The Realistic

* Anything from the etsy shops of The Black Apple (fantastic art work), Aunty Cookie (fantastic fabric) or Blockpartypress (fantastic jewellery).

* The following books -

Doctor Who: The Writer's Tale by Russell T. Davies and some lucky journalist - this book looks an absolute must read.

Venezia by Tessa Kiros - it really makes my Christmas when I have a sumptuous cookbook to flick through in a few snatched moments during the Christmas madness.

Aranzi Machine Gun vol 1 - I would like to start reading these considering I'm such a big fan of Aranzi Aronzo and I might as well start at volume 1.

* A voucher for a Rocket Herb Garden.

The Not Very Realistic

* Vouchers for a class from these people and the time to go and do it.

* Anything from Clothkits but I'd totally in awe if it was this.

Getting even more unrealistic

↓ this kit

Impossible

also from these people

 This party dress and the social life to go with it!

Anyway, for that price, I thought I'd give 'em a try. And they, too, rock! They are not widelegs, but they're also not boot cut, which is a no-no for my body type. They're a nicely cut straight leg, perfect for wearing with flats. So I am now an official Lucky Jeans convert!  But I still loooove my Boden's :-).

Vars ä karscharna

Varning för långt inlägg.
Du som inte ids läsa kan skumma igenom huvudrubriken så fattar du allt.

Jag hittade en länk bland statistiken idag, en rss-kanal av allt som knuff.se hittar som skrivs om Luleå, varifrån en massa folk hade hittat till min blogg. Ett förnyat Luleå heter sajten. Nån storsatsning som vi tydligen håller på med för att få folk att flytta hem igen. Mycket hemvändarsnack etc. De räknar in folk som bestämmer sig att flytta hem igen efter att ha fångats upp via denna storsatsning. I sommar har tex funktionärer i brandgula jackor (NÄR sa jag brandgul sist?) kutat omkring och jagat hemvändare med allsköns mosor. 17 stycken har de tydligen omvänt till nordbor nu igen. Om dessa hör till den mer impulsiva sorten som gick att övertala på en kvart, har jag ingen aning om.

Jag är ju också hemvändare, det var ett beslut som mognade fram efter 8 år söderut. Det fanns såklart många orsaker till att jag ville upp men idag när jag tänker på det så kan jag sammanfatta det mesta med en enda mening:
Jag ville hem till mitt folk som fattar vad fan
man menar när man frågar vars karscharna ä.

Jag hade svårt för det där med att det blev mörkt om nätterna under sommaren också. Att det är mörkt dygnet runt om vintrarna här uppe lider jag däremot inte av. Det tänkte jag inte så mycket på när jag bodde söderut, det var när jag flyttade hem igen som jag upptäckte hur viktigt det var för mig att ha sommarljus och vintermörker.

Jag flytt int´, det hade jag bestämt mig för.

Jag flyttade från Norrbotten i mars -86 Min ursprungliga impulsplan var att flytta till Göteborg men jag ville inte hamna i Bergsjön eller Kortedala så det fick bli Borås så länge, eftersom det ligger nästgårds.

Jag kom tillbaka till Norrbotten 8 år senare av många naturliga skäl, släkten här uppe till exempel. Och det kändes skönt att vara tillbaka, att slippa göra till sig så förbannat ;-)

Sörlänningar är ett konstigt folk ser ni, de är överkänsliga mot nästan allting. Särskilt överkänsliga är de troligen mot nordbor med adehåde. Inte för att jag visste det då, att jag faktiskt gick omkring och var fullproppad med adhd menar jag, men jag märkte ju vilken skillnad det var på fôlk och folk om jag blev förbannad och tvär-sa ifrån när det vart tjafs på jobbet. (Jag uppfattade tex manliga sörlänningar som knapsu om de bad om ursäkt för att de råkade svära)

Sörlänningar har f.ö stora problem med geografin också. Som tex det att de kallade mig för Norrlänning (norrländska) och stoppade in mig i samma fack som folk som kommer från Umeåkanten och nedåt. Dvs söderifrån. Där vars sörlänningarna själva bor. *skakar förbryllat på skallen* Men det konstigaste av allt var att man som norrlänning är det pålitligaste och rejälaste som finns så fast anställning var kutym i hela södra sverige för norrlänningar överlag.

****************************************************************

DEL 2

Jag blev fackligt engagerad pga mitt svartjobb

Nå så var jag då i Borås, Ellos huvudstad.

...Först blev jag vald till fackordförande på ASAB (städerska på Volvo Provbana i Hällered ) och sen när jag bytte till ett annat fast jobb jobb för att komma närmare till ett torp som jag flyttade till utanför Ulricehamn, blev jag ganska snart tillsatt som fackordförande på Borås Textil som var en slags lillasyster till Ellos. (lagerarbete)

Som städpersonal får man alltid förfrågningar om svartstäd. Det är bara så. Specialjobben där 15-30 pers blåser rent ett ställe får man via mun till mun av folk som finns med från början.

På mitt svartstäd som jag jobbade på emellanåt för att min lön skulle komma upp till normal nivå NÅN jävla gång, trots min fasta anställning hos ASAB, fanns det inget fack. Inga försäkringar och ingen chef att löneförhandla med.

De brukade hämta upp oss före midnatt på nån parkering, ett sammelsurium av lågavlönad städpersonal från alla möjliga län och länder och som alla arbetade på dåligt betalda arbetsplatser runt omkring Borås och Göteborgstrakten, körde ut oss med minsta möjliga städprylar eftersom vi skulle bära dem på oss, sen städade vi till 6-7 på morgnarna innan de hämtade oss och släppte av oss med varsitt kuvert kontanter.

