So you think you can stone me and spit in my eye-
So you think you can love me and leave me to die-
Oh baby-cant do this to me baby-
Just gotta get out-just gotta get right outta here
Queen: Bohemian Rhapsody

Med anledning av att Vårdförbundet just tecknat ett avtal som i praktiken innebär en reallönesänkning (något som Kolla! har räknat lite på) så tänkte jag tipsa om denna video som är gjord av en hjälte som slutade på en bilfabrik. Jag har själv slutat ett par gånger, tyvärr aldrig på något underhållande sätt. Glöm inte heller att de som byter jobb ofta har en bättre löneutveckling och hälsa än gamla trotjänare!

Även Autonoma Kärnan skriver om strejken.

Intressant? Klicka på länken i så fall.

Annat på konflikt: Mia om feminism och abort, pussel om lagerjobb, reciprocity om privatiserad integration, syrran och redundans.

Nya texter på Folkmakts vitblogg och fler av Kämpa tillsammans! texter är översatta till engelska.

På Dagens Arena kan man skratta åt pro-kapitalisternas misslyckade försök att vara kapitalister. Tur att staten rycker in och hjälper nyliberalerna. Ingen Friedman i klasskriget, liksom.

Läs även andra bloggares åsikter om queen, i quit, avsked, vårdförbundet, strejk, sjuksköterska,

Den första december 2006 genomfördes en blockad mot Izakaya Koi i Malmö som ett led i den konflikt som pågick mellan restaurangen och SAC, polisen valde att ingripa med pepparspray och arresteringar och de plockade 26 strejkvakter. Nu börjar det dra ihop sig till åtal och därmed även en motkampanj och en insamling för att stödja de åtalade. Det tillhör inte vardagen att blockadvakter blir arresterade i det här landet (utanför Malmö i alla fall) och åtalet är både historiskt och politiskt intressant då det pekar mot en offensiv gentemot effektiva kampformer. För övrigt har det i Malmö/Lund-trakten prövats andra kampformer än blockad mot restauranger på sistone, bland annat att man "ockuperar" ett ställe genom att helt enkelt gå in och sätta sig och inte beställa (eller beställa vatten som man sitter och sörplar på) - nöden är uppfinningarnas moder!

Stödfest i Malmö 5 juni
Bodoni
Bergsgatan 20, Malmö

På scen kl 22.30: Grioa
Inträde: 40 kr

Direkt stöd på plusgiro: pg 80 99 23-6

Den stiliga t-shirten (på bilden högst upp) kommer förmodligen bli inneplaggen på Lilla Torg i år och kan köpas på Bokhandeln Info i Stockholm och hos Malmö LS.

Läs mer om händelsen och åtalet på stödsidan. Mina tidigare poster om fallet: Koi1, Koi2, Koi3

Intressant? Klicka på länken i så fall.

Roligast: Cvalda snor dyra prylar av brats.

Läs på konfliktbloggarna: Jordränta, Syrran, Petter, Mllstrm, Slutstadium, Autonoma Kärnan, Läs Petter 2, reciprocity, guldfiske

Andra bloggar: Ett hjärta rött, Svensson, idealitet.

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, sac, koi, sushi, mode, t-shirts, arbete, strejk

Konflikterna inom vård och omsorg rullar vidare i Sverige och Danmark så jag tänkte skriva lite kort om det och försöka mig på lite jämförelser och tankar. Det har varit lite svårt för mig att få överblick så jag uppskattar all input från läsare, speciellt de som är inblandade i konflikterna.

När det gäller strejkerna av just sjuksköterskor verkar det vara två olika taktiker från facken i Sverige och Danmark - den svenska strejken, som nu är inne på sin femte vecka har tagit ut betydligt färre i strejk (men successivt ökat på) och flyttat runt strejken på olika sjukhus runt om i landet. Man har tagit ut några avdelningar i taget, jag antar att tanken här är att man ska kunna hålla konflikten vid liv länge genom att det inte ska kosta så mycket i strejkersättning. I Danmark har man, som jag förstått det, istället tagit ut alla utom akutsköterskorna. En av fördelarna med den danska modellen tror jag är att det blir en starkare kollektiv känsla av att alla samtidigt går ut i kamp för sina löner.

Uppsägningar som taktik
I dagens Politiken läser jag om att de danska syrrorna funderar på att kollektivt säga upp sig, utan tvekan inspirerade av höstens finska initiativ inom vården (som Kolla! skrivit om). I Politikens artikel står det också om att massuppsägningar i Danmark (precis som i Sverige) är en olovlig stridsåtgärd från ett fack, ett tips till danskarna kan ju vara att göra som i det svenska Löneupproret där man uppmanar till uppsägningarna i ett utomfackligt initiativ istället och på så sätt kommer undan böter och "olovlig stridsåtgärd" som bara ett fack kan drabbas av. I Finland visade det sig för övrigt att de fria marknadskrafterna inte var så fria utan att sköterskorna förbjöds att säga upp sig! Men kampen gick ändå vidare och man vägrade på olika finurliga sätt skyddsarbete, jag citerar artiklen från Kolla:
I Helsingfors gick det i alla fall inte riktigt så långt som i Åbo där sjukskötarna avlägsnade namnlappar och flydde från avdelningarna då breven delades ut. Vid Åbo universitetssjukhus kallas 136 sjukskötare till skyddsarbete. I går var det öppet hur många man nått, men redan på fredagen kvitterade 40 sjukskötare i Åbo ut sitt brev. I Uleåborg gick utdelningen av breven lika trögt som i Helsingfors och Åbo. I Tammerfors har man lyckats nå ungefär hälften av de sjukskötare man behöver för att klara den mest akuta vården.

När det gäller det svenska vårdupproret så har det kanske i och med strejken förlorat lite av sitt kraft - man tänkte från början säga upp sig den sista april, men då hade ju strejken startat och vem säger upp sig i ett läge då man ska ut i strejk och det fortfarande förhandlas om ens lön? Men jag gillar initiativet skarpt men kanske var datum flerplacerat, i vilket fall som helst antar jag att det blir kommer ta ny fart om det sluts ett dåligt avtal.

För övrigt har en del pro-kapitalister menat att lönerna är så dåliga inom den svenska vården för att det bara finns (i stort sett) en motpart - som en kommentar till det rekommenderar jag Sydsvenskans artikel om att arbetsgivarna bildar lönekartelller. Stödet för den svenska strejken är fortsatt stark men jag tror det behövs mer politisk press på kommuner och landstinget genom protester och vilda strejker!

P.s. Jag har skrivit en hel rad andra inlägg om vårdstrejkerna, men orkar inte länka allt, använd Sök-funktionen helt enkelt!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Läs även andra bloggares åsikter om vårdförbundet, skl, sjuksköterskor, konflikt, arbete, klasskamp, strejk

Nytt på konflikt: Välkommen till Guldfiske, debatt om extremism skriver många om - redundans, petter, dk,Bola, syrran om vård till papperslösa. Och sist men inte minns vill Autonoma Kärnan avskaffa arbete.

Annat: Läs Kvinnor, postverket, Dom ljuger.

Av någon outgrundlig anledning hör det till den svenska medelklassens privilegie att definera sig själv (och allt annat också men det är en annan fråga) och självklart är man inte rasister utan för ett etnisk mångkulturellt samhälle. Ta det här med integration till exempel, det var först efter ett gräl med Mona Sahlin på en konferens med Storstadssatsningen (jag var där i egenskap av boende i ett fattigt och segregerat område i en storstad) som jag fattade vad dom menar med integration. Jag trodde, naiv som jag är, att områden med 150+ nationaliteter kunde räknas som mer integrerat än ett vitt rikemansghetto som Västra Hamnen, Askim eller Danderyd. Men då missade jag att integration är ett strikt ekonomiskt begrepp (där den "vita" ekonomin räknas, inga svarttaxis eller langare här inte). Att vara integrerad innebär typ att man har ett jobb och betalar skatt för lönen.

Men åter tillbaka till mitt jobb som kock. Vad jag inte fattar med medelklassens mångkulturalism är vad man tänker? Vad är poängen med att sitta och ha en affärskonferens med afrikanskt tema? Man sitter på en kohud utlagd på en bänk, tuggar på sin tigerkaka och tittar på en afrikanskt mask på väggen och pratar om aktiekurserna och det jag undrar är vad som liksom händer i huvudet. Känner man sig fin och mångkulturell och lär sig nåt om en främmande kultur? Tänker man på bongotrummor, tropikhattar och stora negerkukar? Tror man att tigerkaka är basmat i Afrika? Tror man att tigrar lever i Afrika? Rasist är man i alla fall inte, tigerkaka är ju gott och det är bara arbetare som är rasister.

