Imorrn bär det av till Örebro för en shoppingtur. Måste börja leta soffa, hittar ju fan ingen i min smak, eller jo..hitta en..men den va ju förjävla dyr och det har man ju inte råd med, oflyt. Men nu vet ni vad ska jag fixa käk här i Laggarhult. Ska baka ett Grekiskt bröd med fyllning, grilla lite marinerad lammfilé och fixa ugnstekt sötpotatis och diverse andra rotsaker och en STOR sallad... det här kommer bli gött serrni;) Tur att det är morstanten som betalar, annars hade det väl blivit snabb makaroner med ketschup hemma i lägenheten, hahah... Nä inte så illa men nästan.

Hörs, Puss å Kraam

Jag har även kontaktat en bergavningsbyrå så på måndag ska jag träffa dem. Vet inte om G ska få följa med oh vara lite delaktig i begravningen, kanske känns det bra för honom?!
Har kollat lite på den post som kommit men det är så svårt att ta tag i någonting just nu. Det är så mycket som ska fixas och göras, saker som J har haft ansvar för som jag nu måste lära mig och veta.
Vissa stunder blir det för mycket och då bryter jag ihop. Hade det inte varit för barnen vet jag inte hur ja hade orkat.

Vill passa på att tacka alla arbetskamrater, både mina och J's som skickat två fina buketter till oss. TACK!

Jag vet med sannolikhet att detta INTE är första gången detta händer och det lär inte bli den sista heller.
Kan ju inte vara särskilt trevligt att man mitt i sorgearbetet får veta att fel person kremeras heller.

Mänskliga faktorn skyller sjukhusprästen på.
Jag skulle säga mänskligt slarv!
Har man anställda som inte kan läsa ordentligt så är de personerna på fel plats!

Det är väl tillräckligt illa att det händer en gång, men när det överallt i hela Sverige börjar komma fram smärtsamma upplevelser för de sörjande så är det så man mår illa!
Jag tycker inte att det räcker med en ursäkt och blommor
- En begravning vill man ju inte behöva gå på 2 ggr tycker jag! 
* SvD * AB * Metro * SydSv * Svt *
I Kista har idag en betongbro rasat, en bil krossats och minst EN person har avlidit.
Olyckan klassas som en arbetsskadeolycka!

Hur 17 kan sån´t få hända?
Det måste ju ha varit någon som har kört på någon bärande stolpe eller liknande - jag kan inte tänka mej annat!

Tycker det verkar vara lite Lodbrok över det hela jag!
Hur kan man misslyckas så totalt med ett bygge att det skall behöva inträffa dödsolyckor innan man ser över säkerheten? * SvD * AB * DN * Sydsv * DB * HD *

Igår träffade jag min äldsta vän, Josefine. Jag lärde känna henne när hon bara var en bebis och jag var då 4 år. Sedan dess har jag väl alltid känt mig som en kompis/stora syster för henne. Men år 2005 var den senaste gången jag träffade henne, vi växte på två olika håll och därmed växte ifrån varandra. Hon fick ett umgänge jag inte passade in i och vice versa. Men igår var jag på hennes mormors begravning i Helsingborg, hon var så ledsen. Det kändes så skönt att jag fanns där för henne. Jag gav henne en varm kram och därefter var det som om vi inte hade varit ifrån varandra i tre år. Vi umgicks som vi gjorde förr med ett undantag att vi var äldre än förra gången, men ändå. Vi pratade om allt vi har varit med om sedan sist. Allt kändes så bra! Är så glad att jag har fått tillbaka dig i mitt liv, Josefine!

Men en del av mig förstod inte alls. Den ville skrika, säga att det inte alls var ok. Tvinga honom tillbaka med ren viljekraft.

För det är så himla dubbelt. Den person pappa var de senaste åren var egentligen inte pappa. Han var trött och kände att det började närma sig slutet på sitt jordeliv. Han var förändrad.

Men de stunder när han var min pappa. Pappa från när jag var liten, tonåring, ung vuxen. Pappa som kunde allt, som lät mig vara med, lät mig prova på allt. Som alltid tog för givet att jag skulle klara det jag gett mig in i. Som aldrig trodde jag skulle misslyckas. Och om jag mot förmodan misslyckades (prestationsmänniska) var det helt ok, för man kan alltid prova igen om så behövs. De stunderna vet jag inte hur jag ska klara mig utan. Och de andra stunderna, de när han malde på om allt gammalt i timmar, ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska klara mig utan dom heller. För det var ju pappa. Ändå.