Det var nästan alltid 30 meter höglager, såna där lagerarbetsplatser för pallar och jättelådor, och som ligger i stora hangarliknande byggnader. De blir så jävligt skitiga att det inte går att vistas där utan mask för näsa och mun till sist. Och det är då de tar in städfirmor akut. Jobbet ska bli gjort, basta.

Traverserna på såna ställen fick vi inte köra, trots att en del hade truckkort eller vad det nu var man skulle ha, så det var bara att klättra upp i lagerställningarna. Med vattenhinkar och trasor. Hahahahaha Det min själ, var både hur kul som helst men också livsfarligt, eftersom många av oss hade en tendens att klänga på ställen som höll oss vaknare där vid 4-tiden om morgnarna..  Ingen olycka hände de gånger jag var med, men det snackades om att det var en tjej som ramlat och brutit nacken nån gång men det var förmodligen bara en skröna. Det fanns som sagt var inga försäkringar så vi var fan inte kloka som alls for och jobbade på det där.

Det här att jag for och svartjobbade var inte nåt som jag gjorde jämt, man orkar inte jobba som cirkusartist en hel natt och sen trava iväg och utföra sitt normaltunga städjobb dagen efter särskilt ofta. Även om såna jobb är vanligast om helgerna, särskilt storhelger. (samma lön då, inga ob:n eller nåt sånt)

OBS!!!Måste förresten tillägga så här mitt i allt, att ASAB inte var inblandade i de där svartjobben. ASAB i Borås var på den tiden en av de i särklass bästa arbetgivarna i branchen. Men som sagt, entreprenör med  lönen därefter.

Men jag tyckte fan att det var förjävligt att jobba under de omständigheterna, utan något som helst skydd, bara för att oseriösa mindre städbolag tog på sig jobb under "falskt flagg" och hade som policy att anställa folk som inte vågade säga nåt om rättigheter pga att de är så beroende av att skaffa sig extrapengar. Så jag begjorde högre lön av min arbetgivare för att slippa ta de där jobben, och se på fan. Jag fick det. Mest för att jag blivit placerad på provbanan i Hällered som är en "hemlig" arbetsplats. De måste ha pålitlig personal och det skulle vara en person, inte nåt rullande schema.

På den tiden trodde man förmodligen  att Hans Lehmann skulle ta sig in och spionera på de nya volvomodellerna genom att förklä sig till lokalvårdare ;-) Och om inte jag for och städade på mitt jobb, var min högsta chef på ASAB tvungen att hoppa in för mig eftersom det fanns en massa hyschpysch som vi hade skrivit på. Det var tur att jag hade en frisk unge.

Nå, det var på grund av hur det funkade inom svartstädssidan jag började jobba fackligt och lobbade för att få upp lönerna på mina vita jobb. Jag var inte världens bästa fackordförande precis men jag ville förändra. På ASAB var det svårare, för där var vi ju fördelade på så många arbetsplatser.

Cheferna på Borås textil älskade mig och min norrskensflamma till energi och skulle plocka upp mig på Ellos som arbetsledare till att börja med sade de, bättre jobb, bättre betalt och en massa förmåner.  Och det hade väl vart okey men då hade jag inte kunna fortsätta som fackordförande om det blev mer chefigt tänkte jag mig. Det är jäkligt svårt att be sig själv dra åt helvete. Fast om jag hade tänkt mig för lite så hade jag nog kunnat lösa det med. Men det hade väl brunnit en extra säkring den gången så jag sa nej.

Fy fan vilka skitjävladåliga löner det var (är?) på entreprenad inom städ jämfört med att städa åt kommunen tex. De tunga industrierna som tex SSAB anställer tydligen sin egen städpersonal (här i Luleå) och har tydligen skäliga löner,  men Volvo och många andra företag, stora som små,  köpte tjänsten av tex ASAB och andra städbolag. (vet ej hur de gör idag) Och då är lönen en annan.

Det måste förresten vara mycket tufft att jobba inom städ på entreprenad när man har kommit upp i åldern, kom jag på att tänka på nu. Jag hade inte fixat min fart på den tiden idag. För samma lön på entreprenad som jag skulle svabba 300km2 golvyta på, och göra klart på en halvtimme drygt (nåt sånt..), skulle man utföra en halv dag på kommunlön. Märkte det när jag jobbade extra vitt ett par veckor en sommar. Snacka om CHOCK! Jag som bara hade jobbat för privata arbetsgivare, även på hotell och restaurang, var ju van att allting skulle gå så jävla FORT, pallade man inte så fick man sparken direkt. Jag minns att jag somnade stående mot disken en gång när jag var tvungen att vänta nån minut för länge i receptionen på ett fjällhotell som jag jobbade på. Det gick inte att stanna upp när man jobbade. Men kanske det mer hade att göra med adehådeskalleriet. Vem vet. Idag klarar jag inte den stressen längre, hyperaktivitet har den effekten när den aldrig får stängas av. Helt klart ;-)

Det blev aldrig av att söka få nåt kommununalt städjobb med vettiga tidsplaner och skäliga löner. Jag avskydde nämligen "att tömma papperskorgar" på kontor. Det behövs ju knappt städas där. Ofta skulle man städa på nätterna, för inte vara i vägen (man skulle inte synas kanske?). De hälsade aldrig ens på såna ställen. Näe, då var jag hellre mitt skiten, skrubbade och gick mil efter mil runt anläggningarna på PV (personvagnar) och underhåll, förutom de gångerna jag fick låna nån sprillans Volvo som jag ställde en vattenhink på golvet i ;-) (mm, jävlart om de hade vetat..) för att åka ut på banan och röja ur deras små bankontor eller vad det var. Livsfarligt, jag körde fel en gång och höll på att hamna på banan där de körde 230km/h varv på varv på varv. En bangubbe hittade mig på väg ut. Efter det skjutsade de mig dit.