Om man känner sig lite som turist är det i alla fall ganska nära sanningen, för på något sätt lyckas man alltid med att vara just det - turist i tillvaron. En gång träffade jag en tysk turist som berättade för mig att Sverige hade 30-40 miljoner invånare och det högsta berget hette Sarek. Där ser man, man lär sig nåt nytt varje dag.

Det retar mig att medelklassmänniskor så ofta ska vara experter på precis allt, och såklart gäller det även vänstern och arbetarrörelsen. Efter att ha jobbat i en månad är man visst knegare och vet hur det går till, rest lite i Sydamerika och "upplevt fattigdomen" eller min favorit - att, som kille, klä sig i kjol på åttonde mars.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Ingen kan illustrera det här inlägget såsom Birgit Friggebo

Ny blogg: Insomnia

Linda Skugge gillar glada invandrare som kommer hit och jobbar hårt.

Konflikt: Under täcket, AK, Vida Latina, redundans

Läs även andra bloggares åsikter om tigerkaka, rasism, medelklass, arbete, afrika, mångkultur, integration, mona sahlin

You play to win the game!
Med anledning strejkens start idag så frågade jag Herm Edwards om hans syn på strejker. Efter att först ha kritiserat en rad större svenska strejker, som Storstrejken och Kommunals strejk, där han menade att ledning för fackföreningarna (dock inte medlemmarna) egentligen inte ville strejka alls och inte strejkade för att vinna. Han hävdade helt enkelt att ledningen för facket ofta inte strejkade för att vinna utan för att medlemmarna tvingade dom till det, att fackbossarna såg mer till "samhällsintresset" att inte öka inflationen samt att de i lön och levnadsvillkor har så lite gemensamt med sina medlemmar att de över huvud taget inte tillhör samma klass längre, de är inte längre arbetare. Slutsatsen blev att man ibland måste strejka vilt och ta till utomfackliga medel för att vinna . you play to win the game!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Saker jag tidigare skrivit i ämnet: Stöd vårdupproret och Internet och klasskamp.

Läs även massor om vårdarbete och strejken på Förenade Vårdare

Här hittar du Motarbetarens Vårdnummer

Bloggat: Hell-man, Jinge, Trotten

Ss1, Ss2, SS3,
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5

Danmark: Pol1, Pol2

Konflikt: Syrran, Vida Latina, Slutstadium, Petter Partikulärt, Samhällsfeber och Vardagspussel

Annat: Sydsvenskan om åtalet mot de 26 strejkvakterna i Malmö (som jag skrivit om här, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om Vårdstrejk, Vårdförbundet, Sjuksköterskor, Strejk, Varsel, Avtal, Konflikt, Löneförhandling, Vård, Sjukhus, Lön, Undersköterskor, Utbildning, Arbete, Facket, Samhälle, Politik, Herm Edwards

Jag berättade om bloggar där det skrivs och diskuteras, utifrån den egna situation, om arbetet och klasskampen. Att arbetarklassens "tekniska sammansättning" påverkar hur kamperna förs är helt naturligt, och i det här fallet gällde det då hur arbetarklassens kommunicerar. Medan det i vintras mest fanns ett par olika branschinriktade bloggar (till exempel Postverket) och allmänna sidor som t ex publicerade rapporter från olika arbetsplatser så har det den senaste tiden sett större, mer kampanjliknande initiativ. Dessa initiativ har varit utomfackliga och delvis vänt sig mot "sina" fackföreningar. Jag tänker till exempel på de svenska sjuksköterskornas vårduppror(nu över 30 000 underskrifter!), de danska pedagogernas mobilisering mot det nya löneavtalet och förra veckans strejk i Egypten.

Jag tror absolut att den här formen för utom-facklig arbetsplatskamp kommer öka, jag skulle tro att det här bara är början. Enligt min åsikt har de svenska syrrornas vårduppror redan haft verkan, jag kan inte tro att vårdförbundet hade lagt så höga bud om de inte kände pressen från golvet på det sättet. Att inför de centrala löneförhandlingarna mobilisera från golvet (både av folk som är med i eller står utanför facket) är något som förenklas väldigt mycket av internet. Som det ser ut i Sverige, där ofta de lokala fackklubbarna domineras av lojala sossar, är det väldigt svårt att kommunicera mellan olika arbetsplatser, men med internet blir det mycket lättare. I Danmark verkar de upproriska pedagogerna ha nåt över 14 000 (mestadels kollegor får man anta) på bara två dagar. De oftast passiva och arbetsgivarvänliga fackföreningarna bygger mycket av sin representation och styrka på att folk känner sig uppgivna och isolerade, och här kan faktiskt internet fungera som ett sätt att bryta den isoleringen.

Mobiliseringen av de danska pedagogerna har också en del möjligheter som oftast inte finns i Sverige, i Danmark så går nämligen löneavtalet ut till omröstning hos medlemmarna (om jag förstått rätt). Och av de över 400 som skrivit inlägg på de upproriska pedagogernas hemsida är det bara två som skriver att de ska rösta ja (detta finns att läsa mer om på Politikens hemsida). Dessutom mobiliserar man till att demonstrera mot sitt fackförbund imorgon, som protest mot att de gått med på ett så mesigt bud, initiativet har bland annat uppmanat folk att sjukskriva sig eller strejka för att delta i demonstrationen.

Att pedagogernas avtal går ut på omröstning nu innebär att de inte kan strejka tillsammans med de 100 000 vård- och omsorgsanställda som går ut i strejk idag.

För övrigt är det imorgon strejken sätter igång på allvar i Danmark, men i frustration över att inte vara uttagna i strejk har en del strejkat vilt redan idag.

Förenade Vårdare har skrivit en bra artikel om strejken i Sverige.
Här finns Vårdförbundets varsel att läsa.
Min förra post om Vårdupproret.

Mer om Danmark: Fogh förhåller sig passiv.

Uppdaterat: SvD och Sydssvenskan om Danmark, Sydsvenskan om Sverige. Flera ledare inom andra fackföreningar visar sitt sanna ansikte och hoppas på förlust i Politiken medan 5 av 7 danskar däremot stödjer strejken, också det i Politiken.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Konfliktbloggar: Autonoma Kärnan gör reklam för aktipedia, vida latina skriver om SAABs snuskiga affärer, Vardagspussel skriver om jobb. Ett gäng av skribenterna har även startat Dagens Konflikt, den udda vinkeln om Barack Obama

Bola de Fogo och Kvinnor (som skriver mycket om vården) är två av de bästa nya bloggarna.

Läs även andra bloggares åsikter om danmark, vård, vårdförbundet, sjuksköterskor, vård, strejk, arbete, facket

Och eftersom så gott som alla som refererar till honom idag, till leda, kör på "I have a dream"-spåret tänkte jag presentera mitt favoritcitat av honom:
"I am only effective as long as there is a shadow on white America of the black man standing behind me with a Molotov cocktail."

Där har vi en man som förstår kopplingen mellan reform och kravall!

Några andra som satt handling bakom orden, och lyckats, är den danska ungdomshusrörelsen. Det har varit tydligt att statens vilja att förhandla har varit kopplat till kraften hos rörelsen på gatan (fast staten hela tiden sagt motsatsen). Som nu drygt ett år efter rivningen har fått ett nytt hus. I och med att man nu fått ett hus så ställer det i mina ögon rörelsen inför ett vägskäl.

Frågan är om man nu, efter segern, kan hålla liv i den rörelse som varit extremt inriktad på just detta. Och i vilka frågor ska man då jobba med? Att skaffa fler hus, försvara Christiania eller solidaritet med rörelsens fångar är alla möjliga ingångar. Men för egen del har det varit lite frustrerande att se det gångna årets rörelse vara så fokuserad på att just få ett hus. Vad jag har sett har inga händer sträckts ut till möjliga samarbetspartners. Det har under de gångna året till exempel varit kraftiga protester mot nedskärningar i skola och barnomsorg, utomfackliga blockader från lastbilschaffisar osv. Även under själva kravallerna i Mars fanns det tendenser till plundring (och kanske därmed ett än bredare socialt uppror) som trycktes ner av ungdomshusaktivisterna - man ville begränsa konflikten till att handla om just huset, och därmed göra den ofarligare men kanske möjlig för staten att tillgodose. Jag vill här också passa på att inflika att jag inte ser våld eller kravaller som ett, i sig, revolutionär medel, det går alldeles utmärkt att kämpa för reformer på detta sätt. Man kan till och med hårddra det lite grann och se det som att en del av kravallerna kring Christiania har haft en väldigt tydlig kapitalistisk logik där man velat försvara sina jobb (som langare/pushers) och sin bransch (haschförsäljningen).