På fredag har vi begravning.

För pappa.

Så jävla absurt.

Begravningen är avklarad och min gamla farmor är förd till den sista vilan. Det var en vacker begravning i kretsen av de närmaste. Visst satt jag stundom som på nålar, för man vet aldrig vad busungarna kommer på, men de skötte sig riktigt bra. Det är kanske inte riktigt rättvist att förvänta sig av dem att de ska uppföra sig som vuxna heller.

Jag bearbetar både minnen och känslor, jag har hållit dem lite på avstånd. Min farmor var gammal, en bra bit över 90 år, och de senaste åren har hon bara varit gammal och trött. Men den som hon var då jag var yngre, då vi hade en tätare kontakt och då både kroppen och hjärnan var med, som för ungefär 20 år sedan. Det är nog den farmor som jag saknar nu...

En rolig grej som hon sa, jag vet inte om det fanns något samband med det gamla talesättet "fet och duktig /bussig (=vacker)" som finns här eller vad det var, men det hände alltid nu som då att hon sade då man träffades:

- Du har nog gått upp i vikt! (där räknade man snabbt från tio och neråt... varvid hon i följande andetag frågade) Vill du ha en glass??

Det slutade ju alltid med att man åt en glass. Jag tror jag kör med samma metod forfarande; jag har nog gått upp i vikt så jag tror jag tar en glass... Smart! Tack fammo! :-))

Ta sarkofagerna - kistorna i exempelvis marmor, ofta
fristående på fötter och rikt utsmyckade. Liknande har
använts under flera tusen år före Kristi födelse...

Också ordet har en intressant bakgrund!
Det har sina rötter i grekiskan och närmare bestämt i
den grekiska mytologin. Det grekiska sarkophagos
betyder i detta språk köttätande...

Det är en avledning av sarkophagos lithos,
som egentligen betyder "köttätande sten"...

Och förklaringen?
Sarkofagen var från början en kista i kalksten.
Kalksten som man trodde kunde förtära den dödes kropp.

Vi ska hela familjen på begravning på lördag. Det blir begravningsdebut för barnen. Jag kan lugnt erkänna att jag är lite orolig. För att de inte ska klara av att sitta stilla. För att de ska prata för mycket. För att... barnen Bus tenderar att bli lite väl busiga.

Mannen verkar i alla fall försöka förbereda dem för begravningen.

E undrar: - Varför ska man vara tyst på en begravning?

Jag svarar: - För att det är andra än ni som ska prata då.

E replikerar: - Men VEM ska prata då?

Det  är FÖGA troligt att mina barn är de enda på tillställningen som besitter talets gåva... Vi fortsätter med förmaningarna - man har många uppgifter som förälder.

Jag har försökt förbereda i flera månader om att Persmina är gammal
och att hon kanske snart har levat klart sitt liv...
Men givetvis gjorde den vetskapen inte sorgen mindre eller lättare...

Så igår kväll så gick vi och hade en jättefin begravning åt Persmina.
Vi hittade ne jättefin hjärtformad sten
där Johannes skev Persminas födelsedag och dödsdag.
Ja och namnet förståss..
Vi hade också med oss fina blommor hemifrån..
Det var så sorgligt men också väldigt fint..
Det var viktigt för Johannes att få ett fint avslut med Persmina.

Tidigare på Kvällen så grillade vi ute.
Det jag jag, Christa och Hennes syster Heidi.. ja åsså alla barnen.
Det var riktigt trevligt..
Det blåste en del men det gick att grilla ändå..

Elias åkte till Västerås och Petri igår
Petri är min äldsta vackra son *älskar*
Elias kommer hem i morgon...
Jag hade önskat att Petri kom hem han med
men det är ju midsommarafton
och vem sjutton vill sitta hemma med sin gamla morsa då, hehe
Ja dom små vill ju men inte när man är 24 bast *ler*

Ja nu ska ni får höra...