Så, kontorsstäd var inte min grej, hellre tung verkstadsindustri. Om jag måste välja. Men helst inte städ alls. Ingen märker av att man har gjort sitt jobb förrän man inte kommer. Bara en sån grej. Snacka om deppigt. Man har inte den minsta status som lokalvårdare (det är bara städet, spotta på golvet du, de torkar upp) och lönen är skit, ryggen tar slut och man måste kunna ta skäll av hött och mött.

Jag trivdes som städerska när jag var ung och har jobbat i pool flera år med det på olika ställen. Det var alltid nåt nytt som hände, nya platser men ändå inte. Förmiddag på Landvetter och så vidare till nåt ställe 15 mil därifrån och så vidare. Att jag blev satt via ASAB på volvo, var perfekt för mig. Samma samma varje dag men ändå inte. Man lär känna alla som städerska på ett sånt ställe. Och eftersom jag var den enda i mitt slag på PV fick jag följa med på alla deras firmahappenings så fort det var nåt. När Hälleredsteamet hamnade i Guiness rekordbok tex. ;-)

Och visst var med om mindre kuligheter, sexuella trakasserier av en jävligt vidrig art (en heeeeelt annan historia, fråga mig - jag kanske berättar ;-) ) men då jävlart var det tur att jag var bästis med verkstadsgubbarna som jag alltid satt och spelade vändåtta med på rasterna. Trots att de surade för att jag resolut diskade deras äckliga jobbkaffekoppar var tredje månad. Det var bara Gyllenhammar med sitt anhang som brukade svepa förbi utan att hälsa. Trots att det var JAG som hade polerat bordskivorna tills de blänkte för att han skulle ha nåt fint att spilla kaffe på.

Kanske det låter på mig som att jag saknar mitt gamla städjobb? Men nej, det gör jag inte. Jag var ensamstående småbarnsmamma med ADHD (om än inte diagnostiserad då) med ett heltidsarbete och ett extrajobb för att klara räkningar och skulder.

Nostalgi är inte samma sak som att tro att jag skulle kunna utföra det arbete jag orkade med att utföra då och dessutom till en mindre bra lön, vilken jag inte klarade mig särskilt bra på.  Trots att jag tog chansen och blev kriminell, genom att ta livsfarliga städjobb utan något som helst skydd, för att öka oddsen till ett drägligare liv.

---------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om luleå, förnyat luleå, hemvändare, volvo provbana, hällereds team, adhd, dampskalle, städjobb, höglager, svartstäd, lokalvårdare, verkstadsgubbar, skälig löner, kommunlön, tömma papperskorgar, tungt industristäd, jobba fackligt, asab, fastighets, handels, entreprenad, entreprenör, ssab, volvo, adehåde, norrbottning, sörlänning, borås, ulricehamn, göteborg, lagerarbete, fackordförande, knapsu, fast anställning, västergötland

Richard Beauvais

Hm, so schön... als Mensch unter Menschen...
Du bist ein Teil des WUNDER-vollen Ganzen - und als einzigartiges, wunderbares Wesen leistest du deinen wertvollen Beitrag
für die Gesellschaft, für die Menschheit... um die Welt ein bisschen besser und heller zu machen...
Was wärest du ganz allein auf dieser Welt? Was wärest du ohne dein Gegenüber?
Und die Gemeinschaft trägt dich, wenn du bereit bist, zu geben. Du bist nicht allein.
Zum LEBEN und zum WACHSEN und zum LIEBEN braucht es das DU...
Alles Liebe von Elisabeth 

Ich hoffe, dass das nicht leiser oder weniger wird, wenn das erstmal das chice Ahorn Rustikal gekalkt und geweisselt Laminat drauf liegt.

Es ist einfach ZU geil, wenn man sein zu Hause auch gleich am knirschenden Sound erkennt :)

Jag och Roofer har varit på inoff (inofficiell hundutställning) i Toto-hallen i Boden idag.  Jag har inte ställt honom, han avskyr det och blir ett slek på bordet. Men det är ändå kul att kolla läget. Därför for vi iväg på ren impuls och var väl där vid 13-tiden. Vi hade mao missat halva dan, men som sagt, jag for bara dit på kul. När vi kom gick chihuahua: orna i småhundsringen och dvärgpinscher hade gått. Min ras.

Vi träffade en jättefin dp-kille som vi inte mött förut, Dexter. En liten dvärgpinscherkille på ett år med anor från Exigor´s. Supertrevliga ägare. 

Dexter (Tinniwinnies Agamemnon Black Lord)

Dexter som hade fått BIR-rosett (bäst i rasen) av domaren hamnade därför för uttagning till BIS (Best in show). Dexter vann inte, det gjorde däremot en liten BF, den står med sin matte?/handler längst där borta i grönt .Tvåan sitter närmast den jättebusiga Tollaren som inte heller hamnade bland de

Alla BIR inför BIS-finalen

Jag kanske gör nån ledsen nu, men jag fattade inte varför Bichon Frisén vann. FEL HUND VANN hörni!
Men domarnas val är lag.
Jag hade för övrigt placerat 2:an - en jättesnygg labrador på prispallen (sorry Dexter, vi hejade på dig men eftersom du inte gick vidare den här gången hejade vi vidare på labben som var hemskt tjusig!)