Läs även: Kollas Några reflektioner från upploppen på Nörrebro.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Om Martin Luther King Jr: DN, SvD

Om Ungdomshuset (och lite bus som varit inatt): Politiken1, P2, P3

Konflikt: Slutstadium, Undet täcket, Vardsgspussel, petter, Vida Latina-

Övrigt: Trotten tipsar om Creeper. Forever United skriver om fotboll, övervakning och klass. Dom ljuger om South Park. Som Jag Bäddar är rolig.

Läs även andra bloggares åsikter om christiania, danmark, kravaller, martin luther king jr, politik, ungdomshuset, usa

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Konflikt: Under täcket tipsar om en blogg.

Bloggat: Resursbloggen gör påskuppror mot utförsäkring av sjuka.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, lilla karachi, muhammad riaz, sac, syndikalisterna, papperslösa, facket, klasskamp, arbete, muf

I vilken mån man kan tala om "seger" i det här enskilda fallet vet jag inte riktigt, men jag hoppas och tror att man satt de papperslösas villkor på agendan och det har förhoppningsvis lätt till att papperslösa vet vilka rättigheter dom har, hur de kan organisera sig och var de kan vända sig, samt att arbetsgivare passar sig lite. Sveriges arbetsgivare är i väldigt stor behov av uppfostran, det kanska beror på flumskolan eller curlingföräldrar att de beter sig som de gör?

En del andra saker i artikeln pekar framåt och är väldigt upppmuntrande, det jag tänker på är detta stycke:
Nu fortsätter Papperslösagruppens arbete och Lasse Morin hoppas att de ska kunna sprida mycket mer information om papperslösas rättigheter.
– Vi måste komma på fler metoder för att jobba mer förebyggande, så att papperslösa arbetare från början vet om att det faktiskt har rättigheter.
Papperslösagruppen kommer också hädanefter att sträva efter att förhandla för arbetare som har sitt jobb kvar.

Dels är det förebyggande bra, men också att jobba för de som har sitt jobb kvar, på det sättet kan man förhoppningsvis jobba med och för de redan existerande arbetarkollektiven och inte bara komma in "på defensiven" så att säga.

En del av mina tankar idag går till de stödätande bönderna i centern och bratsen i MUF, trevligt att i alla fall en del av deras pengar går till Muhammad Riaz. Jag önskar för övrigt Muhammad lycka till med sin asylansökan.

En annan arbetsgivare som är i skriande behov av en skarp tillrättavisning är McDonalds i Nybro, som har en ny blockad på sig imorgon. På Motkraft har Handel- och servicesyndikatet ett mycket bra uttalande.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Övrigt om Lilla Karachi: Loke har skrivit, DN likaså, Petter, Forever United, Guldfiske har en intressant artikel om de papperslösas kamp i Italien.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, lilla karachi, muhammad riaz, sac, syndikalisterna, papperslösa, facket, klasskamp, arbete

Det pågår just nu löneförhandlingar för fullt när det gäller sjuksköterskornas löner. Parallellt med förhandlingarna mellan Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting så pågår det en del andra utomfackliga aktiviteter som inte riktigt har fått den uppmärksamhet jag tycker de förtjänar.

Jag tänker på Löneupproret 2008 (iväg och skriv på förresten!), så här skriver de själva:

"Upproret.se skapades av två frustrerade sjuksköterskor på avdelning 15, lungkliniken Centrallasarettet Västerås. Sidan har ingen som helsts koppling till vårdförbundet, även om vi hoppas att de kommer att stötta oss både lokalt och centralt.

Vi anser oss vara politiskt oberoende då lönefrågan för vårdpersonal inte uppmärksammats särskilt bra vare sig av den förra eller nuvarande politiska makten.

Vår avdelning återspeglar nog ganska bra den verklighet som många andra vårdanställda lever i.

Flera av personalen här har lämnat facket på grund av den besvikelse de känt då det hänt så lite de sista åren. En del har valt att stanna kvar som medlemmar för att trots allt nu försöka organisera sig gemensamt i löneutvecklingsprocessen.

Därav har våra namnlistor inga som helst krav på medlemskap eller speciell politisk tillhörighet. Medlemmar och icke-medlemmar i vårdförbundet är välkomna att ansluta sig till upproret.

Det viktiga är ju trots allt inte att alla har samma politiska åsikter eller är medlemmar i samma förbund, utan att vi tillsammans visar att vi fått nog och kräver en omedelbar förändring."

Jag tycker det dels är intressant att de varken uttrycker nåt hopp om varken höger- eller vänsterregering och faktiskt skriver att flera av dom har lämnat facket på sistone (och inte pga höjda a-kassenivåer utan av besvikelse). Dels är radikaliteten i dessa namnlistor intressant, det är tydligt att man tittat på konflikten i Finland där vårdpersonal helt enkelt sa upp sig (men intressant nog kunde detta inte tolereras i "den fria marknadsekonomin" utan finska regeringen ordnade snabbt en lag som förbjöd dom att sluta!).

Det är nämligen inga "vanliga" namnlistor utan de som skriver på skriver under som studenter på "Vi är beredda att flytta utomlands" och som har jobb skriver under på att de är beredda att säga upp sig! Men man kan också skriva på som utomstående. Totalt har över 20 000 personer skrivit på listorna.

Det man kräver är en höjd ingångslön från 18 000 till 23 000, lönelyft på 5000 för de som redan har jobb och fortsatta lönelyft på 5% per år.

En kul sak är att man kan skriva kommentarer till sin underskrift, jag har klippt ut en del av mina favoriter och tänkte kommentera en del av dom. Det är ofta en imponerande politiskt klarsynthet som kommer fram.

Kommentarer:

Jag tycker att vårdpersonal utnytjas för att deras medmänskliga moral inte tillåter dem att strejka som andra yrken kan. Alla bara tror att dom ska vara där, för att annars dör folk. Vi borde belöna dom för att vi känner oss trygga.

Jag har gått ner i lön sen jag utbildade mig. Som säljare i butik hade jag mer betalt. Är det värt detta? Ska man inte få jobba med det man älskar för att man inte får betalt för sitt arbete? Detta är ett hån. Rena förnedringen.

Florence Nightingale och Bertha Wellins tid är förbi!!! Ge oss den lön vi är värda!!!

Även Florence kämpade för löner!

Kim tycker: Kul att man vänder sig mot den här sammanblandning av medmänsklighet och lönearbete som finns inom vården, det här med att man får mindre lön för att man jobbar med nåt man tycker är kul eller är kreativt känner jag igen från kockyrket - märkligt nog verkar det inte gälla medelklassen som på nåt sätt verkar kunna ha kul jobb OCH tjäna pengar samtidigt.

Så länge som det är inviduell lönesättning kommer problem med dåliga löner att finnas. Eftersom löner sätts efter vad chefer har sina favoriter och inte har en aning om vad som uträttas på avd av ssk. Det finns många ssk som ser till att stå på tå för chefen och tar för sig och låter sedan andra ssk göra deras arbete. Har en make som tjänar bra, så därför kan jag arbeta som ssk. Att kunna leva på sin lön och unna sig något extra är uteslutet. Har inga studieskulder längre,men anser att jag har bjudit kommun och landstinget på mina tjänster som jag betalt utan att få något tillbaka.Kommer därför att utan tvekan att säga upp mig.

Äntligen görs något åt lönerna. Det är skandal att inte lönerna är högre! Man blir förbannad när man jämför kvinnors arbete med männens. Det känns kränkande att ingen av politikerna eller annan person i beslutsfattande position gör något. Ska sophämtare, elektriker och andra inom typiska mansjobb tjäna över 30 000 kronor och en sjuksköterska 18 000? Sophämtaren och de andra är säkert värda 30 000 kr. men sjuksköterskan är i så fall värd 35000 kronor som har ansvar över människors liv. Stå på er!

VARNING UTFÄRDAS HÄRMED TILL ALLA UNGDOMAR! Välj ej detta yrke. Som ssk hamnar man i en beroendeställning där man måste hitta en partner för att överleva. Ändå krävs en kandidatutbildning,att du arbetar obekväma tider, ett enormt ansvar och att du ska betala tillbaka ett lån.

Nu är det dags för detta underbetalda kvinnoyrke att få betalt för våran kompetens och en lön man kan leva på och höja statusen på yrket.

Nu får det verkligen vara nog! Sorgligt att personer som vårdar våra äldre och andra sjuka människor får sämre betalt än de som monterar tex. bilar.