Jag var på anställningsintervju idag..
Åsa, en väldigt härlig tjej var det som intervjuade mig.
Åsa är en av grundarna och delägare till detta företag.
Allt klaffade, brukaren var en som kunde passa mig ypperligt
Jag kände att det här var ett jobb som kunde ge mig massor.
Hon tyckte att jag skulle börja jobba hos dom.. Jihooo!!!
Men säg den lycka som varar.. .blähh!!
Nu kommer det stora MEN:et
Sådär i sluttampen av intervjun så frågar hon..
Du har väl bil??
Men det är ju det jag inte har... Gahhhh!!!
Jobbet låg i Arboga och starttiden var 07:30
Inga bussar passade...
Gahhhh!! så träligt... så attans träligt!!

Men jag skulle höra av mig om jag skaffade mig en bil.
Så nu måste jag fixa en bil för pengar jag inte har.. *suck*
Sen sa denna härliga människa någonting fint
...som jag kommer att leva på länge, länge....
Men vad det är behåller jag för mig själv *ler*

Ja ja... skam den som ger sig...
nu ser vi framåt med öppna och förväntansfulla ögon!

Men träligt var det...Buähhh!!

Nu äntligen är Hanna hemma!!!
Gud så underbart!!!
Jag har saknat den lilla filuren så att det gjorde riktigt ont i hjärtat mitt.
I morgon är vi alla samlade.. ja inte Petri då.. så nästan alla
Så kan vi börja fira midsommar sen..

Jag valde att klippa banden med min mormor efter min mammas begravning för drygt 6 år sedan efter att hon betett sig som ett SVIN rent ut sagt för sista gången. Det var liksom droppen när hon var elak mot mig på mammas begravning.

Mormor har alltid föredragit "de andra" kusinerna, kusinerna M och C och deras mamma och lillebror är de enda i släkten som jag har kontakt med idag för de är i samma ända av släkten som jag. KUsin M har år efter år inte gett upp utan har bjudit mormor på kalas och hälsat på henne trots att hon har mått dåligt utav det, jag vägrade.

När min brors dotter fyllde fem år åkte jag dit och träffade henne för första gången, min bror försvann ur mitt liv i samband med mammas död också av anledningar jag inte vill ta upp här och nu, men eftersom han och hans dotters mor hade separerat och min son ville träffa sin kusin så åkte vi. Min son var eld och lågor över att få träffa sin gammelmormor, hans mormor flyttade ju till himlen innan han föddes. När mormor fick höra att jag var där ställde hon in.........................................................

Några månader senare var jag på besök hos min kusin och vem dyker upp på torget om inte mormor?!?!?.. Hon föll ner på huk och började prata med min son som om hon träffat honom massor av gånger och min annars så glada och sociala son frågade mig vem det var.

-Det är din gammelmormor, svarade jag.. försökte peppa honom och var så uppåt jag kunde..

Hon fortsatte prata med honom och höll kvar kärran men han bara ignorerade henne.. så till slut gick vi för det blev för pinsamt.

Min mormor var en väldigt underlig person, jag spetsade en engelskatenta när jag gick på högskolan, det var inte vatten värt för henne, för min kusin som gick i sjuan hade ju fått MVG och det smäller ju högre än ett VG...skillnaden var att jag läste på högskolan (där MVG inte ens ges i betyg) och min kusin i högstadiet..

När jag fick diagnosen att jag troligtvis hade livmodershalscancer och var LIVRÄDD för att inte kunna få barn, så satt hon bredvid min mamma i telefonen och gapade om att nån kärring i bibeln minsann fött barn vid 90 så jag hade all tid i världen på mig och skulle inte vara så sjuk efter uppmärksamhet att jag tyckte synd om mig själv...

TIll det så försvarade hon en person i släkten som begick sexuella övergrepp på mig, antingen så hittade jag ju på, och OM det nu var sant så var jag ju med på det. "Du har ju alltid varit så sexuell utav dig"... detta sa hon till mig två år efter det hade skett, jag var 6 år gammal och anförtrodde mig åt min mormor..

Nu är kärringen död, hoppet om att jag nån gång skulle få en riktig mormor dog aldrig, människan funkar väl så antar jag.

Men nu är hon borta.

Och jag känner mig tom och ledsen och jag sörjer, jag sörjer en mormor..jag sörjer inte henne för hon var en ond, elak och väldigt underlig    gammal tant, men jag sörjer EN mormor. OCh då kommer jag att tänka på Elna, (mer om henne en annan gång) får nog leta reda på henne om hon lever.