Vi träffade en Grizzly!

Grizzly (chihuahua)

..å så träffade ett par gamla dvärgpinscherbekanta - Ozzy och Loka från Boden. Tyvärr blev bilderna på dem helt suddiga. Sen for vi mot Luleå och tog en sväng förbi Anna, en vänninna och hennes familj, Där fick vi kyckling och ris bägge två. De har en treåring, Roofer är inte så van vid så små barn men det gick bra ändå!

Jo förresten, jag fick veta att man kan göra en kemisk kastrering genom att chippa. Jag måste ta reda på mer omdet. Är det dyrt, hur ofta är man tvungen att göra det och är det värt det? Dvs, är det kanske bättre att operera bort testiklarna direkt?

Det var dagen idag det. Den snyggaste hunden var såklart min egen, men han deltog ju tyvärr inte så han fick ingen prisrosett  ;-)

Roofer - Theneican's Mic Mac

Min älskade jycke!

-------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om roofer rasch, inofficiell hundutställning, toto-hallen, inoff, dvärgpinscher, hundbur, chihuahua, grizzly, dexter, bichon frisè, prisrosett, bis-final, bir, bäst i rasen, best in show, Theneican's Mic Mac, Tinniwinnies Agamemnon Black Lord, luleå, boden

Sex
"wir Menschen sollten doch endlich dahinter gekommen sein, daß dieser vielgerühmte[..]Genuß nur ein schlauer Trick[..]der guten Natur ist, um für Nachkommenschaft zu sorgen."
- G. Landauer: Zur Entwicklungsgeschichte des Individuums II. In: Sozialist.

"Und es ist ein Punkt[..]wo beide sich treffen: der Arme und der armselige Reiche. In der Geschlechtsnot kommen sie zusammen. Die allerärmsten sind die jungen Weiber, die nichts zu verkaufen haben als ihren Leib. Die allerarmseligsten sind die jungen Männer, die durch Straßen irren und nicht wissen, woher ihnen das Geschlecht kommt und wohin sie damit sollen."
Gustav Landauer: Beschreibung unserer Zeit. In: Sozialist (1909)

Individualismus und Gemeinschaft:
"Individualisten", die den momentanen,[..]oberflächlichen Genuß über alles stellen, versagen sich den Genuß, der mehr wert ist als alle[..]zusammen[..]: am Ende des Lebens zu wissen, daß man nicht umsonst gelebt hat, und daß etwas von uns weiter wirkt und weiter lebt.
- G. Landauer: Zur Entwicklungsgeschichte des Individuums II. In: Sozialist.

„Wir sind die Augenblicke der ewig lebenden Ahnengemeinde.“ (S.15) „Die individuellen Leiber, die von Anbeginn an auf der Erde gelebt haben, sind nicht bloß eine Summe von abgesonderten Individuen, sie alle zusammen bilden eine große, durchaus wirkliche Körpergemeinschaft, einen Organismus.“ Und „so stirbt auch der Mensch und stirbt doch wieder nicht; in seinen Kindern, in seinen Werken lebt er selbst verwandelt [...] weiter.“ (S.16)
- Gustav Landauer: Skepsis & Mystik (1903 / 1905)

"denn ich will, dass Menschen mich hören, dass Menschen zu mir stehen, dass Menschen mit mir gehen, die es nicht mehr aushalten können gleich mir."
- G. Landauer: Aufruf zum Sozialismus (1908)

Freiheit des Bodens:
"Frei sei der Mensch auf freier Erde!"
(G. Landauer, 1893)

„Die Erde, und damit die Möglichkeit des Wohnens, der Werkstatt, der Tätigkeit; die Erde und damit die Rohstoffe; die Erde und [...] Arbeitsmittel sind im Besitze von Wenigen. Diese wenigen drängt es nach [...] persönlicher Macht“
- G. Landauer: Aufruf zum Sozialismus (1908)

Bildung:
"Die Erziehung wird überall vernachlässigt, weil es überall im Interesse der privilegierten Klassen liegt, sie, soweit es sich um das Volk handelt, auf einem möglichst niedrigen Niveau zu erhalten."
Gustav Landauer: Die Fortführung von Ferrers Werk. In: Sozialist (1909)

Den Tag über war Susanne angespannt, das Thema der Runde interessierte sie jedoch brennend. "Erosion der Zivilgesellschaft" - das klang ähnlich spannend wie "Himbeeren mit Spülmittel doch geniesbar machen" oder "Warum ein Hund vier Beine hat und Autos niemals pupsen".

Die Entscheidung sich diese Diskussion anhören zu wollen, war nicht einfach gefallen wie der berühmte Groschen oder Denar oder die Mauern von Jericho. Susannchen hatte sich informiert, wie es ihr so eigen ist und wofür sie kaum jemand schätzt, und hatte Folgendes herausgefunden: Da wollten sich Bürgerliche treffen und diskutieren! Wie Sternschnuppen fiel ihr die Geschichte der Menschheit herab vor die Augen vom Himmel der Erinnerungen - die Bürger, die Bürgerlichen, die vielleicht eher konservativen Konservendosen; die Sparte der Erfinder der Besitzstandswahrung und des Sparguthabens, des Zinses und des Superlativs und der "Wenn Sex, dann bitte ohne Kamasutra" Ethik. "Herr!", hatte Susanne laut ausgerufen, "Ist heute nicht Waschtag?" Doch der Herr war ruhig geblieben.