Kim tycker: Jag tycker det är en svår fråga varför det är så låga löner i vården, å ena sidan håller jag med om att det är lägre löner generellt för kvinnor i alla branscher och tror då vården drabbbas hårt - å andra sidan tror jag också lönerna är låga för att det inte är inom tillverkningsindustrin som en del andra branscher - bilar är helt enkelt viktigare än människor för kapitalister.

Så underbart bra att vi äntligen säger ifrån! Nu får det fan i mig vara nog!!!

Just nu har jag bättre arbetsvillkor och lön som uska (personlig assistent) i Täby kommun... Jobbar därför endast delvis som syrra och resten som uska, varför välja ett jobb med sämre villkor trots att man har utbildningen...?

Jag är inte en reavara. Jag har investerat tid, pengar och engagemang i min utbildning, nu vill jag att arbetsgivare och samhälle visar att det var värt det.

HÖGRE LÖN ELLER SÅ STOPPAR VI HELA SVERIGE!!!!
Jag vägrar ha patientansvar till nuvarande lön.Det som skapat den besvärliga situationen är kombinationen inkompetenta politiker och fega chefer ute på sjukhusen. Att låta politiker ha hand om ekonomi och logistikfrågor är som att låta vargen vakta fåren. Om något får råkar överleva så beror det på att vargen roffat åt sig och sina vänner så mycket att han inte mäktar med att lägga beslag på mer. Missförhållandena som byggts upp under mycket lång tid hade kunnat bli allmänt kända om journalistkåren gjort sitt jobb istället för att spela med i makthavarnas lek med våra skattepengar. Det är sanslöst att politiker får montera ner vården bit för bit trots att vi under lång tid haft världens högsta skatter! Dessutom fattas en fackförening värd namnet för sjuksköterskorna. Det enda de gör är att ytterligare knapra på vårdpersonalens magra nettolön, samt komma med förtäckta hot om vad som kan hända om man går ur facket. Att vården fungerat så länge som den har beror på vårdpersonalens enorma tålamod. Ni har mitt fulla stöd! Lycka till!

Upp till kamp. vi är beredda på strike.

Beundrar alla er som jobbar inom vården. Blir otroligt upprörd när jag läser att VD på Ericsson, Carl-Erik Svanberg tjänar 2 miljoner i månaden.

Kim tycker: Det verkar som kampviljan är stor och jag är övertygad om att även militantare metoder från sköterskorna skulle få stort stöd.

Länkar till mer info om löneförhandlingarna: ett hjärta rött, Sydsvenskan, AB, DN

Även Dom Ljuger gör reklam för löneupproret.

Konflikt: aku om biologismens fasor, slutstadium tar en paus, vida badar bubbel med borgare, vardagspussel slutar snart jobbet, syrran påminner om asylkassan, säg välkommen till vår senaste medlem, Autonoma Kärnan , red metal är sur på nån liberal, Petter skriver också om syrrorna.

Läs även andra bloggares åsikter om facket, Florence Nightingale, löneförhandling, politik, sjuksköterskor, utomfacklig, vården, vårdförbundet

Trailer

Inspirerad av ett suveränt inlägg på vardagdpussel tänkte jag skriva en kort recension av filmen Waiting. Som namnet antyder utspelar sig filmen på en restaurang där huvudpersonerna främst är servitriser och servitörer (men även en del kockar är såklart med i filmen).

Själv älskar jag filmer som utspelar sig på arbetsplatser (Clerks, Office Space, Car Wash osv) och den här är en av de bästa, det är en komedi med ganska tramsig humor (gänget bakom den har bl a gjort American Pie) som jag normalt inte gillar så mycket. Men i en, för mig, hemtam miljö som en restaurang är det klockrent. Filmen utspelar sig under en arbetsdag och vi får både följa en ny kille och en som varit där ett tag, nämligen Dean (Justin Long) som blir erbjuden en högre position och hans vånda och beslutångest om han ska ta det bättre betalda jobbet som arbetsledare.

Titeln på den här posten är ju "Don´t fuck with the people handling your food" och det verkar vara ett allmänt talesätt i USA, till glädje till restaurangfolket på andra sidan pölen (Vardagspussel tar upp kraven på serveringspersonal att vara så jävla glada jämnt). Efter en av dom grövre scenerna i filmen så kan man hoppas att en del svenska kunder slås av tanken att man inte ska jävlas med personalen.

Filmen är grymt kul och visar på ett träffande sätt sammanhållningen (som delvis här skapas genom en snuskig lek som grabbarna sysslar med, men det finns även en twist här som jag inte ska avslöja) bland personalen, motsättningen med ledningen och jobbiga kunder. Det visar ett underbetald och stressigt jobb där det finns ett stort krav (och ekonomiskt incitament) att utföra ett "immateriellt arbete" - alltså att servera handlar inte bara om att släpa ut maten utan också att fjäska, vara glad och trevlig på ett sätt som är format av varuformen.

På det stora hela rekommenderas den starkt - här kommer några åsikter om den från en amerikansk servitris:
Waiting is the best, most accurate, most honest, and most riotously funny movie ever made about the service industry. Here's how I see it – the world is divided into two groups of people: those who have waited tables and those who haven't. Those who have never worked a day of their lives in a restaurant may find this movie amusing, but they'll think it's too absurd to be real, and they'll probably never give a second thought to this movie ever again.

But those of you who have felt the pain, degradation, and humiliation of waiting tables will p**s your pants laughing at how PERFECT this movie is.(....) All the characters in Waiting are based on the real people who work in every restaurant. There's the hot/slutty/underage hostess, the fat and ugly cook who somehow dates a really hot waitress, the stoner/punk bust boy, and the manager with the chip on his shoulder. All the customers in this film (the cheap red necks who don't know how to tip, the b****y women, the drunk and horny men) are all customers I've waited on. And no filmmaker has ever so accurately portrayed the complex and irreconcilable tension between the wait staff and kitchen staff.

Som slutkläm har jag hört upplyftande rykten om att det ska komma ut en uppföljare i år - Still Waiting.

P.s. För er som vill läsa mer om konflikten på McDonald´s i Nybro så är inget öga torrt hos liberalerna. Även ägaren är sur på snuten.

Intressant?

Konflikt: den udda vinkeln, red metal, slutstadium

Läs även andra bloggares åsikter om film, waiting, servering, recension, restaurang, hollywood

Papperslösa invandrares arbete har äntligen uppmärksammats mer och mer nu, och det är helt enkelt tack vare arbetarnas egna klasskamp, i många fall kanaliserad genom SAC (för övrigt verkar också Fastighets vara på hugget). Fallet med Lilla Karachi antar jag att de flesta hört talas om.

Blockaden verkar ha varit lyckad, och man har stängt till helt, och inte bara delat ut flygblad. Vad jag förstår så har polisen gått med på det. Däremot verkar Nybros nazister ha förstått sin historiska uppgift som kapitalets lydiga bandhundar och framför visa hotelser. Efter att ha tjafsat och hotat lite verkar dock en Blood & Honour-prydd nazist ha slagit till en ärofylld reträtt (en så kallad frontutjämning kan hända).

Franchise-tagaren som driver stället håller inte med om att hon ska betala utan tycker att det ska underleverantörer göra. Själv har jag inget emot att det notoriska fuskbolaget Capital Städ och ägaren Monte ska hosta upp pengar, men nog har även hon tjänat grova pengar på den papperslösa städningen och borde därför också pynta. Jag hade ingen aaaaaning, yeah right.

Men det finns också andra sätt än blockader om man vill sätta press på restaurangen, något som använts nyligen är att man helt enkelt bokar upp ställen, eller bara går in och sätter sig och beställer kranvatten och på så sätt "ockuperar".

Vill man läsa mer om papperslösa arbetares situation är petters post en bra utgångspunkt. Han har även en artikel i Expressen. Även Samhällsfeber har en utmärkt artikel där han förklarar att de papperslösas kamp är bra för arbetarklassen i stort. Slutstadium var med och blockerade Lilla Karachi och zwitterjon om anschluss. Även syrran skriver om vår tids slavar. Redundans skriver om organiseringen av papperslösa och Arbetsdomstolen.

Mitt lästips för de som jobbar på Donken: Alternative Crew Handbook

Intressant? Klicka på länken i så fall.

Läs även andra bloggares åsikter om mcdonalds, jobb, arbete, klass, nybro, papperslösa, svartjobb, sac, lilla karachi

Jag läser idag i Sydsvenskan om utedagis och deras ökade populäritet, ungarna är ute mest hela dagarna och det är bra för hälsan. Jag gillar hela idéen med utedagis (även om det framgår av artikeln att det delvis är ett sätt att spara).