Jag ska nog gå på begravningen trots allt, min kusin och jag pratade om hur viktigt det är att få ett avslut.

När mamma dog var jag arg i två år, arg på mamma att hon gick och dog precis när jag börjat ställa henne mot väggen för en hel del saker som hänt, arg på mormor för att jag aldrig duger åt henne. FÖrst efter TVÅ år kom sorgen, och då sörjde jag inte ens henne, jag sörjde en normal mor/dotter-relation. Den här gången ska jag inte ödsla tid på ilska, jag ska tillåta mig att sörja från början.

-Vi går nu mamma, jag gillar inte tanten, sa han bara och stirrade rakt framför sig...

ska begrava hon i dag jag är lessen jag älskar min hamster jette myket

hon hete Pecmina hej då

Shit vilka sjuka 1:a priser det kan finnas...

En kvinna i Texas / USA vann 1:a priset i den mest udda pris jag har hört talas om...
Hon vann sin egen begravning. En begravning i lyxklass!

En sådan tävling skulle jag inte ens vilja deltaga i...
Snacka om att planera för döden. Usch!

Elaine Fulps (60 år) nyopererad är säkert glad iallafall då vinsten är värd 57 000 :-.
Så snart hon har tillfrisknat från sina operationer så ska hon börja välja kista och begravningsplats...

uuuuusch! Kind of spooky...
SvD

Vet att mami och Mathilda + manga gamla kompisar var dar. De lovade att de skulle halsa fran mig. Men det ar inte riktigt samma sak..!

Ibland behover man gora saker sjalv..

Jag har fortfarande inte kunnat smalta att det ofattbara hande. Kanns helt overkligt!! Om man anda kunde fa det ogjort!?! Jag vet att det inte funkar sa, men tank om?

RIP Sanna! ♥

Norra begravningsplatsen invigdes 1827 och växte framför allt under 1860- och 1870-talen till att idag ha en yta på 62 hektar. Det är vackert, tankeväckande, fascinerande - och uppe bland mausoleerna på Lindhagens kulle nästan lite kusligt. Att vandra omkring här är som att promenera genom de senaste 150 årens historia. Nobel, Strindberg, Kreuger... Man kan vandra på måfå eller, vilket jag gjorde, använda sig av Göran Åstrands utmärkta guidebok "Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar". Och letar man efter någon särskild grav kan man i förväg slå upp den på Stockholms stads hemsida: http://hittagraven.stockholm.se - denna sida finns även som mobiltjänst så att man lätt kan hitta numret på en grav även när man befinner sig på själva kyrkogården. Alla gravar är utmärkta med nummerskyltar.

Många av de stora giganterna i den svenska nöjeshistorien har här funnit sin sista viloplats. Vid foten av Lindhagens kulle ligger Gösta Ekman d.ä. och Hasse Ekman under en lyrspelande gestalt av Carl Milles. Bakom en knoppande buske kan man nätt och jämnt skymta reliefen av det tidiga 1900-talets store teaterkung i Stockholm, Albert Ranft. Inne på Judiska kyrkogården är alla gravstenar vända mot Jerusalem - under en av dem vilar stumfilmsepokens framstående regissör Mauritz Stiller.

Det passerar lätt ett par timmar när jag besöker den ena graven efter den andra. Det är så många jag vill hälsa på hos, så många jag vill visa vördnad och tacksamhet inför. För mig är sekelskiftet och decennierna däromkring en så oerhört intressant period. Tiden innan stumfilmen tog över på biografer runtomkring i landet, tiden då de resande teatersällskapen härskade på landets kulturscener. Och under 1880- och 1890-talet i Stockholm var det dessutom varietéernas tid. I utkanten av Norra begravningsplatsen hittar man den främste bland varietéartister, sångaren Sigge Wulff, som mycket tragiskt gick bort redan vid 22 års ålder. Han hette egentligen Bror Sigfrid Lindgren, men på gravstenen är det hans artistnamn som står att läsa, något som förmodligen inte tillhör vanligheterna när det gäller gravstensinskriptioner.