Susili hatte sich also schweren Herzens entschieden hinzugehen. Ihr grünes Kostüm und der goldfarbene Schal der Großmutter erschienen ihr dem Anlass zu entsprechen. "Bürgerliche!", rief sie immer wieder laut in die Wohnung, die Möbel wunderten sich. Irgendwann war es dann soweit, die Uhr rief: "Die Zeit! Die Zeit!"; beinahe hätte Susanne sie verschlafen.

Der Saal war gedämpft gefüllt, wäre er ein Nudelsieb wäre es viertelvoll gewesen. Es gab nichts zu trinken, nur Bücher der Baldvortragenden zu kaufen, jedes für mindestens 20 Euro. "Max Liebermann!", rief Susanne in Gedanken, "Du Zeichner der schönen Strände und Idyllen!". Sie nahm platz auf einem Stuhl, weiter oben haben wir schon berichtet, wo, staffierte sich angenehm, zupfte das Kostüm an den Schultern zurecht und wartete.

Nach und nach kamen doch Menschen. Überwiegend Bürgerliche. Und eigentlich ausschließlich. Die saßen dann, nachdem sie gehend kamen und später dann gehend gingen. "Kann der seinen Kopf nicht schneiden?", fragte Susannchen, der ein übler Kerl mit wolligem Haupthaar die Sicht auf die Komplexität der Bühne versperrte. Der Mann lächelte heimlich.

Eine halbe Stunde über der angesagten Zeit, traten dann die Aktionäre doch noch in Aktion. Einer hieß Mak und einer hieß Cosic, einer war Niederländer, einer was Koratisches. Keiner konnte richtig Deutsch. Dem Cosic sah man das gleich an, denn der hatte eine Translatorin im Gepäck. Die ließ er aber nie ganz ausreden, was eigentlich schändlich war, denn seine Gedanken waren bürgerlich gut. Und Mak? Niederländer nimmt sowieso keiner ernst, seit die den Theo hinrichten ließen; da ist es mit der übernationalen Liberalität irgendwie aus.

Dann ging es an, der Moderator glänzte, die Brille glänzte, überhaupt schien er ganz und gar fettich. "Zitate!", rief Susannili aus, gedanklich freilich, sonst wäre sie als Verbalterroristin entfernt worden, "Zitate!" Die konnte dieser Wilfried F. Schoeller, man merkte, er war gebildet, der Moderator. Und Bürgerlicher. Erst nahm er jenem das Wort, dann diesem und wie er lenkte, merkte man, typisch deutsch: der ist der Führer. Die Schriftsteller erzählten also, sofern Schoeller sie ließ und er ließ sie oft und gern, was sie so von der restlichen, geistigen Welt hielten. "Oje!", dachte Susanne, "Oje!" Wegen dem Deutsch.

Der Mak war toll. Und viel gereist. Über Grenzen und darüber hinaus. Ein toller Hecht. Schlechtes Deutsch. Aber toll. Witzig. Kaum eigentlich, aber bemüht. Dann antwortete nach Überleitung Schoellers Cosic. "Haha!", lachte Susanne, "Haha!" Gutes Deutsch. Die Translatorin. Ließ sie aber nicht ausreden. Grässlich! Wieso nur? Mag er sie nicht? Ist sein Verbalkonter ihm selber schnurz? Sprach von Popeye und dann der kroatisch-deutsche Hammer: "Das Bürgertum verschwindet. Ich seh´s nicht mehr!" Allgemein wurde jetzt viel geweint und sich gegenseitig getröstet. Und wie Bürgerliche so sind, kamen sie schnell darüber hinweg. Dazu gab es eine Hilfestellung seitens der Moderation, der gute Herr Schoeller hatte nämlich gleich für den Selbstschwund eine Ursache parat, dass er mit einem Zitat einleitete: "Oh heavy Burden! (Shakespeare, Hamlet) Die Jugendlichen sind vielleicht was dumm! Nix wissens von Geschichte! Werteverfall! 1870/71! Universaler Imperativ! Moral! Ethik! Das ist für die wie für uns den Brecht zu ignorieren, aber wenigstens wissen wir, wie man Brecht schreibt!" Tosender Applaus! Die Schnupftücher wurden ein-, Banner des heiligen Römischen Reiches Deutscher Nation (1410-1806) ausgerollt. Die Version von dem Bild Altdorfers. "Wie gemein!", dachte Susanne, aber vorsichtig, "Wie gemein!"

Und so verging der Abend seinen Hörern, die sichtlich erfreut darüber waren von den Schriftstellern und dem Zitator zu hören, dass alles nach ihnen dumm war, denn damit kann man ruhig sterben. Und lachen und klatschen! Denn das war das schöne an diesem Abend, das Gemütliche, das Bürgerliche; um Susanne herum wurde ungeheuer viel und heiter gelacht und geklatscht und genickt."Ja, die Dummen!", dachte sich Susanne, meinte aber wen ganz anderes als die im Saal. "Süße Doppeldeutigkeit!"