Jag är av den allmänna åsikten att de som egentligen bestämmer i världen är överklassen, de med mest pengar och så där. Det är väl en åsikt som inte är så ovanlig, men många andra verkar tro att "samhället" ändå satsar mest pengar på de utan egna resurser (än sin arbetskraft vill säga) och att de rika spenderar sina egna pengar på det dom nu lägger dom på. Men i artikeln framgår det också med all önskvärd tydlighet att politikerna prioriterar de som redan har gentemot de som inte har det. Det är i och för sig inte så konstigt, politikerna tillhör ju själva de bättre bemedlade och lägger de kommunala kulorna på sig själva och sina bekanta eller för att citera ett slagord - "Ilmar våra pengar tar, ger åt dom som redan har!"

Nu är naturligtvis inte hela befolkningen i Malmös fiiinare områden överklass, utan snarare välbärgad medelklass.

Jag har vid något tillfälle i kommentarer anklagats för att vara bitter och se allt i klass, men jag måste erkänna att det är svårt att låta bli. Det är svårt att låta bli när jag läser att det i stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden finns 207 platser för på utomhusförskolor. Dessa är mig veterligen de två områden i Malmö med högst medelinkomst, i Malmös områden med lägst medelinkomst (Fosie, Södra Innerstaden och Rosengård) finns det, hör och häpna, 20 platser!

Man kanske kan förledas att tro att det inte finns intresse i de fattigare stadsdelarna, men så är inte fallet. 2007 ansökte föräldrar om platser i de fattigaste områden för 241 barn, 2008 hade det minskat till 174 (inte så märkligt kanske då man väl hört av bekanta att det inte fanns platser). Så när det ansöktes om plats för 241 barn fanns det plats för 20, en av tolv alltså, snyggt jobbat.

Och hur var det i rika Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden? Där fanns det förståss ett brinnande intresse för de mer hälsosamma utedagisen? Nix, så var det inte, där var det 2007 ansökt om 56 platser och 2008 om hela 22 platser. Så där var det helt omvänt.

Rika områden 2008 - 22 barn ansöker om 207 platser.

Fattiga områden 2007 - 241 barn ansöker om 20 platser.

När det gäller den folkhälsan så kan man tillägga att antal barn med allergier och astma ökar hela tiden, samt att medellivslängden i Malmös fattigare områden är upp till 8 år kortare än i de rika områdena. Dessutom lär det ju vara så att de rika ungarna i större utsträckning har lättare att komma ut i naturen på fritiden (tillgång till bil, sommarstuga osv).

Det handlar om klass. Igen, hela jävla tiden.

Intressant?

På Konflikt: Syrran om den okunniga högern, Vida Latina om en Marsdag i Bogotá, Colombia.

Motarbetaren har kommit ut med ett nytt nummer om Posten.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, förskola, arbete, dagis, utedagis, malmö, politik, välfärd, arbetarklass

Att starka kollektiv lätt uppstår bland yrkesgrupper som utsätts för våld, hot eller farliga miljöer (t ex vårdare och gruvarbetare) är något jag skrivit om innan. Det borde inte förvåna någon att det alltså finns ett starkt kollektiv hos polisen; något som ofta beskrivs som "kåranda" där man håller varandra bakom ryggen (ofta helt oavsett om man följt lagen eller inte).

Jag trodde mest den starka kårandan innebär att man höll ihop mot samhällets övriga invånare, men nu visar det sig att man även är beredd att ta till utomfackliga metoder gentemot polisledningen. I dagens Sydsvenskan står det om denna aktion, där alla poliser i yttre tjänst nekar att registera vissa arbetsuppgifter (som alkotester). Man ska också strunta i att betala ut böter och istället nöja sig med tillsägningar. Dessutom säger många att de tänker maska. Dessutom har man dragit igång en övertidsblockad.

Ledningen vill ännu inte säga hur man ska bemöta detta utan informationsdirektör Lars Förstell säger istället.
– Det finns väl inga protestaktioner men vad vi vet så finns det diskussioner om det, säger han.

Det tillhör inte vardagen att polisen får beröm på den här bloggen, och egentligen inte idag heller, det jag är positiv är istället polisernas villighet att ta till utomfackliga kampmetoder, jag hoppas flera andra yrkesgrupper tar efter! Det är idag knappast några vilda strejker vi pratar om, utan man tar till (vad jag vet) helt lagliga metoder som befinner sig lite i gråzonen. Jag hoppas också att polisernas nyfunna arbetarmilitans kommer leda till att de inte är så flitiga med batong och pepparspraj mot blockerande syndikalister, lite solidaritet kan man ändå kräva.

En annan fråga som dyker upp är vad som skulle hända om man tog till lite mer illegala kampmetoder - militären i Sverige är ju förbjuden att ingripa vid demonstrationer efter Ådalen 1931. Kommer regeringen ringa in strejkbrytare, var skulle man få dom i från i så fall? Förslag mottages tacksamt.

Ironiskt nog är det annars en väldigt bråd dag för snuten i Malmö, det har skett ett rån och kanske placerats ut bomber vid polishuset som nån slags avledande manöver. Min tips här är kanske lite oväntat men väl värt att ta på allvar: Kan det inte vara så att det är polisledningen själva som placerat ut bomberna för att misskreditera fotfolkets arbetsplatskamp för högre lön? Man kanske vill se vilka som i verkligheten kommer maska? Att lansera ett yttre hot vid inre stridigheter är en klassisk söndra-och-härska metod.

Intressant?

Länkar om rånet och bomberna: Sydsvenskan DN, SvD AB

Läs även andra bloggares åsikter om brott, kriminalitet, polisen, klasskamp, arbete, malmö, snuten, maskning

Konflikt: Petter och samhällsfeber om Lilla Karachi och facket.

Ja, så står det i en artikel i Arbetaren. Missförhållandena kring restaurangen blir brutalt avslöjade i artikeln, eller det är i och för sig samma missförhållanden som vinns på många restauranger.

Från SvD och högerbloggar har det runnit en strid ström av tårar kring Lilla Karachi, så nedrigt och lumpet att attackera denna restaurang och dess helgonlika ägare ( en högerblogg som visar på intellektuell hederlighet är dock Neo). Jag undrar lite vad reaktionen nu blir?

Före detta revisor Swaling hävdar dock att han aldrig påstått sig var revisor, det är möjligt, men han kan väl knappast varit speciellt flitig med att få in en rättelse heller?

Vid närmare läsning av artikeln kommer det också fram att Lilla Karachi inte har varit i närheten av att betala ut lön som krävs för att driva ett ställe av den storlek, alltså i deras redovisning av hur mycket vit lön de betalt ut.

I en annan nyhet om facket kan man läsa om att LO förlorar massor med medlemmar. Föga förvånade är Hotell- och Restaurang det förbund som förlorat procentuellt mest. Jag påminns om ett informationsmöte jag var på med HRF där ombudsmannen så saker som - Vi måste bli bättre på att kräva bättre villkor för krögarna eller Ibland boxas vi och ibland går vi hand i hand. Helt oförståligt att en sånt fack förlorar medlemmar, det måste förståss bara handla om den höjda avgiften för a-kassan.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om lo, sac, facket, lilla karachi, hrf, svartjobb, arbete, klasskamp

Konflikt: petter visar en rolig film från nolltaxedagen, Vida Latina ger lästips om den senaste utveckling Colombia/Venezuela.

Men allt är kanske inte som det ser ut? Ibland får jag intrycket av att vi här i frihetens land inte alltid förstår oss på att läsa mellan raderna. Så när Ulrika K Engström frågar punkaren Lu Chen "Kina är fortfarande en enpartistat, hur politiska vågar ni vara i era texter?" så svarar han:

"–Vi älskar kinesisk politik. Vi älskar vår regering. Kinesiska ledare låter oss leva ett bra liv, ledarna är jättebra, säger Lu Chen och stirrar på mig över bordet. Så tar han ett degknyte med sina ätpinnar, doppar det i en liten skål med vinäger och stoppar det i munnen och jag tänker att jag än en gång har träffat en person som inte ifrågasätter, utan sväljer den officiella verklighetsbild som regeringen serverar. Än en gång har censuren fungerat.

–Länge leve Sverige, säger Lu Chen för att lätta upp stämningen."

Vad ska jag säga? Min ironi-radar går i alla fall på högvarv. Jag kan naturligtvis inte svära på att han är ironisk, men det är så jag läser det. Men det handlar inte heller bara om att läsa mellan raderna, utan också om hur och vilka frågor man ställer.