Teaterhistorien består inte bara av kända skådespelare. Det är även de okända aktörernas historia. Emil Bergendorff (1864-1921) har få personer idag hört talas om. Hans son Stig blev rikskänd genom Casino-revyerna, men själv var han en dekorationsmålare som vid 38 års ålder sadlade om till skådespelare inom revygenren, huvudsakligen i resande teatersällskap, och även gjorde några biroller inom stumfilmen. Han fick mestadels god kritik och var en duktig sångare - som sådan var han förresten den förste som framförde en av Fridas visor på scen. Jag har ägnat några års hobbyforskning åt att kartlägga Emil Bergendorffs liv. Jag har försökt ta reda på hur livet tedde sig för en skådespelare som inte tillhörde de främsta. Allt kommer jag förstås inte att få veta, men det är förvånansvärt hur mycket man ändå kan finna genom att leta i arkiven. Nu har jag i alla fall äntligen besökt hans grav. För mig var Emil Bergendorff i allra högsta grad levande redan innan jag begav mig till Norra begravningsplatsen - några års forskande kan lätt leda till sådant. Men det var ändå skönt att få handgripliga bevis på att han verkligen funnits.

Min önskan är om jag får bestämma nå´t liknande kanske skulle vara i en baginbox, gärna rosé så här på sommaren. Eller kanske i en chokladask. Eller tillsammans med ett gäng kantareller, smörfrästa så jag kan inbilla mig doften. För man kan väl  inte lukta (!) som död. Då blir det liksvamp, och se´n kan ju folk tro att man är sexfixerad. Så här ser dom raringarna ut, titta från långt håll bara, för dom stinker verkligen! (bilden är klickbar för mer info:)

Nä, allra helst skulle jag vilja spridas över vattnet, så det får väl bli i något vattentätt. Ett alibi kanske....

Läs även andra bloggares åsikter om döden, begravning, pringles, svamp, choklad, bag in box, dofter, sista viljan

Nåja, hur man än skulle vilja så tror jag att detta inte kommer att fungera riktigt så. Men vad vet jag, vi kanske har tur allihopa.

mata ne
/aku

På något sätt så tycker jag att det är något man pratar om inom familjen och att det ska vara personligt.. vilken chock det kan bli för de närstående om det visar sig att den döde inte på något sätt diskuterat begravning eller hur man vill ha det.. utan att det är de där neutrala människorna, som inte visar en min, från begravningsbyrån som vet exakt hur man vill ha det...

Jag tror inte att jag vill göra detta.. jag vill att mina närstående ska veta hur jag vill ha det och vilken musik jag vill ha...

Ska bröllop också göras på nätet.. över MSN, skype eller något annat chattprogram.. då behöver inte prällen åka iväg och kyrkor hållas varma.. mycket pengar kan man tjäna in på det här...

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, begravning, fonus, artikel, MSN, skype, chatt

Nu är vi hemkomna efter några dagar i Örebro. Det har varit begravning för Joels farmor och jag måste säga att det var en väldigt ljus och fin begravning. Den hölls i Befrielsens kapell. Är inte det fint?! Efteråt åkte vi hem till Erik och Malin för att hälsa på småtjejorna en sväng. De är stora numera. Helst Engla som är yngts, hon har växt ikapp storasyrran. Galet!

En glad Engla.

Foto: Elin V

Igår kväll var jag och Elin ute och sprang runt herrgården. Det är så ljuvligt vackert att kameran smattrade mest hela tiden. Och så fick jag se en bäver för första gången i mitt liv. Den försökte skrämma bort oss genom att daska med den där feta paddeln till svans. Okej, jag vart rädd. Men det gick över. Här kommer lite fina kort på omgivningarna där Joels familj bor.

• - Va fan Teresa, det här är inte USA, ta av dig hatthäveln säger mamma
• - Hahahah, ja du ser ju Vulgär ut, det enda som saknas är ett rött läppstift ( gömmer nu mitt rödaläppstift i handen, dock hann brorsan uppfatta detta..
• - Näääe? Är det sant..hade du tänkt ha röttläppstift också? hahaha
• - Ja men va fan, det passa ju till kläderna.