Dann durfte noch gefragt werden. Einer fragte, ob man sich vor Dummheit durch Kondome schützen könnte, eine andere, ob der Herr Cosic noch "solo" wäre, wie sie sich umständlich ausdrückte. "Und das mit 70!", stöhnte Susannchen innerlich, "Mit 70!" Dann kamen so schlaue Fragen, wie: "Warum ist Alkohol ein Pflanzengift?" oder "Warum ist durch höhere Gewalt kein Fenster zu reinigen?" Susanne erhob sich schließlich, entriss der 70gerin das Mikrofon und fragte: "Wie wäre es mit Sinn?" Betroffenes Schweigen wie immer, wenn jemand Sinn fordert. Schoeller fragte: "Was meinen Sie mit Sinn?" "Das frage ich Sie", antwortete Susanne, "Mir geht hier nämlich der Sinn ab!", rief sie denn, und sah, dass alle sie für dumm hielten. Die Übersetzerin suchte nach dem kroatischen Pendant für Sinn. Der Mak lächelte vollkommen niederländisch. Der Schoeller suchte gebildet ein geeignetes Gegenzitat.

Wieder Zuhaus entwickelte sich Susannchen-Schnuffi. "Ein voller Erfolg!", rief sie in die Wohnung, die Möbel wunderten sich, "Ein voller Erfolg!"

Wie immer, stellte jemand Sinnfragen in öffentlichen Runden, hatte es ein Tohuwabohu-Tamtam-Di-Di gegeben, bis beinahe zur völligen Raserei der bürgerlichen Selbstdarsteller. "Und dabei scheißen die sich genauso in die Hosen wie die Dummen. Schön dumm!", rief Susanne-Maledjewna-Pur-Prostata gänzlich unzivilisiert in den Raum und die Zeit hinaus.

Später, jedoch nicht viel später.

Susannelilalulalei-di-dumdeldei stand mit ihrer Zigarette am Fenster und schmauchte den Rauch in die Luft, es war schon ziemlich kühl, der Herbst meldete sich, die Blätter am Boden faulten. Feucht war es auch. Da ging doch tatsächlich ein Mann vorbei und sein Beagle und der Beagle hatte nur drei Beine und hüpfte mehr als dass er lief. "Also doch!", rief Susanne und eilte nach draußen, den Hund zu fotografieren, "Also doch!"

Tatsächlich gibt es auch Hunde mit nur drei Beinen! Die mögen wir im Allgemeinen aber weniger.

This is a huge help for online browsing/puchasing - so many times web site users find something they want on a web site only to discover, a few clicks later, that it isn't available in the size they want.  Just don't show them (tease!) a product if it isn't available in their size.  Of course, Zappo's also has the helpful option to "email me when my size is in stock," but Zappo's (and many other online retailers) only let you search by one size at a time.

Many people fall between sizes or sometimes buy one size up or down from their "regular" size.  It's about time an online retailer recognized this with their browse/search/filter tools.

Kudos to Boden's web site team for a super useful search/filter option!

Sorry, Le ShallowGal, they beat Lucky Jeans, no question.  I'm heading over to the Boden site to order some more!

Du ich kenne da ein Mädchen mit einem sehr verträumten Blick. sie würdigt mir zu keinem Zeitpunkt nur einen ihrer schönen blicke, geschweige den schenkt sie mir nur ein einziges lächeln. Ich bin traurig, versinke in mir selbst. Was soll ich tun ich möchte nach den leuchtenden Sternen greifen und falle aber ins Bodenlose. Eines Tages liege ich so auf den Boden und eine Sternschnuppe schweift auf mich nieder. Meine Augen schließen sich und ich sehe kurz wieder ihren träumerischen süßen Blick. Ich stehe wieder auf und schenke ihr ein Lächeln. Sie schaut mich sehr verdutzt an sie küsst mich und mein Traum wurde wahr...

Heitersheim, den 6.Oktober 2005
(Kai Peter Jasny)

Nachdem wir jetzt in den letzten Wochen viele Baumärkte besucht haben und auch den einen oder anderen Holzhandel durchstreift haben, will ich hier nocheinmal meine Eindrücke aufschreiben, was die einzelnen Bodenarten für Vor- und Nachteile haben. Bretterböden aus massiven Holzdielen lasse ich dabei einmal außer Acht.

Fertigparkett: Eine mehrere Millimeter dicke Nutzschicht aus Holz bildet bei dieser Variante die Oberfläche. Holzböden, die genagelt oder geklebt werden müssen, kommen für uns wegen dem größeren Arbeitsaufwand beim Verlegen nicht in Frage. Außerdem wird Klickparkett in großer Auswahl überall angeboten.

Vorteile:

• Parkettböden sind "warm", das Holz vermittelt ein gutes Wohngefühl.
• Je nach Art des Parketts haben die Böden eine verschieden starke Nutzschicht, die man über die Jahre mehrmals abschleifen kann. So kann man immer wieder eine schöne Oberfläche herstellen. Parkettböden haben dadurch eine sehr lange Lebensdauer.

Nachteile:

• Die teuerste Variante. Böden im Landhausdielenstil sind noch teurer, weil größere Bretter aus der Baummitte verarbeitet werden. Schöne, exotische Obstsorten sind auch bei kleinteiliger Verarbeitung nicht billig.
• Je nach Holzart nicht für jede Verwendung geeignet. Bei weichem Holz entstehen schnell unschöne Kratzer und sonstige Schäden. Auch Buche und Kirsche sind nur mittelharte Hölzer in diesem Sinn.
• Fertigparkett ist von der Aufbauhöhe her relativ dick und kann deswegen nicht immer problemlos verlegt werden.
• Parkettböden sind recht anfällig für Wasserschäden.