Lu Chen hänvisar också till Daoismen, så för att använda ett citat om daoismen kanske man kan säga att den kinesiska punkens politik (eller a-politik) inte syns eller hörs - Dao kan inte höras. När det hörs är det inte Dao. Dao kan inte ses. När det ses är det inte Dao'.

En av mina personliga favoriter när det gäller att tala mellan raderna är inte en kinesisk punkare utan en rysk vissångare, nämligen Vladimir Vysotskij. En annan personlig favorit är den ironiske reparatören.

Ta och lyssna till Vargjakten av Vysotskij, om den handlar om en vargjakt eller något helt annat lämnar jag till lyssnaren att avgöra.

Vysotskij själv i en av sina sista framträdanden innan sin för tidiga död.

Fria Pro-Teatern version på svenska.

En nutida tolkare av Vysotskijs sånger som rekommenderas varmt är Dan Fägerquist, på hans myspace-sida kan se Dan sjunga Vargjakten live. Hans text skiljer sig för övrigt en smula från Fria Pros.

Intressant?

För den Kina-intresserade har Aufheben en serie om arbetarkampen i Kina.

Läs även andra bloggares åsikter om fägerquist, ironi, kina, politik, punk, svd, Vysotskij, censur, yttrandefrihet, musik

På konflikt är det flitigt: Marcusen, Vida Latina om konflikten mellan Colombia och Venezuela, både samhällsfeber och petter om SAP och klass, reciprocity om försäljningen av Scania, zwitterjon om Lilla Karachi.

Alla youtube-kids har säkert sett videon på när Bush sjunger Bloody Sunday för länge sen, men jag såg den första gången igår och tyckte den var askul. För den kunskapstörstande rekommenderar jag den utmärkta filmen från 2002. Ett annat youtube-klipp med samma tema är när Tony Blair sjunger Clash gamla klassiker "Should I stay or sholud I go?". Tipsa mig gärna om fler liknande filmer.

Nästa tips är ett dataspel (som jag tyvärr inte fått igång ännu). Helsingsborgs Dagblad skriver om spelet från människorättsorganisationen breakthrough där man kan testa på att vara illegal flykting. Det gäller att gömma sig för snuten och sånt.

Aja baja, Alfons Åberg

Kanske har jag en bisarr humor, men jag tycker Sydsvenskans artikel om när Reinfeldt besöker Ängelholms sjukhus är hysteriskt rolig. Jag kommer ihåg de gånger politiker varit på besök på arbetsplatser jag jobbat på och den bisarra stämning som då blir - ska man säga vad man tycker eller bara hålla sig borta? Roligast måste det i och för sig vara vid tillfällen då de ska pröva på att jobba, som när Margareta Winberg var på McDonalds och skämde ut sig.
Reinfeldt sitter i alla fall och säger "hm" och "mm" och äter leverpastejsmackor med apelsin (udda mackor, eller hur?) och man får intrycket av att sjuksköterskorna tjatar hål i huvudet på han. De tar för sig ordentligt och pratar om sina dåliga löner (Reinfeldt verkar inte ha nån koll på lönerna alls, undrar vad han tjänar själv?). Reinfeldt är mest en tråkig statist i artikeln och det är sjuksköterskorna som gör hela artikeln, de använder hela besöket och tidningsartikeln för att få ut sin egen syn på lönerna och jobbet - bra jobbat!

Sen citerar artikeln en intressant bit ur Fokus om just såna här besök - Ådahl skrev:
”Medan kollegor får driva den besvärliga praktiska politiken så åker Fredrik och Mona landet runt och lyssnar på vanligt folk, nickar instämmande till arbetare och vårdbiträden. Självklart är det fejkat. En verkligt lyssnande ledare håller inte bara med, utan vågar också lägga sina egna åsikter på bordet och diskutera dem. Att bara sitta tyst och använda människor som ett slags fokusgrupp är i själva verket inte alls ödmjukt. Det är ganska arrogant.”

Nå, jag hoppas och tror att folk inte röstar på Moderaterna för att Fredrik har suttit och hummat över en leverpastejmacka med apelsin, utan att de kollar i plånboken först. Besök avslutat med att Alfons Åberg får en lergök av sjukhuschefen. Undrar hur mycket sån skit en statsminister får? Förmodligen dumpar han den så snart han får chansen, eller så är det en Säpo-gubbe som tar med den hem.

intressant.se? Klicka på länken i så fall

Nytt på konflikt: Slutstadium, akuhujan

Jobbar du på sjukhus kan jag rekommendera Förenade Vårdare, om motstånd i skolan skriver dom ljuger, på Folkmakts vitblogg kommer det regelbundet nya inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om reinfeldt, bush, u2, arbete, moderaterna, dataspel, flyktingar,

Senaste dagarna har konflikten på hemtjänstens Gyllebogården i västra innerstaden i Malmö varit väldigt aktuell, läs artiklar hos Sydsvenskan. Hela personalgruppen har omplacerats, både personalen, anhöriga och brukare har protesterat, personalgruppen kräver nu att MBL-förhandlingarna tas om och att man får vara kvar på sin gamla arbetsplats. De har inte blivit tillfrågade av Kommunals Noske som förhandlat helt efter eget, eller rättare sagt arbetsgivarens, huvud.

När jag läst artiklarna är det första jag kommit att tänka på att det precis låter som att arbetsgivaren (och Kommunal) försöker splittra upp en stark personalgrupp.

Nyligen gick Miljöpartiet ut och tyckte att vi skulle ha statliga a-kassor, något som sossarna och vänsterpartiet såklart är emot. Josefin Brink (v) säger - Bryter man loss a-kassan får man lägre fackliga organisationstal eftersom människor inte tycker att facket är samma trygghet längre.

Det ligger en del i det hon säger men frågan är hur negativt det är? Då kanske facket faktiskt är tvungna att göra nån nytta för att folk ska vilja vara med?

Vore det så lätt som att facket stödde sina medlemmar och försökte sälja deras arbetskraft så dyrt så möjligt vore det väl en sak, men så ser inte verkligheten ut. Socialdemokratin, facket och staten är så tät sammankopplade idag så facket kämpar i verklighet FÖR kapitalets långsiktiga intressen, man kämpar för storföretagen och för att hålla tillbaks arbetarnas krav på miljardvinsterna, de små löneökningar vi får är nu inte heller några egentliga löneökningar utan äts upp av höjda priser. Det handlar inte heller om att fack och sossar är klassförrädare, för ledningen hos dessa organisationer tillhör inte arbetarklassen.

Men åter till Malmö och Gyllenbogården, i en sossestyrd stad som Malmö blir det här helt absurt. Hyresgästföreningen är sossar, de ska företräda oss hyresgäster, men det kommunala bostadsbolaget (MKB) är såklart också sossar, och deras vinst kommer först (naturligtvis) så där får vi pisk och de privata värdarna hänvisar till MKB. Precis likadant är det kommunalt, sossarna styr kommunen och de styr kommunal - så de förhandlar med sig själva och de kommunala knegarna får inget för kommunens budget är viktigast. Det går som vanligt ut över oss som jobbar och de boende.

Tyckte du det här var Intressant? Klicka då på länken så uppmärksammas artikeln mer och fler läser den.

Läs även andra bloggares åsikter om lo, kommunal, noske, facket, malmö, hyresgästföreningn'en, socialdemokraterna

Mer på Konflikt: akuhujan om Obama och islamofobi, vida latina recenserar film, under täcket tvättar sin liberala byk, den udda vinkeln har joinat, petter om ljugande moderater (som är en kommentar till politikerbloggen, det handlar alltså återigen om blockaderna på Lilla Karachi som jag skrivit om ett par gånger tiderna.

Även Svensson frågar sig Vilken sorts fackförening behöver vi?

De juridiska efterspelen till konflikten gällande den medelmåttiga sushi-syltan Izakaya Koi rullar vidare. Statens politruk heter i det här fallet Mats Svensson och har åtalat 26 personer, i åldrar mellan 19 och 52, för egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot övermakten. Sydsvenskan skriver en notis om detta. Jag har tidigare skrivit om hur fallet behandlats i Arbetsdomstolen och att malmösnuten fått kritik för sitt ivriga sprejande. Polisen, speciellt i Malmö, är kända för att använda maffiametoder vid fackliga konflikter.

"Er vill man inte ha som ovänner."
- Sympatisör till Koi till blockadvakter.

