färre går från arbetslöshet till arbete.

Försvagningen av arbetsmarknaden fortsätter. Under juni var antalet nyanmälda lediga platser vid Arbetsförmedlingen 22 000 färre än för ett år sedan. Övergångarna från Arbetsförmedlingen till arbete minskade påtagligt. Antalet varsel om uppsägning översteg även denna månad 5 000. Ännu har dock inte arbetslösheten påverkats. Andelen arbetslösa vid Arbetsförmedlingen, relaterat till arbetskraften, var nu 2,8 procent, lägsta junivärdet sedan 1990, medan 1,4 procent deltog i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd.

De låga junivärdena kan bero på att studenterna numera inte kan vara arbetslösa under somrarna, vilket man kunde innan om man påbörjat en arbetslöshetsperiod innan påbörjade studier. Så de har inte rätt att använda sin försäkring längre och är därmed mer piskade att köra året runt och arbeta även under somrarna för att klara av sin knappa ekonomi.