Furnier: Stellt gewissermaßen ein Mittelding zwischem teurem Parkett und günstigem Laminat dar. Eine hauchdünne Schicht aus Echtholz ist auf eine Trägerplatte aufgetragen. Die Oberfläche darüber ist versiegelt. Diese Böden gibt es natürlich auch als Klick-System.

Vorteile:

• Der im Vergleich zum echten Parkett mit Nutzschicht aus Holz günstigere Preis ist ein großer Vorteil. So rücken auch exotische Holzsorten wieder in den Bereich des leistbaren. Optisch erkennt man kaum einen Unterschied.

Nachteile:

• Obwohl die Oberfläche speziell versiegelt und dadurch widerstandsfähiger als bei echtem Parkett ist, kann auch sie beschädigt werden. Abschleifen geht dann aber nicht, da die Nutzschicht zu dünn ist.
• Kein angenehmes Gefühl beim Angreifen, weil man nicht die Holzoberfläche fühlt.
• Die Lebensdauer ist geringer als bei echtem Parkett.

Laminat: Bei Laminatböden ist eine harte Oberflächenbeschichtung aus Kunststoff über einer Dekorschicht ("Foto") aufgetragen. Auch in vielerlei Variationen als Klick-System erhältlich.

Vorteile:

• Eindeutig die günstigste Variante.
• Sehr robuste Böden, auch gegen Einwirkung von Wasser und Hitze (Zigarettenstummel).
• Die Farbe verändert sich nicht durch die Lichteinstrahlung.

Nachteile:

• Der Boden ist "künstlich" und kalt.
• Leider kann man auch rein optisch oft einen Unterschied zu echtem Parkett feststellen. Der Boden wirkt unecht, weil er so homogen ist. Hier gibt es aber große Unterschiede zwischen den einzelnen Produkten.
• Abschleifen ist nicht möglich.
• Wenn doch einmal Wasser eingedrungen ist, quillt der Boden auf und ist kaputt.
• Generell kürzere Lebensdauer, allerdings können einzelne Elemente gut nachgekauft und ersetzt werden.

Wir haben uns jetzt übrigens für ein sehr helles, aber doch belebtes Fertigparkett aus Buche entschieden. Demnächst wird er beim Händler bereit liegen, und dann bei der ersten Gelegenheit verlegt werden.

Ahmed Awale har stått åtalad för nio brott, varav åtta inträffade då han gick bärsärkargång i centrala Boden under två timmar på morgonen den 16 juli. Fyra fall av sexuellt ofredande, tre fall av misshandel och två fall av skadegörelse. En anledning till att han utförde brotten var, enligt mannen, sexuell frustration.

Den 16 juli satte den asylsökande mannen Ahmed Awale skräck i samhället Boden. Först sparkade han på en lastbil och förstörde även en backspegel på en bil som stod på Garnisonsgatan. Efter detta hoppade han på taket på en trafikskolebil på Luleåvägen så att skador uppstod.
När han senare befann sig på staden ofredade han fem kvinnor genom att ta dem på brösten och försökt få dem att ta på hans kön. Han ska även ha slagit dem på deras underliv. Han ska även ha misshandlat en kvinna som han slagit i ansiktet med öppen hand.
Två dagar tidigare ska han även ha misshandlat en man genom att ha slagit honom i ansiktet med ett knytnävsslag och sparkat honom.

Ahmed Awale började huvudförhandlingen med att spotta på sin försvarare i ansiktet.
Efter spottloskan kastade han av sig skorna och skrek till rätten att han måste få tvätta händerna och sedan ville han be.
Ahmed Awale ville ha en muslimsk försvarare istället för hans svenska försvarare, det var anledningen till spotloskan. Han ansåg att den svenska försvararen inte skulle föra hans talan. Under häktningsförhandlingen försvarades mannen av en advokat från Boden, även han svensk, men han avsade sig uppdraget sedan han blivit påhoppad av den asylsökande Ahmed Awale.
Mannen tvingades sitta med midjefängsel genom hela rättegången för att det skulle gå att fortsätta förhandlingarna.

Den rättspsykiatriska utredningen slog fast att den åtalade inte är psykiskt störd, men tillade att utredningen varit svår eftersom han inte ville lämna ut uppgifter om sig själv. Under undersökningen mordhotade mannen en av vårdarna med kniv.

Tingsrätten ansåg att Ahmed Awale gjort sig skyldig till alla de punkter han stod åtalad för [tre fall av misshandel varav två uppfattas som ringa, fyra fall av sexuellt ofredande och två fall av skadegörelse] och eftersom han inte anses psykiskt sjuk dömde tingsrätten honom på måndagen till tre månaders fängelse, vilket anses avtjänat genom tiden i häktet.
Tingsrätten beslutade även att han ska utvisas och beläggas med återreseförbud till Sverige i 5 år.
Ahmed Awale ska stanna kvar i häktet tills domen vinner laga kraft eller till utvisningen verkställs.

Ahmed Awale har medborgarskap i Somalia.

[Luleå tingsrätt, B1843-08]

Läs även:
[1 augusti 2008] Utlänning gick bärsärkargång i Boden

My search for the perfect pair of wideleg jeans took me to the Boden website and their version.  I like that this site gives you customer reviews (good and bad) right on the product page.  In my opinion, this is essential when ordering online.  This particular jean gets a 4.5 out of 5.  Well, you can't please everyone.