Reaktionerna från en del av Kois gäster och förbipasserande visade på en viss förvåning, man förstod inte att människor kunde ställa sig en mörk och kall vinternatt och riskera åtal och pepparsprej för någon man inte ens kände. För mig är det såklart inte lika märkligt, man känner samhörighet med andra kämpande arbetare och visar den solidariteten rent praktiskt. När man väl står det tätt ihop och knuffas med lede fi så känner man faktiskt också en rent fysisk samhörighet och gemenskap, det är något jag kan rekommendera! Och jag tror att det är en gemenskap som kan flytta berg.

Det vore lite för lätt att dra paralleller till konflikten kring Lilla Karachi i Stockholm, men inte så korrekt heller (jag misstänker för övrigt att den konflikten fått upp papperslösas arbete på dagordningen). De handlar inte riktigt om samma saker. Men i bägge fallen har en del högerfolk ropat på ett övergivande av den "svenska modellen" när det gäller arbetsmarknadskonflikter, För mig är det lite dubbelt, jag hoppas naturligtvis att arbetare i landet ska börja ta för sig lite mer, men samtidigt är det ofta duktigt hård repression och kanske ännu sämre villkor på arbetsmarknaden som tvingat fram den militansen. Jag undrar om högerfolket verkligen förstår konsekvenserna av den politik de förespråkar, jag tror inte det.

Som en liten försmak kan jag rekommendera denna video från Syd-Korea:

Intressant? Klicka på länken i så fall.

Läs även andra bloggares åsikter om facket, politik, sac, svartjobb, klass, lilla karachi, izakaya koi, sushi, syndikalister

Nytt på konfliktbloggarna: Slutstadium om Muhammed-teckningarna, reciprocity om presidentvalet, mllstrm recenserar Cleaver.

Läsvärt på engelska: Wildcat om strejker.

Jag har alltid varit svag för myter, sagor och historier, och jag tycker det är speciellt intressant men moderna myter. Jag vet inte varför, men jag tycker nog det är lite trist att det på något sätt deklareras att tiden för alla stora sagor och berättelser är slut. Allt går att förklara och arkivera, jag tror att berättelser har ett sätt att knyta ihop människor och skapa en gemenskap. Jag vet att många gillar att läsa om dom arbetsplatsberättelser som bland annat publiceras här, och jag vill tro att det inte enbart är för att man dra samma politiska slutsatser. Jag har för övrigt skrivit om berättande här.

"Om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära."
Robert Capa

Så nu till dagens ämne; världens kanske mest berömda krigsfotograf, Robert Capa (som bland annat tog den berömda bilden ovan från spanska inbördeskriget) lämnade Paris i all hast vid andra världskrigets utbrott 1939. Han hade så bråttom så han lämnade kvar en hel del negativa i ett parisiskt mörkrum. Själv trodde han fram till sin död i Vietnam 1954 att negativen förstördes under nazisternas ockupation. Denna gång i Vietnam kom Capa lite väl nära och trampade på en landmina och dog.

Men det har hela tiden funnits ihärdiga rykten som säger att Capas försvunna foton, de flesta av dom tagna under spanska inbördeskriget som slutade 1939, fortfarande har existerat. Rykten blev bara mer ihärdiga runt 1995 och har nu, nästan 70 år senare, dykt upp i Mexico.

Och som sig bör är det en bra historia som ligger bakom, det har visat sig att en mexikansk diplomat och general, som arbetade under Pancho Villa, kom över negativen och tog med sig dom hem till Mexico, där de verkar ha varit i familjen ägo fram tills december 2007. Nu är de på International Center of Photography i Manhattan, som startades av Robert Capas bror.

“This really is the holy grail of Capa work,” säger Brian Wallis, chef på centret.

Uppdaterat: SvD har idag en recension av Capas memoarbok Från Nordafrika till Berlin (Slightly Out of Focus, 1947).

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs mer på: New York Times, Populär Historia

En annan som diktat om Lilla Karachi är Som jag bäddar.

Konfliktare som bloggar: Red Metal, Vida Latina och slutstadium.

Läs även andra bloggares åsikter om fotografi, myter, spanska inbördeskriget, robert capa,

Limerick om Lilla Karachi
En sylta uti Stockholms stad
sattes av arbetare i blockad
kallades då för ligister
men det var syndikalister
som delade ut sina flygblad

DN fortsätter skriva om konflikten. På SvD skriver Lilla Karachi advokat om det.

Läs även andra bloggares åsikter om facket, politik, sac, svartjobb, klass, samhälle, limerick, lilla karachi

Konflikt: Syrran skriver om CIAs tortyr.

För övrigt är Badlands Hyena en rolig blogg. Svensson skriver läsvärt om konflikten med Lilla Karachi.

När jag skriver om vad som har hänt på de arbetsplatser jag är eller har varit på så brukar jag mest skriva om de positiva sakerna. Sammanhållning, strider som vunnits och när vi blivit starkare som kollektiv och sånt. Läser man vänstermedia är det mest skit i långa banor och det är mest deprimerande.

Att bara beskriva sådant kan såklart ge en felaktig bild, folk känner inte igen sig eller tror att dessa saker är unika på nåt sätt, när jag har hållit föredrag har jag ibland fått reaktionen (mest av yngre människor som inte har så mycket arbetslivserfarenhet) att "fan, vad kul ni verkar ha haft!". Naturligtvis fattar de som jobbat själva att man antagligen hade astråkigt på jobbet den mesta tiden, men det tenderar man nog att glömma själv, eller man tänker ju inte på vardagens monotona arbete utan när det hände nåt extra.

Så även om jag tror det är väldigt viktigt att berätta om segrarna så kanske det är viktigare att analysera förlusterna, varför gick det åt helvete?

Så här kommer en kort blänkare om en fajt på ett bageri som inte gick så bra, jag klipper ut en del av texten Fack off!:
Vid ett annat tillfälle krävde en kamrat 2 (två) kronor högre timlön, eftersom hans arbetsuppgift hade förändrats, från hantlangare till ugnsskötare. "Enligt kollektivavtalet var saken klar, men ombudet tyckte att kravet var orimligt. Han tyckte att kvalifikationen var att man skulle "kunna sköta ugnen". Vid det här läget var det uppenbart att han ogillade vår attityd. Efter hans förhandlingar blev det klart att både Edamerosten och givetvis företagsledningen bröt mot kollektivavtalet."

Vad som hade hänt här var att flera äldre bagare slutat, så en del av oss nykomlingar (fortfarande utan fasta anställningar) lärdes upp att sköta ugnarna. Snart var den något absurda situationen att de som faktiskt tillverkade det mesta av brödet i bageriet var outbildade visstidare med ställets lägsta löner. Att vi inte fick lön för det arbete vi gjorde var uppenbart. I det läget så ställde en av oss nya kravet att få 2 kronor mer i timmen eller sluta. Själv ville jag så klart också ha två spänn mer i timmen, men till skillnad från honom var jag inte beredd att sluta för att få igenom det kravet. Och trots att vi hade vad vi uppfattade som en starkt kollektiv, så var det här en fajt som bara gällde två av oss. Att redan från början ställa en så absolut krav gick inte hem. Cheferna insåg väl att det var en fajt de behövde ta med en person och nekade en löneförhöjning och killen slutade. Det är alltid lätt att vara efterklok men jag tror att det dels varit lättare att mobilisera för en löneökning för fler av oss, delvis kanske att helt enkelt försöka vägra de arbetsuppgifter vi inte hade betalt för. Det blir också en fråga om hur mycket man är beredd att offra för vilken vinst.

Spoiler - i dagarna kommer jag publicera en ny arbetsplatsberättelse som är skriven av en webbutvecklare, den är mycket intressant och rekommenderas varmt!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, bageri, klass, facklig, solidaritet, samhälle, politik

Annat läsvärt: Arbetaren skriver det senaste om konflikten på Lilla Karachi, Bageriblockad i Örebro, Petter om borgerlig logik, Ett hjärta RÖTT om kraven på långtidssjuka att jobba, Kaj om gruvraset - daga att skriva "Om detta må ni berätta" angående kapitalismens mördande? Och konflikten på Lilla Karachi fortsätter - DN1 och DN2 som jag skrivit om innan.
Min utvärdering av min tid i Folkmakt finns att läsa på vitbloggen.

Uppdaterat: I Stockholm idag verkar däremot polisen spara på pepparsprejen. Kolla SvD. Denna gång handlar det om en restaurang som inte betalat ut lön som SAC satt i blockad.

Kors i taket! I dagens Sydsvenskan och HD läser jag om att länspolismästaren Eva Årestad Radner, i sitt yttrande till Justitieombudsmannen, anser att det var ”mindre väl övervägt” att använda pepparsprej i de flesta fallen angående polisens ingripande mot en facklig blockad i Malmö 2006.