Hur som helst så fick hatten åka av jag fick börja fixa med håret så jag såg ut som folk i bilen. Väl framme vid kapellet så var vi en timme förtidiga och vi brännde runt på stället och glodde på lite saker..Det är då vi får syn på den, den gigantiska "statyn" ovanför kapellets huvud entré.. Två nakna karlar varav den ena är en ängel som håller den andra nakna karln kring nacken som sitter liiiite längre ner på knä och ängeln ser ut att vilja säga ett och annat opassande.. Komiskt nog så kolla vi alla fem på statyn och kolla sedan på varandra, tänker säkert samma sak och börja skratta, mamma bara skakar på huvudet och säger att vi är sjuka i huvudet. Men hur som haver så kommer hon inte ifrån att det är HON som faktiskt uppfostrat oss.. Så det bör väl säga en hel del om morstanten med;P

Själva begravningen var borglig så vi satt i ett litet rum som säkert inte var större än 20kvm och jag fick panik. Panikångesten satte igång och jag börja hyperventilera, trodde allvarligt att jag skulle få en hjärtattack och dö, blundade under hela snacket och försökte koncentrera mig på att hålla andningen normal och sitta still. Satt bredvid Jessica och hade ett hårt grepp om hennes handled och kved lite om att jag skulle släppa taget, hon skulle säkert få blåmärken och hon tyckte ajg kunde gå ut istället. Men så kan man ju fan inte göra. Men begravningen var överstökad rätt fort, skönt, sista gången jag hänka på till en begravning. Fy i fa-an.. Blev fika med massa gott till ( själva huvudpunkten till att jag följde med typ), men krakarna jag åkte dit med var fortfarande hungriga efter så vi drog till MAX och käka hamburgare.. Kändes lite skämmigt att bränna in dit och beställa Hamburgare i begravningsklädsel..hahah.. Satt och diskutera lite om vad vi skulle ha för låtar på våra begravningar, det vi kom fram till var;

Mamma: 

1. Beutiful people - Marilyn Manson
2. One - Metallica ( just denna låt för att den är så jävla lång)
3. Mr. Bombastic - Shaggy ( fråga fan inte varför, jävla ,mupp) Sen var hon tvungen att ha en låt med Ozzy Osbourne också, kommer inte ihåg va hon sa..Men de va väl nått djävulstyg bakom det låtvalet..

Kristian:

1. Burn in hell -  Twisted Sisters
2. Hammer smashed face - Cannibal Corpse ( ifall han blev mördad med en Hammare ?)
3. Häng Gud - Ebba Grön ( Den avslutande låten..)

Jag:

1. Right Said Fred - I´m too sexy ( Sen kom jag på en sjuhelvetes massa låtar som jag ville ha..

Jessica skulle ha något med Toy Doll´s, Sandra något Japanskt "emoskit" sen kom vi alla överens om att farsgubben skulle ha MA. Numminen - Som en gummiboll helt klart:D

Nää nu har jag skrivit klart denna bok och ska kolla efter en schysst terrängcykel som jag hade tänkt köpa, studsa runt i skogen..kul kul:D

Puss å Kram hej hej.. Bjuder på en ny bild på mig också som den självkära jävel jag är..hahah.. ( Får man va ibland ;)

Bästa läsare!

Satirsajten Boyahed lade upp en fejkad annons på DVD över Englas begravning som visades i SVT. Detta som en kommentar till den debatt som uppstod när SVT beslutade att tacka ja till familjens erbjudande om att direktsända begravningen av den mördade Engla.

Egentligen är den fejkade SVT-annonsen ett inlägg i debatten om hur SVT tog debatten mot sina kritiker. Man motiverade att beslutet om att sända begravningen var riktigt därför att detf anns ett allmänintresse. Boyahed menar att om det finns ett så stort allmänintresse skulle SVT lika gärna också kunna producera en DVD med begravningen. SVT kontrar med att det är en osmaklig tanke.

Tyvärr missar SVT poängen. Det som gör en lansering av DVD:n osmaklig är exakt de faktorer som fått många att kritisera själva TV-utsändningen.

Nu går debatten vidare om huruvida det var rätt av SVT att få Boyaheds hemsida nedstängd för att de publicerade fejkannonsen på Engla-DVD:n. Bara för att själv utsätta mig för samma fara så har jag valt att publicera annonsen i hopp om att yttrandefriheten är bättre värderad än SVT-ledningens prestige. Tag gärna en kopia på detta blogginlägg ifall jag blir nedstängd.

Hälsar Eder Peter Harold