So I took the plunge and ordered a pair.  They arrived recently and they are great!  I like how they have a lower rise in the front and a higher rise in the back.  Essential when you are bending down to pick up a 16 month old twenty bazillion times a day.  And they have just enough, but not too much, stretch to them.  Plus there are no annoying "side vent" pockets like many of today's trouser jeans have, screaming "Hey, look at my thunder thighs!"  I am psyched -- bring on the Fall!

Be warned that the sizes on the site are European, meaning you need to order two sizes up from your US size.  An ego deflater, to be sure.  But cute jeans, nonetheless!

I'll be the first to admit I'm not the best of housewives, so instead of playing in the kitchen, like I've done the past two afternoons I thought I'd better clear the mountain in front of the wardrobe. I uncovered one of my favourite skirts at the bottom of a pile and look what a mouse did to it! Managed to chew through the skirt plus a layer of applique! I am not impressed, the skirt was Boden, brought last spring when I could still just about afford the luxury that is a Boden skirt, with the worsening credit crunch I certainly can't now. All I can say is that the mouse certainly has good taste and maybe this will prompt me to keep my clothes off the floor?

I'd try and fix it if I could but with the applique design it would look too obviously patched, so it'll be washed and added to my fabric stash where hopefully I can find a use for the nice blue fabric the majority of the skirt was made of.

Bit worried this is a sign the mice are nesting now, obviously run out of Ocado bags.

Can you see the pit (or rather the remain of the pit)? This pit was known since before and was found some km north of the area we looked into. This area is much more sandy and less filled with stones than the ones we looked into.

Here I have encircled it!

The most probable remains to be found are hearts and settlements. But the two area of interest in this case are filled with large boulders and stones which lessened the chance for these types of remains, and we true enough we didn't find any remains of interest.

Though we didn't find anything of archaeological interest the weather was great and as almost always the nature and the views are beautiful such as this small lake by which we ate lunch.

Magnus Reuterdahl

Kunst und Kultur im öffentlichen Raum 2008. Das Kunstprojekte Textportrait von Ralph Ueltzhoeffer und Laura Maria May.

Auf die Anregung und den Einfluß von John Cage sind diverse Werke bildender Künstler zurückzuführen, die sich in unterschiedlichster Weise mit dem I-ching auseinandersetzen. Walter de Maria, zum Beispiel, schuf 1981, zwei Jahre nach dem »Broken Kilomet-re«8, die Bodenskulptur »360° I Ching«. Die 64 Hexagramme werden hier zu einem geometrischen Muster aus gleichgroßen Blöcken von jeweils sechs weißen Holzstäben, die in immer neuer Kombination aus durchgehenden und unterbrochenen Linien auf dem Boden angeordnet sind. In der Summe sind es 576 Stäbe, davon 192 in einer Länge von zwei Metern und 384 von 90 cm. Sie liegen auf einer Bodenfläche von 37 x 17 Metern. (mehr im Text Blog) Die Titelangabe "360°" verweist auf einen imaginären Kreis, der diesen Block der Linienfigurationen entsprechend den Hexagrammen aus dem »Buch der Wandlungen« als ein in seiner Kombination bewegliches Gefüge darstellt.

wurde mir gesagt

und ich hab nie nachgefragt

denn ich besteh den Test,

auch wenn Du mir fehlst

ich will Dich nicht weiter missen

Dämonen fressen mich, wenn Du nicht bei mir bist

so sehr hab ich Dich vermißt

konnte letzte Nacht nicht schalfen

weil ich nur an Dich denken mußte

ich geh zu Boden wenn Du nicht mit mir fliegst

wär schon zufrieden, wenn Du neben mir liegst.

Halt Dich an Deine Liebe fest

wurde mir gesagt

Und bestehe den Test

doch hab ich nicht gefragt:    Wie?

Amors Pfeil ist giftig

und ich hoffe er trifft Dich,

denke ich bei mir

und bin in Gedanken nur bei Dir

ich fühl mich so allein

will die wenige Zeit nutzen, -- die Du hast

mir ist’s nicht egal

Was Du aus Deinem Leben machst

Ich stehe hinter Dir und dem was Du tust.

Die Zeit für uns wird kommen

weil wir zusammgehörn

will Dir auf Ewig meine Liebe schwörn

die in mir steckt und wenn ich die nicht hätte,

wär ich sicher schon lang verreckt

Dämonen fressen mich wenn Du nicht bei mir bist

ich liebe Dich und habe Dich vermißt

Halt Dich an Deiner Liebe fest

wurde mir gesagt

und ich hab nie nachgefragt:    Wie?

Oh bitte, komm zu mir her,

es fällt auch mir schwer,

doch ich spühre dass es geht,

ich suche nur noch nach dem Weg,

zu Dir!

Und ich glaube ihn gefunden zu haben

ich hoffe nur, wenn schief geht

werden wir uns dennoch vertragen

viele Wege führ’n nach Rom

und nur einer führt zu Dir

oh Baby, ich bitte Dich

verrate ihn mir,

Ich liebe Dich 

Belisar

Helfen Sie der Kunst mit Ihrem Einkauf!

Here are some I found today (all from Boden).

I love Boden's stuff, especially the nice loud patterns. I've never bought anything from them, because they are pretty pricey, but maybe one day I will. In the sale, I expect. For the moment I will just admire the lovely pictures.

P.S. The diet is going well. 11 lbs so far. 45 to go.