Blockaden, som jag skrivit om innan när fallet var klart i Arbetsdomstolen, var riktad mot sushirestaurang Izakaya Koi på Lilla torg i Malmö.

Det som jag förvånas över mest är faktiskt att länspolismästaren faktiskt erkänner att polisen gjort något som helst fel. Var har kårandan tagit vägen? Vart är världen på väg? Det blir minsann ingen donut för henne, inte ens sushi.

Polisen använde sprej rätt friskt vid den blockaden, men verkar ha blivit förvånade när folk inte gav sig för det utan stod kvar i två timmar, vilket var vad man hade sagt att man skulle göra.

Nu dyker förståss frågan om konsekvenser upp, statens syn på våld mot strejkande arbetare är väl känd sen gammalt. Efter skotten i Ådalen fick kronans käcka soldater som knäppt fem arbetare mellan 7 och 3 dagar i obevakad arrest. Några ondsinta och elaka arbetare fick däremot ett par års straffarbete. Se där är borgerlig rättvisa!

Så jag har spaltat upp ett par troliga förslag till hur JO kommer att tillrättavisa våra sprejglada cowboys:

"Ajabaja"- kan eventuellt förstärkas med ett rättande finger om man vill ha en kraftigare dom.

"Lova att inte göra om det!"

"Om du inte är snäll tar jag ifrån dig batongen!" (ingen kommer iofs tro på ett sånt hot, men det kan förstärka allvaret i situationen).

"..." - Här spänner JO helt enkelt ögonen i konstapeln, tar eventuellt av glasögonen också.

Det var allt om det.

Dagens empati-pris kommer idag från Sydsvenskan artikel Hemlösa vräktes från koloniområde och det går till Christian Bucher, trädgårdsingenjör på Park- och naturkontoret för sina bevingade ord:

- Här har varit så mycket klagomål. Det har hänt att de bränner kablar på nätterna och en stuga har brunnit ner. Och sedan alla turistbussar som kör förbi. Du ser ju hur det ser ut, där är en sanitär olägenhet.

Det är ju åt helvete om turisterna skulle tro att det finns hemlösa i Lund. Man kanske kan säga att det är tyska fjällvandrare som gått fel?

Läs även andra bloggares åsikter om malmö, lund, ådalen, hemlösa, poliser, jo, syndikalister, pepparsprej

Intressant.se? Klicka på länken i så fall

Läsvärt på bloggar: Copyriot garvar åt Johan “Stöl” von Holstein, redundans om Timbros förfall, Petter personligt om klass, slutstadium skriver så fingrarna glöder. Folkmakts nya Vitblogg, Kämpa tillsammans! nya textarkiv

Idag är det 90 år sedan finska inbördeskriget bröt ut, något som bland annat DN och SvD (SvDs artikel är för övrigt mer uttömmande) uppmärksammar i två artiklar som i huvudsak tar upp den vita sidans terror efter segern. Men även hur den officiella historiesynen varit i Finland.

Jag ska inte skriva så mycket om själva händelsen utan istället rekommendera Väinö Linnas triologi - Här under polstjärnan. Linnas torpartriologi är faktiskt de bästa böcker jag någonsin läst (de slår enligt mig Mobergs Utvandrarna-böcker med hästlängder). Linna börjar sin berättelse om en ganska alldaglig finsk torparfamilj, familjen Koskela, på 1880-talet och historien bär iväg till att ta upp inbördeskriget, samt första och andra världskriget och allt däremellan, som Finland frigörelse från Ryssland t ex. Motsättnngarna mellan torpare, prästerskapet och storbönderna är ett dominerande tema.

Det läggs ned en hel del tid på inbördeskriget samt förspelet och efterdyningarna till det. Och är man speciellt intresserad av det så är det den andra boken man ska läsa - "Upp trälar!". Men jag rekommenderar varmt att man läser hela triologin (samt den fristånde Okänd soldat som behandlar vinterkriget och fortsättningskriget).

Det som gör böckerna så jävla bra enligt mig är dels att de genomsyras av en svart humor och en människokärlek som lyser igenom även i de mörkaste stunder, det blir aldrig "bara" bittert och för jävligt. Ska jag jämföra berättarstilen med några svenska böcker skulle det närmast vara Lyftet och Grundbulten av Kennet Ahl (har tyvärr inte läst den Högriskbegravning än).

Språket kan vara lite svårt i början då det är extremt dialektalt, men det vänjer man sig snart vid och då blir det desto roligare. Såhär låter det ungefär:

Å om handä prästsatan säger så mytje
som ett ord till på tvären åt mej så
klämmer jag till an mitt i adventen.
Sen må han va en andens man så mytje han vill.

- Koskelas Akseli

Det var allt från mig idag!

Läs även andra bloggares åsikter om väinö linna, finland, inbördeskrig, klass, bokrecension, samhälle, politik

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

En av mina gamla köksmästare brukade säga "Att laga mat kan vem som helst lära sig, rotisseur skall man vara född till.". Med det menade han att steka och grilla kött riktigt bra var den svåraste uppgiften i köket, och det ligger nåt i det.
Som kock så är såklart kött och mjölk en del av våra råvaror, och när råvarorna förändras så kan även kockyrket förändras. Klonade djur ger möjligheten till köttdetaljer som ser exakt likadana ut, samma smak och samma struktur. Det innebär också att om man tar en sådan bit, säg en entrecôte, och steker den på samma gradantal under lika lång tid, så får man samma resultat (blodig, medium, välstekt osv).

Kunskap är makt
Det här är inget för eller emot inlägg utan jag försöker belysa vilka konsekvenser det kan få för oss som lagar mat professionellt. Jag ser på denna förändring ungefär som jag ser på att vi får nya ugnar och andra tillbehör. I restaurangbranschen är det mest yrkesutbildat folk som lagar maten, medan disk och servering ofta är outbildade arbetare. Tekniska förändringar ser jag som en del i klasskampen, man brukar kalla det automatisering när man ersätter arbetare med maskiner och det sker såklart helt i företagens vinstintresse. Arbete som tidigare utförs av människor utförs av maskiner, men framförallt så byggs kunskap in i maskinerna. Med våra nya ugnar kan vi till exempel programmera dom att få löskokta ägg, stekt kalkon eller äppelkaka. Man har räknat ut temperatur, ånga eller torr värme samt vilken tid det tar. På det sättet måste man inte veta själv hur lång tid den där portersteken ska vara inne, tryck bara in ett förvalt program och den sköter sig själv. Men de nya ugnarna har även en övervakande funktion. De har nämligen minneskort så man kan se vilken tid som vilket program använts, man kan se att frukostvärdinnan inte började koka ägg förrän 07.14 och att hon avbröt programmet för de hårdkokta äggen 2 minuter för tidigt. Det handlar här också om att man ska kunna fastställa ansvar för t ex om maten som gick ut var dåligt tillagad så att någon blev matsjuk eller om det var leverantörens fel (detta är extra viktigt i USA där många av förlagorna till hygienkontrollen kommer ifrån, blir någon sjuk där kan det i princip innebära konkurs med deras skadestånd, så exakt vem som var ansvarig är viktigare.).

Det unika med kloningen av djur är kanske att det så att säga sker en automatisering i själva djuret. Arbetsuppgiftens svårighetsgrad förändras genom att råvaran förändras, det är i sig inget unikt, men nu är faktiskt råvaran en levande organism. Vem vet, om femtio år kanske vi har höns som värper löskokta ägg?

Jensen's Böfhus kan man nog kalla en föregångare här i landet. Det är en internationell restaurangkedja som (vad jag förstått) saknar kockar. Man använder såsbaser som man bara blandar ihop, färdigskurna biffar som bara är att lägga på grillen och en ung, outbildad personal som är jämförbar med andra snabbmatskedjor som McDonald´s och liknande. På det viset pressar man ner sina lönekostnade och kan sälja sina rätter relativt billigt.

Avslutningsvis måste jag ändå säga att restaurangbranschen är en rätt svår bransch att förändra, de allra flesta restauranger är små företag med relativt små vinstmarginaler som drivs av ur-hand-i-mun-kapitalister. En omstrukturering kräver en hel del nya rutiner men framförallt nya, dyrare ugnar. Och som det är nu vägrar många kockar använda de modernare ugnarna som det är tänkt och kör på utan program och termometer och använder sig av den "tysta kunskap" som finns.

Tidningar om kloning: AB, Sydsvenskan och SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om genmat, eu, politik, restaurang, kock, kött, kloning, arbete

Nytt på konflikt: syrran undrar om män kan vara feminister, reciprocity förutspår en krasch för bostadsmarknaden och Vida Latina skriver ruskigt om abort i Argentina.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det